Idag är det måndag. Ni som följer mina ord vet att det vankas Beteskollen då. Kanske har ni väntat och sett fram emot ett nytt avsnitt eller kanske inte. Vilket fall hoppar jag över denna gång. Sportfiskemässan hägrar och nyheterna på betesfronten har, i takt med att vi närmar oss, sjunkit drastiskt. Det blir istället desto mer Beteskoll från Älvsjö under fredagens premiärdag. Jag bloggar ju hos FishEco då och kommer säkerligen att springa runt som en yr höna och fota mängder av fantastiska beteshantverk.

Jag vill också passa på att ge det fåtal av er som kanske missade gårdagens nyhet ett tips: Baitlove. Klas ”The Pike Father” Skoglunds och Mattias J Fors kärleksbarn. En sida om beten och betesbyggare som hade premiär igår och som bombarderades av sådan trafik att servern inte orkade med. Jag försökte förgäves att komma in vid ett flertal tillfällen under söndagskvällen. Men i morse funkade det! In och kika på detta trevliga initiativ som är under utveckling och expandering. Kan bli hur bra som helst!

Skitfiske på er, så länge!

P.s Jag bjuder på en liten vårkänsla också. Bara för att jag inte kunde låta bli att skriva.

Friheten kluckar stilla mot skrovet. En bris letar sig fram mellan vassar och stenar, finner mig och drar vidare. På himlen hänger molnen i gråa sjok. Som en ridå framför solens återkommande föreställning, den som precis har börjat.

Ett tumtryck på rullens tangent, ett svingat spö. Spolens surrande ljud, när linan rinner iväg genom luften, får nackhåren att resa sig, får en ilning att sakta ringla sig nedåt längs ryggraden. Jag är fri.

Betet landar i vattnet, sjunker sakta, dalar genom vattenlagren innan det sakta vevas hem. Veva, stopp, veva fortare, stopp, veva sakta. Orytmiskt och oförutsägbart. Plötsligt stannar tiden. Vindens lugnande ljud försvinner och fåglarnas sång likaså. Tankar och känslor upphör i samma stund som huggets vibrationer når märgen. Reflexer tar över, vilt fäktande impulser. Mothugg och stum lina.
Tiden hoppar igång igen i takt med de tunga och sugande dyningarna i spöet. Tankarna likaså, som nu virvlar runt likt ett urartat balettnummer. Släpp inte! Simma inte in i vassen! Nej, inte ned mot de vassa stenarna på botten. Släpp inte! Är håven redo? Var krokarna vässade? Släpp inte!

– HÅVA!!!

En lättnad lägger sig tung över båten. Kontroll ersätter kaos och den tidigare rädslan övergår till ren och oförställd lycka. Samtidigt som adrenalinet ännu pumpar runt, får ben och händer att darra som höstlöven gör, precis innan de faller. Jag är fri!