Strukturfiske i jakt på stor efterleksgädda

Detta är ett fiske vi fördriver varje år minst ett par gånger. Ett fiske vi verkligen ser fram emot. Detta då gäddan oftast är mycket huggvillig i fint väder över långa dagar. Största problemet är egentligen att sömnen blir illa lidande. Men vad gör egentligen det när fisket oftast är så pass bra.

Här följer en sammanfattning över en av försommarens tripper tillsammans med Manuel Fyrestam och Petter Eriksson. Vi ger er en inblick i detta fiske och hur vi tänker för att hitta rätt beroende på vatten, som alltid är det man behöver anpassa sitt fiske till med bidragande faktorer som väder, årstid, temperatur, mm.

Trippen sträckte sig över tre dagar där vädret verkligen såg riktigt bra ut. I det stora vattnet vi skulle fiska i är det just denna värme som får igång efterleksfisken. Vid detta fiske vill vi att vattentemperaturen har en kurva som konstant pekar uppåt. Om det kommer in lågtryck med kallare väder brukar fisket generellt dö ut. Så är det såklart inte i alla vatten utan kallare väder kan i vissa fall även få igång gäddan, dock inte här, i vårt fall.

Vi fiskade från Manuels Nitro Z20 som med sina 60+ knop tar oss precis dit vi vill på nolltid. Det är såklart inte en förutsättning men absolut en fördel. Man hinner fiska av många spottar effektivt. Vad vi märkt i detta vatten är att gäddan har sina huggperioder. När man fiskar tre i båten är det därför mycket viktigt att minst en person fortsätter fiska när någon landat en fisk. Man hjälps då åt 2 och 2 medan den tredje fortsätter fiska. Mycket ofta landar vi ännu en fisk på detta sätt. Att inte ge upp när man tror att det dött ut är också viktigt. Därför försöker vi alltid minska tiden med båtåka och lägga effektiv tid på de områden vi tror på.

Turens fiske skedde över struktur där bytesfisk stryker. Nödvändigtvis behöver inte bytesfisken vara på strukturen när du fiskar den, ibland kan till och med för mycket bytesfisk vara negativt. Dock vill man att bytesfisken till och från skall stryka över området. Gäddan står nämligen då kvar och väntar. Vi använder lod för att lokalisera och mappa dessa områden samt lägga markörer så snart vi ser t.ex. bytesfisk eller får fisk. Med detta skapar vi oss en viktig minnesbank för att senare kunna utvärdera vid dagens slut vilket i sin tur genererar mönster för fortsatt fiske. Vi brukar generellt se första och ibland även andra dagen som ett rekfiske. Det är under sista dagarna man oftast fiskar bäst – när man vet hur fisken beter sig, vilka beten som gäller och vilka tider som det hettar till.

Första morgonen var vi ute vid soluppgång. Det är nämligen tidiga mornar och kvällar som aktiviteten hos gäddan märkbart ökar. Dock har flertalet stora fiskar kommit mitt på dagen. Vi inledde vår drift på en mycket fin struktur, en kant med närliggande djupt vatten där vi vet bytesfisk stryker. Helst driftfiskar vi med ett drivgarn i, men vid detta tillfälle var vinden för svag vilket innebar att vi använde elmotorn för att sakta trycka oss framåt.

Det tog inte lång tid innan första fisken krokades. Denna på Petters Scout Shad vid kast in mot grundare vatten. Gäddan mätte 108 cm, en bra startfisk för turen. Som jag nämnde tidigare fortsatte en fiska, i detta fall jag samtidigt som Manuel assisterade Petter med avkrokning. Under denna tid hinner det smälla på min Dexter Shad. Dock en mindre fisk på runt 90 cm. Se bild 1, Petter till vänster, jag till höger. Det är viktigt att man snabbt får i fisken i detta varma vatten. Likaså viktigt att man är beredd med avbitare om kroken sitter dåligt. Gäddan är ofta jobbig att hantera och därför bör man absolut inte fota fisken med betet i mun utan istället direkt kroka av den efter landning alt. klippa kroken om den sitter dåligt. På så sätt undviker man söndertrasade gälar.

Bild 1 – Dubbelhugg för mig och Petter

Fisket fortsatte och det tog inte låg tid innan Petter åter krokar en fin fisk. Denna gång står istället jag redo med håven medan Manuel fortsätter fiska. Vi landar fisken och mäter den snabbt till strax över 100 cm. Samtidigt som jag knäpper några snabba bilder smäller det på Manuels Dexter Shad. Denna gång tar det tvärstopp. Riktigt stor fisk är krokad. Petter släpper snabbt i sin fisk och rycker tag i håven samtidigt som jag filmar. Gäddan är brutalt stark och går djup hela vägen in till båten. När den bryter ytan inser vi direkt att det handlar om 10 +. Håvningen går perfekt med glädjerop och kramkalas till följd. Vi mäter fisken till 119 cm och väger den till 10800 gr, se bild 2 och 3. Vilken jädra start. Vi hade nog inte hunnit fiska i mer än 2 h men ändå har tre metesfiskar landats, några tappade och ett par mindre upp. Jag hinner kort efter release kroka ytterligare två fina fiskar där den ena mätte precis under metern. Vi insåg att vi antagligen hade hamnat helt rätt i tiden. Nu var det bara att fiska på.

Bild 2 – Manuel med en grym gädda på 10.8 kg fördelat på 119 cm.
Bild 3 – Vilken fisk för Manuel, tog på en Dexter Shad 20 cm!

Från förmiddagen kom huggen glesare, en del fisk kom upp men då samtliga runt 90 cm, precis som vi är van vid. Vi hade dock en kväll att se fram emot. När solen stod som högst begav vi oss in till land för att grilla. Vad vi insett är att dessa pauser när fisket är som trögast verkligen behövs. Man får i sig en rejäl bit mat samt samlar kraft för att kunna fiska bra och effektivt under perioderna gäddan är mer aktiv. Som många gånger innan avslutades lunchen med en timmers powernap. Riktigt behövligt med tanke på att vi endast sovit ca. 3 h under natten.

Kvällen kom men fisken lyste med sin frånvara. Trotts att allt antydde till ett bra kvällsfiske. Ibland förstår man sig verkligen inte på gäddan. Vi testade flertalet friliggande grynnor där vi vet att bytesfisk stryker, men helt utan resultat. När solen väl gått ner beslutade vi oss för att bege oss hemåt och rikta in oss på kommande dag.

Dag 2 började återigen vid soluppgång. Redan nu började sömnbristen påverka oss. Men vill man fiska hett då måste man bita i det sura äpplet, så är det bra. Med kaffe i halsen begav vi oss ut till första planerade strukturen och började drifta. Vi hade nu börjat se ett mönster och inledde därför fisket så som vi trodde vara bäst. Rätt, kort efter start krokar jag en bättre fisk på min Dexter Shad i sista vevstoppet intill båten. Fisken är riktigt stark och hinner ta ett halvt varv runt båten med några rusningar som följd innan den bryter ytan. Manuel håvar säkert. Vi mäter gäddan till 109 cm med en vikt på strax under 8 kg, se bild 4 och 5.

Bild 4 – Jag med min toppfisk för trippen, en välmatad 109a i vevstoppet.
Bild 5 – Snabb avkrokning innan hantering i båten.

Gäddan var ryggbred men hade tyvärr inte hunnit äta upp sig ännu. Efter en snabb fotografering fick hon simma tillbaka. Fisken högg som övriga över struktur i anslutning till djupare vatten. Strukturerna befinner sig på 5-10 m där vi fiskar dessa antingen upp på strukturen eller ut över djupare vatten. Generellt vill vi placera betena hög i vattenmassa. Gäddan har inga problem att stiga dessa meter. Man kan alltså fiska shallowriggat trots att det är 10 m vatten. Dock skall man inte underskatta bottenstuds. Det handlar om att hela tiden anpassa sig och vara beredd på att testa något nytt när fisket surnar. Man hamnar ofta i att alla fiskar i princip samma beten på samma sätt då man vet att det fungerar, dock gäller det att man inte blir bekväm i detta. Dör fisket ut måste någon bryta mönstret, detta är verkligen A och O.

Fisket fortsatte, dock endast med ett par 90 fiskar upp. Vinden hade även helt lagt sig samtidigt som solen börjat stå högt vilket sällan är en bra kombination. Manuel riggar då ett eel bete med tyngre skalle för att ta hem det på botten. Vi trycker oss sakta längst kanten samtidigt som både jag och Petter fiskar betena högt medan Manuel tar hem det på botten. Plötsligt tar det tvärstopp för Manuel. Stor fisk är åter krokad. Fajten är helt brutal och fisken vägrar komma upp. Vi får alla benskak – denna fisk kan verkligen vara hur stor som helst. Efter en lång fight med flertalet rusningar bryter fisken ytan. Det är en jättelång fisk. Vid håvning inser vi direkt att det handlar om samma kaliber som den stora Manuel tagit under första dagen. Dock är denna tyvärr betydligt smalare. Vi mäter gäddan till 119 cm och väger den till 9500 gr, se bild 6.

Bild 6 – Manuel med en riktigt lång fisk på 119 cm. Lite mager så klev inte över 10 kilosgränsen.

Återigen snabb hantering innan fisken fick simma tillbaka. Det är viktigt att man har prylarna redo just för att minimera tiden fisken befinner sig i håv eller ovan ytan. Vi fortsatte fiska men fisket blev verkligen åter igen endast trögare, som för dagen innan.

Tillslut beslutade vi oss för att åka in till boendet för att sova några timmar.

Tredje och sista dagen, återigen ute vid soluppgång. Mönstret vi skapat oss var att fisken var betydligt mer aktiv under morgontimmarna fram till att solen började värma på riktigt. Vi hade därför beslutat oss fiska endast till eftermiddag för att sedan bege oss hemåt.

Vi började återigen drifta över de strukturer som tidigare genererat fisk. Kort efter start krokar jag en gädda på prick metern. Efter snabb fotografering fick gäddan som övriga simma tillbaka. Fisket fortsatte och ytterligare ett par fina fiskar landades, samtliga runt 90 cm. Mitt i detta tar det tvärstopp för Petter. Återigen på hans lätt riggade Scout Shad. Till en början känns fisken mindre men kort därpå följs det upp av långa huvudskak. Bättre fisk helt klart.

Efter en relativt kort fight håvar Manuel fisken. Den är lång, rejält lång. Gäddan mäts till 118 cm, men vägs till strax under blygsamma 8 kg, se bild 7 och 8.

Bild 7 – Vilken gädda för Petter, 118 cm.
Bild 8 – Petter med sin toppfisk för trippen. 118 cm.

Efter en kort hantering fick hon simma tillbaka. Vi lyckades landa ytterligare ett gäng fiskar men tyvärr inga jättar.

Summering – ett ganska segt fiske med undantag korta perioder då det var riktigt hett. Många fina fiskar landades och målet var uppnått – en tia i båten. Gäddan hade tyvärr inte hunnit ätit upp sig i den utsträckning som vi hoppats på. Längden fanns där men vikten saknades. Det som var intressant under denna tur var att fisket dog ut under kvällar. Detta kan nog vara första gången vi ser ett sådant mönster över hela trippen. Det var under morgontimmarna fönstret var öppet. Dock inte alldeles innan solen gått upp utan någon timme efter soluppgång, men innan själva ”dagsvärmen” kom.

Lägger nedan till lite fler bilder, tack för en, som i vandlig ordning, fantastisk resa!

Det gäller att ha koll på prylarna. Denna tafs ”reklamerad” efter en fin gädda.
Härliga vyer. Här är det pannben som gäller. Stora vatten med få hugg. Men stor fisk!
En av flera metersfiskar under tidig morgon. Denna riktigt grov.

Gädda – några ljusglimtar från våren!

En hel del fiske har det blivit – landet runt och även utomlands. Jakt efter storabborre, storgös och storgädda. Vill dock påstå att jag främst dragits mot gäddan i år. Varför vet jag inte säkert men troligen beror det på att det var ett tag sedan jag själv landade en riktigt stor gädda. Självklart har många fina fiskar kommit upp, men nu var det ett tag sen den där riktigt fina gäddan landades från min sida. Jag tänkte ge er en liten inblick på ett par turer från vårens fiske efter just gädda.

Vi har jagat gäddan både nedåt och uppåt. Till stora och små vatten. Dock har det varit tufft – dels oflyt med vädret och annars inaktiv fisk där orsak varit mycket oklar.

Första rejäla satsningen skedde i mars ihop med Manuel Fyréstam. Då till stort vatten med siktet inställt på förleksgädda. Vi har besökt detta vatten flertalet gånger, nästan varje gång med ett lyckat resultat. Dock är fisket i mars generellt mycket trögt men när gäddan väl hugger är den oftast riktigt bra.

Vi fiskade under tre dagar där första dagen, som alltid, mer ses som en ”rek-dag” för att försöka få en förståelse över hur fisken beter sig och vart den står. Vi har alltid lite extra koll på vädret som varit under veckorna innan. Detta för att veta hur temperaturen i vattnet förändrats, och på så vis få en känsla hur och var man skall börja sitt fiske. Då vi i stort sätt haft isfritt denna vinter visste vi att temperaturen skulle vara något högre än normalt. Kanske skulle mer fisk hunnit röra sig in mot lekområdena. Tyvärr hade en kallfront legat inne dagarna innan och även under dagarna vi skulle fiska med temperaturer en bit under nollan nattetid. I mitt tycke är detta sällan bra, framförallt när man fiskar grundare och på platser där man hoppas fisk nyligen rört sig till. Utöver detta hade vi även nordliga vindar vilket också sällan genererar aktiv fisk. På hösten, när vi fiskar mer pelagiskt, har temperaturerna inte alls samma inverkan.

Utöver motgångarna landade vi en del fin fisk. Jag var dock iskall men Manuel rockade järnet. Flera fina gäddor fick synda insidan av båten med en topp på 11200 gr fördelat på 113 cm. Se bild 1 i inlägget.

Manuel med en vacker gädda tagen i solnedgången – 11200 gr fördelat på 113 cm, bete – Illex Dexter Shad.

Tripp nummer två, också denna över tre dagar, blev tillsammans med Petter Eriksson och Manuel Fyréstam. Denna gång i april och med helt andra förutsättningar. Nu visste vi att flertalet gäddor redan lekt där även en del av dessa hunnit äta upp sig. Dock går fortfarande fisk in för att leka vilket i detta vatten pågår ända in i juni månad. Vi förväntade oss därför betydligt fler fiskar men med generellt lägre vikter.

Vädret såg riktigt lovande ut. Sol, svaga vindar men ändå vind och höga temperaturer. Vi landade en hel del fina gäddor. Tyvärr var majoriteten av dessa (och såklart även de med bättre längder) nyligen utlekta. Vi landade många gäddor över metern med toppar på 111 cm och 113 cm. Jag landade även en fisk som hunnit äta upp sig en del, uppskattad till ca. 105 cm och mellan 7-8 kg. Se bilder nedan.

111 cm, tog på en kant in till en lekvik. Grymt ryggbred men tyvärr helt tom. Fisken tog på en Illex Dexter Shad, färg Blue Herring.
Manuel med en grym gädda tagen på en friliggande grynna – 113 cm –
Illex Dexter Shad.
Grym gädda på en bit över metern som klippte intill en fin struktur –
Illex Dexter Shad.

Hur fiskar vi då när vi söker dessa gäddor, både fisk som inte har lekt och som har lekt. Det första vi noterat är att mycket fisk rör sig vid framförallt finväder in mot sitt lekområde. Detta innebär att en fisktom vik ena dagen kan vara full av gädda dagen efter. Därför kan det vara värt att återkomma till sådana vikar man tror att fisken går in i för att leka trots att man vid första besöket inte fått något i den.

Det gäller även att man är beredd på att anpassa sig och sitt fiske. Får vi ingen fisk inne i vikarna börjar vi fiska kanterna ut från vikarna samt stegen med olika djup in till viken. Utöver detta lägger vi även tid på att fiska friliggande strukturer och grynnor, gärna med bytesfisk i närheten. Har man inte koll på vart fisken gärna står efter att de lekt alt. innan de går in för att leka gäller det att man söker av snabbare. Våga fiska från struktur till struktur ganska snabbt. Tillslut hittar man en produktiv topp som ofta genererar flera fiskar på en gång.

Vi landade som nämnt mycket fin fisk, bäst var helt klart friliggande strukturer och toppar.

Petter med en riktigt fin gädda som redan hunnit få i sig en del efter leken.
Urstarka gäddor på friliggande grynnor!
Fin gädda på ett av mina favoritbeten – Gunki Gunzilla 23 cm, nytt för 2020. Med en galet fin vaggande gång är det en riktig storfiskmagnet!

Kring dessa turer har våren präglats av många kortare gäddpass, dock saknas fortfarande den där riktigt fina toppfisken. Som tur är väntar efterleksfiske norrut där jag har stora förhoppningar!

Skitfiske på er!

Återbesök till ”The hole of monsters”, PerchZilla

Nyss hemkommen från jakten på drömborren i Spanien, PerchZilla. Detta då vår andra tur till detta magiska vatten med helt galet stora abborrar. Vi hade följt väderprognosen febrilt veckor innan avfärd vilket hade skrämt upp oss rejält- storm nästan varje dag. Med på resan var Manuel, Petter, Eddie, Christoffer och John. Hur slutade då resan?

Ditfärden gick jättebra, all packning kom fram vilket alltid är ett oroande moment när man flyger med fiskeutrustning. Framförallt vid flygplansbyte. Men som sagt, allt kom fram. Vädret såg även det helt okej ut under de första två dagarna. Vi skulle fiska i fem dagar. Väl i bilen i Bilbao berättade en av våra värdar och guider, Joseba, att fisket för tillfället var bra. Mycket stor fisk hade landats. Det som kunde och har ställt till det var just vädret. Under förra årets resa var vi bortskämda med riktigt fina förhållanden. Denna gång såg det mer normalt ut, dock varmt för årstiden, men mycket blåsigt.

Första dagen vaknade vi av susande vind. Vad är nu detta, inleds trippen med att vi ej kommer ut? Efter frukost hoppade vi in i bilen och begav oss mot vattnet. Väl vid vattnet fick vi reda på att det gick att fiska från kajak. Vilken lättnat. Från klump i magen till total fiskefrossa. Joseba stod med ett leende på läpparna medan vi sprang runt som dårar, stressade att få kajakerna redo. Vi hade tagit med oss egen utrustning i form av lod, givare, armar för kamera, divese fästen och mycket mer. Jag, Manuel och Petter hade med oss varsitt Lowrance HDS Live 12″ lod, samt egna litiumbatterier, Rebelcell 12V07AV. Utöver detta hade vi bett Joseba handla varsitt 22 Ah batteri för att försäkra tillräcklig batterikraft. Litiumbatteriet driver 12″ runt 5 timmar, med en ljusstyrka på ca 60 %.

Väl ute på vattnet insåg man varför vind och kajakfiskare ej går ihop. Som tidigare nämnt hade vi knappt någon vind under våra fyra fiskedagar förra året. Nu var det något helt annat. Uppskattningsvis hade vi runt 5-7 m/s i medel och en bit över detta i byarna. Dock gick det okej. Tyvärr var det svårt att stå upp i kajakerna när man fiskade, istället blev det sittande fiske.

Under förra resan hade vi utöver live-loggning även loggat för att skapa egen karta vilket Manuel ordnat innan resan. Då även en hårdkurvskarta. Vi hade tillsammans studerat denna och delat upp oss i två ”team” där varje team hade ett gäng spottar att fiska av under första dagen. Man kan helt klart säga att många av de spottar som förra året levererade många fina fiskar såg ytterligare intressanta ut nu. Man kunde även indikera vart hårda partier fortsatte ut i icke loggat vatten vilket såklart skulle undersökas. Varför söker vi då hårda partier vid fiske efter vår-abborre? Det är nämligen så att abborren parkerar på topografi samt hårda partier innan lek, ofta grupperade. Dessa platser får gärna ligga nära lekområden där de kan gå upp och hänga sin rom när de är redo. Finns närhet till djupt vatten är det extra hett.

Vi märkte dock ganska snabbt att något inte stämde. Spottarna vi hade hittat under förra året saknade fisk alt. höll icke aktiv fisk. Vi började direkt labba med tekniker och beten men hade svårt att få fisken att hugga. Utöver detta hade nya kamper öppnat som resulterade i betydligt fler kajaker ute på vattnet.

Att fiska betena långsamt var det som verkade ge bäst resultat. Då gärna mindre beten, 3-4″, med små paddlar. Mindre kräftimitationer gav också utdelning. Men det var inte lätt, man fick verkligen kämpa för varje abborre. Jag själv, Christoffer och Eddie stod utan stor fisk efter första dagen.

Dag två blev för oss den enda dagen med bra förutsättningar. Generellt svag vind med växlande molnighet. Förutsättningarna speglade också fisket. Många fiskar landades där Petter stod för en riktig best på 2680 gr och 53 cm. Se bild 1 i inlägg. Strax innan hemfärd dag två lyckade även Christoffer landa en riktigt fin abborre på kräftimitation, 2510 gr fördelat på 50 cm, se bild 2 i inlägget.

Bild 1 – Petter med en galen borre på 2680 gr och hela 53 cm.
Bild 2 – Christoffer med en grym ”kräft-borre” på 2510 gr och 50 cm.

Följande tre dagar var riktigt blåsiga, generellt med medelvind på 10 m/s och byar på 20 m/s. Under större delen av dag tre blev vi till och med tvungna att fiska från land. Något vi fruktat men såklart förberett oss på. Jag lyckades dock knipa min första abborre över två kilo för resan efter flertalet ”mindre” under de första två dagarna. Skall här tilläggas att fiskarna man fångar oftare är över två kilo än under. Jädrigt ballt att ta en sådan fisk från land. Se bild 3 i inlägget, 2245 gr och 48 cm.

Bild 3 – En ”land-tvåa” på 2245 gr och 48 cm. Tog en Gunki Whiz i stormen.

Som för förra årets tur kom de absolut största abborrarna upp under sista dagen. Något som så ofta är fallet för sådana här resor då man lärt sig hur fisken beter sig. Eddie lyckades knipa en riktig drömfisk på hela 2700 gr fördelat på 51. 5 cm, se bild 4 i inlägget, denna tog, som flertalet andra, på kräftimitation.

Bild 4 – Eddie ”Troutsniper” med en monsterfisk på hela 2700 gr och 51.5 cm.

Jag lyckades även ta min största abborre för trippen, en riktig best på 2510 gr och 51 cm, se bild 5 i inlägget. Abborren högg på vad jag vill påstå mitt näst sista kast för resan där vi då fiskade på övertid. Fisken stod i en ruin under vattnet, se bild 6 i inlägget. Jag fiskade då en Gunki Kiddy extrem långsamt.

Bild 5 – Min största fisk för resan i de absolut sista kasten, stod i en ruin och tog på en långsamt fiskande Gunki Kiddy. Vilken avslutning.
Bild 6 – Anledningen till att vi har med oss dessa lod, till vänster på det nedre fönstret (Structure Scan) kan man klart och tydligt se ruinen borren i bild 5 stod i.

Resans största fisk vägdes till magiska 2865 gr med en längd på 52.5 cm. Bild på denna kommer såklart i media vid tillfälle. Avslutar med bilder på två riktigt fina fiskar tagna av John och Manuel, bild 7 och bild 8 i inlägget.

Sammanfattningsvis ett tufft fiske med ett snitt på strax över 3 abborrar var över det magiska sträcket två kilo. Man skall absolut inte tro att det bara är att åka ner och ”hämta” stor fisk, något som många uppfattar. Vi fick, som nämnt, verkligen kämpa för varje fisk. För oss dock helt klart värt det!

Tack för en magisk resa gubbar, ser redan fram emot nästa! 🙂

För er som missat förra årets galna tur finns den att syna på YouTube – Land Of Giants, fördelat på två episoder. Skickar med en länk på respektive:

Episode 1:
https://www.youtube.com/watch?v=zOjTQArwYrI

Episode 2:
https://www.youtube.com/watch?v=cLUxNZ41QtA&t=11s

Bild 7 – John med en grym borre på 2503 gr och 50 cm. Detta blev även resans första två-kilos.
Bild 8 – Manuel med en riktig knubbis på 2225 gr. Fisken tog på en riktigt fin topografi utanför en udde. Det blåste på rejät vilket resulterade i en dramatisk håvning. Med några paddeltag kunde vi dock ta oss till lugnare vatten för några snabba bilder.

Ett drömmars abborrfiske!

Ja hur skall jag börja! För ett stycke veckor sedan besökte jag tillsammans med Manuel Fyrestam, Petter Eriksson, Christoffer Bruhn och John Eklund det omtalade PerchZilla. Resultatet minst sagt overkligt – att få vara med om så många abborrar över två kilo på så kort tid är något man endast kunnat drömma om. Vi planerar nu knyta ihop säcken där vi hoppas kunna dela denna resa med er på bästa sätt. Nästintill allt filmades och visst skall detta sammanfattas och läggas ut på Youtube inom en inte allt för lång framtid. Håll ögonen öppna för detta och mer!

Skickar med ett fåtal borrar från resan, samtliga på en bra bit över den magiska tvåkilos gränsen.

Martin Wasberg
Christoffer Bruhn
Manuel Fyrestam
Petter Eriksson
John Eklund

Hälleflundra fiske – pannbens fiske likt storgäddan

Tillbaka sedan ett par veckor från en satsning helt riktat mot hälleflundra – minst sagt minnesvärt. Plats lämnas onämnd men vad jag kan säga är att metoderna vi tillämpar kan användas längst nästintill hela Norges kust och många av knepen är, enligt mig, avgörande för att lyckas med ett bra fiske efter hälleflundra.

Med på trippen utöver mig själv var Martin S, David T, Marcus B, Mattias G och John E. Ett grymt gäng som tillsammans har bra många års erfarenhet av detta fiske, både Martin S och David T har tillsammans testat sig fram för att hitta rätt tekniker under många år. Tillsammans med detta och nya teorier har vi knäckt många koder där vi nu verkligen känner oss mer säkra på vad vi gör – bra kul.

Vi bilade upp under söndagen och anlände måndag förmiddag. två halva och 5 hela fiskedagar väntade där siktet helt var riktat mot hälleflundra med undantag ett par timmar torsk-fiske.

Vi hade två aluminiumbåtar kittade med okej lod samt 50 hk, perfekt för vårt fiske, där rapport främst ges från båten jag fiskade i. Under första dagen fiskade jag med John och Mattias, Martin och David i den andra båten, Mackan stannade hemma för att ta igen sömn från den långa bilresan. Vi började, som tidigare tripper, söka fisken i närområdet med olika tekniker – främst med shadjiggar. Under den tidigare trippen hade deadbait helt klart fungerat bäst, då med hänsyn till större individer. Detta skulle såklart fiskas med under denna tripp också, men under första dagen är det skönt att inleda fisket med jiggar för att slippa plocka upp sej som bete det första man gör.

Hur fiskar vi då flundra? Vilka är de faktorer man bör tänka på?

När det kommer till period på året är det då sillen och makrillen kommer in grundare – med detta följer flundran som annars normalt sett lever på från cirka 50-1800 m. Detta sker vid olika tidpunkter beroende på vart man befinner sig längst Norges kust, men för er som önskar öka oddsen för ett lyckat fiske efter hälleflundra kan detta helt klart vara värt att tänka på.

När det kommer till djup söker vi flundran grundare än vad många tänker sig, generellt sätt från 6-25 m och då i strömsatta sund och passager, för de större individerna gärna intill större djup. Huggperioderna, som är mycket markanta, sker oftast då vattnet rör sig som mest. Detta strax innan flod samt strax innan ebb. När det kommer till huggperioderna är det mycket viktigt att ha tålamod. Ligger man och driftar ett sund där allt tycks stämma men flundran inte hugger beror det oftast på att huggperioden inte är kommen. Vi har vid flera tillfällen återkommit till samma sund alternativt driftat sundet åt andra hållet och då under kort period tagit flera flundror. Jag anser själv att detta fiske är mycket likt fisket efter stor gädda – där man ofta nöter ett koncentrerat område och inväntar att storgäddan skall bli aktiv.

En annan viktig faktor är utseendet på botten. Vi kallar den perfekta botten för leopard botten, dvs 50/50 sand och kortare gräs. Att ligga och fiska på ren sandbotten resulterar sällan i bra fiske. Detsamma gäller stenig/bergig botten. Då vattnet är så pass klart är det enkelt att se typ av botten ner till ca 10-11 m. Annars känner man det på betet alt. märker om man då och då får mindre gräs som är enkelt att plocka bort från kroken – då vet man att man ligger rätt.

När det kommer till beten fiskar vi både med jiggar samt deadbait. Något vi där märkt är att snittstorleken på flundran markant går ner vid fiske med det förstnämnda. Man fiskar även de båda olika. Jiggen vill vi få konstant rörelse på där den emellanåt får dunka i botten. Deadbaitet fiskas med betydligt mindre rörelse 1-2 m ovan botten, oftast får vågorna och strömmen i sig göra jobbet.

När det kommer till spön föredrar vi något längre spön för att underlätta drillen, man vill komma ut från båten en bit när fisken gör sina galna rusningar. Typ av lina är för oss något mer individuellt, jag föredrar en så tunn lina som möjligt, detta för att jag vill att den skall skära vattnet ordentligt samt att jag lättare konstant har kontakt med betet, 0.28-0.30 mm flätad.

Nu till själva fisket:

Under de första drifterna för resan fick jag och John endast en mindre flundra, denna på ca 60 cm tagen på shad av John, områdena såg okej ut men alla faktorer stämde inte, vi begav oss därför längre bort från kampen. Efter ca två timmars fiske hittade vi ett mycket fint sund – smalt och längre som för stunden pressade mycket vatten. Vi närmade oss nämligen ebb och vattnet rörde sig därefter. Både jag och John körde med jigg. Djupet varierade från 8-12 m samt att sundet korsade ett gäng mindre grundare sund. Efter ca 200 m drift anlände vi till ett möte med ett av dessa grundare sund som då bildade en sandlimpa med grundare vatten, djupet gick mot denna relativt snabbt upp. På ca 8 m, runt 10 m från land kom mitt första hugg för trippen. En rejäl smäll och ganska snabbt kunde jag konstatera att en bättre flundra var krokad. Fisken bar iväg i en jädrans fart. Vid dessa tillfällen finns det egentligen inte mycket man kan göra, ha bra åtdragen broms och låt rullen samt spöt göra jobbet. När man fiskar så pass grunt samt i trånga utrymmen som vi för stunden gjorde blir drillarna ofta mycket roliga. Flundran simmade fram och tillbaka med flertalet rusningar. Att landa flundror av bättre storlek kräver verkligen teamwork. Skall man även släppa tillbaka fisken måste man tänka på hanteringen. Vi använder oss av en hulling-fri större krok som vi försiktigt trär genom flundrans underläpp samt en snara som träs över flundrans bakfena. Utöver detta blöter vi en handduk som läggs över flundrans ögon när den väl ligger i båten vilket lugnar ner den rejält. Vid svårare avkrokning häller vi även konstant vatten över flundran.

Efter ca 10 minuters drill tailade John fisken, en helt okej flundra som snabbt mättes till 128 cm innan den fick simma tillbaka. Se bild 1 nedan. Fisken tog på en Gunki G’bump i färgen blue herring riggad med en 350 gr flex head samt en stinger med trekrok av storlek 4/0. Absolut trevlig förstafisk.

Bild 1 – 128 cm tagen på en G’bump i färgen Blue Herring riggad med 350 gr. Generellt sätt är jiggar framställda för Norgefiske hårda i gummit vilket ger betet en mindre livlig gång vid låg rörelse – detta gäller dock inte för detta bete. Den ges en livlig gång oavsett hastigheten vilket visade sig vara riktigt hett under denna tripp. Utöver detta är jiggen robust och klarar flertalet fiskar där många andra shadjiggar antagligen skulle gått sönder. Tveka inte att testa denna eller shads med liknande egenskaper.

Vi hade två flundror inom en kort period, en mindre samt en bättre, samtidigt rörde sig vattnet mycket. Vi visste att det måste vara en huggperiod så koncentrationen var på topp. När vi anlände till nya spotten, sundet bredvid, började vi driften en bit utanför sundets smalaste del – något vi generellt sätt alltid gör. Vi släppte båda ner våra shadjiggar och när jag dunkat i botten och vevat upp ca 1 m tar det återigen tvärstopp. Linan sprutade än en gång ut ur rullen. John vinschade upp sitt bete och ställde sig redo med snaran. Vid detta tillfälle låg vi på ca 17 m djup vilket absolut gjorde det hela mer krävande. När fisken kommer upp i bättre storlek finns det inte mycket man kan göra när den drar iväg och då alltid ner till botten – helt galet kul. Efter cirka 3 vänder upp till båten tailade John fisken. Något mindre än min första, en för oss perfekt matfisk. Den mättes till 114 cm, även denna tagen på G’bump blue herring, se bild 2 i inlägget.

Bild 2 – 114 cm, även denna på en G’bump i färgen Blue Herring riggad med 350 gr samt stinger med trekrok storlek 4/0.

Efter detta dog fisket ut, vi fiskade på ett tag innan vi bestämde oss för att bege oss mot kampen. I den andra båten hade fyra flundror landats, två på 110 cm i topp. En helt okej första (halv) dag.

Väl hemma i stugan somnade vi alla fort. Jag, David och Matte dock något senare då vi rensade varsin flundra med en kall i handen. 🙂

Under dag två fiskade jag ihop med John och Martin. Vi inledde dagen med att plocka ett gäng sejar på 0.5-1 kg för fiske med deadbait. Vi hade då lite mer kött på benen och begav oss direkt mot det område som under dagen innan levererat fisk för båda båtarna. I området fanns just många smala sund/passager med perfekt botten. Dock hade vi sovit förbi den hetaste perioden (för mig och ett par till endast 5 h sömn så inte något att klandra sig över). Vi kunde stundtals se betesfisk grundare men fisket var mycket segt inledande, vi testade där vi tidigare plockat flundra samt i närliggande område, men ingen fisk högg. Som vanligt klippte det torsk då och då. Detta är även något man verkligen bör tänka på, när torsken på allvar börjar hugga (inte bara då och då utan konstant) är oftast huggperioden för hälleflundran nära. Vi driftade sund efter sund utan resultat.

Efter många timmars fiske närmade vi oss kvällen, klockan var runt 20 och flod började närma sig – precis som väntat ökade rörelsen markant på vattnet. Vi låg då och driftade i ett smalt men relativt djup sund – från 15-20 m. Allt kändes verkligen helt rätt och kort därpå tog det stopp för min del. Dock en mindre flundra men trots detta gav det mycket energi. Kort därpå small det igen, denna gång något bättre – en flundra på runt metern för John. Nu förstod vi att det var huggperiod. Inom endast ett par timmar landade vi 6 flundror där även ett par tappades. Bland annat tappade Martin en riktigt stor flundra – bra surt. När klockan närmade sig 01 bestämde vi oss för att göra sista driften. Ljuset var då som lägst (dock fortfarande fullt möjligt att se iom midnattssol). Jag hann sänka mitt bete först – en sej på ca kilot. När betet kom ca 1.5 m under ytan tog det stopp. Jag hojtade då snabbt till Martin att jag tror jag möjligtvis satt mig i hans bete men han svarade direkt att han inte ens hunnit fått ner prylarna – samtidigt drog det till och både jag och Martin tittar åt hållet jag släppt mitt bete. En stor flundran visade sig strax under ytan med hela min sej i munnen. Fisken drog iväg i en satans fart. Total eufori, sådan galen känsla när man inte kan göra ett skit. Ett potentiellt nytt PB satt nu på kroken och jag gjorde allt för att drilla fisken rätt. Både John och Martin gjorde sig redo att hjälpa mig landa fisken. Efter ca 15 min intensiv drill låg den i båten med handduk över ögonen. Den mättes snabbt till 146 cm. Nytt PB var ett faktum, så kul. Se bild 3 i inlägget. Efter foto simmade flundran tillbaka fint – enligt tabell med en vikt på ca 43 kg.

Bild 3 – 146 cm och nytt PB för mig. Fisken tog på deadbait och mötte betet vid släpp. Vi fiskade då på 11 m djup.

Efter detta begav vi oss hemåt – vilken avslutning på vår andra dag. 7 flundror med topp på 146 cm. I båt två hade fisket gått mindre bra, två små landade, nya tag nästkommande dag…

För att inte detta skall bli allt för utdraget avslutar jag med att visa de bättre flundrorna som vi landade under de nästkommande 4.5 dagarna. Något vi lärde oss mot slutet av veckan var att hålla oss till något djupare sund, från 15-25 m och gärna intill större djup. Vi konstaterade ganska snabbt att vattnet var kallare än vad vi tidigare haft vilket resulterat i att mängden betesfisk var färre och likaså även mängden flundra.

Totala landade vi 39 flundror med 5-topp på 126 cm, 127 cm, 128 cm, 139 cm och 146 cm.

Hoppas detta ger er lite inspiration till hälleflundrafiske – grymt kul kan jag lova, och det är långt ifrån att bara åka ut och hämta vilket generellt sätt gäller för torsken och sejen mm. 😉

Bild 4 – John med sin största för trippen, midnattsflundra på 126 cm.

Bild 5 – Martin med en grym flundra på 120 cm.

Bild 6 – En trevlig flundra på 127 cm tagen på deadbait i ett bredare sund med djup varierande från 18-30 m. Vid detta tillfälle strömmade det rejält och flundran var bra igång.

Bild 7 – Runt 02 på natten, fin flundra på 117 cm under näst sista dagen tagen på en G’bump – vid detta tillfälle fiskade jag ihop med Martin och fisken kom strax efter att Martin tappat en bättre där vi innan dess inte haft ett enda hugg på ca 7 h.

Bild 8 – Min sista flundra för trippen, en grym fisk som kom under näst sista dagens avslut vid ett huggrace tillsammans med Martin, 139 cm och på en G’bump. Magisk fisk som strax efter mätning fick simma tillbaka.

Drömfiske efter abborre – stay tuned!

Ja vad ska man säga… Jag tillsammans med Manuel och Petter åkte ner till Holland tidigare i våras för att fiska grov abborre. Våra förhoppningar var självklart höga men att det skulle sluta som det gjorde hade vi endast kunnat drömma om. Vi kommer släppa detta inom kort tillsammans med film mm. Jag jobbar för fullt med redigeringen – länken till trailern för den kommande filmen ”Monster Perch” är följande: https://www.youtube.com/watch?v=1wis-QzUqhM&t=3s

Nedan några av resans borrar, alla en bit över den magiska gränsen 2 kg men ingen av dem tar sig ens upp till topp 5, mållös!

Besök på det legendariska Rügen

Ja hur ska man inleda detta – kanske med att säga att Rügen var precis som folk påstått. Det är antingen på eller av och många faktorer skall stämma för att det förstnämnda skall gälla.

Vi (jag, Manuel och Mikael Tono) fiskade under tre dagar och då de sista i november samt första i december. Rapporterna under ditresan visade på bra fiske och vi var riktigt förväntansfulla. Vi skulle dessutom fiska med privat guide (trevliga Swen Buchhold) i område där Bodden ej fick guida vilket gjorde det hela extra spännande. Vädret såg dessutom stabilt ut med vindar från 2-7 m/s och temperaturer konstant över nollan – drömmigt.

Fisket skedde från en Alumacraft Escape 145 rustad med endast 15 hk (med anledning att större motor ej tillåts i området vi fiskade i). Bottenstrukturen i området skilde sig även mot vad man förväntat sig samt fått höra – kuperat med djup från 0.5-9 m där stora områden hörde till det djupare. 

Fisket skedde främst på kanter där drifterna lades mht vinden. Vi fiskade av strukturerat- började drifta på 7-9 m för att sedan lägga om driften något längre upp på kanten. Men gäddan, klyschigt nämnt, lös med sin frånvaro. Efter att ha fiskat kanter från gryning till strax efter 12 utan en enda fisk begav vi oss mot en av Swens säkra kort – en hamn där det alltid samlas mycket betesfisk. Vill tillägga att jag reagerade starkt på en sak under resan- utöver att man inte fick använda varken elmotor eller ankare, alla de helt galet långa nät som var utplacerade lite överallt. Visst att det råder totalt fiskeförbud under lång period i Rügen, det är ändå oroväckande. 

Väl i hamnen kunde vi syna rejält med betesfisk från botten upp till ytan. Utöver det var vattnet även betydligt grumligare vilket kändes riktigt hett. Driften vi la var mycket kort och startade på 1 m för att sedan passera ner mot 4 m och åter upp till 1 m, dvs över en mindre potta. På fjärde driften klippte resans första gädda. Det var på Manuels Dexter Shad i färgen Rudd riggad med en 15 gr skalle vilket han vevade mycket långsamt. Hugget var försiktigt men mothugget brutalt. Redan vid första huvudskaket förstod vi att det handlade om en bättre fisk. Jag kastade mig på håven och stod redo. Kort efter att gäddan bröt ytan låg den säkrad i håven. En riktigt fet 105a som vägdes till 8.5 kg. Grym första fisk och mycket behövlig för psyket efter så många timmar utan ett enda hugg. Se bild ett i inlägget. Fisken simmade tillbaka fint och nytändning var ett faktum.

Manuel med fet Rügen-105a tagen på Dexter Shad i färgen Rudd.

 

Fisket fortsatte, ny förhoppning, som nämnt, med brutal fokus. Rügen är just känt för sina galna vändningar där flera riktiga grisar kan komma under en mycket kort period. Vi fiskade av samma potta ända in i kaklet, tyvärr utan resultat. Swen förklarade att han sällan är med om ett sådant trögt fiske vi just fått uppleva. Rapporterna kring oss sa detsamma. Leech och kompani som hade dragit med, vad jag fått höra, ett fyrtiotal sportfiskare, hade även dem haft helt brutalt trögt. Vad kunde då detta bero på? Slutsatsen var att saltvatten tagit sig in och därför totalt inaktiverat gäddan, så surt!

Dag två, något nya förutsättningar med vriden vindriktning från N till V, kanske kunde detta röra om i grytan. Vi kämpade på ordentligt där vi främst höll oss till de djupare delarna – något vi nu i efterhand sagt ej skulle gjort. Saltvatten är tyngre än sötvatten vilket innebär att man logiskt sätt bör söka sig till grundare vatten. Vi testade såklart det också men utan resultat, i mitt och Manuels tycke testade vi dock det på tok för lite. Swen var inte jätteglad i att fiska grundare vilket satte stopp för längre perioder på dessa områden. Jag hade ett par påslag samt brände en 5-6a precis vid båtkanten. Manuel brände även ett gäng, två st på runt 5 kg samt en på runt 7 kg. Vi hade betydligt bättre aktivitet dag två jmf dag ett men gäddorna petade knappt på betena – tråkigt försiktiga. I betesväg testade vi ordentligt – stora som små shadjiggar riggade shallow eller med skalle, hemtag bottennära kraftigt eller långsamt, jerkbait grunt samt spinnerbait riggad med shad, det enda som om något gav bättre utdelning var beten med diskret gång sakta hemtagna. Något som verkligen underlättade då djupet under driften eller vid nya drifter varierade var användningen av G’flip, se bild två i inlägget. På bilden sitter G’flippen på en shallowriggad Gbump 20 cm. Med denna skalle går det snabbt att justera vikten efter rådande djup. Väl på väg hem efter dagens slut kunde vi summera totalt bom dag två.

Gbump riggad med G’flip, ett hett tips till er som snabbt vill kunna variera djupintaget på betena.

 

Tono med en av fiskarna plockade under sista timmen dag tre – denna tog på ett spinnerbait från Illex – Crusher, riggad med Gbump.

Dag tre, samma vind men den hade tilltagit rejält. Detta till följd att vi var tvungna att rampa på annan del av fjärden jmf. dag ett och två. Återigen fiskade vi non-stop där vi knappt stannade upp för att äta/dricka. Tyvärr landade vi inte något as. Men mängdmässigt brakade det loss något i slutet. Ett sju till åtta tal gäddor fick syna insidan av båten, men tyvärr inget större än 6 kg. Nedan (bild tre i inlägget) visar Tono upp en av sprittsarna som fick syna insidan av båten under sista dagen.

Så, min slutliga åsikt om det legendariska Rügen. Trögt så in åt helvete, häftigt fiske som på många sätt skiljer sig från fisket i Sverige (dock inte på alla plan). God mat och grym öl, trevligt folk och häftigt landskap. Jag är dock skeptisk till ett återbesök. Det tar tur och retur två dagar med bil, att istället lägga denna tid på ett hotspot i hemmavatten är för mig mer värt. Jag kan dock inte svara på om min inställning till detta ändras med tiden. Man vet ju ändå alla de galna rapporterna från detta vatten och vilka brutala gäddor som emellanåt kommer upp. Dock ska det mycket till för att pricka rätt. Rapporterna för dessa tre dagar var riktigt dåliga. Tror till och med att Manuels 8.5a var största på alla Svenskar fiskande i Rügen under dessa tre dagar.

Tack till grymma Swen för dessa tre dagar, alla roliga missförstånd pga att större delen av kommunikationen skedde på tyska (med hjälp av Tonos två års högstadieerfarenhet). För er som är intresserade av en tripp till Rügen och då få möjlighet att fiska i ett område med lägre tryck är välkomna att kontakta Swen. Han finns att nå på Instagram och Facebook. Gut Getroffen! J

Vi ses på vattnet!

Abborre i skärgårdsgräset!

Har varit ute ett par kortturer med kompisen Martin Svanäng, och vilket resultat vi haft! Att fiska efter borre i gräs kan verkligen sluta riktigt bra om man hittar dem, då ofta koncentrerat.

Man märker så smått att sommaren börjar lida mot sitt slut, men vad gör det – för oss fiskare betyder det ”prime time” med mycket och ofta stor fisk under turerna.

Vi har ett par hot-spot som ofta levererar bra med abborre så här års, inte bara mängd utan även storlek. Dock är det inte bara att åka till dessa ställen och plocka fisk. Mycket hänger på förhållanden som framförallt vind och tryck. Blåser det för mycket pålandsvind grumlar vattnet upp rejält med få fisk som resultat. Snabba väderväxlingar gör också borren rejält inaktiv stundtals. Det samma gäller lågtryck eller tryckfall. Bäst på dessa spottar har vi helt klart haft under stabila förhållanden – då det blås liknande vind, helt klart pålandsvind, under många dagar med styrkor som inte överstiger 4-5 m/s. Detta gör vattnet lagom syrerikt samt inte för grumligt. Detta med ett stabilt tryck eller ökande ges perfekta förutsättningar för ett lyckat borrefiske.

Under de två kortturer vi bokstavligen hivade upp stor fisk hade vi stabilt väder med ökande tryck.

Under båda turerna kom vi ut strax efter kl. 17. Väl på spotten börjar sökandet efter fisk – då gäller det att fiska relativt snabbt, här underlättar elmotor. Så fort vi hittar fisk körs powerpolen ned, såvida djupet är tillfredsställande. Vi fiskar från 2.5-1 m djup och då i gräs, gärna områden där gräset bryter av mot mindre rena ”hålor” (mycket små kala områden fritt från gräs).

Då vi fiskar där födan i huvudsak är löja men även mört – har imitationer av dessa fugerat bäst. Då offset riggade. Detta är något många missar på när de fiskar i gräs – en offset riggad jigg ger betydligt mer fisk iom intagning av betet ej avbryts pga gräs samt att den krokar riktigt bra – så länge man har en jigg som passar till detta.

Nedan visas den jiggen som levererade riktigt bra – Gunki Peps, den är mycket lik en löja med sin smala profil samt passar gediget till offset då den är urspårad i ryggen. Vill inte påtvinga ett speciellt bete, det handlar om att tro på de man fiskar på, oavsett bete. Vi testade dock ett antal men hittade inget för stunden som levererade bättre. Dock hade nog en liknande jigg stöpt från en löja fungerat lika bra!

Gunki Peps 3.5″ (9 cm), ett mångsidigt bete som liknar en löja på många sätt. Denna riggad med offsetkrok och ledad skalle på 10 gr. Dock körde vi mestadels med offset med fast skalle, samma vikt.

Nu till fisket – efter att ha sökt i området kommer första hugget strax efter klockan 19. En bättre borre direkt, tippad på runt 950 gr. Vid detta tillfälle låg vi på cirka 2 m och runt två kastlängder från en större vass. Även gräs i alla riktningar hela vägen upp till ytan. Från denna stund plockade vi fisk konstant ända fram till cirka två timmar efter solnedgång. Tekniken var hetsigt fiske, hårda lyft där jiggen sedan läts dala mot botten. Huggen kom nästintill varje gång då den dalade. Betena riggades med 4/0 eller 5/0 offset, antingen med fast eller ledad 10 gr skalle. Efter att fisken slutat hugga runt klockan 00 tog vi ett par timmar till vila i båten för att sedan strax efter klockan 02 sätta igång med fisket igen. Så fort det börjat ljusna något (inte bäckmörker) började abborren återigen hugga. Samma teknik och i samma område.

Vid hemgång – runt kl. 06, kunde vi summera 48 borrar, cirka 40 av dessa över 850 gr med 8 över kilot. Alla dessa med en längd på 45-46 cm. De tre tyngsta låg på precis strax under 1200 gr.

Under tur två hann vi endast med ett kvällspass då båda skulle jobba dagen efter – men fisket var nästan detsamma. Samma teknik och bete gällde men nu i ett annat område inte långt från där vi hittad dem tidigare. Totalt landade vi ett tiotal över 900 gr där två tog sig över kilot. När fiskarna kommer upp i denna kaliber blir drillen riktigt rolig – man har inte mycket att sätta emot på den lätt utrustning. Att vissa renodlade gäddfiskare påstår att abborren inte intresserar då drillen inte är detsamma är rent ploj-prat :D!

Några bilder från fisket visas nedan.

En av de grymma 45or som landades, denna precis efter att solen gått upp över trädtopparna.

Två 45or på en bit över kilot drygt en timme efter solen gått ned!

En av de tyngre bland sviten 🙂

Martin Svanäng med en grann 46a 🙂

En av de grövre – kul med skärgårdsborre med höjd. Kan ibland vara svårt att hitta dessa i STHLM’s skärgård.

En grym plussare för Märta!

När det kommer till utrustning föredrar jag helt klart spinn – det ger för mig en betydligt högre precision. Lindimension mellan 0.1-0.13 mm där jag knyter flourocarbonen direkt på linan samt betet direkt till flourocarbonen. Med detta ges en minimal påverkan på jiggen samt en diskret presentation för fisken. Att man tappar en del beten pga gädda får man räkna med – du får så pass mycket mer abborre samt mindre risk att de större, mer erfarna fiskarna, tvekar plocka betet.

Jag har fiskat mycket med antingen ett Gunki Shigeki C 190 M/ML 0.5-18 gr (men som helt klart är klassat för högre) samt ett Illex Blue Shadow Jungle Poacher 7-30 gr. Allt hänger på storleken på fisk. När borrarna kommer upp i vikter över kilot finns risk att tappa dem i mothuggen om spöt är för klent!

En av försommarens satsningar :)

Måste medge att jag varit halvbra på att skriva på senaste tiden, men bättre ska det bli. Här kommer i alla fall en mindre summering av en av våra satsningar under försommaren.

Jag och Manuel var iväg på gäddfiske under ett gäng dagar tillsammans med kompisarna Petter och Victor. Vi riktade in oss främst på pelagisk efterleksgädda och resultatet slutade med fina toppar och ett tjugotal fiskar på snittvikten 7-7.5 kg. Temperaturen första dagen låg på ca. 14 grader och hade gått upp till hela 17-18 grader dagen vi begav oss hemåt. Vi fiskade då mestadels i gassande sol och knappt någon vind vilket resulterade i generellt sätt trögt fiske. Fiskarna vi kom i kontakt med högg främst under tidig morgon och sen kväll eller under de tillfällen vinden tilltog eller molnigheten ökade. Att fiska pelagiskt kräver som många vet tålamod. Sol är absolut ingen negativ faktor som brukar vara fallet när man fiskar grundare eller i skärgård. Men vind är helst ett måste, åtminstone att det krusar. Vi föredrar växlande molnighet och kontinuerlig medelvind upp till 6 m/s för det pelagiska. Om vinden går över detta brukar vi fiska mer kanter och grundare toppar med närliggande djup samt öka takten på invevet, dvs. ”speed” fiske.

Under eftermiddag sista heldagen samt sista halvdagen mulnade det på rejält och med informationen från de första dagarnas fiske i bagaget lyckades vi då knipa turens båda tior. Manuel stod för trippens topp på 11.6 kg och Petter för turens andra plussare på 10.7 kg.

Manuels 11.6a fördelat på 118.5 cm kom strax efter ett kraftigt skyfall på en topp på 3 m intill stort djup, se bild 1. Fisken tog på betet Dexter Shad 25 i färgen Motoroil Special riggad med 15 gr skalle, se bild 2. Detta bete i just denna färg plockade Manuel många av trippens metersfiskar på. Han fiskade framförallt med denna när det mulnade på sig.

Under det soliga vädret, som gällde generellt sätt under trippen, fungerade jerkbait riktigt bra. Annars klara färger, gärna med glitter. Ett tips, som många missar under det pelagiska fisket vid denna period, är att fiska strax under ytan. Många väljer att vikta betena vilket då gör att man missar många aktiva gäddor i ytskikten. Vi fiskar främst betena från ytan ner till 1 m under (gäller alltså det pelagiska fiske efter leken). Gäddan är även så pass aktiv nu och har absolut inga problem att stiga rejält..

Bild 3 visar en av trippens bättre medelfiskar, tagen på en Gbump 20 i färgen Deep Blue riggad med en 14 gr G’Flip, se bild 4. Gäddan var kompakt med fin ryggbredd och hade en längd på 105 cm. Denna kom strax innan solen gick ned på en 8 m topp intill 25 meters djup. Riggningen med G’Flip är verkligen supersmidig. Shaden är till en början shallowriggad där G’flippen med önskad vikt hängs på enkelt. Finns många liknande varianter men tycker att G’flippen är en av de mest diskreta. Helt klart ett måste i lådan.

Skitfiske på er!