Gäddeliten

 

Det ”sanna” sportfisket

Sportfiskare. Ett gäng som i största allmänhet är glada prickar. Ett bjussande och generöst folk med en stor portion omtanke och välvilja. Det gäller åtminstone alla som jag på ett eller annat sätt varit i kontakt med. Men som alltid har myntet en baksida.

Tidigare har jag skrivit om militanta Catch & Release:are som inte unnar andra att ta upp en matfisk lite då och då. Denna gång tänkte jag belysa den skara utövare som anser sig bedriva den enda ”sanna” formen av sportfiske.

Pöbeln blir rockstjärnor

Förr i världen vill jag minnas hur en del flugfiskare fnös och skakade lätt på sina gubbkepsprydda huvuden åt de som inte hängav sig åt deras ädla fångstmetod.

– Spinnare och skeddrag, ha!

– Det ska vara egenbunden imitation av nykläckt slända, presenterad med graciös elegans medelst smäckra flugspön, kunde man kanske höra längs någon porlande fjällbäck. Gäddfiskare stod då lågt i rang, kanske var de rentav arbetarklassen, sportfiskets pöbel. Idag är pöbeln rockstjärnor. Eller åtminstone jävligt coola, bara.

 

img_6621

Sportfiskaren på bilden har inget med texten att göra…

 

Mina ord kan nu säkert uppfattas som grovt generaliserande. Läs då om de tre första meningarna. De orden beskriver, låt oss säga, 95% av Sveriges alla sportfiskare. Det är återstående 5% som vidare beskrivs. Eller gäddeliten, som vi för enkelhetens skull kan kalla dem. Och då avser jag inte alla som enbart spinnfiskar gädda. Jag pratar om de som enbart spinnfiskar gädda samt tycker att annat sportfiske är töntigt. Och som inte drar sig för att säga det.

Bonuspoäng för pannben

En typisk sportfiskare i gäddeliten är man. Han är i trettioårsåldern och bor säkerligen i storstaden. Ekonomin är ganska stark och han har råd att betala av lånet på den amerikanska aluminiumbåt som står på trailer i ett av bostadsrättsföreningens garage.

 

hink

 

I källarförrådet finns 1218 olika gäddbeten och minst tre (förmodligen det dubbla) uppsättningar spinnspön med tillhörande multirullar. Den feta texten här innan belyser gäddelitens allmänna förakt för haspel. Gäddeliten spinnfiskar gädda och sannerligen inget annat. Helst också med hjälp av pannben, vilket är extra fint och ger några slags osynliga bonuspoäng.

Artförräderi

När gäddeliten inte längre kan fiska gädda, på grund av is och annat otyg, så läggs fisket helt på hyllan i protest. Under årets kalla månader ”låter man gäddorna vila” och att sänka sig till nivån där ismete förekommer finns inte på kartan. Sådant får den nya pöbeln syssla med. Det enda som anses vara värre än ismete är artförräderi, dvs det närmast oförlåtliga övertrampet att fiska efter något annat än gädda. Att pelagiskt prickskjuta gös eller, gud förbjude, jigga abborre ses inte på med blida ögon.

 

img_6709-1

Inget för Gäddeliten.

 

Nej, sådant trams är kort sagt ovärdigt och inget annat, åtminstone på hemmaplan. Åker man utomlands är det accepterat att bända hälleflundra i Nordnorge, musky i Staterna eller big game fishing utanför Afrikas kuster. Men hemma är bara spinnfiskad gädda gott nog.

Höga hästar

Att tillhöra gäddeliten är naturligtvis tillåtet. Lika tillåtet som att tillhöra metarna, laxtrollarna eller de som flugfiskar efter harr. Eller varför inte mångsysslarna, de lyckligt lottade som har möjlighet att utöva olika slags fisken. Alla har ju rätt att göra precis som de vill i sportfiskets härliga värld. Men varför förlöjligar jag då dessa gäddelitister där de sitter på sina höga hästar (i amerikanskt aluminium)? Det kanske bara är så enkelt att spinnfiske efter gädda är den enda metod de tycker är roligt? Det må så vara, men den mindre charmiga egenskapen att ”vara lite bättre än andra” är som en hög och långsam boll, vackert upplagd ovanför nätkanten. Man bara måste smasha. Det går inte att låta bli.

 

Skitfiske på er, så länge!

 

 

 

 

Beteskollen 25/1

 

Då var det onsdag igen och dags för 2017 års fjärde Beteskoll. Vi börjar på träfronten.

Tail

Först ut denna gång hittar vi Crifält Lures. Han har skapat ett riktigt fläskigt tailbete, framtaget för det pelagiska fisket efter stor gädda, som heter Crifält Tail Pelagisk. Kroppen är byggd av två hoplimmade ekbitar för att få till en stadig flyttare av vatten. Med sina 4,5 cm i bredd lär betet verkligen göra precis just det. Tailbetet är 10 cm långt (26 cm inklusive tailen från Brunnberg), väger 160 gram utan krokar och har två inbyggda rasselstavar.

 

Riktigt cool vattentryckare!

Jerk

Härnäst har vi MF-Baits som karvat fram ett nytt jerk/spinnbete. Det är Dunken, ett furubete på 11 cm som väger ca 60-65 gram. Betet kan såväl jerkas som bara vevas hem, är viktat saaaakta sjunk och har sex lager C&W-lack.

 

Stilrena och snygga former!

Jigg/Swimbait

Under denna kategori hamnar Mosse Lures och hans senaste kreation Sharky. Det är ett stadigt swimbait på 30 cm (med utsträckt tail) och 110 gram. Betet kan fiskas snabbt såväl som långsamt och vid små ryck med spötoppen ska den dyka likt en delfin, enligt utsago. Betets gång finns filmad och hittas på länken ovan.

 

Häftigt bete som har storgädda skrivet i pannan. Jag gillar verkligen också ögonen.

Wobbler/Crank

Här återfinner vi HolmeBaits som är något av en crankguru bland svenska betesbyggare. Han har, ur 23 mm norrlandsfuru, karvat fram Lupo the Bream. Det är en stadig pjäs på 240 gram som är viktad slowfloat/slowsink. Betet är 19 cm plus sked och har tre nosöglor att välja på för olika rörelsemönster. I den främre på skeden har den en rullande gång och visar upp den höga profilen. I skedens bakre ögla rullar den också men lite snävare. Sätter man beteslåset i öglan på huvudet skapas en hetsig, irrationell gång med tendens att kantra vid högre fart. Vid trolling fiskas betet bäst mellan 1 – 2 knop och jobbar då ned på 4,5 – 5 meters djup. Lupo the Bream har självklart också rassel i sig och vill man lägga vantarna på ett exemplar får man hålla sig till sportfiskemässan i mars.

 

Stadig storlek och stadigt snygg!

Sist med sannerligen inte minst har vi Mathias ”Kocken” Hellström, en av killarna bakom Eastfield Lures och som jobbar på Söder Sportfiske. Mathias började att pilla lite med träbeten under senare delen av 2016. Nu har påhittigheten och skaparglädjen flödat fritt i hans verkstad för ett galet häftigt oneoff-bete som heter Willowbraxen har sett dagens ljus. Träbetet, med dyksked och två willowblad på kullager, är ovägt och omätt men är viktad flytande och tänkt till att vevas hem strax under ytan ovanför gräsflaken.

 

.albumtemp-3

Innovativt och precis hur coolt som helst!

Det var allt för denna gång men Beteskollen är med allra största sannolikhet tillbaka redan nästa onsdag. På återseende och skitfiske på er, så länge!

 

Ismetepass nummer fem – nya vatten igen

Att komma fram till sjön efter en veckas väntan på att få fiska är en storslagen känsla. En spänd förväntan, ett lätt pirrande som nästan gränsar till nervositet. Den känslan gånger tre hade jag igår morse då ett helt nytt vatten testades. Det är något speciellt med att utforska nya områden. En djupt rotad upptäckarlust som vaknar till liv.

Med stor iver inledde jag och Viktor en gedigen promenad ut till den svårtillgängliga sjön. Vi tyckte nog att vi startade morgonen i god tid men med facit i hand tog det betydligt längre tid än planerat och vi började nog inte borra första hålet förrän kvart i åtta.

Planen var att fiska runt sjöns inlopp då det låg ganska nära till hands samt att det naturligt är ett ställe rikt på betesfisk i det mer syrerika vattnet. Men vi stötte på hinder – öppet vatten.

 

 

Alla andra åar i närområdet är rejält frusna men inte denna. En rejäl undervattensström måste husera där för på ytan såg det lugnt och stilla ut. Vi började att borra våra hål en god bit ifrån den öppna rännan och var redo en halvtimme senare. Mina sju spön, laddade med död sill och Viktors sex angeldon med ganska små, levande mörtar. Den efterlängtade koppen kaffe framför brasan hägrade men lät vänta på sig. Det fällde nämligen på bra till en början och den ena snipan efter den andra fick se sig fångad och avkrokad.

 

img_7592

 

Viktor fick även en finare fisk på morgonkvisten. En gädda på knappa 90 cm och runt 5 kilo som också blev dagens största. Denna filmades med min sons GoPro som jag återigen lånat med mig ut på sjön. Tyvärr hade jag råkat trycka upp den för långt i pannan så fisken hamnade utanför rutan. Men det filmades lite annat under dagens lopp och resultatet kan ni titta på här.

Vid elva-tiden dog det av och fram tills vi packade ihop vid 14.30 hade vi bara en handfull fäll till där de flesta bommades. Jag lyckades tappa en bra fisk som svarade med god tyngd efter mothugget men som strax därefter skakade sig loss. Alltid lika surt men en accepterad del av det hela.

Vid passets slut kunde vi summera: fjorton fäll – åtta på mört och sex på sill. Utav dessa krokades nio gäddor, sex på mört och tre på sill. En ganska väntad fördelning av hugg då levande oftast lockar till sig fler. Min tidigare erfarenhet av mete med sill är att man sållar bort sniporna. Färre fäll men större fisk – en devis som brukar stämma. Men inte igår. För första gången på de tre år som jag nu ismetat mycket med deadbait fick jag tre snipor. På ett och samma pass. Ovanlig företeelse men jag var glad ändå då jag åtminstone hade kontakt med bra fisk och kunde konstatera det som var målet med dagen; den nya sjön har potential. Nästa gång ska det gås ännu längre till ett område som såg ruskigt hett ut. Då blir det revansch!

Skitfiske på er, så länge!

 

 

 

 

 

Ismetetackel

Tacklet – den viktiga länken mellan gädda och lina. Det finns som alltid färdiga att köpa men ni som känner mig vet att jag helst gör egna. Det blir billigare så men främst också roligare. Plus att man får precis den längd mellan krokarna som passar ens eget fiske bäst. Det finns mängder av varianter när det kommer till ismetetackel men kanske framförallt olika material att använda. Jag tänker inte lista alla då det lätt skulle bli ett oerhört långt blogginlägg. Det man bör tänka på är att materialet måste vara utan något överdrag (uncoated) så att det blir lätt att vira runt krokarna (utan att det virar upp sig självt senare) samt att det är knytbart. Vidare måste det förstås hålla för vassa gäddtänder. Mitt tackel är tänkt till större deadbait och jag vill därför ha två trekrokar. Agnar man med normalstor, levande mört kan det mycket väl räcka med en trekrok.

Detta behövs:

 

 

  • Valfritt tafsmaterial – jag valde ett lättknutet stålmaterial från Strike Wire
  • Två trekrokar i storlek 2-4 – jag använder 2:or som jag tycker passar bäst till mina större sillar
  • Lekande – jag använder Darts super Rolling nr 10
  • Sax eller avbitartång
  • Eventuellt lysande pärlor eller annat roligt blingbling

Så här gör jag:

Klipp av ca 70 cm tafsmaterial. Krok nummer 1 ska fästas in och här finns det lite olika metoder. Man kan göra en knut av materialet (på samma sätt som med lekandet senare), göra ett halvslag och surra fast eller använda ett wirelås. Jag har valt att surra fast första kroken på samma sätt som man normalt gör med krok nummer två. Varför, kanske ni tänker? Det finns ingen finurlig baktanke utan jag gillar bara att göra så och tycker att det blir bra.

Gör en ögla av ena änden och trä in genom kroköglan underifrån.

 

img_7526

 

Trä öglan över de tre krokarna och dra åt så att änden av materialet blir ca 1 cm.

 

img_7527

 

Vik tillbaks tafsen och vira runt en av krokarna.

 

 

Nyp tillbaka den korta änden.

 

img_7529

 

Vira tafsen i 8-10 tajta varv runt krokskaftet. Trä tafsen genom kroköglan. I detta läge kan man också trä på en bit krympslang över krokskaft + ögla för att säkra tafsmaterialet lite extra. Det material jag har valt här tålde dock inte värme så bra och försvagades så jag hoppade över krympslangen.

 

 

Trä även tafsen genom öglan på krok nummer två.

 

img_7531

 

Placera kroken där du vill ha den. För liten mört kan det vara lagom med ca 6 cm mellan krokarna. För stor betesfisk tycker jag att det är lagom med 8-9 cm.

 

img_7532

 

Upprepa infästning som med första kroken, dvs att vira tillbaka materialet runt en krok, 8-10 varv runt skaftet samt ut genom kroköglan.

 

img_7535

 

Nu sitter båda krokarna som berget och det är dags för lekandet. Om man nu inte vill ha lite bling först. Jag kör med några lyspärlor. Jag vet andra som har både blinkande lampor och glittrande skedar. Huruvida det förbättrar fisket eller inte kan diskuteras men jag tror knappast att det skadar. Jag råkade ha ett gäng pärlor hemma så de fick helt enkelt vara med.

 

img_7536

 

Dags att knyta fast lekandet. Vilken knut som bör användas är en smaksak men även beroende på val av material. För ståltafsen som jag använder lämpar sig en klassisk Clinch knot.

 

img_7537

Trä igenom…

 

img_7538

…nyp fast en ögla…

 

img_7539

…vira änden fyra gånger över ”huvudlinan”…

 

img_7540

…för änden genom öglan underifrån och dra ömsom i änden och ”huvudlinan.” Tryck också ned knuten mot lekandet och tajta till ordentligt.

 

 

img_7541

Åtdragen clinch knot.

 

Så var tacklet färdigt och redo för vassa gäddtänder.

 

img_7564

Så här ser min färdiga uppsättning ut. Först en hemmagjord frysplugg (PVC-rör – 16 mm i diameter, rörisolering, buntband och lite superlim) ett flötesstopp (för att sänket inte ska kunna vandra upp på linan och kanske fastna i växter när gäddan drar iväg), sänket och slutligen en gummikula som skyddar knuten till tafsen.

 

Sedan är det bara att ut och köra på isen. Lycka till och skitfiske på er, så länge!

 

Beteskollen 18/11

Tredje avsnittet för 2017 och vi börjar med träbeten.

Tail

Det är SN Lures som skapat nytt. Det rör sig om ett tailbete i furu, 25 cm långt (inklusive svans) som väger ca 60 gram. Denna namnlösa tail är viktad slowsink och fiskar relativt grunt. Det finns två nosöglor och den främre får betet att jobba på ca 1 meters djup men byter man till den övre går betet lite djupare för spinn eller trolling.

 

Stilrena och snygga!

 

En till nyhet bland Tailarna står TJ Baits för. Han har tidigare snidat Tj Tailen men här kommer ett mindre syskon. Det är Forsteus, en liten munsbit i lärk med kropp på 7,5 cm som väger ca 50 gram.

 

Riktiga små aptitretare!

 

Jigg/Swimbait

I vanlig ordning dominerar denna kategori dagens avsnitt också. Det gjuts för fullt ute i stugorna och först ut är Näsbyjiggen vars upphovsman har samma betesbyggarnamn som betet. Detta läckra gummi är 18 cm långt och väger 65 gram. För att kika på gången, tryck här.

 

näsby

 

Nästa bete i samma kategori är AlpineShad. Detta bete på 23 cm och 82 gram är Bluemountain Lures senaste kreation.

 

alpine

Snygga detaljer!

 

Sist ut kommer ett häftigt gummi som heter Plektrum Paddler. Det är Högdals Fiske som skapat dessa och de finns i två storlekar. Den större, på 21 cm väger 95 gram och är gjuten i mediumhårt gummi. Lillebror (eller syster) är 17 cm, väger 55 gram och är gjuten i mjukare gummi. Båda dessa vikter är inklusive plåtskeden i aktern. För att se gången, tryck här.

 

plektrum

 

Avslutningsvis blir det en riktig teaser. Ola Lures, mannen bakom uppmärksammade CrazyO Tail samt Baitbashvinnande Reckless Spoon, håller nämligen på för fullt med ett nytt gummibete som testas i detta nu. Mer info om detta kommer framöver. Nästa onsdag kommer Beteskollen tillbaka igen, om allt vill sig väl.

Skitfiske på er, så länge!

 

Ismetepass nr 4 – Dead or alive?

Igår var det dags för något spännande; testfiske på ett helt nytt vatten. Det rörde sig om en liten näringsrik fågelsjö. En till sådan där som har ett medeldjup på strax över metern och som växer igen helt på somrarna. Jag har spanat på den sjön ett tag nu men inte kommit mig för ett besök, förrän igår.

Jag hade bestämt träff med Martin, han som driver sportfiskebutiken i Österbybruk, vid 07.00 och vi begav oss i gemensam trupp mot sjön. Med på turen var också Viktor, en vän till Martin. Väl framme och ute på isen kunde vi konstatera att det skulle bli rätt svårt. Det var vass överallt. Vi visste redan innan att det fanns många vassöar men inte att det däremellan också växte sporadiska strån här och där. Nackdelen med mycket växtlighet vid ismete är risken att en gädda som tagit betet och simmar iväg sedan drar fast krokar eller lina i växter, känner motståndet och väljer att antingen spotta ut betet eller lyckas slita med sig det.

Vi hittade dock luckor och hålor där vi slutligen kunde placera ut 13 spön och 5 angeldon. Nu skulle det bli intressant. Det var nämligen så att vi valt att använda olika beten och för första gången för min del skulle vi kunna se skillnad på levande och död betesfisk under ett och samma pass. Jag körde med 6 spön laddade med döda sillar på ca 2,5-3 hekto. Viktor hade 5 angeldon laddade med ganska stora, döda sarvar på krokarna och Martin agnande sina 7 spön med levande mört. Första fället kom redan innan alla spön satt ute och det var Martin som tog en snipa på mört. Sedan inleddes en mycket långdragen väntan.

 

Blev mest sådant här.

 

Martins fäll kom redan innan klockan 08.00 och nästa gång, först tre timmar senare, var det min tur. När jag kom fram till hålet stod rullen oroväckande stilla. Jag spände försiktigt linan och kände dock ett motstånd. Jag gjorde mothugg men det enda som hände var tomma krokar som fastnade på undersidan av hålkanten. Sillen var borta och var ersatt av växter. Gäddan hade med andra ord dragit fast tacklet i spenaten och sedan slitit med sig betesfisken. Denna procedur upprepade sig ytterligare tre gånger under de kommande timmarna och min frustration växte. De bommade fiskarna var förmodligen små rackare som gapade efter mycket då större gäddor oftast slukar betet mer ordentligt. Men jag bestämde mig ändå för att låna flätlina av Viktor för att surra fast sill med tackel och det lönade sig. 6,5 timme efter att alla spön satt ute, och en kvart innan vi hade tänkt att packa ihop, kom så mitt femte fäll samtidigt som Martins andra. Han sprang och drog upp en mindre gädda medan jag äntligen kände tyngd efter mothugget. Och det var på den fastsurrade sillen. Till en början kändes inte fisken särskilt stor men när den närmade sig hålet kom ett par tunga rusningar och jag skymtade en stadig kropp under isen. Det var en fin skalle som slutligen dök upp i hålet och issäsongens andra 100+fisk var ett faktum.

 

img_7516

Prick 100 cm och 7+

 

En varmt välkommen avslutning på en annars mycket trög men trevlig dag på isen. För att summera det hela kan vi säga så här:

Vad gäller sjön så var den både svår och trög men hade viss potential. Framförallt var det roligt att testa nytt.

Angående val av betesfisk var det solklart vad som gällde, åtminstone där och då. Med sina fem fäll och störst landad fisk stod sillen som vinnare. På en andra plats kom mörten som märkligt nog bara gav två fäll. Normalt sett brukar ju levande betesfisk ge betydligt fler fäll än dött agn. På en tredje plats hamnade de döda sarvarna som kammade noll. Också detta ganska märkligt.

Jag plockade även med mig en ny lärdom från gårdagens pass. Att alltid surra fast dött agn och tackel. Tidigare år har jag inte haft detta problem men på de senaste tre turerna har jag bommat sammanlagt sju fäll där sillen sedan har saknats. Sill som dessutom börjar att bli ganska dyr ( galna 55 kronor/kilo där det går max 4 sillar på ett kilo…). Så nu kommer det alltid att finnas en påse gummisnoddar med ut på isen. Om jag inte hittar ett mer miljövänligt och nedbrytbart alternativ, förstås.

Skitfiske på er, så länge!

 

Att tillverka egna ismetevippor

Nu är ismetesäsongen här för de som är lagda åt det hållet. Kanske är det någon därute som funderar på att inhandla utrustning för ändamålet och sätta igång? När det kommer till vippor så finns det en rad olika på marknaden att välja på, i varierande prisklasser. Det klart billigaste (och roligaste) är att göra egna. Det finns redan många varianter av hemgjorda vippor att hitta på nätet, som dessutom är betydligt mer välarbetade och fina än mina (rekommenderar min bloggkollega på FishEco; Ensamvargen) men jag vill ändå visa mitt sätt där ledorden är enkelt, snabbt och billigt. Du behöver:

  • Rensband, dvs platt stålband som är 5 mm brett (ca 50 cm per vippa beroende på bandets hårdhet. Hårt band = längre)
  • Julgranskula (som man ju ändå alltid har för många av) i valfri färg (obs, i plast)
  • En träpinne med en spik i (för att luta spöt emot)
  • Krympslang, 5 mm i diameter
  • En hårnål
  • Superlim och häftpistol

 

 

Värm rensbandet i ena änden och tryck det sedan genom plastkulan med start från hållet där upphängningsöglan suttit.

 

img_7485

 

img_7486

 

Trä igenom bandet, då änden där min tumme syns på bilden ovan är den där linan sedan ska sitta. Det beror enbart på att det är lättare att fixera kulan på bandet på detta sätt. Trä på krympslangen på ”linänden” av rensbandet och stoppa in hårnålen enligt bilden nedan. Elda noga runt om krympslangen och tryck till ändarna.

 

img_7488

Så här någonting.

 

Trä på en kort stump krympslang och värm fast från andra hållet. Denna fungerar som glidstopp för kulan. Avsluta med en droppe superlim för extra hållbarhet.

 

img_7489

 

Häfta fast andra änden av rensbandet i träpinnen och din vippa är färdig.

 

img_7490

 

Lätt som en plätt och dessa vippor fungerar riktigt bra. Linan nyps fast dubbel i hårklämman och man slipper göra öglor ute på isen med kalla fingrar.

 


Klämmorna håller fast linan bra samtidigt som den inte bjuder för mycket motstånd när gäddan väl hugger. Jag kanske bör tillägga att jag främst fiskar med dött agn och har inte hunnit testa dessa vippor med levande betesfisk ännu. Slänger man på en ivrig mört i trehektosklassen eller större får man nog räkna med blindfäll men det gäller å andra sidan de flesta sorters vippor. Sitter linan för hårt fast finns ju risken att gäddan störs av det motstånd som skapas och väljer att spotta ut betet igen. Då är enstaka mörtfäll bättre, hur besviken man än blir när det sker.

Lycka till och skitfiske på er, så länge!

 

Beteskollen 11/1

Då var det dags för årets andra avsnitt av Beteskollen. Och det är gummi som dominerar denna gång.

Jigg/Swimbait

Först ut är RocknRoll Baits som skapat två curlys, en tänkt till borren och en till gäddan. Det rör sig om Rocknroller som är 20 cm med tailen utsträckt samt väger 20 gram. Ett precis lagom betesval för den som vill downsizefiska efter gädda. Lillebror heter Lil´Rocknroller, är 14 cm med utsträckt tail samt väger 6 gram. Ett riktigt giftigt abborrbete.

 

Heta!

 

 

Vidare i samma kategori har vi Nilles. Han har skapat två nya, riktigt fina gummin. Det första är Lektorn, ett paddelbete på 19 cm och 90 gram (för att se gången på betet, tryck här.)

 

img_7433

 

Det andra och senaste tillskottet är Lektorn Curly, ett bete på ca 22 cm och 100 gram. Trots att det första exemplaret inte var färdiggjutet förrän den 21 december har betet redan levererat bra under testfiske.

 

img_7434

 

Ytterligare ett nytt gummi står Loobi Lures för. Det rör sig om storebror till hans tidigare Wallie Shad som helt sonika heter Big Wallie Shad. Betet är 20 cm långt och väger 70 gram.

 

En fröjd för ögat!

 

Tail

Här hittar vi ett bete som redan legat ute ett tag men som ändå får sig en plats här. Det är Bulldozer av Nithagen Lures. Detta vackra bete har en 10 cm lång kropp i furu med tail från Chrip Lures. Bulldozern är viktad slowsink och väger ca 107 gram.

 

Otroligt fin papegoja!

 

 

Vidare i samma kategori har vi TN Lures. Tommy har många vackra kreationer i bagaget och nu har han precis karvat fram ett nytt litet gäddgodis som heter – ja, säg det? Beteskroppen är karvad ur 22 mm tjock furu, är 65 mm lång och väger ca 50 gram med tail men utan krokar. En trevlig detalj är det dubbla lekandet som sammanlänkar kropp och tail. Smart grej som säkerligen räddar en och annan gummisvans från att flyga av när gäddorna skakar och vrider sig.

 

img_7445

Mycket trevligt litet downsize-bete.

 

Vi avsluter med ett mycket spännande bete som jag inte riktigt vet i vilken kategori det passar bäst. Det rör sig om TGC Roach Transformer som Lurehunter under tre års tid arbetat fram.

 

 

 

Det är ett mycket ambitiöst projekt som hållits hemligt under arbetets gång. TGC Roach Transformer är ett plastbete på 23 cm i originalutförande och väger 157 gram. Men det är i högsta grad förändringsbart. Du kan nämligen välja att få betet ledat på tre olika ställen, byta till en mängd olika svansar och fenor, skruva fast olika slags dykskedar i hårdplast i nosen samt vikta betet efter tycke och smak i fyra olika viktningshål.

 

img_7505

 

Enligt Ethan Ben-Yaacov, mannen bakom det hela, så kan man skapa hela 600 olika varianter av rörelsemönster kontra viktning i samma bete! Fantastiskt innovativt och spännande och förståeligt nog patenterat. För att se betets gång samt alla modifikationer som kan göras, tryck här.

Det var allt för denna vecka men nästa onsdag är Beteskollen tillbaka igen.

Skitfiske på er, så länge!

 

Ismetepass nr 3

Alarmet på mobiltelefonen ringde för andra gången. 04.40! Vad i hela….? Ja just ja, ismete. Jag raglade ur sängen, klev ned i understället och satte grötkastrullen på plattan. Aleksander hade bestämt tidig träff hemma hos honom 06.00 för gemensam färd vidare till dagens sjö. Jag tyckte det kändes väl tidigt men det visade sig nödvändigt. Det gick inte så fort på vägarna efter nattens snöoväder.

Strax efter 07.00 var vi framme och där väntade David, en kompis till Aleksander samt Davids son Oliver. Påpälsade och med en respektingivande mängd packning (främst Aleksanders nya och enorma ismetepulka) påbörjades en lång, pulsande marsch ut på isen. En dryg timme senare satt femton spön ute, agnade med stor mört och vi satt redo i baslägret.

Istället för bilder här länkar jag till en liten film. Det är nämligen så att min son sålde jultidningar i höstas och valde en GoPro Hero 4 som ”lön” för sitt arbete. Den lånade pappa med ut på isen. Jag filmade till höger och vänster och detta klipptes sedan snabbt ihop till en liten film med hjälp av en mobilapp. Det enkla och amatörmässiga resultatet? Ja, det ser ni här.

Det var många fäll och mycket spring som gällde, åtminstone tjugo. Men det var smågäddornas och de mörttjuvande gösarnas dag. Nio gäddor och en gös krokades under dagen varav sju gäddor var snipor trots den stora mörten.

 

img_7458

Störst gädda var en välmatad 93:a på ca 5,5 kilo.

 

img_7453

Dagens enda gös – en fisk på ca 3 kilo som blir huvudnumret denna söndagsmiddag.

 

Trots att de stora fiskarna lös med sin frånvaro (bortsett från en bommad fisk som snodde två mörtar i samma hål och som Aleksander tyckte sig känna var en redigt stor gös) var det en fantastiskt trevlig och vacker dag på isen.

 

img_7459

 

Solen gick ned och vi packade ihop, stålsatta inför den långa vägen tillbaka genom ett snötäcke i sporadiska drivor. Ismetepass nummer 3 för säsongen var över men redan nästa helg blir det nog nummer 4. Då ska jag prova helt nya, små och spännande vatten med stor död sill på krokarna. Det ska bli hur kul som helst.

Skitfiske på er, så länge!

 

Pikefight – en ny stjärna på gäddfilmshimlen

Få av er har säkert missat detta men det finns en ny gäddfisketävling att följa på Youtube; Pikefight 2016.

 

img_7446

 

Tävlingen är skapad på initiativ av Söder Sportfiske och filmad av marknadsledande Freewater Pictures. Upplägget är följande: fyra lag fiskar på samma vatten under tre dagar. Dag 1 fiskas Trosa skärgård, dag 2 är det Mälaren och dag 3 Östhammars skärgård. Tre klassiska vatten där alla har samma förutsättningar, trots att vissa kanske kan fler hotspots än andra på de olika ställena.

Tävlingen går ut på att fånga långa gäddor. Minimimåttet är 60 cm och de fem längsta gäddorna per fiskedag räknas samman enligt följande:

1:a plats (flest cm per dag): 4 poäng

2:a plats: 3 poäng

3:e plats: 2 poäng

4:e plats: 1 poäng

Dessutom finns det en till tävling i tävlingen som kan ändra slutresultatet den sista tävlingsdagen; The big five. Det är de fem längsta gäddorna under samtliga tre dagar som räknas samman och ger poäng på samma sätt som ovan. Laget som slutligen står som segrare tilldeles Pikefighttrofén samt 20.000 kronor att donera till valfritt välgörande ändamål.

Det är en gedigen samling kunniga och erfarna gäddfiskare som deltar i denna skickligt regisserade produktion. Tävlingen står mellan:

Team Westin – Thomas Petersen Eldor och Ronny Andén. Thomas är en erfaren sportfiskare samt VD för Fairpoint Outdoors/Westin och Ronny en sportfiskeguide med hela fem spinnfiskade gäddor över 15 kilo på meritlistan.

 

img_7450

 

Team Rapala/Storm – Mikko Seppänen och Mathias Holgersson. En guide och en rutinerad tävlingsfiskare med stor gemensam erfarenhet av fiske efter stor gädda.

 

img_7448

 

Team Abu Garcia – Tobias Fränstam och Håkan Fransson. En sportfiskande biolog med stor predatorkunskap samt en sportfiskeprofil med lång och gedigen erfarenhet av predatorfiske.

 

img_7447

 

Team Söder Sportfiske – Henrik Sandahl och Nicklas Jonsson. De två herrarna bakom en av Sveriges största sportfiskebutiker som båda också är rutinerade och tävlingsmeriterade gäddfiskare.

 

 

img_7449

Samtliga bilder är lånade från filmerna (med tillstånd av mannen med näven i luften här ovan).

 

Initiativet till denna produktion är som sagt Söder Sportfiske men de som skapat avsnitten på Youtube är Freewater Pictures. Dessa talangfulla herrar har en rad fantastiska fiskefilmer i ryggen som bland andra Tolvan – minnen som aldrig sviker, Big fish stories – Expedition Hauka, och sist men sannerligen inte minst Big fish stories – Alaska. Deras sätt att filma, klippa och redigera är närmast banbrytande inom fiskefilmsproduktion och få (eller ingen?) lyckas att fånga och förmedla essensen av sportfisket lika stämningsfullt som de gör. Denna förmåga präglar förstås också Pikefight, vars produktion andas professionalism när man som tittare kastas mellan ren sportfiskeglädje och darrande tävlingsnerver.

Avsnitten publiceras på Freewaters Youtubekanal på tisdagar 20.00 och de två första (av sex) avsnitt ligger redan ute. För er som råkat missa detta och är intresserade av gäddfiske; in och titta! Ni kommer garanterat inte att bli besvikna. Framförallt inte på avsnitt 3 och 4 från Mälaren, där lagen tydligen hade ett magiskt fiske. Jag har själv inte sett dem utan en liten fågel viskade i mitt öra. Så nu är det med blandade känslor jag ser fram emot nästa episod. Dels en förväntansfull otålighet men också känslan när man förbereder sig inför obehag. Efter att ha tittat blir nämligen spinnfiskeabstinensen närmast olidlig. Ändå ett angenämt bekymmer i större sammanhang, kan jag tycka när jag nu tittar ut genom fönstret. Där ligger ett bländande vitt och helt genomfruset norduppland och blänger tillbaka. Imorgon blir det ismete. En abstinensstillare av rang.

Skitfiske på er, så länge!