Slutet på den långa uppförsbacken?

Ni vet känslan när saker och ting inte klaffar. När motvinden är stark och uppförsbacken lång. Jag talar inte om livsavgörande saker utan mer om när man lämnat in bilen på service för 8.000:- och den andra bilen går sönder dagen efter. Eller när man precis investerat i ett nytt kylskåp och vattenpumpen till brunnen havererar i samma veva. Lite den känslan, som så ofta får en att sucka djupt och utbrista; – Men, vad fan!?

Så har mitt förhållande till gäddfisket varit de senaste två månaderna. Jag har inte fått till det alls bland semestrar, familjetid och igenväxta sjöar. Sommaren är förvisso alltid lågsäsong för mitt fiske men denna sommar tog verkligen priset. Nu ska det få bli ändring på det. Ett avbrutet spö och en meterfisk avgjorde saken.

Under förra veckan, den gångna helgen samt i början av denna vecka var jag ute i Öregrunds yttre skärgård med ”storbåten.” Högsommarvärmen bredde ut sig över kobbar och skär och livet var inte så dumt alls. Till skillnad från fisket. Jag gjorde några sporadiska gäddförsök med ett par skärgårdssnipor som magert resultat.

 

img_6400

Sommarkväll med spinnerbait.

 

Istället lade jag lite mer krut på abborrarna. Familjen uppskattar stekt abborre till lunch och det smakar ju extra gott när man själv fiskat upp den. Sagt och gjort! Jag gav mig ut på jakt efter matborrar men det närmast obefintliga fiskeflyt jag hade för stunden satte käppar i hjulet. Abborrarna stod inte att finna på de vanliga tillhållen och många kast gav få hugg. Till slut hittade jag ett sund som gav smärre utdelning (12 fiskar varav 5 dög till stekpannan).

 

img_6403

Det räckte till en magisk lunch!

 

Skärgårdssemestern fortsatte i sitt stilla tempo men det blev just inget mer fiske. Inte förrän dagen innan hemgång då jag fick för mig att dänga lite med gäddspöt från klipporna. Jag satte på en guldglittrig Mcrubber, riggade upp mobilen mot en sten för att filma ett litet klipp och kastade. Jag gick tillbaka till mobilen, kollade på filmen och såg mest bara klippor då telefonen glidit ned. Jag riggade om, satte igång inspelningen och gjorde mitt andra kast. Då hände det här. Men, vad fan!?

Efter tre år i mycket hård och trogen tjänst kastade mitt Svartzonker Signature Spinn 8,6´ in handduken. Egentligen är jag ganska imponerad över att det hållit så länge med tanke på hur många kast som gjorts och på hur många gäddor som drillats under dessa år. Men nu var det alltså dags att lämna in.

Dagen efter (när jag fick rimlig täckning igen) lade jag ut klippet på Instagram. Bara ett par minuter senare surrade ett sms till i telefonen. Det var från Anders, han som budade hem årets Karma-guidning på mitt hemmavatten. -Jag har ett spö till dig, skrev han. Det visade sig vara ett St. Croix Legend Tournament Bass, Swimbait på 7,9´ och kastvikt upp till 120 g. Perfekt! Jag slog till direkt och det kan jag redan säga att jag sannerligen inte ångrar.

Redan under gårdagen (tre dagar efter spöbrottet) lyckades vi bestämma träff trots semesterplaner och allt. Anders fick en slant och jag fick åka hem med ett blått spö i strumpa. Nyfikenheten och suget att testa pulvret i det (för mig) nya spöet tog överhanden och jag återvände till mitt igenväxta hemmavatten.

 

img_6435

Näckroseland! Det som knappt syns på bilden är det gröna ”slem” som växer i bollar under alltihop. Sammantaget = ofiskbart. Räddningen är de ”gångar” som klipps till bryggor och båtplatser tillhörande de boende runt sjön. Dessa gångar länkas sedan samman av strömfåran i sjöns mitt.

 

img_6434

Nyförvärvet!

 

Min lilla motor puttrade ilsket när den sakta tuggade sig igenom spenaten. Var tjugonde meter eller så måste farten sänkas och motorn ”skakas” upp och ned i vattnet för att propellern åter ska bli ren. En tålamodsprövande övning, då man ju alltid är ivrig att få börja fiska.

Till slut var jag framme och mitt första kast med eget St. Croix-spö var ett faktum. Vilken lycka, vilket spö! Jag har alltid varit nöjd med mitt SZ-spö, på samma sätt som jag alltid var nöjd med min Daiwa Lexa. Men när jag bytte till en Shimano Calcutta 301 insåg jag vad prisskillnaden berodde på. Så även med detta spö. Det kastade som en dröm och låg perfekt i handen. Otrolig skönt, även att drilla med visade det sig.

Jag fiskade till en början med spinnerbait och smågäddorna visade snabbt uppskattning.

 

img_6438

Det blev ett par snipor och denna fisk på ca 3 kilo.

 

Solen började att gå ned, vinden försvann helt och betesfisken vaknade till liv i ytan. Jag hade kommit till en plats där det faktiskt var möjligt att fiska med icke vasskyddade krokar – något jag knappt varit med om tidigare i denna sjö sommartid.

 

img_6440

 

Betesvalet föll på en Mcrubber Firetiger, snabbt invevad strax under ytan och ytterligare några smågäddor fick se sig krokade.

 

img_6442

 

Men plötsligt, lika oväntat som välkommet, kom ett större hugg. Ett sådant hugg som jag aldrig fått i denna sjö under sommaren tidigare. Dels förstås för att jag knappt fiskar där då men också för att jag aldrig tidigare hittat större fisk i de klippta fårorna. De har fram tills nu lyst med sin frånvaro därute.

Fisken stångades ganska bra men jag trodde ändå att det rörde sig om en liten och sommarstark. Först vid båtkanten såg jag, i det allt mer dunkla skymningsljuset, att det nog rörde sig om en metersfisk. Håven åkte fram och fisken gled bekymmersfritt in. Äntligen!

 

img_6443

Ingen jätte alls men en ack så välkommen och självförtroendestärkande fisk på 100 cm prick och ca 6 kilo.

 

Det sista kvällsljuset övergick snabbt till mörker och det korta ”spötestarpasset” var över. Men så bra det blev! Nytt spö, nyväckt självförtroende och därmed precis den knuffen i rätt gäddriktning som jag behövde. Den efterlängtade nedförsbacken hägrar!

Skitfiske på er, så länge!

 

 

Hargshamn och de arga smågäddorna

Igår tog jag mitt pick och pack och drog en handfull mil österut. Det var Hargshamn som gällde och fiske från en riktig gäddracer.

 

img_6338

Kimple Bass TF 468 – en mycket trevlig farkost.

 

Ena halvan av Team Keepitsimple; Tony, som jag fiskat med ett par gånger tidigare, och hans kompis Sebastian hade nämligen bjudit in till en helkväll i gäddans tecken. Klockan 16.00 sladdade jag in på parkeringen vid Hargshamns camping och grabbarna stod redo vid bryggan. Jag tryckte ned mina prylar i båten och hade som vanligt med mig mest packning av alla. Vad kan jag säga, jag gillar att vara förberedd på olika situationer…

Tony rattade sin sprillans Kimple mot ett par grynnor där vi tänkt att inleda kvällen.

 

img_6328

Sebastian under färd. Gästen fick vänligt nog den enda stolen, bortsett från kaptenens.

 

Det hela började ganska trögt. Gäddorna var inte på humör eller kanske inte ens på plats ordentligt. Sebastian tog en liten rackare på hemgjort tailbete men i övrigt gav inte första anhalten något mer.

 

img_6327

Snipa på Sebastians egna bete. Han körde hela kvällen med sina egna beten och nästan hela kvällen med den på bilden – det är respekt! Att inte falla ned i det så vanliga betesbytarträsket när fisket stundvis är segt. Sebastians beten hittas på Instagram där han heter Snlures.

 

Vi fiskade oss vidare längs en djupvass men det var allmänt trögt och kinkigt. När vi skulle förflytta oss föreslog jag ett litet växtrikt sund mellan två öar där jag haft hyfsat gäddfiske tidigare somrar – det enda lilla ställe jag hade i bakfickan. Så fick det bli och det var först där som det lossnade, åtminstone antalsmässigt.

 

img_6333

Tony,…

 

img_6335

Sebastian…

 

img_6331-1

och jag. Snipor och åter snipor, denna på en CL Shad 18 i blå/vit kostym, ett bete som tjänat mig väl men som nu gått i pension, en paddel kort.

 

img_6336

Min största (minst lilla) för kvällen, en ca 2,5:a på Wingman.

 

Som alltid på sommaren är huggen spektakulära och mördande hårda. Även små gäddor känns först stora och de är så vansinnigt roliga att fiska. Mitt SZ Spinn på 8,6 fot med progressiv aktion och därmed rätt mjuk topp bjöd på rejäla spöböj av de arga smågäddorna och Tony och Sebastian, som är vana att fiska med något kortare och styvare spön, lurades varje gång att det var stor fisk som hade krokats. Tyvärr blev det aldrig så. Störst för kvällen blev en fisk på ca 3 kilo som Sebastian petade upp. Tyvärr slet den sig för att slippa vara med på kort.

Vi provade lite andra hak också men det gav just ingenting. Ett par timmar senare återkom vi till det lilla sundet för att avsluta kvällen där efter solens nedgång. Jag bommade ett par hugg men Tony lyckades bättre. Han hade slängt på ett silvrigt skeddrag (Utö) på beteslåset och plockade ett gäng friska snipor, tyvärr för små för att ens fastna på bild. 😉

Klockan var plötsligt sent och det roliga var över för denna gång. Vi lyckades peta upp 12 gäddor, abborrprylarna som var med fick ligga orörda, sällskapet var mycket trevligt och sommarkvällsvädret fint = en lyckad kväll. Storleken uteblev men det fixar vi nästa gång! Tack för turen!

Skitfiske på er, så länge!

P.s

Tillhör man den tveksamma skara som gillar att lägga nät lite här och där i skärgården vill jag gärna uppmana att väl märka ut sina nät. Små vita dunkar bland halvstora vågor syns inte på håll!

 

img_6340

Jag hade med vass kniv (väl förberedd, som sagt…) och fick därför agera propellerfrigörare. Beefen mellan nätfiskare och sportfiskare fortgår…

 

 

 

 

 

Semesterfiske

Efter förra helgens våldsamma nederlag försvann jag ut till Öregrunds yttre skärgård med svansen mellan benen. Jag och barnen tog en liten tur med ”storbåten” bland kobbar och skär.

 

img_6264

 

Abborrspöt följde naturligtvis med men användes inte så flitigt. Något var på tok med abborrarna då de lös med sin frånvaro på platser där de alltid hittats tidigare somrar. Förmodligen tyckte de inte om vattentemperaturen på blygsamma 15 grader där vi låg ankrade.

 

img_6297

 

Efter ett par dagar på klipporna letade vi oss hemåt igen och mitt sug efter gäddfiske var närmast okontrollerbart. Trots att jag lämnat hemmavattnet för säsongen blev det ett kort kvällsbesök häromdagen. Växtligheten var i vanlig ordning galet tät men strömfåran i mitten var någorlunda fiskbar.

 

img_6311

Strömfåra närmast, resten av sjön är otillgänglig.

 

Fisket i fåran är sällan något att skryta med. Gäddorna är små men med lite tur letar sig större abborrar ut dit ibland. Med gäddsuget i ryggen blev det förstås storspöt som fick jobba först. Ett spinnerbait kryssades mellan näckrosorna och det uppskattades av gäddorna.

 

img_6308

Våldsamt hugg av denna arga fisk runt 3 kg.

 

Jag tog ytterligare några mindre fiskar innan abborrarna fick sig en chans. De var betydligt kinkigare dock och jag lyckades bara kroka några små rackare på Texas.

 

img_6310

 

Skymningen smög sig på och solen sjönk ned bakom trädridån. Jag rodde sakta hemåt, njöt av den vackra sommarkvällen. Det blev lite sporadiskt gäddfiske på vägen men utan resultat. Först när jag närmade mig båtplatsen såg jag ett enormt plask när en tillsynes stor gädda var i full jakt. Jag smög mig fram med båten och lade ett kast i växtkanten precis bredvid vaket. Jag hann knappt börja veva hem spinnerbaitet förrän ett galet hugg sög tag i hela spöt. Mothugget satt och fisken svarade med att dra ned och in i växtligheten. Linan fastnade sedan flera gånger under drillningen och det var svårt att avgöra fiskens storlek. Med tanke på vaket (och ryggen som hastigt syntes) samt hugget hade jag gissat på en fisk närmare metern och runt 5 kilo. Det var med viss förvåning som det visade sig vara ännu en gädda i 3-kilosklassen.

 

img_6313

 

De är så galet våldsamma nu under sommaren och så fantastiskt roliga att fiska. Synd bara att det är så svårt att nå dem här hos mig. Då är det tur att det finns de som hör av sig med inbjudningar ibland. Nu senast Tony som jag fiskat med ett par gånger i Hallstavik/Hargshamn. Det verkar som det blir ett kvällspass i nästa vecka och det är med stort nöje som jag drar till skärgården för lite gäddrevansch. Revansch efter förra helgens tävling som drog ned gäddsjälvförtroendet rejält. Jag vet att jag kan fiska gädda trots att jag är långt ifrån någon mästare. Det är bara så svårt att komma ihåg det ibland…

Skitfiske på er, så länge!

 

24 h – gäddan 2016

Jag är ingen tävlingsfiskare, egentligen. Tidigare har jag endast varit med på en handfull King of Mälaren. Riktigt roligt förvisso men två sådana tävlingar per år har räckt bra för min del. Nu var det dock dags att prova en annan tävling också, en med ett något annat upplägg. Som tävlingsnamnet antyder så håller evenemanget på i ett dygn. Med starttiden 16.00 på fredagen och sluttiden 16.00 på lördagen är det en mastodonttävling av rang. Tävlingen går ut på att fånga långa gäddor. De tio längsta räknas ihop (de måste vara minst 80 cm för att ens räknas) och det lag med flest cm vinner. Det finns också individuella priser för tävlingens tre längsta fiskar.

Thomas, som jag fiskat lite med tidigare, och kans kompis John hörde av sig för ett par veckor sedan med en plats över i båten. Jag tackade genast ja, utsvulten på fiske som jag var (är) vid tillfället. Det kändes också som en perfekt start på semestern som hoppade igång i fredags och jag styrde bilen mot Mariefred direkt efter jobbet.

Väl i hamn möttes jag av det vanliga myllret inför tävling. Hårt taggade gäddfiskare och amerikansk aluminium i en salig blandning. Stämningen var på topp.

 

img_6230

I väntan på kaptensmötet.

 

Jag packade ned mig i båten, som redan var ganska trång med fiskeutrustningar, kläder och bensindunkar om vartannat. Efter alla mina prylar och all mat jag hade med mig blev det galet trångt, för att inte tala om tungt. Thomas 40-hästare fick jobba stenhårt för att få upp oss i 15 knop…

 

img_6231

På väg ut mot start. Kapten Thomas i rött och den storvuxne John med mätbrädan.

 

Starten gick 16.00 och vi lade oss längst bak då hastigheten saknades. Vill ni kika på starten så rekommenderar jag Digital Hexas lilla film (https://www.youtube.com/watch?v=eIb7Q2gnxrw).

Planen var grynnkanter och tillhörande flak. Djupare på dagtid och grundare på kvällen. Thomas och John är ganska bekanta i området men själv har jag aldrig varit i dessa vatten. Ingen av oss har dock särskilt stor erfarenhet av sommargäddfiske på Mälaren. Det märktes, kan vi väl säga.

 

img_6233

Strax efter starten och vackra Mariefred lämnas för ett dygn.

 

Fyrtio minuter efter start var vi framme vid första anhalten – ett sund med några kanter och djupvassar. Det gav just ingenting och vi drog snabbt ut på första grynnan. Vi hade några kontakter och fick ett par snipor på både gummi och spinnerbaits.

 

img_6235

Även mitt hemmabygge dög.

 

img_6239

75 cm på CL Shad18.

 

Vi testade en hel del lokaler och olika typer av djup samt strukturer men när klockan blev midnatt hade vi bara fått 5 gäddor varav noll godkända, trots ca 7 timmars effektivt fiske. Det var dags för sen middag och två timmars övernattning i tält innan gryningsfisket hägrade. Thomas och John hade förberett tältplatsen tidigare under dagen så det var bara att krypa ned i sovsäcken och försöka koppla av en stund innan det var dags att gå upp igen med nyladdade batterier.

02.36 – larmet hade ringt en första gång och jag låg och lyssnade på regnet som smattrade på tältduken. Tröttheten låg som en tjock gröt i huvudet men det var dags att stiga upp trots att kroppen skrek i protest.

 

img_6240

Kokkaffe i skenet av pannlampan.

 

img_6241

Dag två och färd ut mot nya grynnor.

 

Vi åkte ut ur det vindskyddade området och möttes av en sydlig vind, betydligt kraftigare än vad SMHI förutspått, redan tidigt på morgonen. Aj då! De tilltänkta grynnorna och flaken låg i full vind i ganska stora fjärdar. Med den båt vi hade var det inte riktigt läge att ligga ankrade i halvstorm och samtidigt kunna fiska effektivt. Det blev att tänka om. Halvt skyddade sund, uddar, grynnor och djupvassar besöktes. Solen gjorde oss sällskap under första halvan av dagen och det var riktigt behagligt att stå och fiska. Men vi fick ingen fisk. Under dag två kom sammanlagt tre gäddor upp. Samtliga tagna av Thomas på spinnerbait. Jag och John blankade på lördagen, trots 10,5 timmars effektivt fiske. Vad ända in i…!!!

 

img_6243

 

Vi provade allt, som det brukar heta. Beten, djup, strukturer mm. Inget funkade! En lätt panik och rejält stukade självförtroenden låg som tunga moln ovanför båten. Ungefär samtidigt kom även riktiga, tunga moln. Under lunchpausen öppnade sig himlen, första gången…

 

img_6244

Ett syndrom vid trangia-köket.

 

Efter värmande gulaschsoppa var det bara att ösa båten ännu en gång och dra ut på sista rycket. Vi körde in i kaklet men det hjälpte inte. På väg tillbaka mot Mariefred var det hela havet stormar. Den sydliga vinden hade plockat upp rejält i styrka, vågorna fräste och det var sakta och säkert som gällde när vi styrde oss fram i regnet. Som för att göra det hela ännu roligare tornade plötsligt en kolsvart front upp västerifrån. En blixt syntes, snabbt följt av en rejäl smäll. Som tur var hade vi land ganska nära och det var omedelbart skydd som gällde. Vi såg några som trotsade ovädret och fortsatte – dumdristigt. Blixtar är inte att leka med.

 

img_6250

Åskfront…

 

img_6252

…följt av ett obönhörligt hällregn.

 

Efter en kvart hade fronten dragit österut och regnet lugnat ned sig något. Vi fick ösa båten ytterligare en gång och påbörjade sedan halvtimmesfärden till Mariefred. Det var tre urtrötta, dyngsura och allmänt stukade gäddfiskare som styrde in i hamnen vid 15.30. Vi hade fiskat effektivt i nästan arton timmar. Tre personer. Åtta fiskar. Noll godkända. Vilket monumentalt fiasko! I ett lätt översvämmat Mariefred hällde regnet ned fortfarande då vi resignerat lämnade in mätbrädan, dock inget protokoll av förklarliga skäl. Jag packade in min sjöblöta packning i bilen, åkte och tankade en extradunk med bensin till grabbarna så att de hade tillräckligt till återfärden till Ekerö. Sedan tackade jag för mig och styrde hemåt mot norra uppland, tom i huvudet efter den tuffaste fiskeupplevelsen jag någonsin varit med om. Hård vind, mycket regn, lite sömn, åska, noll godkända fiskar men märkligt nog också roligt – för att summera det hela.

I skrivande stund är det söndag eftermiddag. Jag har för första gången på minst tjugo år sovit i elva timmar i sträck under natten. Helgens intryck har sjunkit in och det nederlag som under gårdagen lämnade en skarp, bitter smak i munnen har nu mattats av. Vi krigade åtminstone. Vi gav inte upp. Vi var bara på fel plats vid fel tidpunkt. Så som det kan bli ibland när rutinen saknas. Vad kan man göra, annat än att ta nya tag?

Skitfiske på er, så länge!

P.s

Jag vill förstås också passa på att gratulera vinnarna av lagtävlingen; GTC/Dragon med sina 954 cm. Grattis! Vill ni se hela resultatlistan hittas den här; https://www.facebook.com/groups/204779382951778/?fref=ts. Vi hette Pike Rockers och hittas längst ned på listan, tillsammans med de nio andra lag som blankade…