Bergkvara Gäddfestival 2020

För 5:e året arrangerar Torsåsbygdens Sportfiskeklubb Bergkvara Gäddfestival. Man tävlar om längsta gäddan, längsta flugfångade gäddan och Big 5 (lagtävling). Det är jag och Andreas som är tävlingsansvariga och sköter allt som har med tävlingen att göra. Jag tävlar detta året i ett nytt lag, och jag antar att var sak har sin tid. I år tävlar jag tillsammans med Andreas och hans kusin Tommy. Andreas och jag fokuserar på gäddflugfisket men av erfarenhet vet jag att det inte är så dumt att ta till spinnspöet när det vankas tävling. Andreas och jag har spenderat många fisketimmar ihop detta året och har bland annat startat Youtubekanalen Every Fish Counts, gjort flertalet fiskereportage, ja listan kan göras lång. En annan gemensam sak är att vi bloggar båda via Fisheco, och vårt lagnamn blev då naturligt Team Fisheco Småland. Vi känner varandra väl vid det här laget. Det är alltid en anspänning kvällen och natten innan en tävling. Man ligger och funderar på alla förberedelser, kollar väderappar, funderar på vart det är bäst att börja fisket o.s.v. Viktigt att nämna är att när man fiskar i Bergkvara Gäddfestival är det krav på att man fiskar hullingfritt oavsett om man spinn eller flugfiskar. Som jag förstått det var vi nästan pionjärer i tävlingssammanhang med detta krav redan förra året. Det börjar komma några trekrokar på svenska marknaden som är hullingfria vilket vi ser mycket positivt på!

Eftersom det är vi som håller i tävlingen, vilket innebär att vi delar ut mätbrädor, individuella tävlingsbrickor på morgonen och dessutom låser lokalen innan vi kan bege oss ut på böljan den blå har vi kanske de sämsta förutsättningarna att börja på en riktig bra hotspot. Nå ja, det får vi acceptera eftersom vi valt att vara tävlingsansvariga, ja, vi tycker ju självklart det är roligt annars hade vi ju inte hållit på med det. Förväntansfulla styr vi mot första viken för dagen.

Tusan också, när vi viker runt en liten udde får vi se att det redan ligger en båt där vi tänkt börja. Vi fiskar av området runt om och hoppas på att de ska lämna spotten och plötsligt händer det. Snabbt styr vi dit och ankrar upp skutan, det tar inte många kast förrän jag har ett hugg på min minigris, den lilla pig shadden. Jag får en känsla och byter snabbt till en jerk, en Salmo Slider i naturfärg och den hinner knappt landa förrän det tar tvärstopp, mothugget kommer instinktivt, kraftfullt. Gäddan vill inte visa sig vilket brukar betyda grov fisk och visst är det en fin firre. Gäddan rusar några gånger men den kommer till slut in till håven och Tommy gör ett utmärkt jobb som ”håvman”. Den mäter till hela 95 cm och vi är lyriska i båten.

Det som sedan händer är helt galet, bara några kast senare hugger det stenhårt igen, denna gång är gäddan 90 cm prick. Om glädjen var stor innan är den inte mindre nu, Tommy är på nytt ”håvman”. Det blir väderomslag, på morgonen har det varit helt bleke, havet som en spegel, nästan momentant som jag får min första fisk börjar det blåsa.

Jag byter spö till mitt kära flugspö, en stund senare hugg igen, 78 cm, en bra fisk. I båten får jag smeknamnet ”Minken” och visst är det märkligt. Vi är tre stycken i båten och alla vi kastar kors och tvärs och ännu så länge har bara jag fått fisk.

Tommy överger inte sina hemmagjorda gummibeten, han kastar och kastar, han har några hugg men dom vill inte fastna. Andreas och jag flugfiskar nu för fullt. Plötsligt får Andreas ett kraftfullt hugg, en stadig gädda har fallit för hans chartreusa gäddfluga, tunga knyckar vittnar om en grov fisk.

Och då händer det som inte får hända, tafsbrott. Tomheten finner inga gränser, hur kunde det hända? Och på tävling dessutom. Andreas riggar snabbt om, denna fiskedag liknar ingen annan fiskedag. Bara en stund senare hugger det på nytt och Andreas står med spöböj. Åter igen tunga knyckar i spöet, den rusar gång på gång. När den visar sig för första gången blir det nervöst i båten. Andreas ropar det är en grov fisk, fisken vill mot botten men lugnt och metodiskt drillar han fisken, nu får inget gå snett. Tommy är beredd med håven igen, när fisken ligger tryggt i håven kan vi alla andas ut, framförallt Andreas. Ett glädjevrål hörs över havet och vi slår ihop knogarna som ett bevis på bra jobb.

En superfin gädda på 90 cm, på Fluga! Nä, det här är ingen vanlig fiskedag. Jag gläds åt min fiskekompis och lagkamrat, vilken firre!!

Vi fångar några fiskar till innan dagen är slut, ”fyller pappret” och uppgraderar då och då med några cm och slutar på 436 cm på våra fem längsta fiskar, vi är mycket nöjda med dagen. Dags att åka mot bryggan och invänta de andra resultaten.

Spänningen stiger när vi räknar ihop resultaten från de andra lagen. Det visar sig att våra 436 cm bara räcker till en andraplats, hatten av och stort grattis till laget FishyFish som med sina 443 cm vann lagtävlingen Big Five.

Andreas vann flugfiskeklassen med sin gädda på 90 cm. Stort grattis! Och min firre på 95 cm vann priset för tävlingens längsta gädda med en centimeters marginal. Det här var ingen vanlig fiskedag….

Nu dröjer det ett helt år till nästa Bergkvara Gäddfestival, man kan bara hoppas att nästkommande år blir lugnare runt om i världen med tanke på den pågående pandemin. Var rädda om er, varandra, tvätta och sprita händerna ofta men framför allt håll avstånd!

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Mörrumsfiskets sista dagar 2020

Tillsammans hade jag och en av mina allra bästa vänner och fiskekompis Magnus ”Storfiskarn” tänkt att vi skulle försöka fånga någon av Mörrumsåns laxar eller öringar. Vi bestämde att vi skulle fiska det två sista dagarna för säsongen innan man stänger fisket 1/10. Klart att jag hoppades på lite ruskväder med mulet och någon regnskur men så blev det inte. Bara några dagar tidigare hade det varit just sådant väder vilket visade sig i fångstrapporten. Nå ja, jag anser mig ha de allra bästa förutsättningar för att lyckas fånga en Mörrumsfisk, jag har ju allierat mig med en lokalbo och inte vem som helst. Magnus och jag har känt varandra ett bra tag nu och vi har åtskilliga fisketimmar tillsammans med bland annat regnbågsfiske, gäddflugfiske och en helt oförglömlig Islandsresa 2015. För mig är Laxfisket nästan nytt, visst har jag varit och fiskat i Mörrumsån några gånger förr om åren och faktiskt lyckats fånga en öring under vårfisket och en mindre lax. I slutet av Maj 2020 var jag och Magnus i Mörrumsån och något hände med mig, jag blev som besatt, nja inte besatt kanske men jag blev helt fast besluten att försöka fånga en av Mörrums giganter till fiskar.

Magnus ja, han skulle lika gärna kunna ha smeknamnet minken, han har som smeknamn ”Storfiskarn” vilket han sannerligen gör skäl för. Hans förmåga att läsa vattnet, se var ståndplatser är, tekniskt sett kasta så att flugan börjar fiska där han vill eller binda flugor och innovativt komma på nya flugmönster vid bindstädet är nåt alldeles extra. Ja, Magnus är i mina ögon en utomordentlig skicklig flugfiskare, en sådan som är ovärderlig att ta rygg på inte minst vid Mörrumsfisket eftersom han är uppväxt vid ån och fiskat där hela sitt liv. Det är så intressant att bara höra honom berätta om ån, ståndplatser m.m.

Vi byter plats relativt ofta, på de allra flesta ställen är det lugnt längs ån fast på vissa sträckor eller pooler är det mycket fiskare. Flugval då, ja är man i Mörrum och fiskar är ullsocken ett måste att ha i flugasken, den finns i otaliga varianter och vilken som är bäst tvistar de lärde om. Jag valde att binda min med gummiben, kanske kan det trigga till hugg?

Vi njuter av att bara vara, det är som terapi att få vandra längs med Mörrumsån, den skiftar i karaktär beroende på vart vi befinner oss. Ibland flyter den lugnt och stilla för att bakom nästa krök bli vild och fjällenlik, när man minst anar det visar sig en av åns giganter genom ett jätteplask eller ett mer försiktigt vak. Jag har fått lära mig att dom där rejäla plasken, även kallade ”turistplask” inte behöver betyda att fisken är huggvillig.

Ett platsbyte gör att den där goa känslan börjar smyga sig på, plötsligt syns det fisk som enligt Magnus mycket väl kan vara huggvillig. När jag minst anar det känner jag en dragning i fluglinan och ett par skakningar, men lika fort som det händer släpper fisken och man blir sådär obehagligt tom inuti. Nä, nya tag men jag tänker att det nog inte blir så många chanser, attans att den inte fastnade ordentligt. Vi vandrar vidare läng ån.

Vi fiskar av några sträckor innan det är dags för käk, sedvanlig Kebabtalrik.

Solen skiner och om man tycker soligt väder är bra väder då är det bara att njuta, och visst är det skönt. Allt handlar inte om att få fisk, att småtjöta med en fiskepolare, skratta och helt enkelt njuta av nuet, det är det de handlar om. När man är i Mörrum och fiskar är det bara ett måste att besöka Fiskeshopen belägen alldeles intill ån vid Laxens hus. I butiken får du hjälp av Stefan, Erik och övrig personal som KAN Mörrumsfisket.


Efter ”matrasten” tar Magnus mig till ett speciellt ställe.

Mitt ute i ån han Magnus en favoritsten som han ibland sätter sig på och bara är. Och visst är det nåt speciellt att sitta och bara lyssna till åns porlande ljud. Kanske är han släkt med Näcken? Fast Magnus behåller kläderna på, tack och lov.

Vi drar oss vidare nedströms över hängbron, där ser vi en fiskebroder på avstånd som svingar sitt flugspö.

Plötsligt står hans spö i båge och vi skyndar dit.

Självklart frågar jag om det är okej att ta några bilder och han ger sitt godkännande till att var med på bild här på bloggen, en fint tecknad Mörrumsöring har fallit för hans fluga.

Nu får jag blodad tand, finns det en finns det fler. Flugbyte!

Vi fiskar nu än mer koncentrerat och plötsligt är det Magnus som har fisk efter sin fluga, en ordentlig virvel och fisken visar sig. Magnus blir så där allvarlig och får ett litet darr på rösten. Nära, det är nära! Mina tankar tar mig tillbaka till vårfisket och Magnus har ju berättat om när han fångade en Majlax, så fin den är!

Vår sista fiskedag går mot sitt slut och säsongen 2020 är till ända. När jag summerar mitt Mörrumsfiske, är jag ändå nöjd. Jag har haft fisk efter och fisk på om än i bara någon sekund. Men det är så viktigt för det bevisar att jag gör rätt. Jag ser fram emot nästa säsong, då ska jag banne mig fånga en av Mörrumsåns giganter.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Klubbdag vid ett regnbågsvatten

Varje år tänker vi som driver Torsåsbygdens sportfiskeklubb att medlemmarna ska få tillbaka för bland annat medlemsavgifter m.m. Därför ordnar vi det så att vi bjuder på en fiskedag, i detta fall en regnbågsfiskedag. En uppskattad fiskedag av de flesta. Den 4:e Oktober hade vi bokat Hultsby sportfiskeanläggning straxt norr om Kalmar. En anläggning som har funnits länge. För mig är det första besöket då jag inte haft möjlighet att följa med hit vid tidigare klubbfiskedagar. Den består av ett antal dammar som har förbindelse med varandra. Några strömpartier som skapas när vattnet pumpas runt. Jag är tidigt på plats, snart anländer Andreas med familj och övriga kommer straxt efter.

Jag börjar fiska med en vit Boobyfluga vilket verkar falla bågarna i smaken alldeles utmärkt. När jag fått några fiskar byter jag fluga och testar en ”OstbågeBooby”, det funkar bra det med.

Vi fiskar på och de flesta får fisk, det verkar som om flugfisket ger bäst utdelning denna dag. De yngsta metar med mask eller räka, vilket är helt oemotståndligt om man nu är regnbåge. Plötsligt skriker Andreas grabb JAG HAR FISK, JAG TROR DET ÄR EN REGNBÅGE så det ekar över anläggningen, och visst är det napp på hans mete, pappa Andreas kommer rusande till undsättning och hjälper till med håvning. När väl Sams första regnbåge ligger säkert i håven springer han ett ärevarv i sann glädjeyra, ja glädjen över sin första regnbåge går inte att ta miste på, han glömmer fisken och bara springer med armarna rakt upp.

När allt lugnat sig lite tycker Sam synd om regnbågen och vill släppa tillbaka den i sann catch and release anda, precis som sin pappa gör.

Jag gör ett nytt flugbyte, nu en liten ”peacock” färgad nymf med röd huggpunkt framtill. Efter några kast har jag spöböj.

Regnbågarna är inte så stora men de är otroligt fint tecknade, de har hela fina fenor vilket gör att även en mindre fisk känns urstark. En stor eloge till de som driver anläggningen att de har sådan här kvalitet på fisken.

Plötsligt hör jag Andreas ropa till mig att en regnbåge har tagit på balsageting i en av strömmarna, snabbt byter jag till ett annat spö som har flytlina och jag binder på en geting. Jag har så länge tänkt att jag ska fånga en båge på just balsagetingen men inte lyckats med det innan denna dagen. I en av strömmarna lägger jag ut getingen och redan i andra driften ser jag det karaktäristiska vaket och getingen försvinner, mothugget sitter perfekt och regnbågen blir ursinnig, den simmar in i ett vassparti och jag har inget annat val än att slita av tafsen. På med en ny geting, bara något kast senare säger det slurp, det är en grov fisk, det känner jag när jag gjort mothugget, fisken gör allt den kan för att komma loss men denna gång ska fisken inte få möjlighet att simma in i vassbältet, jag springer för att ändra position när jag ska drilla. Regnbågen är verkligen stark, jag får riktigt kämpa för att den inte ska gå in i vassbälten och sjögräs. Efter en stunds kamp kommer den snällt in till håven och denna får följa med hem. Joja tackar ja, båge på balsageting, höstfiske när det är som bäst!

Plötsligt börjar det ösregna och våran tappra lilla skara börjar plocka ihop våra grejer, en mycket trevlig klubbfiskedag är till ända där mycket skratt och fiskesnack stått på agendan. Tack Torsåsbygdens sportfiskeklubb för att jag får vara en del av den. Snart är det dags för vår årliga gäddfestival, Bergkvara Gäddfestival, då blir det spöböj igen.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines!

Bygg enkelt ditt eget spötubställ

Flugfiske…… Flugspön…….. Har man fastnat i ”flugfisketräsket” är det förvånansvärt lätt att plötsligt inse att spötuberna hamnar lite här och där. Inte för att jag hade oordning på grejerna men det kan ju alltid bli bättre. Jag fick inspiration från ett inlägg på facebook om ett tubställ och jag tänkte att ett liknande kan jag göra själv. Nu när hettan har ett stadigt grepp om Sverige låter jag fisket vara tills det blir svalare i vattnet. Då kan man lika gärna bygga ett spötubställ.

Sagt och gjort, jag började med att åka till den lokala byggvaruhallen, i bland spillvirket hittade jag läktbrädor i 3 meterslängder för 20 kr st. Det gick åt ca 4 st, högst överkomligt pris för ett spötubställ tycker jag. Börja med att kapa till rätt längder, jag valde 210 cm.

Tanken är att göra det enkelt, inte behöva en massa flashiga verktyg. Sedan mätte jag ut med en ställbar vinkelhake själva ”hyllplanen”, 20 cm långa och något snedställda så att inte spötuberna rullar av.

Jag mätte sedan ut mellanrummet mellan ”hyllplanen” (10 cm), förborrade, kontrollmätte med den ställbara vinkeln och skruvade fast hyllplanen.

Sedan gjorde jag en till fast spegelvänd.

Putsa av så det inte är vassa spetor, jag hade lite svart färg över som jag målade delarna med. 4 st vinkeljärn, sedan är bara att montera spötubstället på väggen.

Jag tycker det blev kanonbra, ordning och reda. Jag byggde stället så att jag får plats med 2 spötuber på varje hyllplan.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Flugfiska gädda på sommaren

Många fiskar efter gäddan nästan enbart på vår och höst, att fiska gädda på sommaren kräver ibland både list och lite annorlunda tänk. För egen del blir det alltid några fisketurer sommartid där gäddan står i fokus. Så med flugspö som vapen begav min fiskebroder Andreas och jag oss ut för att flugfiska efter den stridbara predatorn. Helst ska det vara helt igenmulet eller ösregn och frisk vind om jag får bestämma väder. Det märkliga med gäddan är att det verkar som om nästan alla gäddor tänker lika dant, kanske inte så konstigt eftersom de alla är gäddor, men ändå. Det gäller att söka efter gäddan, finns det en finns det ofta fler som nästan står på samma ställe.

Min erfarenhet säger att man ofta hittar gäddan sommartid i vikar som nära angränsar till lite djupare vatten. Det känns som gäddan är mycket rörlig, att den vandrar kanske flera gånger om dagen ”ut”och ”in”. Det som är säker är att finns det gädda visar det sig ganska fort. Andra heta ställen är vasskanter eller näckrosbälten. Gäddan har då bra skydd och kan överraska sitt byte genom en snabb attack.

Det visar sig att jiggande flugor är det som gäddan faller för allra mest. Jag kom på ett enkelt sätt att förtynga gäddflugorna på, en tyngd med en fastach clip inklämd och superlimmad så det inte lossnar. Jag fäster den i främre öglan i beteslåset jag använder så är den inte i vägen eller hindrar när jag ska byta fluga. Jag har gjort ett blogginlägg om hur jag tillverkar denna, vill du läsa klicka här.

Det är konstigt hur jag nästan enbart fiskar med flugor som har gröna färger, man blir liksom, det känns som om bara det funkar. Får man inget på en stund byter man gärna till ”den” flugan, den som det alltid hugger på. och vips så rusar en fin gädda fram och slukar flugan, den sitter fint i mungipan och lossnar lätt när den saknar hulling. Det är bara viktigt att inte ge slaklina utan hålla fluglinan spänt under hela drillningen.

Snabbt foto och sedan tillbaka med den. det är viktigt att ta dom hårt så här års, inte ”köra” slut på dom, kommer mjölksyran är det svårt för en del gäddor att återhämta sig.

Jag måste säga att det är riktigt njutfullt att flugfiska efter gädda sommartid, det är varmt och skönt, man slipper neoprenvantar och att knäna domnar av kyla som det ofta är när jag vadfiskar efter gädda vintertid. Att fiska tillsammans med en kompis gör inte det hela sämre. Att kunna dela upplevelsen med någon förhöjer hela upplevelsen markant! Andreas och jag har fiskat mycket tillsammans detta år, gjort många reportagefiske, framför allt i regnbågsvatten men vi fiskar gärna gädda tillsammans när tillfälle ges. När vi fiskar tillsammans är kamerorna med, både för foton och för att filma med, vi har kommit igång bra med vår youtubekanal Every Fish Counts där det snart kommer en film om gäddflugfiske så håll utkik där framöver.

Gäddan som hugger efter ytterligare en stund är riktigt bred över ryggen, en kanonfin sommargädda i bästa kondition. Urstark, nästan omöjlig att hålla utan att nåt går sönder, jag drillar så hårt jag vågar med mitt 9 fots klass 9 spö. Det tåls att pressas. Efter en kort kamp kan den håvas och gäddan får återhämta sig i håven innan den mäts och dokumenteras. Den sträcker sig till hela 90 cm. Vi får båda fisk, nöjda med dagen styr vi mot land och vi pratar redan om när vi ska ut nästa gång. Gäddflugfiske är en njutning för själen, som meditation.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Vemdalen 2020 – Inte bara harrfiske

Snacka om att det varit efterlängtat att få resa norr ut med både härligt umgänge och harrfiske i sikte. Mot Vemdalen! För min fru, hund och jag blir Voxnabruk första stoppet, en plats jag fiskade på för några år sedan när jag var och jobbade på ambulansen i Edsbyn, den vackra ån Voxnan.

Efter ett tag når vi Vemdalen. Trots att det råder medelhavsvärme har inte all snö smält på fjället än.

En snabbis runt Ekbergs och köpa fiskekort, sedan till Gästis, detta underbara vandrarhem som vi bott på så många gånger. För några år sedan bytte det ägare, de nya ägarna har renoverat lägenheterna. Det har verkligen blivit fint, så där hemtrevligt, fräscht, så som man vill ha det. Otroligt hög standard för att vara vandrarhem! Vi möts av vänlighet och mycket god service. Jag kan bara starkt rekommendera detta boende om ni ska till Vemdalen.

När grejerna är på plats bär det av mot ”Strömmen”, denna underbara plats som har etsat sig fast i mitt fiskehjärta och nog aldrig gjort mig besviken, men man vet ju aldrig. Ljusnan är förrädisk, vattenståndet skiftar snabbt när kraftbolaget släpper vatten från vattenmagasinen i Lossen. Står man utvadad och inte har koll på läget får man vackert simma in till land. När vi kommer dit är det hög vattenföring, vilket är det samma som mycket svårfiskat men jag lyckas fånga och kroka av en mindre harr. Nåja, kanske det är bättre förhållanden under morgondagen. Vi har ju iallafall tur med vädret (om man gillar 32 grader vill säga).

Vi åker och kikar på Fettjeåfallet istället, en lagom vandring på ca 2 km innan vi når fallet som har en fallhöjd på ca 70 m. Den berömda någon har gjort ett fantastiskt jobb sedan vi var här för 2 år sedan. Man har ordentligt förbättrat gångstigen till fallet med fina trappsteg av skifferblock som blir ypperliga trappsteg i det kuperade landskapet.

På väg till och från fallet badar Loffe så fort han kommer åt, det svalkar skönt i värmen och tillgången på drickbart sötvatten är mycket god:).
Naturen är oändligt vacker längs ån, det är John Bauerlikt.

Ny dag och vi är tillbaka vid Strömmen, jodå, vattenståndet är perfekt och jag skyndar mig att rigga flugspöet.

Alltså, att kunna flugfiska i T-shirt är en förmån, speciellt här uppe. Strömmen bjuder upp till en härlig dans, jag har nog mitt bästa harrfiske någonsin denna dag. Jag börjar fiska med torrfluga, fisken är mycket huggvillig och stiger gång efter gång till min fluga. Jag verkligen njuter av stunden, tänk vilken ynnest det är att stå här, utvadad och själv dessutom.

Ganska snart hugger det en fin harr på 40 cm, en riktigt fin fisk.

Jag missar en del hugg men lyckas tajma mothuggen oftare och oftare. Åh vad kul detta är, en dröm för mig som flugfiskare. Det gör absolut ingenting att den del fiskar inte är giganter. Det är känslan av att jag gör rätt som är så härlig. Att jag lyckas lura den vilda fisken till att gå upp och ta mina torrflugor. Jag filmar mycket med min GoPro, inom kort blir det en film som kommer på min Youtubekanal så håll utkik där framöver. Jag fiskar vidare, ja det går ju inte bara att sluta. Jag byter till en nymf istället.

Ja, det går ju bra det också!

Vi bryter för dagen, det är ju en dag i morgon också. ”Hem” till Gästis, käka, ta de lugnt. Det tar på i värmen.

Ny dag, nytt vattenfall. Denna gång Sångbäcksfallet, beläget alldeles intill infarten till Storhogna. En kort vandring från parkeringen och det blir trolskt, trapporna ner till basen på fallet påminner om en Sagan om Ringenfilm, när Frodo och hans följeslagare går ner för trapporna i Mount Doom jagade av Orcher.

Loffe är inte rädd, han vill bara vara först nere. En bit ner känner man att det blir svalare, och massor med mygg! Det måste vara dimman från vattefallet som skapar detta lite dramatiska väderomslag. Loffe är inte sen på att kliva i den lilla bäcken nedanför fallet och svalka sig. Åh, vad han njuter.

Min fru hinner nog få 500467 st myggbett på den kort stunden vi är här nere. Upp igen för alla trapporna och tillbaka till strömmen för några timmars fiske.

Det är ännu lägre vatten nu vilket om min erfarenhet stämmer också innebär ännu bättre fiske än dagen innan. Nu har fisken på allvar hittat sina ståndplatser.

Loffe håller koll på sin husse!

Lite mat och en stunds vila i gräset gör en gott.

Jag har ännu bättre fiske denna dag, och plötsligt ser jag en fisk som går upp och tar min torrfluga sedan tar det tvärstopp. Fisken går ner och ställer sig på botten. Efter några sekunder tror jag att linan har fastnat runt en sten, försiktigt sätter jag press på linan och då känner jag, tunga knyckar. I mitt inre ropar jag JAAAAA, detta måste vara min livs harr eller öring. Sakta börjar den röra sig i sidled. Den gör en rusning, och en rusning till, den stannar. Jag försöker pumpa in den, lite i taget, den kommer närmare. Då visar den sig för första gången, NEJJJJJJJJJ, det är en gädda! Som håller en hyfsad harr på tvären i gäddkäften. Jag uppskattar gäddan till ca 1,5 – 2 kg. Inte undra på att det kändes tungt. En gädda som lever i dessa strömmar får ju en god kondition. Plötsligt tappar gäddan sitt grepp om harren som är helt söndertuggad. Jag byter till nymf igen och fångar några riktigt fina harrar innan det är dags att tacka Ljusnan och strömmen för denna gång.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Regnbåge på torrfluga – Camp Mayfly Norrefors – Danica/Vulgatakläckning

Jag var inte sen att tacka ja till en av årets absoluta höjdpunkter, i slutet av Maj är vi på plats i Norrefors som är en av fiskecamperna som Tommy på Camp Mayfly driver. Detta klassiska regnbågsvatten beläget en bit från Ringamåla utanför Karlshamn i Blekinge. Denna dag är jag här tillsammans med Andreas, vi har varit på alla möjliga upptåg denna vår och gjort fiskereportage tillsammans. Planen var idag att försöka pricka den så eftertraktade Danica och Vulgata kläckningen, varje flugfiskares dröm. Ephemera Vulgata, ”Sjösandslända” kläcker i stilla vatten och har siktats här i Norrefors de senaste dagarna. Även Ephemera Danica, ”Åsandslända” har börja kläcka. Danican kläcker till skillnad från Vulgatan i strömmande vatten. Vi anländer straxt efter lunch då jobb tyvärr måste skötas i första hand. Ganska snart ser vi sländor som flyger karakteristiskt upp, faller tillsynes fritt för att sedan flyga upp igen, liksom dansar i luften.

Jodå, det är massor med sländor som flyger i stora svärmar, och fisken har upptäckt vad som är på G. Vi blir något ivriga och binder på en imitation. Andreas tar ett par bågar inom loppet av några minuter. Några snabba bilder och sedan återutsätts fiskarna varsamt. Jo ja tackar jag, hur ska detta bli tänker jag.

Inför denna fisketripp har bindstädet gått varmt, nya sländimitationer har bundits.

Nedan en SBS bindbeskrivning.

Vi fiskar oss vidare till den strömsatta delen som kallas ”bananen” och snart är det dags för mitt spö att stå i båge, härlig känsla, ett kvitto på att man gör rätt. Fast jag måste erkänna att jag missade några hugg innan den första fastnar. Ja, det är lätt att bli ivrig och göra mothugget för tidigt.

En urstark båge i yppersta kondition gör allt vad den kan för att komma loss från min fluga.

När fisken tröttnat så pass att den låter sig håvas blir det ett snabbt foto, Jerry som jobbar på anläggningen kommer förbi och småpratar lite, han vill förstås höra hur det går för oss.

Tänk, här är vi i underbara Norrefors och fiskar regnbåge, på torrflugor dessutom, föga anar vi dock vad som komma skall. Vi överger ”bananen” och vandrar nedströms, fisken vakar och mumsar sländor i nästan varje pool. Andreas som är en mycket skicklig flugfiskare har snart en ny båge i håven. Jag missar en del hugg men så plötsligt stämmer allt och jag tajmar mothugget perfekt.

På väg uppåt igen ser vi på nytt vakande fisk, Andreas smyger fram till kanten och jag tar upp filmkameran, så där som jag brukar göra och vad händer. Efter ett par kast stiger en finfin regnbåge mot Andreas Danicaimitation, hugget kommer som på beställning, som om det var regisserat. Med full fokus i kameran säger det slurp, vattenytan formligen exploderar när bågen märker att den har gjort ett felval vad gäller föda. Kampen blir intensiv innan håven lugnar fisken. Ja jösses vilken eftermiddag vi har här. Att vi prickat kläckningen råder det inget tvivel om.

Nöjd flugfiskare!

Ny förflyttning, dammarna blir nästa mål.

Arkivbild

Det är nu det riktigt på allvar börjar, jag måste erkänna att jag inte är någon entomolog, jag tror det är både Danicor och Vulgata som kläcker här. I vart fall är det massor med sländor som dansar i luften både i den strömsatta delen och över dammarna. Det första som händer är att jag hör Andreas hojta till. När jag tittar åt hans håll står spöet i kraftig båge. Jag vevar in mina grejer snabbt och skyndar mig bort till honom. Detta måste ju dokumenteras. Det är en grov fisk, det är tydligt, den går djupt och tjurar. Jag börjar filma igen och plötsligt visar den sig. Det är en groteskt stor brunöring som fallit för Andreas fluga. Jag hör att rösten ändras, Andreas utbrister ”det är ju en öring”, ”kolla vad stor den är”. Ja, jag kan bara hålla med, det är en riktig drömöring, bara den sitter nu. Andreas drillar den på nåt sätt både försiktigt och bestämt på samma gång och snart kan den håvas och Andreas andas ut. Några snabba foton, sedan får den återgå till dammens djup. Vi uppskattar den till ca 4-5 kg, grymt bra gjort! Ett minne för livet och vad kan vara bättre än att få dela det med en fiskekompis.

Sedan följer en sällan skådad huggperiod. Vi får galet många bågar på våra Danica och Vulgataimitationer. Det vakar överallt, det ser nästan ut som det regnar i dammarna, fiskarna avslöjar sina ståndplatser och det är bara för Andreas och mig att lägga ut våra flugor intill vaken.

CDCvingen blir slemmig och genomblöt, svårt att torka den, bara att byta till en ny fluga och något kast senare är det dags igen.

Inte ens om jag blir dement kommer jag att glömma denna fiskedag vi haft här i Norrefors. Helt galet bra torrflugefiske. Att räkna antalet fiskar vi krokar av är helt ointressant. Tänk, fiskarna som ju är odlade har i sin arvsmassa och genetik instinkten att gå upp och ta ”mat” som flyter på ytan. Och jag tänker, vad härligt att jag har fiske som hobby i dessa speciella tider som råder. Men framför allt att kunna dela en sådan här fiskedag med en riktigt bra fiskepolare som Andreas. Vi delar inte bara fisket utan även fotointresset. Jag kan inte ha det bättre! Enormt stort TACK Tommy! Vi är grymt nöjda med dagen. Och jag säger bara, på återseende Camp Mayfly Norrefors!

Jag och Andreas vill samtidigt tipsa om vår nystartade youtubekanal
Every Fish Counts, allt filmande vi gjort denna dag kommer inom kort att bli fiskefilm, håll utkik där framöver, många hugg och drillningar utlovas i filmklippen.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Blanklaxfiske i Mörrumsån

Det är i slutet av Maj 2020, min fiskekompis Magnus ”Storfiskarn” Augustinsson har för ett par veckor sedan fångat en av de åtråvärda blanklaxarna som simmar i den så klassiska Mörrumsån. Han har lovat att guida mig till en blanklax, ja iallafall har han sagt att det finns stora chanser för mig att fånga en av dessa giganter till fiskar. Den 29:e Maj har jag bokat fiske i Mörrumsån. Dagen innan har Magnus och jag lagt 9 timmar på gäddflugfiske i Karlskrona skärgård, gäddflugfisket är något som jag verkligen brinner för och har kommit att ägna mycket tid åt de senaste åren. Som alltid blir det tävling om längst och flest fiskar. Denna gång drog Magnus det längsta strået i den tävlingen. Magnus står för mat och logi kvällen innan Mörrumsfisket och den lilla wirren samtidigt som jag guidas i laxflugbindningens värld. Magnus är inte bara en utomordentligt skicklig flugfiskare han är också en riktig fena på att binda allehanda flugor och inte minst laxflugor. På kvällens bindmeny står både ”Bananen” och en ”Ullsock”. Magnus visar pedagogiskt och binder först, sedan gör jag eller försöker göra lika dant. Det är morgondagens alster som nu tar form. Det ska bli så spännande att blöta flugorna i den klassiska Mörrumsån efterföljande dag.

Nu är det några år sedan jag fiskade i Mörrumsån, senaste fisken jag fångade var en öring under vårfisket, men som sagt det var några år sedan. Natten gick fort och kl 06.00 ringde klockan. Fisket börjar i Pool 4, denna legendariska pool som har så många fiskar på sitt samvete. Vi är helt själva på den sida av ån som vi fiskar på.

Magnus berättar och pratar om hur det ser ut när det kommer ny fisk, vart ståndplatserna är och hur jag ska fiska flugan för att mina chanser för hugg ska vara optimala. Jag inser snabbt att min utrustning, alltså spö och lina är sen ”Familjen Hedenhös” tid. Även min kastteknik har mer att önska men övning ger färdighet. Magnus kommer med bra tips och det går bättre och bättre. Under eftermiddagen får jag låna ett spö av Magnus och genast går det ännu bättre att kasta.

Hela tiden slår det och vakar blanklaxar vilket känns mycket frustrerande. Laxen är ju förvisso inte uppe i ån för att äta, dom har ju annat i tankarna… Efter några rundor i pool 4 åker vi vidare, ner till en annan pool.

Magnus visar på mästerliga kastegenskaper och det känns som om vi är rätt på det. Det har redan tagits fisk trots att klockan bara är en bit in på förmiddagen. Laxväder, ja vad är det? En del påstår att det ska vara lågtryck och regn, då är laxarna aktiva och mer huggvilliga. Denna dag är det varmt och soligt men det är mycket aktiv fisk i ån. Jag som är lite ovan vid dessa giganter till fiskar blir ju lyrisk varje gång de slår så det plaskar högt och ljudligt. Nä, inget hugg här heller. En ny förflyttning, upp igen till pool 5. Magnus berättar på nytt om ståndplatser och att det var här han tog sin lax för ett par veckor sedan, en riktigt fin blanklax på 100 cm och 11,8 kg.

Dags att pröva en av de nybundna kreationerna. Det är lite trångt att kasta, jag har lite svårt att få min fluga att fiska bra på de ställen jag vill, men skam den som ger sig. Motivationen till att försöka få flugan dit jag vill höjes när jag på nytt ser vakande fisk som ivrigt slår och plaskar i ytan. Ja dom är sannerligen inte lätta att komma till tals med dom här blanklaxarna. Kanske är det naivt av mig att tro att jag ska kunna fånga en lax bara så där. Ja, jag menar när jag bara är en dag vid ån. För en stund sedan träffade vi ett par fiskare som har säsongskort och nu fiskat två veckor utan att ha en dragning i linan. Magnus är hoppfull, han kan ”sin å”. Han har fiskat här i Mörrumsån sedan barnsben och har tagit 30 blanklaxar så han vet vad han talar om.

Vi fiskar av strömkanter och blankstryk men blanklaxen fortsätter att gäcka oss. Dags för lite käk. Det gäller att äta energirik mat när man fiskar med tvåhandsspö. Det långt ifrån mitt klass 5 eller klass 6 spö som jag är van vid att dänga med. Om man tycker att det är ”jobbigt” att fiska timme efter timme i fjällen så är det ingenting mot detta, att fiska med tvåhandspö är tungt, det kan nog ingen argumentera emot.

Det är viktigt att njuta, njuta av nuet, njuta av sällskapet, njuta av att vi har möjlighet att få vara här vid Mörrumsån denna dag. På morgonen hade en annan fiskare en lax på under ca en minuts tid, sedan lika plötsligt som den högg släppte den och jag kunde riktigt känna stämningen runt ån när fisken först drillades, lika så kunde jag nästan ta på besvikelsen när fisken släppte. Alla som bevittnade dramat blev momentant känslomässigt engagerad. Snabbt vevade samtliga in sina linor för att inte störa eller vara i vägen för den som drillade fisken. Efter matpausen var det bara att blöta flugan igen, nu kommer det in lite måln, kanske gör det fisken mer huggvillig?

Vi fiskar av nackar och strömkanter, här är ju gudomligt vackert. Det kläcker mängder med insekter. Jaja, jag vet att laxen inte är ute efter insekter men som flugfiskare är detta som att vara i paradiset. Det ligger nåt i luften det känner både Magnus och jag.

Vi träffar och pratar med flera andra fiskare denna dag. Alla är trevliga och när man har fiske som gemensamt intresse finns det alltid mycket att prata om. Vi förflyttar oss till pool 2, vi kastar frenetiskt och ständigt slår och plaskar åns giganter bara några meter ifrån oss. Dags för flugbyte, nu ska Ullsocken få bekänna färg.

Vi kan läsa på Mörrums Kronolaxfiskes hemsida att det tas flera laxar denna dag så ännu är det långt ifrån kört. Det enda sättet att få fisk är att ha flugan i vattnet. Det är många fiskare som gör sitt yttersta för att fånga en blanklax i dag. Magnus guidar mig med stor frenesi och tålamod. Ytterligare en förflyttning, tillbaka till pool 4 där vi tänker att vi avslutar fisket. Vilken dag vi haft, underbart väder, underbar stämning och det bästa fiskesällskap jag kan tänka mig. Vi har fiskat mycket ihop Magnus och jag genom åren, och jag känner att ett nytt fiskekapitel tar sin början i och med denna fiskedag i Mörrum. När man fiskar i Mörrumsån är ett besök i Fiskeshoppen ett måste, denna legendariska butik som nu drivs av Stefan. Butiken är mycket välsorterad och personalen är extremt duktig inte bara på fisket som rör Mörrumsån utan du kan få den bästa hjälp med såväl regnbågsfisket eller allt som rör gäddfiske. Ja ett besök på Fiskeshoppen är bara ett måste.

Pool 4

Vi fiskar tills det börjar skymma, och plötsligt händer det!! En lax stiger och biter tag i Magnus fluga, jag hör ett kort men distinkt JA! Men efter några sekunder har den släppt och jag hör det karakteristiska NEEEEEEEJ! Men det är inte över än.

Några kast senare har jag en lax som rusar efter min fluga, en plog kommer med blixthastighet men den ångrar sig och vänder. Vi fiskar vidare och vi bestämmer efter en stund att vi bara ska gå en runda till och i sista rundan har Magnus en lax till som är och nyper till i han fluga, attans också! Så nära men ändå så långt borta. Denna dag tror jag var den mest fångstrika dag under hela Maj, 11 fiskar tas och jag har blivit ”laxbiten”. Min jakt på mitt livs första blanklax har på allvar börjat. Vi avslutar denna fantastiska dag och jag tänker att jag snart är tillbaka. Stort tack för utmärkt guidning och en mycket trevlig fiskedag Magnus, jag längtar redan till nästa blanklaxfiske.

Magnus ”Storfiskarn” Augustinsson med en kanonfin Majlax 2020.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Öringfiske i Alsterån

Plötsligt är vi framme, vi står mitt på ett kalhygge, i en sänka kan vi se ån lugnt flyta fram. Jag och Andreas är ännu en gång på fiskereportage, i dag blir vi guidade av Johan Philip som tillsammans med sin fru Eva-Lena driver Vidinge Gård där Strömfiske Alsterån ingår som en del i deras koncept. Jag har fiskat i Alsterån många gånger tidigare men inte på denna sträckan som vi ska fiska på idag. Detta är Zon 5 och ligger uppströms ”dammen”. Landskapet är kargt och i sin karaktär väldigt likt området kring Vemdalen där jag fiska varje sommar under flera års tid. När vi går nerför slänten väntar man sig bara att det ska komma fram en ren bakom ett träd.

Johan berättar om visioner och hur tankar och funderingar går vad gäller fisket. Vi kommer fram till en liten glänta där ån slingrar sig fint som i ett s. Vi sprider ut oss lite och jag provar att fiska lite torrt till att börja med. Men det vakar ju inte så jag byter snart till en nymf, ett naturfärgat haröra. Efter bara några kast känner jag den karaktäristiska dragningen i linan och några knyckar senare är det över, öringen släppte. Bara att fiska vidare, vi hade hoppats på att det skulle vara en hel del vak som vi skulle kunna fiska på men vädergudarna ville inte vara med oss denna dag, inte vad gäller förutsättningar för kläckningar iallafall. Vi fiskar oss uppströms, Johans hund Kenny håller oss sällskap och springer mellan oss.

En bit uppströms går jag ifatt Andreas, jag tar ett par foto. Efter någon minut börjar jag filma istället och vad händer. Jo i första kastet efter att jag börjat filma hugger det en liten fin öring.

Den hoppar och far, sprattlar för att försöka komma loss till friheten.

Efter en liten stund tröttnar den och följer med in till håven.

Alltså, öringarna här är så fina, man har svårt att tro att det är odlad fisk, fast det finns ju också ett naturligt bestånd av Alsteråöring här i Alsterån.

Vi fiskar oss vidare en bit till uppströms, jag har varit mycket och fiskat uppe runt Idre och Vemdalen, när jag går här bredvid Alsterån får jag känslan av att jag inte är i Småland utan uppåt landet, Dalarna, Jämtland. landskapet är väldigt norrlandslikt.

Hällsjöns utlopp i Storån, Dalarna

När man lyfter blicken väntar man sig bara att få se snö på fjälltopparna ,precis som i Dalarna.

Storån, Dalarna

När jag får se den fina öringen Andreas fångat kan jag inte annat än att tänka tillbaka på en Alsteråöring jag fick för något år sedan, en av de vackraste öringar jag fångat.

Johan möter upp, han berättar att han fått två fina öringar, båda har haft sina ståndplatser under nedfallna träd som legat tvärs över ån. Ja, det gäller att söka efter de prickiga överallt, vi fiskar oss vidare.

Johan avviker, han behövs hemma. Andreas och jag gör en förflyttning. Vi kommer till en liten hå, ett litet lugnvatten som bildats efter en liten fors. Jag kastar i en solfjäder, från vänster till höger.

Plötsligt hugger det våldsamt! Tunga knyckar i mitt klass 5 spö. Fisken går i sidled och inifrån mitt inre ropar jag högt Jaaaaaaaaaa!!! Andreas kommer springande. Jag hinner tänka, kanske blir det PB på öring!!

Det är väl märkligt att det ska låta vänta på sig till de sista kasten innan det händer, som om man skrivit ett manus. Lika fort som hugget kom vänder min glädje till besvikelse, en grön fisk på ca kilot med gula ”prickar” sprattlar förtvivlat och försöker komma loss. Jag ropar Neeeeej! Ja, det här fiskeriet är bra lustigt, visst, det är ju alltid roligt när det hugger, ”Every Fish Counts” så att säga.

Gäddan ville inte vara med på bild, jag skulle kunna tro att den var släkt med en ål för halare gädda har jag nog aldrig hållit i, därav den något suddiga bilden.

Jag har vid två tillfällen lyckats med bedriften att filma precis när Andreas får hugg i Alsterån, här nedan ett filmklipp om dessa öringar.

Solen går sakta ner och det är dags att åka hem, vi åker med ett leende på läpparna. Snart kommer vi tillbaka till den vackra mytomspunna Alsterån, då ska vi göra vad vi kan för att ta öring på torrfluga. Det dröjer inte länge förrän sländorna kläcker och då smyger vi vid åkanten med torrfluga på tafsspätsen.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines