Ur led är tiden

2018 går till historien som året då efterleksfisket försvann. Åtminstone på grunda sjöar i norra uppland. Isen gick den 21:a april i år. Det absolut bästa efterleksfisket har alltid tidigare varit precis en månad efter islossningen. Då brukar det normalt vara runt 12 grader i vattnet och gäddorna är rejält i farten. Sedan har man ytterligare 3-4 veckors fiske innan de första näckrosorna dyker upp i början av juni för att sedan ta över hela sjön och stänga den för säsongen. Men inte 2018.

Förra söndagen, när jag fiskade med Tony, Sebastian och Roger, visade sig de första tecknen på att större fisk var på gång. En metersfisk och ytterligare tre strax under kom upp. Det var runt 12 grader i vattnet och jag kände att nu, nu sätter det äntligen igång! Dagen efter kom sommaren.

När jag skriver detta har det gått tre veckor sedan isen försvann på sjön. Det är 19 grader i vattnet och näckrosorna har ploppat upp lite varstans. Under gårdagens kvällstur med Aleksander kom det upp fem snipor. Fisket är oerhört svårt och det gäller att tänka om, tänka annorlunda. Men också att invänta bakslaget. Vår/sommarens tillbakagång när det plötsligt blir 10 grader och mulet igen. Då blir det andra bullar, om nu inte växtligheten hunnit ta över innan dess, vill säga…

Skitfiske på er, så länge!

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *