Mörthuvud eller piska?

 

Jag fiskar gädda. Min fru håller på med hästar. Våra intressen är olika ur flera perspektiv. En utav dessa olikheter är att hon tar hand om djur medan jag plågar dem (enligt henne). Det ligger en viss sanning i detta förstås men det finns en annan sida av myntet. Låt mig göra en jämförelse.

”Djurplågeri, säger du? Ja men om vi skulle ta och göra så här istället då. Alla gäddfiskare världen över slutar att fiska gädda för mat eller nöjes skull. Istället fångar vi in alla, utom en liten population i centrala Mongoliet. Sedan domesticerar vi gäddorna och avlar på dem i många hundra år så att det blir en mängd olika gäddraser med varierande utseende och simegenskaper, allt för att passa oss människors tycke och smak. Gäddorna får under en längre tid fungera som arbetsdjur då de tränas att fånga matfisk till dess ägare, röja vass på kommando och med gemensamma krafter bogsera båtar och dra timmer. Men under årens lopp faller deras nyttoegenskaper bort och de numera tama gäddornas uppgift blir istället att träna, tävla eller bara vara simsällskap. Gäddsporten växer och pengarna som kretsar runt det hela växer i samma takt. Avelsgäddor med fin stam säljs för miljonbelopp, prissummor ökar och försäkringspremier likaså. Fullt friska gäddor, men med en liten defekt fena, avlivas i parti och minut för att få ut försäkringspengar så att man kan köpa en ny och bättre gädda.

 

 

Gäddorna får bo i små akvarium under natten men på morgnarna släpps de ut i en liten större damm där de kan simma runt, runt. När de ska tränas, tävlas eller nöjessimmas tas gäddorna till tävlingsbassänger eller till en närliggande sjö. Där stoppas det in ett slags metallbett i deras munnar och i bettet sitter tömmar. Dessa är till för att styra gäddorna, när man simmar bakom eller uppepå, så att de rör sig och beter sig som vi människor vill att de ska. De kan göra konster också, om man nu tränat detta rigoröst. Här brukar man nämna moroten eller piskan även om moroten i detta fall är mörthuvuden.

Men vad tycker gäddorna då? Vi som brinner för gäddsporten hävdar att de ”tycker om att jobba”. De blir lyckliga av att få simma i sjön istället för dammen även med bett, tömmar och gäddryttare i hasorna, säger vi med bestämdhet. Detta stämmer säkert. Men är det inte rimligt att anta att de skulle trivas bättre helt i det fria? Utan trånga akvarier, liten inhägnad damm, bett, munkorgar, piskor eller konster? Enbart frihet. Simma fritt i stora vatten och leva livet naturligt. Även om de vid ett fåtal tillfällen under sin livstid påträffar märklig mat som har vassa krokar i sig. Krokar som gör tillfälligt ont och orsakar mindre sår men som sedan, i de flesta fall, läks och glöms bort. Jag vill tro att det ändå skulle vara bättre. Inte bästa tänkbara scenario, men ändå bättre.”

Det är stort och komplicerat det där. Att på något sätt roa sig på djurs bekostnad. Jag tänker inte gå in djupare på ämnet. Lika lite som jag tänker pitcha denna text för min hästägande hustru…

 

P.s Ja, jag vet att myntet kan vändas tillbaka av hästfolket. Det vill säga att lägga ut krokar i gräset, mäta, fota och väga hästar där de inte kan andas för att sedan låta dem springa vidare osv. men det går vi inte in närmare på…

 

Guidning á la Karma-16

I början av december hölls Karmaauktionen på Tradera. För tredje året i rad bidrog jag med en guidning på mitt hemmavatten och i lördags var det äntligen dags att bjuda auktionsvinnaren Felix på en heldags gäddfiske.

 

 

Felix är en trogen bloggläsare som följt mina gäddiga ord under en längre tid. Vi har haft lite kontakt via sociala medier och på mässor men aldrig fiskat ihop tidigare. Jag såg verkligen fram emot att köra ett pass tillsammans men kände också lite press, i vanlig ordning. När någon betalat en nätt summa pengar vill man kunna erbjuda valuta tillbaka. Nu vet förvisso Felix (redan innan han budade) att jag varken är professionell guide eller har något annat än en rasslig plasteka utan elektroniska hjälpmedel till mitt förfogande. Han var ändå givmild, utan att ha skyhöga förväntningar på min guideförmåga. Stort av honom men prestationsångesten var hos mig närvarande lik förbannat.

Felix dök upp från Stockholm vid 09:00 och vi kastade oss ut på ett vindhärjat vatten. Tunga, grå moln prydde himlen och en kraftig nordväst slet i båten. Nordväst skriver jag enbart för att den riktningen var dominerande även om vi under dagen drev åt alla möjliga håll i de kraftiga kastbyarna.

Vi kom så småningom till första driften och jag satte på samma blå/vit/orangea Hippishake som levererade senaste turen. Felix körde med en skrikig PigShad och Karmadagen kunde starta.

 

 

Det dröjde inte alltför länge innan det högg. En arg efterleksfisk på 3-4 kilo, till guiden. Och sedan en snipa, till guiden. Efter att jag krokat fyra snabba gäddor såg gästen på mig med viss tveksamhet. Vad håller du på med Anders, frågade vi oss båda två. -Downsize, sa jag. -Har du en PigShad Jr, kanske i blå/vit, frågade jag. Det hade Felix och den var förlösande. Även gästen började att kroka gäddor i parti och minut.

 

 

Det blev en förmiddag i de utlekta snipornas tecken trots att jag enbart siktade på platser där det normalt sett står färre fiskar men större. Sniporna härjade vilt lite överallt och när det var dags för lunch hade vi krokat av 16 mindre gäddor.

 

Lunchpaus…

 

…med hemgjord bratwurst, surkål med bacon och senapssås.

 

Stärkta av varm mat och nykokt kaffe kastade vi oss ut i den kalla snålblåsten igen. Nu fick det vara nog med småfisk och vi provade nya sträckor och vassgluggar mm i jakten på större gäddor.

 

 

Trots gemensamma ansträngningar och besök till flertalet små specialställen här och där som levererat bra tidigare vårar så var de större fiskarna inte med på noterna. Den enda vi såg var en följare jag hade på ca 95 cm och kanske 5-6 kilo som vände vid båten. Vi prickade leken helt enkelt. När vi tidigare bokade datum hade jag inte räknat med den vädermässiga tillbakagången som skedde för ett par veckor sedan då allt stannade av. Efterleksfisket på stor fisk blev efterleksfiske på snipor istället. Sådant är livet.

Vi nötte på in i det sista men lyckades aldrig kroka någon stor fisk. Då vi valde bort sniphaken blev det ”bara” sex gäddor till efter lunch. 22 landade fiskar, 13 till gästen och 9 till guiden. Ett väl godkänt antal i sig men ack så smått. Vindpinade, lite trötta och smått frusna återvände vi till båtplatsen vid halv fem-tiden. Ett mycket trevligt pass på sjön var över och jag var relativt nöjd med min insats som guide. Felix verkade också nöjd med sin spinnfiskepremiär för året, trots att jag inte hittade några större gäddor åt honom. Att han satte sig i bilen glad och med en god känsla var huvudsaken och mitt mål med dagen. Jag tror att jag lyckades med det.

Skitfiske på er, så länge!

 

 

 

Båtrekord!

Våren kom med stormsteg. Vattnet i sjön var sju grader varmt bara ett par dagar efter islossningen. Gäddorna var i farten och allt var frid och fröjd. Sedan kom vintern tillbaka, såsom det brukar kunna vara i april. Isande nordan, minusgrader nattetid och knappt varmare än fem plus på dagarna. Allt stannade av. Grunda vatten påverkas oerhört snabbt av dessa väderomslag och det brukar kunna bli trögfiskat något så gruvligt. Men inte under gårdagen. Det passet var ett rejält undantag.

Jag och Aleksander hade bokat in ett pass på denna annandag påsk men jag valde att ställa in då det skulle bli -8 på natten och max +2 senare på dagen. Det skulle bara betyda is i vikarna, sönderfrusna fingrar och galet tröga gäddor. Annat planerades in istället men när det sedan blev måndag morgon visade sig vädret vara snällare än vad SMHI förutspått. Vi styrde om till fiske igen och det skulle bli trevligt att få komma ut men jag hade inga som helst förhoppningar om ens hyfsat fiske. Jag har lärt mig min sjö ganska bra under åren och vid liknande förutsättningar historiskt sett har det varit svårt, riktigt svårt. Men jag hade fel och påmindes om det faktum att sjöns gäddor beter sig lite olika från år till år. Så även nu, uppenbarligen.

Solen lös och det var ganska behagligt men det var högst tillfälligt. Vädret skulle komma att kastas fram och tillbaka under dagen med sol och stiltje i ena minuten och kraftiga vindbyar med snöfall i nästa.

 

På väg till första driften. Isbrytning samtidigt som första i raden av många snöfall tornar upp sig.

 

Vi började med tailbeten på våra beteslås och sävlig hemtagning då vattentemperaturen sjunkit från åtta grader till tre (!!!) på bara en vecka. Men det gav just ingenting under en stund och Aleksander bytte till en MCrubber Jr i färgen ”skymningen.” Sedan behövde han inte byta. Gäddorna började att hugga som galna, oavsett om det var sol eller blygrå himmel. Jag bytte till en trött, gammal trotjänare som har hängt med i ett par år; en Hippieshake från Piggking, i liknande färg som den Aleksander upptäckt var dagens melodi.

 

 

Även jag började att få fisk men inte i närheten av samma antal som Aleksander. Han och hans Mcrubber Jr var dagens (snip)kungar. På relativt kort tid hade 15 gäddor krokats av. Vi hade flera dubbeldrillningar och Aleksanders spö glödde nästan ett tag när han drog fem fiskar på fem kast i rad.

 

 

Gemensamt för nästan alla fiskar som landades under dagen var de extremt våldsamma karatehuggen. Därpå följde en hård kamp där samtliga fiskar kändes tyngre och större än vad de egentligen visade sig vara. I stort sett alla var också smällfeta och ganska många täckta av iglar.

 

En kortis, som ändå vägde över fem kilo.

 

Aleksanders största för dagen som också den klev över fem-kilostrecket trots sin ringa längd.

 

Det var en helt galen huggsexa trots att vi fiskade mest mitt ute i sjön, inte ens i närheten av några lekområden. Aleksander drog gädda på gädda och när det till slut lugnade ned sig hade han krokat av nitton stycken. Jag låg lite efter med mina sju…

Det blev trögt en stund och jag bytte runt lite bland hinkens godsaker.

 

 

Jag fick någon enstaka gädda på andra beten men främst var det Hippieshaken som gällde. När jag så småningom bytte tillbaka till den högg en snäppet bättre fisk.

 

 

Dagens största på strax över 90 cm och strax under 6 kilo.

 

Aleksander däremot nötte vidare med sin Mcrubber Jr och han fortsatte att kroka fisk som en furie.

 

 

 

När vi trötta och ganska kalla styrde hemåt vid 17-tiden kunde vi konstatera att ett nytt båtrekord var satt, gällande antal landade fiskar på två personer. 35 gäddor hade fått se sig fångade varav Aleksander stod för imponerande 25 och jag själv 10. Han hade helt klart dagens bete men också ”rätta knycken.” Då jag tog de två största blev det ju enkelt för mig att säga att jag satsade på kvalitet istället för kvantitet. Men i själva verket fiskade jag inte lika bra, bara. Det är dock helt betydelselöst i sammanhanget. Det var ett riktigt trevligt pass med nytt antalsrekord, på en dag som vädermässigt lika gärna kunde ha bjudit på bom i protokollet. Nu gäller det bara att försöka lista ut vilka omständigheter som gjorde just denna dag speciell. Inte det enklaste.

 

Snö och sol i märklig symbios. Väder som brukar kunna betyda; trögt.

Det var bara att lyfta på hatten och tacka sjön för givmildheten. Vi lyckades aldrig hitta någon stor fisk (100 cm eller längre) men jag inbillar mig nu att de vilade, laddade upp sig inför deras kommande frosseri på lördag. Då ska nämligen årets Karma-guidning gå av stapeln. Med varmare väder dagarna innan som hinner boosta vattentemperaturen. Jag längtar.

Skitfiske på er, så länge!

 

 

 

Nyhetens behag

Igår var det äntligen dags för ytterligare ett pass på hemmavattnet. Några kalla nätter och blåsiga dagar hade lämnat vattentemperaturen i stort sett oförändrad sedan början på förra veckan och leken hade ännu inte satt igång fullt ut.

Jag träffade Aleksander vid båtplatsen klockan 10:00. Det hade varit ännu en kylig natt och därmed ingen större vits att starta så mycket tidigare. Vårsolen värmde på bra och en god sydväst satte fart på ytvattnet. Förutsättningarna fanns där.

Vi började första driften och hade snart några kontakter. Efter knappa halvtimmen krokades de första gäddorna – nästan samtidigt.

 

Fina, välmatade förleksfiskar

 

Drifterna avlöste varandra, både längs vassar och dess fickor men också ute på mer öppet vatten. Fisken stod lite överallt och det var bra fart på dem.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sammanlagt krokades 19 gäddor av under de knappa sex timmar som vi var ute och snittstorleken var helt ok. Tre av gäddorna var över fem kilo och den största (på sista bilden) vägde nog strax över sju kilo trots att den var under metern lång. Extra bonus för min del var också att merparten av mina fiskar (samt den största) tog på min egna SyndromTail i golden shinerfärg.

 

Denna lilla rackare men med brunglittrig svans.

 

Det var ett riktigt trevligt och lyckat vårpass med sprudlande spinnfiskeglädje. Det var ju Aleksanders första tur på öppet vatten för säsongen och jag själv känner fortfarande nyhetens behag. Det spelar liksom ingen roll hur mycket man fiskat under hösten. När vintern och isen sätter stopp och sedan efter flera månader öppnar upp sig igen är det samma visa varje gång; man blir så barnsligt lycklig, bara. Precis som det ska vara.

Skitfiske på er, så länge!

 

 

 

 

 

Lyckat kvällspass i vårsolen

Nu är suget hårt. Spinnfisket har helt tagit över och präglar stora delar av min vakna tid. Mina drömmar också, för den delen. I natt var jag tydligen i Rügen. Fick en gädda som lätt vägde 15+. Efter sådana drömmar vaknar man med frustration. Dels för insikten att det bara var en dröm men också för att man måste åka till jobbet istället för till sjön.

 

 

Lördagens tur i skärgården gav, som alltid, rejäl mersmak. Samma dag blev hela hemmavattnet isfritt. Jag åkte förbi sjön i söndags när jag skjutsade min dotter och den låg där, vacker och inbjudande med sina lockrop. Med en viljestyrka samlad från djupet av min existens tittade jag bort och åkte hem. Där väntade min 20 kubikmeter stora hög med stockar jag dragit hem från skogen, som nu ska bli ved.

Jag gav mig till tåls då men under gårdagen gick det förstås inte längre. Trots annat inplanerat rensade jag bort det ur kalendern och drog ut på en eftermiddags/kvällstur i vårsolen. Båten låg där jag lämnat den i december; uppochned på två stockar. Sedan blev det till att på egen hand vända och släpa ned den till vattnet. Det förstnämnda var enkelt men inte det andra. Men tio minuter senare satt jag i båten och flämtade av utmattning, styrandes mot den första anhalten.

 

Min skruttiga, smutsiga och alldeles underbara lilla pärla.

 

Innan jag började att fiska kollade jag vattentemperaturen och trodde först att jag såg fel. 7 grader! Det kan ju inte stämma!? De delar av sjön jag var på blev ju inte helt isfria förrän i slutet på förra veckan. 7 grader!? Det stämde. Fort går det när medeldjupet är under 1,5 meter. Det var bara att tacka och ta emot för det var riktigt bra fart på gäddorna.

På beteslåset hamnade en grön/guldglittrig Mcrubber som lyser fint under vattnet i solen. Jag fick aldrig anledning att byta. På tredje kastet fick jag ett karatehugg deluxe och höll nästan på att tappa spöt. Det var ingen bjässe men farten och kraften var det inget fel på.

 

 

Jag drev vidare med min ikeakasse som drivankare och hade efter bara tjugo minuters fiske krokat av två gäddor och bommat ytterligare tre. Jag provade lite nya, grunda vassträckor där det stod några finare fiskar. Först fick jag en tjockis på strax över 90 cm och ca 5,5 kg…

 

 

…och strax därefter en på ca 95 cm och 6+.

 

 

Bra kondis.

 

Efter drygt två timmars fiske var klockan 17.30 och jag hade krokat av åtta gäddor och bommat minst lika många. Jag körde en timme till men då var mattiden över för denna kväll. Det blev bara några småpet och följare till innan det var dags att packa ihop och återvända hemåt.

 

En snipas ofog under sista timmen.

 

Kvällens vinnande koncept.

 

Alldeles varm i själen och genuint lycklig styrde jag in mot bryggan. Det brukar kunna var svårt nära inpå islossningen. Men inte denna dag och inte när vårsolen åstadkommit 7 grader på kort tid. Det blev en riktigt trevlig invigningstur för min lilla båt denna säsong. Åtta gäddor där de fem längsta sammanlagt mätte över 400cm och samtliga högg extremt hårt och våldsamt. Spinnfiskesugets övertag lättade därför inte direkt sitt grepp efter gårdagen. Tvärtom. Det är nu oöverskådligt långt till söndag, då nästa fiske är inplanerat. Kanske måste det bli ett till kvällspass innan dess…

Skitfiske på er, så länge!

 

 

Skärgårdstur med Team Hauki och JH Fiske

 

Det finns mängder av duktiga sportfiskare därute. De flesta fiskar enbart för nöjes skull men många drömmer också om att på något sätt få jobba med sin hobby. Ett fåtal gör slag i saken och en av dessa träffade jag på sportfiskemässan i Jönköping. Det var i Jiggar.nu:s monter, där jag hälsade på den gode Christoffer ”Anchorbaits” Sääw, som jag också träffade Jari Halkonen, en av medlemmarna i Team Hauki och även mannen bakom fiskeguidesfirman JH Fiske. Vi hade ett trevligt samtal och då det framgick att vi bor relativt nära varandra fick jag en inbjudan att hänga med på en dagstur i skärgården på jakt efter stora förleksgäddor. Jag tackade givetvis ja och vi sa att vi skulle höras framöver. I måndags kom så inbjudan; gäddfiske i Roslagen, lördag den 1 april. Ja tack, sa jag, laddad till tänderna. Det skulle bli mitt andra pass från båt denna säsong men kanske det första som egentligen räknades. Pass nummer ett bestod ju bara av två timmar i en liten gummijolle på mindre bra (men isfria) delar av hemmavattnet. Nu var det en heldag som gällde. Och det på stora vatten med stora gäddor.

07.45 mötte jag upp Jari och resterande medlemmar av Team Hauki; Fredrik och hans son Jocke vid Herrängs marina.

 

Kapten Jari i sin nya fiskemaskin; en riktigt trevlig Tracker. Bredvid står Jocke och längst till höger Fredrik.

 

En ganska frisk sydan svepte in över hamnområdet. Presenningarna på varvets övertäckta båtar sträcktes och fladdrade i vinden. På håll hördes måsar skräna ut över den gråtyngda morgonen och regnet hängde i luften. Det luktade gädda.

Nu kan jag bara tala för mig själv men jag tror att vi alla fyra var hårt taggade när båten i sakta mak styrde ut ur småbåtshamnen.

 

Jari på väg in i dimman.

 

Det blev en stunds transport innan vi kom fram till första platsen för dagen. Fyra gäddfiskare for upp ur stolarna och greppade spön. Beten for genom luften samtidigt som leenden spreds över förväntansfulla ansikten. Det hängde en hunger i luften. Hungern efter våldsamma gäddhugg. Den var så närvarande att den nästan gick att ta på. Vi kastade och kastade men insåg efter en stund att det var lite för tidigt på säsongen för den viken vi valt. Det blev förflyttning och jakt på varmare vatten.

Nästa anhalt var en grund och skyddad mar. Vattentemperaturen där var uppe i ”hela” fyra grader och det visade sig vara det varmaste vi hittade denna dag. På mitt beteslås satt en Headbanger Tail och efter ett par kast bara så högg det i bra. Jag gjorde mothugg och spöt stod still i en stum båge. Följt av en tung rusning, redan från start. -Det är en bra fisk, sa jag och blev tvungen att lätta på slirbromsen. Fisken bjöd på rejäl tyngd under drillningen och även fler, kortare rusningar. Vid det här laget hade min puls hunnit stiga rejält. Trots att jag visste att det inte var någon bjässe som stånkade på andra änden av linan så var ändå den klassiska ”inte-tappa-nervositeten” närvarande. Fisken bröt ytan och en kort förvåning ersattes av besvikelse. Det var en liten men tjock fisk som var felkrokad i nacken. Den hade kunnat simma framåt med obehindrad kraft och lurades därmed rejält. En gäddas aprilskämt, dagen till ära.

 

Felkrokad!

 

Vi körde vidare i maren men den gav inget mer. Fisket var trögt, milt uttryckt. På de flesta platser vi var under dagen låg temperaturen på mellan 2-3 grader och gäddorna var gruvligt köldstela. Det blev en ny förflyttning, till en annan vik, i sökandet efter varmare vatten.

På nästa hak var det Jockes tur.

 

 

 

En till liten men tjock rackare. Denna var åtminstone krokad i munnen.

 

Förmiddagen övergick i lunch som i sin tur plötsligt blev eftermiddag. Ett flertal, till synes, heta platser hade testats men det var riktigt svårfiskat denna lördag. Jari fick förvisso också en snipa som aldrig fastnade på bild men det var det hela. Tre gäddor krokade varav en felaktigt. Trots alla fina beten som testades under dagen.

 

CL Shad 18…

 

…och en gammal ärrad trotjänare; Wingman.

 

Dessa var förstås bara några i mängden av beten som provades i desperata försök att knäcka dagens kod. Men vi lyckades aldrig med den uppgiften. Kalla, lite trötta och allmänt lyckliga över att få ha spinnfiskat efter gädda igen återvända vi till hamnen.

 

Upptrailing. Det var en sann fröjd att åka i, och fiska från, Jaris nya Tracker.

 

Visst, fisket var trögt och det kan normalt sett reta mig lite men denna dag tänkte jag inte så mycket på saken. Jag fick fiska och det med riktigt trevliga, nya bekantskaper. Det är en av gäddfiskets positiva sidor som sällan blir uppmärksammad; alla nya möten med likasinnade, alla nya kontakter som knyts bland svingande spön. Tack Team Hauki och framförallt Jari, som bjöd in mig, för gästfriheten! Grymt trevlig dag som jag gärna gör om när luckorna i allas kalendrar sammanstrålar.

Skitfiske på er, så länge!

 

 

 

Båtpremiär

 

Senast i förrgår skrev jag att landfiskets tid är här. Dagen efter gick isen på halva mitt hemmavatten och landfisket är över för min del innan det knappt ens hann börja. Där min stationära båt ligger huserar fortfarande isen så jag packade med mig gummijollen med åror, motor och hela kånkarongen i bilen till jobbet igår. Jag jobbade in lunchen och kastade mig iväg mot sjön med en sällan skådad iver och lust. Väl framme var det pumpa upp jolle och packa saker som gällde – ett göromål som tar alldeles för lång tid när otåligheten härjar och sliter.

 

 

Till slut kunde jag styra mitt ekipage mot den fina vassträcka som var eftermiddagens plan. Under färden var ord som uppspelt och förväntansfull milda uttryck för att beskriva mitt allmänna tillstånd. Bara synen av isfri sjö skänkte en sådan intensiv glädje, på gränsen till eufori, att leendet satt som fastklistrat i ansiktet. Samtidigt hade jag dock också en fot kvar i verkligheten. Historiskt sett har jag aldrig tidigare haft bra fiske de allra första passen efter islossning. Gäddorna är allmänt supertröga i det grunda och fågradiga vattnet och luras inte till hugg i första taget. Bompass är inte ovanliga, framförallt inte med tanke på den korta tid som dessa eftermiddagspass brukar erbjuda. Så förväntan på många och /eller stora gäddor var nästintill obefintlig. Men visst fanns hoppet där.

En lätt nordan fick vattenytan att röra sig lite och solen lös för fullt. På beteslåset hamnade min SyndromTail i golden shinerkostym. Det dröjde inte särskilt länge förrän årets första båtgädda kunde krokas av.

 

 

 

Det var precis lika trögt som det brukar efter islossningen. Jag provade större tailar, paddelbeten, slider och sked. Det enda som gav utdelning denna eftermiddag var betet på bilden ovan och en grön/guldig Mcrubber. Inget annat dög.

I båtpremiären 2017 års protokoll skrivs nu fyra små gäddor och ett par missade försiktiga hugg in. Inte mycket att hänga i gran kanske men det kvittade faktiskt. Jag var ju ute på en sjö i en båt. Fiskelyckan är total.

 

 

Skitfiske på er, så länge!

 

 

 

Med barnasinnet närvarande

Oavsett om du fiskar från båt, kajak eller flytring så är dessa farkoster ofta helt avgörande för ett lyckat fiske. Kanske är vattnet du fiskar omgett av vass och våtmark? Eller gillar bara fisken att hänga i sjöns mitt? Då behövs något flytande för att komma både ut och åt. Men det är inte alltid på detta vis. Nu är landfiskets tid här.

 

 

Isen ligger fortfarande på sjöarna i norra uppland. Den är förrädisk och tunn men täcker likväl vattenytorna som hindrande lock. Då är det en välsignelse för spinnfiskeabstinensen att det finns så många fina åar.

Gäddorna vandrar snabbt upp i vattendragen när leklusten börjar att styra deras beteende. Vissa är förstås också stationära och har valt ett helt liv i åmiljön. Vårfloden höjer vattennivåerna och flödet ökar i samma takt. Vattnet är ofta mycket grumligt då jord från närliggande åkrar följer med i smältvattnet. Det är en svårfiskad tid men samtidigt en balsam för själen. Dels för att man bara får kasta med spinnspö igen men också för charmen i att gå längs en vacker åsträcka, bland förra årets vissna vasstrån och dagsgamla tussilago, i vårsolens behagliga värme. När man minst anar det dyker en extra stor vasstuva upp som man bara måste sätta sig på och ta en kåsa kaffe. Landfisket på våren fungerar som en återkoppling till barndomens fiske för min del. Det okomplicerade, opretentiösa och kravlösa fisket. Fisket som enbart bjuder glädje och lugn.

Men det är som sagt en svårfiskad tid. Vattnet rinner på kraftigt samtidigt som det är kallt. Gäddorna vill inte ödsla energi i onödan och står därför mycket sällan i strömmen denna årstid. Det gäller att hitta bakvatten, lugna fickor i strandkanten eller känna till djuphålor för att locka till hugg. Dessutom behöver betet synas (och kanske höras) i det ofta grumliga vårvattnet.

 

En ärrad, gammal McMy med rassel och grönglittrig svans i solskenet.

 

Under gårdagen var jag och Aleksander iväg en sväng till en fin åsträcka. Då fick betet på bilden inleda och inom fem minuter var årets första spinnfiskade gädda ett faktum.

 

Liten…

 

…men tjock.

 

Trots vetskapen att det kan gå upp riktigt stora fiskar i åarna vid denna årstid så var storleken på denna gädda av mindre betydelse. Bara att få känna ett hårt hugg igen fyllde hela mig med glädje. Vi fiskade oss vidare längs ån men det blev inga fler gäddor. Vi tappade varsin fisk, Aleksander sumpade ett gummibete i en förmodad stock på botten och vevskruven på min rulle flög av och ligger nu för alltid begravd i en hög med vissen vass. Men vi var lika glada för det. Det hade ju spinnfiskats igen. Från land, i vårsol och med barnasinnet närvarande. Det räcker så.

 

 

Sportfiskemässan 2017

Mässans puls. Efter att ha lagt helgens mässa, Jönköping och de 45 milen i bilen hem bakom mig har nu intrycken landat något. När jag var mitt uppe i det hade jag svårt att ta in allt. Samtidigt som syftet med mässan var att snacka med folk kände jag stundvis något slags dåligt samvete att jag snackade för mycket. Att jag inte sprang runt och tittade samt fotade mer. Foton till en mer detaljerad och innehållsrik redovisning om mässan till er bloggläsare som inte kunde närvara. Men ett sådant blogginlägg blir det inte här. Däremot tänkte jag försöka att beskriva känslan, själva pulsen på mässan.

Ändrade planer. Ordet är kärlek. Det hela började i torsdags. Min plan från start var att åka tidigt fredag morgon för att avverka de drygt fyra timmarna i bil och vara framme redan 07.30 i Jönköping. Jag bokade hotell därefter, det vill säga enbart fredag och lördag natt. I sista sekund beslutade jag mig dock för att sticka redan på torsdagskvällen för att garanterat hinna få iordning mitt bord i tid på fredagens morgon. Jag packade ned sovsäcken och tänkte att det fick bli en obekväm natt i kall bil.

PiggKing och Upplev. Innan jag ens hunnit förbi Arlanda kom jag på att min vän Fredrik ”Piggking” Johansson var på plats i Jönköping redan på torsdagen och fixade monter tillsammans med Upplev Sportfiskecenter där han skulle stå.

 

2017-03-17 15.37.15

Fredrik och hans bord i Upplevs monter

 

Kanske Fredrik hade en soffa eller en bit av golvet ledigt? Jag ringde och jo, han kunde till och med skramla fram en säng då han låg själv i sitt dubbelrum just bara första natten. Perfekt! Jag kom ned till Jönköping vid 23-tiden och fick mig en bekväm och skön säng. Stort tack till dig Fredrik för detta och ett minst lika stort tack till Upplev som hade betalat rummet och samtidigt inte ville ha någon ersättning av mig. Stort!

Fredag

Kokkaffe. Efter en god natts sömn hängde jag på mässans lås vid 07.00 på fredagen. Trots att jag ju är bloggare och inte skulle sälja något så hade jag ändå med en hel del grejor. Full fiskeutrustning var med lite som dekor men också för att kunna visa de som var intresserade. Dessutom hade jag med en liten bänkugn med två kokplattor uppepå. Och en kasse full av kaffepaket och plastkaffekoppar. Här skulle det bjudas kokkaffe till bloggläsare och utställargrannar.

 

img_7823

 

img_7359

Närmast till höger hade jag Newbridge Fishing Team där också Mada Baits och Alden Baits ingick. Därefter satt Breamtime.

 

img_7360

Till vänster hade jag Pathric och Christoffer från Uppsala Pike Brigade, gymnasieelever från Forshaga, Klas och Mattias från Baitlove samt längst ned grabbarna från Fiske Fur Alle.

 

img_7358

God utblick över betesbyggargatan från mitt bord.

 

Betesnördar och fiskedårar. Med en god timmes marginal var jag redo inför öppningen vid 09.00. Där satt vi; grannar på bloggatan (eller communitygatan som den hette i år), betesbyggare på den närliggande betesbyggargatan och jag själv, smuttandes på kokkaffe och väntade med otålig spänning på att dörrarna skulle låsas upp. Stämningen var på topp och en gemytlig, öppenhjärtlig känsla värmde upp de två mässhallarna. Klockan slog nio och besökarna vällde in. Allra först var betesnördarna, de som tagit ledigt för att inte missa unika mässbeten. Tätt följt av de allmänna fiskedårarna, till vilken kategori jag själv tillhör.

På communitygatan var det ganska bra ruljans. Folk gick automatiskt förbi från entrén samt att det stora dragplåstret, betsbyggargatan, låg precis bredvid. Det blev mycket  snack, många skratt och en stor mängd kaffe som kokades under mässans första dag.

Rulla hatt? När klockan slog 18.00 stängdes mässan för dagen och utmattad av alla intryck och alla trevliga möten drog jag mig tillbaka och åkte till hotellet för incheckning. Familjen Ericssons Cityhotell var bokat och för de som ska till Jönköping i framtiden kan jag varmt rekommendera detta boende, riktigt trevligt. Många utställare gick ut och rullade hatt på fredagen men min kväll stavades mat, relax, bastu och streaming i sängen.

Lördagen

Räddare i nöden. Efter en lång och stärkande sömn, samt en formidabel hotellfrukost, satt jag redo på mässan med nykokt kaffe strax efter 08.00, en knapp timme innan öppning. Betesbyggarna rumlade in, mer eller mindre märkta av sviterna efter fredagskvällen. Jag tog en runda med termosen och det mumlades ord som; ”räddare i nöden” och ”ängel.” Men det var ju det som var den kännetecknande känslan för denna mässa; kärlek. Jag fick och jag gav, såsom de allra flesta andra också gjorde.

Nytt besöksrekord. Dörrarna slogs upp och det bokstavligen talat vällde in folk i mässhallarna. Under fredagen hade det slagits nytt rekord med 3712 besökare. Men det var inte ens hälften av det antal som kom på lördagen. 8208 lyder det nya dagsrekordet som slogs då. Fantastiskt! Tack vare de två mässhallarna blev det ändå aldrig särskilt trångt och stämningen kunde därmed hållas lugn och trevlig. Trängsel leder ofta till stress vilket i sin tur kan leda till otålighet, frustration och irritation. Men inget sådant på denna mässa alltså, åtminstone inte som jag märkte av.

 

2017-03-18 11.42.58

Bra tryck på lördagen.

 

Både tretår och fyrtår. För min del fortsatte även lördagen att handla om möten, likasinnade emellan. Bloggläsare, betesbyggare och sportfiskeprofiler i en salig blandning som ramlade förbi, snackade och drack kokkaffe. MF Baits (som vann en av mina fribiljetter), OreBaits (som vann en av de andra), Felix Rehnman (som vann Karma-auktionen i december), Jan O från FishEco, Christian ”Ensamvargens Fiske” Ottosson, Michelle ”Fiskedonnan” Staaf (båda dessa bloggkollegor hos FishEco), Freewater Pictures-grabbarna, Anton ”Rysken” Tsvetkov, Mattias Epperlein (som hjälpte kompis Elis ”Mosbait” Wessmark i hans monter på betesbyggargatan), Jimmy Lindahl från CWC, Håkan Franson från ABU, grabbar från Eastfield och från Upplev Sportfiskecenter, Mia Bagger (som ska fiska King of Mälaren med mig och Jan O i april) för att nämna några som kom på besök. Sedan förstås alla communitygrannar och betesbyggare som, när tid fanns, kom för både tretår och fyrtår.

 

img_7868

ABU-gäng.

 

Mellan allt trevligt gäddhäng sprang jag också runt i montrarna och fotade betesögon som ni kanske såg resultatet av i förra blogginlägget. Jag försåg också kompis PiggKing med kaffe då han hade svårt att komma loss. Det var dessutom det minsta jag kunde göra som tack för hans tidigare gästfrihet.

Likt en eremit. Innan jag visste ordet av slog klockan plötsligt 18.00 och mässdag två var abrupt över. Tiden går fort när man har roligt, brukar det ju heta men denna dag var extrem då det kändes som den var över innan den knappt ens börjat. Lätt vimmelkantig efter denna hektiska men kolossalt trevliga dag letade jag mig återigen direkt tillbaka till hotellet. Där väntade gym, bastu, middag på rummet likt en eremit och lite tv innan tidig sänggång. Tråkigt kanske, men samtidigt hur skönt som helst.

Söndag

Sista dagen och mässans avslutning. Jag checkade ut från mitt trevliga hotell och var även denna morgon på plats en god stund innan öppning. Samma kafferutin som under lördagen upprepades och det var ett uppskattat inslag bland bloggare och betesbyggare.

Deadbaiting? Söndagen var betydligt lugnare med sina 2901 besökare. Snacken med besökare var färre och kaffetermosen behövde inte fyllas på lika ofta. Då passade jag på att gå på en föreläsning om deadbaiting efter gädda med skicklige Oscar Trowald.

 

img_7867

 

Han höll föredrag på stora scenen och fortsatte sedan att visa riggar och andra tips på metetorget, riktigt intressant. Som ni vet kör ju jag med dött från isen men har aldrig provat detta i öppet vatten. Jag kan säga att jag nu har blivit rejält sugen samtidigt som jag känner mig själv ganska väl. När isen väl släpper här uppe kommer en enda sak att gå runt som på loop i mitt huvud; spinnfiske, spinnfiske, spinnfiske! Men någon gång kanske jag tar mig tid att lära mig deadbaitmete, vem vet? Jag har bjudit in mig själv som elev hos både Ensamvargen och Mattias Epperlein och förhoppningsvis ges tid och tillfälle för dessa sammankomster i framtiden. Det skulle vara oerhört roligt och alldeles säkert mycket lärorikt.

Kärleksfylld sportfiskeballong. Allting har ett slut och så även sportfiskemässan 2017. Klockan 16.00 gick luften ur denna kärleksfyllda sportfiskeballong och trots lätt utmattning och saknad av familjen lämnade jag mässhallarna med en känsla av tomhet. Så som det ofta blir när man längtat efter något, byggt upp förväntningar, haft otroligt roligt under en tidsperiod som känts alldeles för kort och som sedan plötsligt tar slut.

Jag tog farväl av mina mässgrannar och packade in mig i min gamla Saab. Fyra timmar senare svängde jag in på uppfarten hemma och tomheten hade, sedan många mil, ersatts av familjelängtan.

Måndag

Med facit i hand sitter jag nu och skriver dessa rader. 14821 besökare kom under mässans tre dagar och det blev nytt besöksrekord. Sportfisket växer och det är härligt att se. Min helg kan sammanfattas med följande ord; ren och skär sportfiskeglädje, värme, trevliga samtal, nya kontakter, fantastiska beten, roliga människor, mängder av skratt, kokkaffe och sist men inte minst; kärlek!

Jag vill också passa på att tacka alla som gjorde denna helg fantastisk. Alla, från Easyfairs projektledare Agneta och Annika till härliga utställare och mässbesökare. Tack! Vi ses garanterat på Stockholmsmässan nästa år!

Skitfiske på er, så länge!