Våren kom med stormsteg. Vattnet i sjön var sju grader varmt bara ett par dagar efter islossningen. Gäddorna var i farten och allt var frid och fröjd. Sedan kom vintern tillbaka, såsom det brukar kunna vara i april. Isande nordan, minusgrader nattetid och knappt varmare än fem plus på dagarna. Allt stannade av. Grunda vatten påverkas oerhört snabbt av dessa väderomslag och det brukar kunna bli trögfiskat något så gruvligt. Men inte under gårdagen. Det passet var ett rejält undantag.
Jag och Aleksander hade bokat in ett pass på denna annandag påsk men jag valde att ställa in då det skulle bli -8 på natten och max +2 senare på dagen. Det skulle bara betyda is i vikarna, sönderfrusna fingrar och galet tröga gäddor. Annat planerades in istället men när det sedan blev måndag morgon visade sig vädret vara snällare än vad SMHI förutspått. Vi styrde om till fiske igen och det skulle bli trevligt att få komma ut men jag hade inga som helst förhoppningar om ens hyfsat fiske. Jag har lärt mig min sjö ganska bra under åren och vid liknande förutsättningar historiskt sett har det varit svårt, riktigt svårt. Men jag hade fel och påmindes om det faktum att sjöns gäddor beter sig lite olika från år till år. Så även nu, uppenbarligen.
Solen lös och det var ganska behagligt men det var högst tillfälligt. Vädret skulle komma att kastas fram och tillbaka under dagen med sol och stiltje i ena minuten och kraftiga vindbyar med snöfall i nästa.
På väg till första driften. Isbrytning samtidigt som första i raden av många snöfall tornar upp sig.
Vi började med tailbeten på våra beteslås och sävlig hemtagning då vattentemperaturen sjunkit från åtta grader till tre (!!!) på bara en vecka. Men det gav just ingenting under en stund och Aleksander bytte till en MCrubber Jr i färgen ”skymningen.” Sedan behövde han inte byta. Gäddorna började att hugga som galna, oavsett om det var sol eller blygrå himmel. Jag bytte till en trött, gammal trotjänare som har hängt med i ett par år; en Hippieshake från Piggking, i liknande färg som den Aleksander upptäckt var dagens melodi.
Även jag började att få fisk men inte i närheten av samma antal som Aleksander. Han och hans Mcrubber Jr var dagens (snip)kungar. På relativt kort tid hade 15 gäddor krokats av. Vi hade flera dubbeldrillningar och Aleksanders spö glödde nästan ett tag när han drog fem fiskar på fem kast i rad.
Gemensamt för nästan alla fiskar som landades under dagen var de extremt våldsamma karatehuggen. Därpå följde en hård kamp där samtliga fiskar kändes tyngre och större än vad de egentligen visade sig vara. I stort sett alla var också smällfeta och ganska många täckta av iglar.
En kortis, som ändå vägde över fem kilo.
Aleksanders största för dagen som också den klev över fem-kilostrecket trots sin ringa längd.
Det var en helt galen huggsexa trots att vi fiskade mest mitt ute i sjön, inte ens i närheten av några lekområden. Aleksander drog gädda på gädda och när det till slut lugnade ned sig hade han krokat av nitton stycken. Jag låg lite efter med mina sju…
Det blev trögt en stund och jag bytte runt lite bland hinkens godsaker.
Jag fick någon enstaka gädda på andra beten men främst var det Hippieshaken som gällde. När jag så småningom bytte tillbaka till den högg en snäppet bättre fisk.
Dagens största på strax över 90 cm och strax under 6 kilo.
Aleksander däremot nötte vidare med sin Mcrubber Jr och han fortsatte att kroka fisk som en furie.
När vi trötta och ganska kalla styrde hemåt vid 17-tiden kunde vi konstatera att ett nytt båtrekord var satt, gällande antal landade fiskar på två personer. 35 gäddor hade fått se sig fångade varav Aleksander stod för imponerande 25 och jag själv 10. Han hade helt klart dagens bete men också ”rätta knycken.” Då jag tog de två största blev det ju enkelt för mig att säga att jag satsade på kvalitet istället för kvantitet. Men i själva verket fiskade jag inte lika bra, bara. Det är dock helt betydelselöst i sammanhanget. Det var ett riktigt trevligt pass med nytt antalsrekord, på en dag som vädermässigt lika gärna kunde ha bjudit på bom i protokollet. Nu gäller det bara att försöka lista ut vilka omständigheter som gjorde just denna dag speciell. Inte det enklaste.
Snö och sol i märklig symbios. Väder som brukar kunna betyda; trögt.
Det var bara att lyfta på hatten och tacka sjön för givmildheten. Vi lyckades aldrig hitta någon stor fisk (100 cm eller längre) men jag inbillar mig nu att de vilade, laddade upp sig inför deras kommande frosseri på lördag. Då ska nämligen årets Karma-guidning gå av stapeln. Med varmare väder dagarna innan som hinner boosta vattentemperaturen. Jag längtar.
Skitfiske på er, så länge!