Årets första färnamete

Sen jag kom hem från Sportfiskemässan har det varit full fart, så jag har inte haft tid att skriva något blogginlägg. Men även om det har varit mycket annat så har jag självklart sett till att fiska lite!

Våren kom fort här i Småland, soliga och varma dagar gjorde att mitt sug efter färnamete blev för stort, så i mitten av förra veckan kunde jag inte hålla mig längre.

Jag bestämde mig för att köra några timmar efter jobbet i onsdags och fiska minst en timme in i mörkret för att se om jag kunde lyckas kroka årets första färna.
Vid halv fem på eftermiddagen var jag framme vid ån, packningen var lätt med ett spö och håv i ena handen, en hink med lite olika beten och mäsk i den andra och en väska på ryggen.
Planen var enkel, mäska upp några små platser direkt och sen fiska av dessa fram till det blev mörkt för att avsluta passet på ett större öppnare område.

Mäsket jag använde var ljust färskt bröd som jag hade kört i mixern kvällen innan och sedan blandade jag i lite rens från räkor och en halv burk majs. Brödet blöttes upp vid ån så pass mycket att det gick att kram det till bollar som jag placerade vid små områden där det kanske kunde stå en färna. Beten för kvällen var räkor, majs, bacon och bröd såklart.

De första platserna gav inget men vid den sista så fick jag några småpet på mina majskorn, men tyvärr inget som plockade upp de ordentligt. Så när det var på gränsen till svart ute förflyttade jag mig till kvällens sista ställe. Det lite större och öppnare området. Förhoppningsvis skulle färnorna sänka garden lite och ge sig ut på födosök i mörkret…

Pannlampan kom fram och jag placerade en brödbit i ytterkanten av en strömfåra och det tog inte mer än någon minut innan det första dunket kom i spötoppen. Tyvärr missade jag fisken, men kastade snabbt ut igen och nu lyckades jag kroka den. Fast precis innan jag kunde styra in den i håven släppte den från kroken… En liten färna förvisso men det var ändå årets första så det sved lite!
Sen blev det lite lugnare ett tag.
Efter det hade gått en timme bestämde jag mig för att fortsätta nöta på ett tag till då det hade varit lite småpet på brödbiten, jag var inte riktigt redo att blank…
Precis innan jag tänkte veva upp så fick jag ett riktigt positivt napp och nu satt kroken ordentligt. Årets första färna hamnade i håven, den var väl runt 1 kilo så den fick simma tillbaka direkt.

Tanken var sen att göra ett gäddpass i lördags, men nu hade färnafisket tagit över mig och vädret såg mer passande ut för färna än gädda, intalade jag mig…
Så jag styrde återigen bilen mot ån på lördagsmorgonen.

Planen var lite annorlunda den här gången. Mäska upp ett par platser ordentligt med Swedbaits krillkung, pellets och majs. Sedan nöta där hela passet och prova olika beten.

De första timmarna hände det inte mycket, jag hade ett par pet på majskorn men inte ett pill på till exempel korv, bacon, räka eller pellets. Så när klockan hade blivit halv tio tog jag fram mitt franskbröd och bröt av en bit och agnade på kroken, sen fyllde jag upp mäskkorgen och kastade ut. Riggen landade bra och jag han inte mycket mer än att sätta ned spöt innan det var fisk framme och ryckte i brödet.
Jag satt på helspänn och efter någon minut fick jag ett bra napp. Lyfte spöt och möttes av motstånd!

Färnan tog fart och rusade rakt in mot åkanten och buskarna… Så det var bara att sätta så mycket press jag vågade och hoppades att det skulle hålla! Tillslut fick jag stopp på den och färnan kom ut i mitten av ån igen så snart kunde jag styra in den i håven.
En fin färna på drygt 1.5 kilo som bjöd på en riktigt rolig fight!

När den hade fått simma hem igen bröt jag av en ny brödbit och upprepade processen. Fast efter färnan blev det lugnt. Jag bytte beten flera gånger och provade lite olika platser runt mina uppmäskade områden men tyvärr blev det inga fler fiskar den här dagen.

Samtidigt ska jag väl inte klaga, två pass och två färnor upp plus en tappade vid håvkanten så nästan tre… Nej självklart räknas inte den, utan vi säger två!

Vädret ser ut att hålla i sig ett tag till så förhoppningsvis blir det snart ett pass igen, för jäklar vad roligt det är att meta färna!

Mört, mört och Ismete

I lördags var det åter dags att stiga upp klockan 05 för att göra sig redo för lite ismete.
Den här gången var jag själv igen, som jag oftast är.
Jag var ute på isen lite efter sex och hade satte ut mina spön innan sju. Precis lagom till ljuset blev så pass så man kunde se dem. Det tog inte lång tid innan det första fället kom, en liten snipa hade gapat över en mört och jag kunde snabbt kroka av den och så var det bara att tackla dit en ny på kroken.

Ismete

Jag gick tillbaka till mitt lilla läger och satte mig i stolen och drack en kopp kaffe och började fundera lite kring valet av betesfisk… Jag ska vara lite tråkig här och säga att jag vill inte fånga mängder utan tar hellre få fäll med högre snittvikt på gäddorna, så därför brukar jag välja att meta med större betesfisk.
Men de senaste gångerna jag har varit ute har jag valt att fiska hälften av spöna med mindre mört på 12-15 centimeter och de andra spöna med mitt förstaval av mört, 20-30 centimeter.
Vi kan kalla det ett litet experiment och anledningen till det är att jag för ett tag sedan läste en text på Fiskejournalens hemsida om att mindre betesfisk kan ge större gäddor. Men även när jag var i Blekinge och ismetade ihop med Inge som då fick en fin gädda på 10+ på en liten mört.
Sen har vattnet jag fiskat i de senaste gångerna mycket vitfisk och det verkar som det finns väldigt gott om mört i storleken 10-15 centimeter vilket kan vara basfödan även för de större gäddorna.
Fast problemet med att använda små mörtar är just att det kan bli ett riktigt sniprace och när då dagens första gädda var av liten modell började jag fundera på om det skulle bli en sådan dag där det skulle bli många fäll med låg snittvikt.

När jag satt där och funderade så började en av vipporna att indikera att det var dags att ställa sig upp och ett par sekunder senare så dansade den fram och tillbaka.
Jag plockade med mig min blåa påse med verktyg, matta m.m. i ena handen och kamerastativet i den andra och tog mig fram till hålet med raska steg. Nu lämnade det lina från rullen vilket brukar vara ett bra tecken.
Jag satte in mothugget direkt och fast fisk!
Den kändes något bättre, knyckte inte som en snipa gör.
Efter en stund kunde jag lyfta upp en fin gädda på 93 centimeter, riktigt välmatad och den tog en mört på cirka 12 centimeter.
Efter ett par snabba bilder fick den simma tillbaka.

Ismete

Jag hann inte tillbaka till lägret innan det fällde på ett annat spö, även det med mindre mört på. Den här gången anade jag en snipa och när jag kom fram stod den still, så jag kände lite på linan och något höll i mörten… På vinst och förlust satte jag in ett mothugg och möttes av klent motstånd. Ännu en 1-2 kilos gädda kunde krokas av i hålet.

Efter det blev det något lugnare, men ibland fick spöna med större mört lite aktivitet, och då blir i alla fall jag lite mer alert. För fäller det på ett av de spöna brukar det oftast vara en bättre fisk… Men tyvärr lugnade det sig.

Ismete

Klockan hade passerat halv tio när jag fick ett perfekt fäll, från ingenstans så sjöng det till i bjällran och vippan dansade fint. Det var även samma hål som den bättre gäddan hade kommit upp ur. När jag kom fram så lämnade det lina även den här gången. Mothugget satt och jag hade fast fisk, den tjurade en del så jag trodde det var en liknande fisk på omkring 90 centimeter, men den kom inte riktigt över det utan stannade på 82.
En riktigt tjurig och stark gädda som bjöd på en rolig fight.

Ismete

Efter jag hade släppt tillbaks den så blev det en kortare huggperiod men tyvärr brände jag tre-fyra fäll, varav en kändes som en bättre fisk… Jag har insett att några av mina spön måste bytas ut då de är på tok för styva, sedan kan det även vara kombinationen rulle och spö som ställer till det…
Jag har ärligt talat inte brytt mig så mycket om det här tidigare då det oftast brukar bli ett fåtal pass per säsong här nere i södra Sverige men nu har det stört mig lite för mycket, så något ska göras.
Jag får väl sätta mig framför datorn och kolla vad det finns för ismetespön på marknaden.

Vid kvart i tolv fick jag äntligen ett fäll igen, då hade det varit väldigt stilla i över en timme.
När jag kommer fram till hålet så tog gäddan lite lina. Igen var det på ett av de styvare spöna… Jag satte in mothugget, kände ett par goa tyngre knyck, fick in några meter lina innan gäddan gick loss… Svordomarna ekade över sjön, jag funderade på att slänga ned spö och rulle i hålet och bara packa ihop… Som tur var så lugnade jag mig lite och gick muttrandes tillbaka till lägret för att hämta ny mört istället.

Tyvärr hände det inget mer, men jag kunde summera dagen med runt 10 fäll, alla på mört av storlek 12-15 cm. 4-5 gäddor upp där den största mätte 93 cm. Ingen toppfisk och inget toppenfiske.
Men de senaste 3 gångerna har jag inte haft ett fäll på större mört, alla gäddor har valt att gapa över de mindre mörtarna…
Visst det kan vara tillfälligheter, det kan bero på platsval eller ja säkert 10 andra orsaker, men blir det fler pass på sjön kommer jag helt klart fortsätta ta med mindre mörtar.

Ismete

Tyvärr blev gäddan av med sin munsbit den här gången

Glöm inte tävlingen jag har på min Facebook sida och på Instagram @ensamvargensfiske där du har chansen att vinna en biljett till årets Sportfiskemässa 17-19 mars.

Blod, Svett och Tävling

Efter förra helgens blåsiga ismete så bestämde jag mig ganska omgående att ge sjön ännu ett försök. Så i lördags var det åter dags att släpa pulkan genom skog och vass, men nu hade det snöat och varit kallt så pulkan gled lättare och stegen gick fort på isen!

Den här gången var jag inte själv utan fick sällskap av en fiskevän.
Jag och André bestämde att vi skulle ses vid sjön klockan sex, så vi kunde få ut alla spön innan sju.
Vi hade även bestämt att vi skulle fiska lite närmare land än när jag fiskade själv, dels för att slippa sitta så öppet men även för att det borde stå bra med gäddor i närheten av växtligheten som täcker hela viken på sommaren.
Så lite innan sju var alla spöna ute och vi väntade in dagens ljus när månen försvann sakta bakom träden.

Ismete

Dagens första kopp kaffe hälldes upp men vi hann inte dricka upp innan det fällde på mitt spö. När vi kom fram till hålet så stod gäddan still, jag kände försiktigt på linan och det var något som stod och höll i mörten. Då fällde det på Andrés spö så jag chansade och krokade men tyvärr hade gäddan redan spottat. Så istället fick jag skynda mig bort till hans hål och landa dagens första gädda. En fin tjockis på 4,5 kilo.

Ismete

Vi hann knappt sätta oss ned innan det fällde igen på ett av mina spön, men när vi kom fram så hade gäddan spottat, igen. Skulle det bli en sådan dag…?

Sen tog det inte lång tid innan det började pingla igen, men det fällde inte ordentligt, vippan åkte upp och ned en liten stund men tillslut så flaggade den för napp. På vägen fram till hålet var jag ganska säker på att det var en mindre gädda som tagit mörten. När det inte lämnade någon lina från rullen så var jag nästan helt säker på en snipa.
Men då började det spruta ut lina från rullen och jag möttes av bra motstånd i andra änden efter mothugg. En stund senare kunde vi lägga upp en 94 centimeters gädda på mattan, även den i fin kondition så en uppskattad vikt på 5-6 kilo.

Ismete

Vi hade bra aktivitet hela förmiddagen så den här gången behövde jag inte frysa utan jackan åkte av och på efter alla vändor till spöna. Tyvärr bommade vi några fäll där gäddorna lyckades knycka mörtarna.
Men tillslut så fick jag ett fäll där gäddan satt fast, tyvärr ingen storlek, samtidigt får André fäll i samma hål som innan och krokar igen en bra fisk på 90 centimeter.

Ismete

Ismete

Efter den gäddan lugnade det ned sig en stund.
Nästa fäll är på ett av mina spön, i samma hål som jag fick den bättre gäddan, tyvärr var den inte större än den förra utan stannade på knappt 80 centimeter.

Alla fäll vi hade haft kom en bit ut ifrån vassen så vi valde att flytta ett par spön som var vid vasskanten och placera dem ut mot mitten där det hade varit mest aktivitet. Men innan jag hann flytta mitt ena spö så fäller det och jag kunde landa en liten 2 kilos gädda.
En klassisk mörttjuv!

Ismete

André flyttar spön

När André höll på att borra hål så fällde hans vippa och han möttes igen av bättre motstånd och jag kunde landa ytterligare en fin gädda på 4-5 kilo. tredje över 85 centimeter ur samma hål!

Ismete

Kort efter flytten så får jag fäll igen, tredje gången ur samma hål även för min del. När vi kommer fram så tar gäddan lina så jag sätter in mothugget ganska omgående. Fast fisk som göra några rusningar innan vi kan lyfta upp en 97 centimeter lång dam, som tyvärr var blind på ena ögat och var inte lika välmatad som de andra vi hade fått under dagen. Men väldigt fin i färg och täckning.

Ismete

Ismete

Efter den gäddan så hade jag ett fäll på ett av spöna jag flyttade men tyvärr brände jag den gäddan och även en till efter det…
Sen blev klockan halv ett och det dog ut helt, vilket det brukar göra i den här sjön. Jag har nog aldrig haft bra fiske efter 13:00, oavsett årstid i sjön.
Men alla vatten beter sig olika, så det gäller att prova och nöta för att se mönster. Sen är det som med allt fiske, ibland går det bra och ibland går det inte alls även om förutsättningarna är bra vilket gör fisket så otroligt roligt!

Det blev en bra dag på isen med många fäll, ett par blodiga fingrar och ett bra snitt på gäddorna även om de lite större uteblev, den här gången. Snart är det helg igen och då är det dags för ett nytt besök!

Ska du till Sportfiskemässan?
Om du ska det så har jag precis dragit igång en tävling på min Facebook sida där jag lottar ut 4 stycken 3 dagars inträdesbiljetter. Så kolla in Ensamvargens Fiske för att veta vad man måste göra för att ha chansen att vinna!

Expedition Plopp

Årets sportfiskemässa är över, vinnare korades, rekord slogs och sportfiskesverige är mer än nöjda, tror jag. Nu kan fiskesäsongen officiellt dra igång!
Själv var jag inte på mässan utan det fick istället bli lite rekningsarbete utmed ån för att hitta nya ställen till det kommande vårfisket efter färna.

Jag var på plats vid åtta utmed ån, min plan var som sagt att reka, leta och undersöka nya områden för mig. Väderapparna lovade minusgrader på natten och några plusgrader på dagen med lite solchanser. Så jag klädde mig såklart efter deras rekommendation. Men när jag klev ur bilen, strax innan åtta så var det 3 plusgrader och lite dis på himlen. Jag fick sen gå cirka en kilometer innan jag kom fram till ån, redan då insåg jag att jag hade något lager för mycket på mig. Men jag klagar inte på det, vårvärmen är välkommen och vid min första plats för dagen så var det riktigt skönt.

Feedermete Färna

Jag hade packat så lätt som möjligt för att kunna förflytta mig enkelt och smidigt. Utöver de vanliga prylarna som spö, håv, vågnät, våg och så vidare så hade jag en glassburk med lite olika beten som räka, ost och korv. Några olika storlekar på päronsänken och feederkorgar, en liten påse med mixat bröd och en halv limpa franskbröd.
Jag gav varje plats 20-30 minuter innan jag förflytta mig, målet för dagen var ju ändå att reka och kanske inte fiska stenhårt. För då hade jag nog suttit lite längre på några av platserna.

Feedermete Färna

Efter några förflyttningar och med svett i pannan så knycker det till i spötoppen och jag krokar snabbt. Känner direkt att det är en liten fisk som tagit min ganska stora brödbit.
En liten mört fick snabbt se sitt hem ovanifrån innan den var tillbaka under ytan igen.

I samma ögonblick som den försvann ned i djupet slog det mig att jag inte tog någon bild. När jag sen betade på en ny brödbit på kroken kom jag på att det finns en grupp på Facebook som går under namnet ”Småfiskars rätt till publicitet – Personsämsta United” även känd som ”Plopp”. Min mört hade kanske passat in där med tanke på storleken jag hade på både bröd och krok, men jag tog ju ingen bild…
Tankarna snurrade vidare i det härliga vårvädret.

Jag började fundera på om vi har blivit fartblinda i sportfiskesverige, har vi tappat fokus på helheten och blivit nästan blinda på att enbart visa upp stora fiskar, prata gram och centimeter? Hinner vi med att faktiskt njuta, ha skoj och uppskatta vår hobby, passion och livsstil? Eller är jakten på gram så viktig och tagit överhand så vi helt enkelt glömt bort att även en mindre fisk ska uppskattas? Hinner vi med att faktiskt stanna upp och njuta av lugnet, tystnaden och stillsamheten som naturen delar med sig av? För det handlar väl också om att få spendera tid ute, i naturen? Eller fiskas det enbart för att fånga så stora fiskar som möjligt och sen visa upp dem på olika sociala medier eller tidningar?

Jag försöker att ge mig själv tid åt att faktiskt njuta av helheten, upplevelsen varje fiskepass ger, men självklart så vill även jag fånga så stora fiskar som möjligt, hade jag påstått något annat hade jag ljugit!
Men jag tycker det är lika roligt varje gång toppen böjer sig på mitt quivertippspö, eller när flötet försvinner under ytan eller tonen från ett nappalarm ljuder.
Adrenalinet fullständigt sprutar i hela kroppen och i just det ögonblicket har jag ingen aning om det är en stor, liten eller gigantisk fisk som tagit mitt bete, och ärligt talat så bryr jag mig inte, inte just då!
Är det sen en stor fisk är det självklart grädden på moset, för det är ju de jag faktiskt fiskar efter. Men är det en mindre fisk så är jag glad ändå, för jag tycker det är så galet roligt att fiska!

Feedermete Färna

Jag fiskar i första hand för att såklart fånga fisk, gärna så stora exemplar som möjligt utifrån de förutsättningar som vattnet jag fiskar i erbjuder, för alla vatten är inte rekordvatten. Men jag fiskar även för att få vara ute i naturen, ta del av lugnet och stillsamheten som den ger mig. Jag vill uppleva någon form av helhet, jag vill få de där galna adrenalinpåslagen och uppskatta varje fångst, stor som liten samtidigt som jag får känna ett lugn som jag bara kan känna när jag fiskar.

Självklart fiskar inte alla för att uppleva just dessa saker, men jag hoppas och tror att många har sin egen helhet i sin hobby, passion och livsstil som sportfisket är.
Men vi kanske behöver tona ner fokuset på gram och centimeter lite, lära oss att uppskatta varje fångst mer, dra i bromsen och komma loss från tunnelseendet?

Sportfisket som hobby växer så det knakar, men vi behöver ta hand om den nya generationen som dyker upp och även de nygamla. Istället för att enbart visa stora fiskar överallt så kanske vi ska lära ut att varje fångst är något som ska uppskattas, att varje fiskepass ska uppskattas, även om det blir ett blankpass. Lära ut på ett snällt och lärorikt sätt hur man bör hantera fiskar, oavsett storlek, för att bevara ett så bra fiske som möjligt. Inte peka med hela handen och gå till hårda angrepp, de är ändå nya inom fisket. Alla har vi varit nybörjare inom allt, oavsett om det är att lära sig att gå eller återutsätta en gädda. Men utan bra lärare tar det längre tid att lära sig, eller ännu värre, man lär sig aldrig att gå och väljer istället att krypa. Eller aldrig mer fiskar…

Det finns så många otroligt duktiga fiskare i Sverige som den nya generation ser upp till. Hade flera av dessa profiler valt att visa upp sin helhet, deras upplevelser och hur deras dagar på sjön kan se ut både bra som dåliga, och hade de även visat upp bilder på mindre gäddor, gösar eller abborrar men ändå en genuin glädje av fångsten så tror jag att fokuset kring centimeter och gram kanske hade minskat lite.
Jag tror att dessa kvinnor och män påverkar mycket mer än vad de själva tror, de är stora ambassadörer för Sveriges sportfiske som växer så det knakar, och de kan påverka hur framtidens fiske kommer se ut i sociala medier, tidningar och onlinemagasin…

Sen ska man självklart få visa upp sina stora fiskar med, för det är ju ändå det de flesta av oss fiskar efter. Men vi får inte glömma bort att en gädda på säg 5-7 kilo eller en färna på 1.5 kilo också är en väldigt fin fångst!

Jag hann med att fundera och spekulera ganska mycket i den värmande vårsolen, jag hittade några intressanta platser som jag kommer återvända till längre fram.
Men just den här lördagen blev det inget mer än min ”plopp” mört, fast det är väl ändå inte allt, att bara fånga fisk? Fisket är väl ändå så mycket mer? För mig är det en helhet, en hobby, en passion och en livsstil!

Feedermete Färna

Vårkänslor och fiskeabstinens

Det har inte blivit något fiske för min del de senaste veckorna.
Anledningen är enkel, det är väldigt högt vatten i ån så det har varit nästan omöjligt att ta sig fram där och på sjöarna har det inte blivit helt isfritt, så nu har man fiskeabstinens!
Men solen skiner ute, temperaturen stiger upp emot 10 grader när jag skriver detta och det doftar vår. Vår på riktigt alltså!
Nästan all is har släppt i viken inte långt hemifrån och det går att lägga i träskbåten!

Vår och öppet vatten

Tranorna har börjat landa på åkrarna runt huset och deras höga stämma ekar VÅR!
På fredag drar Sportfiskemässan igång, och det är väl också ett säkert vårtecken.
Likaså har 2016 års nummer av Napp och Nytt dykt upp i butikerna för någon vecka sedan, även det ett klassiskt vårtecken.

Så nu borde det väl officiellt vara vår och fiskesäsongen kan starta på allvar?
Nu får det vara slut på mysfisket där man sitter och kurrar ihop sig runt elden på isen eller sitter och myser i en stol utmed en å i minusgrader och halv storm… Nu är det istället dags att börja nöta, nöta och nöta. Det spelar ingen roll om det är gädda, färna, abborre eller mört som ska fiskas. Nu handlar det bara om att få ur sig det där galna fiskesuget man har byggt upp under vintern, verkställa sina planer, bra som dåliga eller kanske rentav galna! Men kanske är det just den där galna idén man har kommit på under sin vinterdvala som levererar ens livs fisk… Vi får se när vi summerar 2016 om många, många månader framöver, för först ska vi bara njuta av ett nytt långt fiskeår!

Jag tänkte även passa på att tipsa er som gillar mete men även ni som gärna läser en bra fiskehistoria att kolla in en riktigt bra blogg som drivs av Tomba.
Bloggen går under namnet Semispecimen och den är verkligen värd att läsa.
En otroligt välskriven blogg men med en stor dos humor i framförallt fiskehistorierna. Även många tänkvärda ord och flera tips och funderingar kring bland annat dofter, färger, beten och mäsk.

Äger man ett konto på Facebook och tycker om mete eller vill veta mer, lära sig eller funderar på att testa någon form av mete så tycker jag du ska gå med i gruppen Passion för Mete.
Där kan man ställa sina frågor och funderingar och förhoppningsvis kan någon av alla medlemmarna komma med ett bra och informativt svar.

Till sist så tänkte jag tipsa er som ska till Sportfiskemässan att besöka monter A03:20 Blekinge Folkhögskolas Fiskevårdslinje.
Här följer Bosses ord som är ansvarig för utbildningen:
”Fiskevårdslinjen vid Blekinge folkhögskola utbildar den som är intresserad i praktisk fiskevård, allt från restaurering av vattendrag och anläggning av gäddvåtmarker till fiskodling och avelsfiske.
Antagningen inför nästa års kurs pågår för fullt och den som är intresserad kan hitta ansökningshandlingar och mer kursinfo på vår hemsida :
http://www.blekingefolkhogskola.se/Utbildningar/Fiskevardslinjen/
och i vår facebookgrupp:
https://www.facebook.com/groups/186434688226521/?fref=ts
Välkommen till vår monter A03:20, precis vid ingången, om du vill diskutera fiskevård eller fråga något om utbildningen”

För min egen del blir det tyvärr ingen mässa i år, istället tänkte jag styra bilen mot ån till helgen och förhoppningsvis kan det bli något napp.
För nu är snart den sista isen borta och vårfisket kan börja!

Sista isen