När jag fiskar tänker jag ofta på hur viktigt det är att tänka som en fisk. Oavsett vilken art eller fiskemetod som används när jag fiskar ökar chanserna till hugg avsevärt om jag kan ”läsa vattnet”. Förstå varför fisken väljer att ha sin ståndplats just där just idag. Förstå vad som ligger till grund för fiskens hugg. Jag tänkte i detta inlägg skriva om mina tankar, funderingar och erfarenheter om att läsa vattnet jag fiskar i.

Nästan momentant kommer man att tänka på strömmande vatten om man tänker ”läsa vatten” men jag menar att det är lika viktigt att förstå och läsa vattnet om du fiskar på kusten efter gädda, i stilla vatten efter regnbåge, i strömmande vatten efter regnbåge eller efter harr och öring i ett strömmande vatten. Nä, jag är ingen expert i ämnet men jag lyckas lura en och annan firre till hugg så något rätt gör jag i alla fall. När jag började med fiske och kanske speciellt med flugfiske så hade ett sådant här inlägg varit mer än välkommet.

Kustfiske efter gädda

Jag har sedan barnsben fiskat efter gädda i det nära kustbandet, förr enbart spinnfiske men som vuxen och sedan många år nästan enbart med fluga. Tidigt upptäckte jag att gäddan ofta uppehöll sig i eller intill vassbälte och i blåstången ute i kustbandet. När man fiskar i samma lokaler under en längre tid lär man sig att vissa platser oftare är tillhåll för gäddan, försvinner en gädda kommer det snart en nu och tar dess ställe, en bra ståndplats helt enkelt. Jag kommer att återkomma till fenomenet med ”hemmavatten” och att det på intet sätt är en slump att vissa fångar mer fisk än andra i sina hemmavatten, det gäller både på kusten liksom i strömmande vatten. Det handlar inte enbart om att kunna läsa vattnet, även val av fiskemetod är viktig i vägen till framgång. När jag tänker på ”att läsa vatten” i skärgården tänker jag på att veta var djuphålor finns, grynnor, öar, strömsatta sund, stora stenar, djupkanter, vass och sjögräsbälten. Ja, nu börjar man förstå att det gäller att läsa vattnet både ovanför vattenytan och inte minst under vattenytan.

Hur påverkar hög eller lågvatten? Jag har sedan många år sett ett mönster i att fisken är mer huggvillig vid lågvatten på vissa platser och vise versa vid högvatten. Varför då? Min teori är att gäddan dels följer betesfisken så delvis finns svaret i att betesfisken gillar vissa platser vid hög respektive lågvatten, det kan nog också vara så att bottenstrukturen avgör var det är bäst att uppehålla sig vid olika vattenstånd, vinden spelar också en stor roll. Den kalla årstiden hittar man ofta gäddan i vikar med lerbotten, kanske ackumulerar lerbotten värme som gäddan känner och därför vill uppehålla sig där. Gäddan gömmer sig gärna och är en lömsk rackare som ofta vill överraska sitt byte med en snabb attack. Att ovan vattnet kunna se under vattnet är det svåra men det framgångsrika. Jag tror att gäddorna likt oss människor i grunden är lata, lata såtillvida att den inte vill göra av med mer energi än den behöver. Gör den av med energi måste den rimligtvis äta oftare. Vem kan inte hålla med om att det är skönare att lägga upp fötterna i soffan och äta något man inte behöver springa ifatt. Jo, jag vet att vi alla är olika men ändå.

Vad är det då som är hemligheten bakom att vissa lyckas få fisken att hugga? Målmedvetenhet, tro på det du gör, lära av alla otaliga fisketimmar. Lyssna på vad andra säger som får fisk. Erfarenheter är något som kommer med åren. Jag kan bara utgå från mig själv, att fiska i samma lokaler under minst 30 års tid, året runt (så länge det är isfritt) det ger ju en viss kunskap om mitt hemmavatten. Att samla ihop detta och varje gång man kommer ut med spöet och tänka, nu har jag dessa förutsättningarna med ljusförhållanden, vattentemp, årstid, vattennivå, vindstyrka, vindriktning, siktdjup, tid på dygnet, bottenstruktur o.s.v. Att kunna ändra lite på färgval, byta bete, byta betesstorlek, hastighet på betet, fiska på annat djup m.m. Att när någon/några av dessa parametrar ändrar sig, kunna ”knäcka koden” för dagen blir lättare om jag kan läsa vattnet jag fiskar i.

Absolut, visst händer det att jag ”nollar” eller blankar”, hur vore det annars. Det är bara att erkänna att moder natur ibland överlistar en. Men med en gedigen kunskapsbank om vattnet man fiskar i skulle jag villa påstå att chanserna ökar dramatiskt till hugg, än att åka hem med en ”nolla” i protokollet.

Oftast finner jag gäddan i sydvända vikar med pålandsvind, det får gärna ha blåst några dagar, det är bra om det är mulet väder med någon regnskur omväxlande med solglimtar. När vattnet är ”stålgrått” med skumränder av vinden, då trivs jag allra bäst. Men hur ofta är det sådant väder när livspusslet bestämmer att det är dags för en fisketur. I bland ställer sig fisken ”i lä” bakom uddar när det blåser eller har blåst ett tag.

Regnbågsfiske i stilla vatten

Hur läser man vattnet i en damm? Antingen kan man använda ett portabelt ekolod för att se bottendjup, struktur med mera. Det går det att använda ”räknemetoden” med hjälp av sjunklina. Kasta ut räkna 1000, 1001 osv tills att linan når botten. Då får man reda på hur djupt det är i dammen vilket kan vara värdefull kunskap.

Att läsa vattnet i dammar menar jag också innefattar att man tittar på vindriktning, insekter som hamnar i vattnet driver med vinden och man kan med fördel fiska pålandsidan i dammen. Spana efter vak, finns det eller kan man skymta stenar i vattnet, finns bottenvegetation som näckrosor, där är ofta ”giftigt” att fiska precis i skiftet mellan vegetation och ”öppet” vatten. Botten kanske ondulerar, är ojämn, djupkanter och djupare partier är också sådant som fisken ofta uppehåller sig vid.

Det vanligaste sättet att skaffa sig kunskap om ett vatten är tror jag att fiska mycket, detta lär man sig allra mest på, prata med andra vid fiskevattnet. Ofta är det så att vissa ställen/platser i en dam funkar bättre än andra, förmodligen för att det är något i vattnet som gör att fisken uppehåller sig där oftare. Att kunna skifta fiskemetoder är ofta framgångsrikt, det är inte ovanligt att fisken simmar nära botten, det kan då vara ett utmärkt framgångsrecept att fiska med skunklina och boobyflugor.

Speciellt under den kalla årstiden kan detta vara som mest effektivt men även på sommaren har jag märkt. Vattnet är svalare nere vid botten på sommaren, mer syrerikt och det gillar regnbågen, så åter igen, att skifta metod är aldrig fel. Ett sätt att läsa vattnet det också tycker jag.

Ofta cirkulerar regnbågen i dammen, vem vet varför? Kanske söker den efter en utgång, ett ställe att rymma på. Det kan också vara så att den känner av att det ”drar” i vattnet. Vid ett flertal fiskevatten har jag märkt att fisken uppehåller sig i eller nära där det finns ett in eller utlopp där en liten bäck rinner genom dammen. Det ligger nog i regnbågens natur att söka upp dessa ”spottar”. Så att börja dagen vid den nya dammen med att gå ett varv om man aldrig har varit där förut kan ge mycket värdefull kunskap.

Regnbåge i strömmande vatten, lite annorlunda är det allt om man jämför med att fiska efter vild harr och öring i strömmande vatten. Regnbågen är ju odlad, det kommer man ju inte ifrån, den är inte alls lika präglad på födoval vilket vi som fiskare kan vända till vår fördel. Även om regnbågen är en ”laxfisk” och trivs i strömmande vatten är även den sparsam med sin energi tror jag. Fisken står ofta lite bredvid det strakaste strömmen, där vattentrycket är lite lägre, den kanske hittar en håla som minskar trycket från strömmen eller står framför/bakom en sten där den kan stå och vila och ändå ha på om det kommer nåt ätbart med strömmen.

Det är relativt ont om strömmande vatten med regnbåge. Jag har tur att bo i södra Sverige där jag har ganska nära till både Norrefors, en av Camp MayFlys fiskecamper, Flugströmmen i Harasjämåla och Alsterån vid Blomstermåla, en mindre strömsträcka i Snärjebäcken norr om Kalmar och Klavreström norr om Växjö. Sedan finns ju Strömhult, Baltak och Norrbyströmmen men för mig är det en bit längre att åka dit.

Det är trots allt så att regnbågen i sin nedärvda arvsmassa inte kan stå emot när insekterna kläcker vilket jag med förtjusning fick erfara under slutet av Maj förra året. Under ett besök till Norrefors hade vi ett fantastiskt torrflugefiske när Danican och Vulgatan kläckte för fullt, så att lämna torrflugorna hemma vid regbågsfisket kan vara förödande.

Strömmande vatten, fiske efter öring och harr. Det är skrivet åtskilliga spaltmetrar om detta fiske. Kanske det som gemene man mest förknippar med flugfiske. Att läsa vattnet i ett strömmande vatten är nog så viktigt. Jag fiskar ofta med nymf på det mer traditionella sättet men har börjat nosa på ”tjecknymftekningen”. Det var så att när jag lärde mig flugfiske så fiskade vi bara med nymf. Rinner vattnet sakta gäller det att lokalisera huvudfåran för det är nästan alltid så att det finns ett parti som är djupare och som håller en högre vattenhastighet, att fiska i kanten på den är ofta effektivt. Att börja fiskepasset med att inte fiska utan spana efter vak där fisken avslöjar sina ståndplatser är också ett sätt att läsa vattnet, nog så viktigt.

”Nackar” är något man ska lägga extra vikt vid. Det bildas nästan alltid en grop framför en nacke, där är det inte så högt vattentryck. Fiskarna står ofta här och väntar på att föda ska komma driftande med strömmen, åtskilliga fiskar har lurats till hugg precis framför nackar.

En fin öring fångad av Fille på torrfluga straxt ovanför nacken!

Framför och bakom stenar, där det är lite ”lä”, inte så hård ström vilket ofta är bra ståndplatser för fisken. Områden som tillsynes inte har så hög vattenhastighet, detta avslöjar sig som ”blankstryk”, det är ofta lite djupare där vilket fisken ofta föredrar.

Ofta blidas det skum i vattnet, detta är bra att hålla kolla på, det visar var den hårdaste strömmen är och om mat kommer flytande där, vet fisken detta också.

Nedfallna träd, uthängande grenar, växtlighet, allt som kan vara skydd för fisken utnyttjar den och man kan med fördel fiska nära och intill dessa.

Ibland är det inte den största fisken som ger mest glädje utan den första.

Med en bra strategi och att läsa vattnet man fiskar i ökar chanserna väldigt mycket till hugg. Skön känsla när hugget kommer och man har lurat fisken till att slurpa i sig flugan.

Val av fiskemetod följer tätt inpå att läsa vattnet, åter igen vill jag trycka på att vara flexibel vad gäller fiskemetoder. Att i kombination kunna läsa vattnet och snabbt skifta fiskemetod mellan nymf, våtfluga, streamer eller torrfluga är överlägset i jakten på drömfisken. När man minst anar det eller kanske när man mest anar det så händer det.

Ja, det går att skriva i det oändliga om hur viktigt det är och hur man kan eller ska läsa vattnet man fiskar i, jag tänker att detta är ett ämne jag får återkomma till längre fram. Detta i alla fall lite tips på hur man kan göra och tänka vid sitt fiskevatten.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines