Resan till Hauki, Dag 1

Finland, denna pärla i öst. En strålande vacker skärgård bjuder hon på, en skärgård som jag nu för första gången besökt. Och det med råge.

För drygt en månad sedan hörde Micke ”Caesarlures” av sig med en förfrågan om jag hade lust att hänga med honom, Tony och Roger på en fyradagars gäddresa till Rosario; denna eminent trevliga medlem av Caesarfamiljen som har sommarstuga mitt i den finska skärgården. Oj, vad kul tänkte jag men kände direkt att det skulle bli svårt med ledighet från jobb och frånvaro från familj och gård. Den klassiska ”Askungen-känslan” infann sig, balen på slottet och allt det där. Men precis som i sagan (bortsett från hjälp av vänliga möss) lyckades jag på något sätt att styra upp på alla fronter. Jag kunde åka med, lycka!

I onsdags morgon träffades vi så, de fyra starka fiskarna, vid Viking Lines ”Grace” för avfärd mot Åbo. Att resa tar alltid tid. Men att resa när gäddfiske hägrar, och suget därefter är hårt, är närmast outhärdligt. Men femton timmar senare rullade vi äntligen in hos Rosario, i Mickes Saab med Tonys bass-båt bakom.

 

Urpackning

 

Basecamp

 

Tanken var att dela upp oss under de fyra dagarna; tre fiskare i Tonys Kimple och två i Rosarios Buster, med roterande schema. På torsdagens morgon hamnade jag hos Rosario och det efterlängtade fisket kunde börja.

 

Kapten, värd, guide Rosario

 

Jag hade inga förväntningar på fisket alls, egentligen. Väderprognoserna visade entydigt på strålande sol, runt 20 grader varmt, inte glimten av ett moln och en blygsam vind. En vädersituation som ju knappast brukar vara särskilt gynnsam. Främst inte i mina grunda sjöar men inte heller i den skärgård jag är van att fiska i. Gäddorna i Finland däremot verkar gå efter helt andra väderregler. Det dröjde nämligen inte mer än ca 15-20 minuter innan guide Rosse dragit en kanonfin fisk på en Burt23.

 

97 cm, 6,9 kg

 

Jag drog en snipa och en kvart senare förkunnade Rosario att det var läge för håven igen.

 

100 cm, 6,9 kg

 

Vad händer? Två fiskar i den kalibern inom en kvart! Vad är det för ställe egentligen, detta till synes magiska gräsflak med 3,5 meters djup? De kommande dagarna skulle visa att det var inget annat än galet, detta flak.

Efter ett par snipor började jag att härma Rosarios sätt att fiska, som var betydligt sävligare och mer långsamt än mitt, den höga vattentemperaturen till trots. Det gav snabbt utdelning när det högg tungt på min Sz-Tail.

 

90 cm, ca 5,5 kg

 

Vi noterade att grabbarna i den andra båten inte riktigt hittat rätt melodi och som god guide svängde Rosario över med insidertips. ”Sakta och monotont, krappar ( finlands-svenska för grabbar) sa Rosario och fisket lossnade även i Tonys båt. Jag har dock bara koll på fiskarna som landades i den båt jag fiskade från, vilket gäller samtliga dagar. Grabbarna har i efterhand skickat en hel del bilder på stora gäddor och när jag försökte reda ut ”när, var och hur” började huvudet och minnet att snurra runt och trassla in sig rejält. Ett klart angenämt bekymmer, konstaterar jag med bilder på några få av alla de fina gäddor som krokades i den andra båten dag 1.

 

Roger med 6+fisk. Tony fotar.

 

Tony med fin Burt-gädda.

 

I vår båt fortsatte Rosse att dominera med sin Burt23, stundvis på rullande band.

 

93 cm, 5,9…

 

 

…och 93 cm, 6,5 bland andra.

 

Även jag lyckades men inte med Burt23. Av okänd anledning fungerade det betet för alla utom Roger och mig under den första dagen. Vi hade antingen fel färg eller saknade bara rätta knycken. Jag krokade flest fiskar på Burt20 men också några på SvartzonkerTail och även en riktig tjockis på en Steamroller från Anchorbaits.

 

 

91 cm, 6,6 kg

 

Mitt på dagen gjorde sig sommarvärmen påmind, fisket dog av och våra magar kurrade. Det var läge att ta sig tillbaka till stugan för lunch samt att handla mat till övriga dagar, något vi inte orkat sent kvällen innan efter färjan. Det blev en välkommen och skön paus på ett par timmar innan kvällspasset skulle inledas. Ett kvällspass som, åtminstone jag, kommer att minnas med värme.

Vi styrde tillbaka till samma stora gräsflak som varit så givmilt under förmiddagen, som nu stod i annat ljus under den tidiga kvällen. Fisket började ganska trögt och paddelbeten verkade inte fungera alls. Jag bytte till en SvartzonkerTail laddad med en grönglittrig BigTail bakom och den lockade direkt till hugg.

 

98 cm, 6,3 kg

 

Jag tog ett litet gäng fiskar under kvällen, faktiskt fler än jag gjort under dagen och var den enda av oss som fick till fisket ordentligt den första kvällen. Jag lyckades pricka in rätt bete under både tidig kväll (SvartzonkerTailen med just grön svans) och solnedgångsfisket då det var en Buster i ”Silver Shadow” som gällde. Kvällens tionde och sista fisk för mig under dag 1 blev denna riktigt fina gädda i toppkondition som svalde min ganska hårt fiskade Buster.

 

98 cm, 7,7 kg

 

Det fick bli avslutningen på dag 1. 486 cm på de fem längsta, en över sju kilo, ytterligare fem över sex kilo samt en handfull 5+fiskar blev resultatet, och det var bara i vår båt. Grabbarna i Tonys båt hade precis lika bra fiske, med ett gäng fiskar runt 95 cm, åtminstone under dagpasset. Efter denna helt fantastiska fiskedag styrde vi, lätt omtumlade och djupt i själen lyckliga, hemåt i skymningen där sen middag och (så småningom) sömn väntade.

 

 

En viktig batteriladdning inför vad som komma skulle under dag 2. En dag som började i ren katastrof men avslutades i framgång.

Fortsättning följer och skitfiske på er, så länge!

 

Ur led är tiden

2018 går till historien som året då efterleksfisket försvann. Åtminstone på grunda sjöar i norra uppland. Isen gick den 21:a april i år. Det absolut bästa efterleksfisket har alltid tidigare varit precis en månad efter islossningen. Då brukar det normalt vara runt 12 grader i vattnet och gäddorna är rejält i farten. Sedan har man ytterligare 3-4 veckors fiske innan de första näckrosorna dyker upp i början av juni för att sedan ta över hela sjön och stänga den för säsongen. Men inte 2018.

Förra söndagen, när jag fiskade med Tony, Sebastian och Roger, visade sig de första tecknen på att större fisk var på gång. En metersfisk och ytterligare tre strax under kom upp. Det var runt 12 grader i vattnet och jag kände att nu, nu sätter det äntligen igång! Dagen efter kom sommaren.

När jag skriver detta har det gått tre veckor sedan isen försvann på sjön. Det är 19 grader i vattnet och näckrosorna har ploppat upp lite varstans. Under gårdagens kvällstur med Aleksander kom det upp fem snipor. Fisket är oerhört svårt och det gäller att tänka om, tänka annorlunda. Men också att invänta bakslaget. Vår/sommarens tillbakagång när det plötsligt blir 10 grader och mulet igen. Då blir det andra bullar, om nu inte växtligheten hunnit ta över innan dess, vill säga…

Skitfiske på er, så länge!

 

 

Guidning a la Musikhjälpen 2017

I december auktionerade jag ut en dags guidat gäddfiske. Det var fjärde året i rad och har blivit något av en tradition. Tidigare har jag gjort det under Karmas flagg men i höstas blev det istället Musikhjälpen. För andra året budades auktionen hem av Anders Nilsson, en grymt trevlig lirare från Stockholm.

Efter avslutad auktion kontaktade jag Anders och skrev att fisket skulle bli av prick en månad efter islossning då efterleksfisket brukar vara som bäst. Detta brukar betyda månadsskiftet april/maj. I själva verket blev det 2,5 veckor efter islossning, 10:e maj med 22 grader i luften och 15-17 i ytvattnet. Våren bara exploderade under den gångna veckan och vattentemperaturen steg i rekordfart. Förutsättningarna blev tuffa men vi skulle göra det bästa av situationen.

 

På väg ut i den strålande majsolen.

 

Till en början hades vi det riktigt segt. Vinden var knappt med oss och kunde inte alls bestämma från vilket håll den ville blåsa. Efter hand tilltog den i styrka men ambivalensen kvarstod. Vi kastades runt på sjön under dagen åt lite olika håll hela tiden.

Smågäddorna var med på noterna i solen men huggen var till en början mycket försiktiga petanden. Vi krokade ett litet gäng, mest på guldglittrande paddelbeten.

 

Anders provade ny Pigshad som levererade en övermodig snipa, knappt ens dubbelt så stor som betet.

 

Vi drev vidare i vinden som efterhand beslöt sig för att blåsa från öst. Den blev allt kraftigare och det blev snart uppenbart att det inte gick att fiska i för mycket vind längre då vattnet började att grumla till sig. Det går helt bort i dessa grunda slättlandssjöar då gäddorna tjurar till ordentligt vid grummel. Istället blev det något mer skyddade kanter och vi fortsatte att sporadiskt kroka smågäddor här och där. Vid lunch, när vi körde in båten i vassen för paus, räknade vi ihop att en 10-12 stycken synat båtkanten. Jag bjöd på långkokt, klassisk söndagsstek med gräddsås och kokt potatis. Nykokt kaffe och äppelkaka på det och sedan mådde vi som kungar där vi satt i vassen. Den strålande vårsolen var ju förödande för fisket men fantastiskt skön att vara ute i.

Vi drev vidare mot nya drifter, hålor och vassar i jakten på lite större fisk.

 

 

Som guide vill man ju kunna bjuda på något lite extra och vi provade oss fram rejält både vad gällde platser såväl som betestyper. Men det var nästan enbart paddlar som gav resultat.

 

En av guidens snipor, denna på Hippishake från Piggking. Samma bete hade inte långt tidigare lockat en riktigt fin följare fram till båten där den beslöt sig för att avbryta.

 

Anders med en riktigt stark fisk som gav sken av att vara betydligt större än den var.

 

Vi fick aldrig riktigt till det vad gällde storleken på fisken, eller snarare guiden fick aldrig riktigt till det. Vid 17-tiden behövde Anders avsluta och åka söderut igen och vi kunde konstatera att arton gäddor fått se sig krokade under denna Musikhjälpsguidning. Ett trevligt antal gäddor som alla var ack så små.

Det var en direkt underbar vårdag på sjön i gott sällskap och jag vill passa på att tacka Anders för hans mycket generösa bidrag till Musikhjälpen i december. Jag gjorde vad jag kunde för att ge valuta för pengarna och hoppas att Anders kände sig nöjd med dagen. Som guide (även på min amatörmässiga hobbynivå) vill man gärna kunna erbjuda stor fisk. Jakten efter dessa är tveklöst en betydande del av fisket men att ha kul på sjön är trots allt så mycket viktigare. Något man lätt glömmer i dagens sociala medie-samhälle. Jag hade en riktigt rolig dag och är ganska säker på att min gäst kände detsamma. Jag nöjer mig så och önskar:

Skitfiske på er, så länge!

 

 

 

Båtrekord!

Det hade hunnit att bli söndag igen – den dag som för mig innebär spinnfiske. Redan 07:00 lös solen starkt och en rejäl, sydvästlig vind fick sjöns yta att röra på sig. Vid båtplatsen hade fyra gäddfiskare samlats. Från början var det tänkt att Tony och Sebastian skulle fiska med mig, nedträngda ihop i min lilla plastbåt. Men när jag fick höra att Roger skulle komma upp och fiska från sin gummibåt i mina trakter frågade jag om han kanske ville köra ett två-båts-pass med oss istället. Så blev det, med ändringen att Tony och Sebastian tog med sig en biltaksbåt istället och jag och Roger körde min båt.

 

 

Därmed skapades lagen ”Gubbarna” mot ”Lillkillarna”. De sistnämnda fick låna en elmotor av Roger till sin biltaksbåt och kom därmed lite efter på färden till första haket för dagen. Gubbarna fick bäst position och innan någon visste ordet av hade jag och Roger pillat upp sex mindre fiskar.

 

Snipa på Charlie Jerk, Caesarlures

 

Vi drev över stora områden och krokade små gäddor i parti och minut. Vi bytte runt en del bland betesarsenalen i försök att få större fisk att hugga. Roger bytte till en Wingman ”Golden Shower” och då kom snart ett bättre hugg.

 

Invigning av den sprillans nya håven. En stadig fisk…

 

…som tyvärr saknade längden.

 

Vi drev vidare i den omkasliga vinden och drifterna blev lite flängiga med mycket drivankarspyssel. Smågäddorna fortsatte att hälsa på och snipjägare Anders i akterna ledde länge antalet. Det var främst paddel som gällde denna dag i varierande storlekar och färger. Det kom knappt upp en enda fisk på tail och heller inte särskilt många på Jerk.

Strax innan lunch passerade vi ett intressant område som tidigare levererat fin fisk. Vid tillfället hade jag en Mcrubber ”Golden Shiner” på beteslåset och fick plötsligt ett sådant där djupt urhugg. Inget våldsamt med fart utan bara ett tungt sug i spöt. Ett sådant där hugg där man bara vet direkt att fisken är riktigt stor. Ett sådant hugg som får ens axlar och huvud att sjunka djupt ned i hård besvikelse när fisken strax efter spottar ut betet igen – vilket var precis vad som hände. Trettio meter bakom oss drev ”Lillgrabbarna” och minuten efter förkunnade Tony bättre fisk.

 

 

 

En annan fin fisk som tog en Burt20 ”AK47”, Caesarlures

 

De större var uppenbarligen på hugget och samtliga taggade till ordentligt och fiskade koncentrerat vidare. Tyvärr gav det inga fler resultat storleksmässigt bortsett från en riktigt fin fisk som Roger brände på offset inne i gräset. Istället var det hög tid för lunchen som kung Roger hade styrt upp. Vi åkte in i vassen och sammanfattade förmiddagen; ”Gubbarna” hade galna 31 gäddor krokade och ”Lillkillarna” 18 men också den största. Båtrekordet för två man i min båt var på 35 gäddor och det hängde löst då vi hade hela eftermiddagen på oss. Och vi behövde bara knipa fem till för att slå det. Men först var det matdags.

 

Lunchhaket där Roger grillade högrevsburgare och sidfläsk (ja, ni läste rätt; inte bacon utan sidfläsk!). Cheddar, picklad rödlök, fetaoströra, tomater, ruccola och briochebröd till det och succén var ett faktum.

 

Lillgrabbarna stirrade storögt på Rogers burgare och fick tänka om lite efter att tidigare ha varit imponerade över sig själva när de tillagat snabbnudlar i båten. En ny standard sattes och Roger ombads att ta med sin portabla gasolgrill till Finland i slutet på maj då jag, Roger, Tony och Micke ”Caesarlures” ska åka på besök till Rosario för fyra dagars gäddfiske i den finska skärgården.

Med påfylld energi fiskade vi oss vidare in i eftermiddagen. Sebastian hade inte riktigt fått till sitt fiske innan lunch men jag sa till Roger: ”han tar garanterat den största snart, det brukar han göra”. Inte särskilt långt senare hördes glädjeskrik från biltaksbåten och Tony ringde. ”Fin fisk i håven”. Jag och Roger åkte dit med mätdekal och kamera i högsta hugg.

 

 

Riktigt fin 97:a i strålande kondition som nöp en Buster Jerk.

 

Strax därefter krokade han ännu en fin fisk på Buster som hade ungefär samma längd men var betydligt tanigare. Jag och Roger fortsatte att dra snipor som om det låg någon slags storfiskförbannelse över min båt.

 

En i mängden, denna dock lite över snipstatus.

 

Passet närmade sig sitt slut och vi kunde konstatera att ett nytt båtrekord gällande antal fisk på två man hade slagits. Vi drev ned till andra båten och bestämde oss för att avsluta. Roger drog iväg passets absolut sista kast och det slog på ordentligt i hans Wingman. Det var håvläge och jag turbovevade in mitt bete, greppade håven och skopade upp fisken. ”Lillgrabbarna” såg förvånat på och jag misstänker att de hoppades att storleken inte skulle matcha deras. ”Gubbarna” hade ju krossat antalet gäddor men de hade de två största. Hade, var ordet.

 

101 cm blev dagens sista och största fisk.

 

Resultatet då och båtrekordet? Tony och Sebastian petade upp 22 gäddor varav tre stycken var strax under metern. Jag och Roger krokade osannolika 44 gäddor varav en kort 5+ och en 101:a. Det var en mängdfiskedag av rang och ett antal som jag aldrig varit med om tidigare. Alla hugg var hårda och roliga, sällskapet trevligt och maten grymt god. Det enda som jag i efterhand kan sakna efter denna fantastiska dag var att själv få drilla en bättre fisk. Storfiskförbannelsen från förra året verkar inte riktigt ha släppt taget om mig ännu men snart har jag skakat av mig den. Det är inte en fråga om, utan när.

Skitfiske på er, så länge!

 

 

 

 

 

 

438+ cm på två timmar

Vinden slet i den lilla plastbåten där den stretade sig fram över sjön. Motorns enformiga smattrande skar genom luften, studsade ut över den upprörda ytan. På toften stod en rykande kopp kaffe, trängdes med en handfull uppradade beten och diverse tänger. Det var dags att hänge sig åt höjden av vardagslyx; ännu ett efter-jobbet-pass.

När jag var ut i söndags med Micke och Kenneth provade jag ett ställe som ibland kan hålla mycket gädda precis efter leken. Det är något av en flaskhals där det normalt samlas mycket betesfisk men som under senaste vårar inte givit mycket alls. I söndags visade stället rejält med potential med många hugg även om de då var små. Det var värt ett återbesök då kanske större efterleksgäddor nu också hittat dit? Svaret kom direkt.

Väl på plats satte jag på en Mcrubber ”Skymningen” och kastade ut. Efter två vevtag, samtidigt som jag förflyttade mig lite i båten, högg det stenhårt. Helt oförberedd uteblev mothugget och ett stort huvud bröt ytan och spottade ut betet. Jaså, det ska bli en sådan eftermiddag, tänkte jag och log. I kastet efter krokade jag en snipa. Några kast senare en fisk i trekilosklassen som slaktade Mcrubbern och skakade sedan loss den från shallowskruven. Den flög i en fin båge, landade några meter bort och sjönk mot sin grav. Istället satte jag på en Burt23 och ca 10 minuter efter passets första kast satt fjärde gäddan.

 

Utlekt och urstark 91:a.

 

Även en snipa gapade efter stort och högg på Burt23.

 

Kort därefter högg det tappade-nästan-spöt-hårt. Jag trodde först att det var en riktig bjässe men visade sig ”bara” vara en galen 85+. Som på en given signal under ytan tvärdog huggen. Från att ha tagit sex gäddor på tjugo minuter hade jag inte ett pet på kommande timme. Jag bytte runt lite i beteshinken men inget verkade fungera. Signalen ljöd tydligen igen så småningom för från ingenstans kom en ny våg av galna och ursinniga mördarhugg.

 

 

Det blev sex gäddor till under passets sista halvtimme varav en mätte in på 92 cm och ytterligare två på 85+. Inga jättar men väldigt fin snittstorlek. Jag räknade ihop det lite snabbt och insåg att av passets tolv gäddor mätte de fem längsta in på minst 438 cm. På bara två timmar. Ett riktigt lyckat efter-jobbet-fiske, med andra ord.

Med ett stort flin på läpparna styrde jag min lilla plastskuta hemåt igen, förundrad över lyx i vardagen och över hur mycket man kan älska gäddfiske egentligen.

Skitfiske på er, så länge!