Från fix idé till familjerekord via svårslagen nybörjare

Detta blir en berättelse med start i november 2016 och ett slut den 4 maj 2017, runt kl 2300….

Jag hade under 2016 funderat på att starta med gummigjutning, men visste egentligen inte vad jag skulle börja med. Jag bestämde mig till slut för att göra en gädda. Jag tänkte börja så enkelt som möjligt för att lära mig hur det funkar.

Min första gummi-master någonsin.

När den första mastern var färdig hade jag inte hunnit beställa alla grejer som skall till, och kom då på att jag ville göra även en annan master i form av en id, detta då mitt hemmavatten fullständigt kokar av id på våren, och jag ville då ha klart ett gäng idar tills vårpremiären. Sagt och gjort jag började karva på en id, och tyckte det var så kul så det där med enkel modell föll snart i glömska och istället blev det en master med fjäll och fenor…..

Nr 1 och 2…..

När jag väl blev klar med iden kändes plötsligt nr 1 väldigt meningslös , så jag bestämde mig där och då för att göra en gädda version 2…..

Jag ville ha en som såg lite elak ut och satte igång….

När det blev dags att börja gjuta så började jag med iden, och den blev ganska snart en storsäljare och den fångade bra med fisk. Jag gjorde 2 former till snipan någon månad efter iden, och satte igång med de första gjutningarna….

Jag insåg tidigt att jag skulle bli tvungen att gjuta in en skruv i nosen då den är så smal. Jag insåg också att ståltråden lätt skulle kunna skära sönder gummit inifrån då en gädda kämpar för att slå sig fri. Jag funderade ett tag och tog fram en idé till skruv och lät Micke ”FTS gears” Svensson göra ett försök:

Skruv med en värmetålig plasthylsa över för att skydda gummit.
Det visade sig funka riktigt bra. Hade lite stök att lyckas centrera skruven i mitten på betet vid gjutning men det löste sig det också….
De 3 första sniporna någonsin…..

När väl mitt eget vårfiske drog igång i hemmavattnet så tog jag mycket fisk på både iden och snipan, flera meterfiskar med en topp på 109/9,2 kg. Sportfiskemässan kom och jag skickade in en av de första sniporna som jag målat som en gädda som tävlingsbidrag till bästa gummi, och se där jag lyckades vinna. Oerhört kul och inspirerande!

Första riggade snipan, bilderna av Fredrik Angsmo

Framåt slutet på april och i början på maj, drog jag tidigare än vanligt igång mörkerfisket efter jagande efterleksgädda. Vid ett tillfälle sista veckan i april tog jag med mig sönerna, som tog varsin id och började fiska med. Till saken hör att de egentligen inte är några erfarna fiskare, och hade väl tagit 5-6 gäddor totalt i sina liv normalt i samband med sol och bad. Det tog 5 minuter så ropade äldsta sonen att han hade fisk, men att den nog inte var så stor….. Jag gick dit med håven och upp kom denna:

120 cm 11+ Pojkvaskern tog nytt familjerekord utan att ens förstå vilken bedrift han nyss lyckats med….. 😛

Jag var där och då säker på att jag skulle få kämpa länge för att lyckas slå det nysatta Norbladsrekordet. Detta i perspektivet att jag då hade ett eget rekord på 114 cm, och jag har fiskat i nästan 40 år.

Under dagarna därefter gjöt jag upp lite mörkerfiskefavoriter:

Black ghost med glowpaddel

Den 4:e maj körde jag ett av mina sedvanliga pass i mörkret men snipa i black ghost med glowpaddel. Hade stått där i 2 timmar utan att nåt hänt, jag hade sällskap med Felix Pettersson, och han behövde sticka vid 21-tiden. Vid 2105 får jag ett jättehugg, och upp kommer en fin fisk på 97cm… Kastet efter, nytt hugg! Större fisk , men tappar den! Satan! Ett par kast senare börjar jag fundera på att dra hemåt, och precis när jag skall lyfta upp betet ur vattnet kommer hon…… En 10-liters-spann som öppnar sig och betet bara försvinner ner där i mörkret. Hon vänder direkt och drar iväg. Jag fattar knapp vad som händer, men lyckas till slut att vända henne och få i henne i den alldeles för lilla håv som jag fått låna av Ove Molin, då min hade pajat. Det visade sig att Oves håv hade ett stort hål i sig och gäddan var halvvägs igenom med betet kvar i käften, så jag fick kasta mig efter henne och lyckades baxa in henne igen. det var sjukt nära att jag mist henne där. Tycker inte hon ser så stor ut, men inser att det är en 100+. Drar ut måttbandet och, Herregud!!!! Supersize! Då jag är helt själv i mörkret och inte vill ha uppe henne för länge så lägger jag ned henne snabbt och tar en bild och väger henne snabbt till 12,34 kg, och sedan återsätter jag henne. Väl hemma när jag fortfarande skakandes studerar bilden så mäter jag henne först till 121 cm, men efter påtalan från andra, bla Felix så ser jag att nosen sticker utanför nollan, och vi enas om 123 cm. Familjerekordet är återtaget!!!!!

123 cm ren kärlek. På ett sätt synd att jag var själv. Hade gärna haft bättre bilder, men i detta fallet måste gäddans mående gå före….. Och minnet av henne har jag kvar!
Betet är sedan dess pensionerat och hänger på väggen…..

Känslan av att lyckas ta ett PB, en sådan fantastisk fisk, och även få se sin son ta en sådan praktfisk, och allt inom 2 veckor! På ett bete som man själv i sitt huvud tagit fram, karvat till, putsat på, lackat, gjort formar av , gjutit upp…. Det är en fantastisk känsla!!! Det är sådant som gör att man fortsätter, trots att det i många stunder är ett rejält slit! det är bara helt enkelt värt varenda minut!

Foliering – tidsödande pill för bättre djup…..


Tänkte skriva lite om hur jag gör när jag folierar mina beten. Det är ett pilljobb som heter duga, och för mig tog det ett tag att lära mig hur man får till ett bra resultat med många meter kasserad folie, och tejp, jag provade massor av olika tekniker och varianter av folie…. Men nu har jag i alla fall hittat en metod som funkar för mig. Först en liten bild över vad som behövs:

Det bästa enligt mig är att nyttja folietejp, i mitt fall använder jag ett märke som heter Grunda, men det finns en uppsjö olika. Innan jag sätter folien så har jag lagt ett första lacklager med C&W lack utblandat med 30% T-röd och sedan slipat till betet så det blir slätt, därefter börjar jag alltid med huvudet på betet:

Folien slätas ut med tummarna, så att ingen luft stängs in, sedan skär jag bort överflöd med en skalpell och slätar ut kanter och detaljer med en smörkniv i plast.

Fjällmönstret på folien gör jag genom att tejpa fast foliebitar upp och ned på ett metallnät, och sedan kör jag med en nagelborste över:

Tejpen appliceras först vid huvudet och sedan arbetar jag med tumamrna ned mot baken på betet för att successivt trycka bort all luft. Överskott skärs bort med skalpell och kanterna jämnas till med smörkniven.
Fenor gör jag genom att använda nål och linjal för att skapa fenstrålar. Fenan klipps ut och sätts dit…..
På de modeller jag karvat detaljer på undersidan så sätter jag folie även på rygg och buk. Detta för att ej behöva lägga 2 lager lack över, utan endast 1 då skarvarna blir mindre. Detta gör att de karvade detaljerna ej försvinner under lacken när jag sedan målar.

Som sagt, pilljobb! och tålamodskrävande! Men slutresultatet på färdigt bete blir magiskt! Ett djup i färgsättningen som du aldrig kan åstadkomma med ”bara” målning….. Glöm dock ej att torka av betet med T-röd eller motsvarande innan målning, annars blir det inget bra , då fingeravtryck och tejpklister-rester ej funkar med lacken….

Hur det startade, och lite tankar och råd för en nybörjare…

November 2011 blev jag sjuk under en månads tid. En efterhängsen influensa gjorde att jag ej kunde vara på jobbet. Men sittandes i en lägenhet så länge höll på att ta kål på mig, så jag tog helt enkelt fram en morakniv, slipmaskin och en furubit och började karva. Det renderade i embryot till 2 jerkbaits. Jag fick tag på en begagnad airbrush med tillhörande kompressor och köpte lite färger på nätet. Som topplack använde jag vanlig båtfernissa. Och vips så hade jag tillverkat mina 2 första beten på 25 år, sedan jag snodde bitar av min pappas kvastskaft i garaget i mitt barndomshem…

De första 2…..

Jag gjorde några till, och när jag blev frisk och lyckades komma ut på sjön så fick jag massor av fisk på betena. Där och då blev jag fast….. Jag fortsatte bygga beten, införskaffade fler och bättre verktyg, utvecklade min målning och metod för tillverkningen. Testade massor av olika träslag och lacker, testade olika typer av viktning, allt för att bygga en erfarenhetsbank om vad som funkar och vad som inte funkar. Sökte massor av information på nätet, om materiel, om tillverkningsmetoder, läste massor av annonser på maskiner mm mm. Sakta men säkert så utvecklades jag om mina beten.

Jag tillverkade mitt första torkhjul, helt efter eget huvud, fick senare ett tillverkat av en god vän i aluminium.

Jag började utmana mig själv med att börja handkarva detaljer såsom mun och gälar, allt för att testa gränser och få till det där lilla extra, gjorde av med massor av aluminiumfolie innan jag lärde mig att sätta den rätt. Det var stundom en jobbig process allt det där , men jag lärde mig oerhört mycket på köpet. Man lär ju av sina misstag som någon vis sa en gång…..

2013 fick jag förfrågningar om att få köpa beten, det ena ledde till det andra och jenzza.lures föddes, och jag startade min enskilda firma.

Det har kostat blod svett och (inga) tårar att utvecklas, men det har hänt en del på vägen med finishen på betena. Första betet och ett av de senaste….

Det är viljan att hela tiden utvecklas som lett mig in på nya projekt, och också in på gummigjutningen, något jag började med vintern 2016/17. Mina första 2 prototyper blev så pass bra direkt att en av dem ”jenzza.snipan” på våren 2017 vann bästa gummibete på sportfiskemässan. Vansinningt kul och överraskande.

Ett av de första exen av jenzza.snipan….

Som avslutning på detta inlägg, har jag lite tankar eller råd riktade mot dig som funderar på att börja bygga, eller som precis börjat, precis som jag en gång i tiden. Nu finns det massor av grupper på facebook, bland annat den grupp som jag tycker är helt fantastisk, nämligen Svenska betesbyggare. Jag är övertygad om att denna grupp är en av anledningarna till att svenska betesbyggare är bland de bästa i världen. Här kan man ställa alla frågor och man får garanterat hjälp och bra svar. MEN……. Det är dina misslyckade försök med betesform, viktning, målning, lackning, eller vad som helst som gör att du i slutändan utvecklas! Det finns generellt inga genvägar till det fantastiska betet. Försök istället använda gruppen för inspiration eller ”faktabok” men se till att hitta din egen väg i byggandet! Det kommer garanterat vara värt det i slutändan, då du då byggt upp en kompetensbank på ”egna meriter” och du känner att du vet vad du gör. Det är halva nöjet med byggandet. Ett råd till: Börja enkelt. Börja med den där morakniven, slipmaskinen, raspen, båtfernissan, modellfärgerna, måla med pensel. Och i takt med att du utvecklas, bättra på maskinparken. Och framförallt arbeta säkert! Vissa maskiner är inte att leka med!, lacker och annat är hälsovådligt. Och det bästa rådet av alla: HA KUL när du bygger, och fiska dina beten! När man tar fisk på sitt egenbyggda bete, det är den bästa känslan i välden!!!!!

Ett första blogginlägg!

Hej alla Fishecoföljare, jenzzaföljare och fisketokar! Här kommer ett första inlägg här på Fisheco! Vill börja med att tacka Jan O och Sussi för denna möjlighet! Detta blir också mitt första inlägg överhuvudtaget som ”bloggare”! En utmaning, men naturligtvis en rolig sådan. På denna blogg är tanken att berätta lite om mitt eget betesbygge, dels om mina tankar kring själva byggandet, vad som driver mig, och hur jag gör. Jag kommer också dela med mig av framtida projekt, och jag kommer i något av mina närmaste inlägg berätta lite om tillverkningsprocessen från skiss fram till Sportfiskemässan och betesbyggargatan, det är en hel del slit kan jag lova. Jag ämnar också dela med mig av mina tankar kring betesbygge generellt, lite fiskehistorier, bilder, med mera med mera. Är det någon av er läsare som har frågor eller tankar om vad jag skall skriva om så kom gärna med förslag. Nu kör vi! Välkomna in till jenzza.lures betesbyggarvärld!!!!

En lite naggande god Tromtö mini tail!