Fånga & Frige vid spinnfiske – så gör jag

Att Catch and Relase (fånga & frige på svenska) är ett fungerande koncept för ett hållbart fiskbestånd råder nog inga tvivel om. Studier i ämnet har gjorts, bland annat examensarbetet av Sportfiskarnas Tobias Fränstam. Välkonditionerade fiskar återfångas av sportfiskare över hela landet och gäddfisket fortsätter att vara bra, på de flesta ställen. Men det finns ju en baksida av detta mynt. Sportfiske handlar inte om att plåga fiskar men det är tveklöst en ofrånkomlig följd. Vassa krokar orsakar sår och skador. Vissa fiskar skadas rejält och ett fåtal så pass att de stryker med. Men hur ska man då bete sig för att minimera dessa skador? Jag tänkte här redogöra för hur jag gör.

Detta behövs:

  • Viktigast av allt – ordentliga tänger, både en lång kroklossare samt en kraftig avbitartång.

 

img_5729

 

  • Håv med gummerat nät – ju djupare nät desto bättre.
  • Eventuellt en avkrokningsmatta

När jag får en mindre fisk som jag varken vill mäta eller väga så tar jag den mest skonsamma vägen av alla; krokar av i vattnet.

 

img_5536

Snabbt foto innan avkrokning i vattnet. Gäddans kropp är hela tiden kvar i vattnet.

 

Måsta man ta i gäddan ska händerna blötas först för att inte skada dess slemskikt. Minst skada eller risk för skada på fisken får man genom att ta ett gälgrepp, även på liten fisk. Låt så mycket av kroppen som möjligt vara kvar i vattnet. Sitter krokarna djupt och illa i t ex gälbågar så klipper jag alltid av krokspetsarna och ibland kan man behöva lirka ut bakvägen, dvs. genom gällocken. Krokar som sitter bra i över- eller underläpp lirkas försiktigt loss, slit aldrig! Tänk er själva om en krok fastnar i ett finger, hand eller ansikte. Skulle ni vara lite försiktiga eller tokslita?

En större fisk vill man kanske mäta och/eller väga. Som bloggare och instagrammare vill man ju också dokumentera det hela med några snabba kort. Här blir en håv med gummerat nät (dessa är mycket mer skonsamma mot slemskikt än vad vanliga, knutna garnnät är) nödvändig. Håva fisken och kroka sedan av i håven.

 

img_5666

Avkrokning i håv på g.

 

Vissa använder en blöt avkrokningsmatta vilket också funkar men jag föredrar att ha fisken kvar i vattnet så mycket det bara går. Efter avkrokning får fisken vila i håven medan mät- och vägutrustning förbereds. Jag väger alltid fisken i håvnätet för att undvika onödig beröring vid överflyttning till vågsäck eller påse. Risken finns också att gäddan sprattlar under denna förflyttning och är man inte aktsam kan fisken tappas i båten alternativt få skadad käke om den kränger i ett stadigt gälgrepp. Efter vägning är det bara att väga enbart nätet för att se hur mycket vikt som ska dras av. Mätning gör jag på en mjukplastdekal som jag köpt av Piggking. Den fuktas först och sedan läggs gäddan på dekalen. När ni lyfter gäddan ur håven; tänk på att stödja under buken och hålla fisken så lite som möjligt vertikalt då dess skelett inte är byggt för att hänga med huvud upp och stjärt ned i den mycket kraftigare tyngdlag som gäller ovan vatten. Har man avkrokningsmatta med måttband slås ju två flugor i samma smäll vid avkrokningen.

Ta sedan ett par snabba bilder och ha alltid ambitionen att gäddan ska vistas så kort tid som möjligt ovanför vatten.

 

img_5488

 

När fisken ska simma tillbaka finns det olika metoder att tillgå. En del kastar i gäddan med huvudet före, så att den gör ett ”dyk”, med motiveringen att den då genast vaknar till och simmar iväg. En metod som kanske främst används på mindre fisk som inte drillats så hårt. En stor gädda som kämpat väl är trött, medtagen och har mycket mjölksyra i musklerna. Den behöver lite mer tid på sig. Lägg ned fisken i vattnet så att den ligger horisontellt på rätt köl. Håll den i ett stadigt grepp i stjärtspolen.

 

 

Tänk på att vid kraftig vind eller strömmande vatten ska fiskens nos peka mot vågor/ström. Kommer mycket vatten in ”fel” väg, dvs genom gällocken kan fisken få svårt att syresätta sig. Av samma anledning ska man inte köra fisken fram och tillbaka i vattnet i väntan på att den ska kvickna till utan håll bara still. Ibland kan man ”väcka” den genom att försiktigt peta på huvud, nacke eller rygg då den ofta skräms och simmar iväg.

Någon enstaka gång ibland är oturen framme och fisken står inte att rädda efter ogynnsam krokning. Ta hem och ät! Det blir inte mer närproducerat och kravmärkt än så.

Lycka till med att fånga & frige samt glöm inte att ge fisken den respekt den förtjänar. Skitfiske på er, så länge!

 

Ett av mina bästa fiskepass – någonsin!

Igår skänkte vardagen mig ett av sina gyllene små tillfällen; ett eftermiddags/kvällspass på sjön samtidigt som allt stämde. Efter att ha jobbat in större delen av lunchen kunde jag kasta mig iväg till sjön redan vid 14.30-tiden. Där väntade en Team Syndrom-medlem; Honken. Det var premiär för honom på min hemmasjö och vilken premiär han fick!

Mörka moln hängde blött och tungt på himlen och den veckolånga nordanvinden hade under dagen vridit om till sydlig. Det luktade gädda långa vägar.

Vid första anhalten hann jag knappt få i drivankaret innan Honken fått hugg på sitt andra kast.

 

img_5701

Smal fisk på knappa 90 cm. Det visade sig vara en återfångst. En fisk jag tog på samma fläck för ett par veckor sedan.

 

Nu jädrar, tänkte vi och drev vidare. Men det hände inte så mycket mer på den korta, första driften förutom ett par riktigt små fiskar. Vi begav oss istället till passets huvudplan, ett ställe vi skulle fiska av noga, stället som gav 9,5:an i lördags.

Sedan blir allt ett virrvarr, ett enda töcken. Så här i efterhand när jag sitter vid köksbordet och skriver dessa rader känns det hela lätt overkligt. Hände allt det där, verkligen? Och om det gjorde det; i vilken ordning? Jag ska försöka återberätta så gott det går.

Det hela började med att jag satte på samma hemmasnidade tail som levererade i lördags. Sedan bytte jag aldrig (förutom två knorrar som blev söndertrasade).

 

img_5723

 

Vi hade någon liten kontakt men sedan small det i ordentligt på mitt bete, på samma fläck där jag fick 106:an i lördags. Det var en till stor fisk. När jag såg den närma sig båten var jag helt säker på att det var samma gädda. Lång, tjock och tung. Erik håvade, lättnaden infann sig och glädjen likaså. Avkrokning och mätning; 106 cm även denna. Det måste vara samma fisk, tänkte jag. Vågen visade 8,75 kilo, alltså 750 gram mindre än helgens fisk. Märkligt! När gäddan vilade sig i vågnätet synade jag teckningen på samma sida av gällocket som den man ser på bilden av helgens madam. De var olika! Alltså två olika fiskar med samma längd på, i stort sett, samma fläck. Riktigt häftigt!

 

img_5706

 

img_5703

 

Det här var startskottet på något man som gäddfiskare sällan upplever; en riktig kalabalik. En huggbonanza utan dess like. Vid det här laget hade vi fem avkrokade fiskar på en timmes fiske. Under de följande tre timmarna fick vi 23 gäddor till. 28 totalt, 14 i var. Många små men de flesta mellan 70 – 80 cm. Vid tre tillfällen hade vi dubbeldrillningar, något jag aldrig tidigare varit med om. Det är här det börjar bli ett töcken av minnet. Jag vet knappt hur jag ska beskriva det hela utan radar upp lite bilder istället.

 

img_5699

 

img_5709

93:a

 

img_5711

 

img_5721

 

img_5720

 

img_5717

 

img_5714

 

Det var galet! Nästan alla fiskar var riktigt trinda, extremt huggvilliga och hade fortfarande iglar på sig. Med 3,5 veckor sedan isen gick hade jag räknat med att leken skulle vara i full gång fortfarande. Men utan ett enda romkorn i sikte är det bara att konstatera; efterleksfisket är igång. Så pass att de redan hunnit äta sig tjocka! Samtidigt som de har iglar? Det hela låter oerhört märkligt och jag har inte varit med om något liknande under tidigare vårar i detta vatten.

Nåväl, det är bara att tacka och ta emot! Detta pass kommer tveklöst att etsa sig fast i minnet för lång tid framöver. Etsa sig fast som en av de absolut bästa fisketurer jag någonsin haft. Jäklar så kul det är att fiska gädda!

Härnäst vankas det Karma-guidning på söndag. Då kommer den generöse auktionsvinnaren Anders Nilsson på besök från Stockholm. Jag hoppas innerligt att gäddorna fortfarande är i gasen då. Men trevligt kommer vi säkert att ha ändå, oavsett.

Skitfiske på er, så länge!

 

 

 

Hemmavattnet levererar

Spinnfiskeåret 2016 hade inte börjat något vidare för min del. Min lilla after-work-å producerade inte mycket efter en höst och vinter med mycket lågt vatten och den sedvanliga turen med gummijollen till åmynningen (när isen fortfarande ligger på övriga delar av sjön) uteblev. Sedan blev hemmavattnet isfritt i början av april och jag brukar då ivrigt kasta mig ut. Men denna vår gavs inte tillfällena. Eftermiddagarna har varit upptagna med annat och de två helger som gått sedan islossningen har varit vigda åt King of Mälaren, först förfiske och sedan själva tävlingen. Fiske har det med andra ord blivit men ganska misslyckat sådant och nästan inget i ”min” kära sjö bortsett från två korta entimmessvängar. Detta sammantaget innebar att jag gick in i någon slags tjurskallighetsfas som också gjort bloggandet lidande. Men nu är det ändring på det. Tänk vad allt kan ändras efter ett pass, bara.

Som ni förstår var gårdagens mer ordentliga premärtur på hemmavattnet hårt efterlängtat. Hela 7 timmars fiske, och med finbesök i båten. Christian ”Pikecandy” Asp tog sig upp från Stockholm. Samma Christian som tidigare i år fixade min snygga logga samt skickade ett par Destroy-gummin för testfiske.

 

img_5650

Christians nytillskott; Destroyers.

 

Klockan 08.00 mötte mr Pikecandy upp vid båtplatsen och efter snabb ipackning begav vi oss, rejält taggade, mot första driften. Det var en kall morgon med endast ett par plusgrader i luften trots sen april och så fortsatte det, om än på ett extremt ombytligt sätt.

Sol och stiltje ena minuten och kraftiga byar med hagel den andra. Och sedan lite spöregn på det. Men som tur var brydde sig inte gäddorna om väderomslagen denna dag. Det var mat som gällde.

Vi plockade två snabba snipor innan jag styrde båten mot en intressant vik som jag inte besökt på länge. En blå/vit Wingman med orange buk prydde mitt beteslås och den fick snabbt bekänna färg.

 

img_5659

En slank 98:a med grovt huvud på ca 5,5 kg.

 

Min Wingman blev under de följande timmarna rejält sargad då vi om och om igen fiskade av en fläck som höll mycket fisk. Christians egna gummi fick sig också fina blessyrer och vi knep ett gäng gäddor i den första viken.

 

img_5663

 

img_5680

 

img_5660

 

img_5664

 

Stärkta efter Trangiavärmd ärtsoppa och ca tio gäddor i båten drog vi så småningom vidare till nya ställen. Sund, grundområden med många vassfickor och avslutningsvis ett ställe som under höst och vinter levererade stora fiskar. Så även idag.

-Nu ska vi lägga oss en bra bit ut där och drifta söderut, sa jag och pekade mot sista driften. -Där står stor fisk men sedan ska man ju få dem att hugga också…

Jag satte på en hemsnidad tail som jag ännu inte fått något på. Det är en större modell, tänkt att trycka mycket vatten samt dyka med huvudet före vid vevstopp (lite SZ-tail-kopia). Micke ”Caesarlures” målade den i vintras (tillsammans med alla Syndromarna) i en fin ”Mälarfärg” enligt mitt önskemål. Betet fick simma för första gången under förra helgens King of Mälaren och gav då ett bomhugg. Idag fick den invigas och det med besked. På tredje eller fjärde kastet sög det i rejält i spöet. Nästan direkt efter kom fisken upp till ytan vilket brukar betyda storlek. -Bätte fisk, tjoade jag och började drilla in fisken på lång lina. Den bjöd på rejält motstånd, inga rusningar direkt men tjurig tyngd. Christian stod redo med håven när fisken närmade sig men som större fiskar brukar göra så rusade den flera gånger nära båten. Till slut omslöts den bastanta gäddkroppen av håvnätet och ”inte-tappa-ångesten” ersattes av lättnad och glädje. Först då insåg jag att det var en riktigt fin fisk som låg i håven.

 

img_5666

 

img_5683

106 cm och 9,5 kilo

 

img_5673

Bra kondis!

 

Vilken första tur på hemmavattnet! Drömstart! Samtidigt som jag är riktigt nöjd kändes det också lite trist att det inte var gästen som fick drilla denna fina fisk. Det hade varit pricken över i. Christian fick dock sy ihop säcken med den sista gäddan, tagen på hans eget, riktigt snygga tailbete.

 

img_5681

 

Ett mycket trevligt pass var så till ända och jag tackar Christian för gott sällskap och exemplarisk håvning. Nästa gång ska jag vara bättre guide och lämna de större till gästen. 😉

Skitfiske på er, så länge!

 

P.s

Till de tre grabbar som var ute i den andra båten igår (om ni läser detta); Jag förespråkar att äta egenfångad fisk men nästa gång ni vill grilla gädda föreslår jag att ni käkar den som väger 2 kilo istället för den som väger 8,48. Den stora har viktiga gener att föra vidare för ett framtida starkt gäddbestånd. Dessutom smakar de inte särskilt bra. Inga sura miner, bara ett tips!

 

 

 

King of Mälaren – våren, 2016

Idag var det dags; årets första av två gäddfisketävlingar jag brukar deltaga i. Laddningen har varit hård med testfiske förra helgen och riggning och vässning av krokar de senaste dagarna. Team Syndrom (Aleksander, ”Honken” och jag) träffades i Skarholmen strax innan 07.00, rejält taggade och förväntansfulla. Nu jädrar skulle det dras långa gäddor!

 

img_5599

 

Vi lämnade Ekoln i den soligt vackra morgonen och styrde söderut, mot Sigtuna och tävlingsstarten. Lätt nedkylda efter båtfärden kom vi fram till en hamn fylld av sportfiskare och deras farkoster. Trots att man har sett det ett flertal gånger nu så slås jag varje gång av mängden fiskemaskiner samlade på ett och samma ställe (dock färre än vanligt, denna gång bara 104 lag anmälda). Stort och smått trängdes bredvid varandra men det stora dominerade. En allt mer vanlig syn är amerikanskt aluminium, som ökar i antal för varje tävling.

 

img_5600

 

08.30 och kaptensmöte. Bryggorna bågnade under ett hundratal hungriga gäddfiskare i deras flytoveraller eller Bass Pro-ställ. Den evige tävlingsledaren Jens Ekhamn från Huntyard & Berras förklarade regelverket och gällande tider. Det var några positiva nyheter denna vår. Förlängd tävlingstid med två timmar, tidigarelagt tävlingsdatum (mitten av april istället för början av maj) för att störa gäddleken så lite som möjligt, samt fiskeförbud i hela Garnsviken (inte bara det fågelskyddsområde där det annars råder vistelseförbud) av samma anledning. Bra beslut!

Folket på bryggorna lyssnade, om än oroligt. Det vaggades fram och tillbaka, tyngd flyttades från en fot till en annan, nävar öppnades och slöts. Otåligheten låg tjock över hamnen och när Jens avslutade mötet och sa att man fick börja tuffa sakta ut ur hamnen blev det ett kaosartat virrvarr av flytoveraller som for hit och dit.

 

img_5602

 

img_5603

 

Vi åkte ut på Sigtunafjärden och lade oss i position bland den (tyvärr allt större) klunga båtar som skulle norrut. Strax innan 09.00 släpptes alla iväg och det blev som vanligt ”hela havet stormar” bland alla korsande svallvågor.

Resan tog oss norrut, mot den plan och de platser vi i förväg bestämt. Det var djupt fiske som gällde. Så pass att jag, som mest fiskar shallowriggat i riktigt grunda sjöar, inte riktigt fixade biffen med mina 10 g päronblyn utan var tvungen att skaffa lite Flexheads, 20- och 25 grams dagarna innan. Det var branter innan lekvikar som stod på schemat, för att sedan gå in grundare om behov fanns.

Första driften satte igång. En koncentrerad tysthet låg sänkt över båten. Det var fullt fokus på sjunkande beten och sakta hemtagning.

-Fisk, tjoade Aleksander och drillade in en snipa som tyvärr mätte 68 cm. För er som inte känner till regelverket så går lagtävlingen ut på att slå ihop längden av de fem längsta fiskarna men de måste vara minst 70 cm för att bli godkända. I kastet efter tog Aleksander ytterligare en mindre fisk men denna var godkänd.

 

img_5615

75 cm och den första godkända var i båten inom första halvtimmen.

 

Humöret var på topp och vi driftade vidare på djupare partier utanför lekviken. Men där tog det roliga slut för en stund. Jag lyckades bomma två försiktiga hugg men det var det enda som hände på vår första planerade plats efter en god tids nötande. Det var dags att åka till den andra.

 

img_5622

 

Ytterligare en lekvik stod på agendan och vi började återigen på de djupare partierna. Detta gav just inte mycket utan vi tog oss längre in.

-Fisk! Nu var det Honkens tur. En till liten fisk planade in mot båten och den klarade precis gränsen för godkänt.

 

img_5621

70 cm prick

 

Stämningen höjdes igen efter en långvarig tröghet men den skulle dessvärre snart nog dras ned rejält. Inom loppet av fem minuter fick både Honken och Aleksander var sitt rejält hugg. -Bättre fisk, skrek de båda och började drilla in fiskarna. Bägge syntes tydligt i ytan och de var båda fiskar runt 90 cm. Bra tävlingsfiskar som var extremt dåligt krokade efter försiktiga hugg. Ingen utav dem lyckades sitta kvar hela vägen in till båten utan skakade sig loss halvvägs. Vad fan! En får man räkna med, sådant som händer. Men två!? Direkt efter varandra!? Luften gick ur Team Syndrom där och då och det var med viss möda som vi försökte gaska upp oss och hitta ny, positiv energi. Det var först efter ännu en förflyttning och en stärkande lunch (surkål med bacon och brässerad fläsksida samt äppelpaj med vaniljsås) som vi lyckades se ljust på tävlingstillvaron igen.

 

img_5623

Varm lunch i båten gör underverk!

 

Det var äntligen min tur att fånga fisk. Vid det här laget hade klockan hunnit bli över två. Fem timmar hade avverkats och det var mindre än tre timmar kvar av tävlingstiden. Vi hade sex båtade fiskar men bara två godkända. Jag hade inte tagit en enda fisk och det tärde på självförtroendet. Sådant är surt i vanliga fall också men på tävling blir det lite extra. Man vill ju placera sig väl (vinna) men främst känna att man bidrar till laget, göra rätt för sig. Jag hade också lite revansch att ta på den fronten efter höstens tävling där jag var den enda i teamet som inte fick godkänd fisk. Så när mitt hugg slutligen kom så gjorde lättnaden och glädjen detsamma. Det var ingen stor fisk denna gång heller men den var åtminstone godkänd.

 

img_5625

80 cm skrev vi in i protokollet men på bilden ser man att den faktiskt var 81.

 

img_5628

Lättad kille med snygg mössa!

 

Betet som gav denna enda gädda för min del under dagen var en CV Shad, papegoja. Ett trevligt gummi som inte blev lika trevligt behandlat av denna gädda.

 

img_5634

Första fisken på detta bete och nosen blev helt strimlad. Inget en tändare inte fixar dock.

 

Där tog King of Mälaren, våren 2016 slut för våran del, resultatmässigt. Både Aleksander och Honken tog varsin fisk till men de höll inte måttet. Det var med blandade känslor som vi återvände till Sigtuna för att lämna in mätbräda och protokoll. Besegrade och besvikna men också nöjda över att vi hållit oss till planen och gjort vad vi kunnat. Stolpe ut! Om de två 90-fiskarna bara varit lite bättre krokade hade läget varit ett annat. ”Tänk om vi bara hade…” – är en tankegång som lätt etsar sig fast men som man gör bäst i att ignorera. Dra lärdom och gå vidare! Nu räckte våra 225 cm till en 29:e plats av de 104 lag som ställde upp. Inget man skriver hem om direkt men ändå helt ok. Och som alltid när man är ute och fiskar; vi hade roligt på vägen.

Tack till alla bakom arrangemanget, det var välorganiserat som alltid! Och grattis förstås till vinnarna:

 

3-Glada

Team 3 Glada för lagvinsten på 459 cm… (Bilden lånad från kingofmälaren.se)

 

Langsta-gaddan

…och Dennis från Team Skeppa sportfiske för längsta gäddan på 114 cm. (Bilden lånad från kingofmälaren.se)

 

För att se övriga resultat och bilder från tävlingen; besök Kingofmälaren.se.

Skitfiske på er, så länge!

 

Matfisk?

De senaste årens trend inom matsverige har tveklöst varit det närproducerade. Lokalt odlade grönsaker, mjölk från närområdet och nötkött från gården några mil bort. Ekologiskt och naturligt ska det vara. På vissa ambitiösa restauranger i storstäderna kan man (ibland mot sin vilja) få en hel uppsats uppläst för sig om gården och själva djuret från vilken oxkinden på tallriken härstammar. Det verkar vara en trend som håller i sig men den gäller, märkligt nog, inte vissa råvaror. Åtminstone inte inom vissa hobbyverksamheter.

Många gädd/gös/aborrsportfiskare därute väljer kanske ekologisk, närproducerad mjölk i affären. Kanske de också håller sig till svenskt kött och köper ekologiska tomater? Väljer råvaror efter säsong och drar ned på sin nötköttskonsumtion? Vad vet jag? Vad jag däremot vet är att många (men inte alla) inte äter fisk som de själva fångar. Fisk som om något kan kallas ekologisk, närproducerad och naturlig. Istället kanske de handlar odlad lax från Norge eller köper någon trött strömmingsfilé för 85:-/kg i den lokala matbutiken. Varför?

Om man sållar bort det uppenbara förslaget att man helt enkelt inte gillar smaken så återstår frågan. Istället för att rada upp ytterligare förslag går jag till pudelns kärna med min teori; att Catch and Release har blivit ett närmast religiöst begrepp där man slaviskt följer något slags budord trots att både profet och helig skrift saknas. Åtminstone för de förtappade få som skäller högt och ettrigt på sociala medier under bilder på avlivade fiskar.

Jag kan hålla med i kritik som riktas mot de som enbart köttfiskar och tar upp mer än de rimligtvis kan äta. Detta skulle inte vara hållbart i längden. För att inte tala om de som bonkar storgäddor med mottot: ”de äter upp all finfisk.” Men samtidigt motsätter jag mig verkligen det ”religiösa” gläfsandet som florerar på sociala medier. Näthat är knappast något nytt fenomen men naivt nog trodde jag kanske att det inte skulle leta sig in bland den skara av fina människor som kallar sig sportfiskare. Så blev det ju inte, tyvärr.

Catch and Release (eller fånga & fria – som man skulle kunna säga här i Sverige) är ingen religion. Det är ett förhållningssätt för att värna om livskraftiga fiskbestånd. Men att inte unna sig en matfisk ibland (om man nu gillar att äta fisk), eller ännu värre att inte unna andra det, är inget annat än korkat.

Ät mer egenfångad fisk och skitfiske på er, så länge!

 

Mälaren – en heldag på gott och ont

Denna kylslagna och klara söndagsmorgon träffades tre taggade gäddfiskare i Skarholmens hamn, södra Uppsala. Det var undertecknad, Aleksander och Erik ”Honken”, dvs medlemmarna i Team Syndrom, som skulle ut och reka inför nästa helgs tävling.

Efter 1,5 vecka med milt och mulet väder samt en stadig sydvästlig vind var det med viss besvikelse vi kollade väderleksrapporterna dagarna innan. Kallras, molnfritt och svag nordan – det luktade svårfiskat. Men samtidigt är det en rolig utmaning, att försöka knäcka koden när oddsen är dåliga. Vem vet, det kan ju vara samma förutsättningar på tävlingsdagen? Jag har tidigare klagat en del när vädret inte stämmer just när man har tid att fiska. Kanske kommer jag också att göra det i framtiden. Men jag försöker att bli bättre än så, försöker att sluta se negativt på något jag ändå inte kan påverka. Klyschorna till trots så får man göra det bästa av situationen, nöta på, hitta nya vägar till huggande gädda och lära sig något på kuppen. Ibland lättare sagt än gjort.

Vi styrde ut från hamnen vid 08.30 i Honkens trevliga Buster. Planen var att kunna etablera en plan. Ja, alltså inför vårupplagan av King of Mälaren som går av stapeln på lördag. Vi skulle prova branter innan lekvikar, grundflak och några djupvassar.

 

Kall morgon med is i båten…

 

…som dock snabbt tinade upp i detta väder. Tufft gäddläge!

 

Drifterna startade, beten ven genom luften och humöret var på topp. Erik tog ganska snabbt en snipa inne på grunt vatten men sedan skulle det dröja innan nästa kontakt. Vi provade det mesta i betesväg och en rad olika ställen med skiftande djup och struktur. Först flera timmar senare knep även Aleksander en liten fisk på grundare vatten.

Något frustrerade över vädrets och det grumliga vattnets övertag började vi jobba de mer intressanta ställena efter 12-tiden, sparade tills solen hunnit värma upp vattnet något efter nattens kallras. Vi lokaliserade en stadig mängd betesfisk på en djupare kant i nära anslutning till ett grundområde och ankrade. Några enstaka moln täckte precis solen och en lätt bris fick vattnet att krusa sig. Den lilla väderförändringen räckte för det tog inte många minuter innan Honken skrek: -Fisk!

 

Ingen jätte denna gång heller men åtminstone godkänd i tävlingsmått mätt, dvs över 70 cm.

 

I kasten därefter var det min tur. Jag fiskade sakta hem en Mcrubber över djupkanten när ett riktigt härligt, stenhårt hugg kom.

-Japp, bättre fisk, sa jag men kände snabbt att den inte var så stor. Upp kom en fisk runt 80-85 cm som hade inhalerat betet så pass att den bakre kroken fick pillas ut bakvägen genom gällocket och plockas bort från fjäderringen. En snabb release efter detta kändes viktigare än ett foto så därför uteblir bloggbilden.

Sedan tog det stopp igen. Drifterna avlöste varandra och beten byttes fram och tillbaka men denna svåra Mälartur gav inget mer. Vid fem-tiden var vi tillbaka i hamnen. Samtidigt som vi nog alla kände oss lätt besegrade så lyckades vi ändå med dagens mål; att utarbeta en plan inför nästa helg. Om den sedan håller återstår att se men vi ska åtminstone hålla oss till den.

 

img_5561

Aleksander under färd.

 

img_5567

Kapten Honken i sin trevliga båt.

 

Skitfiske på er, så länge!

 

 

Premiär på hemmavattnet

I måndags skedde det efterlängtade; hemmasjön ruskade av sig istäcket. Spinnsuget, som sedan länge redan varit skyhögt, stegrade ytterligare och först igår gavs möjligheten för ett kort eftermiddagspass. Efter hand blir turerna inte så speciella men den där första för året, den är magisk.

 

img_5537

Min eminenta båt. Dubbelbottnad gammal livräddningsbåt, en aldrig servad Mercury 2,2:a från 1986 (går som en klocka) och en rostig tiokilosvikt som dyankare. Hur bra som helst! Men jag har visst inte tvättat båten under vintern…

 

En tung front med nederbörd hängde över Uppland och grådiset sög upp allt ljus. Jag packade mig snabbt ned i min lilla pärla till båt och gav mig ut, lätt darrandes av förväntan. Inte på fisk direkt då de brukar vara oerhört stela och tröga precis efter islossningen. Utan mer på att bara få befinna mig på öppet hemmavatten med ett spö i näven igen.

Vinden tilltog i styrka då jag kom fram till den planerade sträckan. Drivankaret åkte i och en Syndromtail i skrikande papegoja åkte på beteslåset. Äntligen!!! En djup och villkorslös glädje uppfyllde hela mig när spöt ven genom luften. På andra kastet small det.

 

img_5524

 

Jag hade knappt räknat med hugg så den snabba inledningen blev en positiv överraskning. Tyvärr lyckades snipan tugga sönder tailen direkt.

 

img_5529

Ledsen knorr…

 

Antingen var jag för ivrig eller så ville jag inte limma ny tail i regnet för jag bytte till annat bete istället. Driften fortsatte men inte huggen. Efter en stund kom jag lite ur kurs och bestämde mig för att ta om från början. Då fick också Syndromaren ny knorr och det gav utdelning direkt.

 

img_5530

 

img_5532

En utmärglad och vingklippt hane på 85 – 90 cm. Stackare!

 

Vinden slet mig vidare längs vassträckan och Ikeakassan fick bekänna färg i aktern. Vid driftens slut kom jag fram till en liten vik eller snarare inbuktning där det ofta står fisk på våren. Jag ankrade och tänkte; större bete – större gädda? En McTail V1 i red tiger med vit Baggepaddel åkte på och ett tiotal kast senare satt passets tredje fisk.

 

img_5536

Stöpt i samma form som den vingklippta men denna var i bättre kondition.

 

Denna gädda fick sätta punkt för årets första hemmapass då vardagen med dess bestyr kallade. Trots att jag inte ens varit ute två timmar var jag närmast saligt nöjd när båten styrde hemåt. Spinnfiskepremiärer har lätt den effekten.

Skitfiske på er, så länge!

 

 

Fiskeapp från Fishjoin

Det finns många ensamfiskare därute. Vissa föredrar att ha det så medan andra saknar gemenskapen i båten. Jag tillhör de som uppskattar både och. Ensam ibland men oftast tycker jag det är roligare att dela både framgång och motgång med båtkamrater.

Saknar man fiskesällskap, eller vill hålla sig ajour med spännande fikeevenemang så är en ny app, ett community för ändamålet, under uppbyggnad. Det är Fishjoin som står bakom detta, samma gäng som höll i Karma 15-auktionerna i december. Tanken är att sammanföra likasinnade, ge sportfiskare chansen att hitta nya fiskekompisar, i app-form. Så här skriver Fishjoin själva (med min översättning):

”Missa aldrig chansen till fiske. Hitta de senaste fisketurerna nära dig och häng med. Skapa dina egna fiskeevenemang, bjud in andra och dra ut och fiska tillsammans.”

I dagsläget ligger en betaversion ute och Fishjoin vill gärna ha testpersoner.

 

img_5507

Upptäck fisketurer i ditt närområde…

 

img_5508

Eller bjud själv in till fiske!

 

Tanken är förstås att många i framtiden ska nyttja denna tjänst och då kommer kartbilden att vara översållad med röda pilar som visar olika fisketurer. Under inställningar kan man då redigera sina matchningsinställningar. Det innebär att man väljer den fiskart samt metod man föredrar och då visas främst relevanta turer i flödet.

Ett kul initiativ från Fishjoin som öppnar möjligheterna för oss sportfiskare att bredda våra kontaktnät och utbyten av erfarenheter och idéer. Så gå in på länken ovan och anmäl intresse för betatestning. Ju fler desto roligare!

 

Skitfiske på er, så länge!

 

 

Båtpremiär 2016

Idag var det så äntligen dags; årets första spinnfiske från båt. För drygt en vecka sedan blev jag kontaktad av Tony Huotari, en bloggläsare som jag fiskat med ett par gånger tidigare. Han var också den generöse kille som budade hem ett litet gäng beten jag auktionerade ut i höstas till förmån för barn på flykt. Nåväl, Tony bjöd in mig på fiske i Hargshamn, där isen precis har försvunnit. Jag tackade omedelbart ja, förväntansfull som ett barn innan julafton. Ja, jag vet att det är en uttjatad liknelse men den beskriver känslan bättre än någon annan. Igår kväll hade jag svårt att somna och i morse när klockan ringde satt jag redan käpprakt upp i sängen, klarvaken. Det var också med tung fot som jag körde österut. Det krävdes ett stort mått av disciplin att inte gasa för mycket i ivern.

Vid halv nio var jag framme vid hamnen och vi drog genast iväg mot de platser vi dagarna innan bestämt oss för. Det var lite branter innan lekvikar och grundflak som stod på menyn.

 

Kapten Tony

 

Tyvärr visade sig flertalet av våra tilltänkta ställen ha en tunn ishinna kvar så det blev till att snabbt tänka om. Varken Tony eller jag är särskilt bekanta med området så vi fick köra lite på känn. Några sund, sydvända vasskanter och grundflak fick påhälsning men gäddorna lös med sin frånvaro (eller snarare huggvillighet). Jag hade under denna tid mest fiskat med gummi medan Tony körde tailbeten.

 

img_5485

Min gummihink, som har blivit märkligt trång på sistone…

 

Det var först efter att jag bytt till en öringfärgad Steamroller med vit Baggepaddel som det plötsligt bara tog stopp. I en halv sekund trodde jag att jag satt i en stock. Under den andra halvan trodde jag att jag krokat en riktigt stor fisk. Det visade sig snart vara en fin fisk men inte alls i den kalibern som jag först hade trott.

 

 

img_5488

Strax under 90 cm…

 

…och drygt 5 kg.

 

Några kast senare tog jag en till, mindre fisk på samma bete och sedan stannade huggen upp igen för en god stund. Vi bommade några försiktiga pet och det kändes som om man verkligen var tvungen att träffa gäddorna i huvudet med betet, där de stod och tryckte på botten, igelprydda och allt. Men med två grader i vattnet hade vi heller inte förväntat oss annat.

Vi driftade vidare i godan ro och knep ett par gäddor till.

 

img_5496

Först Tony…

 

img_5498

…med en till kort och tjock fisk på slider…

 

img_5499

…och sedan jag med en riktig snipa på en CV Shad.

 

Efter Trangiavärmd ärtsoppa flyttade vi till nya vatten och hittade ett riktigt trevligt ställe med flera smala, vassprydda sund som ledde in till en liten halvstängd vik/mar. Men klockan hade vid det här laget tyvärr hunnit bli så mycket att vi aldrig riktigt hann in maren utan fiskade av området utanför. Jag lyckades bomma ett sista försiktigt hugg innan det var dags att avrunda det hela. Den lilla maren spar vi till en annan gång!

 

img_5486

Nytt för min del denna dag; dubbel uppsättning! Ny rulle + 2,5 år gammalt spö till vänster (för de mindre betena) och två år gammal, sliten rulle + ett nästan ofiskat vinstspö till höger (för de större pjäserna). Båda fick drilla idag!

 

Jag tackar kapten Tony för en mycket trevlig dag i skärgården och för chansen till båtpremiär när isarna fortfarande har greppet om mina hemmavatten. Härnäst vankas Mälarfiske nästa helg. Det blir som en liten provtur inför helgen efter det, då årets vårupplaga av King of Mälaren går av stapeln. Team Syndrom måste ju försöka försvara och helst förbättra sin nionde plats från i höstas… 😉

Skitfiske på er, så länge!

 

 

 

Knyta egna nylontafsar

Tafsen – det robusta skyddet mellan vassa tänder och lina. Den är förstås ett måste vid gäddfiske men vilken slags tafs ska man ha? Och i vilket material? Det är ju en hel djungel därute. Singel strand, 7 strand, 18 strand, nickel coated, carbon coated, osv. Och det är bara på wire-fronten (där man också måste fråga sig om man vill stänga öglorna med wirelås, knyta eller elda). Sedan kommer vi till det mest populära valet; fluorocarbonen.

Jag började fiska med FC för tre år sedan, Savage Gears populära 100% Flurocarbon, 0,9 mm. Efter fem fisketurer hade jag tappat två fina beten då gäddor bitit av materialet. Inte vid knutarna (då man hade kunnat misstänka slarv från min sida) utan mitt på tafsarna. Sedan hör man om många andra som aldrig varit med om detta. Kanske min rulle FC var ett måndagsexemplar? Vad vet jag men själva vetskapen att risken fanns att tafsen kunde bitas av gjorde att jag valde bort det och köpte wire istället. Mustads Nickel Coated Wire och wirelås har varit min melodi sedan dess. Ett billigt material som är enkelt att jobba med men som slits ganska fort. Jag har varit nöjd med denna wire men känner att det är dags att prova något nytt. Hur ska man annars utvecklas?, tänker jag. Nu blir det därför nylon.

Varför nylon, kanske ni undrar? Kalla det en känsla, bara. Jag har hört flertalet gäddfiskare som bytt bort FC mot nylon (eller monofilament, som det så fint heter på vårt andra språk). De menar att nylon inte fransar sig lika lätt (alltså mer slitstarkt) samt är något stummare än fluorocarbon. Värt att pröva, tänkte jag och köpte en rulle Strike Wire Shock Leader 1,17 mm nylon. Sedan var det dags att knyta detta och jädrar så svårt det var. Kan ju också bero på att jag inte alls har vanan inne. Jag provade med dubbla wirelås också men det blev inte 100-procentigt. Jag ville ha en ögleknut så beteslåset kan röra sig fritt och därmed gick den klassiska grinnerknuten bort. Efter att ha provat ett gäng olika knutar, som blev mer eller mindre värdelösa och groteska, så hittade jag en som funkade; bight knot.

 

img_5390

 

Det finns säkert de som sitter på bättre knutar. Kanske också mer lättknutna. Men jag ledsnade lite på att leta efter att ha hittat denna, som är enkel nog och urstark. Det mest intressanta är kanske huruvida knuten ”kryper” upp av sig själv vilket tydligen kan vara lätt hänt med ett material i denna tjocklek. Inget tyder på att denna knut gör det.

Så med detta sagt går vi loss på hur jag gick tillväga. Detta behövs:

  • Grov nylon, minst 1mm i diameter
  • Lekande – jag använder Darts superrolling storlek 4 eller 6
  • Beteslås, gärna Staylock
  • Tänger
  • Tändare

 

img_5375

 

Börja med att klippa av önskad tafslängd (räkna med att nästan 25 cm försvinner i knutar + överflödigt material som behövs för att kunna knyta denna knut). Trä på lekandet ca 10-15 cm in på linan och vik ihop.

 

 

Bilda en ögla med den dubbla linan och håll fast öglan med tummen.

 

img_5377

 

Vira ändbiten med lekandet en gång till över huvudlinan och trä sedan genom öglan (den under tummen) underifrån och upp (se översta bilden). Så här ser det då ut:

 

 

Fukta knuten noga och ”tryck” knuten lite nedåt, mot lekandet för att hindra att den slutliga öglan blir allt för stor.

 

img_5380

 

Ta tag i lekandet med tång eller sätt fast det i en spik eller dylikt som i sin tur är fastsatt i ett skruvstäd. Tajta till knuten genom att ömsom dra i huvudlinan och linänden.

 

img_5381

 

Dra för glatta livet tills knuten är så tajt som möjligt. Gör sedan på samma sätt med beteslåset. Ta sedan tag i var sin ände och dra ytterligare, Alternativt kan man trä en kraftig spik genom lekandeöglan, fästa beteslåset (via t ex. hoptvinnad flätlina eller något annat starkt) i en tyngd på ca 15 kg och lyfta det hela.

 

img_5383

 

Nu är knutarna så tajta som de kommer att bli. Klipp av överflödigt ändmaterial men lämna ca 1 cm. Nu ska det eldas! Ta tag om öglan och huvudlinan och böj så att stumpen från linänden ensam sticker ut.

 

img_5384
Värm försiktigt tills materialet smälter ned mot knuten och tryck till med fuktat finger på stumpen strax innan knuten nås. På detta sätta skapas en ”hulling” som blir en extra gardering ifall stumpen ändå försöker vandra genom knuten. Var försiktiga här så att inte huvudlinan blir svedd och därmed försvagad. Gör likadant i andra änden av tafsen. Nu är det nästan klart men en detalj återstår; att räta ut öglorna.

 

img_5387

Bight-knuten gör att öglorna ser ut så här och det vill man ju inte.

 

Koka upp vatten, dra av kastrullen från värmen och doppa ned öglan i ca 5 sekunder.

 

img_5388

 

Ta upp och håll öglan som du vill att den ska formas en stund tills materialet svalnat. Klart! Detta är också metoden för att räta ut hela tafsar som legat ihoprullade i fiskeväskan ett tag. Doppa ner hela tafsen i hett vatten med hjälp av en tång och håll i några sekunder. Ta upp och sträck ut tafsen medan den svalnar. Sedan är den rak och fin.

 

img_5389

Färdig tafs med raka öglor och relativt små och urstarka knutar som inte ”vandrar” upp av sig själva i första taget.

 

Nu är det bara att ut och dänga! Lycka till och skitfiske på er, så länge!