Storsjöodjuren i Härjedalen

Förväntansfulla inför dagens fiske…..

Det beryktade storsjöodjuret, eller egentligen storsjöodjuren (!) finns! Jag och Sussi vet det! Vi har sett och känt dem……

Detta inlägg får bli en sammanfattning av det fiske efter grov gädda och lite annat som vi just avslutat i Storsjö kapell under 15 dagar slutet av juni och början av juli. Men resan börjar egentligen tidigare än så, då jag hade bestämt att årets resa skulle bli en rejäl hårdtest av min nya gummimodell jenzza.sarven jr, som jag ju lanserade under årets sportfiskemässa, samt även hårdkörning av mina rejält beprövade jenzza.snipor.

Sarven och snipan redo…..

Med vetskapen om hur sliten man kan bli av att dänga stora gummin så hade jag också packat ned lite lättare beten att alternera med…..Storsjö Kapell är ett ur fiskesynpunkt väldigt stort område, med väldigt varierande fiske, och där gäddfisket är relativt outforskat. Här har man möjlighet att fiska strömmande vatten, bakvatten, stora och små sjöar, tjärnar, flottarrännor…. Ja bara fantasin sätter gränser egentligen….När vi väl kom upp så körde vi första dagen till samma plats som vi hittade stor fisk på förra året, en av de stora sjöarna. När vi kom dit kunde vi konstatera att vattenståndet var betydligt högre än förra året, detta då flera av sjöarna med anslutning till Ljungan är reglerade. Stark och kraftig pga det höga vattenflödet i Ljungan gjorde det svårfiskat, och vi hade inga större förhoppningar om att hitta fisken. Första halvtimmen hände ingenting och vi var beredda att flytta oss, men just då fick jag ett rejält hugg som resulterade i uträtad stingerkrok i ett bakvatten till strömfåran…. OK, de var där i alla fall. Kort därefter bommade Sussi bättre fisk mitt ute i strömmen. Ytterligare någon minut senare klippte jag på resans första fisk, en fin 98cm fisk på en jenzza.sarv i braxkostym. Vi insåg att vi nu kunde fortsätta här och köra. Dag 1 resulterade i 8st fiskar med toppar på 106, 102, 98, 92, 90. Bra start kan man nog säga…. Sarven stod för alla mina fiskar…

106cm fin Norrlandsgädda…..

Då vi hade bra kontakter dag 1 med 2 100+ och även ett gäng större tappade så fortsatte vi harva på på samma ställe de närmaste dagarna, och alternerade med flugfiske efter harr och öring. Jag hårdkörde med sarven och snipan och Sussi körde på med i huvudsak snipan. Man kan konstatera att trots att sarv inte finns här uppe så gillade gäddorna betet skarpt. De fullständigt slaktade betet. Det är ganska tuff miljö här uppe och man måste komma ned på djupet bland stenarna så en del beten sattes också i botten….

Rejält slaktad sarv. Men den klarade av 4 st 100+ innan den dog martyrdöden.

Vi fortsatte att dra bra fiskar. Dag 2: 8st upp med toppar på 109, 106, 102, 100, 95. Denna dag bommade jag en riktigt stor fisk som bara stod och stötte och sedemera gick linan av i en rusning.

109 cm, grov, ej vägd men troligen uppåt 10kg…..

Dag 3 testade vi att gå upp rejält tidigt efter att Sussi satt klockan på 0415 och varit sådär jobbigt pigg. Denna dag var det tyvärr Sussis tur att tappa sin troligt största fisk på resan. Även här gick till slut linan av, och vi såg aldrig fisken, men att den var rejält stor råder ingen tvekan om. Efter den missen gick luften ur oss lite, och vi stannade med 3 fiskar upp med en 100cm i topp.

Dag 4 bestämde vi oss för att låta vårt första vatten vila och i stället köra båtfiske i en av Gruckarna. Bensinmotorn till båten som man hyr från Fiskecampen var tyvärr på service så vi fick köra med elmotor med relativt begränsad actionsradie, så vi höll oss rätt nära strömfåran och båtplatsen. Rätt snabbt så krokade Sussi på en bättre fisk på fluga och den visade sig vara rejält fin. efter en nervös fight lyckades vi håva en rejält grov och fin madame på 109 cm, och Sussi återfick geisten efter gårdagens bommade jätte. Båtfisket var annars mycket trögt och vi hade faktiskt bäst på gammal hederlig bonnatrolling med fluga släpandes efter. Någon 90 fisk kom upp annars endast några mindre på 70-85 fick syna insidan av båten.

Sussis praktfisk på 109 cm. Tagen på fluga. Faktiskt samma fluga som hon tog en annan 109cm fisk från min båt nere i Blekinge några veckor tidigare. KUL!

Vid de här laget var vi lite osäkra på vårt första vatten då vattnet hade stigit kontinuerligt under de första dagarna och det blev svårare att hitta fisken. På morgonen dag 5 var Sussi sliten så jag drog ensam ut för att se om jag kunde hitta fisken. Det kan man säga att jag gjorde….. Första kastet: en 97:a, andra kastet: en 92:a, tredje kastet: en 102:a, fjärde kastet: bomhugg, sedan dött….. i tre kast, Åttonde kastet: en 94….. Jag insåg att vi hade ett race framför oss, så jag åkte hem och vi åt gemensam frukost och åkte sedan tillbaka tillsammans. När vi väl kom dit drog vi ytterligare 6 fiskar med 110 och 106 i topp. Vi bommade också några riktigt fina fiskar. Men det är framförallt en av dessa bommade fiskar jag aldrig kommer glömma. Jag stod högt uppe på en sten och fick ett hugg som var så brutalt så jag kan inte ens beskriva det. Fisken högg ytligt på en sarv så hon kommer upp till ytan rätt snabbt. Upp kommer ett huvud som jag aldrig sett maken till. En koskalle de luxe. Benen börjar skaka, fisken går ned på djupet och ställer sig. Denna är STOOOOOOOR….. Jag ropar på Sussi som står 100 meter upp i eländig terräng, hon tar sig nedåt för att vara beredd att håva. Jag tvingar upp fisken från djupet för att undvika stenarna på botten. Hon går upp och tailar. Hon är låååång, och grooooooov. 110-fisken jag tagit några minuter tidigare är liten i jämförelse….. Denna fisken är 125cm. MINST!!!! En drömfisk! Jag ser att hon sitter stenhårt. Sussi är nära nu, ska bara gå ut nedanför stenen jag står på. Fisken är mer eller mindre klar för håvning. Hon gör en sista ansträngning och tailar igen. Och…….. Stingern går av….. eller inte går av utan snarare skruvar ur sig bakvägen när betet lossnar från shallowskruven. Jag bommar mitt livs fisk på grund av klantigt monterad stingerrigg. Jag hade bara trätt fjäderringen över shallowskruvens ögla utan en tanke på att den skulle kunna skruva ur sig bakåt i händelse av att betet skulle lossna…. RIDÅ…….. Vi avbryter fisket i och med detta och jag behövde en rejäl grogg på campen för att döva ångesten…..

110 cm, ej heller vägd med troligen även denna runt 10kg. Men liten i jämförelse med den drömfisk jag bommade några minuter senare….
En snipa efter ett rejält bomhugg…..

Dag 6: 9 fiskar upp och en liten revansch för mig med resans hittills längsta fisk med 111 cm, utöver detta 105, 99, 97, 95 i topp.

En ”tröstfisk” på 111cm. En av få fiskar tagna på annat än jenzza.beten. Denna tog en giant pigshad. Började få slut på sarvar och ville spara några till andra veckan….

Dag 7: 8 upp. 103, 102, 100, 99, 94 i topp. Bommade tyvärr en 115+ vid håvning. Stolpe ut……

Dag 8-9. Segt fiske, väldigt högt vatten och slitna kroppar. Fokuserar lite mer på harr och öring, samt att jag körde ett båtpass i nedre Grucken med guiden Kristian Rantala. Ingen meterfisk upp dessa dagar. men vi hade bra harrfiske jag och Sussi med mycket fisk över 40 cm, och där Sussi lyckades ta den största på ca 50 cm. Vi hade hade också bra sikfiske på fluga med flera fina fiskar…

Fin harr på runt 45 cm
En fin sik tagen av Sussi. Vi behöll några för rökning
En öring på runt 35 cm tagen på nymf, den största för mig på resan. Tappade också en rejäl som slet av tafsen…..

Dag 11 Snittmässigt den bästa dagen på gädda. Vi tog stor fisk i 2 olika vatten. Först ut var Sussi som tog sin största på resan. En mycket fin 111cm fisk, och jag tog en sliten krigare i strömmande vatten på 109 cm. Det märks att de stångas i tuff miljö men stora skrapsår lite överallt…..
Topparna denna dag var 111, 109, 104, 100, 90.

Sussis kanonfisk på 111 cm. Troligen runt 10kg denna med.
Och min slitna strömgädda på 109 cm. Fisken gjorde under drillning ett luftsprång där hon var säkert en meter ovanför vattenytan. Häftigt!

Dag 12. Vid det här laget har det dragit in ett rejält kallras. Betesfisken (siken) har dragit sig utåt och det är rejält svårt att hitta gäddorna. Vi nollar dag 12 och försöker oss på bäcköring dag 13 för att låta våra kroppar vila lite. På grund av kallraset så är det tyvärr också väldigt svårt med bäcköringen som dragit sig ned i djuphöljorna. Tar endast ett fåtal. Avbryter bäcköringfisket och förökser oss på ett sent kvällspass på gädda trots allt. Ett endaste hugg får vi, och det är jag som får det. Väldigt försiktigt hugg, och jag tror det är liten fisk. men när hon kommer närmare ser jag att det i alla fall är meterfisk…. Så jag ber Sussi håva för säkerhets skull. Väl i håven så inser jag att hon är stor. Resans största fisk är ett faktum. 113 cm! Väldigt loj vid drillningen men galen i håven…. Trassel de luxe innan vi lyckas reda ut allt……

113 cm. Resans största. Troligen över 10…..

Efter detta följer några dagar där vi inte hittar mer stor fisk. Vi försöker allt, landfiske i olika vatten , båtfiske. Tyvärr kan vi inte köra flytring nu då det blåser för mycket….. Några fiskar åker upp med topp på 97cm.

Sista dagen innan hemresa bestämmer vi oss för att köra ett flytringspass, detta då vinden äntligen ser hyfsat gynnsam ut efter en rejält blåsig vecka. Vi stasar på en liten tjärn ganska nära campen. Sussi kör fluga och jag spinn, med mindre beten nu, då jag inte längre orkar dänga tunga gummin….. Vi får mycket fisk, men bra smått….. Vi bestämmer oss för att lägga oss mitt i sjön där det finns lite gräsbälten….. Segt fiske, men jag bommar 2 rejäla hugg där. Inser att de lite bättre fiskarna nog håller till här. Kort fika/kissepaus i land, och sedan ut igen i mitten….. Bommar ett kanonhugg direkt när jag kommer ut. Känner tyngden innan hon lossnar. men ingen krokkänning….. Kastar ut igen på samma ställe. Ingenting. Kastar ut en tredje gång på samma ställe. PANG! Där sitter hon. Ropar direkt till Sussi som är 100 meter bort. Vi börjar paddla mot varandra för jag inser att jag kommer behöva hjälp att landa henne. Jag drillar henne i säkert 10 minuter utan att se henne. Rusning på rusning…… Blir bogserad av henne där jag sitter i min lilla flytring….. Till slut får vi in henne och vi ser att hon är stor. Efter lite meck så lyckas Sussi få in henne i vågsäcken och vi bogserar in oss till land för mätning. Det blev dock ingen höjning, men en väldigt fin 108:a. Det blev den sista 100+ gäddan för resan.

Att drilla urstarka Norrlandsgäddor i flytring är en utmaning och otroligt roligt!

Vi avslutar våran sista dag i Storsjö kapell med att avnjuta en entrecote på campen, och sedan kör vi ett sista pass efter harr och öring nere i Sölvbacka. Jag kör lite harr och Sussi kör i de starka forsarna med egenbunden ledad streamer. Jag missar hela händelsen då jag är för långt borta, men Sussi drar på sitt livs öring där i forsen. Över 60 cm, troligen större än så. Tyvärr spottar den flugan. Hon kommer tillbaka helt skakig och adrenalinpåslaget är påtagligt. Hon kan inte fiska mer…… Vi ger oss. Men hon vet var den står. Nästa år är den ännu större…..

Slutligen kan man sammanfatta dessa 16 dagar såhär…..

Vi lyckades tillsammans ta 23 fiskar på 100cm eller större Topparna landar på: 113, 111, 111, 110, 109, 109. Vi vägde inga fiskar, detta då miljön inte är snäll här med vassa stenar och vi vill säkerställa så skonsam hantering som möjligt av fisken. Vi har dock troligen 4 st på 10 eller strax över. Därutöver ett 40-tal fiskar på 90+. Om man bortser från sista dagens tjärn-fiske med många små, så hade vi endast ett fåtal fiskar under 90cm….. Helt galet…….

Lägg därtill kanonfiske på harr och våra första sikar tagna på fluga, kontakt med stor öring…. En kanonresa rakt igenom.

Mitt testfiske med jenzza.sarven jr och även med snipan var en succe. Ca 75% av 100+ fiskarna jag tog tog jag på sarven. Den levererade suveränt bra. Jag har ett gäng över till försäljning om önskemål finnes. Kontakta jenzza.lures via FB-sidan i så fall.

Tack naturligtvis till bästa Sussi! Min livskamrat och bäste vän och en otroligt vass fiskare! Stort tack till Storsjö fiskecamp! Bosse, Kristian, Uffe, Stefan, Peter och ni övriga!

V 38 i höst kör vi igen. Då arrangeras Norrskensgäddan 2019. Är du sugen på att haka på? Följ länken här för info: https://www.facebook.com/events/2364620557128917/

Anmälan görs direkt till Storsjö fiskecamp på telefonnummer 0687-21122:

Mer info om området hittar du på: http://www.storsjo.com/

Eller på Facebook: https://www.facebook.com/Storsj%C3%B6-FiskeCampFishingCamp-Sweden-125917034136451/

Hur förbereder man sig för en mässa….egentligen?

Nu är det en knapp vecka kvar till årets höjdpunkt för mig som betesbyggare. Det är nu andra gången jag har förmånen att få sitta på betesbyggargatan tillsammans med några av de bästa byggarna i landet.

Förra året var en ”se och lära”-mässa för mig och jag identifierade rätt många saker som jag tyckte att jag borde fixa till till 2019….

En del lättare grejer att fixa till, en del mer omfattande…..

  • Fungerande och schyssta profilkläder. Hade jag visserligen redan förra året, men de är nu slitna.
  • Någon form av hyll/montersystem, så att man kan få bättre överblick över mina beten. Förra året hade jag bara en tom bordsskiva.
  • Beteshållare. För att kunna ”displya” mina beten på ett snyggare sätt.
  • Annan typ att affish. Hade en Roll Up förra året och det funkade inte jättebra, då den inte syntes ordentligt.
  • Papperspåsar med logga. Jag hade vanliga 5 liters fryspåsar sist, extrem lågbudget och miljöovänligt.
  • Stämpel med logga, för att kunna stämpla kartonger och påsar….
  • Införskaffande av en styck ”pirra”. Mht hur mycket lådor och grejer som jag var tvungen att frakta mellan bil och min monter så var det en sak jag verkligen saknade. Fick som tur var låna av några av mina byggarkollegor!
  • Införskaffande av större stapelbara lådor för att lättare kunna packa och transportera alla beten…

Jag svävade under sista tiden innan mässan 2018 i någon form av panik, då tiden bara flög fram. Så till denna mässa bestämde jag mig för att börja tidigt. Redan i oktober satte jag mig ned och skissade ner hur mycket beten och hur många av varje modell jag skulle ta fram. Därutöver tog jag en rejäl funderare på vilka nyheter jag skulle kunna få fram för introduktion till mässan. Jag och min särbo Sussi Stridh kom fram till att vi skulle ta fram ett gemensamt projekt, ett hemligt sådant, vilket vi egentligen började med redan i somras. Men av olika anledningar så lade vi det projektet på is så länge. Förhoppningsvis kommer det till nästa mässa…. Istället så körde vi ett annat projekt, ett bucktail, som bygger på min modell Hasslö, där Sussi sedan bundit färgmatchande fluga/tail. Bete kommer i begränsad upplaga i 8 olika färger.

2 av färgerna på Hasslö bucktail

Vidare så bestämde jag rätt snabbt att jag skulle ta fram ett stort trollingbete, och det blev lite bråttom att få fram ett par testexemplar för testfiske med hänsyn till kommande vinter. Jag fick fram några stycken och lät 2 testfiskare testköra dem innan isen lade sig. Gången på dem blev kanonfin och de gick precis som jag hoppades ned till cirka 4 meter. Även dessa bygger på min modell Hasslö och de kommer i också initialt i begränsad upplaga i en rad olika färger.

Hasslö XL i klassiska jenzza färger foliesnipa och ”mörtish”.

Slutligen planerade jag 2 st nya gummimodeller. Jag ville spinna vidare på mitt jättegummibete jag tog fram till förra mässan, den 250g tunga jenzza.sarven. Så jag ritade upp en medium och Jr-variant av dessa med planen att introducera även dem. Med hänsyn till bristande tid så har jag dock endast lyckats ta fram mediumvarianten vilken också har provfiskats under senaste veckorna med mycket gott resultat, med en 104 i topp.

jenzza.sarven i Original överst, medium i mitten och junior som jag ej hann färdigt med till mässan. Kommer fortsätta med den under året….
2 av färgerna på jenzza.sarven medium som kommer med. Spotted bullhead och skitmört.

Mängdmässigt så ville jag hamna någonstans kring 180 träbeten och lika många gummibeten, och försöka hinna gör fler Hasslö jr ”pike-care” edition än förra året. Jag ville också ta fram fler färger på betena. Så här i slutfasen kan jag konstatera att jag har rätt mängd beten och flera nya färgsättningar, samt flera Pikecare än förra året. Samtliga gummibeten gjöts upp under 2 intensiva helger för några veckor sedan. De sista träbetena snurrar i torkhjulet under kommande dagarna….

180 gummin i väntan på målning. Jag har idag (5 dagar innan avfärd) fortfarande ett 50-tal beten kvar att måla, samt att samtliga snipor (ett 100-tal) skall doppas i plastisol…. Har nu också åkt på en herrejössesinfluensa, så jag får se hur mycket jag mäktar med…..

Med hjälp av Sussis kontakter har jag också beställt nya profilkläder, specialbeställt ett hyllsystem av ett lokalt snickeri i Nässjö, hämtat hem beteshållare från Kina, köpt ny affish med logga, logga-stämplat X antal kartonger, som Sussi sedan hjäpt mig att vika, köpt hem 400 papperspåsar som skall stämplas, köpt hem 8 st brödbackar för att packa beten i, tittat ut lämplig ”pirra”, dock ej köpt den ännu mht flunsan….

Ett par mössor, några tishor, en Hoddie samt en zippertröja med logga, check!
Stämpla 400 papperspåsar med 40 graders feber gick sådär, lade ner efter ett 50-tal……
Kinagjorda E-cigghållare fick bli betesdisplayer. Tack Olle Waide för tipset!

Kvarstår utöver målning, doppning och sista lackningen på ett 10-tal träbeten gör att packa ned ”fin-modellerna” i beteskartonger med träull, krok, och visitkort, och sedan packa rubbet i bilen och komma iväg torsdag eftermiddag. Och naturligtvis jobba heltid på riktiga jobbet fram till avfärd. Om jag nu blir frisk. Har mina söner som back up med småfixet om jag ej pallar med det. I värsta fall får jag strunta i att göra färdigt gummibetena. Vill inte äventyra hälsan mer nu… Vem sa att saker och ting skall gå lätt…… 😛

5 månaders slit går nu mot sitt slut, och på fredag slås portarna upp på Elmia! Välkomna till betebyggargatan!

Måla en snipa – jenzzastyle

Har fått en del förfrågningar om hur jag målar mina snipor…. Så här kommer ett inlägg om just det…..

De färger jag använder är dessa:

Inser nu att jag glömde ställa upp Pearl white…..

Sedan använder jag mig av en del schabloner som jag skurit ur med skalpell från vanliga plastfickor:

Schabloner för att göra snygg linje när man målar buken, samt till de klassiska gäddprickarna….. Dessa är till mina modeller Hasslö Jr och Tromtö

Jag börjar alltid med att måla buken vit:

Sedan lägger jag svart där jag vill ha lite skugga:

Sedan är det dags att börja färglägga. Jag kör lite olika varianter beroende på om jag vill ha insjögädda, eller ”havs-gädda” För insjögädda så lägger jag mer brun nyans, och för havslevande gädda mer grön. I detta fall kör jag en brunare variant. Jag börjar med gul, sedan brun, och mörkbrun och slutligen lite grön. Ljust vid buken och mörkare mot ryggen. Slutligen lägger jag svart på ryggen:

För att ljusa upp ryggen så duschar jag lätt över med guld, och sedan över det svarta streck för att få lite mer liv:

Sedan är det dags för gäddprickarna som jag kör med schablon:

Fenorna målar jag dit även dessa med schabloner….

Slutligen, så duschar jag sidorna lätt med gul för att tona ned prickarna, kör pearlwhite på hela buken samt signerar med ”jenzza”…..

KLART!

Samma metodik kör jag på ”borre”, dock något grönare nyans, och med svarta borreränder istället:

Bara att sätta igång!!!!!!

Från fix idé till familjerekord via svårslagen nybörjare

Detta blir en berättelse med start i november 2016 och ett slut den 4 maj 2017, runt kl 2300….

Jag hade under 2016 funderat på att starta med gummigjutning, men visste egentligen inte vad jag skulle börja med. Jag bestämde mig till slut för att göra en gädda. Jag tänkte börja så enkelt som möjligt för att lära mig hur det funkar.

Min första gummi-master någonsin.

När den första mastern var färdig hade jag inte hunnit beställa alla grejer som skall till, och kom då på att jag ville göra även en annan master i form av en id, detta då mitt hemmavatten fullständigt kokar av id på våren, och jag ville då ha klart ett gäng idar tills vårpremiären. Sagt och gjort jag började karva på en id, och tyckte det var så kul så det där med enkel modell föll snart i glömska och istället blev det en master med fjäll och fenor…..

Nr 1 och 2…..

När jag väl blev klar med iden kändes plötsligt nr 1 väldigt meningslös , så jag bestämde mig där och då för att göra en gädda version 2…..

Jag ville ha en som såg lite elak ut och satte igång….

När det blev dags att börja gjuta så började jag med iden, och den blev ganska snart en storsäljare och den fångade bra med fisk. Jag gjorde 2 former till snipan någon månad efter iden, och satte igång med de första gjutningarna….

Jag insåg tidigt att jag skulle bli tvungen att gjuta in en skruv i nosen då den är så smal. Jag insåg också att ståltråden lätt skulle kunna skära sönder gummit inifrån då en gädda kämpar för att slå sig fri. Jag funderade ett tag och tog fram en idé till skruv och lät Micke ”FTS gears” Svensson göra ett försök:

Skruv med en värmetålig plasthylsa över för att skydda gummit.
Det visade sig funka riktigt bra. Hade lite stök att lyckas centrera skruven i mitten på betet vid gjutning men det löste sig det också….
De 3 första sniporna någonsin…..

När väl mitt eget vårfiske drog igång i hemmavattnet så tog jag mycket fisk på både iden och snipan, flera meterfiskar med en topp på 109/9,2 kg. Sportfiskemässan kom och jag skickade in en av de första sniporna som jag målat som en gädda som tävlingsbidrag till bästa gummi, och se där jag lyckades vinna. Oerhört kul och inspirerande!

Första riggade snipan, bilderna av Fredrik Angsmo

Framåt slutet på april och i början på maj, drog jag tidigare än vanligt igång mörkerfisket efter jagande efterleksgädda. Vid ett tillfälle sista veckan i april tog jag med mig sönerna, som tog varsin id och började fiska med. Till saken hör att de egentligen inte är några erfarna fiskare, och hade väl tagit 5-6 gäddor totalt i sina liv normalt i samband med sol och bad. Det tog 5 minuter så ropade äldsta sonen att han hade fisk, men att den nog inte var så stor….. Jag gick dit med håven och upp kom denna:

120 cm 11+ Pojkvaskern tog nytt familjerekord utan att ens förstå vilken bedrift han nyss lyckats med….. 😛

Jag var där och då säker på att jag skulle få kämpa länge för att lyckas slå det nysatta Norbladsrekordet. Detta i perspektivet att jag då hade ett eget rekord på 114 cm, och jag har fiskat i nästan 40 år.

Under dagarna därefter gjöt jag upp lite mörkerfiskefavoriter:

Black ghost med glowpaddel

Den 4:e maj körde jag ett av mina sedvanliga pass i mörkret men snipa i black ghost med glowpaddel. Hade stått där i 2 timmar utan att nåt hänt, jag hade sällskap med Felix Pettersson, och han behövde sticka vid 21-tiden. Vid 2105 får jag ett jättehugg, och upp kommer en fin fisk på 97cm… Kastet efter, nytt hugg! Större fisk , men tappar den! Satan! Ett par kast senare börjar jag fundera på att dra hemåt, och precis när jag skall lyfta upp betet ur vattnet kommer hon…… En 10-liters-spann som öppnar sig och betet bara försvinner ner där i mörkret. Hon vänder direkt och drar iväg. Jag fattar knapp vad som händer, men lyckas till slut att vända henne och få i henne i den alldeles för lilla håv som jag fått låna av Ove Molin, då min hade pajat. Det visade sig att Oves håv hade ett stort hål i sig och gäddan var halvvägs igenom med betet kvar i käften, så jag fick kasta mig efter henne och lyckades baxa in henne igen. det var sjukt nära att jag mist henne där. Tycker inte hon ser så stor ut, men inser att det är en 100+. Drar ut måttbandet och, Herregud!!!! Supersize! Då jag är helt själv i mörkret och inte vill ha uppe henne för länge så lägger jag ned henne snabbt och tar en bild och väger henne snabbt till 12,34 kg, och sedan återsätter jag henne. Väl hemma när jag fortfarande skakandes studerar bilden så mäter jag henne först till 121 cm, men efter påtalan från andra, bla Felix så ser jag att nosen sticker utanför nollan, och vi enas om 123 cm. Familjerekordet är återtaget!!!!!

123 cm ren kärlek. På ett sätt synd att jag var själv. Hade gärna haft bättre bilder, men i detta fallet måste gäddans mående gå före….. Och minnet av henne har jag kvar!
Betet är sedan dess pensionerat och hänger på väggen…..

Känslan av att lyckas ta ett PB, en sådan fantastisk fisk, och även få se sin son ta en sådan praktfisk, och allt inom 2 veckor! På ett bete som man själv i sitt huvud tagit fram, karvat till, putsat på, lackat, gjort formar av , gjutit upp…. Det är en fantastisk känsla!!! Det är sådant som gör att man fortsätter, trots att det i många stunder är ett rejält slit! det är bara helt enkelt värt varenda minut!

Foliering – tidsödande pill för bättre djup…..


Tänkte skriva lite om hur jag gör när jag folierar mina beten. Det är ett pilljobb som heter duga, och för mig tog det ett tag att lära mig hur man får till ett bra resultat med många meter kasserad folie, och tejp, jag provade massor av olika tekniker och varianter av folie…. Men nu har jag i alla fall hittat en metod som funkar för mig. Först en liten bild över vad som behövs:

Det bästa enligt mig är att nyttja folietejp, i mitt fall använder jag ett märke som heter Grunda, men det finns en uppsjö olika. Innan jag sätter folien så har jag lagt ett första lacklager med C&W lack utblandat med 30% T-röd och sedan slipat till betet så det blir slätt, därefter börjar jag alltid med huvudet på betet:

Folien slätas ut med tummarna, så att ingen luft stängs in, sedan skär jag bort överflöd med en skalpell och slätar ut kanter och detaljer med en smörkniv i plast.

Fjällmönstret på folien gör jag genom att tejpa fast foliebitar upp och ned på ett metallnät, och sedan kör jag med en nagelborste över:

Tejpen appliceras först vid huvudet och sedan arbetar jag med tumamrna ned mot baken på betet för att successivt trycka bort all luft. Överskott skärs bort med skalpell och kanterna jämnas till med smörkniven.
Fenor gör jag genom att använda nål och linjal för att skapa fenstrålar. Fenan klipps ut och sätts dit…..
På de modeller jag karvat detaljer på undersidan så sätter jag folie även på rygg och buk. Detta för att ej behöva lägga 2 lager lack över, utan endast 1 då skarvarna blir mindre. Detta gör att de karvade detaljerna ej försvinner under lacken när jag sedan målar.

Som sagt, pilljobb! och tålamodskrävande! Men slutresultatet på färdigt bete blir magiskt! Ett djup i färgsättningen som du aldrig kan åstadkomma med ”bara” målning….. Glöm dock ej att torka av betet med T-röd eller motsvarande innan målning, annars blir det inget bra , då fingeravtryck och tejpklister-rester ej funkar med lacken….

Hur det startade, och lite tankar och råd för en nybörjare…

November 2011 blev jag sjuk under en månads tid. En efterhängsen influensa gjorde att jag ej kunde vara på jobbet. Men sittandes i en lägenhet så länge höll på att ta kål på mig, så jag tog helt enkelt fram en morakniv, slipmaskin och en furubit och började karva. Det renderade i embryot till 2 jerkbaits. Jag fick tag på en begagnad airbrush med tillhörande kompressor och köpte lite färger på nätet. Som topplack använde jag vanlig båtfernissa. Och vips så hade jag tillverkat mina 2 första beten på 25 år, sedan jag snodde bitar av min pappas kvastskaft i garaget i mitt barndomshem…

De första 2…..

Jag gjorde några till, och när jag blev frisk och lyckades komma ut på sjön så fick jag massor av fisk på betena. Där och då blev jag fast….. Jag fortsatte bygga beten, införskaffade fler och bättre verktyg, utvecklade min målning och metod för tillverkningen. Testade massor av olika träslag och lacker, testade olika typer av viktning, allt för att bygga en erfarenhetsbank om vad som funkar och vad som inte funkar. Sökte massor av information på nätet, om materiel, om tillverkningsmetoder, läste massor av annonser på maskiner mm mm. Sakta men säkert så utvecklades jag om mina beten.

Jag tillverkade mitt första torkhjul, helt efter eget huvud, fick senare ett tillverkat av en god vän i aluminium.

Jag började utmana mig själv med att börja handkarva detaljer såsom mun och gälar, allt för att testa gränser och få till det där lilla extra, gjorde av med massor av aluminiumfolie innan jag lärde mig att sätta den rätt. Det var stundom en jobbig process allt det där , men jag lärde mig oerhört mycket på köpet. Man lär ju av sina misstag som någon vis sa en gång…..

2013 fick jag förfrågningar om att få köpa beten, det ena ledde till det andra och jenzza.lures föddes, och jag startade min enskilda firma.

Det har kostat blod svett och (inga) tårar att utvecklas, men det har hänt en del på vägen med finishen på betena. Första betet och ett av de senaste….

Det är viljan att hela tiden utvecklas som lett mig in på nya projekt, och också in på gummigjutningen, något jag började med vintern 2016/17. Mina första 2 prototyper blev så pass bra direkt att en av dem ”jenzza.snipan” på våren 2017 vann bästa gummibete på sportfiskemässan. Vansinningt kul och överraskande.

Ett av de första exen av jenzza.snipan….

Som avslutning på detta inlägg, har jag lite tankar eller råd riktade mot dig som funderar på att börja bygga, eller som precis börjat, precis som jag en gång i tiden. Nu finns det massor av grupper på facebook, bland annat den grupp som jag tycker är helt fantastisk, nämligen Svenska betesbyggare. Jag är övertygad om att denna grupp är en av anledningarna till att svenska betesbyggare är bland de bästa i världen. Här kan man ställa alla frågor och man får garanterat hjälp och bra svar. MEN……. Det är dina misslyckade försök med betesform, viktning, målning, lackning, eller vad som helst som gör att du i slutändan utvecklas! Det finns generellt inga genvägar till det fantastiska betet. Försök istället använda gruppen för inspiration eller ”faktabok” men se till att hitta din egen väg i byggandet! Det kommer garanterat vara värt det i slutändan, då du då byggt upp en kompetensbank på ”egna meriter” och du känner att du vet vad du gör. Det är halva nöjet med byggandet. Ett råd till: Börja enkelt. Börja med den där morakniven, slipmaskinen, raspen, båtfernissan, modellfärgerna, måla med pensel. Och i takt med att du utvecklas, bättra på maskinparken. Och framförallt arbeta säkert! Vissa maskiner är inte att leka med!, lacker och annat är hälsovådligt. Och det bästa rådet av alla: HA KUL när du bygger, och fiska dina beten! När man tar fisk på sitt egenbyggda bete, det är den bästa känslan i välden!!!!!

Ett första blogginlägg!

Hej alla Fishecoföljare, jenzzaföljare och fisketokar! Här kommer ett första inlägg här på Fisheco! Vill börja med att tacka Jan O och Sussi för denna möjlighet! Detta blir också mitt första inlägg överhuvudtaget som ”bloggare”! En utmaning, men naturligtvis en rolig sådan. På denna blogg är tanken att berätta lite om mitt eget betesbygge, dels om mina tankar kring själva byggandet, vad som driver mig, och hur jag gör. Jag kommer också dela med mig av framtida projekt, och jag kommer i något av mina närmaste inlägg berätta lite om tillverkningsprocessen från skiss fram till Sportfiskemässan och betesbyggargatan, det är en hel del slit kan jag lova. Jag ämnar också dela med mig av mina tankar kring betesbygge generellt, lite fiskehistorier, bilder, med mera med mera. Är det någon av er läsare som har frågor eller tankar om vad jag skall skriva om så kom gärna med förslag. Nu kör vi! Välkomna in till jenzza.lures betesbyggarvärld!!!!

En lite naggande god Tromtö mini tail!