Feta flöten, semesterfiske och glädjeflickor

Nu ska vi vara uppriktigt ärliga här! Vem av oss tycker egentligen om att vara fiskare? Tänk efter nu gott folk, tänk riktigt noga. Hur dum får man vara egentligen?! Alla dessa idiotiska upptåg vi som fiskare ta oss an, trotsar vädergudarna och näst intill sätter livet till. Jag blir nästan aningen bitter när jag tänker på det! Flugfiske i all sin ära, men vad är det för någonting vi egentligen ger oss in på?

Sommar, sol och semester, jag vet att vi alla längtar. Vi gör ju ingenting annat är att skryta på facebook om att vi har semester. Hela vintern och våren har gått åt till planering inför denna underbara fiskevecka i de Svenska fjällen. (Även om vissa bara åker norr om Gävle och kallar det för fjällfiske).

14409143_306160293092278_1402686503_n

Det börjar närma sig med stormsteg nu, vadarbyxorna ska dammas av efter en lång dvala. Jaha, det börjar redan jävlas här, när du testar vadarna för att se så att allt är som det ska, så inser du att det har varit en kall och tuff vinter som har satt sina tydliga spår runt midjan. När du ställer dig framför spegeln slår det dig att du ser ut som en stoppad falukorv, din rörelseförmåga är lika med noll i dina gamla trotjänare till vadare. ”Visst har man väl planera’ att börja motionera, fast givetvis på lite längre sikt.”

Skulle det nu mot förmodan vara så att vadarna fortfarande passar dig så hittar du förmodligen en Humphy-fluga size 12 sittandes i vadarna. Förbannelser haglar över dig själv – ”När ska jag lära mig att inte säga, –”jag gör det sen”. Det ska ju jävlas in i det sista.

Nåväl, dagen D är här! In med allt möjligt skit i bilen, ett snabbt stopp på glasbanken sen bär det av uppåt. Alla är glada i hågen, nu är det bara åtta timmars bilkörning kvar. Efter vad som känns som en vecka senare är man nästan framme, euforin i gruppen börjar höjas, planeringen, skryt och lovord om hur tidigt man ska äta frukost för att så kvickt som möjligt vara ute på vattnet innan alla andra.

–”Vi är seriösa fiskare, alla andra sitter säkert bara och dricker whiskey”.

-”Ja, men en liten whiskey måste vi ju ta oss för att avsluta dagarna på bästa vis”.

Klockan är massor när ni rullar in på parkeringen, nu ska man försöka leta reda på någon som kan visa en campingen/stugbyn och lämna ut nycklarna. Tillslut hittar man en pytteliten post-it lapp med ett telefonnummer som knappt är läsbart, ser ut som att det är en läkare som skrivit det. Fast det är också orimligt, närmsta läkare är ju 15 mil bort här uti obyggden. Den stackars stugvärden/guiden får till 9/10 gånger samma fråga;  ”Jaha! Du bor här uppe? Roligt. Jag känner en Peter i Umeå, känner du honom?” Nej, vi känner inte alla i Umeå. Det är 30 mil till Umeå från härifrån, 27 från Kiruna. Vi springer inte runt och frågar en stockholmare: ”Stockholm, säger du? Kul. Känner du Preben i Köpenhamn?”

Hur som helst, nu är det dags att packa ur bilen och installera sig i de spartanska infisna stugorna som med en unken doft berättar historier om andra fiskares krossade drömmar. Hoppsan, i skuffen fanns det ju ett x antal plattor med öl och någon/några flaskor whiskey! Det är väl inte mer än rätt att ta sig en liten stänkare efter en lång dag i bilen? Redan efter första burken försvann självbevarelsedriften, lagom med blod i spritomloppet blev det visst. Det var den tidiga morgonen det!

14374796_306164006425240_2134003142_o

Några timmar senare än planerat börjar det röra sig i stugan som nu stinker av nuvarande fiskares krossade fiskedrömmar, bakfylla och ångest. Önskan om att skruva av huvudet och hälla tillbaka innehållet i flaskorna känns underbar. Bara tanken på frukost får en att vilja kalva, nu ska det till råga på allt fiskas också. På med vadarbyxorna, som i detta läge när du spänner bältet känns som en tvångströja som klämmer åt tarmarna likt en fransk glädjeflickas korsett.

Långsamt går det, det ska gudarna vet! Att få in grejer och personer i bilen är i detta läge en av livets hittills största utmaningar. Som tur är så finns det ofta någon förnuftig människa i gruppen som lagligt får hantera motordrivna fordon, synd att denna person lagligt sett inte får slåss med pinnar eller andra tillhyggen för att påskynda processen. Väl framme vid vattnet så är ju självklart de bästa platserna redan tagna, seriösa fiskare kallade vi oss för, eller hur var det nu? Som om läget inte är eländigt nog påpekar någon att alla har glömt att ta med sig solskyddsfaktor, solen gassar ju och det är väl 25 grader varmt. Äsch, det är väl inte så farligt? Dagarna går och nu liknar hela sällskapet flöten, rödbrända, blekfeta och ograciöst skumpande uti vattnet. Mesta delen av tiden går åt till att sitta på en sten och se ut som man väntar på vakande fisk, medan i själva verket ni sitter och halvsover.

Stugbyn som boendet är bokat på ligger i största sannolikhet i anslutning till en restaurang som har någon form av jippo på någon av veckans alla dagar, till exempel en after work. Skrockandes frågar ni guiden eller någon annan lokal förmåga om det brukar vara några vackra damer från trakten som besöker denna after work. Trots att du är en familjefar och en respektabel man på hemmaplan. Det är tydligen andra regler som gäller i fjällen när man är på semester.

14388805_306165539758420_313843000_n

Om nu ovanstående historia inte passar in så tar inte eländet slut för det. Flugfiskarens vardag är att slåss med alla naturens fenomen och krafter. Allt som går att fastna i fastnar man i, även om det verkar fysiskt omöjligt att fasta i någonting så gör man det ändå! Ofta känns det som att någon sitter någon stans och skrattar åt ens elände. Börjar du bli lite till åren, som mig så bråkar ju allting extra mycket! Minsta lilla ljusförändring när mörkret kommer intågandes kan vara förödande för bytandet av fluga.

Dessa små hemska black gnats size malbajs, förvandlas snabbt till din värsta fiende. Svordomarna haglar, inte nog med detta, i och med skymningen kommer myggen, knotten och allt annat som bara finns för att irritera just dig ännu mer. Ont gör det också! Självklart tappar du flugan i vattnet när du ska bitchslapa myggorna som biter dig, eller så gör man som mig och dunkar in kroken i nacken! Nästa år ska jag åka till Spanien på solsemester istället, det är i alla fall vad du försöker att intala dig.

14203423_306163999758574_158107088_o

Foto: Pontus Bentzer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *