”-Nä, jag tror jag gör som gamle prosten jag! Jag skiter i predikstolen!” En lastgammal och cynisk Norrländska med filosofin att “det ska då jävlas in i det sista”. Avlades hit till jämmerdalen, i slutet av juni föddes jag, samma år som Al-qaeda bildades och Åmselemordet sker. Fantastisk start på livet om du frågar mig!

Ända sen den dagen har jag fått höra att det inte tillhör den Västerbottniska folksjälen att vara glad och glättig. “Om det är jämna plågor, då vet man trots allt vad man har.”  Inte blir man så munter av att växa upp mitt uti obygden, där det tar en vecka att resa utanför kommunen. Där vägen slutar, börjar äventyret! Jo jag tackar jag!

Nåväl, jag behöver väl knappast uttrycka min fascination och passion för fiske, det tycker jag självskrivet när man får möjlighet att göra sin röst hörd här. Eftersom jag växte upp där jag gjorde så fanns det inte så mycket annat att välja på än att lära sig fiska. Mentaliteten inom barnuppfostran var att säga till ungarna -”Ut och lek, kom inte tillbaka förens fladdermössen jagar dig eller att du har ett järnrör genom magen”. När du är barn så reflekterar man inte så mycket över saker, detta kan bero på att ens intelligensnivå är lika utvecklat som en burk hallonsylt. I vart fall min så kallade intelligens.

Fiske har alltid varit en central komponent i mitt liv, allt från toppknutet mete, gäddfiske med knallorange rapala-wobbler till vispande med bambuflugspön som fyraåring. Eftersom jag är Norrländska så medföljer en viss trångsynthet, vilket resulterar i att jag har mina fiskemetoder och ogärna kliver utanför ramarna. I nutid så har jag snöat in på bottenmete, flugfiske samt spinnfiske, gärna i jakten på dom stora gäddmadamerna. Därutöver finner jag ishockey otroligt stimulerade och otroligt lattjo, titta på likväl att utöva.