Tjusningen med nya vatten

Det är lätt att ”fastna” på sitt eller sina hemmavatten. Man har kanske en stationär båt och så förstås alla heta ställen som levererat fin fisk lite då och då. Det hela känns bekant och bekvämt. Men är det ganska små sjöar vi pratar om, som dessutom är ofiskbara under sommaren, blir det efter ett tag svårt att utveckla sitt fiske utan att testa andra vatten. Personligen har jag förvisso fiskat i både skärgården och Mälaren under sommaren men har spanat efter vatten med lite kortare resväg. Har man så pass begränsad tid till fiske som jag har vill man ju knappast lägga två, av kanske totalt fem, timmar på resan.

Jag har under de senaste åren provat ett par andra sjöar utan vidare resultat. Samtidigt som jag också spanat in ett par stycken andra men inte kommit till skott ännu, förrän igår.

Då tog jag mig till en riktigt liten, grund och intressant pöl i de norduppländska skogarna där det, enligt utsago, tagits ett par fiskar över tio kilo i år.

 

img_6616-1

 

Det var med en rejäl portion förväntan och upptäckarlusta som jag packade in gummijolle, snurra och övrig utrustning i bilen och drog iväg under gårdagens förmiddag. Väl framme tog det galet lång tid att blåsa upp jolle och packa i. Eller det kändes åtminstone så i all iver…

 

img_6626-2

Mycket prylar blir det…

 

Det var en nästan löjligt grumlig sjö som mötte mig. Lördagens rejält kraftiga västan hade fått vågorna att rulla ned på dybotten och dragit med sig slam i massor. Det hade inte hunnit sjunka undan så trots att söndagen bjöd på riktigt bra gäddväder satte slammet käppar i hjulet.

Jag tuffade ut på sjön i min lilla och hårt lastade Zodiac. Snart nog upptäckte jag det som sagts mig tidigare; -sjön är riktigt jädra grund.

 

img_6612-2

No shit!

 

Det var galet. Igår for jag runt på kanske 60 % av sjön. I 80 % av dessa områden som besöktes var det max 30 centimeter djupt. 30 centimeter!!! Det var så pass att jag knappt kunde ro trots flatbottnad jolle. Motorn, som inte går att tippa upp ordentligt, tog i botten och agerade dragg. Det blev en onödigt spännande och jobbig upptäcktsfärd, som dessutom fick igång aptiten ordentligt.

 

img_6621

 

De övriga 20 procenten bestod av en remsa på ett par hundra meter där det var runt en meter djupt. En meter med dyvatten och nästan obefintligt siktdjup…

Jag började att fiska till slut och betesvalet föll på en Mcrubber Firetiger med rasselkammare i paddeln. Sedan provade jag lite andra rasslande gummibeten men det var först när jag kommit till näckrosor och bytt till offset som första hugget kom.

 

img_6613-2

Våldsamt hugg av denna lilla snipa som försökte mörda en Pig Shad Jr.

 

Jag bommade ett par mindre hugg på offset innan jag gled ut ur näckrosorna och bytte till ett hemsnickrat tallbete i grälla färger (samma som levererade fint för mig i våras). Efter ett par kast fick jag ett redigt hugg som också det bommades, tyvärr. Det kan förstås ha varit en mindre fisk som kom med fart men jag väljer att tro att det var en bättre fisk. Så här i efterhand känns det mer hoppfullt så…

Det blev nämligen inte några bättre fiskar denna söndag i nytt vatten. Två snipor till landades och bägge dessa på en Buster Shallow i Mälarfärg – ett ess jag sällan plockar fram ur skjortärmen men vars skramlande rassel behövdes i gårdagens grummel.

 

img_6623-2

 

Efter fyra timmar på sjön och tre timmars effektivt fiske var det dags att dra hemåt. En trevlig liten rek-tur var över och med facit i hand så var tyvärr även denna sjö en sådan som gör sig bäst under vår och sen höst – precis som de vatten jag redan nöter i. Det får bli till att leta vidare och förhoppningsvis upptäcka nya små pärlor. Det vore ju inte så dumt att hitta ett undanskymt storfiskvatten. En lätt otillgänglig och bortglömd pöl där ingen fiskar och där krokodiler simmar. En dröm jag misstänker att jag inte är ensam om…

Skitfiske på er, så länge!

 

Balsam för själen

Trots ett kortare fiskepass i lördags så har bloggen legat och sovit i tio dagar nu. Fiskepassen är fortfarande för få och då försvinner även inspirationen till att skriva om just fiske. Tråkigt, tycker jag, men hösten närmar sig och med den kommer en tid av förändring. Kalla nätter, mörka kvällar, grå himlar och färgsprakande löv – kanske ni tänker. Visst, det tänker jag också på men främst; avtagande växtlighet och därmed GÄDDFISKE!!!

 

img_6603

En hogshad i väntan på gäddtänder.

 

Nu är det ju ingen som kan vänta till dess så igår blev det ännu ett kort aw-pass, denna gång med Aleksander i båten. Vi hade bestämt träff klockan 17.00 men jag slutade tidigare och kunde därför tjuvstarta med att ösa båten och ta mig ut en bit för att kolla läget. Kolla vad som gällde denna regntyngda torsdag. Under de fyrtio minuter jag fiskade innan Aleksander kom hann jag dock aldrig lista det. Det blev inga kontakter ens men däremot blev det regn – och det med besked!

Ett obevekligt hårt och ihållande regn målade hela tillvaron i blött. Tufft läge då gäddorna här hos mig brukar bli rejält regnskygga i det grunda vattnet. Men i samma veva som Aleksander dök upp avtog styrkan och ett mer behagligt duggregn tog över. En sydlig bris tog vid och det kändes plötsligt riktigt lovande.

 

img_6604

Aleksander i sitt fina ställ.

 

Vi började att drifta i klippta fåror och Aleksander hade några försiktiga bomhugg på offsetriggat gummi bland näckrosorna. Själv körde jag Syndromtail där vattnet var något mer öppet vilket resulterade i en snipa som inhalerade betet totalt.

Vi drev vidare in i kvällen men fisket var riktigt tufft denna gråa torsdag. En frustrerad Aleksander bommade ett helt gäng fiskar som inte ville hugga ordentligt på hans offset. Jag krokade ytterligare två mindre fiskar på Mcrubber och mycket mer än så bjöd inte detta pass på. Förutom den blöta men trevliga stunden samt den mustiga chiligrytan som värmdes på Trangiaköket – balsam för själen!

Skitfiske på er, så länge!

 

 

Meterfisk bland växtsörjan

I lördags var det dags för ännu ett tappert försök att manövrera betena bland växtsörjan på hemmavattnet. Erik ”Honken” skulle med men samtidigt som jag var på väg till båtplatsen lät han meddela att barnen ställt till det lite där hemma och att han därför skulle bli något sen. Jag packade ned mig i båten så länge och rodde ut till strömfåran för att fördriva väntetiden med fiske såklart.

 

img_6527

Geggamojja…

 

Jag fiskade i kanske tio minuter med en blå/vit Lucy utan resultat. På det ställe där jag låg har jag aldrig tidigare fått annat än snipor så förhoppningarna var inte stora. Jag bytte till en Mcrubber i Firetiger och drog iväg ett kast i växtkanten. Smack!!! Det var ett duktigt hugg följt av ganska tunga huvudskakningar. Fisken stångades ordentligt men gled slutligen, efter flera kortare rusningar, in i håven. Så där ja, ännu en meterfisk bland spenaten var säkrad och det gav en riktigt trevlig känsla inför resten av passet.

 

img_6518

101 cm med rejält huvud och stadig nacke.

 

img_6520

Kroppen var tyvärr sommarslank så vikten landade nog ”bara” på drygt 6 kg.

 

Honken ringde och sa att han var nära samtidigt som jag släppte tillbaka fisken i sitt rätta element. Han blev inte helt nöjd över att höra om min lyckosamma tjuvstart med resonemanget att jag borde ha väntat. Som om jag skulle ha ett sådant slags tålamod…

Med Honken väl i båten drog vi ut i den mulna förmiddagen. En stadig sydvästan gav oss en god driftvind och gäddorna var lite på hugget, åtminstone till en början. Honken tog två snabba och vi hade några bomhugg.

 

img_6526

Snipa på offsetriggad Pig Shad Jr.

 

Men sedan dog det av något galet. Gäddorna var tvärtjuriga och det spelade ingen roll hur mycket vi än försökte locka dem. Under de sista tre timmarna fick vi bara varsin liten fisk till. Supertrögt men som alltid på sjön; ändå trevligt.

 

img_6523

Honken under transport, funderande över hur lördagens kod skulle knäckas.

 

Med facit i hand skulle vi ha satsat på tidigt morgonfiske istället. Men bara några dagar tidigare var det eftermiddag som gällde. Kan man, som de familjefäder vi är, inte fiska hela dagar får man chansa och hoppas att man prickar in gäddornas mattid. Denna gång gick vi bet men vad gör väl det? Det hamnade ju trots allt en meterfisk i håven.

Skitfiske på er, så länge!

 

 

 

 

 

 

I väntan på hösten

Högsommaren kom av sig i samma veva som augusti tog över. På en vecka bara har temperaturen i sjöarna häromkring sjunkit rejält och gladast är nog jag. Växtligheten bromsas och de fiskbara ytorna blir större, om än olidligt sakta. Men hösten hänger i luften nu och oktoberfisket känns inte längre lika avlägset.

Igår passade jag på att dra ut på ett litet efter-jobbet-pass. Blytunga moln täckte himlen, en kraftig sydvästlig vind stretade genom trädkronorna och ett lätt duggregn föll. Det var så där härligt gäddigt som bara ruskväder kan få en att känna. Jag styrde långt ned mot ena änden av sjön där jag knappt fiskat tidigare. Lite kombinerad upptäcktsfärd och fiskepass. Anledningen till denna utflykt var främst de stora, öppna områdena jag sett från en närliggande väg nyligen. Över 30 minuter senare (liten motor) upptäckte jag att det förvisso var mindre gegga på ytan men samtidigt helt vansinnigt grunt med bottenväxter som ändå gjorde det svårfiskat.

Regnet avtog samtidigt som första driften satte igång. På beteslåset hamnade en slags pearlig, blå/röd Lucy från Esoxgear. Den gillade sniporna och det högg ett par stycken.

 

img_6505

 

Strax därefter mojnade den vind som blåst så kraftigt i nästan en vecka.

 

img_6504

 

I en djupare sjö kan detta innebära svårigheter men i asgrund sjö är det närmast katastrofalt. Det enda som är värre är solsken på det. Och det fick jag.

 

img_6506

 

Fisket innan var trögt men efter solen var det tack och adjö. Drifter avlöste varandra men det var fullkomligt tvärdött. Inte ens betesfiskarnas rumlande i ytan syntes men jag nötte tröstlöst vidare. Först ett par timmar senare, när solen åter täcktes av regntunga moln lyckades jag locka en galet arg 2,5:a till hugg.

 

img_6465

 

Under gäddans ursinniga kamp vid båtkanten såg jag något flyga genom luften och upptäckte snart nog vad som saknades;

 

img_6507

 

…paddeln! Alltid lika tråkigt när det händer men det hör ju liksom till. Kvällen var redan ganska sen och det var dags att ta sig hemåt. Medans båten sakta tog sig genom uppklippta fåror packade jag ihop grejorna. När jag skulle stänga igen väskan skymtade jag något blå/rött på durken bakom. Paddeln, såklart. Den var nästan hel så tändaren åkte fram och min Lucy lever således vidare. Alltid något. Man får glädja sig åt det lilla när gäddorna är tjuriga – som ordspråket lyder…

Skitfiske på er, så länge!

P.s

Det finns de gäddfiskare som skulle säga att jag får skylla mig själv efter att ha sett bilden nedan. Att trögheten denna kväll var självförvållad. Personligen satsar jag på det drastiska väderomslaget som en betydligt mer sannolik faktor…

 

img_6502

 

 

Krystad stämning med Mälaren

Jag och Mälaren är inte riktigt kompisar. När vi stundvis ses blir stämningen något ansträngd, nästan krystad. Lite som det kan bli när man aldrig lärt känna varandra ordentligt och sedan har ett distansförhållande.

Det är snart en månad sedan vi sågs senast och då blev jag brutalt nedtryckt under 24-timmarsgäddan. Sedan dess har jag inte haft vare sig anledning eller tillfälle att återbesöka mitt nemesisvatten. Inte förrän igår.

Aleksander bjöd in till en kväll på Ekoln i sommargäddans tecken. Eventuellt skulle det också ges tillfälle att dra upp en matgös eller två. Vi utgick från Skarholmen i vanlig ordning i Aleksanders trevliga Crescent. Det var förmodligen sista gången jag hade äran att fiska från den då han inväntar nyförvärvet som snart skall hämtas; en stadig Buster XL.

 

img_6454

Två snyggingar på väg ut…

 

Det var branter som gällde under den första halvan av kvällen för att sedan beta av lite gräsflak. Det hela började riktigt trögt och under den första timmen eller så hade vi inte ens någon kontakt. Det roligaste som hände var en kort regnskur som fick min 198 cm långe vän (utan regnkläder) att försöka gömma sig under styrpulpeten. Det gick sådär…

 

img_6455

 

Första fisken som fick syna insidan av båten var inte alls någon gädda. Vi skulle förflytta oss från A till B och körde lite göstrolling på vägen då min fru beställt gös till middag idag. Sagt och gjort! Efter en kvart kom kvällens enda göshugg.

 

img_6456

Finfin matgös med marginal över minimimåttet på 45 cm.

 

När denna var avbockad på beställningslistan övergick fokus åter på sommargäddorna. Men de skulle visa sig vara riktigt tjuriga denna julikväll. Vi (jag) lyckades bara kroka tre mindre men ursinniga fiskar som föll för Firetigerfärgen i olika utföranden; Mcrubber och Rapala Glidin Rap.

 

img_6457

En utav tre.

 

Så mycket roligare än så blev det inte men det räckte gott. -Det är svårt med sommargädda på Mälaren, sa Aleksander. Jag skulle vilja säga att det är svårt med Mälaren, punkt! Det handlar förstås om tid. Att lägga tid och lära sig. Men då jag har så många andra vatten närmare kommer det nog inte att bli så. Jag och Mälaren fortsätter således vårt ansträngda distansförhållande som dock skänker några sporadiska ljusglimtar då och då.

Skitfiske på er, så länge!