King of Mälaren, våren 2017

Jag tillhör egentligen inte den skara gäddfiskare som gillar att tävla. Men sedan hösten 2013 har jag, trots detta, sett till att inte missa en specifik tillställning; King of Mälaren. Ni som känner till tävlingen vet att den har en vår- men också en höstupplaga. I höstas bestämde jag och Jan O på FishEco oss för att ställa upp. Vi behövde en tredje medlem och beslöt oss för att ge ungdomen en chans. Alla som ville vara med och som var max 16 år gamla fick skicka in en ansökan. Efter att ha gått igenom en nätt hög med ansökningar valde vi slutligen ut en ung tjej vid namn Mia Bagger som vår tredje medlem. En plan arbetades fram och allt var redo inför tävling. Sedan kom vintern och isen. Höstens upplaga ställdes in och alla team som var anmälda och hade betalat flyttades vidare till vårtävlingen istället. I lördags var det dags för den, äntligen.

Vid 07:30 svängde jag in med bilen i Sigtunas hamnområde. Båtarna började redan att fylla de tomma bryggplatserna. Det skulle komma att bli ca 140 stycken, så småningom. Män i flytoverall och fina goretexställ rörde sig fram och tillbaka mellan båtar och bryggor. Det vankades gäddfiske och en taggad förväntan låg tryckt över hamnområdet. Bland alla killar och gubbar dök det plötsligt upp en ung tjej; Mia. Ungefär samtidigt styrde FishEcobåten in runt piren och även Jan O var på plats. Vi packade in oss i båten, anmälde att Team FishEco/Fiskesyndrom var på plats samt hämtade ut mätdekalen.

 

 

Sedan blev det kaffe och väntan på kaptensmötet.

 

Strax dags för möte.

 

Vid halv nio sprakade megafonen igång och den evige arrangören Jens Ekhamn tog ton. Tävlingsregler, tider, fredade platser och annan information gicks igenom. Nytt för året var dels förlängd tävlingstid (sluttid 17:00 istället för 15:00, vilket var välkommet) samt att fångad fisk skulle registreras via sms under dagens gång. Det sistnämnda för att förenkla sammanställningen av resultat inför prisutdelningen. Oskar Knudsen, som alltid brukar assistera med detta, har haft ett tufft jobb framför sig när det tidigare ramlat in 100 lappar med teamnamn och antal cm gädda att på kort tid sammanställa. Jag gissar att detta nya system gjorde jobbet betydligt enklare. All fisk skulle fortfarande fotas mot mätdekal förstås, som bevis.

Efter mötets slut rörde sig närmare 400 gäddfiskare i snabb takt till sina respektive fiskefarkoster. Tio minuter senare låg alla ute på Sigtunafjärden i väntan på start.

 

 

 

09:00 drogs det på och det blev som vanligt hela havet stormar då svallvågorna slog från alla håll. Många båtar åkte norrut men som vanligt var det flest som drog söderut. Vi tillhörde den sistnämnda skaran. Jan O har ju sina hemmavatten åt det hållet och det var hans vikar och hak som gällde för dagen. Efter en god stunds transport kom vi fram till en trevlig vik med ett stort tillhörande gräsflak. Här blev vi kvar hela dagen då gäddorna uppenbarligen var på plats.

En mycket kraftig nordan blåste på för fullt och solen gjorde oss sällskap. Vi fiskade med lite olika typer av beten men naturligt dova färger med lite glitter var gemensamt. Först med att kroka en gädda var Jan O.

 

83cm olekt tjockis.

 

Inte lång stund därefter krokade han ytterligare en 83:a.

 

 

Vi drev vidare på flaket och såg att även de andra två båtarna i viken håvade lite då och då. Vi hade lite försiktiga pet och jag bommade en hyfsad fisk och Mia gjorde detsamma.

 

Mia under förflyttning. Kanske kollade hon liveuppdateringen på fångster som man kunde följa på kingofmälaren.se

 

Vi nötte vidare under dagen och hade vid det här laget krokat fem gäddor där samtliga var godkända (över 70cm). 83, 83, 71, 71 och 80cm. Vi försökte febrilt att bättra på dessa centimeter men lyckades aldrig. Då vinden hade ökat på och vi hade en tuff färd i motvind tillbaka gav vi oss av mot Sigtuna i god tid. Sista tid för att rapportera in fisk var 17:00 men man fick en halvtimme extra på sig att komma in i hamn. 17:15 gled vi in bland bryggorna för att äntligen få fast mark under fötterna, lämna in mätdekal samt köpa lite varmkorv.

Prisutdelningen satte snart nog igång då det gick fort att sammanställa med det nya sms-systemet. Flera lag fiskade riktigt bra men ett stack ut ur mängden. Det var Team Flanell som skrev in sig i King of Mälarens historia som första lag att fiska över 500cm på de fem längsta fiskarna. 502cm, för att vara exakt. De knep också första pris för längsta fisk, en imponerande dam på 114cm och hela 12,2 kg. Team Flanell hade dessutom två fiskar till bland de tio längsta under dagen. Respekt, och stort grattis!

 

 

Hur stod sig då Team Fisheco/Fiskesyndroms 388cm? Jo, vi kom på en 21:a plats av 140 startande team. Inget superresultat men samtidigt klart godkänt, åtminstone med tanke på hur många duktiga fiskare som hamnade längre ned i listan. Jag vill passa på att tacka Mia och Jan O. Det var en riktigt trevlig dag på Mälaren. Tack också till Jens och Oskar med flera som arrangerat denna alltid så trevliga tillställning. Vi ses till hösten igen!

Skitfiske på er, så länge!

 

 

King of Mälaren – våren, 2016

Idag var det dags; årets första av två gäddfisketävlingar jag brukar deltaga i. Laddningen har varit hård med testfiske förra helgen och riggning och vässning av krokar de senaste dagarna. Team Syndrom (Aleksander, ”Honken” och jag) träffades i Skarholmen strax innan 07.00, rejält taggade och förväntansfulla. Nu jädrar skulle det dras långa gäddor!

 

img_5599

 

Vi lämnade Ekoln i den soligt vackra morgonen och styrde söderut, mot Sigtuna och tävlingsstarten. Lätt nedkylda efter båtfärden kom vi fram till en hamn fylld av sportfiskare och deras farkoster. Trots att man har sett det ett flertal gånger nu så slås jag varje gång av mängden fiskemaskiner samlade på ett och samma ställe (dock färre än vanligt, denna gång bara 104 lag anmälda). Stort och smått trängdes bredvid varandra men det stora dominerade. En allt mer vanlig syn är amerikanskt aluminium, som ökar i antal för varje tävling.

 

img_5600

 

08.30 och kaptensmöte. Bryggorna bågnade under ett hundratal hungriga gäddfiskare i deras flytoveraller eller Bass Pro-ställ. Den evige tävlingsledaren Jens Ekhamn från Huntyard & Berras förklarade regelverket och gällande tider. Det var några positiva nyheter denna vår. Förlängd tävlingstid med två timmar, tidigarelagt tävlingsdatum (mitten av april istället för början av maj) för att störa gäddleken så lite som möjligt, samt fiskeförbud i hela Garnsviken (inte bara det fågelskyddsområde där det annars råder vistelseförbud) av samma anledning. Bra beslut!

Folket på bryggorna lyssnade, om än oroligt. Det vaggades fram och tillbaka, tyngd flyttades från en fot till en annan, nävar öppnades och slöts. Otåligheten låg tjock över hamnen och när Jens avslutade mötet och sa att man fick börja tuffa sakta ut ur hamnen blev det ett kaosartat virrvarr av flytoveraller som for hit och dit.

 

img_5602

 

img_5603

 

Vi åkte ut på Sigtunafjärden och lade oss i position bland den (tyvärr allt större) klunga båtar som skulle norrut. Strax innan 09.00 släpptes alla iväg och det blev som vanligt ”hela havet stormar” bland alla korsande svallvågor.

Resan tog oss norrut, mot den plan och de platser vi i förväg bestämt. Det var djupt fiske som gällde. Så pass att jag, som mest fiskar shallowriggat i riktigt grunda sjöar, inte riktigt fixade biffen med mina 10 g päronblyn utan var tvungen att skaffa lite Flexheads, 20- och 25 grams dagarna innan. Det var branter innan lekvikar som stod på schemat, för att sedan gå in grundare om behov fanns.

Första driften satte igång. En koncentrerad tysthet låg sänkt över båten. Det var fullt fokus på sjunkande beten och sakta hemtagning.

-Fisk, tjoade Aleksander och drillade in en snipa som tyvärr mätte 68 cm. För er som inte känner till regelverket så går lagtävlingen ut på att slå ihop längden av de fem längsta fiskarna men de måste vara minst 70 cm för att bli godkända. I kastet efter tog Aleksander ytterligare en mindre fisk men denna var godkänd.

 

img_5615

75 cm och den första godkända var i båten inom första halvtimmen.

 

Humöret var på topp och vi driftade vidare på djupare partier utanför lekviken. Men där tog det roliga slut för en stund. Jag lyckades bomma två försiktiga hugg men det var det enda som hände på vår första planerade plats efter en god tids nötande. Det var dags att åka till den andra.

 

img_5622

 

Ytterligare en lekvik stod på agendan och vi började återigen på de djupare partierna. Detta gav just inte mycket utan vi tog oss längre in.

-Fisk! Nu var det Honkens tur. En till liten fisk planade in mot båten och den klarade precis gränsen för godkänt.

 

img_5621

70 cm prick

 

Stämningen höjdes igen efter en långvarig tröghet men den skulle dessvärre snart nog dras ned rejält. Inom loppet av fem minuter fick både Honken och Aleksander var sitt rejält hugg. -Bättre fisk, skrek de båda och började drilla in fiskarna. Bägge syntes tydligt i ytan och de var båda fiskar runt 90 cm. Bra tävlingsfiskar som var extremt dåligt krokade efter försiktiga hugg. Ingen utav dem lyckades sitta kvar hela vägen in till båten utan skakade sig loss halvvägs. Vad fan! En får man räkna med, sådant som händer. Men två!? Direkt efter varandra!? Luften gick ur Team Syndrom där och då och det var med viss möda som vi försökte gaska upp oss och hitta ny, positiv energi. Det var först efter ännu en förflyttning och en stärkande lunch (surkål med bacon och brässerad fläsksida samt äppelpaj med vaniljsås) som vi lyckades se ljust på tävlingstillvaron igen.

 

img_5623

Varm lunch i båten gör underverk!

 

Det var äntligen min tur att fånga fisk. Vid det här laget hade klockan hunnit bli över två. Fem timmar hade avverkats och det var mindre än tre timmar kvar av tävlingstiden. Vi hade sex båtade fiskar men bara två godkända. Jag hade inte tagit en enda fisk och det tärde på självförtroendet. Sådant är surt i vanliga fall också men på tävling blir det lite extra. Man vill ju placera sig väl (vinna) men främst känna att man bidrar till laget, göra rätt för sig. Jag hade också lite revansch att ta på den fronten efter höstens tävling där jag var den enda i teamet som inte fick godkänd fisk. Så när mitt hugg slutligen kom så gjorde lättnaden och glädjen detsamma. Det var ingen stor fisk denna gång heller men den var åtminstone godkänd.

 

img_5625

80 cm skrev vi in i protokollet men på bilden ser man att den faktiskt var 81.

 

img_5628

Lättad kille med snygg mössa!

 

Betet som gav denna enda gädda för min del under dagen var en CV Shad, papegoja. Ett trevligt gummi som inte blev lika trevligt behandlat av denna gädda.

 

img_5634

Första fisken på detta bete och nosen blev helt strimlad. Inget en tändare inte fixar dock.

 

Där tog King of Mälaren, våren 2016 slut för våran del, resultatmässigt. Både Aleksander och Honken tog varsin fisk till men de höll inte måttet. Det var med blandade känslor som vi återvände till Sigtuna för att lämna in mätbräda och protokoll. Besegrade och besvikna men också nöjda över att vi hållit oss till planen och gjort vad vi kunnat. Stolpe ut! Om de två 90-fiskarna bara varit lite bättre krokade hade läget varit ett annat. ”Tänk om vi bara hade…” – är en tankegång som lätt etsar sig fast men som man gör bäst i att ignorera. Dra lärdom och gå vidare! Nu räckte våra 225 cm till en 29:e plats av de 104 lag som ställde upp. Inget man skriver hem om direkt men ändå helt ok. Och som alltid när man är ute och fiskar; vi hade roligt på vägen.

Tack till alla bakom arrangemanget, det var välorganiserat som alltid! Och grattis förstås till vinnarna:

 

3-Glada

Team 3 Glada för lagvinsten på 459 cm… (Bilden lånad från kingofmälaren.se)

 

Langsta-gaddan

…och Dennis från Team Skeppa sportfiske för längsta gäddan på 114 cm. (Bilden lånad från kingofmälaren.se)

 

För att se övriga resultat och bilder från tävlingen; besök Kingofmälaren.se.

Skitfiske på er, så länge!