Frånvaro och nytt livstecken

Jag har varit frånvarande och osynlig i långt över ett halvår, som många av er vet så har det varit ett turbulent sista halvår på 2017 för mig och min familjs del. Vi börjar sakta men säkert återhämta oss efter min moders olycka. Hon mår förhållandevis bra och ska få återvända hem inom två månader efter 9 månader på sjukhuset. Nu måste jag passa på att tacka alla som hört av sig och lyckönskat mig och min familj under denna period. Jag vill också tacka alla er som bidrog till pengainsamlingen som startades av Jahn Wirkola (administratör på Svenska Gäddfiskare). Tanken var att pengarna skulle gå till en specialbyggd cykel där vi kunde fästa mammas rullstol medans pappa cyklar. Det räckte dock inte hela vägen fram till en cykel, pengarna gick därför till en kommunikationsplatta (i-Pad), en extra stor så att hon trots förlamningen kan kommunicera med värden utanför sjukhusets väggar. Tusen tack till alla som visat någon form av stöd och omtanke, jag är evigt tacksam!

Fem mil söder om polcirkelns kant, temperaturmätaren utomhus visar -31 grader. Snön klättrar upp och förbi fönstren, hela landskapet är vitt och stilla. Kylan har hållit oss i ett målmedvetet grepp under en längre tid. En period där ytterdörren öppnas endast för att springa i vardagens ekorrhjul, jobba och skaffa förnödenheter. Faren och Vimma (mina katter) springer iväg till säkert avstånd när ytterdörren öppnas och de isande vindarna letar sig innanför husets varma väggar.

Fiskeabstinensens termometer slår i taket! Jag har inte sett en gädda på flera månader, förutom dem jag har tatuerat på min kropp. Madness is a fact! Väntan på varmare klimat är värre än väntan på Jultomten för ett barn på julafton. Nu är det andra vintern vi bor här uppe, förra vintern var samma visa. Kallt, kallt och kallt, vänta, vänta och vänta.

Därför bestämde jag mig för att hitta en sysselsättning under vinterhalvåret, göromålet blev ishockeydomare. Som många av er redan vet så är ishockey en stor del av mitt liv och har alltid varit sedan jag var fyra år gammal. Sägnen säger att -”Alla misslyckade hockeyspelare blir domare”. Nåja, jag vet inte om det är så sant, dock ganska kul.

Bokningarna för sommaren börjar trilla in på MBS-Guiding vilket känns otroligt roligt! Några återkommande gästgrupper samt några nya. Ser verkligen fram emot sommaren och spännande möten och varma återseenden!

Allt jag tänkte var att meddela er var att jag är tillbaka och blogginläggen ska börja flöda i vanlig ordning. Mig blir ni inte av med så enkelt.

2 svar på ”Frånvaro och nytt livstecken

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *