En närmare titt på ThermaCell Backpacker

Som jag skrev i mitt förra inlägg så var det dags för en recension av en smidig liten produkt från ThermaCell, nämligen deras nya Backpacker.

Jag skrev om deras ThermaCell MR450 förra året som är en riktigt bra produkt som passar perfekt om man är själv och rör sig en del.

Backpackern är som sagt en liten smidig produkt som inte väger mer än strax över 100 gram, 113 gram visade min våg här hemma. Jämfört med MR450 modellen finns det ingen gaspatron inbyggd utan backpackern kopplar man på en gasoltub som man använder till t.ex. gasolkök.

Man hittar gasoltuber på t.ex. Biltema.

Tanken är såklart att den ska ta så lite plats som möjligt för är man ute och vandrar eller är ute på övernattningar så är så lite packning som möjligt något man eftersträvar och ett gasolkök är nästan standard, så gasoltuben är med vilket fall som helst.
Det som medföljer i kartongen är i mitt fall, en brännare, 3 plattor och en förvaringspåse.

Nu har ju den här sommaren inte varit så myggrik, men i våras fanns det allt en hel del myggor… Så då fick den följa med ut på lite test.
Jag tycker denna produkten är perfekt om man är ett par stycken som är ute och metar, då kan man ställa den emellan sig och slippa myggen. Man behöver inte tänka på att ta med extra små flaskor med gas utan det är bara att slänga ned en behållare i väskan. Sen är den såklart ypperlig att ta med vid övernattningar!

Men hur fungerar den då?

Den är simpel!
Först fäster man en av de medföljande blåa plattorna, den ska placeras på ovansidan precis under den svarta plasten så den ligger emot metallplattan som man ser. Det är den som blir varm och i sin tur värmer upp den blå mattan som skapar skyddet mot myggen.Sen tar man bort skyddet från botten och skruvar dit backpackern på en gasoltub. Efter det slår man över till ”ON” då hör man hur gasen kommer ut, sen sitter det en ”START” knapp på sidan som man trycker uppåt. Strax ovanför finns det ett litet hål där man ser om det glöder eller inte, glöder den är den igång och snart har man fullt skydd mot myggorna!

Ta bort plastskyddet och skruva fast brännaren på gasolbehållaren.

Sätt dit den blå plattan högst upp och slå över till ”ON”

Tryck ”START” knappen uppåt några gånger för att tända brännaren.

Kolla in hålet ovanför startknappen för att se så den glöder, gör den det så är den igång.

Varje blå platta håller i ca 4 timmar eller när den har börjat bli vit, fast man brukar märka det för myggorna kommer tillbaka då!

Självklart går det att köpa till refillplattor, idag finns de i 24 eller 48 timmars förpackningar.

Fördelar och Nackdelar

Jag tänkte lista upp några fördelar och nackdelar med produkten. Jag börjar med de positiva först.

Fördelar:

  • Lätt och liten, smidig att ha i väskan.
  • Man behöver inga små patroner med gas utan kan själv välja storlek på tub.
  • Man slipper släpa med sig myggsprej och man slipper kladda med olika myggmedel.
  • Den fungerar riktigt bra!

Nackdelar:

  • De blå mattorna kunde vara längre än 4 timmar.
  • Tar en stund innan den uppnår full effekt.

Slutsats

Nackdelarna är små i sammanhanget när man får ett riktigt bra skydd mot dessa blodsugare. Den är lätt, smidig och enkel att hantera så man kan alltid ha med sig den och en mindre tub i väskan och då har man ett smidigt och bra skydd för sig själv och sina polare!

Priset på den varierar säkert, så jag skriver inte ut något här men det är en perfekt produkt om man kör mycket övernattningar eller vandrar mycket.
Vill man läsa mer så kolla in denna sidan -> Myggjävlar.se

Sommar och gräskarpar

Sommaren kom snabbt och tidigt i år. Helt plötsligt hade vi temperaturer på 25-30 grader och allt blev grönt och sedan torrt… Leken var snabbt över hos de flesta arter och även sutarna lekte tidigt.
Men nu ska man inte klaga för jag har haft bra fiske senaste tiden i värmen. Men jag börjar med mitt fiske efter gräskarparna.

För ett tag sedan så fick jag möjligheten att meta efter gräskarp i en damm nere i Blekinge. Jag har inte fiskat efter dessa innan så självklart var man snabbt med på tåget, tanken från ägaren var att flytta över ett par karpar från den större dammen till en mindre.
Jag åkte ned en varm eftermiddag och träffade ägaren som visade mig runt och var han brukade se gräskarparna under olika tider på dygnet. Perfekt att få sådan information!
Vi hittade dem i ett hörn där de stod och solade, totalt var det 10 stycken som cirkulerade runt.
jag började skjuta ut lite brödbitar med slangbellan men de ignorerade dem rejält… De simmade upp och puffade till dem, inget mer.
Ägaren gick hem till sitt men sa innan han gick ”Jag kommer ner senare och ser hur det går för dig”.
Det kändes som han inte hade allt för stora förhoppningar att jag skulle lyckas kroka någon…
Klockan gick och när den började närma sig 21 så kom han tillbaka och undrade hur det gick för mig. Nu hade jag lyckats få dem att äta, men inte brödet utan maskrosblommor. Jag satt på huk bredvid ett träd och hade en krokagnad maskrosblomma bara ett par meter ifrån mig. En gräskarp simmade rakt emot min blomma, sög in den och jag krokade, för tidigt… Skit med!!!
Men karpen reagerade inte utan simmade lugnt vidare. Jag lirkade dit en ny blomma på kroken och placerade den på samma plats, sen sköt jag ut ett par extra runt kroken. Snart var det två karpar som plockade blommorna och när min försvann väntade jag lite längre innan jag krokade och den här gången exploderade ytan och gräskarpen var krokad. Den gick lite fram och tillbaka, som den inte förstod vad som hände. Sen kom det berömda ögonblicket när de känner håven… En frenetisk rusning rakt ut i dammen! Men tillslut efter några rusningar kunde jag säkra en fin karp i håven. Vilken fight!

Vi vägde fisken till 6,78 kg.

Kvällen hade gått mot mörker och det var dags att åka hem, men jag lovade ägaren att komma tillbaka någon dag senare.

Så vid 03:45 på lördagsmorgonen den 2 juni satte jag mig i bilen för att köra ner till dammen igen. Väl framme låg det slöjor över ytan, jag gick runt och letade efter dem men såg bara andra fiskar som strök runt i kanterna.

Klockan gick och kaffet började ta slut, men i ett hörn där solen hade legat på en stund såg jag en ryggbred gräskarp. Jag smög fram och började skjuta ut brödbitar. Efter en stund började fler karpar ansluta och snart åt de glatt av brödet. Jag svingade ut min brödbit och väntan tog vid. Gräskarparna cirkulerade runt och åt stadigt, men min lät de bli… Men så kom det en större karp och simmade rakt mot min bit och öppnade munnen, slurp så va brödet borta och jag krokade!
Igen så fullständigt exploderade ytan, karpen tog flera meter lina och rusade ut mot djupare vatten. Jag kände hur den gick igenom växtligheten, men kroken hade fått fäste och efter flera försök att styra in den i håven med de sedvanliga tokrusningarna rakt ut i dammen så kunde jag tillslut få in den över håvkanten!
Sjukt spännande och roligt fiske och vilka fighter dom bjuder på.
Adrenalinet blir totalt maxat!

Fisken vägdes till 8,52 kg med en längd på 82 cm och en omkrets på 54,5 centimeter. En välmående och otroligt vacker fisk!

Det var också väldigt roligt att ägaren var med vid båda fångsterna och fick se sina fiskar på nära håll. Sen var det roligt att jag lyckades, för han var skeptisk till att det skulle gå… Istället fick jag en stående inbjudan att komma tillbaka och göra nya försök, för det finns större i dammen som man såklart vill försöka lura!

 

Vårens fiske

Nu var det riktigt länge sedan jag skrev något här, så jag tänkte skriva några rader om min vår och fisket efter färna!
Jag har sen i slutet av mars enbart riktat in mig på färnan, jag har lyckats rätt bra med mitt fiske men självklart har man fiskat för lite, hehe!
Men vi tar det från början.

Som sagt jag började i slutet av mars, vintern hade svårt att släppa sitt grepp och det låg fortfarande snö på marken och flödena var väldigt höga i åarna. Så förutsättningarna var allt annat än optimala, så det första passet blev ett sådant där blankpass!

Men snart började våren komma och i början av april var jag åter ute och nu hade färnorna vaknat till liv. Jag kom till ån på morgonen och solen hade gjort sitt med snön, men det låg fortfarande lite is i kanterna av ån.
Jag placerade en räka i ytterkanten av strömmen och det tog inte mer än fem minuter innan det gungade till i spötoppen, kort efter bugade spöt och jag krokade. Efter en rolig fight kunde jag omsluta håvnätet kring en fin färna på 2070 gram.

Jag kunde inte fiska så länge den förmiddagen men bara några dagar senare var jag ute efter jobbet. Det tog en stund men tillslut lyckades jag lura en färna att smaka på mitt bröd. En fin fisk på 2060 gram. Tyvärr blev det bara en fisk även denna gången, men snittet på de två första färnorna får man inte klaga på.

På lördagen begav jag mig återigen ut på lite färnamete ihop med Jimmie, men den resan ska vi inte nämna mer om, tvärdött och vi lyckades blanka båda två…

Så med lätt skadat självförtroende körde jag ännu ett kvällspass och den här gången var Jonas med. Vi lyckades lura upp tre färnor, och den största föll återigen för en brödbit, en kort fisk men med en fin kondition på 1,97 kg. Jonas lyckades lura upp en mindre färna på räka.

Snart var jag återigen vid ån, och efter bara fem minuters fiske gungar det till rejält i spöt och jag krokar en fin färna på 1,7 kg. Vilken start tänkte både jag och Jonas, men tyvärr blev det bara någon mindre färna…

Det tog över en vecka innan jag kunde komma ut på lite fiske igen, hopplöst… Men väl vid ån så lyckades jag rätt bra. Jag och Jonas hade tagit oss till platsen där jag fick min första färna för året. Vattennivån var lägre nu och det såg riktigt lovande ut. Jag placerade en brödbit på kroken och skickade ut mitt bottenmetetackel i strömmen och det tog inte mer än fem minuter innan en fisk var framme och smakade lite. Kort efter så gungade det till rejält i spöt och jag krokade. Fisken gick nedströms i en rasande fart så jag trodde först jag hade missat den… Men tillslut fick jag kontakt och efter lite strul runt gammalt gräs kunde Jonas håva en riktigt fin färna. Vid första anblick såg det ut som en regga, alltså en fisk över 2500 gram. Men när vi tog måttet så stannade den på 56 cm och 2,35 kg. Men likväl en fantastiskt fin färna.

Någon dag senare så satte jag mig i bilen och körde till Emån för att fiska ett par dagar med Henrik Stale, mer om det kan ni läsa på Swedish Anglers. Men lite kort så var det en riktigt kul resa och jag lyckade lura upp någon färna med en topp på 2100 gram och 55 cm.

Med stärkt självförtroende och en fiskeabstinens på max så bestämde jag och Jonas för att köra en bit och se om vi kunde lyckas lura ett par finare färnor.
Vid den första platsen placerade ja en brödbit på ytan i ett bakvatten. Efter någon minut ser jag en färna komma upp och putta till min brödbit, så nervöst sitter jag helt stilla då brödbiten bara är 2 meter ifrån mig, helt plötsligt försvinner brödet och jag krokar. Spöt bugar djupt men ganska snabbt kan jag styra in färnan och Jonas håvar. Han tittar ned i håven och säger, du den här är närmare 3 kilo än 2,5… Jaja säger jag, man brukar bli lurad och tro att de är större än vad de är, haha. Jag plockar fram måttband, våg, matta och vågsäck. Jag har ens inte tittat i håven… Jonas säger igen, den här är STOR. Jag går fram kollar ned i håven och ser verkligen en STOR färna! Jag får lite fiskefrossa, och när jag lyfter upp den och mäter den till 59 centimeter vet jag att det är en regga! för den är tjock och har en omkrets på 40 cm. Vikten fastställs till 2870 gram, en magisk fisk och ett nytt PB för mig!

Jag svävar på moln, jag går runt och myser. kikar på när Jonas fiskar, letar några nya platser och skjuter ut brödbitar. Knappt en timme efter att jag släppt tillbaka mitt nya PB så gör jag ett nytt utlägg, jag låter brödbiten glida med strömmen i säkert 60-70 meter, när den glider förbi ett buskparti ser jag att det plaskar till och jag krokar. Det går tungt, igen. Färnan går ut i strömmen och bromsen tickar fint från rullen. Efter någon minut har jag fått färnan närmare mig, fast då går den rakt emot ett buskage men jag lyckas styra ut den igen och snart kan Jonas håva ännu en tjock färna.
Vi mäter den till 57 centimeter och med en omkrets på 37 cm lyckas den pressa vågen till 2510 gram och ännu en regga! Snacka om en magisk dag!

Jonas lyckas även han kroka ett par riktigt fina färnor, båda över 2 kilo med en topp på 2,35. Tyvärr tappade han en också, men man kan inte vinna varje gång!

Några dagar senare så tog jag och Jonas ännu ett pass efter jobbet. Jag försökte återigen på ytan, men inte en färna ville visa sig. Jonas lyckades kroka en fin färna på 1,8 kg, men innan vi hann ta något kort smet den ur håven, haha. Själv kände jag mig rätt färdig med färnan för den här våren och satt mer och tänkte på de arter jag ska fokusera på nu. Jag hade ett par bättre napp, men jag lyckades aldrig kroka någon färna och fick se mitt sista vårpass som ett blankt sådant. Men jag var sjukt nöjd ändå och när jag körde hem kunde jag summera mitt bästa färnafiske någonsin.
Nytt PB, färna över två kilo i tre olika åar men bäst av allt är att jag har fått dela allt detta med härliga vänner och likasinnade nördar! Tack 🙂

Magisk solnedgång vid Emån

Nu blir det att ta sikte på andra arter som gös, sutare och förhoppningsvis ruda…

Ismete hit och ismete dit

Det har varit dåligt med rapportering från min sida, men jag har inte hunnit fiska så mycket så där är förklaringen, enkelt men tråkigt, fast jag laddar rejält inför resten av året!

Men två ismetepass har det hunnit bli, båda med riktigt magert resultat…
Så jag har funderat fram och tillbaka om det ens är värt att skriva något, men så läste jag Fiskesyndroms inlägg och fick lite inspiration, tack Anders 🙂
Det är flera som misslyckas men få som visar upp det!
Jag tror det är viktigt att man visar upp de riktigt dåliga passen också, även om det är rätt ointressant så kan det alltid vara befriande att höra och läsa om att andra misslyckas, så man slipper känna sig helt värdelös ensam!

Som sagt så har det varit två pass, det första var för ungefär två veckor sedan på ett litet vatten där jag vet att det finns stor gädda men det är väldigt svårfiskat. Så det blev som det oftast blir, få fäll och endast några små gäddor och någon missad, som säkert var liten också…
Men det var ändå trevligt att få komma ut på fiske efter 2 månaders frånvaro…

I söndags var det dags för ett nytt försök, men då jag inte hade någon bil så fick det bli hemmasjön som jag bara har en kilometer till så då kan man gå dit med pulkan, mycket smidigt!
Jag hade sällskap för dagen vilket var trevligt.
André kom fram till sjön klockan 06:00, då stod jag redan på isen och flåsade, men snart var vi framme vid dagens plats och började snabbt placera ut våra spön.

Allt var klart strax innan 07:00 och sedan satt vi och såg solen stiga upp, riktigt fin morgon men snart kom vinden… Då är det absolut inte fel att ha värmekläder som höjer temperaturen lite så det blir mer behagligt och så satte vi oss i lä och drack kaffe, snackade fiske och hade det trevligt. Jag skrev en liten recensions om värmekläderna jag använder i ett tidigare blogginlägg, kolla gärna in det här -> Värmekläder till den frusne. 

Sjön vi fiskade i är grund, 1,5 – 2 meter som djupast och vi satt i en stor vik med mycket växtlighet, gäddorna brukar vara på plats och oftast får man någon 90-100 centimeters gädda. Inte några toppfiskar men ändå trevligt fiske.

Men klockan gick, den började närma sig halv tio och det enda som hade hänt var att jag hade fått en skrapad mört… Vi satt och spekulerade vad felet var för så här dåligt resultat har det inte varit tidigare vintrar!
Jag hade fått lite rapporter tidigare om dåligt resultat från flera andra som isfiskat i sjön och jag spenderade även hösten i sjön i jakten på gäddorna fast då i en helt annan del av den med riktigt uselt resultat, så vad händer med vattnet egentligen, så här illa har det aldrig varit…
Flera jag har pratat med som fiskat i sjön i över 20 års tid säger att det är något som hänt och jag börjar instämma, det är nog inte bara jag som är usel!

När klockan blev 12 började vi packa ihop, en helt usel förmiddag där båda blev det fula ordet… och när André började syna sina döda betesfiskar som han fiskade med insåg vi att alla hade blivit ”attackerade” av mindre gösar…
Kan det vara ett av problemen med sjön?
De planterade in gös i sjön för 5-6 år sedan och i somras kom det upp många gösar runt 1-2 kilo i sjön, så frågan är om det här har påverkat sjön och gäddorna framförallt negativt? Jag vet inte svaret på det, men det kan helt klart vara en av orsakerna till att sjön har haft ett riktigt magert resultat på gäddfronten…
Någon som har en liknande upplevelse eller kanske vet svaret hur en sjö påverkas om det blir väldigt mycket gös i den? Skriv en kommentar eller mejla mig, ensamvargensfiske@gmail.com

Nu har kylan i alla fall tagit ett rejält grepp och det ser ut som det kan bli några fler pass innan våren dyker upp… Men jag siktar nog in mig på det andra vattnet i jakten efter stora gäddor! Men man kanske borde prova på och ismeta gös…

Sen ses vi väl på Sportfiskemässan 16-18 mars?
Ni hittar mig på Metetorget vid Swedish Anglers plats 🙂

Livspussel och Trolltider

Det börjar märkas att vi snart är i december månad, temperaturen går upp och ned kring nollan och SMHI kastar runt vädret hit och dit, dagligen… Ska även säga att jag bor strax utanför Tingsryd i Småland för er som inte vet det.
Men för att släppa min bittra inledning en aning så börjar vi från början och en mer positiv känsla.

Vi är många som har familj och man ska få hela pusslet att gå ihop med aktiviteter, jobb, föräldramöten m.m. Och samtidigt ha en förstående bättre hälft som tillåter att man fiskar så ofta man kan vilket ibland kan ställa till det för övriga i familjen…
Min fru är otroligt förstående, det är väldigt sällan hon inte ställer upp och löser pusslet så jag får möjlighet att fiska, vilket jag är otroligt tacksam för!
Men samtidigt bor det nog en liten sportfiskare inom henne också, på sommaren när man metar med ungarna är det oftast hon som inte vill åka hem, hon ska kroka den där sista mörten…

Vi har sagt under en längre tid att till hösten då ska hon följa med ut och flötestrolla gädda. Men det är ju det där livspusslet så jag trodde nog aldrig att vi skulle få tid till det. Men för ett par veckor sedan så bestämdes det att ungarna skulle sova över hos mormor och morfar, så jag frågade min fru vad hon ville hitta på och då föreslår hon att vi kan väl åka och fiska gädda! Ni ska då veta att hon är av det morgontröttare slaget så att hon skulle välja bort en sovmorgon för att flötestrolla gädda… Ja ni förstår 🙂 Stort!

Jag höll koll på vädret som vanligt under veckan och hoppades innerligt att det inte skulle blåsa storm, hällregna eller bli svinkallt (småländskt svinkallt är snålblåst från nordost och ett par minusgrader). Men som jag nämnde i början, SMHI och övriga väderappar byter ju ut vädret oftare än en nyfödd behöver byta blöja…
Men tillslut lyckades de bestämma sig hyfsat och söndagen såg ok ut, lite kallt ute och ett lågt lufttryck, men uppehåll i alla fall… Hade jag varit själv ute så hade jag inte brytt mig så mycket, men när frugan ska med ut vill man ju gärna ha uppehåll.

Vi var ute på sjön strax efter åtta, det blev lite sovmorgon, vi var ju ändå barnfria 🙂
Men grejerna var snabbt i vattnet och vi började sakta glida fram över sjön med ett par betesfiskar släpandes bakom båten. temperaturen i vattnet låg på 3,4 grader. Vi såg en del ansamlingar av betesfisk, men inte så hoptryckta som jag hade trott…

Det regnade lite i omgångar till en början men som tur var i väldigt liten mängd fast de hade sagt uppehåll… Tyvärr blev sjön spegelblank efter ett par timmar och sedan började det spricka upp och man kände att kylan komma krypande. Vid ett par tillfällen så blev betesfisken lite mer nervös men det var allt som hände under de 5 timmarna vi var ute. Det var bara en gång som frugan utbrast, jag ser bara ett flöte… Jag tittade upp och insåg att ett flöte var borta och hörde sen ett par klick i baitrunnern så jag fällde snabbt upp bygeln och flötet dök upp igen… Jag började ana att det var bottennapp som snart besannades och det hela slutade med att jag rätade kroken och fick allmänt ont i fingrarna efter flätlinan.

När gäddorna vägrade hugga är det ok att kolla mobilen!

Så vi åkte hem med det fula ordet över oss… Fast det var nog inte sista gången hon ville följa med ut, vilket är riktigt skoj!
Och det går som sagt troll i mitt fiske för tillfället, men jag hoppas det vänder snart!

Något som är mindre skoj är att det kanske kan vara så att tjuvfiskeligan som härjade i Småland och Norra skåne har varit i sjön där vi fiskade, de hade nämligen sitt ”basecamp” bara någon kilometer från Tingsryd…
Jag har haft en otroligt seg höst i sjön och jag är inte ensam om att tycka att det är något som inte stämmer, jag pratade med en annan fiskare som sa att han har inte haft så här dåligt fiske på över 10 år i sjön… Men jag hoppas att det bara är ett segt år i vattnet, så de inte har varit där och förstört för det hade varit otroligt tråkigt… Jag lider med de som har blivit utsatta för tjuvfisket i sina hemmavatten.

Men till helgen är det förhoppningsvis dags för ett nytt försök, det hänger som alltid på hur väder, vind och livspusslet ser ut!

Portabelt Ekolod

Jag har för tillfället ingen möjlighet att ha min båt på trailer utan får snällt acceptera att ha den liggandes i en sjö. Och då vill jag inte ha min givare till lodet fastsatt i båten, så jag har valt en portabel lösning så länge.
Jag flötestrollar eller metar enbart från båten, så jag rör mig inte i några större hastigheter och därför tycker jag en portabel lösning är helt ok.
Till givaren använder jag en färdigköpt portabel givarhållare, så inget speciellt där.

Men att flytta lodet, givarhållaren och batteri är lite värre så jag valde att bygga en smidig lösning som är lätt att frakta, enligt mig. Jag vill även ha möjligheten att ta med mig lodet till andra båtar.
Så det första jag gjorde var att få lite inspiration från nätet, och det finns en och annan lösning där… Vissa bra, andra mindre bra.
När jag hade kikat runt en stund så hade jag en rätt klar bild över hur min lösning skulle se ut, så det var bara att börja leta upp prylar som passade.

Jag föll för en verktygslåda med bärhandtag, i lådan finns det plats för både batteri och lodet. Den är även rätt hård i materialet så det är inga problem att skruva fast fästen m.m.
Sen valde jag att införskaffa mig rostfria skruvar och muttrar, brickor hade jag hemma.
Jag ville även ha möjligheten att hänga lådan på relingen, så jag valde att använda mig av väggkrokar som passade bra på min båt. Dessa är 14 * 11 cm.
Till sist var kravet att kunna sätta fast givarhållaren på lådan så jag kan få med mig allt i en hand. Jag valde att fästa två redskapshållare på lådan, på så vis kan jag trycka fast givarhållaren i dessa.

jag började med att borra upp hålen för fästet till själva lodet och fäste det med rostfria  M5 20 millimeter långa maskinskruvar, brickor och muttrar.

Sen borrade jag hål för väggkrokarna, men enbart det övre hålet per väggkrok var genomgående då de nedre hålen hamnade i tjockare plast och även rätt långt ned så det skulle blivit knepigt att fästa skruven med mutter. Så istället valde jag att använda mig av mindre träskruv som drog bra i plasten. För de övre hålen använde jag samma skruv, mutter och bricka som tidigare.

Endast ett genomgående hål. Till det nedre hålet använde jag träskruv.

Så här blev det på insidan när skruvarna var fästa.

När det var klart så borrade jag upp hålen för redskapshållarna, här fick jag gå ned en storlek i skruv och mutter så jag använde mig av M4 20 millimeter.

Insidan av locket när alla skruvar var fästa.

När allt var fastsatt så måttade jag ut var jag ville ha ut kontakten till lodet och mätte även tjockleken på sladden innan jag borrade upp ett hål lite större än sladden.
Jag borrade hålet precis vid kanten av luckan till verktygslådan. Sedan så skar jag ned innerkanten av lådan med en kniv och filade kanterna lite tills jag nådde hålet så sladden kunde läggas i skåran. Nu kunde jag stänga luckan utan att klämma sladden.

Inte den snyggaste lösningen, men det fungerar och sladden blir inte klämd av locket.

Alla yttre detaljer var nu klara och fastsatta.

Färdigt resultat för det utvändiga.

Sen var det dags att få ordning på insidan av lådan och fästa sladdar, låsa fast batteriet och se till så själva lodet kan ligga skyddat i lådan under transport.

Jag valde att sätta batteriet i mitten av lådan för att få jämn fördelning av vikten eftersom lådan ska kunna hängas på relingen. Jag mätte ut avstånden från tre håll och skar till bitar av frigolit som jag limmade fast i lådan så de låste fast batteriet och på den sista sidan, till vänster limmade jag fast en mindre bit frigolit. Anledningen till det är att jag har lodet på den sidan och det får inte plats om jag fäster en större bit frigolit likt de andra.

Alla bitar limmade för att hålla fast batteriet.

Batteriet på plats.

Jag tänkte först tejpa fast sladden med eltejp på insidan av lådan men valde att bara ha den liggandes lös med endast buntband tills jag ser att det fungerar ordentligt. Blir jag nöjd kommer jag fästa den.

Jag åkte ned och öste båten och passade på att sätta upp lodet i båten för att se så det fungerade som jag tänkt mig och det ser ut att bli bra!

Jag hoppas att det här inlägget hjälpte dig som letar efter en bra lösning till ett portabelt ekolod, om inte annat kanske du fick lite idéer och inspiration.

Nästa gång hoppas jag det kan bli lite fiske här på bloggen igen, vädret har varit hopplöst ett tag med hårda vindar…

Ett par dagar i lärandets tecken

För ett tag sedan var jag återigen nere i Bräkne-Hoby och besökte Fiskevårdslinjen. Jag brukar vara där ett par gånger varje år som lärare och går igenom metet lite närmare för eleverna på linjen.
Det är en bra och bred utbildning där de får både teori och praktik i fiskevård men eleverna har även praktiskt fiske på schemat.

Mitt upplägg är en halvdag inomhus där jag beskriver och förklarar en del grunder i metet. Sen har jag en heldag utomhus med eleverna.
Inomhus går jag igenom lite kring flötmete, feedermete m.m. Men sen visar jag även upp hur mäsk, beten, prylar och riggar fungerar och vad man behöver tänka på och delar med mig av lite tips och trix.
Eleverna får även chansen att klämma, känna och lukta på mäsk, tillsatser, beten och prylar.
En del av de eleverna jag har fått träffa nu och tidigare har pysslat lite med mete, men de flesta är noviser och tycker det både är roligt och intressant att få den här genomgången.
Tanken med den här halvdagen är att de ska få bredd även kring fisket i sin utbildning.

Personligen är det här otroligt roligt, metet är ju min passion och att få visa upp det mer ingående är som sagt skoj men även utmanade. Jag måste hitta och balansera nivån kring det jag visar och pratar om, för det är lätt att nörda ned sig i något man själv brinner för. Eleverna har allt som oftast gäddfisket som sin passion så det gäller att inte tappa dem på vägen bland mäsk, beten och olika riggar 🙂

När det kom till min heldag så bestämde vi tillsammans att fokus skulle vara på deadbaitmete efter gädda. Eleverna ville ha en genomgång hur man kan rigga upp, vilka beten som kan användas och självklart lite tips och trix. Vi kollade även en del på gösmete med dött bete och vilka skillnader det är jämfört med gäddmetet.

Vi hade inte det bästa vädret med ökande ostlig vind under dagen men vi slapp i alla fall regnet! Dagen flöt på, vi snackade fiske, grillade korv och snackade ännu mer fiske.
Tyvärr var fisket segt… Jag brände en gädda som högg över min betesfisk när jag började veva in den. Men så är det ibland, var ju dock skoj med lite bättre spögung!

En halvtimme innan vi skulle plocka ihop hör vi hur ett larm tar ton och så tillslut kan en gädda landas. Ingen jätte men det var ändå skönt att de faktiskt fick se att gäddor även tar dött bete, hehe!

Jag vill passa på att tacka eleverna för två riktigt roliga och trevliga dagar, sen vill jag såklart tacka lärarna och skolan för att jag får komma och visa upp mitt kära mete!

Är man intresserad och vill läsa mer vad utbildningen ger så kan ni läsa det på
Blekinge Folkhögskolans hemsida.
Det finns också en Facebook grupp där man kan gå med och ställa frågor till lärare och elever, se lite kring deras arbete och mycket annat.

Nu blir det lite grått på fiskefronten för mig, inget fiske förra helgen och inget denna helgen, men sen blir det fokus på gäddan!

Ett besök hos Anton Tsvetkov – En Fiskares Bekännelser

Det här blir ett kort inlägg.

I somras var jag och hälsade på Anton Tsvetkov och spelade in ett poddavsnitt.
Som säkert många av er redan vet driver Anton podden En Fiskares Bekännelser
där han intervjuar eller i alla fall snackar fiske med en massa olika sportfiskare. Skulle ni mot förmodan ha missat det här så har ni en massa avsnitt att lyssna på och många är riktigt bra och underhållande!

Anton är kanske mest bekant inom spinnfisket men han har spenderat många år åt specimenmete och framförallt gäddmete. Och i år har han tagit upp metet igen och fångat en drös med fina karpar bland annat!

Bilden är lånad från Swedish Bait Mechanics Facebooksida

Så när Anton kontaktade mig om att vara med i hans podd var jag inte sen att tacka ja, det är ju alltid kul att snacka mete!

Vad vi pratar om tänker jag inte gå in på så mycket här, men vi avhandlar gäddmete, Swedish Anglers, adrenalin och mycket mer, så in och lyssna vet ja 🙂
En Fiskares Bekännelser, Avsnitt 49

En guldklimp i vardagen

Då var semestern över för den här gången, vemodigt kan tyckas och visst var det med tunga steg man återigen steg in genom dörren till kontoret förra veckan… Men allt har sin tid brukar ju de som vet saker säga, så jag får väl tro på dem, fast nej vänta nu…
Efter sommaren kommer ju en helt magisk årstid, hösten!
Det kan väl i och för sig stämma att allt har sin tid, men är man besatt av fisket och i mitt fall mete så styrs ens liv efter arter och metoder snarare än månader och vad det nu kan vara som ingår i de förutbestämda årstiderna?

Hösten för mig är som sagt en magisk årstid, inte för att det börjar bli mörkare och kallare ute, utan för det vankas gäddmete!
Suget efter jakten på de stora damerna kommer alltid smygandes runt slutet av augusti, man börjar bygga upp en släng av rejäl abstinens. Det blir oftast svårt att faktiskt fokusera på annat fiske, istället börjar man fundera, planera och bygga upp förväntningarna kring höstfisket efter gädda, galet roligt!

Fast innan gäddsäsongen kan påbörjas ska jag åka iväg och avsluta sommarmetet kan man väl säga, så nästa fredag styr jag bilen bort från Småland och ut på äventyr!
Det ska bli riktigt skoj och något jag ser fram emot.

Men igår tog jag mig ändå ut på lite trevligt afterwork fiske, sånt där mysigt mete där äggmackor äts medans man stirrar på quivertoppen, man vippar i sig kaffe och fortsätter stirra på toppen. Beten byts, slangbellan går varm och ibland bugar sig spöt och drillen kan påbörjas. Mysfiske helt enkelt!
Det finns inga direkta planer eller stora förhoppningar på stor fisk, utan fisket går ut på att bara få vara ute vid vattnet, äta sina mackor och drilla lite fisk.

Jag fiskade med lite olika beten som ost, korv, räka, bacon och bröd.
Förhoppningen var att kunna lura en färna till att hugga och efter kanske 10 minuters fiske med en bit ost på kroken fick jag ett snabbt hugg och jag krokade. Fast fisk men det var ingen färna utan en brax på knappa 2 kilo skulle jag tro, den fick simma tillbaka omgående.
Var nog min första brax på ost…

Min plats för kvällen, ett mindre hav av växtlighet…

Jag bytte beten och provade lite olika platser men jag fick mest någon enstaka mört på bröd och en liten brax. Visst jag skrev innan att jag bara ville drilla lite fisk, men brax på strax över 1 kilo är kanske inte det mest spännande…

När så mörkret började komma så avtog aktiviteten och jag kunde börja fiska med bröd på kroken utan att småfisken attackerade den omgående. Efter kanske fem minuter fick jag några snabba bugningar och jag krokade. Den här gången var det lite mer fart i grejerna och snart kunde jag håva en guldklimp. En fin sarv på 780 gram.

Ny brödbit åkte på kroken och kort efter den hamnade i vattnet nappade det igen och jag krokade, fast fisk igen!
Men tyvärr bara för en kort stund… Det kändes som en sarv i liknande storlek som den första. Och efter den hade släppt blev det väldigt tyst på min plats och efter en stund bröt jag för kvällen och packade ihop.
Afterwork fisket blev helt klart godkänt, det var enkelt, avkopplande och oplanerat. Precis som jag hade tänkt mig det.

Men nu var det nog det sista oplanerade fiskepasset på ett tag. För som sagt, snart är hösten här på riktigt och då gäller det att vara redo, taggad och ha segt skinn i röva!
För då ska det nötas gädda och jag längtar!

En närmare titt på ThermaCell

I det här inlägget blir det inte så mycket fiske utan ett tips på att göra fisket trevligare under myggmånaderna!

För ett tag sedan blev jag ägare av en ThermaCell MR450.

Den har fått följa med mig ut på många fisketurer den här sommaren och jag måste säga att jag är imponerad av den. Jag har försökt testa den lite och bland annat suttit bland mygg och knott tills paniken infinner sig och sedan har jag startat upp MR450 och efter ungefär fem minuter så är myggen på ett mer bekvämt avstånd. Knotten är däremot knepigare då jag har skägg. Där kan de gömma sig i dagar om det vill sig illa… Men mängden knott minskar också avsevärt kring just huvudet tycker jag.
De få riktigt varma sommarkvällarna vi har haft det här året har jag kunnat sitta i T-shirt och dricka kaffe i lugn och ro utan att behöva vifta mygg, helt klart en lyx!

MR450 är lik den första modellen MR150 men just 450 kommer med en bältesklämma som är riktigt praktiskt, till MR150 finns det att köpa som tillbehör. Du har då med dig skyddet hela tiden. För ibland får man ju fisk och kan behöva flytta sig lite och du bär då med dig myggskyddet.
Den har även en indikationslampa som meddelar när skyddet är helt uppnått då det tar någon minut innan det är igång.

Här syns det vad som ingår i kartongen

Men hur fungerar den då?
Det är faktiskt enkelt, det följer med en gaspatron som man fäster under en lucka i botten av MR450 som syns på bilden nedanför. Sedan följer det med 3 stycken myggskyddsmattor som är en liten blå matta som fästs på framsidan under ”gallret”. När man sedan startar igång den genom att trycka några gånger på start så värms den blåa mattan upp och avger då ett giftfritt skydd. Men glöm inte att slå över till ON innan man börjar trycka på startknappen.
Gaspatronen räcker i ca 12 timmar och den blåa mattan behöver bytas ut efter ungefär 4 timmar eller när den har blivit vit, därav att det följer med 3 stycken.
Sen lovar jag att det märks när det är dags att byta, för myggen börjar attackera dig igen!

På mitten av MR450 har man ett relä som man måste sätta till ON, sen har man startknappen ovanför till höger som man får trycka 3-5 ggr på. Efter ca 5 minuter tänds den blå lampan till till vänster om startknappen och man har full effekt!

För och nackdelar med att använda en MR450

Fördelar:

  • Lätt, smidig och tyst.
  • Enkel att hantera och lätt att se när något behöver bytas ut.
  • Bältesklämman är otroligt bra så man slipper gå ifrån sitt skydd.
  • Man slipper spraya/smörja in sig i myggmedel som man knappt vet vad de innehåller…
  • Den fungerar, den fungerar riktigt bra!

Nackdelar:

  • Det tar några minuter innan den uppnår full effekt.
  • Jag saknar en indikationslampa som visar att den är igång. En liten detalj i sammanhanget och det går att se att den är igång då man ser ett sken när den ”brinner”.

Jag kan faktiskt inte komma på fler nackdelar utan jag tycker verkligen att den här produkten är en riktigt bra investering. Man slipper hålla på och kladda med sprayer/myggstift direkt på huden som sedan luktar riktigt illa…

Vad ThermaCell MR450 kostar skiljer sig säkert mellan butikerna så därför skriver jag inte ut något pris här och det man behöver tänka på är att det krävs refill paket.
Visst dessa kostar lite men samtidigt så räcker det länge.
Så igen, det är en bra investering.

Vill man läsa mer om produkten och hitta återförsäljare m.m. så kika in på:
https://www.myggjavlar.se/thermacell/ och leta upp MR450

Den blå lampan till vänster lyser och man vet att det är full effekt på skyddet, riktigt bra!