Återbesök till ”The hole of monsters”, PerchZilla

Nyss hemkommen från jakten på drömborren i Spanien, PerchZilla. Detta då vår andra tur till detta magiska vatten med helt galet stora abborrar. Vi hade följt väderprognosen febrilt veckor innan avfärd vilket hade skrämt upp oss rejält- storm nästan varje dag. Med på resan var Manuel, Petter, Eddie, Christoffer och John. Hur slutade då resan?

Ditfärden gick jättebra, all packning kom fram vilket alltid är ett oroande moment när man flyger med fiskeutrustning. Framförallt vid flygplansbyte. Men som sagt, allt kom fram. Vädret såg även det helt okej ut under de första två dagarna. Vi skulle fiska i fem dagar. Väl i bilen i Bilbao berättade en av våra värdar och guider, Joseba, att fisket för tillfället var bra. Mycket stor fisk hade landats. Det som kunde och har ställt till det var just vädret. Under förra årets resa var vi bortskämda med riktigt fina förhållanden. Denna gång såg det mer normalt ut, dock varmt för årstiden, men mycket blåsigt.

Första dagen vaknade vi av susande vind. Vad är nu detta, inleds trippen med att vi ej kommer ut? Efter frukost hoppade vi in i bilen och begav oss mot vattnet. Väl vid vattnet fick vi reda på att det gick att fiska från kajak. Vilken lättnat. Från klump i magen till total fiskefrossa. Joseba stod med ett leende på läpparna medan vi sprang runt som dårar, stressade att få kajakerna redo. Vi hade tagit med oss egen utrustning i form av lod, givare, armar för kamera, divese fästen och mycket mer. Jag, Manuel och Petter hade med oss varsitt Lowrance HDS Live 12″ lod, samt egna litiumbatterier, Rebelcell 12V07AV. Utöver detta hade vi bett Joseba handla varsitt 22 Ah batteri för att försäkra tillräcklig batterikraft. Litiumbatteriet driver 12″ runt 5 timmar, med en ljusstyrka på ca 60 %.

Väl ute på vattnet insåg man varför vind och kajakfiskare ej går ihop. Som tidigare nämnt hade vi knappt någon vind under våra fyra fiskedagar förra året. Nu var det något helt annat. Uppskattningsvis hade vi runt 5-7 m/s i medel och en bit över detta i byarna. Dock gick det okej. Tyvärr var det svårt att stå upp i kajakerna när man fiskade, istället blev det sittande fiske.

Under förra resan hade vi utöver live-loggning även loggat för att skapa egen karta vilket Manuel ordnat innan resan. Då även en hårdkurvskarta. Vi hade tillsammans studerat denna och delat upp oss i två ”team” där varje team hade ett gäng spottar att fiska av under första dagen. Man kan helt klart säga att många av de spottar som förra året levererade många fina fiskar såg ytterligare intressanta ut nu. Man kunde även indikera vart hårda partier fortsatte ut i icke loggat vatten vilket såklart skulle undersökas. Varför söker vi då hårda partier vid fiske efter vår-abborre? Det är nämligen så att abborren parkerar på topografi samt hårda partier innan lek, ofta grupperade. Dessa platser får gärna ligga nära lekområden där de kan gå upp och hänga sin rom när de är redo. Finns närhet till djupt vatten är det extra hett.

Vi märkte dock ganska snabbt att något inte stämde. Spottarna vi hade hittat under förra året saknade fisk alt. höll icke aktiv fisk. Vi började direkt labba med tekniker och beten men hade svårt att få fisken att hugga. Utöver detta hade nya kamper öppnat som resulterade i betydligt fler kajaker ute på vattnet.

Att fiska betena långsamt var det som verkade ge bäst resultat. Då gärna mindre beten, 3-4″, med små paddlar. Mindre kräftimitationer gav också utdelning. Men det var inte lätt, man fick verkligen kämpa för varje abborre. Jag själv, Christoffer och Eddie stod utan stor fisk efter första dagen.

Dag två blev för oss den enda dagen med bra förutsättningar. Generellt svag vind med växlande molnighet. Förutsättningarna speglade också fisket. Många fiskar landades där Petter stod för en riktig best på 2680 gr och 53 cm. Se bild 1 i inlägg. Strax innan hemfärd dag två lyckade även Christoffer landa en riktigt fin abborre på kräftimitation, 2510 gr fördelat på 50 cm, se bild 2 i inlägget.

Bild 1 – Petter med en galen borre på 2680 gr och hela 53 cm.
Bild 2 – Christoffer med en grym ”kräft-borre” på 2510 gr och 50 cm.

Följande tre dagar var riktigt blåsiga, generellt med medelvind på 10 m/s och byar på 20 m/s. Under större delen av dag tre blev vi till och med tvungna att fiska från land. Något vi fruktat men såklart förberett oss på. Jag lyckades dock knipa min första abborre över två kilo för resan efter flertalet ”mindre” under de första två dagarna. Skall här tilläggas att fiskarna man fångar oftare är över två kilo än under. Jädrigt ballt att ta en sådan fisk från land. Se bild 3 i inlägget, 2245 gr och 48 cm.

Bild 3 – En ”land-tvåa” på 2245 gr och 48 cm. Tog en Gunki Whiz i stormen.

Som för förra årets tur kom de absolut största abborrarna upp under sista dagen. Något som så ofta är fallet för sådana här resor då man lärt sig hur fisken beter sig. Eddie lyckades knipa en riktig drömfisk på hela 2700 gr fördelat på 51. 5 cm, se bild 4 i inlägget, denna tog, som flertalet andra, på kräftimitation.

Bild 4 – Eddie ”Troutsniper” med en monsterfisk på hela 2700 gr och 51.5 cm.

Jag lyckades även ta min största abborre för trippen, en riktig best på 2510 gr och 51 cm, se bild 5 i inlägget. Abborren högg på vad jag vill påstå mitt näst sista kast för resan där vi då fiskade på övertid. Fisken stod i en ruin under vattnet, se bild 6 i inlägget. Jag fiskade då en Gunki Kiddy extrem långsamt.

Bild 5 – Min största fisk för resan i de absolut sista kasten, stod i en ruin och tog på en långsamt fiskande Gunki Kiddy. Vilken avslutning.
Bild 6 – Anledningen till att vi har med oss dessa lod, till vänster på det nedre fönstret (Structure Scan) kan man klart och tydligt se ruinen borren i bild 5 stod i.

Resans största fisk vägdes till magiska 2865 gr med en längd på 52.5 cm. Bild på denna kommer såklart i media vid tillfälle. Avslutar med bilder på två riktigt fina fiskar tagna av John och Manuel, bild 7 och bild 8 i inlägget.

Sammanfattningsvis ett tufft fiske med ett snitt på strax över 3 abborrar var över det magiska sträcket två kilo. Man skall absolut inte tro att det bara är att åka ner och ”hämta” stor fisk, något som många uppfattar. Vi fick, som nämnt, verkligen kämpa för varje fisk. För oss dock helt klart värt det!

Tack för en magisk resa gubbar, ser redan fram emot nästa! 🙂

För er som missat förra årets galna tur finns den att syna på YouTube – Land Of Giants, fördelat på två episoder. Skickar med en länk på respektive:

Episode 1:
https://www.youtube.com/watch?v=zOjTQArwYrI

Episode 2:
https://www.youtube.com/watch?v=cLUxNZ41QtA&t=11s

Bild 7 – John med en grym borre på 2503 gr och 50 cm. Detta blev även resans första två-kilos.
Bild 8 – Manuel med en riktig knubbis på 2225 gr. Fisken tog på en riktigt fin topografi utanför en udde. Det blåste på rejät vilket resulterade i en dramatisk håvning. Med några paddeltag kunde vi dock ta oss till lugnare vatten för några snabba bilder.
Det här inlägget postades i Okategoriserade av marwas. Bokmärk permalänken.

Om marwas

Mitt namn är Martin Wasberg och jag är född 91. Jag bor söder om Stockholm i en mindre villa med min fina sambo. Jag har fiskat sedan jag för första gången stod och kunde göra mig förstådd. Fisket sedan dessa har helt klart varit min största hobby och idag något jag prioriterar högt. Mitt fiske tillämpas i hela Sverige, i sjö, hav och strömmande vatten. De arter jag främst fiskar är gädda, abborre och gös men även en del ädelfisk samt hälleflundra och andra arter längst med Norges kust. Jag föredrar helt klart spinn men tillämpar även andra metoder såsom flötestrolling, trolling, ismete, fluga, havsfiske, mm. Jag jobbar annars som konstruktör där jag i år tog min civilingenjörsexamen. Tidigare detta år blev jag även officiellt medlem i Team Gunki Sweden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *