Gäddfisket på hemmaplan, äntligen på gång

Söndag morgon. Klockan är halv åtta och en god sydvästlig vind får de allt mer färgsprakande löven att rassla i träden längs strandkanten. Solen har gått upp men det syns knappt bakom ridån av grått. Aleksander svänger in på den lilla parkeringen och det är dags; gädda!

Vi styrde söderut i sjön för att fiska några platser där vi inte varit på länge. Historiskt sett har de väl inte direkt levererat imponerande gäddfiske men de är mer fiskbara denna årstid. Växtligheten är fortfarande överhängande men den glesnar, och snabbast i söder.

Vi började med gummi men det dög inte till en början i den trögstartade morgonen. Jag bytte efter en stund till SyndromTail i papegojfärg och lyckades locka en snipa som kom skjuten ur en kanon och inhalerade tailen precis vid båtkanten. Ett sådant där hugg som får en att hoppa högt då man redan räknat med att kastet är över. Även Aleksander bytte till sin SyndromTail och hans levererade också.

 

img_6836

 

Efter en god stunds trögt fiske tog vi beslutet att fara tillbaka till mer välbeprövade gäddlokaler där det dock är trängre och bökigare att fiska. Och där den mer svårkrokade offseten ännu är ett måste, tyvärr.

Solen tittade fram och då abborrarna bryr sig mindre om detta än gäddorna och då vi passerade det lilla område som levererat två fina abborrar under senaste veckan, passade vi på att lägga några välriktade kast med de mindre spöna också. Vi gav nog inte abborrfisket mer än tio minuter och det blev bara en enda fisk. Men en fin sådan.

 

img_6844

40 cm borre på strax under kilot som bjöd på fin fight.

 

Vårt gäddsök fortsatte med några sporadiska snipor och bomhugg.

 

img_6848

Aleksander i ”rännan”. I kletet utanför är det fortfarande omöjligt att fiska och det är dessvärre där det brukar stå större fisk och trycka. Men snart så…

 

Det var först när solen återigen gick i moln som ett riktigt litet sniprace satte igång. Det var offsetriggad Pig Shad Jr i grälla färger som gällde. Åtminstone för Aleksander som var het denna dag och tog klart flest. Han tog säkert en 6-7 stycken medan jag lyckades kroka en. Det var många bomhugg också, frustrerande många. Det brukar gå hand i hand med offset och dessutom när smågäddornas mattid är inne.

Plötsligt avtog huggfrekvensen och vi konstaterade unisont att den intressanta timmen var slagen. När smågäddorna slutar att hugga brukar de större kunna ta vid. Så blev det också denna dag. Aleksander fick ett hugg som direkt syntes vara bättre. -Håvfisk, frågade jag men han var osäker. Jag vevade ändå in snabbt och gjorde mig redo. -Jo för fan, det är håvfisk tjoade Aleksander och jag skopade.

 

img_6849

99 cm ryggbred fisk på knappa 6 kilo. Fin gädda som också blev dagens största.

 

Taggade, med tro på och hopp om fler större fiskar nötte vi vidare bland den vissnande växtligheten. Men det blev inga fler större där och då utan istället började småfiskarna att hugga igen. Om man bortser från en gädda på ca 90 cm och runt 4 kilo som krokade av sig själv precis efter att Aleksander ”tagit i tafsen”. Samt en lite bättre fisk som faktiskt jag lyckades kroka också.

 

img_6853

 

När passet så väl var över hade vi krokat av 19 gäddor, 13 till Aleksander och 6 till mig. Utöver detta hade vi lätt 30 bomhugg med fiskar som antingen knuffat på betet, nafsat lite lätt, bitit av paddlar eller kommit med raketfart och missat. Vi hade också en del riktigt hårda hugg där vi tyvärr inte lyckades sätta offsetkrokarna ordentligt.

Summerat var det ett mycket trevligt pass. Gott sällskap, behagligt väder, bra antal och fin toppfisk. Gårdagens snittstorlek lämnade lite mer att önska med vad gjorde väl det när vi både hade roligt samt fick en inblick i vad som komma skall. Hösten är här och gäddans tid är äntligen åter. Nu kan det bara bli bättre.

Skitfiske på er, så länge!

 

 

Mitt-i-veckan-fiske och tredje PB:et på 1,5 vecka

Onsdag igen eller lill-lördag, om man så vill. Det är på tok för långt att vänta på fiske från en helg till nästa så då måste följaktligen veckan brytas av med lite efter-jobbetfiske.

Hösten står runt hörnet (äntligen, säger gäddfiskaren) och växtligheten i och på mitt hemmavatten glesnar i samma takt som de kyliga nätterna blir fler. Trots att många heta områden närmar sig gränsen för fiskbarhet var jag under gårdagens eftermiddag och kväll fortfarande förpassad till de fåror som tidigare klippts. Men det står ju huggvillig fisk där också; små gäddor och stora abborrar.

 

img_6781-1

Ännu en eftermiddag när det såg ut så här på sjön. Nu är regn hårt efterlängtat, vattennivån är oroväckande låg.

 

Vind var utlovat men den var icke närvarande till en början. Jag började därför med abborre även denna tur men de var inte på humör, till en början. Istället var de riktigt små gäddorna på hugget.

 

img_6783-1

Texas-snipa

 

Det blev några smågäddor till och sporadiska mindre abborrar här och där under den kommande timmen. Plötsligt tog en nordan vid och vattnet krusades fint runt näckrosorna. Jag kastade i drivankaret och plockade upp gäddspöet istället. På beteslåset hamnade en SyndromTail i golden shiner som brukar kunna vara giftig i solskenet.

 

syndrom

Den översta av dessa godbitar.

 

Jag drog iväg ett första kast och skulle börja veva när kuggarna i rullen knappt ville klicka upp tumtangenten igen. Konstigt! Jag började veva och ett hemskt rosslande ljud kom från spolen. Men, vad fan! Precis som med kylskåpet där hemma eller bilen så förväntar du dig bara att grejorna ska funka. Så även med rullen. Framförallt när du dessutom skött om den. Men det visade sig bara vara vatten i maskineriet som orsakade missljudet och den oregelbundna spolen. Skönt, jag kunde fiska vidare. Och i vanlig ordning var de mindre gäddorna med på noterna i solskenet.

 

img_6787

 

Eftermiddagen övergick till kväll och vinden mojnade. Det fick bli ett nytt abborrförsök som avslutning på detta korta efter-jobbet-pass. Jag tog mig till samma område där jag plockade nytt PB i lördags. Betesfisken var på plats men ingen jakt syntes. Jag satte på en grön/gul Swimfish Shad från Lunker på Texas-riggen (samma som tog stora fisken i helgen) och fiskade av kanten där växterna slutar och den klippta fåran tar vid. Snabb hemtagning med ganska kraftiga ”snärtar” med spöet för att få mycket flykt på betet och klickande ljud mellan bulletvikt och glaspärla. Smack!

Ett redigt hugg med rejäl tyngd. Fisken gick direkt upp i ytan och plaskade och jag tänkte: äh, ytterligare en jädra snipa. Fisken stångades på ganska bra och under drillningen kastades jag mellan insikterna; det är gädda, det är kanske abborre?, det är gädda, eller är det abborre?

Det visade sig vara en abborre och en redig sådan. Håven åkte fram och den gled in i nätet. YES!

 

img_6790-1

Mätdekalen från PiggKing åkte fram och fisken tog upp hela 45 cm.

 

img_6795

Med en vikt på 1312 gram var mitt tredje abborr-PB på 1,5 vecka ett faktum. Galet och ruskigt roligt!

 

Denna härliga fisk fick sätta punkt för kvällen. Jag fortsatte förvisso lite till för att se om fler bjässar var sugna på kvällsmat men så var inte fallet. Nöjd med livet i största allmänhet styrde jag hemåt. Fiske mitt i veckan och ännu ett nytt PB – sämre kan man ha det!

Skitfiske på er, så länge!

 

 

 

 

PB igen!

Jag hade bestämt träff med Aleksander på söndag morgon för fiske på hemmavattnet. Vädret såg bättre ut då med god vind och mulet, jämfört med idag då det skulle vara bleke och sol. Men sedan visade det sig igår att jag hade dubbelbokat mig och försökte då styra om det till denna morgon. Aleksander kunde tyvärr inte så jag drog ut solo.

 

img_6747

06.15 och på väg ut. Magisk morgon.

Det var en lätt mulen och vindstilla morgon på sjön. Solen gick upp 06.25 och då var jag redan framme vid den tilltänkta platsen. Med tanke på det gäddogynsamma vädret tog jag för första gången på länge med mig abborrgrejorna till hemmavattnet. Jag fick ju dessutom lite blodad tand efter förra helgens abborrbonanza. Därför började jag med lilla spöet och Texasriggat gummi bland växtligheten.

 

img_6755

Lunker City Swimfish shad

Efter ett par kast bara sög det i ordentligt. Först trodde jag att det var en gädda men insåg snart att det var en riktigt fin abborre. När fisken närmade sig båten försökte den rusa in i närliggande näckrosor och med lätt panik och rädsla över att tappa fisken lyckades jag styra ut den och in i håven istället.

 

img_6752-1

42 cm och 1220 gram och därmed en ökning med 50 g från PB:et som togs förra lördagen. Det går bra nu!

Efter denna första och fina fisk blev det ett tiotal abborrar till men inga över 400 g. Strukturen i ”min” sjö, eller snarare bristen på struktur, gör abborrfisket svårt. Det är jämngrunt, slät dybotten och växtlighet precis överallt. Abborrarna stimmar inte ihop sig så värst utan står utspritt över hela sjön. Däremot finns det några sund som drar till sig extra mycket betesfisk så här på tidig höstkant. Det var där jag var idag.

Molnen skingrade sig så småningom och den obevekliga solen förstörde. Abborrarna ville inte alls vara med på noterna längre och gäddorna var bara att glömma.

 

img_6756

Av erfarenhet vet jag att det är lönlöst att kasta efter gädda när det ser ut så här på hemmavattnet.

Jag nötte vidare på nya ställen efter abborre och lyckades kroka någon enstaka liten här och där. Det blev några snipor också som ville käka litet Texasgummi. Dessvärre bommade jag en riktigt jädra hugg som sög tag i hela spöet på ett sätt som (nästan) bara stor abborre kan åstadkomma. Visst kan det ha varit en finare gädda också men det kändes verkligen inte som ett gäddhugg. Nåväl, det kommer vi aldrig att få reda på ändå.

En lätt nordan dök upp och krusade vattnet tillräckligt för att få mig att plocka upp gäddspöet för första gången denna morgon. Det var dags att testa nytt gummi.

 

img_6758

PiggKings senaste kreation; Miss Piggy. Hur fin som helst!

Jag hade beställt lite knorrar inför hösten av Fredrik ”PiggKing” Johansson. Med i paketet låg också två superheta Miss Piggy, Fredriks senaste tillskott i betesfamiljen. Betet är ca 25 cm långt (utan tailen utsträckt) samt väger 80 g origgad. Miss Piggy har en lätt rullande och förförisk gång vid sakta hemtagning – ett guldbete till det stundande, kalla fisket. Vid snabb hemtagning ville den gärna lägga sig på ena sidan men det berodde nog mer på min riggning och shallowskruven och därmed ingen stabiliserande vikt. Jag provade istället att jerka hem betet lite vilket gav en riktigt trevlig gång. Betet ställde sig på sidan, dök eller steg uppåt på ett klockrent, oförutsägbart sätt. Sedan provade jag att göra långa, snabba svep med spöet och veva in slacklina på vägen tillbaka. Resultatet blir ju en snabbt flyende betesfisk som stannar upp, ställer sig på sidan och sedan raskt flyr igen. Det var det som gällde.

 

img_6757

Hungrig snipa som knappt är större än Miss Piggyn.

Det blev en liten solsnipa och därmed fick betet se sig invigt. Inte mycket att skriva hem om, så att säga, men med väderförutsättningarna hade jag inte räknat med fisk alls. Trevlig avslutning på detta lilla pass. Ett pass som gjorde att jag kunde skriva PB i protokollet. Inte dumt alls!

Skitfiske på er, så länge!

 

Misterhults skärgård, (halv) dag 3

Det var ännu en tidig morgon. Mörkret omgav fortfarande tältet och en tung trötthet låg över mig. En förkylning som legat latent ett tag hade brutit ut under gårdagen. Det blev därför en tuff natt i tältet med knapphändig sömn. Men gryningsfisket lät inte vänta på sig så det var bara att stiga upp. Vi upprepade samma procedur som dagen innan med en stärkande kopp kaffe innan fisket men frukost först senare när gryningstimman var över.

Då vi fortfarande var i maren, och med tanke på gårdagens morgonfiske, var det fortsatt abborre som gällde. Men denna morgon var det inte alls samma race. Det var ca tio grader kallare än på lördagsmorgonen vilket säkert påverkade i det grunda vattnet. Vi fick förvisso ett gäng fina borrar men de var mer kinkiga. Till skillnad från lördagen fick vi också några gäddor på abborrgrejorna och jag övergick därför till gäddfiske. Det gav just ingenting under den korta stunden innan frukost.

 

mhborre1

 

Istället kokade vi gröt och bröt läger. Klockan hade vid det här laget hunnit bli närmare 08.00 och det var bara fyra timmars fiske kvar innan det var dags för mig att ta mig norrut igen. Vi lämnade raskt maren och fiskade lite gädda ett tag på samma ställe där vi haft många försiktiga kontakter morgonen innan. Dessvärre var det samma sak som gällde även på söndagen. Riktigt tröga morgongäddor!

 

ff1

Freddan åker och letar struktur. Hans T-shirt är bevarad i 25 år från tiden då vi var aktiva i KSK (Knivsta sportfiskeklubb). Det finns en i min garderob också.

 

Vi fortsatte till ett annat grunt gräsflak med flera små öar och kanaler mellan dessa. Vinden låg på där med god genomströmning. Vi såg några abborrvak och bytte utrustning. Det blev en ny bonanza. Ett stort antal abborrar krokades de följande timmarna och snittstorleken var ännu bättre än tidigare under helgen. Halvkilosborre efter halvkilosborre synade båtkant men topparna saknades. Ett lika galet som härligt mängdfiske.

 

img_6716-1

En av de större under söndagen, en tjockis på ca 700 g.

 

Under de sista timmarna tog vi också ytterligare några mindre gäddor på abborrjigg. Gäddfiskare som jag är fortsatte jag förstås att prova med stora spöet men det blev bara några små fiskar. Innan vi visste ordet av närmade sig klockan 12.00 och det var dags att avsluta helgen i Misterhult, tyvärr.

Summerat kan vi säga så här; gäddfisket, vilket egentligen var tanken, var riktigt trögt och dåligt. Mest för att vi inte riktigt hittade rätt. Plan B – abborrfisket, var istället det bästa jag någonsin upplevt. Nu har jag förvisso inte fiskat särskilt mycket abborre förr men det var ändå det bästa, hittills. Ett nytt PB för min del och framförallt; äntligen umgänge på sjön med Freddan igen. En fantastiskt härlig helg, helt enkelt.

Skitfiske på er, så länge!

 

Nytt PB – Misterhults skärgård, dag 2

05.00, lördag morgon. Mörkret låg fortfarande kompakt över skärgården. Årstiden till trots så surrade myggen utanför tältduken. På avstånd hördes en dovhjort bröla och det var dags att gå upp. Vi var trötta, jag och Freddan. När man inte sovit på ett hårt liggunderlag på länge har man inte riktigt vanan inne. Samma sak gäller fiskebrallor plus jacka som kudde.

Vi gick upp och kokade kaffe på Trangiaköket. Grötfrukosten fick vänta till senare, nu var det gryningsfiske som gällde. Medans Freddan packade det sista hoppade jag i båten och drog iväg ett kast med abborspöet. Det högg på en gång. Och sedan slutade det inte.

 

img_6703

 

Abborrarna var helt galna och vi hade hugg på i stort sett varje kast i över en timmes tid. På samma lilla område. Fantastiskt roligt fiske med samtliga fiskar mellan 3 – 7 hekto. Förutom en, som tyngde vågen lite längre.

 

pbborre

Kort och tjock med sina 42 cm och 1170 gram. Nytt vikt-PB för min del.

 

Solen kikade fram över trädtopparna och huggperioden var över. Det blev några enstaka till innan det var dags för den där grötfrukosten. Sedan bar det av ut ur maren och ut på djupare vatten. Det var hög tid för lite gäddfiske. Med en fullkomligt molnbefriad himmel, 18 grader i luften redan tidigt på morgonen och noll vind var läget lite småtufft. Vi började i en halvgrund vik, en härligt växtrik och stenig sådan, men lyckades bara samla på oss 6 -7 bomhugg, modell mindre. Vi downsizeade men utan resultat. Först när en strömmingsfärgad Buster Jerk åkte på högg det mer målinriktat.

 

img_6712-1

Buster-snipa

 

Vi tuffade runt till lite olika sund, grynnkanter och gräsflak men lyckades inte alls lokalisera några bättre, huggvilliga gäddor i högsommarvädret. Till saken hör också att vi inte vet hur sensommargäddorna beter sig här. Freddan bor här men fiskar nästan aldrig. Jag fiskar mycket men i grunda insjöar och kommer endast till Misterhult ca två dagar per år. På teoretisk basis har jag väl ett hum om var man bör leta men i praktiken sket det sig, åtminstone denna gång. Det fick bli mer abborrfiske istället trots att gäddspöet låg och skrek efter uppmärksamhet.

 

img_6709-1

 

Borrarna fortsatte att vara på hugget under i stort sett hela dagen. De flyttade bara snabbare från ett ställe till ett annat så det gällde att hänga på. Snittvikten var fortsatt fin under lördagen men fler toppfiskar uteblev. Shaker shad och Swimfish Shad från Lunker på 10 grams-skalle var det som gällde. Jag tänkte skriva; ”var det som funkade bäst” men det hade varit missvisande. De var de enda beten vi provade och då de funkade så bra behövde vi ju inte byta.

Timmarna rullade på, så som det lätt brukar bli på sjön. Med kurrande magar uppsökte vi en fin grill-klippa för lite korvlunch. Medan vi filosoferade om skärgårdslivet och fisket och drack kaffe började en sydlig vind att bygga upp lite styrka, precis som SMHI förutspått. Äntligen! Skulle det kanske bjudas lite huggvilliga gäddor nu? Med facit i hand blev svaret nej. Jag försökte en del på eftermiddagen medan Freddan fortsatte med abborrarna.

 

img_6715

 

Men det blev just inte många gäddor för min del utan mest försiktiga pet och halvhugg. Det var inte förrän vi var tillbaka i maren och det hade hunnit bli kväll igen som det faktiskt blev en handfull gäddor.

 

mhgadda1

Helgens största, eller kanske minst lilla, gädda som föll för en Mcrubber, Firetiger.

 

Plötsligt blev det mörkt och två hungriga och trötta fiskare bröt för dagen. Det var middagsdags och hög tid att skingra den vansinniga klunga hungriga myggor som följde vår minsta rörelse, med hjälp av en lägereld. Ingen av oss hade direkt räknat med att myggmedel skulle behövas den 10:e september…

Mätta och belåtna, sittandes på klippan i röken från brasan (samt rökande varsin cigarill, för säkerhets skull), summerade vi dagen. Svårt gäddfiske med kanske 7 landade, däremot ett fantastiskt abborrfiske med okänt antal fina fiskar (det var mååååånga) och ett nytt PB på 1170 gram! En riktigt trevlig fiskedag i gott sällskap och fantastiskt väder.

Två trötta killar kröp in i tältet medan kvällen fortfarande var ung. Snart nog ackompanjerades naturens läten av ljudliga snarkningar.

Fortsättning följer…

Misterhults skärgård (dag) 1

Från slutet av 80-talet till mitten av 90-talet tillbringade jag stor del av min tid på Valloxen. Det är en mindre sjö vid Knivsta där jag växte upp. I båten satt alltid också min granne, nära vän och fiskebroder Freddan. Oräkneliga timmar spenderades i hans roddbåt med Abu Cardinalrullar och Hi-Lovobblers.

Åren gick, vi flyttade hemifrån och började plugga/jobba. Så småningom bildades familjer och fisket försvann helt ur våra liv. Freddan flyttade nedåt i landet och tillfällena då vi överhuvudtaget träffades minskade rejält. Fisket var alltjämt dött på bägge fronter.

Men för drygt tio år sedan startade vi dock en tradition som bitit sig kvar och blivit en stående ljuspunkt; fisketräffar. Två gånger per år (minst) kör vi en hel helg med gäddfiske, antingen uppe hos mig eller nere hos honom. Nu hade turen kommit till Freddan att vara värd så jag tog mitt pick och pack och drog ned till Misterhultstrakten i fredags.

Efter 45 mils otåligt körande kom jag fram vid halv sju-tiden på kvällen och det var inte många timmar ljus kvar. Vi kastade oss ut omedelbart och styrde mot favoritstället; en ganska grund mar med tät matta av gräs som täcker hela botten.

 

img_6697

Inloppet

 

Här har vi fiskat en del förr och hittills har maren levererat fint. Så även denna helg. Men under den korta fredagskvällen blev det inte så mycket fiske. En liten gädda och en handfull ganska fina abborrar blev resultatet av dag 1 som i själva verket inte ens var 1,5 timme lång.

 

img_6698-1

Slider-gädda och en Fredda.

 

img_6707-1

Gäddklippt?

 

Vi slog istället läger i mörkret, satte upp tält, tände brasa och värmde mat. Lagom till kokkaffet efter maten, när vi blickade ut över den mörka och vindstilla vattenytan, hörde ugglans dova hoande i skogen och ändernas sträckande vingslag någonstans ovanför slogs vi av den alltid lika angenäma insikten; det här är livet!

Fortsättning följer…