Den är inte lång, men den är smal

I dagsläget är stora delar av vår vardag dokumenterad på något av de sociala forumen och alla vill synas och visa upp vad man åstadkommer. Sociala medier i all sin ära, ett fantastiskt sätt att nå ut till omvärlden men olyckligtvis anser jag att det i många fall används på fel sätt. Jag själv som är i fiskebranschen, följer otaliga fiskeprofiler, fiskerelaterade företag och andra personer som lägger ut sina fångster och troféfiskar på de verksamma sociala medier som vi har. Nu är det dags att vi börjar reflektera över trender och effekterna av detta.

12674255_10153748023965202_2040019488_n

Den problematik jag finner med detta är att det ger en skev bild och ger falska signaler till allmänhetens unga fiskare. Många av de som följer våra fiskeprofiler eller duktigare ”hobbyfiskare” vi har i vårt avlånga land är barn/ungdomar. Alla i branschen har ett oskrivet ansvar att visa att fiske är roligt, alla har ett ansvar att fånga intresset hos barn och ungdomar och föra in dom i fiskets värld! Du kan vara någons största idol utan att du vet om det. Just ditt fiske, dina fångster och dina tips kan vara någons inspiration till sitt personliga fiskeintresse. Ärlig talat, hur många snipor eller mindre bra fiskar måste man gå igenom innan man träffar på The one, the only, THE BIG? Verkligheten måste börja speglas lite mer ärligt!

2015-10-27-17-30-17-529

(En liten men ack så vacker Small mouth yellow fish från Sydafrika)

Tänk tillbaka på den tiden när du var liten eller i början av ditt fiskeintresse. Oavsett ålder, så har alla haft samma startlinje, där varje litet pill, varje litet napp och varje landad fisk gav en sådan euforisk känsla som spred sig i hela kroppen! Allt skulle dokumenteras eller på annat sätt visas upp för någon, alla har någon gång varit riktigt stolt över vad man åstadkommit! I dagsläget får jag känslan av att många fiskeprofiler eller duktigare ”hobbyfiskare” blir oerhört besvikna om det inte är en monsterfisk som snuddar på personbästa.

Tittar man lite närmare på de bilder som läggs upp idag på sociala medier är majoriteten av bilderna de absolut största fiskarna. Självklart måste de stora fiskarna visas upp! Det hade även jag gjort om jag hade lyckats fånga en bamse, men även mindre fiskar, som inspirerar vår yngre fiskande generation är viktiga. Dem behöver få ljus i våra sociala medier. De allra största fiskarna är inte omöjliga att fånga men för vår yngre generation med begränsad utrustning och möjligheter att ta sig till de bästa fiskevattnet kan det ibland kännas hopplöst. Lägger vi enbart upp bilder på det vi anser vara ”en bättre fisk” finns risken att unga fiskares självförtroende och självkänsla sjunker, just av den enkla anledningen att vi sänder ut fel signaler om vi alltid ska visa bilder på de största fiskarna, ungefär som att de mindre fiskarna inte duger. Det kan liknas lite med diskussionen kring skönhetsideal, vi duger inte om vi inte är si och så smala eller ser ut på ett visst sätt.

20151021_170451 - Copy

En liten Tiger fish från Sydafrika, men kolla hur lycklig jag är!

Vill man verkligen inte lägga ut bilder på mindre fiskar så kan man alltid ta sig tid att kommentera någon av sina följares mindre fångster och glädjas för deras skull. Vem vet, just din kommentar kan göra någons dag!? Alla vet hur härligt det känns med en gratulation eller en komplimang, särskilt från någon man ser upp till! Slutligen vill jag bara påpeka att detta absolut inte är kritik på något sätt, det är mitt sätt att påminna folk om det ansvar man faktiskt har på sociala medier för att framhäva fiske som hobby. Fiske ska vara till för alla. Delad glädje är dubbel glädje! En fisk är en fisk, och viktigaste av allt, det är din fisk!

Skabröst stoltserande, ständigt slösande

Jag själv, ställföreträdare samt syndabock, skäligen skyldig i skådespelet som sänds i städer, socken så som samhällen. Skiten som smutsar samhällets scen skottar sig stadigt spiralliknande nedåt. Skaparna; skarpsinniga snikna, sliskiga snubbar, skurkar som saknar samvete, sover sorglöst sött i sängen. Samhällets skoningslösa svin spelar sonika schack, samtliga stillsamma svagare själar; samfällda, sargade spelpjäser som springer svagsint och slampigt, stressade på samhällets spelplan. Slentrian säljs själar stående i samhället, skamligt stuffas stuga och ställe, saker, saker, saker! Skabröst stoltserande, ständigt slösande själar. Slutligen sitter signatären sansad, samlad samt ständigt skeptisk. Sanningen skarpt synlig, skådar samhällets skuffelser.12674178_10153748242560202_886623805_nVi är numera så hjärndöda tack vare prestationssamhället, karriärsklättring och annat skitsnack som likt en hök svävar spejande ovan våra huvuden dagligen. Detta medför en otrolig stressfaktor hos många och verkar ta över en ansenlig del av våra liv, att prestera och klättra. Stress som får oss att göra irrationella saker och fatta kufiska beslut. Även i fiskevärlden är det i hög grad saker som har gått snett, i likhet med mycket annat i vår vardag. Konsumism är en av dessa kufiska företeelser, köp, köp, köp! Så mycket skit vi köper, alldeles för ofta, till råga på allt om du frågar mig! Det är inte svår matematik, du är förmodligen pank nu, eftersom du köpt en massa skit som nu inte får plats någonstans. I och med att vi har gått bärsärk i butiker de senaste åren, så har vi konsumerat så mycket att vår uppmärksamhet samt vårat fokus verkar nu bara kunna registrera våldsamheter.12666410_10153747988175202_40137186_nTitta bara på vad som har hänt de senaste åren när det kommer till att namnge produkter, (nu väljer jag i första hand att fokusera på fiskebranschen). Förr gav man namn som Silver creek, Horizon, Majesty, Brilliance eller Atlantic, trevliga och gemytliga namn på fiskespön, eller hur? Nu har produkterna namn som Devil fish, Grim reaper, Vendetta, Sweep fire, Devil, Tank, Monster stick, Addiction, Beast, Gun smoke, Brawler, Vengeance!

Vad hände här egentligen, vad är det för fel på oss?! Hur kan vi bara stå och glo medans detta händer, är vi så fruktansvärt avtrubbade att vi inte reagerar på detta? Hur kan vi ha blivit så jävla kåta på våld, blod och död? Företagens produkter och reklam baseras på konsumenternas behov, det vet vi alla. Vad är det som har skapat denna drastiska förändring av produktnamn? 

När jag växte upp, på 90-talet, då det fortfarande var viktigt att bry sig om människor, respektera varandra samt att vårda sitt språk. På den tiden när vi hade ett mer omfattande vokabulär och inte var tvungna att fylla ut våra meningar med ”ord” som -Ba, liksom eller typ, tiden då man kunde artikulera sig och faktiskt kunde säga alltså inte asså! När butikerna skyltade med rea, som numera verkar heta Sale på svenska? Det var en oskyldig, enklare och vänligare tid. Hade Facebook existerat för 20 år sedan så kan jag ge mig fan på att statusarna hade sett helt annorlunda ut; -”I denna stund finner jag mig sagolikt lycklig”. Idag finns det ingen personlighet bakom skrift; -”Ida’ e ja glad”. För helvete, någon måtta får det faktiskt vara!  För 20 år sedan var ortografi i högsta grad viktigt! Ja, ortografi är ett ord, kolla upp vad det betyder så har du lärt dig någonting idag!

12647771_10153747976190202_278883475_n