Mörthuvud eller piska?

 

Jag fiskar gädda. Min fru håller på med hästar. Våra intressen är olika ur flera perspektiv. En utav dessa olikheter är att hon tar hand om djur medan jag plågar dem (enligt henne). Det ligger en viss sanning i detta förstås men det finns en annan sida av myntet. Låt mig göra en jämförelse.

”Djurplågeri, säger du? Ja men om vi skulle ta och göra så här istället då. Alla gäddfiskare världen över slutar att fiska gädda för mat eller nöjes skull. Istället fångar vi in alla, utom en liten population i centrala Mongoliet. Sedan domesticerar vi gäddorna och avlar på dem i många hundra år så att det blir en mängd olika gäddraser med varierande utseende och simegenskaper, allt för att passa oss människors tycke och smak. Gäddorna får under en längre tid fungera som arbetsdjur då de tränas att fånga matfisk till dess ägare, röja vass på kommando och med gemensamma krafter bogsera båtar och dra timmer. Men under årens lopp faller deras nyttoegenskaper bort och de numera tama gäddornas uppgift blir istället att träna, tävla eller bara vara simsällskap. Gäddsporten växer och pengarna som kretsar runt det hela växer i samma takt. Avelsgäddor med fin stam säljs för miljonbelopp, prissummor ökar och försäkringspremier likaså. Fullt friska gäddor, men med en liten defekt fena, avlivas i parti och minut för att få ut försäkringspengar så att man kan köpa en ny och bättre gädda.

 

 

Gäddorna får bo i små akvarium under natten men på morgnarna släpps de ut i en liten större damm där de kan simma runt, runt. När de ska tränas, tävlas eller nöjessimmas tas gäddorna till tävlingsbassänger eller till en närliggande sjö. Där stoppas det in ett slags metallbett i deras munnar och i bettet sitter tömmar. Dessa är till för att styra gäddorna, när man simmar bakom eller uppepå, så att de rör sig och beter sig som vi människor vill att de ska. De kan göra konster också, om man nu tränat detta rigoröst. Här brukar man nämna moroten eller piskan även om moroten i detta fall är mörthuvuden.

Men vad tycker gäddorna då? Vi som brinner för gäddsporten hävdar att de ”tycker om att jobba”. De blir lyckliga av att få simma i sjön istället för dammen även med bett, tömmar och gäddryttare i hasorna, säger vi med bestämdhet. Detta stämmer säkert. Men är det inte rimligt att anta att de skulle trivas bättre helt i det fria? Utan trånga akvarier, liten inhägnad damm, bett, munkorgar, piskor eller konster? Enbart frihet. Simma fritt i stora vatten och leva livet naturligt. Även om de vid ett fåtal tillfällen under sin livstid påträffar märklig mat som har vassa krokar i sig. Krokar som gör tillfälligt ont och orsakar mindre sår men som sedan, i de flesta fall, läks och glöms bort. Jag vill tro att det ändå skulle vara bättre. Inte bästa tänkbara scenario, men ändå bättre.”

Det är stort och komplicerat det där. Att på något sätt roa sig på djurs bekostnad. Jag tänker inte gå in djupare på ämnet. Lika lite som jag tänker pitcha denna text för min hästägande hustru…

 

P.s Ja, jag vet att myntet kan vändas tillbaka av hästfolket. Det vill säga att lägga ut krokar i gräset, mäta, fota och väga hästar där de inte kan andas för att sedan låta dem springa vidare osv. men det går vi inte in närmare på…

 

Guidning á la Karma-16

I början av december hölls Karmaauktionen på Tradera. För tredje året i rad bidrog jag med en guidning på mitt hemmavatten och i lördags var det äntligen dags att bjuda auktionsvinnaren Felix på en heldags gäddfiske.

 

 

Felix är en trogen bloggläsare som följt mina gäddiga ord under en längre tid. Vi har haft lite kontakt via sociala medier och på mässor men aldrig fiskat ihop tidigare. Jag såg verkligen fram emot att köra ett pass tillsammans men kände också lite press, i vanlig ordning. När någon betalat en nätt summa pengar vill man kunna erbjuda valuta tillbaka. Nu vet förvisso Felix (redan innan han budade) att jag varken är professionell guide eller har något annat än en rasslig plasteka utan elektroniska hjälpmedel till mitt förfogande. Han var ändå givmild, utan att ha skyhöga förväntningar på min guideförmåga. Stort av honom men prestationsångesten var hos mig närvarande lik förbannat.

Felix dök upp från Stockholm vid 09:00 och vi kastade oss ut på ett vindhärjat vatten. Tunga, grå moln prydde himlen och en kraftig nordväst slet i båten. Nordväst skriver jag enbart för att den riktningen var dominerande även om vi under dagen drev åt alla möjliga håll i de kraftiga kastbyarna.

Vi kom så småningom till första driften och jag satte på samma blå/vit/orangea Hippishake som levererade senaste turen. Felix körde med en skrikig PigShad och Karmadagen kunde starta.

 

 

Det dröjde inte alltför länge innan det högg. En arg efterleksfisk på 3-4 kilo, till guiden. Och sedan en snipa, till guiden. Efter att jag krokat fyra snabba gäddor såg gästen på mig med viss tveksamhet. Vad håller du på med Anders, frågade vi oss båda två. -Downsize, sa jag. -Har du en PigShad Jr, kanske i blå/vit, frågade jag. Det hade Felix och den var förlösande. Även gästen började att kroka gäddor i parti och minut.

 

 

Det blev en förmiddag i de utlekta snipornas tecken trots att jag enbart siktade på platser där det normalt sett står färre fiskar men större. Sniporna härjade vilt lite överallt och när det var dags för lunch hade vi krokat av 16 mindre gäddor.

 

Lunchpaus…

 

…med hemgjord bratwurst, surkål med bacon och senapssås.

 

Stärkta av varm mat och nykokt kaffe kastade vi oss ut i den kalla snålblåsten igen. Nu fick det vara nog med småfisk och vi provade nya sträckor och vassgluggar mm i jakten på större gäddor.

 

 

Trots gemensamma ansträngningar och besök till flertalet små specialställen här och där som levererat bra tidigare vårar så var de större fiskarna inte med på noterna. Den enda vi såg var en följare jag hade på ca 95 cm och kanske 5-6 kilo som vände vid båten. Vi prickade leken helt enkelt. När vi tidigare bokade datum hade jag inte räknat med den vädermässiga tillbakagången som skedde för ett par veckor sedan då allt stannade av. Efterleksfisket på stor fisk blev efterleksfiske på snipor istället. Sådant är livet.

Vi nötte på in i det sista men lyckades aldrig kroka någon stor fisk. Då vi valde bort sniphaken blev det ”bara” sex gäddor till efter lunch. 22 landade fiskar, 13 till gästen och 9 till guiden. Ett väl godkänt antal i sig men ack så smått. Vindpinade, lite trötta och smått frusna återvände vi till båtplatsen vid halv fem-tiden. Ett mycket trevligt pass på sjön var över och jag var relativt nöjd med min insats som guide. Felix verkade också nöjd med sin spinnfiskepremiär för året, trots att jag inte hittade några större gäddor åt honom. Att han satte sig i bilen glad och med en god känsla var huvudsaken och mitt mål med dagen. Jag tror att jag lyckades med det.

Skitfiske på er, så länge!

 

 

 

Båtrekord!

Våren kom med stormsteg. Vattnet i sjön var sju grader varmt bara ett par dagar efter islossningen. Gäddorna var i farten och allt var frid och fröjd. Sedan kom vintern tillbaka, såsom det brukar kunna vara i april. Isande nordan, minusgrader nattetid och knappt varmare än fem plus på dagarna. Allt stannade av. Grunda vatten påverkas oerhört snabbt av dessa väderomslag och det brukar kunna bli trögfiskat något så gruvligt. Men inte under gårdagen. Det passet var ett rejält undantag.

Jag och Aleksander hade bokat in ett pass på denna annandag påsk men jag valde att ställa in då det skulle bli -8 på natten och max +2 senare på dagen. Det skulle bara betyda is i vikarna, sönderfrusna fingrar och galet tröga gäddor. Annat planerades in istället men när det sedan blev måndag morgon visade sig vädret vara snällare än vad SMHI förutspått. Vi styrde om till fiske igen och det skulle bli trevligt att få komma ut men jag hade inga som helst förhoppningar om ens hyfsat fiske. Jag har lärt mig min sjö ganska bra under åren och vid liknande förutsättningar historiskt sett har det varit svårt, riktigt svårt. Men jag hade fel och påmindes om det faktum att sjöns gäddor beter sig lite olika från år till år. Så även nu, uppenbarligen.

Solen lös och det var ganska behagligt men det var högst tillfälligt. Vädret skulle komma att kastas fram och tillbaka under dagen med sol och stiltje i ena minuten och kraftiga vindbyar med snöfall i nästa.

 

På väg till första driften. Isbrytning samtidigt som första i raden av många snöfall tornar upp sig.

 

Vi började med tailbeten på våra beteslås och sävlig hemtagning då vattentemperaturen sjunkit från åtta grader till tre (!!!) på bara en vecka. Men det gav just ingenting under en stund och Aleksander bytte till en MCrubber Jr i färgen ”skymningen.” Sedan behövde han inte byta. Gäddorna började att hugga som galna, oavsett om det var sol eller blygrå himmel. Jag bytte till en trött, gammal trotjänare som har hängt med i ett par år; en Hippieshake från Piggking, i liknande färg som den Aleksander upptäckt var dagens melodi.

 

 

Även jag började att få fisk men inte i närheten av samma antal som Aleksander. Han och hans Mcrubber Jr var dagens (snip)kungar. På relativt kort tid hade 15 gäddor krokats av. Vi hade flera dubbeldrillningar och Aleksanders spö glödde nästan ett tag när han drog fem fiskar på fem kast i rad.

 

 

Gemensamt för nästan alla fiskar som landades under dagen var de extremt våldsamma karatehuggen. Därpå följde en hård kamp där samtliga fiskar kändes tyngre och större än vad de egentligen visade sig vara. I stort sett alla var också smällfeta och ganska många täckta av iglar.

 

En kortis, som ändå vägde över fem kilo.

 

Aleksanders största för dagen som också den klev över fem-kilostrecket trots sin ringa längd.

 

Det var en helt galen huggsexa trots att vi fiskade mest mitt ute i sjön, inte ens i närheten av några lekområden. Aleksander drog gädda på gädda och när det till slut lugnade ned sig hade han krokat av nitton stycken. Jag låg lite efter med mina sju…

Det blev trögt en stund och jag bytte runt lite bland hinkens godsaker.

 

 

Jag fick någon enstaka gädda på andra beten men främst var det Hippieshaken som gällde. När jag så småningom bytte tillbaka till den högg en snäppet bättre fisk.

 

 

Dagens största på strax över 90 cm och strax under 6 kilo.

 

Aleksander däremot nötte vidare med sin Mcrubber Jr och han fortsatte att kroka fisk som en furie.

 

 

 

När vi trötta och ganska kalla styrde hemåt vid 17-tiden kunde vi konstatera att ett nytt båtrekord var satt, gällande antal landade fiskar på två personer. 35 gäddor hade fått se sig fångade varav Aleksander stod för imponerande 25 och jag själv 10. Han hade helt klart dagens bete men också ”rätta knycken.” Då jag tog de två största blev det ju enkelt för mig att säga att jag satsade på kvalitet istället för kvantitet. Men i själva verket fiskade jag inte lika bra, bara. Det är dock helt betydelselöst i sammanhanget. Det var ett riktigt trevligt pass med nytt antalsrekord, på en dag som vädermässigt lika gärna kunde ha bjudit på bom i protokollet. Nu gäller det bara att försöka lista ut vilka omständigheter som gjorde just denna dag speciell. Inte det enklaste.

 

Snö och sol i märklig symbios. Väder som brukar kunna betyda; trögt.

Det var bara att lyfta på hatten och tacka sjön för givmildheten. Vi lyckades aldrig hitta någon stor fisk (100 cm eller längre) men jag inbillar mig nu att de vilade, laddade upp sig inför deras kommande frosseri på lördag. Då ska nämligen årets Karma-guidning gå av stapeln. Med varmare väder dagarna innan som hinner boosta vattentemperaturen. Jag längtar.

Skitfiske på er, så länge!

 

 

 

Nyhetens behag

Igår var det äntligen dags för ytterligare ett pass på hemmavattnet. Några kalla nätter och blåsiga dagar hade lämnat vattentemperaturen i stort sett oförändrad sedan början på förra veckan och leken hade ännu inte satt igång fullt ut.

Jag träffade Aleksander vid båtplatsen klockan 10:00. Det hade varit ännu en kylig natt och därmed ingen större vits att starta så mycket tidigare. Vårsolen värmde på bra och en god sydväst satte fart på ytvattnet. Förutsättningarna fanns där.

Vi började första driften och hade snart några kontakter. Efter knappa halvtimmen krokades de första gäddorna – nästan samtidigt.

 

Fina, välmatade förleksfiskar

 

Drifterna avlöste varandra, både längs vassar och dess fickor men också ute på mer öppet vatten. Fisken stod lite överallt och det var bra fart på dem.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sammanlagt krokades 19 gäddor av under de knappa sex timmar som vi var ute och snittstorleken var helt ok. Tre av gäddorna var över fem kilo och den största (på sista bilden) vägde nog strax över sju kilo trots att den var under metern lång. Extra bonus för min del var också att merparten av mina fiskar (samt den största) tog på min egna SyndromTail i golden shinerfärg.

 

Denna lilla rackare men med brunglittrig svans.

 

Det var ett riktigt trevligt och lyckat vårpass med sprudlande spinnfiskeglädje. Det var ju Aleksanders första tur på öppet vatten för säsongen och jag själv känner fortfarande nyhetens behag. Det spelar liksom ingen roll hur mycket man fiskat under hösten. När vintern och isen sätter stopp och sedan efter flera månader öppnar upp sig igen är det samma visa varje gång; man blir så barnsligt lycklig, bara. Precis som det ska vara.

Skitfiske på er, så länge!

 

 

 

 

 

Lyckat kvällspass i vårsolen

Nu är suget hårt. Spinnfisket har helt tagit över och präglar stora delar av min vakna tid. Mina drömmar också, för den delen. I natt var jag tydligen i Rügen. Fick en gädda som lätt vägde 15+. Efter sådana drömmar vaknar man med frustration. Dels för insikten att det bara var en dröm men också för att man måste åka till jobbet istället för till sjön.

 

 

Lördagens tur i skärgården gav, som alltid, rejäl mersmak. Samma dag blev hela hemmavattnet isfritt. Jag åkte förbi sjön i söndags när jag skjutsade min dotter och den låg där, vacker och inbjudande med sina lockrop. Med en viljestyrka samlad från djupet av min existens tittade jag bort och åkte hem. Där väntade min 20 kubikmeter stora hög med stockar jag dragit hem från skogen, som nu ska bli ved.

Jag gav mig till tåls då men under gårdagen gick det förstås inte längre. Trots annat inplanerat rensade jag bort det ur kalendern och drog ut på en eftermiddags/kvällstur i vårsolen. Båten låg där jag lämnat den i december; uppochned på två stockar. Sedan blev det till att på egen hand vända och släpa ned den till vattnet. Det förstnämnda var enkelt men inte det andra. Men tio minuter senare satt jag i båten och flämtade av utmattning, styrandes mot den första anhalten.

 

Min skruttiga, smutsiga och alldeles underbara lilla pärla.

 

Innan jag började att fiska kollade jag vattentemperaturen och trodde först att jag såg fel. 7 grader! Det kan ju inte stämma!? De delar av sjön jag var på blev ju inte helt isfria förrän i slutet på förra veckan. 7 grader!? Det stämde. Fort går det när medeldjupet är under 1,5 meter. Det var bara att tacka och ta emot för det var riktigt bra fart på gäddorna.

På beteslåset hamnade en grön/guldglittrig Mcrubber som lyser fint under vattnet i solen. Jag fick aldrig anledning att byta. På tredje kastet fick jag ett karatehugg deluxe och höll nästan på att tappa spöt. Det var ingen bjässe men farten och kraften var det inget fel på.

 

 

Jag drev vidare med min ikeakasse som drivankare och hade efter bara tjugo minuters fiske krokat av två gäddor och bommat ytterligare tre. Jag provade lite nya, grunda vassträckor där det stod några finare fiskar. Först fick jag en tjockis på strax över 90 cm och ca 5,5 kg…

 

 

…och strax därefter en på ca 95 cm och 6+.

 

 

Bra kondis.

 

Efter drygt två timmars fiske var klockan 17.30 och jag hade krokat av åtta gäddor och bommat minst lika många. Jag körde en timme till men då var mattiden över för denna kväll. Det blev bara några småpet och följare till innan det var dags att packa ihop och återvända hemåt.

 

En snipas ofog under sista timmen.

 

Kvällens vinnande koncept.

 

Alldeles varm i själen och genuint lycklig styrde jag in mot bryggan. Det brukar kunna var svårt nära inpå islossningen. Men inte denna dag och inte när vårsolen åstadkommit 7 grader på kort tid. Det blev en riktigt trevlig invigningstur för min lilla båt denna säsong. Åtta gäddor där de fem längsta sammanlagt mätte över 400cm och samtliga högg extremt hårt och våldsamt. Spinnfiskesugets övertag lättade därför inte direkt sitt grepp efter gårdagen. Tvärtom. Det är nu oöverskådligt långt till söndag, då nästa fiske är inplanerat. Kanske måste det bli ett till kvällspass innan dess…

Skitfiske på er, så länge!

 

 

Skärgårdstur med Team Hauki och JH Fiske

 

Det finns mängder av duktiga sportfiskare därute. De flesta fiskar enbart för nöjes skull men många drömmer också om att på något sätt få jobba med sin hobby. Ett fåtal gör slag i saken och en av dessa träffade jag på sportfiskemässan i Jönköping. Det var i Jiggar.nu:s monter, där jag hälsade på den gode Christoffer ”Anchorbaits” Sääw, som jag också träffade Jari Halkonen, en av medlemmarna i Team Hauki och även mannen bakom fiskeguidesfirman JH Fiske. Vi hade ett trevligt samtal och då det framgick att vi bor relativt nära varandra fick jag en inbjudan att hänga med på en dagstur i skärgården på jakt efter stora förleksgäddor. Jag tackade givetvis ja och vi sa att vi skulle höras framöver. I måndags kom så inbjudan; gäddfiske i Roslagen, lördag den 1 april. Ja tack, sa jag, laddad till tänderna. Det skulle bli mitt andra pass från båt denna säsong men kanske det första som egentligen räknades. Pass nummer ett bestod ju bara av två timmar i en liten gummijolle på mindre bra (men isfria) delar av hemmavattnet. Nu var det en heldag som gällde. Och det på stora vatten med stora gäddor.

07.45 mötte jag upp Jari och resterande medlemmar av Team Hauki; Fredrik och hans son Jocke vid Herrängs marina.

 

Kapten Jari i sin nya fiskemaskin; en riktigt trevlig Tracker. Bredvid står Jocke och längst till höger Fredrik.

 

En ganska frisk sydan svepte in över hamnområdet. Presenningarna på varvets övertäckta båtar sträcktes och fladdrade i vinden. På håll hördes måsar skräna ut över den gråtyngda morgonen och regnet hängde i luften. Det luktade gädda.

Nu kan jag bara tala för mig själv men jag tror att vi alla fyra var hårt taggade när båten i sakta mak styrde ut ur småbåtshamnen.

 

Jari på väg in i dimman.

 

Det blev en stunds transport innan vi kom fram till första platsen för dagen. Fyra gäddfiskare for upp ur stolarna och greppade spön. Beten for genom luften samtidigt som leenden spreds över förväntansfulla ansikten. Det hängde en hunger i luften. Hungern efter våldsamma gäddhugg. Den var så närvarande att den nästan gick att ta på. Vi kastade och kastade men insåg efter en stund att det var lite för tidigt på säsongen för den viken vi valt. Det blev förflyttning och jakt på varmare vatten.

Nästa anhalt var en grund och skyddad mar. Vattentemperaturen där var uppe i ”hela” fyra grader och det visade sig vara det varmaste vi hittade denna dag. På mitt beteslås satt en Headbanger Tail och efter ett par kast bara så högg det i bra. Jag gjorde mothugg och spöt stod still i en stum båge. Följt av en tung rusning, redan från start. -Det är en bra fisk, sa jag och blev tvungen att lätta på slirbromsen. Fisken bjöd på rejäl tyngd under drillningen och även fler, kortare rusningar. Vid det här laget hade min puls hunnit stiga rejält. Trots att jag visste att det inte var någon bjässe som stånkade på andra änden av linan så var ändå den klassiska ”inte-tappa-nervositeten” närvarande. Fisken bröt ytan och en kort förvåning ersattes av besvikelse. Det var en liten men tjock fisk som var felkrokad i nacken. Den hade kunnat simma framåt med obehindrad kraft och lurades därmed rejält. En gäddas aprilskämt, dagen till ära.

 

Felkrokad!

 

Vi körde vidare i maren men den gav inget mer. Fisket var trögt, milt uttryckt. På de flesta platser vi var under dagen låg temperaturen på mellan 2-3 grader och gäddorna var gruvligt köldstela. Det blev en ny förflyttning, till en annan vik, i sökandet efter varmare vatten.

På nästa hak var det Jockes tur.

 

 

 

En till liten men tjock rackare. Denna var åtminstone krokad i munnen.

 

Förmiddagen övergick i lunch som i sin tur plötsligt blev eftermiddag. Ett flertal, till synes, heta platser hade testats men det var riktigt svårfiskat denna lördag. Jari fick förvisso också en snipa som aldrig fastnade på bild men det var det hela. Tre gäddor krokade varav en felaktigt. Trots alla fina beten som testades under dagen.

 

CL Shad 18…

 

…och en gammal ärrad trotjänare; Wingman.

 

Dessa var förstås bara några i mängden av beten som provades i desperata försök att knäcka dagens kod. Men vi lyckades aldrig med den uppgiften. Kalla, lite trötta och allmänt lyckliga över att få ha spinnfiskat efter gädda igen återvända vi till hamnen.

 

Upptrailing. Det var en sann fröjd att åka i, och fiska från, Jaris nya Tracker.

 

Visst, fisket var trögt och det kan normalt sett reta mig lite men denna dag tänkte jag inte så mycket på saken. Jag fick fiska och det med riktigt trevliga, nya bekantskaper. Det är en av gäddfiskets positiva sidor som sällan blir uppmärksammad; alla nya möten med likasinnade, alla nya kontakter som knyts bland svingande spön. Tack Team Hauki och framförallt Jari, som bjöd in mig, för gästfriheten! Grymt trevlig dag som jag gärna gör om när luckorna i allas kalendrar sammanstrålar.

Skitfiske på er, så länge!