Kylan från norr sveper ned över landskapen och lämnar en krispighet i luften, en smak av friskt. Det är September. Och äntligen börjar det att lukta höstgädda.

Kvällarna blir kortare i rasande takt och snart är tiden för efter-jobbet-fiske förbi. Då gäller det att passa på medan det ännu går. Jag och Aleksander bestämde därför träff igår för eftermiddags/kvällsfiske på Ekoln, Mälaren. Det var förstås gädda som gällde så Aleksanders Buster XL styrde mot djupvassar och gräsflak.

Vi testade oss fram på lite olika djup med varierade metoder men förstod tidigt att det skulle bli en ganska trögfiskad kväll. Huggen var sporadiska och ganska halvhjärtade. Det var ingen mattid, inget mord i sinnet.

Inte helt otippat var det först inne på grundare vatten bland gräs och vissnande näckrosor som mindre gäddor valde att hugga mer ordentligt.

Men även snäppet bättre fisk.

Gäddan var riktigt förbannad vid båtkanten och jag försökte ta gälgrepp med vänstern samtidigt som jag höll tafsen i högerhanden. Jag avvaktade att den skulle lugna ned sig lite när den plötsligt och blixtsnabbt tog ett skutt en halvmeter upp i luften, siktade in sig på min vänstertumme och bet till. Som tur var släppte den sitt grepp lika fort så skadan blev bara punkterande, inte sönderstrimlande som den kunde ha blivit.

Det är andra gången någonsin jag blivit biten av en gädda. Gälbågsknogar – javisst. Men det är sällsynt att bli biten. Jag kan knappast klandra gäddan dock. Den försvarade sig ju bara. Vem hade inte gjort det om någon jävel satt en krok i kvällsmackan?

Vi fiskade oss vidare i den allt kyligare kvällen men det fortsatte att vara trögt. Aleksander krokade ett par mindre fiskar till men jag fick nöja mig med tumbitaren. Vi styrde hemåt i en nordanvind som om inget annat åtminstone fick oss att att verkligen uppskatta bilens värmefläkt en stund senare. Precis som det ska vara, när det börjar att lukta höstgädda.

Skitfiske på er, så länge!