Tävling i sista minuten

Under veckan som gått har jag i vanlig ordning mest gått och haft gäddfiske på hjärnan. Vilket vatten ska jag köra på söndag? Vilka beten till vilka sjöar och på vilket djup? Tankarna var många och en ny som då dök upp var insikten att jag behövde ny lina till jerkrullen. I fredags svängde jag därför in på min lokala sportfiskebutik i Österbybruk som lite vilseledande (för sportfiskare) heter Österbybruks Trädgårdsmaskin & Allservice. De som bor i området vet dock att 90% av utbudet i butiken är sportfiskerelaterat.

Som det brukar kunna bli när man går in på en sportfiskebutik så kommer man sällan ut med bara det man kom dit för. I mitt fall; linan till jerkrullen. Den hade jag förvisso i ena handen men i andra verkade det ha hamnat ett nytt spö. Jag råkade nämna för Dennis i butiken att jag skulle handla nytt spö i vinter, inför nästa säsong. Han kontrade givetvis med att han endast hade ett exemplar kvar av ABU Garcias Fantasista Beast 8´6 -150 g och erbjöd mig att få köpa det för ett pris jag bara inte kunde motstå.

Grymt snyggt spö som verkligen doftar kvalitet.

Lycklig över mitt nyförvärv kunde jag knappt vänta till söndagen för att få testa (blev dock lite kastövningar på ängen utanför med kroklös Buster).

Under lördagen tänkte jag ragga lite fiskesällskap och kom på att jag skulle önska skitfiske till Fredrik Stahre inför söndagens DM på Ekoln. Det visade sig att de bara var två i hans båt och jag erbjöd mig direkt att vara tredje gubben, ifall de ville ha en sådan. Och tredje gubbe blev jag.

Så 07:00 stod jag på Skarholmens bryggor, taggad på min första gäddfisketävling sedan King of Mälarens höstupplaga 2017. Strax därefter dök Fredrik och Björn upp i båten Björn under sen kväll/natt trailat från södra dalarna. Detta som resultat av att motorn på Fredriks båt lagt av dagen innan. Drama redan innan tävlingsstart, med andra ord. Själv hade jag inte mycket hjälp att erbjuda. Tre personer i min takräckesbåt går inte ens i små, lugna vatten…

Fredrik på bryggan och Björn i båten

Skarholmens småbåtshamn, strax innan kaptensmötet

Tävlingsledare Jari gick igenom tävlingsregler och sedan gick starten 08:00 med Christian från Sjö & Havsguiderna i hans Marrel i täten. I vår båt var planen att köra väldigt lite och kasta så mycket som möjligt. Då vi gjorde mindre än 10 knop med tre man och all fiskeutrustning så lade vi oss längst bak i startfältet och åkte nog kortast bit innan vi började att kasta. Tjugo minuter senare var två gäddor krokade redan. Fredrik tog båda men tyvärr nådde ingen av dem gränsen för godkänd fisk på 75 cm.

Vi drev vidare längs vasskanter och över gräsflak och hade sporadiska kontakter här och där men gäddorna var oerhört försiktiga och petade bara lätt på våra beten. Först ett par timmar in i tävlingen fick jag ett mer rejält hugg men fisken kändes snipig. Väl närmare båten blev den lite större, ett gränsfall och vi håvade för säkerhets skull.

3 cm kvar till godkänd

Kort därefter krokade också Björn fisk men även den var för liten. Vi hade inget riktigt flyt och heller inte tid att köra långt till de spotar vi helst velat fiska en dag som denna. Det var bara att bita ihop och kämpa vidare under de förutsättningar som rådde. Vädermässigt var dessa nästintill perfekta. Problemet var bara att ingen hade berättat det för gäddorna.

Timmarna passerade och vi fortsatte att kroka gäddor lite sporadiskt här och där. Inget direkt mönster gick att urskilja, vare sig vad gällde plats eller typ av bete. Och ingen av fiskarna höll måttet. När klockan slagit 15:00 och det endast återstod en timme av tävlingstiden hade musten gått ur oss lite. Vindpinade och på gungiga sjöben kände vi oss lätt besegrade. Vi kastade förstås vidare ändå och jag lyckades kroka ytterligare en fisk runt 70 cm efter långvarigt hugguppehåll. Fyrtiofem minuter senare gled vi in i hamnen med både självförtroenden och huvuden slokande ikapp. Nio krokade gäddor under dagen. Noll godkända.

Inte som ett tävlingspapper borde se ut.

Vi lämnade in mätdekalen, tackade för gott sällskap och drog hem. Efter varm dusch och rejäl portion middag förstod jag via sociala medier att vi knappast varit ensamma om det tröga fisket. Många nollade och endast tre lag fiskade fullt av de 42 som var med på Upplands DM i gäddfiske denna gråmulna septembersöndag. Bäst av alla var Team PFC men resultatlistor presenteras först under morgondagen. Grattis och bra fiskat!

När vi stod och harvade med våra snipor och svor över segt fiske på en del av Mälaren var Fishecofadern och kamraten Jan O ute på en annan del. Han hade det också ganska segt men blev till slut rikligt belönad för sitt nötande.

10150 g och runt 110 cm.

Det går många timmars fiske på varje mälarplussare så; bra fiskat Jan O och stort grattis!

Men för att återgå till inledningen; hur var mitt nya spö då egentligen? Låt mig säga så här; utöver dagens trevliga sällskap var Fantasista Beast-spöt den stora behållningen. Vilken pinne! Gedigen kvalitet, bra balans och laddade fint även med tyngre beten. Samtidigt som Fantasistan har krallig ryggrad erbjuder dess snabba klinga precis den lite toppiga känsla som jag verkligen gillar och vill ha i ett bra gäddspö. Helnöjd, med andra ord. Nu vill jag genast ut och prova det igen. Och igen. Och igen.

Skitfiske på er, så länge!

Gäddbiten – i dubbel bemärkelse

Kylan från norr sveper ned över landskapen och lämnar en krispighet i luften, en smak av friskt. Det är September. Och äntligen börjar det att lukta höstgädda.

Kvällarna blir kortare i rasande takt och snart är tiden för efter-jobbet-fiske förbi. Då gäller det att passa på medan det ännu går. Jag och Aleksander bestämde därför träff igår för eftermiddags/kvällsfiske på Ekoln, Mälaren. Det var förstås gädda som gällde så Aleksanders Buster XL styrde mot djupvassar och gräsflak.

Vi testade oss fram på lite olika djup med varierade metoder men förstod tidigt att det skulle bli en ganska trögfiskad kväll. Huggen var sporadiska och ganska halvhjärtade. Det var ingen mattid, inget mord i sinnet.

Inte helt otippat var det först inne på grundare vatten bland gräs och vissnande näckrosor som mindre gäddor valde att hugga mer ordentligt.

Men även snäppet bättre fisk.

Inte så lång men stabbig kroppshydda.

Gäddan var riktigt förbannad vid båtkanten och jag försökte ta gälgrepp med vänstern samtidigt som jag höll tafsen i högerhanden. Jag avvaktade att den skulle lugna ned sig lite när den plötsligt och blixtsnabbt tog ett skutt en halvmeter upp i luften, siktade in sig på min vänstertumme och bet till. Som tur var släppte den sitt grepp lika fort så skadan blev bara punkterande, inte sönderstrimlande som den kunde ha blivit.

Två fina hål, rätt genom nageln och en bit in. Tur i oturen…

Det är andra gången någonsin jag blivit biten av en gädda. Gälbågsknogar – javisst. Men det är sällsynt att bli biten. Jag kan knappast klandra gäddan dock. Den försvarade sig ju bara. Vem hade inte gjort det om någon jävel satt en krok i kvällsmackan?

Vi fiskade oss vidare i den allt kyligare kvällen men det fortsatte att vara trögt. Aleksander krokade ett par mindre fiskar till men jag fick nöja mig med tumbitaren. Vi styrde hemåt i en nordanvind som om inget annat åtminstone fick oss att att verkligen uppskatta bilens värmefläkt en stund senare. Precis som det ska vara, när det börjar att lukta höstgädda.

Skitfiske på er, så länge!

Sommaren sjunger på sista versen

Med två veckors arbete i ryggen konstaterar jag att det knappt har blivit något fiske alls för min del under den fem veckor långa semester jag hade dessförinnan. Några sporadiska abborrkast i Öregrunds yttre skärgård samt en kväll med göstrolling på Mälaren. Precis som det brukar vara, med andra ord. Gäddfisket ligger mig så varmt om hjärtat att jag har svårt att ställa om när sommarvärmen sköljer in över de norduppländska sjöarna. När det inte går att fiska gädda stänger jag som av den delen av mig själv, förlikar mig med ett påtvingat uppehåll. Jag går in i ett semester-mode där fiske inte längre är en naturlig del av tanke- och planeringsverksamheten. Men ibland kanske det är vettigt att ta semester från fisket också? Nej, det lät fel i samma sekund som jag skrev orden.

För drygt en månad sedan blev det lite abborrfiske utanför Herräng där jag sammanstrålade med ett litet gäng barndomskamrater under ett par dagar. Trots att umgänget stod i centrum, och att fisket därmed hamnade lite i skymundan, så räckte det fåtal abborrar jag fick att återigen tända fiskegnistan. Våldsamma hugg på lätta grejor (med en 700-grammare i topp) fick mig att minnas de klippta rännorna i mina hemmavatten där man från mitten av augusti och framåt brukar kunna hitta riktigt fina borrar. Det blev några sporadiska besök men utan vidare resultat. Många snipor och små abborrar. Det var lite för tidigt. Snart kommer löjjakten igång och då är det dags igen.

Men först öppnade sig ett gäddläge. Samtidigt som jag hade tid för fiske så visade rapporten i söndags att vädret skulle bli ostadigt. Rejält blåsigt och regnskurar med sjunkande temperaturer. Det var läge för ett litet kvällspass i skärgården.

Jag mötte upp Johan och vi trailade hans Linder 460 Arkip till Nolsterbystrand. Tanken var abborre till en början i den solvarma eftermiddagen för att sedan övergå till gädda i takt med det regnoväder som var på väg. Abborren lös dock helt med sin frånvaro (läs; vi är verkligen inte duktiga på abborrfiske…) så det blev snart nog gäddfiske för hela slanten. Först efter att regnet dragit förbi vaknade gäddorna till liv och en kort matperiod inleddes.

Fisken på bilden är min första ”riktiga” gädda (alltså inte en bonusgädda på borrespöt) på oförskämt länge och känslan av det extremt våldsamma hugget var inget annat än magisk. Nu är gnistan tänd igen. Och det med råge.

Strax efter min gädda krokade Johan något riktigt tjurigt som efter en stunds stånkande visade sig vara en vacker 90+fisk i 5-kilosklassen. Tyvärr slet den sig vid båtkant där den krängde som en vettvilling när jag försökte gälgreppa utan att själv bli krokad. Ingen bild men Johan var lika glad för det.

Vi hade några fler kontakter längs en djupvass och jag krokade en mindre fisk. Men sedan dog det av och vi påmindes om att det mörknar på fort så här i början av september. Det blev lanternor på och tillbaka till rampen.

Det var en härlig kväll (bortsett från lite ösregn, strandhugg vid åska samt en helt jävla galen mängd mygg i hamnen) som trots att den bara gav tre gäddor gav så oerhört mycket mer i karatehuggsglädje. För att inte tala om mersmaken som nu rister i kroppen. Med tillhörande gäddfisketänk som tagit över själva tankeapparaten helt och hållet.

Skitfiske på er, så länge!