Ja hur ska jag summera detta, kanske med ”from zero to a hero”. Vi (jag, Manuel och John) hade under 75 procent av vår tvådagarstripp haft ett helt otroligt segt fiske med endast ett tiotal små gäddor upp – absolut inget nämnvärt. Vi är inte vana vid mängd under pelagiskt fiske men så segt vi hade haft var något utöver det vanliga. Planen var som nämnt pelagiskt fiske efter stor gädda. Vi hade rekat ett gäng heta spottar med mycket betesfisk runt ikring men haft svårt att komma i kontakt med stor fisk, även svårt att hitta dem på ekolodet/strukturen. Antingen stod de och tröck bottennära eller så var de på helt andra ställen. Sporadisk bättre fisk kunde dock emellanåt dyka upp pelagiskt men inte alls vad vi hoppats på trots att stimmen klumpat sig rejält. Vi låg ändå länge på de få spottar vi visste tidigare hade levererat förutsatt att betesfisk fanns.
Det handlar verkligen om att man inväntar huggperioden och inte ger sig för tidigt. Man står ofta timmar utan hugg men när det väl kommer igång brukar det sluta med fler bättre fiskar på mycket kort tid. Man måste tro på det man gör vilket speglar fisket rejält. Börjar man vela slutar det oftast att man fiskar helt fel. För djupt, fel teknik eller fel bete.
Vi var konstant noggranna med att på något sätt fiskade olika för att hitta det som stämde för stunden. Planen under trippen var annars simpel och vi hade följt den till punkt och pricka. Vi skulle lägga hela eftermiddagen dag två, från 12 till hemgång runt 17, på ett djupt mindre område där vi tidigare passerat och sätt mycket betesfisk. Som nämnt tidigare hade vi endast landat ett gäng mindre fiskar vilket är ovanligt. Mängden fisk stämde ganska bra med vad som normalt brukar komma upp, men storleksmässigt var vi totalt förlorade.
Vår första ankring på sista spotten la vi över 16 meters djup. Betesfisk i varierande storlek var i långsam rörelse runt båten och bland detta dök även bättre ekon upp ibland. Allt kändes rätt och det var inget snack om att samtliga kvarvarande timmar skulle läggas i det koncentrerade området.
Efter cirka timmens fiske på samma uppankring krokar jag äntligen en gädda på min Dexter Shad 34a i färgen Rudd. Dock inte alls vad vi var ute efter men ändå intressant med huggvillig. Manuel säger vid detta tillfälle på skoj ”kom igen nu – huggsexa, nu kör vi”. Han hinner lägga två kast och det bettar i rejält i hans spö. Han svarar med ett brutalt mothugg och fisken sitter. Vi ser direkt att han krokat den fisk vi letat efter. Brutal tyngd med rejäla huvudskak. Han lyckas efter minuten få in den till båten men har inte en chans att få upp den till ytan. Den svarar med en kraftig rusning och Manuel gör allt för att se till att inget går fel. Jag står beredd med håven samtidigt som jag försöker hålla mig undan. Efter yterliggare två minuter bryter fisken ytan för första gången. Vi båda blir helt mållösa – 13 plus inget snack! En satans gris från helvetet med oxnacken delux och ryggbredd som en timmerstock. Den vänder direkt ned mot djupet och nu började allvaret på riktigt. Manuel gick från nervös till trasigt nervös. Helt sjuk! Han lyckas få upp den till ytan igen men den vänder ner direkt. Efter cirka fem minuter får han äntligen in den till båtkanten och jag tar första möjliga chans och håvar fisken. Helt sjuk känsla när den väl ligger i håven. Kramkalas och glädje till följd – fy fasen, vad har vi precis lyckats med?!
Vi gör iordning allt för vägning, mätning och fotografering. Jag säger till John att han ska fortsätta fiska under detta för att huggperioden är igång och varje minut är viktig. Vi ser till att allt blir perfekt, vilket är ett måste när man har en drömfisk i båten. När endast mätning var kvar säger Manuel att han måste ta en cigg innan vi fortsätter för att lugna nerverna. Jag själv känner att vi måste bli klara för att fortsätta fiska. Vi hade då pysslat med fisken i 10-15 min med vila i håven innan fotografering och invägning. Manuel säger då att vi låter fisken vila i håven yterliggare för att därefter göra mätningen innan release och att jag därför ska ta ett par kast. Jag reser mig upp och dänger iväg mitt bete åt motsatt håll vart Manuel plockat sin. Efter ett par vevtag tar det tvärstopp. Jag drar i ett ordentligt mothugg och får en satans tyngd till svar med lika sjuka huvudskakningar. Vad händer?! Ännu ett as på kroken med Manuel fisk kvar i håven. Jag vet att jag funderade på att göra yterliggare ett mothugg men valde att lita fullt på mitt första. Jag lyckas pressa in den till båten men även denna gick djupt. Helt sjukt tung. När fisken väl är precis rakt nedanför båten släpper den… Jag blir helt förkrossad, så nära ytterligare en garanterad tia och där ett historiskt dubbelhugg. Men inte mycket man kan göra. Jag tog ytterligare ett kast men insåg samtidigt att min chans var förbi. Vi återgick till Manuels gädda för inmätning. Jag var tvungen att säga att mitt humör nu skulle svänga från glädje till något annat. Jag var så satans glad för Manuels skull men kunde inte släppa den jag tappat.
Vi mäter Manuels gädda till hela 126.5 cm och väger den till otroliga 14.41 kg. En sådan sjukt vacker fisk och ett otroligt spinn PB var ett faktum. Den tog på Dexter Shad 24 UV. Stort grattis, detta kommer sitta i länge. Jag vet att jag själv kommer få min revansch – det är just detta som gör fisket så otroligt spännande och roligt – man kan aldrig ta något för givet.
Vi fiskade in i det sista men utan ytterligare kontakt, visserligen spelade det ingen roll, turen slutade med en drömfisk, så satans kul!
Film kommer även ut snart, det är nämligen så att John lyckades få med en del av drillen på systemaren samt att vi självklart filmade när damen simmade tillbaka. Bilder på grisen visas nedan.
Skitfiske på er så länge!
