GÄDDFISKE MED DANIEL FRÅN SHITFISHING

Therese Lundin - Shitfishing4Vi åkte en lov förbi Ockelbo efter löfte om lite gäddfiske tillsammans med otroligt trevlige Daniel från Shitfishing. Med en fråga om närmaste sushiställe äntrade vi stadskärnan, men där gick vi tyvärr bet och fick endast ett leende till gensvar. Ockelbo var något mindre än vad vi först hade förväntat oss, men efter en pizza i magen var vi uppladdade och redo för en gäddfisketur.

Therese Lundin - Shitfishing3

Therese Lundin - Shitfishing2Det är något alldeles särskilt med att åka båt. Jag blir alltid som barn på nytt och bara ler inombords. Det är en sådan härlig frihetskänsla att flyga fram över vattenytan mot nya destinationer. Dagens upplägg var att beta av vasskanterna med ytgående beten. Är man torrflugefiskare som jag, så är det nästintill alltid ett självklart val när jag fiskar gädda. Jag vill se vad som händer, kunna följa mitt bete och dess gång. Dessutom är huggen på ytgående beten obetalbara i spänning.

Therese Lundin - Shitfishing6Vi fick se många gäddor utöva luftakrobatkonster under sin jakt i vassen, och några mindre fastnade på våra krokar för att sedan få simma vidare igen. Syster inledde starkt med att lura första gäddan, vilket kändes otroligt bra. Tyvärr slöt inte någon av de riktigt stora exemplaren upp till samlingen av dagens fångst, men vi behövde inte gå tomhänta i alla fall.

Therese Lundin - ShitfishingMiljoner tack Daniel för att du tog dig tiden att ta med oss ut. Vi hade en riktigt trevlig dag och fick kanske se oss besegrade av mottot ”det är inte alltid bara storleken som räknas”, men det spelar ingen som helst roll för med rätt sällskap i en båt mitt ute på vattnet så kan absolut ingenting bli fel. Det sitter i hjärtat. Tack!

Gör gärna ett besök på www.shitfishing.se för att följa Daniel och hans fiske!

INTERVJU MED INSPIRERANDE FISKETJEJ – MADELENE MISSLEECH KARLSSON

Madelene MissLeech 2Madelene ”MissLeech” Karlsson är fisketjejen som ser sportfisket som en livsstil, brinner för jakten efter 10+gäddan och trycker hårt på det faktum att vi måste värna om våra fiskbestånd. Hon är som enda kvinna nyligen värvad till Rapala ProGuides Team och ser med spänning och nyfikenhet på framtidens alla lärdomar. Madelene är en  inspirationskälla och förebild för många fisketjejer där ute och nu är jag självklart nyfiken på att veta mer om denna ambitiösa sportfisketös.

Madelene MissLeech 4Så jag bad Madelene berätta lite mer om sig själv och sitt fiskeintresse…
– Mitt namn är Madelene Karlsson, 28 år och gift med en sportfiskare som smittat av sitt intresse på mig. Vi har under ett och ett halvt år nu fiskat ganska intensivt och lägger all vår lediga tid på fisket. Jag vill uppleva massor inom denna underbara livsstil och hoppas på många spännande hugg. Jag och min man planerar en resa till det karibiska havet för att fiska Tarpon och Bonefish, – ska bli spännande!
Min man var anledningen till att jag började fiska. När jag var liten så metade jag abborre vid sjön jag är uppväxt vid, inte så mycket mer än så, men nu har fisket blivit mer som en livsstil. Jag fastnade efter mitt första hugg jag fick och det har blivit lite av ett beroende. Just nu fiskar jag mest gädda och jakten på den stora över 10+ har blivit ett mål för mig.

Madelene MissLeech 1

Du ingår nu mer i Rapala ProGuides team (grattis!), berätta lite mer om det.
– Tack så mycket! Det ska bli fantastisk kul att bli en i Rapalagänget och framför allt att få lära sig mer av dessa fantastiska fiskare. Jag blev kontaktad av Jesper på Normark angående detta samarbete och ville givetvis vara med. Ska bli spännande att komma in som tjej i detta gäng och hoppas att jag inspirerar fler tjejer till att fiska. Jag har en hel del fiske framför mig nu då jag har nytt material att testa mig fram bland, som förhoppningvis ger mig min 10+. Jag kommer även att blogga via Rapala Proguide liksom de andra Proguide-killarna gör, hoppas att ni kikar in där och följer vårt fiske!

Om du fick leka Gud för en dag och kunde förändra en sak i fiskevärlden vad skulle det vara?
– Att all tävlingsfiske ska bedrivas i god ”Catch-and-release”-anda.

Madelene MissLeech 3Dela med dig av ditt bästa utrustningstips?
– Polariserade glasögon!! Ligger helt klart på topp-5-listan. När vi var nere vid Ätran, jag och min man, på laxpremiären som vi gör som tradition varje år, så fick jag på mig en fin-fin lax. Spöt fick sig en härlig böj, tungt, hjärtat slog hårdare och jag älskade stunden -MEN- hade ej mina polariserade glasögon och såg inte stenarna två meter ut i vattnet. Laxen simmade rakt in där givetvis och innan jag ens hann märka det så brast linan på stenarna och årets lax-pb simmade iväg. Det var en bitter stund efter det, men jag hämtade glasögonen i bilen och tacka fiskegudarna så fick jag en till upp säkert på land (c&r).

Madelene MissLeech 5Avslutningsvis, vad vill du säga till andra tjejer som är nyfikna på fiskets fantastiska värld?
Bara kör på! Följ med vännen eller pojkvännen och prova, det finns ingen som kan stå emot det efter första fisken upp *ler*. Det är en otroligt härlig gemenskap och en fantastisk kul hobby.

Här kan ni följa Madelenes blogg: MissLeech

Stort tack Madelene för att du ville ställa upp på en intevju! Lycka till med alla dina framtidsplaner och fortsätt att inspirera! Skitfiske!

 

HUGGVILLIGA GÄDDOR

Att ta vara på varenda sekund. Tanken får mig på gott humör. Ingenting får gå till spillo. Men det finns ändå tillfällen när det känns som att det blir för mycket, man hinner inte fånga alla bollar man jonglerar med. Inte samtidigt. Inte på ett nog tillfredsställande sätt. Man kan inte ge den tiden som behövs för att allt ska bli fulländat. Precis då. Då väljer vi bort allt annat i hela världen, tar våra spön och traskar ner till vattnet istället.

Gäddorna är som tokiga, de hugger på i princip allt som rör sig. Småfiskarna simmar runt våra ben där vi står ute i vattnet. Bakom berget färgas himlen långsamt röd och vittnar om att timmen börjar bli sen. Men det spelar ingen roll. Nu är nätterna ljusa och det enda som snurrar i våra tankar är det som finns framför oss precis här och nu.

Jag väljer att göra några trevande försök med flugspöt. Det tar en stund innan jag får kontroll över den stora flugan som ljudligt viner genom luften. Men så börjar kasten äntligen att sitta och självförtroendet återfinns. Inget hugg. Så drar Michael en liten i vassen. Frustrationen växer i takt med att gäddornas ivriga plask ekar mot bergssidorna. Jag tar en paus. Testa du, säger jag. Ett par kast så har han fisk på igen. Jag stannar kvar när han vandrar tillbaka upp mot huset, vattnet testar mig och jag tänker inte ge upp.

Både efterföljare och hugg på vartannat kast. När man tror att de sitter så simmar de iväg och lämnar en retsam virvel efter sig. Enkelkrok och ytgående beten. Så otroligt spännande att mina ben nästan darrar lätt.

Jag förlorar snart uppfattning om tid och verklighet. Målmedvetenheten är för stor, tålamodet prövas och viljan att vinna över mitt vatten tar överhanden. Så, äntligen! Fotografen sover sedan länge, men jag lyckas spara minnet via telefonen. Sällan har jag varit så lycklig över en mager kilosgädda. Men just nu betyder den allt. Med fiskdoftande händer och årets första slända som möter mig i förbifarten kan jag lägga huvudet på kudden och somna in, med sensmoralen om att man aldrig ska ge upp uppspelande på repeat i bakhuvudet.

Vill du läsa mer om mitt gäddfiske?
» Fiskeglädje i ungdomens öga
» Fiskenyheter – Predatorer av olika slag
» Fiskenyheter – Ismete på agendan

VAKFEST I SOLNEDGÅNGEN

Solnedgång bakom trädbeklädda bergstoppar. Himlen som målas röd, tar eld vid horisonten. Den ostoppbara vakfesten har precis påbörjats. En kokande vattenyta av små näpna ringar, med nya som tar vid där de gamla just har påbörjat sin uttoning.

KvällsfiskeDe små flugorna sugs ner under ytan nästan i samma sekund som de landar. Ivriga, hungriga simmar de där under ytan. Vilka de är förtäljer inte historien. Det är bara obeskrivligt skönt att avsluta dagen här nere. Bara några få steg. Omringad av vatten. Lekfulla gäddor som plaskar i vassen. Fåglarna som fullkomligt skriker ut sina vårrop. Det är en annan slags tystnad här. En tystnad full av liv, långt borta från människornas oljud. En helt naturlig och väldigt ljudlig tystnad.

Vi smyger ut i vassen. Gäddorna låter sig inte störas av vår framfart utan fortskrider sin ytliga jakt. Naturen fascinerar mig. Jag kan bli som förstenad och bara ryckas med av dess hänförande gång. Några kast blir det trots allt, men det känns nästan dumt att störa. Lyckliga vandrar vi så åter upp mot huset, hand i hand, och enas om att allt bara känns så otroligt rätt.

Vill du läsa fler liknande blogginlägg?
» Rödingvak i vinterklädda vatten