Detta blir en berättelse med start i november 2016 och ett slut den 4 maj 2017, runt kl 2300….

Jag hade under 2016 funderat på att starta med gummigjutning, men visste egentligen inte vad jag skulle börja med. Jag bestämde mig till slut för att göra en gädda. Jag tänkte börja så enkelt som möjligt för att lära mig hur det funkar.

När den första mastern var färdig hade jag inte hunnit beställa alla grejer som skall till, och kom då på att jag ville göra även en annan master i form av en id, detta då mitt hemmavatten fullständigt kokar av id på våren, och jag ville då ha klart ett gäng idar tills vårpremiären. Sagt och gjort jag började karva på en id, och tyckte det var så kul så det där med enkel modell föll snart i glömska och istället blev det en master med fjäll och fenor…..

När jag väl blev klar med iden kändes plötsligt nr 1 väldigt meningslös , så jag bestämde mig där och då för att göra en gädda version 2…..

Jag ville ha en som såg lite elak ut och satte igång….

När det blev dags att börja gjuta så började jag med iden, och den blev ganska snart en storsäljare och den fångade bra med fisk. Jag gjorde 2 former till snipan någon månad efter iden, och satte igång med de första gjutningarna….

Jag insåg tidigt att jag skulle bli tvungen att gjuta in en skruv i nosen då den är så smal. Jag insåg också att ståltråden lätt skulle kunna skära sönder gummit inifrån då en gädda kämpar för att slå sig fri. Jag funderade ett tag och tog fram en idé till skruv och lät Micke ”FTS gears” Svensson göra ett försök:

När väl mitt eget vårfiske drog igång i hemmavattnet så tog jag mycket fisk på både iden och snipan, flera meterfiskar med en topp på 109/9,2 kg. Sportfiskemässan kom och jag skickade in en av de första sniporna som jag målat som en gädda som tävlingsbidrag till bästa gummi, och se där jag lyckades vinna. Oerhört kul och inspirerande!

Framåt slutet på april och i början på maj, drog jag tidigare än vanligt igång mörkerfisket efter jagande efterleksgädda. Vid ett tillfälle sista veckan i april tog jag med mig sönerna, som tog varsin id och började fiska med. Till saken hör att de egentligen inte är några erfarna fiskare, och hade väl tagit 5-6 gäddor totalt i sina liv normalt i samband med sol och bad. Det tog 5 minuter så ropade äldsta sonen att han hade fisk, men att den nog inte var så stor….. Jag gick dit med håven och upp kom denna:

Jag var där och då säker på att jag skulle få kämpa länge för att lyckas slå det nysatta Norbladsrekordet. Detta i perspektivet att jag då hade ett eget rekord på 114 cm, och jag har fiskat i nästan 40 år.

Under dagarna därefter gjöt jag upp lite mörkerfiskefavoriter:

Den 4:e maj körde jag ett av mina sedvanliga pass i mörkret men snipa i black ghost med glowpaddel. Hade stått där i 2 timmar utan att nåt hänt, jag hade sällskap med Felix Pettersson, och han behövde sticka vid 21-tiden. Vid 2105 får jag ett jättehugg, och upp kommer en fin fisk på 97cm… Kastet efter, nytt hugg! Större fisk , men tappar den! Satan! Ett par kast senare börjar jag fundera på att dra hemåt, och precis när jag skall lyfta upp betet ur vattnet kommer hon…… En 10-liters-spann som öppnar sig och betet bara försvinner ner där i mörkret. Hon vänder direkt och drar iväg. Jag fattar knapp vad som händer, men lyckas till slut att vända henne och få i henne i den alldeles för lilla håv som jag fått låna av Ove Molin, då min hade pajat. Det visade sig att Oves håv hade ett stort hål i sig och gäddan var halvvägs igenom med betet kvar i käften, så jag fick kasta mig efter henne och lyckades baxa in henne igen. det var sjukt nära att jag mist henne där. Tycker inte hon ser så stor ut, men inser att det är en 100+. Drar ut måttbandet och, Herregud!!!! Supersize! Då jag är helt själv i mörkret och inte vill ha uppe henne för länge så lägger jag ned henne snabbt och tar en bild och väger henne snabbt till 12,34 kg, och sedan återsätter jag henne. Väl hemma när jag fortfarande skakandes studerar bilden så mäter jag henne först till 121 cm, men efter påtalan från andra, bla Felix så ser jag att nosen sticker utanför nollan, och vi enas om 123 cm. Familjerekordet är återtaget!!!!!

Känslan av att lyckas ta ett PB, en sådan fantastisk fisk, och även få se sin son ta en sådan praktfisk, och allt inom 2 veckor! På ett bete som man själv i sitt huvud tagit fram, karvat till, putsat på, lackat, gjort formar av , gjutit upp…. Det är en fantastisk känsla!!! Det är sådant som gör att man fortsätter, trots att det i många stunder är ett rejält slit! det är bara helt enkelt värt varenda minut!