Premiär för träskbåten

På sistone har jag varit i köpatagen. Det började för ett par veckor sedan då jag inhandlade en enklare frontmonterad elmotor, en Shakespare Sigma WRX för att vara exakt. Tanken var att den skulle pryda fronten på en biltaksbåt men själva båten uteblev. Jag hade bestämt mig för en Kimple 370 Angler men återförsäljarna i min del av landet hade alla slut på lager och de lät meddela att leverantören inte kunde skaka fram nya förrän i början av nästa år. Det dög ju inte. Träskbåten skulle ju användas snarast. Och otålig som jag är så kastade jag mig iväg redan samma dag (i måndags) och köpte en Siljan 370 F istället, en snarlik modell som den tänkta Kimplen.

 

 

Under tisdagen blev det lite pyssel och fix med snabbfästet till elmotorn som monterades på en tillsågad gammal styckarskärbräda i hårdplast.

 

Kanske inte så estetiskt tilltalande men den fyller sin funktion.

 

Och under gårdagen blev det premiärtur. Jag och Johan hade bestämt träff vid 15-tiden för ett eftermiddags/kvällspass på ett relativt nytt vatten som jag bara har hunnit testa ett par gånger under de senaste veckorna. En sjö med potential nu när temperaturen sjunker och klimatet blir mer och mer gäddigt.

Väl framme vid sjön gick det oerhört snabbt och smidigt att lasta av och packa i båten, till skillnad från att pumpa upp och dona med en gummijolle som jag vant mig vid på sistone. Invand rutin för många men en glädjande överraskning för en nybörjare inom biltaksbåtköret.

 

 

Vi tuffade ut på en spegelblank sjö (eller 3-4 m/s i grundvind som SMHI sagt…) Två vuxna, två motorer (om än små) samt en god mängd packning tyngde ned båten lagom och hjälpte även till att stabilisera den lite. Den gick riktigt bra med min gamla Mercury 2,2:a och även klockrent med elmotorn, förstås. Men att stå och fiska två man, kasta, vända sig, göra mothugg, visar naturligtvis att det rör sig om en båt med 120cm bredd och blott 45 kilo. Den blir lite ostabil i sidled. Hastiga, stora rörelser är inte att rekommendera, helt enkelt. Men samtidigt är det enbart en vanesak. Första gången jag paddlade havskajak trodde jag att jag skulle välta hela tiden. Det hände inte. Och första gången jag stod i en fiskekajak på en sportfiskemässa trodde jag att jag skulle ramla i direkt. Det hände inte heller. Efter en timmes fiske i träskbåten tänkte jag knappt längre på att den var smal och lätt. Man vänjer sig.

Att fiska från en så pass låg båt var också ovant samt bekräftade det jag redan planerat; att snarast snickra ihop ett kastdäck mellan toften i fören och mitten för att komma upp en decimeter till. Det blir till helgen. Samt att montera det lilla lod som är på ingång.

Men hur gick fisket då? Tja, det var vindstilla, strålande sol och 21 grader varmt. Fisket var stendött sånär som på två snipor som krokades efter ett par timmar. Gårdagens tur handlade mest om att testa båt och i det var vi högst framgångsrika.

Med facit i hand, efter ett första test bara (i spegelblanka förhållanden), är jag riktigt nöjd med den nya träskbåten. Lätthanterlig (även ensam), extremt grundgående, rymlig att packa i och riktigt bra gång i vattnet med liten bensinmotor (trots tungt packad). Den enda punkt som hamnar på minussidan är den blygsamma bredden och därmed en viss vinglighet när man fiskar två stycken. Men återigen; det är en vanesak. Siljan 370 F kommer att vara en god kamrat under oräkneliga fisketimmar framöver, därom råder inga tvivel.

Skitfiske på er, så länge!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *