Det finns mängder av duktiga sportfiskare därute. De flesta fiskar enbart för nöjes skull men många drömmer också om att på något sätt få jobba med sin hobby. Ett fåtal gör slag i saken och en av dessa träffade jag på sportfiskemässan i Jönköping. Det var i Jiggar.nu:s monter, där jag hälsade på den gode Christoffer ”Anchorbaits” Sääw, som jag också träffade Jari Halkonen, en av medlemmarna i Team Hauki och även mannen bakom fiskeguidesfirman JH Fiske. Vi hade ett trevligt samtal och då det framgick att vi bor relativt nära varandra fick jag en inbjudan att hänga med på en dagstur i skärgården på jakt efter stora förleksgäddor. Jag tackade givetvis ja och vi sa att vi skulle höras framöver. I måndags kom så inbjudan; gäddfiske i Roslagen, lördag den 1 april. Ja tack, sa jag, laddad till tänderna. Det skulle bli mitt andra pass från båt denna säsong men kanske det första som egentligen räknades. Pass nummer ett bestod ju bara av två timmar i en liten gummijolle på mindre bra (men isfria) delar av hemmavattnet. Nu var det en heldag som gällde. Och det på stora vatten med stora gäddor.
07.45 mötte jag upp Jari och resterande medlemmar av Team Hauki; Fredrik och hans son Jocke vid Herrängs marina.
Kapten Jari i sin nya fiskemaskin; en riktigt trevlig Tracker. Bredvid står Jocke och längst till höger Fredrik.
En ganska frisk sydan svepte in över hamnområdet. Presenningarna på varvets övertäckta båtar sträcktes och fladdrade i vinden. På håll hördes måsar skräna ut över den gråtyngda morgonen och regnet hängde i luften. Det luktade gädda.
Nu kan jag bara tala för mig själv men jag tror att vi alla fyra var hårt taggade när båten i sakta mak styrde ut ur småbåtshamnen.
Jari på väg in i dimman.
Det blev en stunds transport innan vi kom fram till första platsen för dagen. Fyra gäddfiskare for upp ur stolarna och greppade spön. Beten for genom luften samtidigt som leenden spreds över förväntansfulla ansikten. Det hängde en hunger i luften. Hungern efter våldsamma gäddhugg. Den var så närvarande att den nästan gick att ta på. Vi kastade och kastade men insåg efter en stund att det var lite för tidigt på säsongen för den viken vi valt. Det blev förflyttning och jakt på varmare vatten.
Nästa anhalt var en grund och skyddad mar. Vattentemperaturen där var uppe i ”hela” fyra grader och det visade sig vara det varmaste vi hittade denna dag. På mitt beteslås satt en Headbanger Tail och efter ett par kast bara så högg det i bra. Jag gjorde mothugg och spöt stod still i en stum båge. Följt av en tung rusning, redan från start. -Det är en bra fisk, sa jag och blev tvungen att lätta på slirbromsen. Fisken bjöd på rejäl tyngd under drillningen och även fler, kortare rusningar. Vid det här laget hade min puls hunnit stiga rejält. Trots att jag visste att det inte var någon bjässe som stånkade på andra änden av linan så var ändå den klassiska ”inte-tappa-nervositeten” närvarande. Fisken bröt ytan och en kort förvåning ersattes av besvikelse. Det var en liten men tjock fisk som var felkrokad i nacken. Den hade kunnat simma framåt med obehindrad kraft och lurades därmed rejält. En gäddas aprilskämt, dagen till ära.
Felkrokad!
Vi körde vidare i maren men den gav inget mer. Fisket var trögt, milt uttryckt. På de flesta platser vi var under dagen låg temperaturen på mellan 2-3 grader och gäddorna var gruvligt köldstela. Det blev en ny förflyttning, till en annan vik, i sökandet efter varmare vatten.
På nästa hak var det Jockes tur.
En till liten men tjock rackare. Denna var åtminstone krokad i munnen.
Förmiddagen övergick i lunch som i sin tur plötsligt blev eftermiddag. Ett flertal, till synes, heta platser hade testats men det var riktigt svårfiskat denna lördag. Jari fick förvisso också en snipa som aldrig fastnade på bild men det var det hela. Tre gäddor krokade varav en felaktigt. Trots alla fina beten som testades under dagen.
CL Shad 18…
…och en gammal ärrad trotjänare; Wingman.
Dessa var förstås bara några i mängden av beten som provades i desperata försök att knäcka dagens kod. Men vi lyckades aldrig med den uppgiften. Kalla, lite trötta och allmänt lyckliga över att få ha spinnfiskat efter gädda igen återvända vi till hamnen.
Upptrailing. Det var en sann fröjd att åka i, och fiska från, Jaris nya Tracker.
Visst, fisket var trögt och det kan normalt sett reta mig lite men denna dag tänkte jag inte så mycket på saken. Jag fick fiska och det med riktigt trevliga, nya bekantskaper. Det är en av gäddfiskets positiva sidor som sällan blir uppmärksammad; alla nya möten med likasinnade, alla nya kontakter som knyts bland svingande spön. Tack Team Hauki och framförallt Jari, som bjöd in mig, för gästfriheten! Grymt trevlig dag som jag gärna gör om när luckorna i allas kalendrar sammanstrålar.
Skitfiske på er, så länge!