Drömmarnas tid

En lätt dimma låg sänkt över morgonen. Tunna slöjor smekte, blev som ett med vattnet. Vassen avspeglade sig i ytan och enbart tyngdlagen avgjorde vad som var upp och ned. Ett mörkblått båtskrov skar itu, lämnade ett upprört stiltje efter sig, precis som jag gjort.

Det var det tredje passet på kort tid. Ett oförstående hängde över mig. Ett ifrågasättande av prioriteringar. Betets krokar skallrade lätt mot spöklingan i takt med motorns vibrationer. Jag såg ut över vattnet och kände hur själva livet växte.

Motorns smattrande ljud dog ut och morgonen blev åter tyst. En grund vassträcka låg stilla, orörd vid mina fötter. Den sydliga vinden hade fört med sig mat dit i en vecka nu. Mat till små fiskar, i sin tur mat till större fiskar som i sin tur kanske kunde bli mat till riktigt stora fiskar.

Ett tumtryck, rullen frispolad och sylvassa krokar lossades från sin hållare. Det svarta spöet glänste i solens första, trevande strålar. Varpå det svingades med kraft och det mindre tailbetet for som en projektil genom luften. Med lätta knyckar och vevstopp jobbades betet hemåt. Jag lever, hann jag tänka innan ett stenhårt, aggressivt hugg grusade mina tankar, fick mig fullt närvarande. Lina, spö och även tiden stod tillsynes still. Ett par sekunder senare vaknade dock alla tre av några kraftiga dyningar i spöet vars vibrationer planterade sig ända in i ryggmärgen. Adrenalinet virvlade runt och pulsen steg obönhörligt. En snabb korrigering av slirbromsen och direkt därefter en tiometersrusning i sidled. Fisken stannade, spjärnade emot vid botten för att sedan rusa igen, denna gång rakt mot båten. Inte lossna, inte lossna… Rädslan över vad som kunde gå snett trängdes alltjämt med upprymdheten.

Efter några minuters kamp gjorde sig fisken synlig när den trött lät sig styras mot håvnätet. Gäddans långa, stora kropp gled över kanten på håven och blev sedan fångad. Lyckoruset spred sig som en genomträngande värme i bröstet och fick varenda timme av fruktlöst nötande, vartenda bompass att blekna ur minnet.

Fisken låg stilla i håven medan kroklossaren försiktigt avlägsnade en utav två krokar som länkade fisk och fiskare samman. Därefter fick gäddan vila när mätning, vägning och fotografering förbereddes. Ensamfiskaren i båten agerade snabbt, månade om att fångsten skulle ta så lite skada som möjligt.

Väl i vattnet, efter dokumentering, simmade fisken snabbt åter till sitt rätta element. En jägare som blev jagad, fångad och som sedan fick jaga vidare. På återseende, tänkte jag och fortsatte nästa drift.

 

Beteskollen 25/1

Isen ligger ännu tjock över mångas hemmavatten och då byggs och gjuts det för fullt ute i stugorna. Vissa verkar vara lätt stressade över att hinna få beten färdiga till den stundande sportfiskemässan 18 – 20 mars. En av dessa är Christoffer Anchorbaits Sääw. Jag vet inte om han är så stressad just men han ska närvara på mässan och bland annat presentera ett nytt bete.

Jerk/slider

img_4918Det rör sig om en jerk/slider på 14 cm och 85 g. ”Tror den ska heta Zizou. Passar gången på betet tycker jag. Efter den store Zinedine Zidane” – säger Christoffer. Jag som sett ett klipp på gången kan enbart hålla med.

Under 2016 förutspår jag (och många med mig) att gummitrenden håller i sig. Abborrfisket kommer att öka och i takt med det ökar även utbudet av amerikansk bassutrustning i hyllorna på våra sportfiskebutiker. Vidare tror jag också på wobblerns återkomst, sakta men säkert.

Wobbler/Crankbait   

Allt fler duktiga svenska betesbyggare sätter nämligen skedar på sina vackra skapelser. En av dessa är Thörngrens Beten.

Thörngren

Bild lånad från Thörngrens facebook.

Betet heter Köttis, är 20 cm långt, väger ca 100 g och fiskar på ett djup runt 4 meter.

Ett till nytt och snyggt skedbete som jag snubblade över på Instagram häromdagen var detta från Taskmurt-Lures.

Taskmurt

Cool form!  Bild lånad från Taskmurts Instagram

 

I denna Beteskoll lägger jag också till en ny kategori. Det handlar om något som säkert ingen har missat vid det här laget men som ändå är värt att ta upp.

Betestillbehör

Det rör sig förstås om herr Svartzonkers nya sked till gummibeten.

Sz

Bild lånad från Svartzonkers facebook.

Plötsligt blir det lättare att trolla med sina gummibeten eller bara kontrollera vilket djup de går på vid spinnfiske. Skeden skruvas fast i gummit och har en inbyggd ögla under läppen att fästa stingern i. Skedarna kommer i tre vikter: 11,7 g, 16,3 g och 20 g. Smart grej som säkerligen blir en succé. Släpps under våren.

Skitfiske på er, så länge!

 

 

Kapten Haddock och 108:an

Det är ännu vinter. Fler sportfiskare verkar ha accepterat detta faktum då klagosångerna på sociala medier har mattats av. Sångerna om uteblivet spinnfiske/flugfiske, främst efter gädda. Personligen har jag sjungit för full hals de senaste veckorna men nu har även min sång tystnat. För första gången på tre veckor var nämligen inte minusgraderna så många och det blev ismete, äntligen!!!

När mörkret ännu låg tungt över sjön masade jag och Aleksander oss ut på isen med varsin ombyggd snowracer bakom oss. Pannlampornas ljuskäglor dansade över det vita och en påtaglig förväntan hängde i luften. Nu skulle det bli gädda!

Vi var ute i god tid, redo för gryningshugget, det som nästan alltid kommer. Så även idag. Strax innan alla femton spön satt ute, agnade med strömming och sill, hördes; – Fäll! På sill! Denna sista information innebär ofta större fisk.

Men den första fisken var inte så stor. 90 cm+ och strax över 4 kg. Min jaktlabrador/springer spaniel Iso var med på isen och hans nyfikenhet likaså.

Inom femton minuter, när Aleksander monterade upp sitt sista spö fällde det igen. Nu var det bättre fisk.

108 cm ovägd fisk på åtminstone 7+

Riktigt bra start på detta ispass! Och även en behövlig start!? På vägen till sjön blev det nämligen lite bekymmer. Aleksander svor som kapten Haddock bakom mig över sin överlastade snowracer som välte gång på gång. Det kom snö i packningen och på rullarna. Väl framme vid fiskeplatsen råkade en av hans rullar också bada i hålet och mörkret i hans blick var av sådan sort att man gjorde bäst i att inte störa, att gå bort till baslägret en stund. Märkligt hur en gädda på 108 cm kan påverka en vuxen mans sinnesstämning. Trots att han kanske inte ser så glad ut på bilden ovan så sjöng han som en lärka efter den fisken…

Efter den goda starten så upphörde det hela tyvärr, för en bra stund framöver. Kaffe, eldning, skitsnack och isrensning i hålen var melodin i två och en halv timme efter 108:an.

IMG_6861 IMG_6857

Det var först när Aleksanders son kom på besök på isen som det fällde på ett av mina spön, ett av dem med sill! Med adrenalinpåslag rusade jag fram och möttes av lina som lämnade rullen i maklig takt. Nu så! Mothugg, känslan av mindre fisk, för en stund känslan av att den var lite större och slutligen mindre igen.

Liten fisk och min enda för dagen. Redigt glupsk rackare som svalde en sill på 30+ cm och en bit över 300 g… Iso åter med på ett hörn.

En ny period av väntan infann sig. Tur då att man är i gott sällskap. Det blev korvgrillning istället, kabanoss med sauerkraut – surkål omkokt med bacon, ankfett, kummin och enbär. Gudagott!

IMG_4915

IMG_4916

Vila på maten? Jag och Iso i hans portabla hundkoja. Lika trångt som mysigt.

Denna trevliga dag på sjön bjöd på två fäll till, ett sillfäll där betesfisken lirkats av kroken redan innan mothugget samt en till mindre fisk, den enda som tog på strömming denna dag. Aleksanders sexåriga son fick äran att drilla och det gjorde han galant.

IMG_4913

En framtida gäddnörd? Förutsättningarna finns…

Klockan blev snabbt eftermiddag och därmed det ofrånkomligt obehagliga; att packa ihop och avsluta. Ett efterlängtat ispass var över och vi kände oss alla nöjda trots att fisket var rejält trögt stundvis. Det är ju inte varje dag man kan lägga en landad 108:a till handlingarna. Grädden på moset!

Skitfiske på er, så länge!

 

Varför blogga?

För knappt ett år sedan blev mitt bloggande ifrågasatt i ett privat meddelande. Frågeställaren sade att; ”det enda syftet med en blogg är väl att bli sponsrad?” Ett inte helt genomtänkt konstaterande då motiven kan vara många. Jag svarade då enkelt att ”näe, så är det inte alls, det!” Men varför skriver man en blogg? Svaret på det är detsamma som den, mer poetiska respons, jag önskar att jag skrivit för ett knappt år sedan: Varför sjunger man kärleksånger? Enkelt uttryckt; jo, för att det är kul och för att man vill förmedla en påtaglig känsla. Och när man kokar ned det riktigt mycket; det får en att må bra.

Jag skriver detta nu med anledning av den bloggdebatt som för tillfället råder. SVT:s Plus granskar bloggare som får prylar och tjänster i utbyte mot att de bakar in lite smygreklam i sina alster. Och syftet med smygandet för att kringgå skattemyndigheten.

På sociala medier ställdes frågan hur vanligt detta kunde tänkas vara inom sportfiskevärlden? Jag har inget svar men det känns lite främmande, åtminstone här i Sverige. Det måste rimligtvis handla om antalet läsare. Genrer som mode, skönhetsvård, inredning, fotboll, sportbilar mm samlar, var för sig, enorma mängder läsare. Där finns det pengar att tjäna och mängder av företag som vill sponsra.

Trots att sportfisket är en fritidssysselsättning som engagerar många så verkar inte bloggandet följa med i samma kurva. Sportfiskare vill fiska!

moln

Kan de, av olika anledningar inte fiska så gillar de i regel att titta på fiskefilmer. En bra fisketidning, i näven eller digitalt, konsumeras också gärna. Man kan också bygga beten eller blogga för att förpassa fiskeabstinensen och för att det är kul, förstås. Men med tanke på antalet sportfiskare i landet är antalet bloggläsare relativt få. Av den anledningen tror jag att just smygreklamen är ganska ovanlig. Men jag skriver tror, för jag vet inte. Jag har inte forskat i ämnet eller intervjuat hundratals bloggare om deras syn på reklam.

Jag utgår förstås från mig själv och mitt eget bloggande. Med den nyligen startade ”Beteskollen” blir ju denna fråga extra intressant. Där skriver jag främst om nyheter och/eller allmänt intressanta beten som privata betesbyggare släpper ur sin snickarboa. Men nysläpp från kändisar som Svartzonker och Wolfcreek mfl. kommer säkerligen också att tas upp. Får jag då de beten jag skriver om? Svaret är; nej!

Abstain Swimmer från TN-Lures. Denna fick jag som testbete. Sedan köpte jag 5 stycken till.

Men ändå kommer det ibland beten i posten som jag inte betalat för!? Hur kommer detta sig?

  1. Jag har köpt en del beten av en och samma betesbyggare varav denne tycker att jag förtjänar rabatt. Ett inte helt ovanligt koncept – ”betala för fyra, få femte på köpet.”
  2. Jag blir tillfrågad om jag vill agera testfiskare av en prototyp då betesbyggaren vill ha feedback.

Jag, som bloggare, kan knappast vara unik i detta avseende. Många med mig upplever säkerligen detsamma. Man bloggar för att det finns ett behov av att skriva, för att det är givande att dela med sig av eventuella råd och erfarenheter samt att det är kul, punkt slut.

Skitfiske på er, så länge!

 

 

 

Beteskollen 18/1

Ny vecka – nya möjligheter. Det är åter dags för beteskollen och först ut är lite info, mer om en betesbyggare än de beten han skapar. Veteranen och inspiratören JW Lures har låtit meddela att han, efter att ha trappat ned ett tag, tänker gasa på i nya verkstaden under 2016, så fort den är färdigställd. Tummen upp!

Jigg/swimbait

Jag snubblade över ett originellt gummi från Skippie Lures på nätet häromdagen. Betet är ingen direkt nyhet rent tidsmässigt men så pass cool att den fick komma med ändå.

Skippie

Bild lånad från https://www.facebook.com/rickard.granfors

Nytänk, roligt och egen design – sådant gillar jag! För att kolla gången på betet, tryck här.

En till nyhet under denna kategori är en abborrjigg från Elletbaits. För er som missat denna duktiga swimbaitsnidare och gummigjutare så var det hans gädda som auktionerades ut på Karma-15 för 2150:-

Galet snyggt hantverk! Bild lånad från Elletbaits Instagram

Den nya jiggen ser ruskigt fin ut och kommer alldeles säkert locka borrar. Vad sägs om att förstora denna något från sina 9 cm, till… låt oss säga… 18 – 20 cm? Gädda…  😉

 

Bild lånad från Elletbaits Instagram

Jerk/Jerktail

LocoBay Lures har hållit på ett bra tag med jerkbeten. Modeller som Forehead, Forehead-Tail, Forehead-Mini och Forehead Jr återfinns och samtliga är träbeten i jerk- eller jerktailsutförande. Nyheten från LocoBay är nu en ledad variant av Jr:en som är under testning. Ser intressant ut!

Bild lånad från LocoBay Lures Instagram

 

Det var allt för denna gång men snart nog är Beteskollen tillbaka – din ljuspunkt i betesmörkret.  😉

Skitfiske på er, så länge!

 

Definitionen av ett pucko

Jag är över fyrtio, är gift och har tonårsbarn hemma. Det finns också huslån, två bilar, hundar, städschema och speciella pärmar för viktiga papper. Själva definitionen av att vara vuxen, enligt många. Men jag undrar fortfarande när det ska ske; inträdet i vuxenvärlden. Eller åtminstone när mitt tålamod ska mogna och likna en vuxen persons tålamod.

Likt ett barn vill jag att allt roligt bara ska komma direkt, utan väntetid. Åtminstone när det gäller fiskerelaterade företeelser. Nu t ex. ligger snön obarmhärtigt tjock över norra uppland. Samtidigt sveper ett högtryck in med bitande kyla i sällskap. Det är förvisso vackert, lite charmigt vintrigt. Så där rosiga-kinder-och-varm-choklad-framför-brasan-mysigt. Men vad gör väl det om man inte kan fiska? Jag vill ut nu, inte nästa helg – kanske!

Foto Ebba Pettersson

Som (delvis) vuxen har jag dock insikt och självdistans nog att förstå min barnslighet. Jag vet att inget blir bättre av att sitta hemma och vara bitter över sådant man inte kan påverka. Jag vet, till skillnad från ett barn, att man inte kan få som man vill på en gång. Livet fungerar helt enkelt inte så. Men vad hjälper det när man inte kan fiska? Vad hjälper det när suget är vansinnigt och syndromet morrar och sliter i bröstet på en? Inget hjälper – förutom fiske. Youtube-klipp, betesbyggande, tidningar, fiskesnack – allt tar bort udden av begäret men likt ett isberg ligger den stora delen kvar under ytan och trycker.

Så nu undrar jag, med tanke på att det är samma tjatiga visa varje vinter, när jag ska bli vuxen och acceptera årstidernas okynniga ruljans? Acceptera att vintern kommer varje år och att det blir betydligt mer sällsynt med gäddfiske då? Jag har inget svar. Men känner jag mig själv rätt så blir jag nog aldrig vuxen i detta avseende. Gnället kommer att fortsätta, oförmågan att acceptera enkla faktum likaså. Själva definitionen av ett pucko!

Skitfiske på er, så länge!

 

 

 

Efterlängtad leverans

Idag var det dags, äntligen! Inte för att det har tagit så lång tid egentligen, utan mer för att hård längtan fått det att kännas så. I vilket fall; SyndromTailarna har hittat hem igen.

Vad är då en SyndromTail? För att svara på den frågan måste jag ta er tillbaka till sommaren 2013. Efter att nyligen återupptagit sportfisket, efter en lång tids dvala, upptäckte jag hur stort det där med betesbyggande hade blivit. Otroligt snygga beten fyllde sociala medier och jag blev inspirerad. Kan de, så kan väl också jag?

Sagt och gjort. Jag gick över till grannen och fick en ekplanka från hans egna sågverk. Det blev några hyfsade jerkar till en början och sedan några större tailbeten vars gång bäst kan jämföras med en säck potatis. Kanske man skulle göra en mindre jerktail? Lite spjutspetsformad, med rygg och mage likadana? SyndromTailen var född och på något märkligt sätt lyckades jag på första försöket med form och viktning.

IMG_4829syndrom

Målad med sprayburkar från Biltema och lackad två lager med någon tvåkomponentshistoria, dessutom utan torkhjul. Ytbehandling under all kritik, men gäddorna var intresserade.

Betet fångade ganska mycket fisk och även några stora.

En 9,8:a…

… och en 9,1:a på samma bete.

Trots att det nästan aldrig satt på beteslåset. Av okänd anledning trodde jag inte på det. Kanske för att det inte var lika snyggt som duktiga betesbyggares alster. Vad vet jag? Av samma okända anledning tillverkades heller inga fler på över två år. Men i höstas kom hjärnan ikapp och jag insåg till slut att jag faktiskt gjort något bra där, under sommaren 2013. Så i september fick jag tummen ur och efter att ha täljt, slipat och viktat tre stycken skickades de iväg till min vän, betesnestorn och filantropen Micke ”CaesarLures” Hedsén. Resultatet var magiskt och det var början på ett litet samarbete som nu har resulterat i ytterligare 16 beten.

På väg till CaesarLures. En av många fördelar med kockyrket; vaccum-maskin. Hållbart under transport, ska det vara!

Där har de nu bott ett tag och fått lack, färg och åter lack. Idag kom de tillbaka, och resultatet?
Magiskt igen!

Samtliga beten har sjukt fina Knorrar bakom sig, PiggKings suveräna tail.

Jag är vansinnigt nöjd, precis som jag var efter att ha återfått de första tre som Micke målade i höstas. Stort tack, kompis! Och även ett stort tack till Fredrik ”PiggKing”!
Men vad ska jag med alla dessa tailbeten till, kanske ni undrar. Tre utav dem hamnar i egen låda, en Syndromare i papegoja (likadan som gav en 108:a i höstas och som sedan sumpades under King of Mälaren) och två större tailar med en högst tveksamt kopierad form (bara för eget bruk).

img_4836

Övriga är faktiskt till försäljning, de första som lämnar egen låda någonsin. Det är med delade känslor, kan jag säga. En separationsångest, som trängs med en glädje. Glädje över att folk faktiskt är intresserade av att fiska med något jag täljt fram ur en ekbit. Den senare känslan vinner klart och det är med stort nöje som dessa godbitar snart ska förpackas och skickas ut i sportfiske-Sverige. Med tanke på hur otroligt roligt det är att fånga gäddor på sitt egna bete, hur kul ska det då inte vara när andra gör det? Nu kan inte våren komma snart nog, längtan är åter hård.

Skitfiske på er, så länge!

Beteskollen

Som de flesta känner till så görs det en otrolig mängd snygga beten i garage, källarförråd och snickarbodar runt om i Sverige. Inte minst under denna årstid då vinterkylan och isen härjar. Utbudet är massivt och svårgreppat, lite som att fundera över universums oändlighet. Då kommer Beteskollen in som en liten ficklampa i mörkret.

Tanken är att jag veckovis postar ett (eller flera) inlägg med betesnyheter, främst från den hemsnidade/gjutna marknaden men även från företag om de släpper något intressant. Det är naturligtvis gäddbeten vi pratar om (och kanske några abborrbeten som gäddbetestillverkare släpper). Jag presenterar sådant som jag, i min åsikt, tycker verkar spännande, snyggt, innovativt eller allmänt intressant. Varken mer eller mindre. Ingen smygreklam, ingen sponsring. De som har tips i ämnet får också gärna kontakta mig (under fliken ”om mig” eller via Instagram) då internet är rätt stort och jag därför kommer att missa en hel del.

Betena som presenteras hamnar i någon av fyra olika kategorier: Jerk, Tail, Jigg/Swimbait och Wobbler (eller för de som inte kan låta bli att härma den coola storebrodern i väst; Crank). Då kör vi igång med veckans avsnitt.

Tail 

Först ut är ett nytt tailbete från duktige Anchorbaits.

The Skipper  Bild lånad från Anchorbaits Facebook

Ett galet snyggt bete som till våren säkerligen kommer att synas i stora gäddkäftar. Christoffer skriver själv så här om tankarna bakom nytillskottet:

”Betet har växt fram under hösten. Jag saknade ett bete som känns som ett rejält bete i handen men som inte är blytungt att kasta en tvådagarstävling tex. Därför tog jag fram den här modellen som mäter 40cm med bigtail men som inte väger mer än 100g. Betet vaggar mycket vid inspinning och är byggt för relativt långsamt fiske. Jag själv kommer att använda det både vid spinnfiske i skärgården och trolling i en djup spricksjö.”

Jigg/Swimbait

Näst på tur är ett nytt gummibete (eller mjukplast om man så vill).

Så snygg att det nästan gör ont i ögonen… Bild lånad från Brobaits Facebook

Det är ”Pankan”, en ruskigt fin braximitation (?) på 21 cm och 128 g. Denna underbara skapelse kommer från skicklige Brobaits och är högst sannolikt ett bete vi kommer att höra mer om.

Från grabbarna på Eastfieldlures kommer också några nyheter, stora som små. Den mindre nyheten är Wingman Perch, anpassad för det allt mer populära abborrfisket. Två modeller gjuts i dagarna, en på 7,5 cm och en på 10 cm.

Bild lånad från Eastfieldlures Instagram

Den större nyheten är också Wingman men då i XL-utförande. En stadig pjäs på 26 cm och 155 g som stora, romstinna damer kommer ha svårt att motstå när isarna lossar.

Bild lånad från Eastfieldlures Instagram

Tail?

Sist ut är ett bete som är en nyhet men ändå inte. Prototypen syntes på sociala medier redan i höstas och jag var en av de lyckliga som fick äran att provfiska det. Under våren 2016 är det tänkt att de ska finnas till försäljning.

Whiplash Bild lånad från headbangerlure.com

Whiplash Bild lånad från headbangerlure.com

Coolt och innovativt med en galet ettrig och irrationell gång som lockar fisk – en rättvis sammanfattning av detta bete som går under kategorin Tail (trots det uppenbara; att det inte alls ser ut som ett klassigt tailbete). Betet är 23 cm långt med utdragen tail, väger runt 50 g (kommer i tre viktutföranden med olika fiskedjup) och är gjort i ABS-plast med inbyggd wire samt rasselkammare. Lanseras betet planenligt från HeadbangerLure så förutspår jag framgång och därmed födseln av ett bete sportfiskare i framtiden kommer att kalla en klassiker.

Det var allt för denna gång men snart nog är Beteskollen tillbaka – din ljuspunkt i betesmörkret.  😉

Skitfiske på er, så länge!

 

 

 

 

KK – Krönikor & Kåserier

Under issäsongen blir fiskepassen färre, för min del. De där korta eftermiddagsturerna efter jobbet uteblir och fisket får förläggas enbart till helgen då mer tid ges. Tid att borra femton hål, rigga spön med deadbait och framför allt tid till att sedan vänta på huggen. Inget man gör i en handvändning. Dessutom sätter ibland kylan käppar i hjulet. Som den ser ut att göra nu till helgen. Jag fiskar nämligen enbart gädda från isen och alla släpps tillbaka levande. Är det kallare än -5 tar gäddans slemskikt och ögon fort stryk när den hanteras ovan vattnet. Vid sådana temperaturer stannar jag hemma och längtar. Kanske det istället skrivs några rader, likt dessa?

IMG_6527

En vacker dag på sjön tar oundvikligen slut. -1 vid detta tillfälle och gäddorna klarade sig bra.

Mindre fiske = färre bloggrapporter. Färre bloggrapporter = tråkigt, åtminstone för personer som precis flyttat sina bloggar till nya, spännande ställen. De vill förmodligen ha något att skriva om. Kanske också lägga ut något läsbart på ett någorlunda frekvent sätt. En återkommande utfyllnad, men på ett bra sätt. Ungefär som vaniljsåsen i en bulle.

Därmed uppkom tanken om KK. En krönika eller ett kåseri, aktuella ämnen eller gammal skåpmat – oavsett vilket så blir det naturligtvis fiskerelaterat och återkommande i slutet av varje vecka. Blir då denna utfyllnad lika god som i vaniljbullen? Det återstår att se… Här bjuder jag på den första.

Väntat besök, men ändå inte

Det står ett nytt sportfiskeår i farstun. Snön drogs in genom dörren och ligger i smältande kakor på golvet, formade efter sulornas mönster.

-Tjena, sa den nyinkomna och jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Det kändes fel att bjuda på kaffe och dessutom var sportfiskeåret 2016 lite suddig i konturerna i sin begynnelse. Svår att greppa på ett sätt som bara framtider kan vara.

Det blev kaffe ändå och likt alla andra förklarade jag de förväntningar som fanns. PB på gädda, både från is och på spinn, abborre över kilot igen samt framgång i expeditionen ”hitta-nya-schyssta-vatten.” Sportfiskeåret 2016 rynkade på ögonbryn som inte fanns och sa:
-Sakta i backen!

Istället ställde gästen krav. Obekväma frågor likaså. Undrade hur jag skulle försöka förbättra mig. Det sades något om att anstränga sig mer men då hade jag slutat att lyssna. Jag satt plötsligt förminskad i kökssoffan. Som ett barn igen, uppläxad.

Till slut lämnade besökaren köket och ytterdörren smällde igen. Omtumlad satt jag kvar och stirrade på min halvfulla kopp med fisljummet kaffe.
-En tydlig målbild och uttänkt väg dit – visst! Men fiskerelaterade förväntningar som gränsar till krav… skulle inte tro det, hade 2016 sagt.
-Gör sån´t som får dig att må bra! Ha kul så blir det som det blir!

Orden rullar nu som ett mantra i huvudet och resignerat inser jag att hon inte var så dum ändå, det där nya året. Trots att hon aldrig ens rörde fikabrödet.

Skitfiske på er, så länge!

 

Nykomlingen

Hej alla bloggläsare och välkomna! Mitt namn är Anders Perols och vissa kanske känner igen mig från Instagram som Fiskesyndrom. Jag har bloggat under de två senaste åren på fiskesyndrom.blogspot.se. För er som inte stött på mig på nätet tidigare kan jag berätta att jag är en 41-årig tvåbarnsfar, kock och hobbybonde med ett allvarligt gäddberoende. Ett beroende som ibland gränsar till ett sjukdomstillstånd, därav namnet ”Fiskesyndrom”.

9,8

Jag tillhör den tämligen stora skara sportfiskare som lägger 90% av min fisketid på spinnfiske efter gädda. Övrig tid blir det ismete och lite abborrjiggning. Jag fiskar, nästan uteslutande, i grunda och extremt växtrika slättlandssjöar i norra uppland. Sjöar som håller ett stort antal fiskar runt metern men där de riktigt stora är sällsynta. Jag tillhör också den skara sportfiskare som varken har tid eller råd med en större trailerbåt som kan köras runt till ”storfiskvatten” i jakten på monstergäddan. Istället fiskar jag på hemmaplan, när tillvaron skänker sina små tidsluckor och då från en sliten plasteka. Ibland blir det också utflykter med min ”trailerbåt.” En minimal gummijolle uppslängd på en släpkärra. Jag använder samma motor till dessa två ekipage och det är en Mercury 2,2:a från 1986. En trotjänare utav rang!

Som ni nu har förstått är jag en enkel (läs ekonomiskt funktionshindrad) sportfiskare, åtminstone ur ett modernt, teknologiskt perspektiv. Men jag fångar gäddor, även om de riktiga jättarna uteblir.

Vid sidan av gäddfisket tycker jag också om att skriva. Att med ord försöka återberätta, skapa känslor, måla bilder. Noveller, dikter och lite artiklar har kantat min väg genom åren men numera blir det mest en kombination av mina intressen; att låta orden som lämnar min penna ha en lätt doft av gäddslem.

Tanken med denna blogg och med flytten hit till FishEco är främst att ha roligt. Det är ju alltid roligt att fiska men för att känna detsamma om skrivandet behövde jag en förändring, en förnyelse för att återfå gnistan och inspirationen. Och då stod plötsligt FishEco där med öppna armar som en hjälpande storebror. Tacksamt och trevligt! Det här kommer att bli kul!

Skitfiske på er, så länge!