Förra helgen ställde jag tillsammans med Martin Svanäng och David Thunberg upp i Roslagen Pike, detta som team WST Gunki. Tävlingen utgår från Grisslehamn och hade i år 5 års jubileum. Totalt startade 79 team där nivån är mycket hög vilket gör tävlingen lite extra prestigefylld.

Nu till vår insats. Vi hade rekat väl och planen var helt huggen i sten. Vi skulle fiska en bra bit från utgångspunkten i ett mer eller mindre skyddat område. Detta valde vi absolut inte pga de riktigt hårda vindarna utan mer för att platsens gemensamma egenskaper och hur dessa gav goda förutsättningar för ett lyckat fiske vid denna årstid. Som många vet hade vädret ett par veckor tidigare varit bra med temperaturer upp emot 18 grader vilket då för stunden höjt temperaturen i lekvikarna rejält med lek till följd. Veckan efter hade ett rejält kallväder dragit in med snö och temperaturer ner mot 10 minus. Detta ställer till det rejält där leken nästintill helt stannar upp med följd att gäddorna oftast ställer sig och trycker och blir mycket inaktiva, framförallt grunt. Detta märkte vi verkligen av under rek. Dagarna innan tävlingen hade dock temperaturen höjts vilket gav förutsättningar för mer aktiv fisk. Planen var att fiska längst med kanter upp till lekområden/lekvassar vilket givit fisk under reket. Vi hade främst plockat ut två spottar i det mindre området vi skulle fiska i, båda relativt koncentrerade. Det ena utanför en vass med djup från 1.5-2 m intill vassen och 3.5-4 m en kastlängd ut. Det andra stället längst en kant med djup på 2.5-3.5 m, utanför en vik med gräs från kant in till glesvass. Under reket hade vi krokad både lekt och olekt fisk vilket alltid ger en viss säkerhet om förhållandena skulle svänga kraftigt (Sällan både fisk som lekt och inte lekt blir rejält inaktiva samtidigt).

Starten gick av stapeln kl. 08:00. Vi drog iväg i stabila 33 knop trots de kraftiga vindarna och grova sjön, detta tack vare Davids stabila Silverhawk. Vid starten bjöd bland annat team Gagball på en rejäl pulshöjning då de nästan höll på att flippa båten totalt. Som tur var gick detta vägen med vad jag förstått enbart värkar i rygg.

Väl framme på spotten kunde vi syna en temphöjning av vattnet till 6 grader vilket innebar cirka graden varmare jmf. reket – mycket bra! Vi inledde alla med olika beten för att tidigt hitta rätt. Jag körde med en viktad shadjigg – naturligt färgad Gbump riggad med en 14 gr Gflip. Super för att komma ner just när man vill fiska något djupare. Detta visade sig nämligen ge goda resultat under reket där gäddan gärna ville ha betet presenterat bottennära.

Martin körde med ett hårdbete, som även det tog sig ner 1.5-2 m under ytan. David körde med, som jag, en shadjigg. Dock i en betydligt mer ickenaturlig färg viktad med 14 gr.

Första hugget kom kort efter att vi anlänt. Detta på Davids bete. Redan vid mothugget kunde vi konstatera godkänd fisk. Minns inte om det var jag eller Martin som slängde sig på håven men kort efter mothugget håvades fisken. En stabil förleks gädda på 93 cm, se bild ett i inlägget. Bra start!

Bild ett – första godkända för teamet, 94 cm.

Efter snabb fotografering släpptes gäddan tillbaka och vi fortsatte banka i full fokus. Dock utan resultat. Vi började testa olika beten men fisken var absolut inte i stöten. Dock krokade jag en brax samt att vi med jämna mellanrum slog i brax – mycket hett. Efter att vi legat kvar på spotten i cirka timmen med endast kortare flyttar utan resultat slängde jag på en Dexter EEL och kastade ut i samma riktning där ett 20 tal kast lags tidigare. Med ett mycket långsamt hemtag hugger dagens andra gädda, dock kliver den av kort efter mothugg. Mycket frustrerande då även denna kändes bra och med högsta sannolikhet var godkänd. Vi bestämde oss då för att lämna spotten och låta den vila för att återkomma senare när fisken förhoppningsvis blivit mer aktiv. Det var inget snack om att det stod gäddor på spotten, men dumt att röra runt för mycket när dem inte är igång. Vi kunde samtidigt via live rapporteringen syna ett mycket segt fiske för samtliga team. Det är viktigt i dessa lägen att man håller sig till planen. Har man själv trögt brukar oftast detsamma gälla övriga team. Vet man att fisken står på spotten är det värt att inte ge upp den helt. Att börja fiska runt utanför planen slutar sällan bra.

Vi åkte till vår andra hotspot och ankrade. Redan på de första kasten slog vi återigen i brax – mycket hett. Nu gällde de dock bara att se till att gäddan gick på våra beten bland all betesfisk. Vi fiskade av med endast braxstötar som resultat. Jag bestämde mig då för att sätta på ett större bete med förhoppning att sticka ut bland all betesfisk. Vi hade Generellt sätt fiskat med 20 cm beten samt mindre beten (6-7 tum) vilket ofta under just förleksfisket brukar leverera riktigt bra. Betet som åkte på var Dexter shad 34, kanske inte riktigt något man väljer vid segt fiske, och framförallt inte under tävling när första målet är att nå upp till fem godkända. Jag dängde ett längre kast i vindriktningen in mot viken och grundare vatten. Denna gång helt shallow riggad. Jag hann ta ett tiotal vevtag innan det drog till satan! Höll bokstavligen på att tappa spöt. Jag kände direkt att fisken var godkänd – kort efter detta låg den i håven. Fisken mätte, trots det galna hugget, endast 92 cm, dock återigen en bra tävlingsfisk, denna gång utlekt. Med effektivt samarbete mätte och fotade vi fisken snabbt innan återutsättning för att inte tappa fisketid. Vi började återigen fiska. Martin, som då fiskade med hårdbete, kastade i samma riktning jag plockat min. Kort därefter kommer Martins första hugg för dagen. Han satte ett rejält mothugg och återigen svarade troligen godkänd fisk. Vid håvning kunde vi konstatera vår tredje godkända fisk (även också tredje fisken totalt). Fisken mätte 85 cm, nu saknade vi endast 2 gäddor till full kvot.

Vi nötte på rejält med olika beten samt olika hastigheter vid intag men gäddan var helt enkelt inte i stöten. Vi lämnade då denna kant för att söka fisk i närområdet (men inte utanför orekat). Tyvärr gav det inget. Runt kl. 12 begav vi oss tillbaka till första spotten. Vi visste då att vi endast hade ett par timmar fisketid kvar då vi hade en bra bit tillbaka till Grisslehamn där vindarna tilltagit rejält, med byar över 15 m/s, vilket gjorde sjön extra bråkig. Vid detta tillfälle hade vi en 5e plats enl. liverapporteringen, trots att vi saknade två fiskar till full kvot. Vi ankrade återigen på vår första hotspot och började kasta. Efter ett par kast högg det hårt på min Gbump 20 cm i färgen Deep Blue riggad med 14 gr skalle. Jag svarade med ett rejält mothugg. Alla såg direkt att det handlade om bättre fisk. Martin gjorde sig redo med håven och när gäddan bröt ytan visste vi att dagens bästa fisk var krokad – så viktig fisk vilket höjde pulsen direkt. Kort därefter håvade Martin säkert. Fasen va skönt! Gäddan mätte 103 cm, se bild två och tre i inlägget. GRYMT, nu saknade vi enbart en fisk till fullt kvot.

Bild två – 103an och längsta fisken för oss, som totalt inhalerade min shad.

Bild tre – Tur att det längden som räknas!

Än så länge hade samtliga fiskar i båten varit en bra bit över minimimåttet, där endast en fisk tappats. Vi fortsatte kasta, och kort efter min metersfisk högg det återigen på mitt bete. Jag satte motugget och kände att fisken var bra. Hinner drilla den i cirka 5 sekunder innan fanskapet kliver av. Jag blev bra förbannad där jag inte riktigt mins vad jag vrålade. Med endast något över timmen kvar att fiska tog det hårt att tappa denna. Vi fortsatte fiska av spotten utan resultat. Kvarten senare beslöt vi oss att återgå till vår andra hotspot i området. Nu gällde det, sista timmen.

Vi ankrade upp och började kasta, precis där vi tidigare landat två godkända. Martin, som då fiskade med samma hårdbete som levererat godkända fisken tidigare på spotten, kastade upp på gräsområdet och började hemtag mot kanten. Efter ett gäng vevtag tog det tvärstopp. Han satte ett perfekt mothugg och fisken svarade med tyngd. David kastade sig på håven och även jag tokvevade upp för att göra mig redo att bidra. När fisken bröt ytan såg vi direkt att det handlade om 7+. Nu gällde det, landar vi denna är vi med i matchen! Efter några kortare rusningar håvade David säkert. Jag vrålade så att jag efter såg stjärnor. Så mycket spänning som släppte efter att fisken var landad. Vi mätte den till 101 cm. Vilken tävlingsfisk i detta läge, se bild fyra i inlägget.

bild fyra – 101 cm, onekligen dagens snyggaste på 7 +

Nu hade vi inte mycket tid kvar tills det var dags att röra sig. David tyckte vi skulle röra oss direkt men jag ville fiska in i det sista för att förbättra vår 85a. Vi fortsatte kasta i symbios med att stressen växte. Då, i sista stund, krokade David sin andra fisk för dagen. Återigen handlade det om godkänd fisk. Vid håvning utbrast glädje med kramkalas till följd. Vi såg att fisken var något längre än 85 cm, trots att det inte handlar om mycket. Vi mätte den till 89 cm. Otroligt att en fisk av denna storlek kan göra en så glad – just detta, ihop med mycket annat så klart, gör tävlingsfisket så otroligt roligt. Vi kunde nu summera totallängden av våra 5 längsta till 478 cm. Vi ankrade upp och började ratta hemåt så fort det gick. Väl tillbaka väntade vi spända i 40 min innan prisutdelningen drog igång. Med våra 478 cm placerade vi oss på en första plats strax före Södersportfiske som lyckats skrapa ihop 474 cm med otroliga 15 godkända fiskar trots det sega fisket. Cirka tio team lyckades fiska fullt där tävlingens största fisk mätte 110 cm (två stycken med denna längd båda över 10 kg). Fasen vad kul!

Lägger upp ett gäng bilder utöver ovan nämnda. Tack till arrangörerna, super arrangerat och grattis till övriga team på pallen samt de två grymma toppfiskarna.

Skitfiske på er! 😉