Vintern rasar förbi utanför mitt fönster. Träden spretar i vinden. Tidigare var de nakna men nu klär de alla i vitt. Håglös sitter jag med pennan i hand. Eller snarare med ett tangentbord. Febern har kommit på besök, med tillhörande rastlöshet av att bara ligga hemma i sängen. Fiskesuget är överhängande. Så där illavarslande, gnagande.

Jag drömmer mig bort till vårfisken. Bilder, blogginlägg från förr hjälper mig dit men förmildrar inte ångesten, tvärtom. Finlandsresan i maj förra året, pb-fisken på Mälaren. Allt flimrar förbi, avlägset men ändå påtagligt närvarande. Istället läser jag flera nummer av +Magazinefisheco, kollar på gäddfiskefilmer på Youtube. Ett slags självskadebeteende, jag vet. Det är som om en nikotinist, som inte fick snusa eller röka på fyra månader, satt och tittade på filmer där andra gjorde just detta. Osunt beteende.

Det är samma lika varje år. Jag är blott en i skaran av alla gäddfiskare som gnäller över vinter och is, hur uttjatat och tröttsamt det än har blivit. Jag kan inte låta bli, trots att jag är medveten om att vi är där vi är, bor där vi bor. Gilla läget och vänj dig, uppmanar jag mig själv utan att lyckas. Samma lika varje år, tänker jag på min väg till förrådet för att titta till beteslådorna för tredje gången, bara idag…

Skitfiske på er, så länge!