Båtpremiär

 

Senast i förrgår skrev jag att landfiskets tid är här. Dagen efter gick isen på halva mitt hemmavatten och landfisket är över för min del innan det knappt ens hann börja. Där min stationära båt ligger huserar fortfarande isen så jag packade med mig gummijollen med åror, motor och hela kånkarongen i bilen till jobbet igår. Jag jobbade in lunchen och kastade mig iväg mot sjön med en sällan skådad iver och lust. Väl framme var det pumpa upp jolle och packa saker som gällde – ett göromål som tar alldeles för lång tid när otåligheten härjar och sliter.

 

 

Till slut kunde jag styra mitt ekipage mot den fina vassträcka som var eftermiddagens plan. Under färden var ord som uppspelt och förväntansfull milda uttryck för att beskriva mitt allmänna tillstånd. Bara synen av isfri sjö skänkte en sådan intensiv glädje, på gränsen till eufori, att leendet satt som fastklistrat i ansiktet. Samtidigt hade jag dock också en fot kvar i verkligheten. Historiskt sett har jag aldrig tidigare haft bra fiske de allra första passen efter islossning. Gäddorna är allmänt supertröga i det grunda och fågradiga vattnet och luras inte till hugg i första taget. Bompass är inte ovanliga, framförallt inte med tanke på den korta tid som dessa eftermiddagspass brukar erbjuda. Så förväntan på många och /eller stora gäddor var nästintill obefintlig. Men visst fanns hoppet där.

En lätt nordan fick vattenytan att röra sig lite och solen lös för fullt. På beteslåset hamnade min SyndromTail i golden shinerkostym. Det dröjde inte särskilt länge förrän årets första båtgädda kunde krokas av.

 

 

 

Det var precis lika trögt som det brukar efter islossningen. Jag provade större tailar, paddelbeten, slider och sked. Det enda som gav utdelning denna eftermiddag var betet på bilden ovan och en grön/guldig Mcrubber. Inget annat dög.

I båtpremiären 2017 års protokoll skrivs nu fyra små gäddor och ett par missade försiktiga hugg in. Inte mycket att hänga i gran kanske men det kvittade faktiskt. Jag var ju ute på en sjö i en båt. Fiskelyckan är total.

 

 

Skitfiske på er, så länge!

 

 

 

Med barnasinnet närvarande

Oavsett om du fiskar från båt, kajak eller flytring så är dessa farkoster ofta helt avgörande för ett lyckat fiske. Kanske är vattnet du fiskar omgett av vass och våtmark? Eller gillar bara fisken att hänga i sjöns mitt? Då behövs något flytande för att komma både ut och åt. Men det är inte alltid på detta vis. Nu är landfiskets tid här.

 

 

Isen ligger fortfarande på sjöarna i norra uppland. Den är förrädisk och tunn men täcker likväl vattenytorna som hindrande lock. Då är det en välsignelse för spinnfiskeabstinensen att det finns så många fina åar.

Gäddorna vandrar snabbt upp i vattendragen när leklusten börjar att styra deras beteende. Vissa är förstås också stationära och har valt ett helt liv i åmiljön. Vårfloden höjer vattennivåerna och flödet ökar i samma takt. Vattnet är ofta mycket grumligt då jord från närliggande åkrar följer med i smältvattnet. Det är en svårfiskad tid men samtidigt en balsam för själen. Dels för att man bara får kasta med spinnspö igen men också för charmen i att gå längs en vacker åsträcka, bland förra årets vissna vasstrån och dagsgamla tussilago, i vårsolens behagliga värme. När man minst anar det dyker en extra stor vasstuva upp som man bara måste sätta sig på och ta en kåsa kaffe. Landfisket på våren fungerar som en återkoppling till barndomens fiske för min del. Det okomplicerade, opretentiösa och kravlösa fisket. Fisket som enbart bjuder glädje och lugn.

Men det är som sagt en svårfiskad tid. Vattnet rinner på kraftigt samtidigt som det är kallt. Gäddorna vill inte ödsla energi i onödan och står därför mycket sällan i strömmen denna årstid. Det gäller att hitta bakvatten, lugna fickor i strandkanten eller känna till djuphålor för att locka till hugg. Dessutom behöver betet synas (och kanske höras) i det ofta grumliga vårvattnet.

 

En ärrad, gammal McMy med rassel och grönglittrig svans i solskenet.

 

Under gårdagen var jag och Aleksander iväg en sväng till en fin åsträcka. Då fick betet på bilden inleda och inom fem minuter var årets första spinnfiskade gädda ett faktum.

 

Liten…

 

…men tjock.

 

Trots vetskapen att det kan gå upp riktigt stora fiskar i åarna vid denna årstid så var storleken på denna gädda av mindre betydelse. Bara att få känna ett hårt hugg igen fyllde hela mig med glädje. Vi fiskade oss vidare längs ån men det blev inga fler gäddor. Vi tappade varsin fisk, Aleksander sumpade ett gummibete i en förmodad stock på botten och vevskruven på min rulle flög av och ligger nu för alltid begravd i en hög med vissen vass. Men vi var lika glada för det. Det hade ju spinnfiskats igen. Från land, i vårsol och med barnasinnet närvarande. Det räcker så.

 

 

Sportfiskemässan 2017

Mässans puls. Efter att ha lagt helgens mässa, Jönköping och de 45 milen i bilen hem bakom mig har nu intrycken landat något. När jag var mitt uppe i det hade jag svårt att ta in allt. Samtidigt som syftet med mässan var att snacka med folk kände jag stundvis något slags dåligt samvete att jag snackade för mycket. Att jag inte sprang runt och tittade samt fotade mer. Foton till en mer detaljerad och innehållsrik redovisning om mässan till er bloggläsare som inte kunde närvara. Men ett sådant blogginlägg blir det inte här. Däremot tänkte jag försöka att beskriva känslan, själva pulsen på mässan.

Ändrade planer. Ordet är kärlek. Det hela började i torsdags. Min plan från start var att åka tidigt fredag morgon för att avverka de drygt fyra timmarna i bil och vara framme redan 07.30 i Jönköping. Jag bokade hotell därefter, det vill säga enbart fredag och lördag natt. I sista sekund beslutade jag mig dock för att sticka redan på torsdagskvällen för att garanterat hinna få iordning mitt bord i tid på fredagens morgon. Jag packade ned sovsäcken och tänkte att det fick bli en obekväm natt i kall bil.

PiggKing och Upplev. Innan jag ens hunnit förbi Arlanda kom jag på att min vän Fredrik ”Piggking” Johansson var på plats i Jönköping redan på torsdagen och fixade monter tillsammans med Upplev Sportfiskecenter där han skulle stå.

 

2017-03-17 15.37.15

Fredrik och hans bord i Upplevs monter

 

Kanske Fredrik hade en soffa eller en bit av golvet ledigt? Jag ringde och jo, han kunde till och med skramla fram en säng då han låg själv i sitt dubbelrum just bara första natten. Perfekt! Jag kom ned till Jönköping vid 23-tiden och fick mig en bekväm och skön säng. Stort tack till dig Fredrik för detta och ett minst lika stort tack till Upplev som hade betalat rummet och samtidigt inte ville ha någon ersättning av mig. Stort!

Fredag

Kokkaffe. Efter en god natts sömn hängde jag på mässans lås vid 07.00 på fredagen. Trots att jag ju är bloggare och inte skulle sälja något så hade jag ändå med en hel del grejor. Full fiskeutrustning var med lite som dekor men också för att kunna visa de som var intresserade. Dessutom hade jag med en liten bänkugn med två kokplattor uppepå. Och en kasse full av kaffepaket och plastkaffekoppar. Här skulle det bjudas kokkaffe till bloggläsare och utställargrannar.

 

img_7823

 

img_7359

Närmast till höger hade jag Newbridge Fishing Team där också Mada Baits och Alden Baits ingick. Därefter satt Breamtime.

 

img_7360

Till vänster hade jag Pathric och Christoffer från Uppsala Pike Brigade, gymnasieelever från Forshaga, Klas och Mattias från Baitlove samt längst ned grabbarna från Fiske Fur Alle.

 

img_7358

God utblick över betesbyggargatan från mitt bord.

 

Betesnördar och fiskedårar. Med en god timmes marginal var jag redo inför öppningen vid 09.00. Där satt vi; grannar på bloggatan (eller communitygatan som den hette i år), betesbyggare på den närliggande betesbyggargatan och jag själv, smuttandes på kokkaffe och väntade med otålig spänning på att dörrarna skulle låsas upp. Stämningen var på topp och en gemytlig, öppenhjärtlig känsla värmde upp de två mässhallarna. Klockan slog nio och besökarna vällde in. Allra först var betesnördarna, de som tagit ledigt för att inte missa unika mässbeten. Tätt följt av de allmänna fiskedårarna, till vilken kategori jag själv tillhör.

På communitygatan var det ganska bra ruljans. Folk gick automatiskt förbi från entrén samt att det stora dragplåstret, betsbyggargatan, låg precis bredvid. Det blev mycket  snack, många skratt och en stor mängd kaffe som kokades under mässans första dag.

Rulla hatt? När klockan slog 18.00 stängdes mässan för dagen och utmattad av alla intryck och alla trevliga möten drog jag mig tillbaka och åkte till hotellet för incheckning. Familjen Ericssons Cityhotell var bokat och för de som ska till Jönköping i framtiden kan jag varmt rekommendera detta boende, riktigt trevligt. Många utställare gick ut och rullade hatt på fredagen men min kväll stavades mat, relax, bastu och streaming i sängen.

Lördagen

Räddare i nöden. Efter en lång och stärkande sömn, samt en formidabel hotellfrukost, satt jag redo på mässan med nykokt kaffe strax efter 08.00, en knapp timme innan öppning. Betesbyggarna rumlade in, mer eller mindre märkta av sviterna efter fredagskvällen. Jag tog en runda med termosen och det mumlades ord som; ”räddare i nöden” och ”ängel.” Men det var ju det som var den kännetecknande känslan för denna mässa; kärlek. Jag fick och jag gav, såsom de allra flesta andra också gjorde.

Nytt besöksrekord. Dörrarna slogs upp och det bokstavligen talat vällde in folk i mässhallarna. Under fredagen hade det slagits nytt rekord med 3712 besökare. Men det var inte ens hälften av det antal som kom på lördagen. 8208 lyder det nya dagsrekordet som slogs då. Fantastiskt! Tack vare de två mässhallarna blev det ändå aldrig särskilt trångt och stämningen kunde därmed hållas lugn och trevlig. Trängsel leder ofta till stress vilket i sin tur kan leda till otålighet, frustration och irritation. Men inget sådant på denna mässa alltså, åtminstone inte som jag märkte av.

 

2017-03-18 11.42.58

Bra tryck på lördagen.

 

Både tretår och fyrtår. För min del fortsatte även lördagen att handla om möten, likasinnade emellan. Bloggläsare, betesbyggare och sportfiskeprofiler i en salig blandning som ramlade förbi, snackade och drack kokkaffe. MF Baits (som vann en av mina fribiljetter), OreBaits (som vann en av de andra), Felix Rehnman (som vann Karma-auktionen i december), Jan O från FishEco, Christian ”Ensamvargens Fiske” Ottosson, Michelle ”Fiskedonnan” Staaf (båda dessa bloggkollegor hos FishEco), Freewater Pictures-grabbarna, Anton ”Rysken” Tsvetkov, Mattias Epperlein (som hjälpte kompis Elis ”Mosbait” Wessmark i hans monter på betesbyggargatan), Jimmy Lindahl från CWC, Håkan Franson från ABU, grabbar från Eastfield och från Upplev Sportfiskecenter, Mia Bagger (som ska fiska King of Mälaren med mig och Jan O i april) för att nämna några som kom på besök. Sedan förstås alla communitygrannar och betesbyggare som, när tid fanns, kom för både tretår och fyrtår.

 

img_7868

ABU-gäng.

 

Mellan allt trevligt gäddhäng sprang jag också runt i montrarna och fotade betesögon som ni kanske såg resultatet av i förra blogginlägget. Jag försåg också kompis PiggKing med kaffe då han hade svårt att komma loss. Det var dessutom det minsta jag kunde göra som tack för hans tidigare gästfrihet.

Likt en eremit. Innan jag visste ordet av slog klockan plötsligt 18.00 och mässdag två var abrupt över. Tiden går fort när man har roligt, brukar det ju heta men denna dag var extrem då det kändes som den var över innan den knappt ens börjat. Lätt vimmelkantig efter denna hektiska men kolossalt trevliga dag letade jag mig återigen direkt tillbaka till hotellet. Där väntade gym, bastu, middag på rummet likt en eremit och lite tv innan tidig sänggång. Tråkigt kanske, men samtidigt hur skönt som helst.

Söndag

Sista dagen och mässans avslutning. Jag checkade ut från mitt trevliga hotell och var även denna morgon på plats en god stund innan öppning. Samma kafferutin som under lördagen upprepades och det var ett uppskattat inslag bland bloggare och betesbyggare.

Deadbaiting? Söndagen var betydligt lugnare med sina 2901 besökare. Snacken med besökare var färre och kaffetermosen behövde inte fyllas på lika ofta. Då passade jag på att gå på en föreläsning om deadbaiting efter gädda med skicklige Oscar Trowald.

 

img_7867

 

Han höll föredrag på stora scenen och fortsatte sedan att visa riggar och andra tips på metetorget, riktigt intressant. Som ni vet kör ju jag med dött från isen men har aldrig provat detta i öppet vatten. Jag kan säga att jag nu har blivit rejält sugen samtidigt som jag känner mig själv ganska väl. När isen väl släpper här uppe kommer en enda sak att gå runt som på loop i mitt huvud; spinnfiske, spinnfiske, spinnfiske! Men någon gång kanske jag tar mig tid att lära mig deadbaitmete, vem vet? Jag har bjudit in mig själv som elev hos både Ensamvargen och Mattias Epperlein och förhoppningsvis ges tid och tillfälle för dessa sammankomster i framtiden. Det skulle vara oerhört roligt och alldeles säkert mycket lärorikt.

Kärleksfylld sportfiskeballong. Allting har ett slut och så även sportfiskemässan 2017. Klockan 16.00 gick luften ur denna kärleksfyllda sportfiskeballong och trots lätt utmattning och saknad av familjen lämnade jag mässhallarna med en känsla av tomhet. Så som det ofta blir när man längtat efter något, byggt upp förväntningar, haft otroligt roligt under en tidsperiod som känts alldeles för kort och som sedan plötsligt tar slut.

Jag tog farväl av mina mässgrannar och packade in mig i min gamla Saab. Fyra timmar senare svängde jag in på uppfarten hemma och tomheten hade, sedan många mil, ersatts av familjelängtan.

Måndag

Med facit i hand sitter jag nu och skriver dessa rader. 14821 besökare kom under mässans tre dagar och det blev nytt besöksrekord. Sportfisket växer och det är härligt att se. Min helg kan sammanfattas med följande ord; ren och skär sportfiskeglädje, värme, trevliga samtal, nya kontakter, fantastiska beten, roliga människor, mängder av skratt, kokkaffe och sist men inte minst; kärlek!

Jag vill också passa på att tacka alla som gjorde denna helg fantastisk. Alla, från Easyfairs projektledare Agneta och Annika till härliga utställare och mässbesökare. Tack! Vi ses garanterat på Stockholmsmässan nästa år!

Skitfiske på er, så länge!

 

 

 

 

Sportfiskemässan 2017 – Betesbyggarna

Då var den äntligen igång – sportfiskemässan 2017 på Elmia, Jönköping. Den första dagen kallas allmänt för betesnördarnas dag. En stor del av de som tagit ledigt för att inte missa första dagen vill nämligen hinna köpa handgjorda trä- eller gummibeten innan de tar slut. Alla dessa vackra kreationer, de flesta skapade med blod, svett och tårar de sista skälvande och stressiga veckorna innan mässans start. Men vilka är de då, de där betesbyggarna/galningarna som sitter på mässan? Jo, det får ni se här.

 

Betesbyggargatan

 

2017-03-17 09.44.52

Min gode vän Micke ”Caesarlures” Hedsén

 

2017-03-17 14.44.56

Esox Gear

 

2017-03-17 14.52.54

Renz-Stein Lures

 

2017-03-17 14.52.17

X3M Pikegear till vänster och sedan Larsen Lures.

 

2017-03-17 14.45.38

De fina herrarna (från vänster) Calmbaits, TS Lures och Holme.

 

2017-03-17 14.47.33

Thörngrens beten

 

2017-03-17 14.48.14

Abukah Lures

 

2017-03-17 14.48.06

Mälaren Lures och längst till höger Brunnberg.

 

2017-03-17 14.48.23

Vero Lures och Bjerks

 

2017-03-17 14.48.42

JW är förstås på plats men syns inte.

 

2017-03-17 14.48.50

Sundin Baits och Xet Lures

 

2017-03-17 14.48.59

Mosbait

 

2017-03-17 15.07.49

Slask Bait

 

2017-03-17 14.51.33

Gäddgapet

 

2017-03-17 14.51.57

Ola Lures till vänster och sedan Waide Lures

 

img_7845

Vassvikens Lures

 

2017-03-17 14.52.23

och sist men inte minst på Betesbyggargatan sitter Boni Baits.

 

Sedan finns det ju också några härliga byggare som återfinns utanför själva gatan. I en monter strax utanför trängs dessa:

 

2017-03-17 14.59.32

Wolfcreek…

 

img_7846

…Prix Lures…

 

2017-03-17 14.58.52

…och Eastfield. ”Kocken” visar hur beteskärlek kan se ut.

 

Hos Jiggar.nu återfinns även i år Anchor Baits.

 

2017-03-17 15.43.21

 

Som granne på communitygatan har jag Mada Baits.

 

img_7864

 

Borta vid stora scenen hittar man Bluemountain Lures.

 

img_7863

 

Sist men sannerligen inte minst hittar vi PiggKing som står hos Upplev Sportfiskecenter.

 

2017-03-17 15.37.15

 

Kanske har jag missat någon i virrvarret. Under första dagen blev det faktiskt inte så mycket gå runt som man skulle kunna tro. En som jag inte nämnt är Claes ”Svartzonker.” Han är naturligtvis på plats också i egen monter.

Mer info om mässan kommer när tid ges. Men det är väl bara att sitta och blogga på plats, kanske ni tänker? Jag hinner faktiskt inte och tur är väl det. Det betyder nämligen att jag knappt hinner annat än att prata med alla som kommer och hälsar på. Och det är ju trots allt själva syftet med min närvaro på mässan; att träffa och prata med bloggläsare, betesbyggare, profiler och gäddnördar i största allmänhet.

För er som är eller ska på mässan; ha en bra mässa och kom och hälsa! För er andra; skitfiske på er, så länge!

 

 

Deadbaitmete med Jan O

 

Igår kväll publicerades senaste numret av +Magazinefisheco. Har ni inte redan läst det är det närmast ett måste. En utav artiklarna handlade om ismete med deadbait. Den skrevs av Jan O, efter att han varit och besökt mig på ett utav mina hemmavatten en solig lördag i februari.

 

img_7728

Jan O i väntan på fäll.

 

img_7727

Spöhållare av rang.

 

Det var en tuff dag, vilket framgår av artikeln. Jag har nog aldrig tidigare varit med om liknande isåska. Strax efter att solen började gassa small det oupphörligt runt oss ända tills molnen skymde värmelampan. Det var också först då som gäddorna vågade sig fram till våra sillar. Utdelningen var mager den dagen med en handfull fäll men endast en landad fisk. Dock en välmatad och fin gädda strax under metern och något över 6-kilosstrecket.

 

dsc_8075

Foto: Jan O

 

dsc_8076-1

Foto: Jan O

 

7

Foto: Jan O

 

Det var en frustrerad guide som äntligen lyckades pilla upp en fisk för foto till artikeln. Som värd vill jag förstås kunna leverera bra fiske till mina gäster men som ni alla vet fungerar det ju inte riktigt så när det kommer till fiske. Nåväl, det blev fisk, en riktigt trevlig dag på sjön och en bra artikel likaså. Jag har dock ytterligare några tips när det kommer till ismete med dött agn.

  • Det första och viktigaste; tålamodet. Fällen kommer att bli färre än med levande mört. Men samtidigt större (oftast).
  • Agna med fet fisk. Sill, strömming eller makrill luktar mycket och fungerar mycket bättre än naturlig betesfisk, såsom mört, björkna, brax mm.
  • Skär några skåror i sidorna på betesfisken för mer lukt och lockelse under ytan.
  • Efter ett par timmar i vattnet kan betesfisken bli ganska mjuk och lossnar lättare från kroken vid försiktiga hugg. Trä en gummisnodd runt tacklet mellan de två krokarna för att hindra silltjuvarna.

 

dsc_8054-1

Foto: Jan O

 

  • Ett bete som inte rör sig måste synas. Fiskar man i grunda och vegetationsrika sjöar som jag gör placeras sillarna bäst en tafslängd under isen för maximal synlighet och doftspridning.
  • Vid passets slut kan sillarna sparas om plats finns hemma i frysen. De duger inte till att agna med igen (då de tappat för mycket lukt) men kan med fördel skäras ned och mäskas med i hålen vid nästa pass.

Trots att säsongen nästan är slut kanske någon av er därute blir sugen att prova dött agn. Det finns nackdelar men fördelarna är fler. Med deadbait blir det inget pyssel med mäsk, mörtstugor, sumpar eller vattenpumpar. Inte heller någon stor och tung hink som tar plats vare sig i bilen eller i pulkan. Det räcker med ett besök till den lokala matbutiken och en mindre plastpåse med sig på isen. Med deadbait får man inga ”mörtfäll” och behöver heller inte oroa sig att mörten skall dö och ”sluta fiska” under passets gång. Snittvikten på gäddorna ökar också, icke att förglömma. Men nackdelarna då? Ja, fällen blir färre. Ibland kan det var segt något så bedrövligt, till och med. Kanske framförallt om man får för sig att köra deadbait när kompisen har levande mört i hålen bredvid (ett pass som dock visar på motsatsen kan man läsa om här). Jag har mer än väl fått erfara trögheten med deadbaitmete denna issäsong. Det har dock mer med val av vatten än med val av betesfisk att göra. Därför kommer jag alldeles säkert att sitta även nästa vinter och blicka ut över mina julgranskuleprydda vippor, djupt bugandes under tyngden av stora, feta sillar.

Ses på mässan snart och skitfiske på er, så länge!

 

 

 

 

 

 

Ismete

Våren står otåligt och väntar runt hörnet. Eller så är det jag som otåligt väntar på den. Isen ligger alltjämt tjock på de norduppländska sjöarna. Den jag och Aleksander var på i söndags hade över 20 cm ännu och islossningen känns avlägsen. I skrivande stund är det måndag kväll och -5 grader utanför. Skulle visst sjunka till -10 under natten. Suck! Spinnabstinensen river och sliter i mig nu. Öppet vatten, kluckande mot skrov, svingade spön i ljummen vårluft och hårda gäddhugg. Det är nära men samtidigt så långt bort.

Istället blev det ismete i söndags, i brist på annat. Så känns det verkligen för mig nu; i brist på annat. Ismete är roligt men nu räcker det. En påtaglig känsla, som säkerligen beror på en svår och trög säsong. Det började bra med ett par fina meterfiskar men sedan har de svårt sega passen avlöst varandra ett tag nu. Ett av mina hemmavatten har levererat sämre än någonsin och de nya sjöar som testats har inte riktigt motsvarat förväntningarna. I söndags var det dags för ett hemmavatten igen och nya ställen som jag aldrig fiskat från isen tidigare.

Vi var uppe med tuppen och träffades redan 06:00 vid sjön. Det var ett par minusgrader i luften och en klar himmel. Dessvärre blåste det, rejält. Det uttänkta området låg i full vind och vi var tvungna att välja mellan att följa planen och förfrysa eller byta till kanten i lä. Det blev det sistnämnda. Trots att jag aldrig haft bra fiske där från båt, vare sig på senhöst eller tidig vår. Men det var inte mycket att välja på.

Aleksander drog igång sitt nyförvärv; en Mora Ice, fyrtakt. Vilken dröm!

 

img_7252

 

Sexton hål var borrade på nolltid och alla spön satt ute en god stund innan 07:00. De flesta var laddade med levande mört och några med strömmingar eller sillar. Sedan blev det brasa, kaffe och vänta.

 

img_7248

 

Men vi kunde inte sitta bekvämt i lä särskilt länge. Vid Aleksanders första fäll (som resulterade i en avkrokad snipa) upptäckte vi vad vinden, på mycket kort tid, åstadkommit.

 

img_7795

Var är hålet?

 

Den tunna hinnan pudersnö som låg på isen virvlade förstås ned i och satte igen hålen. Vi byggde små vindskydd av snö och isrester från hålen men det hjälpte inte mycket. Det blev ett nästan konstant rensningsarbete som krävdes för att hålla linorna fritt löpande.

 

img_7245

Aleksander på en av alla rundor mellan hålen.

 

Hur gick fisket då, kanske ni undrar? Jo, det var ännu en gång segt något bedrövligt. Till vårat försvar tvingade vinden in oss på helt fel område men å andra sidan borde det finnas ett vindskydd i arsenalen, just för tillfällen som detta. Gäddorna var inte alls på humör och vi hade bara sju fäll på hela passet och tre landade. Störst fick förstås Aleksander; en välmatad fisk på 90cm.

 

img_7261

 

Denna soliga söndag handlade mest om att ha trevligt, skopa upp snö ur hål, skitsnack, kaffe och eldning. Och som en bisyssla till eldningen; Aleksanders dräneringssystem för brasans smältvatten.

 

img_7253

 

img_7257

Kul att borra med nya borren…?

Roligare än så blev det inte. Jag fick två fäll och en gädda. En gädda som på sin höjd vägde ett halvt kilo mer än mörten. Snälla ge mig öppet vatten nu!

Skitfiske på er, så länge!