Hemma hos fiskedonnan.

Stora, små, runda, långa, hårda och mjuka. Gula, gröna, röda, bruna, blåa och glöm inte den enorma svarta med ljudeffekter! Det är förstås gäddbeten jag pratar om, vad trodde du? Hemma hos den gäddfiskande Fiskedonnan möts man utav en kavalkad av färger, nästan så att man bli spysjuk. Över allt ligger det beten, över allt, till och med i skafferiet har det hänt att jag hittat en del! 

Foto: Rikard Eiworth

Lägenheten eller rättare sagt, studentrummet är otroligt limiterad och trångbodd. Vad annars har man råd med som en normal människa i dagens läge? 15 kvadratmeter (på sin höjd). Sängen som står nedanför rummets enda fönster är absurt överdimensionerad i förhållande till kvartens storlek, 140 centimeter bred om jag inte missminner mig? En makalöst frånstötande förvaringsbänk i två delar står ovanpå varandra, placerad vid sidan av sängens huvudända. Känslan blir lite som ett skyddande fort när man ligger i sängen och utövar en viss misantropi, i symbios med tankar på gäddmadamernas frånvaro och funderingar gällande livets mening.

Detta smaklösa skåp är dock lite av hemmets hjärta, där inne hittar man en bråkdel utav Fiskedonnans lördagsgodis. Öppnas skåpet upp möts man av vad som känns som att kliva rakt in på ett Rave-party, en färgexplosion och lukten av gummi träffar en som en rak vänsterkrok. Jag tvivlar på att allt där inne har använts och om det ens kommer att användas, men som vanligt är man inte smartare än vad man förtjänar. Då slås man av tanken; en vacker dag kommer jag ju att behöva detta, det är jag helt säker på! 

Bredvid sängen står ett spöställ fullsmockat med fiskespön och rullar, självklart fler än vad man egentligen behöver. Fem flugspön, tre bottenmete-spön, ett ex antal spinn och jerkspön samt en sjuhelsickes massa mer dret. Smakfullt och genomtänkt placering av spöna med två vackra tvillingspön, vita Abu Veritas i var sin ände. Gud förbjuder att det inte är smakfullt inrett i ditt hem, någon kan ju bli kränkt.

En nedbantad version av spöstället

Klädesförvaring är ett överhängande problem, i alla fall för mig som kvinna. Denna minimalistiska så kallade garderob jobbar halvtid som klädförvaring och resten som fiskeförråd. Här inne råder det största av oorganiserat kaos! Ismetespöna göms lång där inne, vid det här laget har nog Mr. Tumnus sålt dem på svarta marknaden i Narnia. Bakom de långärmade tröjorna finner man kanske håven vilandes stadigt bakom de upphängda byxorna. Även här inne står en tvåplanshylla fullsmockad med betesboxar innehållande jiggar som inte har smakat vatten sedan Adam var länsman, (jättelänge).

Bakom garderoben skymtas en trave med trasiga och knäckta fiskespön, som inte alls fyller någon funktion annat än att en vacker dag kanske få tjänstgöra som blompinnar, otvivelaktigt lurar jag mig själv här, jag har bara inte förstått det själv. Nåväl, skrivbordet är fyllt av gamla papper, skrivblock, pennor, flugbindningsmaterial samt en och annan krok. Som fotpall under skrivbordet får mina svettiga fötter vila på locket till fler betesboxar. Tänger, tafsmaterial, måttband och beteslås pryder fönsterhyllorna tillsammans med ett gäng blommor av okänd art som måste besitta förmågan att överleva en atombomb. Varav en blomma har  faktiskt en knäckt spötopp att vila sig emot. I några av blommorna kan man vid noggrant letande se bananflugor, (laxflugor) och några krokar hängandes.

Runt om hela rummet står diverse skor för utomhusbruk, stövlar, vadarskor och kängor sida vid sida med öppna betesboxar proppade med beten som ligger på tork från dagen innan. Här hittar man inga vardagsjackor, nej här är det regnjackor och vadarjackor som har majoriteten. Hatthyllan vill jag helst inte prata om, här råder kaosets kaos! Neoprenhandskar i en salig blandning med buffar, mössor, kepsar, solglasögon och kanske en och annan tång.  

Allt detta kan låta som en mardröm för många, men för fiskaren är detta nog ett paradis. Det är i alla fall mitt lilla paradis!