Mälaren – en heldag på gott och ont

Denna kylslagna och klara söndagsmorgon träffades tre taggade gäddfiskare i Skarholmens hamn, södra Uppsala. Det var undertecknad, Aleksander och Erik ”Honken”, dvs medlemmarna i Team Syndrom, som skulle ut och reka inför nästa helgs tävling.

Efter 1,5 vecka med milt och mulet väder samt en stadig sydvästlig vind var det med viss besvikelse vi kollade väderleksrapporterna dagarna innan. Kallras, molnfritt och svag nordan – det luktade svårfiskat. Men samtidigt är det en rolig utmaning, att försöka knäcka koden när oddsen är dåliga. Vem vet, det kan ju vara samma förutsättningar på tävlingsdagen? Jag har tidigare klagat en del när vädret inte stämmer just när man har tid att fiska. Kanske kommer jag också att göra det i framtiden. Men jag försöker att bli bättre än så, försöker att sluta se negativt på något jag ändå inte kan påverka. Klyschorna till trots så får man göra det bästa av situationen, nöta på, hitta nya vägar till huggande gädda och lära sig något på kuppen. Ibland lättare sagt än gjort.

Vi styrde ut från hamnen vid 08.30 i Honkens trevliga Buster. Planen var att kunna etablera en plan. Ja, alltså inför vårupplagan av King of Mälaren som går av stapeln på lördag. Vi skulle prova branter innan lekvikar, grundflak och några djupvassar.

 

Kall morgon med is i båten…

 

…som dock snabbt tinade upp i detta väder. Tufft gäddläge!

 

Drifterna startade, beten ven genom luften och humöret var på topp. Erik tog ganska snabbt en snipa inne på grunt vatten men sedan skulle det dröja innan nästa kontakt. Vi provade det mesta i betesväg och en rad olika ställen med skiftande djup och struktur. Först flera timmar senare knep även Aleksander en liten fisk på grundare vatten.

Något frustrerade över vädrets och det grumliga vattnets övertag började vi jobba de mer intressanta ställena efter 12-tiden, sparade tills solen hunnit värma upp vattnet något efter nattens kallras. Vi lokaliserade en stadig mängd betesfisk på en djupare kant i nära anslutning till ett grundområde och ankrade. Några enstaka moln täckte precis solen och en lätt bris fick vattnet att krusa sig. Den lilla väderförändringen räckte för det tog inte många minuter innan Honken skrek: -Fisk!

 

Ingen jätte denna gång heller men åtminstone godkänd i tävlingsmått mätt, dvs över 70 cm.

 

I kasten därefter var det min tur. Jag fiskade sakta hem en Mcrubber över djupkanten när ett riktigt härligt, stenhårt hugg kom.

-Japp, bättre fisk, sa jag men kände snabbt att den inte var så stor. Upp kom en fisk runt 80-85 cm som hade inhalerat betet så pass att den bakre kroken fick pillas ut bakvägen genom gällocket och plockas bort från fjäderringen. En snabb release efter detta kändes viktigare än ett foto så därför uteblir bloggbilden.

Sedan tog det stopp igen. Drifterna avlöste varandra och beten byttes fram och tillbaka men denna svåra Mälartur gav inget mer. Vid fem-tiden var vi tillbaka i hamnen. Samtidigt som vi nog alla kände oss lätt besegrade så lyckades vi ändå med dagens mål; att utarbeta en plan inför nästa helg. Om den sedan håller återstår att se men vi ska åtminstone hålla oss till den.

 

img_5561

Aleksander under färd.

 

img_5567

Kapten Honken i sin trevliga båt.

 

Skitfiske på er, så länge!

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *