Baltak, strax söder om Tidaholm där kan man fiska efter regnbåge och öring i Tidans strömmande vatten. Jag har varit här tre gånger tidigare och det är ett otroligt trevligt vatten. Allt som man kan önska sig av ett strömmande vatten, med snabba strömmar och lugnflyt. Ett utomordentligt vatten för att fiska nymf och vanligtvis så är det fullproppat med fisk.

Jag har varit här tidigare med min gode vän och mycket duktiga flugfiskaren Jonas Olsson. Jag kunde tyvärr inte komma loss från jobbet när han åkte upp nyligen men fick chansen att följa med en annan god vän och fiskekamrat. Peter som aldrig tidigare har varit här skulle göra sitt första besök i Baltak och denna gången kunde jag komma loss. Vi var riktigt spända och det kändes som att vi skulle få fina förutsättningar med vattentemperatur och väder. Flugor har bundits upp under veckan och nymfspöna har riggats.

Väl på plats efter den evighetslånga vägen hit, tar lite drygt 4 timmar att köra och det är en otroligt tråkig väg hit men resan brukar vara värd det då fisket här liknar inget vi har hemma. Trots vi är tidigt på plats är det flera andra här redan och fisketrycket har nog ökat en del mycket pga Covid-19 och många som liksom jag är permitterade. Vanligen så brukar det vara rätt lite folk här under vardagarna medan helgerna kan vara rätt välbesökta.

När vi kommer ned till vattnet på den översta sträckan så märker vi snabbt att vattnet är otroligt lågt och det är inte mycket tryck på vattnet. Inte mycket att göra åt men vi inser snabbt att de tunga nymferna som vi bundit upp inför resan förmodligen inte kommer att kunna användas. Vi fiskar oss nedströms och när vi kommit till en av mina favoritspots strax innan bron så smäller dagens första på. En väldigt pigg båge kunde inte låta bli min Squirmy-fluga och kan efter några lufthopp glida in i håven. Dagens första fisk och som vanligt en lättnad infinner sig efter första fisken landats.

Det är mulet och renget hänger i luften men för tidpunkten på året så är det forfarande varmt i luften. Många ”spots” neråt är upptagna av andra fiskare och det är svårfiskat i det låga vattnet. Vi hittar inte fisken och har nu kommit ned till zon 3. Efter ha samtalat med flera andra fiskare så är vi inte ensamma om att ha det tufft, det låga vattnet och flödet gör fisket svårt och fisken skygg. Strax innan ruinpoolen har vi den lite mer ”vilda” sträckan. Här är det lite mer vildvuxet och denna sträckan kallar jag för öringsträckan. Anledningen till det är enkel, här brukar vi få mycket öring och mycket riktigt även denna gång. En liten öring kunde inte motstå min squirmy och trots sin storlek har den slukat min relativt stora fluga i krokstorlek 10.

Regnet har nu hittat hit och vi passar på att tända grillen för att ladda med lite ny energi. Korv och en alkoholfri öl, det börjar bli lite av en tradition på våra fiskepass och det sitter alltid lika bra. Fyllda med ny energi så ska vi köra ett sista ryck innan hemfärd. Regnet har ersatts av strålande sol och vi har under denna höstdag haft flera olika sorters väder. Naturen runt vattnet lyser vackert i höstsolen, träden har börjat fälla sina löv och det börjar verkligen likna höst.

Eftersom vi har många timmars bilfärd hemåt och det är jobbdag imorgon så kan vi inte stanna så länge till innan vi måste börja vår färd hemåt. Vi bestämmer oss för att lägga resterande del av vår tid på att fiska av den övre sträckan innan bron. Den nedre sträckan var det betydligt fler som fiskade på och vi upplevde att det kändes hetare här.

Peter ser snart en fisk i den snabba strömmen innan fallet och försöker sig på att lura den på torrfluga. Fisken är uppe och kikar flera gånger och jag står brevid och ser på med spänning. Det är så när att fisken tar flugan, den simmar snabbt upp med gapet öppet och om den ångrar sig precis i sista sekund eller om det är Peter som drar bort flugan för snabbt låter jag vara osagt. Men nära var det och jag hoppades verkligen att Peter skulle kunna få sin första Baltak-båge.

Längst upp i strömmen precis nedanför fallet, där är det bra fart på vattnet och jag hade siktet inställt på att fiska av den snabba strömmen där. För att ta mig dit så var det lite vansklig vadning, men en av få fördelar med det låga vattenflödet var att det var möjligt att ta sig dit. Forsen eller utloppet bildar en stark ström med mycket skum och det kändes som ett ställe där det skulle kunna stå fisk, syrerikt och mycket mat. Jag har knytit på en liten vit streamer, ser egentligen inte mycket ut för världen. Flugan är bunden på en streamerkrok i strl 10, vit bindtråd och en svans av vit marabou. Den limmas sedan med UV- lim över hela kroppen och avslutas med en droppe Fluo pink UV-lim som hotspot, flugan är rejält föryngd så den sjunker snabbt med sin smala profil och har en fin jiggande gång.

Jag hinner bara ta ett kast innan det suger till i linan. Jag ser snabbt att det är en bättre fisk, men den kommer mot håven överraskande lätt. Men när fisken ser mig så får den fart och rusar runt bland alla stora stenar och jag tänker för mig själv, gå inte runt där, snälla låt mig inte tappa denna fisken. Efter en nervös kamp så börjar fisken tröttna och jag kan med mycket möda få in fisken i håven. Vilken lättnad och en helt fantastisk regnbåge ligger nu i min håv. Det är förmodligen en av de vackraste om inte den vackraste regnbåge jag fångat. Den har garanterat stått länge i ån, den har en sådan förvildad teckning, full av prickar och stjärtfenan är bred och hel. En makalös fisk på runt 3 kg som efter fotograferande får återgå till vattnet och ställa sig i strömmen igen. Bara denna fisken var väl värd resan och även Peter är helt lyrisk över denna drömfångst. Det är en egenskap som jag och Peter verkligen delar på våra turer, glädjen över varandras fångster. Båda brinner för att dokumentera, fota och det spelar oftast ingen roll vem det är som tar drömfisken, man gläds med sin fiskekamrat.

Denna fisken fick avsluta vårt fiske i Baltak för denna gången.
Fisket var inte alls vad vi hade hoppats på men så är det ibland och det är väl det som är lite tjusningen med fisket, man vet aldrig vad som kommer hända. Man tror många gånger att man har stenkoll på vad som gäller men inte alltför sällan får man tänka om och försöka hitta andra lösningar.

Det blev också lite filmat under dagen och filmen har jag nu tillsammans med Peter släppt på vår youtube-kanal Every Fish Counts.