RAPPORT FRÅN FLUGFISKE-VM MED ALEXANDRA BACKLUND

Alexandra BacklundFlugfisketjejen Alexandra Backlund har varit med och rapporterat från Flugfiske-VM i Norge 2013 och jag bad henne berätta lite mer om händelsen. Men först ska vi få lära känna Alexandra lite närmare…

Som uppväxt mellan de två älvarna Gimån och Ljungan i Medelpad och med en pappa, farfar och farbror med ett brinnande flugfiskeintresse hade jag inte mycket val till val – och jag hatade det. När alla andra åkte på semester till Grekland åkte vi på en slingrig väg i Norge. Verdal – jordens mest överskattade plats. Sol var det sällan frågan om och knappast varmare än den svenska sommaren. Hästen fick jag också lämna hemma och något fiske var jag på den tiden inte alls intresserad av. Men någonstans i 18-årsåldern började jag förstå den där passionen. Ville helt plötsligt lära mig och ingen klagade förstås på det. Innan jag hade lärt mig kasta ägde jag all flugfiskeutrustning man kan tänka sig. Nu har jag flugfiskat ett par år, tagit min första lax, njutit av sena midsommarnätter och kläckande sjösandsländor. Vilken njutning det är! Jag träffade också min sambo tack vare flugfisket. Han var då elitaktiv längdskidåkare och jag arbetade inom området och vi både flugfiskade! Innan vi själva träffat varann hade flera i vår omgivning ”bestämt” sig för att vi var gjorda för varann. Idag är jag 25 år och vi är bosatta 5,5 mil från Hökensås, vårt andra hem.

Under min tid inom längdskidåkning har jag jobbat åt ett tv-bolag som har en eventavdelning (bland annat skapare av Ski Classics). Samma bolag frågade mig därför om jag ville vara TV-coordinator under Flugfiske-VM och jag tackade ja direkt. Ett väldigt varierande uppdrag – för få timmar sömn och stressiga dagar men ett riktigt äventyr!


Här är ett klipp från Flugfiske-VM. För er som vill se Alexandras flugfiskeutrustningsdemonstration så återfinns den omkring 12 minuter in.

FLUGFISKE-VM
”Måndag augusti 19:e och genom den arla gryningsdimman trängde några solstrålar igenom sitt ljus över Mosjoen. Den som inte varit i Mosjoen, kommer knappast förstå den stämning som kan uppstå i en liten gemytlig by bland sjöbodar och glada norrmän, allra minst under ett VM i Flugfiske. Den som vill samla på sig platser att vallfärda till för att fiska, får bara inte missa Mosjoen med omnejd det vore det närmaste ”tjänstefel” för en fiskefanatiker.
Naturen är bedårande och totalt slående i sina uttryck, fjordens sälta och älvarnas slingrande sötma får vilken fiskare som helst att gå igång.
På en parkeringsplats utanför knutpunkten Fru Haugans Hotell kunde man denna dag ana några landsmän, möjligen Tjecker – packa ur sin buss efter dagens tränings-session. Den där dagen på parkeringen, visste ingen, förmodligen inte ens de själva, att de skulle vara ett utav de teamen som hade rätt teknik och taktik för de kommande tävlingsdagarna.

Ibland brukar jag tänka att man alltid borde skriva ner sina föreställningar om något i början av en upplevelse, och sedan jämföra med hur det faktiskt utvecklade sig och blev tillslut. Man kan säga att Flugfiske-VM började i spända stämningar, nyfikna blickar och främmande mark. Lite som introt till en film. När veckans första tävlingsdag var över, var det som om spänningarna släppte, rungande skratt utbyttes och folk skakade händer vid veckans centrum ”Base camp”.
Varje tävlingsdag samlades alla på ”Base Camp” 4 mil från Mosjoen men bara ett par kilometer från alla sektioner, hade man anordnat lunchtält och rastplats. Bland spön, håvar, polaroidglasögon och nationaliteter kunde man nu förstå att även om tävlingen gav spänning och prestige, så var det kärleken till fisket som förenat alla i ett tält i nord-Norges glesbygd.

Merparten av all fisk som togs upp var som väntat öring, men även en och annan harr gick att finna i fångstrapporterna. Efter första dagen kunde alla konstatera att det fanns fisk, men trots det blev en hel del fiskare utan. Den ständiga frågan gjorde sig påmind resterande veckan i Mosjoens alla hörn, ”Hur gör dom?”.

Vår fotograf följde en italienare en dag och han frågade snällt om han fick fota hans flugor. Italienaren tittade på honom funderande och sa efter en stund ”Jodå, det går bra”, och gick iväg och hämtade en annan flugask ifrån sin väska. Vår envise fotograf frågade ”Har du fångat något med nån utav dom som är i den asken?”. Italienaren skrattade, ”Inte en fisk”… Ni förstår, att det fanns många frågetecken hos de fisklösa, inte minst svenskarna.

För varje dag som gick blev alla vatten mer och mer utfiskade. Fisken skyggare och solen mer skinande. Visserligen vattnet kanske en aningens varmare men det var skicklighet som avgjorde VM i Mosjoen, så förhållandena hade mindre betydelse. Den vinnande italienaren hade ett rykte med sig på detta VM. ”10 000 timmar kan slänga sig i väggen, den här mannen har levt sitt liv med ett spö i handen” sa folk. Amantini. ”Nästa år är han för gammal för VM” sa FIPS Mouches ledning, som om de på förhand hade vetat att han skulle ha en given plats på pallen.
Sådan skicklighet borde vi svenskar aldrig underskatta.

Men samtidigt, efter 7 dagar i Mosjoen slog det mig trots allt – att de som flugfiskar i andra länder i större utsträckning verkar göra det för att tävla eller se det som en ren sport. Medan det för oss svenskar för det mesta handlar helt och hållet om njutning, avkoppling, lugnet och att ta tillvara på naturen. Vi kanske är sämst på VM i Flugfiske, men vi har kärleken till fisken och våra vatten. Man kommer långt på det och det gör vår natur också. Men glöm inte att skriva upp Mosjoen på besökslistan, ni kommer inte ångra er!”

/Alexandra Backlund, hobby-flugfiskare & TV-coordinator under Flugfiske-VM 2013

Vill du läsa fler av mina intervjuer?
» Evelina Uimonen
» Louise Westerlund
» Madelene ”MissLeech” Karlsson

En reaktion på “RAPPORT FRÅN FLUGFISKE-VM MED ALEXANDRA BACKLUND

  1. Pingback: TJEJFISKEBLOGGAR JAG FÖLJER | Fly high and aim for the stars

Vad tycker du? Lämna gärna ett avtryck! ♥