Jag fiskar gädda. Min fru håller på med hästar. Våra intressen är olika ur flera perspektiv. En utav dessa olikheter är att hon tar hand om djur medan jag plågar dem (enligt henne). Det ligger en viss sanning i detta förstås men det finns en annan sida av myntet. Låt mig göra en jämförelse.

”Djurplågeri, säger du? Ja men om vi skulle ta och göra så här istället då. Alla gäddfiskare världen över slutar att fiska gädda för mat eller nöjes skull. Istället fångar vi in alla, utom en liten population i centrala Mongoliet. Sedan domesticerar vi gäddorna och avlar på dem i många hundra år så att det blir en mängd olika gäddraser med varierande utseende och simegenskaper, allt för att passa oss människors tycke och smak. Gäddorna får under en längre tid fungera som arbetsdjur då de tränas att fånga matfisk till dess ägare, röja vass på kommando och med gemensamma krafter bogsera båtar och dra timmer. Men under årens lopp faller deras nyttoegenskaper bort och de numera tama gäddornas uppgift blir istället att träna, tävla eller bara vara simsällskap. Gäddsporten växer och pengarna som kretsar runt det hela växer i samma takt. Avelsgäddor med fin stam säljs för miljonbelopp, prissummor ökar och försäkringspremier likaså. Fullt friska gäddor, men med en liten defekt fena, avlivas i parti och minut för att få ut försäkringspengar så att man kan köpa en ny och bättre gädda.

Gäddorna får bo i små akvarium under natten men på morgnarna släpps de ut i en liten större damm där de kan simma runt, runt. När de ska tränas, tävlas eller nöjessimmas tas gäddorna till tävlingsbassänger eller till en närliggande sjö. Där stoppas det in ett slags metallbett i deras munnar och i bettet sitter tömmar. Dessa är till för att styra gäddorna, när man simmar bakom eller uppepå, så att de rör sig och beter sig som vi människor vill att de ska. De kan göra konster också, om man nu tränat detta rigoröst. Här brukar man nämna moroten eller piskan även om moroten i detta fall är mörthuvuden.

Men vad tycker gäddorna då? Vi som brinner för gäddsporten hävdar att de ”tycker om att jobba”. De blir lyckliga av att få simma i sjön istället för dammen även med bett, tömmar och gäddryttare i hasorna, säger vi med bestämdhet. Detta stämmer säkert. Men är det inte rimligt att anta att de skulle trivas bättre helt i det fria? Utan trånga akvarier, liten inhägnad damm, bett, munkorgar, piskor eller konster? Enbart frihet. Simma fritt i stora vatten och leva livet naturligt. Även om de vid ett fåtal tillfällen under sin livstid påträffar märklig mat som har vassa krokar i sig. Krokar som gör tillfälligt ont och orsakar mindre sår men som sedan, i de flesta fall, läks och glöms bort. Jag vill tro att det ändå skulle vara bättre. Inte bästa tänkbara scenario, men ändå bättre.”

Det är stort och komplicerat det där. Att på något sätt roa sig på djurs bekostnad. Jag tänker inte gå in djupare på ämnet. Lika lite som jag tänker pitcha denna text för min hästägande hustru…

P.s Ja, jag vet att myntet kan vändas tillbaka av hästfolket. Det vill säga att lägga ut krokar i gräset, mäta, fota och väga hästar där de inte kan andas för att sedan låta dem springa vidare osv. men det går vi inte in närmare på…