Deadbait Mete Del 2 – Flötestrolling, Flötmete och Sink and Draw

Jag har varit dålig med att uppdatera bloggen på ett tag nu, men det har sin förklaring och det är något ni snart kommer få reda på varför!
Men gillar man mete så tror och hoppas jag att ni kommer bli väldigt nöjda framöver!
För det jobbas på som små flitiga myror i bakgrunden…

Nu går vi vidare i min serie om deadbait mete. Det här är del 2 och även den sista delen.
Här hittar ni del 1

Introduktion

Flötestrolling med dött bete är idag inte så ovanligt och det beror nog på att det många gånger är riktigt effektivt. Men att flötmeta med dött bete är nog inte lika vanligt men fungerar bra och kan vissa dagar vara bra och ge många hugg. Men innan vi går in på flötestrolling och flötmete tänkte jag ta upp Sink and Draw metoden.

Sink and Draw är en riktigt enkel och ibland väldigt effektiv metod i jakten på gäddorna!
i all sin enkelhet så är det som att spinnfiska med en död betesfisk, du skapar helt enkelt själv lite rörelse i den med hjälp av spö och rulle.

Utrustning

Här behövs det inga flöten eller nappalarm, det som behövs är ett spö och en rulle, sen knyter man fast ett vanligt tackel med 2 stycken trekrokar på huvudlinan och sätter dit en död betesfisk. Den översta kroken fästs genom munnen eller i nacken, se bara till att den sitter ordentligt, den andra trekroken fästs på sidan av betesfisken. Vill man försäkra sig att betet sitter kvar ordentligt kan man ta en gummisnodd eller snurra och knyta en tunnare tråd eller sytråd runt den upptacklade betesfisken. Bra storlek på krokar är 4 eller 6, större krokar tycker jag inte behövs.

Betesfisk

De vanliga betesfiskarna fungerar som mört, sarv och björkna. Men även sill och makrill går bra, fast tänk på att t.ex. sill lätt går sönder efter några kast.
Det som är viktigt att tänka på om man vill förvara betesfisk i frysen är att styckfrysa dem och att de får ligga plant när de läggs in, det blir mycket enklare att fästa betesfisken på kroken då. Det fungerar nämligen bra att fiska med en djupfryst betesfisk, den tinar snabbt i vattnet och gäddorna bryr sig inte om den är fryst eller ej. Jag har alltid mina betesfiskar i en liten kylväska med mig ut så jag kan lägga tillbaka de som inte går åt vid vattnet i frysen igen när jag kommer hem.

Tillvägagångssätt

Man kastar ut betesfisken och låter den sjunka till botten, väntar någon sekund eller kanske upp till 20-30 sekunder innan man lyfter spötoppen så betet lyfts upp från botten och vevar in något varv så den rör sig lite framåt innan den får falla mot botten igen. Sen är det bara att upprepa processen tills antingen gäddan hugger eller betesfisken är invevad. Oftast kommer hugget när man lyfter betesfisken från botten, men var snabb med att fälla bygeln på haspelrullen eller frikoppla multirullen när gäddan har tagit betet så den känner så lite motstånd som möjligt.
Vänta i några sekunder och sen är det bara att sätta in ett ordentligt mothugg. Men vänta inte för länge med mothugget så gäddan hinner svälja betet om tanken är att återutsätta fisken.

Är det lite djupare vatten kan det vara effektivt att sätta dit en tyngd på tafsen, det räcker med ett par blyhagel på 2-4 gram för att hjälpa betesfisken att falla ned mot botten lite snabbare.
Om det är riktigt kallt i vattnet kan det vara värt att låta betesfisken ligga kvar på botten i några minuter innan man lyfter den.

Flötestrolling och Flötmete

Spö & rulle

När det kommer till spö så fungerar ett med en kasstvikt på 50-100 gram, sen finns det speciella spön till just gäddmete med en aktion som gör att det är lättare att kasta ut betesfisken. Själv använder jag Wychwood Agitator Bait Rod, dessa spön är riktigt bra och finns i både 10 och 12 fot. Längden är oftast en smaksak, men personligen använder jag tio fots spö när jag flötestrollar eller metar från båt.

Jag föredrar att använda haspelrulle till mitt fiske, men det fungerar också bra med en multirulle. Baitrunner funktion är inte nödvändigt men jag tycker det är bra att ha när man flötestrollar. Men det går självklart bra att bara sänka slirbromsen på rullen så den släpper ifrån sig lina utan att det blir allt för stort motstånd när gäddan tar betet.

Lina

Jag använder flätlina runt 0,23 – 0,26 till mitt flötmete och flötestrolling. flätinan brukar flyta bättre jämfört med en nylonlina, sen skär den bättre i vattnet så motståndet blir mindre.

Flöten

Det finns en mängd olika modeller och storlekar på flöten till gäddmetet och jag använder samma oavsett om betet är levande eller dött. Men man behöver inte tänka lika mycket på tyngden. Så länge betesfisken sjunker så behövs det inte mycket vikt på tacklet vid flötmete. Vid flötestrolling föredrar jag att blya ned betet så de inte stiger upp i vattnet när båten rör sig. Bra flöten är cigarrmodell och specifika flötestrolling flöten som t.ex. Fox Rage Predator HD serien. 


tips på bra sänken är Fox Rage Quick Change Weights som är enkla att byta utan att behöva knyta om sina upptacklade spön.

Krokar, tafsmaterial & Up-trace

När det kommer till krokar så använder jag mig främst av Fox Predator XS Powerpoint Trebles i storlek 2 eller 4 beroende på storlek av betesfisk. Krokarna är riktigt vassa och starka i godset så de är mycket bra!

Bra material till tackel är Drennan, Fox och Darts, dessa finns i olika mängder trådar där en 7 trådig är billigare men kinkar mer än t.ex. en 19 trådig. Det finns även 49 trådig wire som är riktigt smidig och passar perfekt när man vill ha lite mer finess över sina tackel.
Jag föredrar att knyta eller tvinna mina tackel, men det finns crimps eller wirelås som de även kallas som man trycker ihop sin wire med.
Längden på tacklet styrs av storleken på betesfisken, precis som jag nämnde tidigare med krokarna.

Up-trace är något jag starkt rekommenderar att använda när man flötmetar eller flötestrollar. Den bör vara minst 15 centimeter längre än ditt tackel, men gärna ännu längre.
En up-trace huvudsyfte är att skydda huvudlinan från gäddans tänder så man slipper linbrott. Som material till up-trace kan man använda en grövre nylon eller fluorocarbonlina på ca 0,80-1 millimeter eller så använder man en wire med coating, men se till att byta ut den om det blir minsta kink på den!
Coatingen på wiren minskar risken att gäddorna skadas än om man använder en vanlig 7 trådig stålwire som up-trace då den kan nöta och skära in i fisken.

Betesfiskar & tips kring betesfisk

När det kommer till betesfisk så finns det många varianter och de flesta arter fungerar, men det som kännetecknar just deadbait mete är saltvattensfiskar. Sill och makrill är de vanligaste som används, fast självklart går det bra med t.ex. mört, sarv och björkna. Anledningen till att saltvattensfiskar fungerar så bra är att dessa är väldigt feta och oljiga vilket gör att de sprider större doftspår i vattnet som gäddan snabbt känner. Ett tips vid flötemete är att ta en kniv och skära några snitt i sidan på betesfisken för att snabbare få ut doftspåren.

Precis som vid bottenmete så fungerar det att använda oljor från till exempel lax, tonfisk eller lever när man framförallt flötmetar med dött bete.
Fyll sprutan med cirka 1 milliliter olja och spruta in det på ett par ställen i betesfisken precis innan man ska kasta ut. oljan sprider sig sen i vattnet och det är något som verkligen kan trigga till hugg tröga dagar.

När man tacklar betesfisken för flötmete kan man göra precis som vid mete med levande bete, den nedre kroken vid bröstfenan och den övre vid ryggfenan. Fast det går även att tackla den som vid bottenmete.
Vid flötestrolling så är det även där samma som vid levande. Den första kroken eller främre kroken fästs i munnen på betet och den bakre kroken fästs på sidan. Ett tips här är att böja betesfisken lite så wiren blir lite spänd mellan bakre och främre kroken, det här gör att betet kommer bete sig lite som ett skeddrag och kan trigga gäddan till att hugga!

Något som inte är så vanligt är som sagt att flötmeta med dött bete, men det fungerar och vissa dagar har det fungerat riktigt bra för mig.
Här behöver man inte heller några avancerade prylar utan det är samma som med sink and draw, men också ett flöte, flötesstopp, gummikula och sänke.Det räcker med ett flöte som har en bärighet på 12-18 gram, enda uppgiften flötet har är att hålla ditt bete på rätt nivå i vattnet. Betesfisken krokas på med den översta kroken närmast lekandet vid ryggfenan och den nedre kroken precis under bröstfenan. När man flötmetar med dött bete så får man vara mer aktiv än om ett levande används. Det gäller att ge lite rörelse åt betesfisken genom att flytta flötet lite eller veva in ett par varv. Precis som med sink and draw metoden, enda skillnaden är att betesfisken hålls på ett bestämt djup. Betet rör aldrig botten utan hänger i frivattnet eller ganska nära ytan och genom dina rörelser och förflyttningar av flötet skapas siluetter uppe vid ytan som kan trigga gäddan att hugga.

Länktips

Metebolaget har ett stort utbud av tillbehör, spön och rullar till predatormetet.

Avslutningsvis

De här metoderna är effektiva och det är du som skapar liv åt betesfisken med hjälp av spö och rulle. Nästan raka motsatsen som vid statiskt bottenmete, här är man mobil och förflyttar sig mycket! Visst vid flötestrolling är det båten som ger liv åt den döda betesfisken, men glöm inte att prova lite tingel-tangel på tacklet så det blir ännu mer rörelse. Det kan göra stor skillnad vissa dagar och i vissa vatten!

Deadbait Mete Del 1 – Statiskt Bottenmete

Introduktion

Statiskt bottenmete med dött bete efter gädda kan vara en riktigt effektiv och rolig metod.
Jag tänkte gå igenom lite vad som behövs, hur prylarna kan användas och hur man kan tackla upp. En enkel nybörjarguide kring det väsentliga för att komma igång med statiskt bottenmete med dött bete.

Det finns några Youtube klipp med i inlägget som förklarar lite mer ingående och även några länkar till andra sidor där vissa delar förklaras bra och enkelt.

Markörflöte och sänke

Jag börjar att skriva om något jag tycker är viktigt innan ens fisket påbörjas på en ny plats, nämligen att kolla av botten och djup på den tänkta fiskeplatsen. Det kan se riktigt hett ut från land men du har ingen aning om vad som finns under ytan.
Har man inte tillgång till båt och ekolod så går det bra att använda ett flöte och sänke.
Viktigt är att flötet har hög flytförmåga så den kan pressa sig upp till ytan även om det skulle vara lite sjögräs eller annat skräp på botten. Det finns speciella flöten för den här metoden och de kallas Marker Floats och används mycket vid karpfisket.

Deadbait Mete

När det kommer till sänke så fungerar ett vanligt päronsänke på 25-50 gram för att kolla djupet ihop med flötet. Men även här finns det speciellt framtagna sänken som dras hem över botten, dessa sänken har oftast små klor eller liknande och får på så vis med sig tillbaka en del av vad som finns på botten som sjögräs, grenar med mera
Man får även en indikation om hur botten ser ut på sin tänkta plats, det går alltså att känna om det är hård eller lös botten.
Sänket dras sakta hem över botten, det rör sig då olika om det är grus, sten eller till exempel sjögräs. Registreringen från sänket går igenom flätlinan så det blir olika rörelser i spöt beroende på botten.
Det finns spön, Marker Rods som är framtagna till ändamålet.
Fast ett kraftigare haspelspö fungerar också bra, men en haspelrulle laddad med flätlina är ett måste för att kunna känna registreringen från sänket när det dras hem över botten.

För att kolla djupet så går det att göra på följande sätt.
Man kastar ut flöte och sänke på sin tänkta plats, spänner upp linan så flötet är vid botten. Innan man kastar ut behöver man mäta ut säg 50 centimeter från bygeln på haspelrullen och upp på spöt, sätt en tejpbit eller om det står något på spöt så kan man komma ihåg bokstaven. Sen är det bara att lossa på slirbromsen och dra ut lina från bygeln och upp till markeringen gång på gång tills flötet kommer upp till ytan. Har linan dragits ut säg 3 gånger från bygeln till markeringen så vet man att det är ungefär 1.5 meter djupt på platsen.

Här är en kort film som förklarar det lite mer och kanske lättare att förstå.

Jag har gjort en annan lösning på min setup än den som visas i filmen.
Jag har tagit en nylontäckt stålwire och gjort en tafs på knappt 30 centimeter, i toppen har jag limmat fast en ”flytboll” som då lyfter upp min tafs från botten, sen är det en running rig ögla ovanför bollen. Man trär i linan genom öglan sen träs det dit en buffer bead, till sist knyts flötet dit.
Tänk även på att mäta din ”tafs” så den längden kan dras av när djupet mäts.
Hur en running rig ser ut visas på en bild längre ned i texten.

Running Rig, flöten, spön och allt annat plus lite till som behövs för att börja med deadbait mete finns hos Metebolaget.se

Deadbait flöten

Det finns lite olika varianter på flöten som är speciella för just statiskt bottenmete. Jag tänkte visa två modeller.

Det första är ett förtyngt deadbait pencil flöte.Deadbait Mete

Det här flötet fiskas så att endast en liten del av toppen syns, när gäddan lyfter upp betet reser sig flötet och indikerar napp, det fiskas bäst ihop med en running rig set up.
Används en running rig så blir det mindre motstånd för gäddan, men samtidigt en större tyngd att spänna upp flötet emot vilket minskar risken att gäddan ska spotta ut betet.
Det bygger på ungefär samma metod som lyftmetoden för sutare, karp, ruda osv. Här är en förklaring, dock på Engelska.
Man måste loda djupet ordentligt så flötet står rätt i vattnet. Jag personligen använder mig väldigt sällan av den här metoden, jag tycker inte det indikerar napp lika bra som nästa flöte jag ska visa.

En bufferbead över lekandet och sänket sitter fast i en running ring - En running rig.

Så här ser en running rig ut, eller ett glidande bottenmete – En bufferbead över lekandet och sänket sitter fast i en running ring.

Det andra flötet är ett vanligt deadbait pencil flöte, här finns det ingen inbyggd tyngd. Det här flötet fiskas på överdjup, det har alltså längre avstånd mellan bete och flöte än djupet man fiskar på. Jag brukar ha omkring 50-60 cm överdjup.

Stefan Jarls fina flöten.

Stefan The Specimen hunter Jarls fina flöten.

Linan spänns upp så att flötet står lite snett i vattenytan, när gäddan lyfter upp betet från botten så lägger sig flötet på ytan. Den här metoden är extremt känslig och du ser minsta pill. Här kan man använda sig av enbart några blyhagel på sin up-trace som tyngd, då blir det knappt något motstånd när gäddan tar betesfisken och risken att den spottar är avsevärt mindre.

Deadbait Mete

Up-trace med några blyhagel på för att kunna spänna upp flötet lite och sedan ett vanligt trekrokstackel

Flötesstopp sen en glidhake och en gummikula som skyddar knuten till lekandet där up-tracen knyts fast

Flötesstopp sen en glidpärla och en gummikula som skyddar knuten till lekandet där up-tracen knyts fast

Här är en bra förklaring på hur det fungerar, även denna på Engelska. Deadbait Rig.

Nappalarm

Något som underlättar vid statiskt bottenmete med död betesfisk är ett nappalarm. Anledningen till det är att oftast fiskas det med flera spön samtidigt och då kan det vara svårt att ha kontroll på flötena. Sen kan det vara rätt skönt att kunna slappna av lite i en stol med en kopp kaffe.
Fast det är inte nödvändigt med larm, det går såklart att förlita sig på flöten.

Det fungerar även att fiska utan flöte och förlita sig helt på nappalarmet, då använder jag mig av running riggen som jag visade tidigare i inlägget. När gäddan lyfter betet och simmar iväg så signalerar larmet om napp. Känsligheten från ett pencil flöte tappas dock om gäddan bara lyfter upp betet försiktigt och står still när den börjar svälja det, så kan man så rekommenderar jag att använda både flöte och nappalarm.
Det finns många olika modeller av larm från det allra enklaste till de riktigt dyra. Vid gäddmete går det bra med enklare varianter. Wychwood gör bra, enkla och billiga larm.
En funktion jag rekommenderar att man ska ha på larmet är ställbar känslighet. För blåser det mycket så är risken stor att det piper i larmet i tid och otid.

Drop arm indikator

Någon form av drop arm indikator är nästan nödvändig för att kunna ha bygeln öppen på rullen så det skapas så lite motstånd som möjligt när gäddan tar betet. Det går att fästa linan i ett gummiband på spöt, men det är inget jag egentligen rekommenderar då man tappar nappindikationen som en drop arm ger.

Deadbait Mete

Ett par olika drop arms

Indikatorn ska fästas på den bakre banksticken, sen får spö och rulle justeras så det hamnar i nivå med indikatorn. Linan fästs i klippet eller låsningen på drop armen och sen spänns den upp så pass att indikatorn sitter precis under spolen på rullen.

Jag länkar till ett klipp där det visas hur det ska sättas upp och hur det fungerar i grunden.

Det finns lite olika modeller av dessa drop arms.
Jag använder två varianter, en är Fox Pike Swinger Indicator med en justerbar vikt på så jag kan ställa in den efter olika förhållanden, det finns även drop arms från Fox utan justerbar vikt.

Deadbait Mete

Fox Pike Swinger Indicator

Deadbait Mete

Linan låser man i haken precis under spolen

Den andra drop armen som syntes på bilden har jag gjort själv ifrån en nappindikator eller hanger som används till karpfisket. Jag har plockat bort kedjan som satt där från början och bytt ut mot ett snöre så jag fick rätt längd, sen satte jag dit en krympslang över snöret för att göra den lite styvare. Anledningen till att jag har två olika är att den från Fox med justerbar vikt passar bättre till running rig set up medan min hemgjorda fungerar perfekt till pencilflötet tillsammans med några blyhagel på up-tracen då den inte väger så mycket.

Mitt hemmabygge, fungerar riktigt bra!

Mitt hemmabygge, fungerar riktigt bra!

I all sin enkelhet fungerar alltså en drop arm på följande vis.
När gäddan plockar upp betet och simmar bort ifrån dig så lossnar linan från klippet, indikatorn faller ner och larmet tar ton. Skulle gäddan simma emot dig så åker indikatorn nedåt fast med linan kvar i klippet och larmet tar ton. På så vis ges indikation att man har napp oavsett vilket håll gäddan simmar.

Betesfiskar & tips kring betesfisk

När det kommer till betesfisk så finns det många varianter och de flesta arter fungerar, men det som kännetecknar just deadbait mete är saltvattensfiskar. Sill och makrill är de vanligaste som används, fast självklart går det bra med sötvattensfiskar som mört, sarv och björkna. Anledningen till att saltvattensfiskar fungerar så bra är att dessa är väldigt feta och oljiga vilket gör att de sprider större doftspår i vattnet som gäddan snabbt känner. Ett tips är att ta en kniv och skära några snitt i sidan på betesfisken för att snabbare få ut doftspåren. Använder man stora betesfiskar som makrill kan det vara bra att dela dessa på mitten, så sprids dofterna snabbare och du får samtidigt två beten av en fisk.
Är betesfisken lite mindre räcker det att bara skära av huvudet för att få samma effekt.

Ett annat tips är att använda en spruta och oljor från till exempel lax, tonfisk eller lever.
Min favorit är laxolja.

Deadbait Mete

Fyll sprutan med cirka 1 milliliter olja och spruta in det på ett par ställen i betesfisken precis innan man ska kasta ut. oljan sprider sig sen i vattnet och det är något som verkligen kan trigga till hugg tröga dagar.

Det går också att poppa upp betesfisken från sjöbotten med hjälp av sprutan. Fyll upp den med luft och stick in nålen precis under skinnet på betesfisken och tryck in lite av luften. Testa sen i vattenkanten så man ser hur mycket den lyfts upp, det får inte bli för mycket så den lyfter upp hela tacklet.
En annan metod är att använda sig av Fox Rage Bait Poppers som är bollar gjorda av skumgummi med hög flytförmåga för att få samma effekt.

Dessa kan sättas direkt på tacklet mellan krokarna eller så gör man en förlängning, en pop-up link som det oftast kallas på tacklet så bollen eller bollarna hamnar ovanför den sista kroken. På så vis kommer betesfisken att stå upp en bit över botten, det kan vara riktigt effektivt framförallt om det är gammalt sjögräs eller annat på botten.

Ett par olika wire material som fungerar bra, bait poppers, gummipärla och crimps är allt som behövs för att tillverka en

Ett par olika wire material som fungerar bra för att göra en pop-up link, bait poppers, gummipärla och crimps är allt som behövs.

Deadbait Mete

En färdig pop-up link

Så här är smidigt att fästa pop-up linken

Så här är smidigt att fästa pop-up linken

Det går även att fästa en längre variant av pop-up linken inuti betesfisken. Skär till exempel av huvudet på en sill och ta en lång betesnål och trä igenom fisken så den kommer ut där huvudet satt. Tag öglan i änden av pop-up tråden i betesnålen och dra den sen tillbaks. Nu går tråden igenom sillen. Trä igenom lekandet på trekrokstacklet i öglan för att se till så inte tråden kan glida bort från sillen i vattnet.
En betesnål används inom metet och är en lång tunn metallbit som ser ut som en nål med en krok i änden.

Pop-up linken går igenom sillen och tu tacklar den med främre kroken i stjärtspolen och den bakre på sidan.

Pop-up linken går igenom sillen och man fäster den främre kroken i stjärtspolen och den bakre på sidan upp mot ryggen. Har man huvudet kvar kan den bakre kroken fästas i nacken på betesfisken.

De flesta betesfiskarna har ganska så tunt och ömtåligt skinn och samtidigt vill man inte sätta krokarna för djupt i betet då det kan bli sämre krokningsförmåga vid napp. Det här skapar problem vid utkastet då det finns en risk att betesfisken släpper från tacklet.

Det finns lite olika lösningar på problemet och jag tar några varianter här.
Det första och enklaste sättet är att trä över ett gummiband så det sitter mellan krokarna, det fungerar bra om man inte ska kasta allt för långt. Ett annat enkelt tips är att använda sig av Fox Rage Bait Fins, det är små mjuka plastbitar som man sätter över krokarnas hullingar som sitter i betesfisken. Dessa är oftast röda och kan göra så betet blir lite mer synligt och kan trigga gäddan till hugg, de finns att köpa på Metebolaget.

Det andra alternativet är att använda sig av Fox Dead Bait Casting Clips, dessa är designade för att se till så betesfisken sitter kvar vid utkastet.

Deadbait Mete

Deadbait Mete

Det finns en bra beskrivning på baksidan hur dessa ska användas.
Det som behövs är en bit nylonlina och en betesnål.

  • Gör två öglor på nylonlinan, en i varje ände.
  • Stick betesnålen igenom betesfisken nere vid stjärtspolen och dra igenom ena öglan.
  • Trä igenom den andra öglan i den öglan man drog igenom betesfisken och dra åt så linan sitter fast ordentligt i betesfisken.
  • Den andra öglan fästs i klippet på tacklet. Viktigt är att nylonlinan är kortare än tacklet annars försvinner hela funktionen. För när öglan fästs i klippet kommer tyngden hamna på nylonlinan istället för krokarna i fisken. När betesfisken sen träffar vattenytan så släpper öglan från klippet och tacklet hamnar som det ska i vattnet.

Dessa casting clips är riktigt bra vid långa kast och jag rekommenderar er verkligen att testa dem.
Ett sista tips om man ska kasta långt är att klippa ned fenorna på fisken så blir det mindre motstånd vid utkast och även mindre risk för trassel.

Mäskning & förmäskning

Att mäska sin fiskeplats kan vara riktigt effektivt. Är platsen vald sedan tidigare så är det också lägligt att förmäska.
När man fryser in sina betesfiskar så kontrollera dem noga, vissa kan vara i sämre skick, för små eller lätt mosade, tag dessa till förmäskning istället.
Klipp ned dem i mindre bitar och kasta ut på platsen, eller använd en slangbella och skjut ut fiskbitarna. Det finns slangbellor som används till att skjuta ut mäsk vid mete efter arter som karp, sutare och mört som fungerar utmärkt till fiskbitar.
Gör detta ett par dagar innan planerat fiske, det brukar locka in gäddorna och kan ge fler napp. Det går också bra att mäska när man kommer till sin plats, men släng inte ut så många fiskbitar då utan dessa ska endast fungera som doftattraktion runt betesfisken. Ska man återvända till fiskeplatsen inom ett par dagar är det läge att klipp ner några betesfiskar och mäska innan hemresan.

Ett annat mäskalternativ är att slänga i eller skjuta ut några bollar vanligt mäsk för till exempel mört, ett tips på bra mäsk är Swedbaits mörtkung.
Även att man fiskar med dött bete så är det riktigt effektivt att locka in mörten runt din plats. Men kasta inte ut bollarna med mäsk ovanför betesfisken, utan betet ska ligga i ytterkanten av mäskplatsen. Gäddan kommer snabbt märka av platsen och tar ofta det döda betet i ytterkanten, här rekommenderar jag att poppa upp betet.

Deadbait Mete

Swedbaits Mörtkung är ett riktigt effektivt mäsk.

Krokar, tafsmaterial & Up-trace

När det kommer till krokar så använder jag mig främst av Fox Predator XS Powerpoint Trebles och Kamasan B990 i storlek 4 och 6 beroende på storlek av betesfisk. Jag har även testat storlek 8 men tycker den blir något liten. Metar man efter gös fungerar en 8. Dessa är inga speciella krokar till deadbait mete utan bara mina personliga favorit.

Bra material till tackel är Drennan, Fox och Darts, dessa finns i olika mängder trådar där en 7 trådig är billigare men kinkar mer än till exempel en 19 trådig. Det finns även 49 trådig wire som är riktigt smidig och passar perfekt när man vill ha lite mer finess över sina tackel.
Jag föredrar att knyta eller tvinna mina tackel, men det finns crimps eller wirelås som de även kallas som man trycker ihop sin wire med.
Längden på tacklet styrs av storleken på betesfisken, precis som jag nämnde tidigare med krokarna.

Här är en bra video från Tackelsnackaren Anton Rysken Tsvetkov där han visar hur man kan knyta sitt tackel, men även smälta ihop det.

Up-trace är något jag starkt rekommenderar att använda när man framförallt fiskar med ett flöte till sitt bottenmete. Den bör vara minst 15 centimeter längre än ditt tackel, men gärna längre.
En up-trace huvudsyfte är att skydda huvudlinan från gäddans tänder så man slipper linbrott. Som material till en up-trace kan man använda en grövre nylon eller fluorocarbonlina på ca 0,80-1 millimeter eller så används en wire med coating, men se till att byta ut den om det blir minsta kink på wiren!
Coatingen minskar risken att gäddorna skadas än om man använder en vanlig 7 trådig stålwire som up-trace då den kan nöta och skära in i fisken.

Lina

Nylonlina tycker jag är att rekommendera till detta fisket då den sjunker bättre än flätlina och den tål mer nötning vilket minskar risken för linbrott mot någon sten eller en gren till exempel. Jag använder dimensioner på 0.35-0.40 mm. Tips på bra linor är Gardner GT80+, Gardner Hydro Flo och Gardner Pro Carp.

Banksticks & klykor

Banksticks eller en rodpod är ett måste om larm och drop arm ska användas.
Utnyttjas bara ett flöte går det att sitta och hålla i spöt eller lägga det på marken men det är inget jag rekommenderar utan ett par banksticks underlättar väldigt mycket. Man får framförallt händerna fria till att till exempel fixa med nya tackel, dricka kaffe eller äta mackor. Man tappar inte fokus lika lätt när man inte behöver hålla koll på spöt hela tiden. Jag använder Wychwood Mole Drive Stick, dessa går att skruva ner i marken så de sitter stadigt och de är teleskopiska så det går att justera höjden på sin setup. Men självklart fungerar det med andra modeller och märken.

En klyka eller rodrest behövs också som håller fast spöhandtaget på den bakre banksticken, det finns flera modeller där vissa nyper runt så spöt sitter fast och andra där spöt bara vilar i klykan. I den främre banksticken används oftast ett larm, men fiskas det enbart med flöte så har man en klyka där med.

En rodpod är smidig att använda när det är fruset i marken eller om man fiskar från en brygga

En rodpod är smidig att använda när det är fruset i marken eller om man fiskar från en brygga

Spö & rulle

När det kommer till spön så fungerar ett haspelspö med kasstvikt på omkring 50-100 gram, allt handlar såklart om hur stor betesfisken är och hur långt ut från land det ska fiskas. Sen finns det speciella spön till just gäddmete med en aktion som gör att det blir något lättare att kasta eller svepa ut betesfisken.
Själv använder jag Wychwood Agitator Bait Rod, dessa spön är riktigt bra och finns i både 10 och 12 fot. Längden är oftast en smaksak, men är det trånga platser eller om man mest fiskar på kortare avstånd så rekommenderar jag 10 fot. Den är även bra till båtfisket.

En vanlig haspelrulle i storlek 4000-6000 fungerar utmärkt, det behövs inte någon baitrunner rulle då bygeln fiskas öppen.

Länktips

Metebolaget har ett stort utbud av tillbehör, spön och rullar till predatormetet.

Swedbait har ett stort utbud av mäskprodukter i sin webbshop som kan användas till att mäska in betesfisken. Men de har även banksticks, slangbellor m.m.

Avslutningsvis

Statiskt bottenmete med död betesfisk kan som jag skrev i början av inlägget vara väldigt effektivt, många gånger blir jag överraskad hur snabbt gäddan är framme och nappar. Men som med allt fiske kan det även vara sega dagar, och just statiskt handlar om att nöta så flytta inte spöna för ofta eller veva in och kasta om. Låt det ligga ute minst 1 timme på platsen innan man flyttar eller byter betesfisk. Själv har jag haft spön ute hela dagar på samma plats innan det har nappat. Så länge man tror på den valda platsen så brukar nappen komma tillslut, det är snarare tålamodet som brukar ta slut… Men det är bara att ta fram pannbenet och nöta!

Deadbait Mete

 

 

Tankar kring vatten och stor gädda!

Att välja sina fiskevatten är inte alltid lätt, det är många faktorer som ska stämma in. Vill man till exempel fiska i redan kända storfiskevatten, men med vetskapen att det är högre fisketryck där? Kanske är det mer intressant att prova mindre ofiskade vatten för att hitta drömfisken?
Man behöver även tänka in fisketiden man har till sitt förfogande, det är inte alltid man kan lägga en hel helg eller ens en hel dag på att fiska. Då får man försöka hitta ett vatten i sin närhet så inte bilresan blir fisketiden…
Sen är frågan vad för slags vatten man letar efter?
Ska det till exempel vara vid kusten, större insjöar, större åar, mindre åar, mindre skogssjöar eller regnbågsgölar?
Det finns helt enkelt en massa olika vatten och många olika faktorer som avgör var man vill och kan fiska. Många gånger är det säkert personligt, vissa sportfiskare väljer att sikta in sig på redan kända vatten och försöker då tänka utanför boxen och hitta ett sätt att få den där STORA gäddan att hugga!
Andra letar mindre vatten, ofiskade med en risk att gå rejält bet eller få en brutal jackpot! Alla valen är som sagt högst personliga, men de flesta av oss har ändå ett gemensamt mål, nämligen att fånga en riktigt stor fisk.

Själv gillar jag att försöka hitta mindre vatten som är relativt ofiskade, sen vet jag att man lätt kan gå bet som jag skrev tidigare. Men just det där att få utforska tycker jag är väldigt lockande. Vad kan det finnas i sjön?
Det blir lite som ett äventyr, en slags pionjärsanda. Det här är kanske inte något som passar alla, många vill nog veta innan de börjar fiska att det finns stor fisk i just det vattnet.

Bottenmete Gädda

Inför det här året har jag ändå bestämt mig för att inte enbart fiska från ofiskade vatten, utan istället fiska i minst ett där jag vet att det finns stora gäddor.
Men det fiskas inte särskilt hårt efter dessa damer i det här vattnet utan det fiskas efter en annan art, nämligen regnbågen.
Att fiska gädda i dessa regnbågsvatten kan svida lite i ögonen hos andra…
Det är inte naturligt, gäddorna göds upp, vattnen är ofta små och inte öppna för allmänheten m.m. Åsikterna kan vara många och olika!

Men jag betalar medlemsavgiften för att få vara med i klubben och fiska vattnet, sen att jag väljer att fiska efter gäddorna är mitt val, jag har inga förmåner utan jag har valt att göra på det här sättet. Anledningen är faktiskt väldigt enkel, jag vet att det finns flera stora gäddor i vattnet, fisketrycket efter dessa är minimalt och då blir det enklare att nöta, nöta och nöta!

Bottenmete Gädda

Visst jag tappar min så kallade pionjärsanda, men samtidigt inte.
För det är ingen som riktigt vet HUR stora gäddorna faktiskt är och hur många det finns och just det är väldigt lockande!
Jag har gjort ett val, ett högst personligt sådant.
I viss mån kan det kanske jämföras med att fiska i kända storfiskevatten men ändå inte, för det här är ingen stor sjö som de flesta kända vatten är.

Däremot så måste jag ändå förstå mig på vattnet, jag måste studera det, lära mig var betesfisken rör sig, hur botten ser ut m.m. Det är inte bara att åka dit kasta ut och veva in en tiokilosgädda. Jobbet måste göras även om det är ett regnbågsvatten!
Sen finns det även regler som jag självklart måste följa, precis som alla andra i klubben oavsett vilken art man fiskar efter. Till exempel får man inte använda båt i sjön, så jag kan inte åka runt och kolla av med ett ekolod.

Jag gjorde mitt första pass i lördags, ett kort sådant. Mest för att få en känsla för vattnet, studera det en stund och försöka få någon pusselbit att falla på plats…
En läxa lärde jag mig, det var väldigt mycket gamla träd och annat bråte på botten som resulterade i två bottennapp…
Så nu vet jag hur jag INTE ska göra nästa gång, men jag har haft någon dag på mig nu att tänka lite kring hur jag ska tackla upp till nästa pass. Så nya planer smids.
Sen var det även is på vissa delar av sjön vilket gjorde att jag inte kunde fiska där jag hade tänkt från början, så förhoppningsvis är botten lite annorlunda på andra ställen.

Bottenmete Gädda

Området runt sjön var väldigt trevligt, det var mysigt att går runt på de små stigarna och kunna gå ut på olika bryggor för att bara ta in atmosfären och studera vattnet.

Bottenmete Gädda

Bottenmete Gädda

Fast mitt första försök blev som förväntat, ett ord i fiskeblocket, BLANKT!

Jag vet att flera av er som orkat läsa det här inlägget inte håller med mig i det jag skriver!
Jag skriver inte det här för att på något vis ursäkta mig i mitt val utan jag vill bara ge min syn på hur jag tänker kring valet av ett fiskevatten.
Som sagt, alla har vi olika syn och det är viktigt att vi har det och kanske även funderar lite kring det. Är det till exempel bättre eller mer ”riktigt” fiske att ligga och trängas i en vik i skärgården med tjugo andra båtar?
Slutmålet är väl ändå det samma för oss alla, oavsett val av vatten eller fiskemetod?
Att fånga en STOR gädda!

Till sist vill jag dela med mig av hur rätt det kan bli när man har studerat kartor hemma och letat potentiella fiskevatten, man har gjort en del av jobbet som så ofta krävs!
Jonas som jag fiskade med förra helgen bestämde sig i söndags för att sätta sig i bilen och åka till ett vatten han har studerat hemma för att provfiska en stund. Fast det skulle bli snöstorm senare på dagen och förutsättningarna inte var de bästa tog han beslutet att åka.
Väl framme på en plats vid vattnet så hann Jonas kasta cirka 10 kast med sin Slim Sune i färgen Hot Pike innan det sög till och mothugget satt!
Till en början kändes den inte som någon jättestor donna, men när han såg bakfenan så blev han lite knäsvag!
Efter en rejäl fight där gäddan rusade in bland några buskar och gjorde honom lite nervös kunde han tillslut böja sig ned och säkra henne med ett gälgrepp.
Efter ett par vägningar kunde Jonas fastställa vikten till magiska 13460 gram med ett mått på endast 106,5 centimeter. En riktigt vacker drömgädda och ett nytt PB!
Det här var Jonas andra gädda över tio kilo på sin egentillverkade jigg, Slim Sune Shad.
Hans tidigare personbästa låg på fina 11,84 kilo som också var tagen på jiggen så den levererar verkligen!
Ni kan läsa hela texten från Jonas själv på Äskya Fishing Teams Facebooksida.

Slim Sune Shads

Slim Sune Shads

Jag avslutar med ett STORT GRATTIS till dig Jonas, grymt bra fiskat!

 

Gäddmete, Gemenskap och Glädje!

Vädret hos mig har tyvärr satt stopp för ismetet, antagligen har jag gjort sista passet för den här säsongen. Så i mitten av förra veckan började jag fundera på var jag kunde ta vägen. För kan man fiska så fiskar man, såklart!
Det är inte öppet vatten överallt så komma ut med någon båt gick inte utan det fick helt enkelt bli att rikta blickarna mot rinnande vatten.

Jag har pratat en hel del med Jonas via Facebook på sista tiden som är en av grabbarna från Team Äskya Fishing. Jonas gör även riktigt fina jiggar till gäddfisket under namnet Slim Sune Shads. Många fina gäddor har fångats på dessa jiggar, så helt klart värt att kolla upp för alla spinnfiskare!

Slim Sune Shad

Vi hade planerat att göra ett ismetepass ihop men tyvärr lyckades vi inte få till det innan isarna blev för dåliga, så istället möttes vi upp vid ån i lördags för lite gäddmete!
Förutsättningarna var tyvärr inte de bästa med en klar och kall natt och dagen bjöd på blå himmel och strålande solsken mest hela tiden, kanske inget att klaga på då man faktiskt fick lite vårkänslor. Men som sagt, inte de bästa förutsättningarna för gäddfiske…

Vi började i ett område med ett större bakvatten där vi hoppades på att kunna lura någon gädda. Jonas provade lyckan med bottenmete och själv valde jag flötmete. Redan efter fem minuter tar det ton i Jonas ena larm, men tyvärr så blev det ingen gädda krokad.
Efter det blev det riktigt lugnt… Men vi snackade desto mer!

Gäddmete

Jonas riggar sitt ena spö

Jag som ni redan vet fiskar väldigt mycket själv, mest för att jag inte har någon som är lika intresserad eller besatt beroende på vem man frågar av metet och fisket i min närhet.

Så när man träffar en jämlik blir det väldigt mycket fiskesnack, historier och ännu mer fiske.
Det är riktigt trevligt att kunna dela med sig av tips, men även få tips och snacka teorier och såklart börja planera flera pass ihop!
Fisket är verkligen något som förenar, man behöver inte känna personen innan utan har man ett gemensamt intresse så ramlar det automatiskt ut en massa fiskesnack och kanske lite annat också…

Fisket på vår plats var segt hela förmiddagen, så vi bestämde oss för att göra en förflyttning. Vid den nya sträckan tog jag även med mig färnaspöt, för var gäddfisket segt så kanske färnorna var mer på hugget i det fina vädret…
Jonas som inte fiskat så mycket färna tidigare fick en snabb genomgång hur jag tacklade upp och snart var två spön med bröd på kroken ute i en större håla.

Vi drack mer kaffe och fortsatte snacka fiske och njöt av solens värme vid åkanten.
Tyvärr var även färnafisket segt… Jag hade ett par mindre pet men tyvärr ingen fast fisk, så det blev en ”blankt” rad i anteckningsblocket hemma.
Ska jag vara ärlig så fiskade vi inte särskilt bra, vi fokuserade nog båda två mer på att lära känna varandra och snacka massa fiske än själva fisket.
Men det ska vi ändra på till nästa gång!

Flötet försvann aldrig den här gången.

Flötet försvann aldrig den här gången.

Från början hade jag inte tänkt skriva något inlägg om det här passet då vi blanka rejält och det är inte så himla intressant att läsa om.
Men sen kom jag att tänka på Michelle Staafs senaste blogginlägg där hon bland annat skrev om allt tjafs och elakheter man kan läsa på sociala medier m.m. och jag instämmer i det hon skriver!
Det är förvånansvärt ofta man läser tråkigheter och påhopp på andra människor som delar samma intresse. Det här är något jag tycker är ett mycket märkligt beteende, om vi delar samma intresse varför ska vi då inte kunna lära oss av varandra, dela med oss av kunskaper, tips och tankar på ett trevligt och inspirerande sätt?

Inte hålla på och dela med sig av elaka kommenterar och påhopp för det leder absolut inte till att någon blir en bättre sportfiskare!
Den som blir påhoppad lär inte tycka det är lika roligt att fiska längre, vilket självklart är synd och den som skriver skiten borde ägna sig åt något annat…

Fiske ska skapa gemenskap, glädje, eufori, lycka och galna upptåg, och när någon gör något fel så se till att lära ut på ett snällt och trevligt sätt, för det kommer vi alla längre på.
Självklart kommer det alltid finnas meningsskiljaktigheter men visa då varandra respekt, sköt diskussionerna snyggt och lyssna på varandra, för som jag skrev innan så kan vi alla lära oss av varandra!
Vi får inte glömma bort att vi alla delar sportfisket som gemensamt intresse, passion och livsstil!

Respect

Bilden är lånad från någon klok person

Så att träffa nya bekantskaper eller prata med likasinnade fiskenördar på telefon eller via sociala medier är hur kul som helst och sporrar ännu mer!
Man börjar planera fiskepass ihop, delar med sig av tips och tankar. Man kollar kartor, funderar på platser och allt sånt här gör bara att fisket blir ännu roligare.
Så se till att peppa, lära av varandra och lära känna nya människor istället för att sprida en massa skitsnack och en dålig stämning över det fantastiska Sportfisket!

Mört, mört och Ismete

I lördags var det åter dags att stiga upp klockan 05 för att göra sig redo för lite ismete.
Den här gången var jag själv igen, som jag oftast är.
Jag var ute på isen lite efter sex och hade satte ut mina spön innan sju. Precis lagom till ljuset blev så pass så man kunde se dem. Det tog inte lång tid innan det första fället kom, en liten snipa hade gapat över en mört och jag kunde snabbt kroka av den och så var det bara att tackla dit en ny på kroken.

Ismete

Jag gick tillbaka till mitt lilla läger och satte mig i stolen och drack en kopp kaffe och började fundera lite kring valet av betesfisk… Jag ska vara lite tråkig här och säga att jag vill inte fånga mängder utan tar hellre få fäll med högre snittvikt på gäddorna, så därför brukar jag välja att meta med större betesfisk.
Men de senaste gångerna jag har varit ute har jag valt att fiska hälften av spöna med mindre mört på 12-15 centimeter och de andra spöna med mitt förstaval av mört, 20-30 centimeter.
Vi kan kalla det ett litet experiment och anledningen till det är att jag för ett tag sedan läste en text på Fiskejournalens hemsida om att mindre betesfisk kan ge större gäddor. Men även när jag var i Blekinge och ismetade ihop med Inge som då fick en fin gädda på 10+ på en liten mört.
Sen har vattnet jag fiskat i de senaste gångerna mycket vitfisk och det verkar som det finns väldigt gott om mört i storleken 10-15 centimeter vilket kan vara basfödan även för de större gäddorna.
Fast problemet med att använda små mörtar är just att det kan bli ett riktigt sniprace och när då dagens första gädda var av liten modell började jag fundera på om det skulle bli en sådan dag där det skulle bli många fäll med låg snittvikt.

När jag satt där och funderade så började en av vipporna att indikera att det var dags att ställa sig upp och ett par sekunder senare så dansade den fram och tillbaka.
Jag plockade med mig min blåa påse med verktyg, matta m.m. i ena handen och kamerastativet i den andra och tog mig fram till hålet med raska steg. Nu lämnade det lina från rullen vilket brukar vara ett bra tecken.
Jag satte in mothugget direkt och fast fisk!
Den kändes något bättre, knyckte inte som en snipa gör.
Efter en stund kunde jag lyfta upp en fin gädda på 93 centimeter, riktigt välmatad och den tog en mört på cirka 12 centimeter.
Efter ett par snabba bilder fick den simma tillbaka.

Ismete

Jag hann inte tillbaka till lägret innan det fällde på ett annat spö, även det med mindre mört på. Den här gången anade jag en snipa och när jag kom fram stod den still, så jag kände lite på linan och något höll i mörten… På vinst och förlust satte jag in ett mothugg och möttes av klent motstånd. Ännu en 1-2 kilos gädda kunde krokas av i hålet.

Efter det blev det något lugnare, men ibland fick spöna med större mört lite aktivitet, och då blir i alla fall jag lite mer alert. För fäller det på ett av de spöna brukar det oftast vara en bättre fisk… Men tyvärr lugnade det sig.

Ismete

Klockan hade passerat halv tio när jag fick ett perfekt fäll, från ingenstans så sjöng det till i bjällran och vippan dansade fint. Det var även samma hål som den bättre gäddan hade kommit upp ur. När jag kom fram så lämnade det lina även den här gången. Mothugget satt och jag hade fast fisk, den tjurade en del så jag trodde det var en liknande fisk på omkring 90 centimeter, men den kom inte riktigt över det utan stannade på 82.
En riktigt tjurig och stark gädda som bjöd på en rolig fight.

Ismete

Efter jag hade släppt tillbaks den så blev det en kortare huggperiod men tyvärr brände jag tre-fyra fäll, varav en kändes som en bättre fisk… Jag har insett att några av mina spön måste bytas ut då de är på tok för styva, sedan kan det även vara kombinationen rulle och spö som ställer till det…
Jag har ärligt talat inte brytt mig så mycket om det här tidigare då det oftast brukar bli ett fåtal pass per säsong här nere i södra Sverige men nu har det stört mig lite för mycket, så något ska göras.
Jag får väl sätta mig framför datorn och kolla vad det finns för ismetespön på marknaden.

Vid kvart i tolv fick jag äntligen ett fäll igen, då hade det varit väldigt stilla i över en timme.
När jag kommer fram till hålet så tog gäddan lite lina. Igen var det på ett av de styvare spöna… Jag satte in mothugget, kände ett par goa tyngre knyck, fick in några meter lina innan gäddan gick loss… Svordomarna ekade över sjön, jag funderade på att slänga ned spö och rulle i hålet och bara packa ihop… Som tur var så lugnade jag mig lite och gick muttrandes tillbaka till lägret för att hämta ny mört istället.

Tyvärr hände det inget mer, men jag kunde summera dagen med runt 10 fäll, alla på mört av storlek 12-15 cm. 4-5 gäddor upp där den största mätte 93 cm. Ingen toppfisk och inget toppenfiske.
Men de senaste 3 gångerna har jag inte haft ett fäll på större mört, alla gäddor har valt att gapa över de mindre mörtarna…
Visst det kan vara tillfälligheter, det kan bero på platsval eller ja säkert 10 andra orsaker, men blir det fler pass på sjön kommer jag helt klart fortsätta ta med mindre mörtar.

Ismete

Tyvärr blev gäddan av med sin munsbit den här gången

Glöm inte tävlingen jag har på min Facebook sida och på Instagram @ensamvargensfiske där du har chansen att vinna en biljett till årets Sportfiskemässa 17-19 mars.

Är det värt det?

Vintern håller i sig och det ser ut som den ska göra det ett tag till då det ska bli kallare igen.
Så än så länge behöver man inte ställa undan pulkan.

Förra helgen var jag ute en kort sväng på isen och provade lyckan vid en kant där det går från 2 meter till knappt 6 meter, men det enda jag fick var en mindre gädda och ett klockrent fäll men där jag tappade gäddan… Tyvärr kändes det som en bättre fisk, men för att slippa ha ångest över det så säger jag att det var en snipa!

Ismete

Igår var jag också ute på isen, men nu bytte jag plats och fiskade på ett område där djupet är ungefär 1,5 meter och väldigt mycket växtlighet på sommaren.

Jag kom fram till sjön strax innan sju.
Jag började med att släpa pulkan en bit igenom skogen på en liten smal stig med stenar, träd och stubbar som stack upp ungefär överallt. Självklart var det snöfritt och inte var det minusgrader heller så marken var sådär härligt tung att dra pulkan på. Väl ute ur skogen så var det bara att kämpa sig igenom en vass, pulkan glider inget vidare på vass heller… Så när jag äntligen kom ut på isen så var det bara att börja gå till platsen. Just det ja, det hade regnat dagen innan så på isen låg det någon form av sörja som gjorde att man halkade runt mer än vanligt, även med broddar… Så lätt trött och rejält varm så var det dags att börja borra och sätta ut spöna.
Vid åtta var allt klart och jag satte mig ned i stolen för att hälla upp dagens första kopp kaffe när det fällde på ett spö, självklart på spöt längst bort! Så det var bara att börja jogga försiktigt.

När jag kom fram så stod gäddan still, så jag kände lite försiktigt om den var kvar eller om den hade spottat, men den var kvar så jag satte in mothugg och kunde snart kroka av en snipa i hålet. Jäkla mörttjuv!

När spöt var riggat igen så gjorde jag ett nytt försök med kaffet men jag hann bara skruva av ett halvt varv på termosen innan det fällde på ett annat spö. Nu var det på spöt närmast så jag var snabbt framme, gäddan tog lite lina så jag satte in ett mothugg direkt och bommade… Jag borde antagligen ha väntat några sekunder till, men samtidigt så brukar det gå vägen att kroka när gäddan tar lina.
Ny mört på spöt och tillbaks till kaffet, nu hann jag dricka en halv kopp innan det fällde på samma spö igen. Den här gången missade jag inte och kunde snart kroka av en gädda på drygt två kilo.

Efter den gäddan blev det lugnare, tyvärr började det istället blåsa rejält, en hemsk ostlig vind som letade sig in överallt. Jag fick krypa upp mot en liten ö för att få lite vindskydd.
Trettio minuter efter blåsten dök upp började det snöa som gjorde dagen ännu lite mer otäck… Jag bytte kaffet mot blåbärssoppa för att hålla någon värme kvar i kroppen. Blandade småhopp, åkarbrasa och andra suspekta rörelser användes också flitigt för att inte frysa sönder… Jag började faktiskt fundera på om det verkligen är värt det?

När klockan hade blivit kvart i elva funderade jag på att ge upp, då från ingenstans fällde det. Jag tog med mig prylarna och försökte ta mig ut till spöt med stela leder. Väl framme ser jag att gäddan tar lina i bra tempo så ett snabbt mothugg och fast fisk. Nu var det lite mer tyngd!

Efter några rusningar och en nervös vändning i hålet där jag trodde den släppte så kunde jag tillslut lyfta upp en bättre gädda på 96 centimeter och en vikt på 5-6 kilo. Jag vägde den aldrig utan tog ett par snabba bilder innan hon fick simma tillbaks igen.

Ismete

Underbart väder!

Perfekt krokad i mungipan.

Perfekt krokad i mungipan.

Efter gäddan hade återvänt insåg jag igen hur fruktansvärt otäckt vädret var och skyndade mig tillbaka till mitt lilla krypin vid ön. Jag hällde upp det sista kaffet för att få tillbaka känseln i fingrarna och ja ungefär hela kroppen…

Efter den gäddan händer det inte så mycket mer, men jag bet ihop och satt fram till lunch sen gav jag upp och kämpade mig tillbaka genom slask, vass och skog. Men väl framme vid bilen frös jag inte längre, så visst tusan var det värt det!

För även om man måste kämpa sig över åkrar, genom skogar och vassar eller andra hinder för att komma ut på isen så är det alltid värt det, till och med när man blankar för det finns inget bättre än fiske!

Idioti eller underbar hängivenhet?

Jag uppskattar att se människor som går lite längre än många andra, det behöver inte bara vara inom fisket utan det kan vara idrott, företagande och andra hobbys. Jag gillar det där riktigt nördiga, antagligen för jag själv är en metenörd!
Men ibland funderar jag även om den här hängivenheten och passionen tar oss lite väl långt?

Jag ser bilder på sociala medier där folk har gått till den yttersta gränsen för att få fiska, ibland på gränsen till ren galenskap! Men på något vis förstår jag dem och som sagt uppskattar jag att se dessa människor, fisket ska ju även vara ett äventyr.

Oftast är det dessa människor som tar det lite längre som lyckas, det gäller även inom andra områden som idrotten där vissa är minutiösa med sin utrustning, andra tränar lite mer. Deras hängivenhet tar dem lite längre, men var går gränsen till idioti?
Eller finns det ingen idioti, är det bara en härlig hängivenhet som är svår att förklara för andra som inte riktigt förstår och dessa kallar det då för idioti eller galenskap?
Själv väljer jag att se det som underbar hängivenhet, fast ibland börjar jag ändå fundera kring vissa val jag gör…

Dagarna kring julafton var det ganska milt och blåsigt, även en storm passerade här så isen var ett minne blott. Så jag bestämde mig direkt för att ge mig ut i onsdags på ett flötestrollingpass.

Natten mellan tisdagen och onsdagen blev det ett par minusgrader ute, men jag tänkte att det är inte tillräckligt kallt för att det ska frysa några större områden.

Jag kom ned till sjön vid halv elva på förmiddagen och möttes av en igenfrusen vik…
Det var inte det jag hade hoppats på, men efter en kort fundering med mig själv så valde jag ändå att lasta i grejerna i båten och börja hacka mig fram utmed en vass för att kunna nå öppet vatten. Sen fick jag hoppas att det även skulle vara öppet vatten på ett större område längre ut.

Som tur var det bara viken där båten låg som det var rejält fruset, ute på de lite mer öppna ytorna var det isfritt. Men vattentemperaturen växlade mellan 1,6 – 1,9 grader och ute var det nollgradigt med en svag nordvästlig vind, sådan där härlig vind som letar sig in överallt!

Jag släppte ut ett par betesfiskar bakom båten och började sakta röra mig över sjön. Solen var ändå uppe och dagen var riktigt härlig om än lite kall.

Flötestrolling

Jag hittade en del betesfisk på ekolodet men de var ganska utspridda så det var inte så lätt att hitta några bra platser att nöta på.
Efter kanske två timmars fiskande utan ett pet så fick jag äntligen ett napp, men det var inget sådant där härligt napp där baitrunnern tar rejäl ton utan flötet guppade mest upp och ned. Mina förhoppningar om att det skulle vara en nyårsgris var små, och när jag satte in mothugget så möttes jag av klent motstånd. Snart kunde jag veva in en liten gädda på omkring två kilo. Jag krokade snabbt av den och satte på en ny betesfisk, kanske kunde det vara en huggperiod…

Flötestrolling

Tyvärr så hade jag inte sådan tur, jag nötte på ett tag till och ändrade djupet på betesfisken, bytte till ”tingeltangel” tackel och vad jag nu kunde komma på för att försöka få ett hugg till, men tyvärr blev jag utan fler gäddor.
Det enda jag fick var kalla fötter och händer och en stel rygg.
Så när jag hade plockat ihop prylarna var det bara att leta upp min lilla gata jag hade hackat upp i isen för att komma ut, men väl framme så hade den fryst ihop igen. Så det var bara att hacka igen…
Framme vid bryggan hade det blivit minusgrader ute och det mesta som var blött i båten hade fryst, inklusive mig själv.

Flötestrolling

Min lilla ”gata” genom isen till höger utmed vassen

Väl hemma igen så berättade jag för min fru om mitt härliga fiskepass och fick bara tillbaka ett svar, du är en idiot!
Men jag ser det som underbar hängivenhet och hade gjort om det igen utan att blinka!

Till sist vill jag bara önska er alla ett GOTT NYTT ÅR och ett riktigt fint 2017 års skitfiske!

Höstpremiär efter sjövargarna

I söndags var det äntligen dags att få ge sig ut på höstens första flötestrollingpass efter de gröna sjövargarna!
Jag har försökt komma ut ett par helger nu men hård vind har satt stopp för fisket, så jag var rejält laddad! De fisklösa dagarna har ägnats åt att knyta tackel, putsa på utrustningen och se till så allt var i perfekt ordning.
Inför det här året har jag valt att prova nya krokar från Fox, nämligen Fox Predator XS Powerpoint Trebles. När jag packade upp dem så blev jag riktigt nöjd, mycket bra skärpa och bra storlek på dem. Det kändes väldigt gedigna. Ni hittar krokarna och allt annat som behövs för gäddmete/flötestrolling hos Metebolaget.

Flötestrolling

Det kändes som det var en bra dag att påbörja höstens jakt då klockan vreds tillbaka, en extra timmes sömn och man vaknade upp till vintertid. Bara en sådan sak måste ju göra att premiären blir perfekt!

Jag var på plats vid sjön strax efter klockan 6, det blåste en nord/nordvästlig vind och det var endast några plusgrader så det var tur att jag hade tagit mina vinterbyxor.

Flötestrolling

När båten var packad med prylarna och spöna riggade var det bara att åka ut till startplatsen. Sjön är grund på de flesta ställen med ett medeldjup på omkring 1.5 meter vid normalt vattenstånd, men nu var det lägre omkring 1.2-1.3 meter. Jag förväntade mig att stimmen med bytesfisk skulle stå klumpade i djuphålorna då vattentemperaturen på ekolodet pendlade mellan 5.7-6.0 grader. Så därför valde jag att ta mig ut och börja i en av de större hålorna i sjön.

Jag satte djupet på spöna på omkring 1.5 meter och sedan släppte jag ned betesfiskarna bakom båten och började sakta ro och driva med vinden.
Första driften över hålan gav inget, däremot var det mycket bytesfisk och jag såg ett och annat större eko på lodet, så jag tänkte glida över där senare igen. Jag drev vidare där djupet var knappt tre meter när det knarrade till ett par gånger i baitrunnern, spötoppen rörde sig med ett par små knyck. Sen hände det inte så mycket mer, flötet var fortfarande över ytan. Efter knappt tio sekunder så lät det lite igen i rullen, hmm hade jag fastnat i något? Jag vevade in och kände då ett par knyck och upp kom det en gädda på omkring 1 kilo som gapat över en stor betesfisk. Lite lätt irriterad krokade jag loss den, små gäddor vill man ju inte ha på kroken för är de igång brukar de större inte nappa…

Jag släppte ut en ny betesfisk bakom båten och började ro igen, vinden snurrade lite men minskade ändå sakta vilket meteorologerna hade sagt till väderapparna… Ibland stämmer det!

Flötestrolling

Klockan hade tickat på och visade strax efter halv nio och solen hade stigit upp och började värma på när jag drev in över en mindre håla där det stod stora stim av fiskar på ekolodet, och det tog inte lång tid innan ena baitrunnerrullen tog ton. Jag öppnade bygeln för att minska motståndet och satte ganska omgående in ett rejält mothugg. Båten vred runt och gäddan bjöd på bra motstånd, den tog några meter och slirbromsen lät sådär härligt som bara en slirbroms kan göra!
Efter en stund kunde jag håva en bättre gädda som visade sig vara 95 centimeter lång men inte så tjock, så kanske omkring 5 kilo.

Flötestrolling

Jag hade drivit bort från hålan där gäddan högg, så jag rodde tillbaka och såg till att hamna i rätt position innan jag började släpa min flöten bakom båten igen. Jag rodde in utmed en vass som låg lite skyddad från vinden och passade på att äta ett par äggmackor och sörpla i mig några koppar kaffe.

Flötestrolling

När jag satt med den sista slurken kvar i koppen så ser jag ena flötet börja vandra snabbt ut mot djupare vatten och baitrunnern börjar knarra gott igen!
Ett snabbt mothugg och jag möts igen av ett bra motstånd. Gäddan rusar några gånger och vill inte riktigt komma upp till ytan, Men efter en stund kan jag håva den och jag mäter den till 96 centimeter, den här va tjockare än den förra så 5 kilo plus skulle jag tippa på.

När allt är i ordning i båten igen och den sista slurken kallt kaffe har åkt ned så har även vinden lugnat sig lite till. Jag är även tillbaka vid den första djuphålan.
När jag var vid slutet av den och började vända runt så får jag ett riktigt härligt napp på flötet som blivit stillastående. Baitrunnern ger ifrån sig sitt magiska ljud och när jag drar till med ett rejält mothugg så blir det ordentligt stumt! Gäddan går tungt och gör några riktigt roliga rusningar där slirbromsen får jobba. Den här känns större och efter en stund kan jag håva den. När jag hade krokat av gäddan så lyfte jag snabbt in den i båten för mätning och vägning. Måttbandet visade 105 centimeter och vågen visade 7.21 kilo. Innan jag lyfte upp gäddan från håven funderade jag om det skulle vara möjligt att ta något bättre kort på den, men båten guppade lite för mycket för att få till något foto med självutlösare. Så det fick bli ett par snabba på mattan bara. Men jag måste se till att lösa det här problemet så jag kan ta lite bättre foton själv i båten framöver!

Flötestrolling

När gäddan hade simmat tillbaka så kom det en annan båt sakta glidandes, så jag snackade lite med dom innan jag fortsatte.
Fast jag hann inte komma mer än kanske 100 meter innan ljudet från baitrunnern åter hörs. Jag hade styrt båten utmed en kant där det går snabbt från 1 meter ned till 4-5 meter.
Mothugget satt stenhårt och igen så är det en bättre fisk. Efter en lite stökigare fight där jag håller på och få trassel så lyckas jag ändå landa gäddan och undvika kaos!
Den här gången hade jag även lite tur då tacklet satt i nätet efter håvningen, men ibland ska det väl vara så!
En tjock fisk på 100 centimeter som jag skulle tro vägde runt 6-7 kilo.

Flötestrolling

Klockan hade blivit halv tolv och jag hade lite annat att fixa med på eftermiddagen så jag tog en sista kort sväng över ett mindre område. Jag passade på att dricka upp det sista kaffet ur termosen och tuggade i mig ett par nygjorda bullar. När jag tog sista tuggan på bullen så drog det iväg igen. Jag satte snabbt in ett mothugg och fick bra svar, inte lika stor som de sista men jag kan snart lyfta in en gädda som mäter 93 centimeter.
När jag har släppt tillbaka gäddan så är det dags att plocka ihop prylarna och bege sig in mot land igen. Men vilken dag och premiär det blev, 6 gäddor upp och endast en var under fyra kilo, måtten blev 93, 95, 96, 100 och 105 centimeter!

När det nu har gått någon dag sen jag fiskade så har jag haft lite tid att reflektera kring det här med antal spön, olika metoder och båtar. Jag kan förstå folk som spinnfiskar när de säger att hugget från gäddan är det bästa som finns. Men för mig är det mycket bättre att se ett flöte försvinna eller en baitrunner som tar ton, spänningen och förväntningen som byggs upp på en hundradels sekund. Vad är det som gapat över min betesfisk? Pulsen är på max när man vevar in löslinan och sen sätter in ett rejält mothugg och möts av bra motstånd och snabba dunkningar och ett bugat spö. Hela det här händelseförloppet kan jag jämföra med en spinnfiskares förklaring av det där stenhårda hugget.

Grabbarna i båten jag snackade med hade en massa spön, fiskade säkert med 4-6 stycken. Jag kan förstå folk som trollar i stora sjöar som vättern där de har ute många spön, men där jag fiskade är det inga stora ytor. Man kan inte driva med vinden längre sträckor utan får vända ofta och djupen går verkligen upp och ned. Ibland kanske det inte lönar sig med kvantitet utan istället fokusera på kvalité. Fiskar man rätt för dagen så räcker det med ett par spön, eller bara ett. Men har man många spön får man lägga fokus på att veva upp, lägga ut och det blir mest en massa fix än fiska.

Visst förstår jag att fiskare vill ha fina och stora båtar som är anpassade till sitt fiske och då framförallt spinnfiske eller vertikalfiske med stora, fina och många ekolod. Men en gammal plasteka med två åror och ett enkelt ekolod fungerar bra det med!
Kanske är jag tråkig och bakåtsträvande eller är det så att vi som älskar metet föredrar det enkla, skitiga och lätt kaotiska som det blir i en liten, gammal och smutsig plasteka? För det är inte ofta jag ser folk som metar i stora fina båtar, eller jag kanske har fel?

Men i slutändan spelar det absolut ingen roll, jag är bara oerhört glad att det finns så många olika sätt och metoder att kunna uppskatta och älska sportfisket på, det finns något för alla!

Premiär i träskbåten

Förra veckan var det dags att vända runt på den gamla slitna plastekan och få i den i sjön, för det vankades flötestrolling. Suget efter att släpa ett par flöten bakom båten i hopp om att en fin gädda skulle fatta tycke för en betesfisk var rejält!

I höstas blev det nämligen inte många flötestrollingpass, utan istället blev det stort fokus på metet i ån. Men ett vårpass efter gäddorna kunde jag inte missa.
Så när båten hade hamnat i vattnet så var det dags att få ordning på utrustningen. På fredagen blev det tackelverkstad och riggning av spön så allt var tipptopp.

Som vanligt innan ett fiskepass har man svårt att somna, tankarna snurrar och man går igenom så alla grejer är med och har jag gjort allt jag kan för att få till en så bra presentation som möjligt, man har helt enkelt fiskefrossa… Underbart!
När så klockan ringde 05:00 på lördagsmorgonen var man snabbt ur sängen och efter att kaffet runnit ned och termosen fyllts till bredden så satt jag snart i bilen.

Vädret skulle vara molnigt och med en svag vind till en början av dagen för att sedan öka. Men jag möttes av en härligt röd soluppgång på en spegelblank sjö.

Fötestrolling efter gädda

Efter alla prylar hamnat i båten och ekolodet, spöhållare och spön riggats upp så var det bara att ta sig ut ett par hundra meter innan man kunde börja fiska. Ekolodet visade en vattentemperatur på 7 grader. Jag började sakta ro utmed en större vass där djupet är 1.5 meter och i slutet av vassen kommer det ett stenigt parti där det blir något djupare. När flötena når stenkanten så blir det genast rörelse på det närmste stenarna. Först tror jag det är en mindre gädda som attackerat. Men sen lugnar det ner sig, så jag stannar en stund och tar fram kameran. Jag hinner ta några bilder sen ser jag i ögonvrån hur det innersta spöt bugar och sen börjar rullen ge i från sig sitt magiska ljud. Jag fäller snabbt över bygeln så gäddan får så lite motstånd som möjligt. Efter 5-8 sekunder så sätter jag in ett bestämt mothugg och möts av ett rejält svar. Gäddan rusar och tar lina direkt, sen gör den några huvudskakningar och jag känner hur den ena kroken släpper. Sen tar det bara ett par sekunder till innan den andra kroken släpper… Adrenalinet byts snabbt ut mot tomhet och ilska, svordomarna ekar över den spegelblanka sjön. Men efter några minuters meningslös ”tycka synd om mig själv” känsla så är det bara att släppa det och fortsätta.

Fötestrolling efter gädda

Jag ror vidare utmed kanten och efter kanske femton minuter så dyker flötet igen och baitrunnern börjar ticka. Men den här gången möts jag inte av något bra svar efter mothugget, en mindre gädda hade valt att bita över min betesfisk.

Jag krokar av den i vattnet, sätter dit en ny betesfisk och precis när jag ska börja ro igen så hugger det, precis bredvid båten. Men igen är det en mindre gädda.

Fötestrolling efter gädda

Efter den gäddan så blir det väldigt lugnt, jag nöter vidare ut med kanterna men det händer inget mer. Vinden ökar rejält och det snabbt, så jag glider in i en lugn vik för att äta äggmackor i solen, riktigt skönt att få vila huvudet lite från vinden.

Vid halv elva bestämmer jag mig för att göra en sista drift med vinden över den djupare delen av sjön. Det står mycket betesfisk samlade i hålorna så förhoppningsvis ska väl en gädda hugga… När jag börjar närma mig slutet av driften så gungar det till rejält på ena spöt och baitrunnern börjar skrika, äntligen!
Efter mothugget så möts jag av bättre motstånd. Gäddan käftar emot och vill inte riktigt följa med in, men snart kan jag håva den. Jag krokar av och låter den vila en stund i håven och tar sen ett par snabba bilder på mattan innan gäddan får simma tillbaka.

Fötestrolling efter gädda

Klockan har hunnit bli närmare tolv, vinden har ökat ännu mer och det gungar bra i den gamla träskbåten. Så jag bestämmer mig för att göra ett sista försök utmed stenarna igen, kanske kunde jag lura gäddan att hugga igen innan jag bryter. Men tyvärr dyker aldrig flötet mer den här dagen så det var bara att packa ihop och bege sig hemåt.
Även om jag tappade en bättre fisk och vinden var envis som dök upp tidigt, så lyckades jag ändå få en 5 kilos och det är inte fy skam!
Sen var det riktigt gott att återigen få släpa flöten bakom den gamla träskbåten.

Fötestrolling efter gädda

Ska man gå i vinterdvala eller inte

Ja det är väl den stora frågan, ska man gå i vinterdvala? Ska man släppa fisket ett tag och vänta in våren när det är öppet vatten överallt, fiskarna börjar vakna till liv och det blir varmare och ljusare kvällar.
Men jag tycker verkligen om alla våra årstider, alla har sin charm och skapar olika möjligheter i fisket, för det är väl så att fisket styr ens liv?
För när andra längtar efter vårvärmen så vill de sitta ute på sin balkong, uteplats eller altan och njuta av de första solstrålarna. Då längtar jag efter att få nöta sönder skinnet där bak i en båt eller vandra långa sträckor utmed en å för att kanske, men bara kanske få möta en av de stora individerna från sjöarna eller åarna. Det är vår för mig, det är magiskt!
Men är det så att den långa vintern bara är något jobbigt som man måste uthärda i väntan på öppet vatten? Vissa gillar ismete och pimpelfiske och spenderar vintern på isen. Jag själv gillar ismete, men tyvärr bor jag i de södra delarna av landet så det blir oftast bara några enstaka pass. Problemet är att isen varken försvinner eller är gångbar här, den bara ligger där som en irriterande kall filt över sjöarna. Så vad ska man göra, ska man gå i vinterdvala, planera vårfisket, kolla kartor, planera lite till, läsa böcker eller bara sitta hemma och må dåligt i soffan för fiskesuget är outhärdligt, nästan farligt högt?
Problemet för mig är att när jag sitter och planerar så får jag ett alldeles för stort fiskesug, så det slutar alltid med att jag måste lugna suget med att göra något dumdristigt som att åka och fiska i oftast väldigt dåligt väder…
För det är märkligt, i veckorna när man tyvärr måste jobba då är det bra väder. Sen kommer helgen och det blir direkt snö, regn, blåst och kanske ännu mer regn, snö och blåst! Men fiskesuget eller begäret, det är för starkt för att tänka klart, så man beslutar sig för att leta upp öppet vatten och kanske, men bara kanske lyckas lura en fisk.
I lördags var det inget undantag, väderapparna lovade det vanliga helgvädret, blåst, snö och regn. Men jag packade in gäddmeteprylarna i bilen på fredagskvällen och begav mig av till ån för att köra lite statiskt bottenmete.

Bottenmete efter gädda

Platsen jag hade valt ut tidigare i veckan har en större djuphåla och ganska lugnt vatten så det borde finnas några hungriga sjövargar där.
Jag var framme lite innan 07:00 på lördagsmorgonen och jag hade förberett så mycket jag kunde hemma dagarna innan, så jag fick snabbt ut mina döda betesfiskar på ett par platser. Sen var det bara att fälla ut stolen och leta upp termosen för att få i sig lite av det svarta guldet. Än så länge var det uppehåll och platsen jag satt vid låg ganska skyddad mot vinden, så det var faktiskt rätt skönt. Men det skulle snart ändra sig.

Bottenmete efter gädda

När jag suttit ett par timmar utan ett endaste pip i larmen så valde jag att veva upp och kasta om betesfiskarna på ett par nya platser. Nu började det snöa lätt, och vinden hade ökat så den där känslan att det faktiskt var rätt skönt ute hade försvunnit.
Mer kaffe slank ner och några äggmackor gjorde gott, klockan tickade på och snön ökade men larmen förblev tysta. Så när det återigen gått ett par timmar så valde jag att veva in för att byta betesfiskar för att se om det kunde göra någon skillnad. Jag roade mig med att göra några upphopp på stället för att få igång blodcirkulationen och det kalla lederna. Sen blev det stolen igen för mer kaffe och äggmackor.

Bottenmete efter gädda

Nu hade jag varit ute i närmare 6 timmar, larmen hade varit tysta och det hade snöat och blåst rejält de senaste 4 timmarna. Tankarna började gå mot att faktiskt åka hem, men då händer det där magiska. Larmet tar ton och sakta lämnar det lina från rullen. Jag sätter snabbt in ett rejält mothugg. Känns som en bra fisk, den stånkar på och kylan är bortglömd och adrenalinet har gjort mig helt varm i kroppen. Sen händer det, det där som inte får hända, det tar helt stumt. Gäddan har lyckats gå fast och loss, istället sitter mitt tackel fast i något. Jag sliter och drar, svär o börjar frysa igen. Efter mycket kämpande så får jag upp ett halvt träd till ytan. Sen släpper krokarna sitt fäste och flyger mot mig som en kula men som tur är missar och fastnar istället i ett träd bakom mig… Det var droppen, jag vevar in det andra spöt och packar ihop allt, under tiden jag har kämpat med träden så har det slutat snöa och istället gått över till regn, så det mesta är blött och jag fryser.
Men väl i bilen och värmen på max så börjar jag återhämta mig och ganska snabbt fylls huvudet med nya tankar om att det kanske kan bli ännu ett pass nästa helg.

Jag tror nämligen inte att vinterdvala är något för mig. För tycker man det är roligt att sitta ute i snö, regn och blåst för att endast tappa en gädda och istället få ett träd på 6 timmar, då kommer vårfisket vara helt magiskt!

Bottenmete efter gädda

Till sist vill jag bara tipsa er som letar efter möjligheter att trycka upp en logga till en tävling, ett teamnamn eller liknande på t.ex kläder, dekaler och måttband att kolla in min Facebook sida för mer information. Ensamvargens Fiske
Eller kontakta mig direkt via mejl, ensamvargensfiske@gmail.com för mer information.