Snipjägare och stolt?

Sjön ligger där, på samma ställe som alltid. Inramad av åkrar och vassar i sin likgiltighet. Hon bryr sig nämligen inte huruvida jag besöker henne eller inte. Men när jag uteblir tyngs mitt samvete likväl. Mest handlar det nog om att passa på. Snart nog är sjön igenväxt och ofiskbar och jag vill hinna få till ett vettigt spinnfiskepass innan sommaren. Vettigt för min del, vill säga. Några fina gäddor har kommit upp denna vår men klart färre än normalt och ingen på mina krokar.

Det handlar delvis om för lite tid lagd på sjön. Det är ju ett välkänt sammanhang det där, som oftast också stämmer; mycket tid = lära sig mönster = lyckat fiske. Men sjöns gäddor har också ändrat sitt beteende lite. Förr om åren hade jag ett annat typ av fiske. Jag fick sällan snipor och därmed heller inte några stora antal landade fiskar under mina pass. Snittvikten var högre och toppfiskarna tätare. Nu är det precis tvärtom och hemmavattnet verkar ha gått in i en ny fas. Hon får några chanser till dock varav en gavs igår kväll.

Efter en och en halv veckas frånvaro kom jag tillbaka till en båt fylld av regnvatten. Vattnet i sjön var redan arton grader varmt med näckrosorna på plats, dock inte lika tätt som jag trott. Jag började med offsetkrok, min nemesis. Jag har förvisso tagit många gäddor på detta sätt men antalet bommade fiskar stiger markant och frustrationen i samma takt. Framförallt om de inte riktigt är på hugget utan mest nafsar i grejorna. Precis så blev det denna kväll. Efter 7-8 bommade fiskar bland spenaten och ett par avbitna paddlar senare tog jag mig till områden med glesare växter där det gick att fiska med trekrokar (av okänd anledning funkade inte spinnerbait alls denna dag).

 

De beten som levererade.

 

Det var ännu en gång bara mindre fisk som var intresserad av vad jag hade att erbjuda. Snabbt vevjerkad Buster lockade några snipor och Curly Lucy tilltalade en handfull fiskar i 2-3kilosklassen.

 

 

 

Gäddorna bjöd på stenhårda och fullkomligt ursinnigt roliga hugg under kvällen och det var med en flin på läpparna som jag styrde båten hemåt så småningom. Trots att jag ännu en gång misslyckats lokalisera större fiskar. Snipjägare som jag är. Eller har blivit, tydligen…

Skitfiske på er, så länge!