Premiär i båten och gäddor i håven

Jag vaknade med ett ryck i lördags morse, insåg snabbt att det var mobilen som brummade och det var dags att gå upp. Jag tog mig snabbt ut i köket och fick igång kaffet, kollade ut genom fönstret för att försöka få en uppfattning om vädret, men klockan var ens inte fem och det var becksvart ute… Jag intalade mig själv att det inte regnade, men försökte ändå flera gånger titta ut fast jag möttes hela tiden av samma becksvarta syn medan jag åt fil och flingor. Kaffet hade runnit ned under tiden och termosen fylldes upp, burken med mackorna lades ned i väskan och kläderna drogs snabbt på innan jag öppnade ytterdörren. Det regnade ute…
Jag packade snabbt in det sista i bilen och tänkte att det slutar nog snart. Väl framme vid sjön regnade det ännu mer, så regnkläderna åkte på och sedan var det bara att börja bära ned grejerna till båten för nu skulle det bli premiär i dubbel bemärkelse. Höstsäsongen efter de gröna ilskna damerna skulle starta och det skulle även bli premiär i nya båten. En gammal blå Ryds 425 som jag köpte för några tusenlappar i slutet av augusti. Inget lyxåk, inte ens i närheten men en perfekt båt till flötestrolling, och det är allt jag begär! Jag kommer fixa till detaljerna med tiden för att få den precis som jag vill.

När prylarna var i båten, så sköt jag ut den från bryggan och efter bara några meter så avtog regnet och sjön låg snart spegelblank. Inte det mest optimala gäddvädret men det är ändå något speciellt med en spegelblank sjö!
Väl framme vid dagens startplats kunde jag stänga av pannlampan och började rigga spöna och efter några minuter låg det första flötet ute, en alltid lika härlig och förväntansfull känsla infann sig. Att se ett flöte är för mig något magiskt, när som helst kan det försvinna och kanske är det just det som är så magiskt, det visuella att flötet är där ena sekunden och nästa är det borta…

Jag rörde mig sakta fram över sjön, betesfiskarna hade jag på 1,5 meter respektive 2,5 meter under ytan till en början men justerade dem under fisket gång.
Djupet där jag började fiska höll sig omkring 3,5 – 5 meter. Sen planar det ut och det blir ett djup mellan 3-4 meter på ett rätt stort område med lite branter och öar här och var.

Efter knappt tjugo minuter så dök ena flötet och baitrunnern började knarra sådär härligt! Jag fällde snabbt över bygeln på rullen för att minska motståndet för gäddan innan jag plockade upp spöt från spöhållaren och vevade in löslinan mellan mig och sjövargen. Jag satte in ett mothugg och möttes av bättre motstånd, jag gjorde ännu en svepande rörelse med spöt för att försäkra mig om att krokarna satt. Gäddan svarade med att göra en härlig rusning så slirbromsen fick jobba lite. Efter några rusningar och rejäla knyck i spöt kunde jag tillslut håva höstens första gädda. En bra första fisk på 5-6 kilo och en längd på 97 centimeter.
Medan gäddan vilade sig i håven tog jag fram kameran och stativ för att föreviga min första gädda i nya båten och den första vargen för hösten!

Jag fortsatte sedan fram över den spegelblanka ytan, efter en stund kom det även lite dimma krypandes över sjön men som tur var så försvann den efter kanske en timme och istället blev det lite vind så ytan krusade sig. Jag gled sakta utmed en kant och helt plötsligt så började rullen skrika från innerspöt, men tyvärr spottade gäddan.
Fast det var skönt att höra ljudet då det hade varit väldigt tyst i några timmar. Det enda ljudet jag hade hört förutom fåglarna var från en röjsåg långt bort, det var inte en enda båt till ute på sjön. Jag åt mina äggmackor, drack mitt kaffe och bara nöjt av tillvaron!

De mörka molnen hade börjat lätta lite på himlen under förmiddagen och när klockan var lite efter elva kom jag ut på ett plattare parti av sjön där djupet var cirka 3,5 meter när det fullständigt vrålade till i högerspöt och det sprutade ut lina. Jag satte snabbt in ett mothugg och båten vred runt sig och jag möttes av rejäla knyck i spöt, jag stod med ett enormt leende och ett underbart adrenalinpåslag och drillade ännu en gädda. Efter en fight med flera rusningar kunde jag håva ännu en bättre fisk. Denna var lite grövre än den förra och hade några centimeter till men då den hade gapat rejält över betesfisken och det tog lite tid att få loss krokarna så valde jag att inte ”kladda” för mycket utan lät gäddan få gå tillbaka direkt efter den fått vila en stund i håven. Men uppskattade den till att vara strax över 100 centimeter och omkring 6-7 kilo.

När klockan blev tolv så var det dags att bryta och bege sig hemåt till verkligheten igen, men jag klagar verkligen inte på min premiär, två bra fiskar och jag fick lite information kring detaljerna i båten. Så det känns som det kan bli en riktigt bra höst!

 

Äntligen höst och snart gäddpremiär

Då var den äntligen här, hösten!
Det är antagligen inte alla i vårt avlånga land som blir lycklig när man nämner äntligen och höst i samma mening, men de som diggar gäddfiske är oftast en skara människor som uppskattar det…

Själv tycker jag det har doftat höst ett tag nu och temperaturen i sjöarna har sjunkit och det börjar bli dags för höstpremiär.
Så förhoppningsvis kan jag skjuta ut båten från bryggan till helgen och röra mig fram över vattnet med ett par flöten släpandes bakom och med lite tur även få höra det magiska ljudet från baitrunnern när en gädda har gapat över en betesfisk.
Adrenalinet fullständigt exploderar i kroppen när det börjar knarra i rullen, man ger gäddan någon sekund innan ett rejält mothugg sätts in och har man tur så vrider sig båten och spöt böjer sig kraftigt. Sen bjuder damen upp till en härlig dans med rejäla rusningar innan hon kan säkras i håven. Fiskefrossan infinner sig, man blir alltid lite lätt skakis i benen, antagligen av allt adrenalin och lycka. För det är något speciellt med årets första höstgädda!

Men innan det ens är dags att ge sig ut så måste saker och ting förberedas, betesfisk måste fixas, krokar, flöten och övrig utrustning måste ses över och tackel måste knytas. Batterier måste laddas, väskor ska packas och ja allt vad det nu är som måste vara i ordning innan det ens kan bli tal om att skjuta ut båten från bryggan…

Betesfisk… Det är alltid ett dilemma, för har man ingen betesfisk går det inte meta eller flötestrolla efter höstens argsinta skönheter.
Visst skulle jag kunna använda vobblers, gummibeten och allt vad som nu finns på marknaden, men det lockar inte, inte alls faktiskt. Jag gillar, eller rentav älskar mitt predatormete och jag accepterar allt ”slit” som följer med valet av metod.
För det är oftast ett slit att få fram bra betesfisk. Men det har sin charm på något sätt också, kan jag tycka…
Igår var jag och flötmetade mört i en liten skogssjö ett par timmar efter jobbet, idag var jag och placerade ut mörtstugor i samma vatten.

Resultatet efter mitt korta flötmetepass var magert, vädret var allt annat än bra. Men jag fick några mörtar av bättre storlek och det räckte för att jag skulle släpa ned två mörtstugor till sjön. Det är väldigt sällan dessa skogssjöar ligger precis vid vägen och inget undantag nu heller. Jag fick gå någon kilometer genom skog, sly och hästhagar med dessa mörtstugor… Och har jag otur så ger dessa stugorna noll mörtar… Men jag accepterar det och det har som sagt sin charm!

Vill man veta hur jag har gjort mina mörtstugor kan man läsa det här: Bygg en mörtstuga

Men allt det där ”slitet” glöms bort när det magiska ljudet från baitrunnern hörs och spöt böjer sig djupt vid mothugg, magiskt!

Så nu är äntligen hösten här och gäddsäsongen kan börja, underbart.

En guldklimp i vardagen

Då var semestern över för den här gången, vemodigt kan tyckas och visst var det med tunga steg man återigen steg in genom dörren till kontoret förra veckan… Men allt har sin tid brukar ju de som vet saker säga, så jag får väl tro på dem, fast nej vänta nu…
Efter sommaren kommer ju en helt magisk årstid, hösten!
Det kan väl i och för sig stämma att allt har sin tid, men är man besatt av fisket och i mitt fall mete så styrs ens liv efter arter och metoder snarare än månader och vad det nu kan vara som ingår i de förutbestämda årstiderna?

Hösten för mig är som sagt en magisk årstid, inte för att det börjar bli mörkare och kallare ute, utan för det vankas gäddmete!
Suget efter jakten på de stora damerna kommer alltid smygandes runt slutet av augusti, man börjar bygga upp en släng av rejäl abstinens. Det blir oftast svårt att faktiskt fokusera på annat fiske, istället börjar man fundera, planera och bygga upp förväntningarna kring höstfisket efter gädda, galet roligt!

Fast innan gäddsäsongen kan påbörjas ska jag åka iväg och avsluta sommarmetet kan man väl säga, så nästa fredag styr jag bilen bort från Småland och ut på äventyr!
Det ska bli riktigt skoj och något jag ser fram emot.

Men igår tog jag mig ändå ut på lite trevligt afterwork fiske, sånt där mysigt mete där äggmackor äts medans man stirrar på quivertoppen, man vippar i sig kaffe och fortsätter stirra på toppen. Beten byts, slangbellan går varm och ibland bugar sig spöt och drillen kan påbörjas. Mysfiske helt enkelt!
Det finns inga direkta planer eller stora förhoppningar på stor fisk, utan fisket går ut på att bara få vara ute vid vattnet, äta sina mackor och drilla lite fisk.

Jag fiskade med lite olika beten som ost, korv, räka, bacon och bröd.
Förhoppningen var att kunna lura en färna till att hugga och efter kanske 10 minuters fiske med en bit ost på kroken fick jag ett snabbt hugg och jag krokade. Fast fisk men det var ingen färna utan en brax på knappa 2 kilo skulle jag tro, den fick simma tillbaka omgående.
Var nog min första brax på ost…

Min plats för kvällen, ett mindre hav av växtlighet…

Jag bytte beten och provade lite olika platser men jag fick mest någon enstaka mört på bröd och en liten brax. Visst jag skrev innan att jag bara ville drilla lite fisk, men brax på strax över 1 kilo är kanske inte det mest spännande…

När så mörkret började komma så avtog aktiviteten och jag kunde börja fiska med bröd på kroken utan att småfisken attackerade den omgående. Efter kanske fem minuter fick jag några snabba bugningar och jag krokade. Den här gången var det lite mer fart i grejerna och snart kunde jag håva en guldklimp. En fin sarv på 780 gram.

Ny brödbit åkte på kroken och kort efter den hamnade i vattnet nappade det igen och jag krokade, fast fisk igen!
Men tyvärr bara för en kort stund… Det kändes som en sarv i liknande storlek som den första. Och efter den hade släppt blev det väldigt tyst på min plats och efter en stund bröt jag för kvällen och packade ihop.
Afterwork fisket blev helt klart godkänt, det var enkelt, avkopplande och oplanerat. Precis som jag hade tänkt mig det.

Men nu var det nog det sista oplanerade fiskepasset på ett tag. För som sagt, snart är hösten här på riktigt och då gäller det att vara redo, taggad och ha segt skinn i röva!
För då ska det nötas gädda och jag längtar!

Vad tusan håller jag på med…?!

Jag har i mina senaste inlägg på bloggen skrivit om att det har varit fullt upp, vilket det verkligen har varit!
I mitt senaste skrev jag även följande:
”Men gillar man mete så tror och hoppas jag att ni kommer bli väldigt nöjda framöver!
För det jobbas på som små flitiga myror i bakgrunden…”
Jag tänkte nu berätta lite mer vad det här handlar om som jag har jobbat med.

Men innan jag fortsätter så ska jag säga att jag har inte jobbat med det här själv. Jag blev kontaktad av Tomba, som driver bloggen Semispecimen, för ungefär en månad sen. Han ville göra något mer för metet, få det synligare och mer samlat. Något jag själv hade funderat på ett tag! Så jag ställde några frågor till honom, fick svar och sen var vi överens.
Sedan dess har det varit full fart!

Så här skriver Tomba själv:
Allt sedan jag började blogga och blev lite mer insyltad i detta med metevärlden så förstod jag snabbt att det saknades någonting. Kanske hade jag levt i en bubbla av att allt var som vanligt och att mete kanske inte var något sådär värst populärt. Antalet artiklar som riktas åt oss inbitna metare var och är nära nog noll. Men bloggen blev snart populär. Populär på ett sätt jag aldrig hade lyckats föreställa mig. Det är både nybörjare och gamla rävar som läser och skickar beröm och klagomål. Varje dag så hittar nya läsare till bloggen. Allt detta är ju givetvis fantastiskt kul för mig. Men det är lika sorgligt för metet på ett sätt. Det finns ett sug därute, och det finns ett enormt tomrum att fylla.

Semispecimen kommer aldrig att göra det.

Jag fick en idé. Varför inte samla allt som rör mete på en och samma plats? En plats där semispecimen kan vara en mikroskopisk del av det stora hela. Det är här jag lämnar semispecimen och går vidare..

Jag kan inte göra något sånt här ensam, funderade jag för mig själv. Så jag tog kontakt med ensamvargen som drivit sin blogg pararellt med mitt. Hans approach är dessutom väldigt saklig och seriös. Något jag inte alltid är världsmästare på. Så jag messade honom och berättade om mina funderingar. Han hakade på direkt. En simpel tanke. Ett community för metare, av metare. Väldigt simpelt.

Vad ska den innehålla? Allt som rör mete, väldigt simpelt.
Vill ni läsa hela Tombas inlägg så går ni till hans blogg Semispecimen och läser alla hans tankar kring projektet men där får ni också ännu mer information vad vi kommer bjuda på i framtiden!!

Här kommer en ”officiell” förklaring på vad det är vi jobbat med.
Efter det kommer lite egna tankar kring metet i Sverige idag.

Metet är idag litet och inte särskilt synligt inom svenskt sportfiske och vi båda kände att något måste göras. Så vi bestämde oss för att starta upp ett projekt ihop och få med så många som möjligt på den här resan. Både branschfolk, media, sportfiskeprofiler och såklart alla som metar eller vill börja meta.
Detta för att vi vill göra metet synligare inom det svenska sportfisket och för att få fler att börja meta!

Vi saknade också en plattform dit alla som gillar mete kan gå till för att få information om till exempel nyheter inom branschen, nya artiklar, bloggar och annan intressant och rolig meteinformation. Men man skulle även kunna ställa frågor, skapa intressanta diskussioner, dela foton och videos från sitt egna fiske.
Så vi har startat Swedish Anglers – Ett mete community av metare för metare!

Så om ungefär en vecka kommer det att finnas en hemsida där vi bland annat kommer publicera guider till de som är nya inom metet, intervjuer med både svenska och utländska sportfiskare, recensioner av produkter och duktiga gästskribenter!
Vi kommer också starta upp en Facebookgrupp som man gärna får gå med i och ställa frågor eller dela med sig av sitt egna mete, ladda upp bilder och videos samt skapa ämnen som kan diskuteras av likasinnade. Helt enkelt en trevlig mötesplats!  
Men vi kommer också att dela nyheter och information från branschen i gruppen, tips på bloggar och blogginlägg, Youtube tips m.m. Det kommer även hållas roliga tävlingar med fina priser.
Vi vill som sagt samla allt på ett ställe för metare av metare!
Sen kommer det finnas en Facebooksida och ett Instagramkonto, men mer information om det kommer senare. 

Med det sagt så tänkte jag skriva lite kring mina egna tankar om metet i Sverige och vad vi kanske kan lyckas med, tillsammans. Alla som på något vis gillar metet eller sportfisket i allmänhet!

Metet är som sagt inte särskilt stort i Sverige men för den delen tycker jag inte att det ska vara näst intill osynligt inom det svenska sportfisket!
Oftast dyker det upp en eller ett par artiklar i början av sommaren med ”så metar du sutaren” i någon av fisketidningarna. Det är kanon för de som vill prova på, absolut!
Men för oss som redan vet hur man metar sutare, vad finns det av intresse för oss?
Knappast något skulle jag säga, tyvärr!

När det blir svenskt rekord, på säg ruda, dyker det upp en liten notis. Men inte mycket mer. Varför blir det ingen längre intervju eller en större artikel från fångstmannen om hur det gick till när han/hon fångade denna bjässe? Det hade jag velat läsa om!
Jag gillar inte att jämföra fiskemetoder och arter, men för att visa lite skillnad ska jag göra det ändå.
När det svenska gäddrekordet slogs, (ja jag vet, det är absolut inte rättvist) dök det upp filmer på Youtube, intervjuer med fångstmannen. Det gjordes också en otroligt läcker trämodell av gäddan som avtäcktes på årets Sportfiskemässa och SVT uppmärksammade det! Helt galet stort!
Nu säger jag inte att SVT ska uppmärksamma ett nytt svenskt rudarekord, även om det hade varit lite fräckt! Men så ser tyvärr skillnaden ut idag.
SVT kontra en notis… Igen, ingen rättvis jämförelse från mig själv och jag vet att spinnfisket efter predatorer är riktigt stort idag, metet är litet… Men ändå!

Vad är det mer för skillnad mellan spinnfisket och metet?
Hur kommer det sig att spinnfisket får synas så mycket mer? Kan det vara så att personerna i spinnfiskebranschen har varit riktigt smarta? Antagligen!
Vad jag tror så har de gått ihop och gjort ett rejält jobb tillsammans, och de har gjort det riktigt bra, för idag syns verkligen sportfisket och framförallt spinnfisket efter gädda och abborre! Sen promotar de självklart sina egna prylar men de har en hälsosam konkurrens för att fortsätta hålla det synligt och ser till att det hela tiden växer.
Inom metet finns det inte så många aktörer tyvärr och de som finns har inte riktigt samma förutsättningar. Så de sliter på, var och en för sig… Men tänk om vi kan börja samla ihop dem? Butiker, återförsäljare och tillverkare som är synliga tillsammans även inom metet om än i en liten skala så kan det kanske vara en start på något större…

Det känns även som metet har fått lite mer plats inom det Svenska sportfisket den senaste tiden.
Framförallt predatormetet med deadbaits.
I 2017 års ”napp och nytt” finns det en väldigt bra artikel om deadbaitmete skriven av Oscar Trowald som är en mycket duktig predatormetare! Det är det här jag tycker är riktigt roligt, att ABU väljer att ta med en sådan artikel då de är marknadsledande inom mycket och är en väldigt stor aktör inom sportfisket. Så väljer de att visa upp metet är det ju verkligen positivt och därmed blir det väldigt synligt!

Så jag tror och hoppas att det jag och Tomba har jobbat på även ska bidra till att göra metet mer synligt för den bredare massan av sportfiskare i Sverige. För det känns som det ligger rätt i tiden, metet är på väg tillbaka inom det svenska sportfisket!
Har du som läser det här något tips eller en tanke som kanske kan hjälpa antingen oss eller metet på något vis, hör gärna av dig!

Christian & Tomba

Deadbait Mete Del 1 – Statiskt Bottenmete

Introduktion

Statiskt bottenmete med dött bete efter gädda kan vara en riktigt effektiv och rolig metod.
Jag tänkte gå igenom lite vad som behövs, hur prylarna kan användas och hur man kan tackla upp. En enkel nybörjarguide kring det väsentliga för att komma igång med statiskt bottenmete med dött bete.

Det finns några Youtube klipp med i inlägget som förklarar lite mer ingående och även några länkar till andra sidor där vissa delar förklaras bra och enkelt.

Markörflöte och sänke

Jag börjar att skriva om något jag tycker är viktigt innan ens fisket påbörjas på en ny plats, nämligen att kolla av botten och djup på den tänkta fiskeplatsen. Det kan se riktigt hett ut från land men du har ingen aning om vad som finns under ytan.
Har man inte tillgång till båt och ekolod så går det bra att använda ett flöte och sänke.
Viktigt är att flötet har hög flytförmåga så den kan pressa sig upp till ytan även om det skulle vara lite sjögräs eller annat skräp på botten. Det finns speciella flöten för den här metoden och de kallas Marker Floats och används mycket vid karpfisket.

Deadbait Mete

När det kommer till sänke så fungerar ett vanligt päronsänke på 25-50 gram för att kolla djupet ihop med flötet. Men även här finns det speciellt framtagna sänken som dras hem över botten, dessa sänken har oftast små klor eller liknande och får på så vis med sig tillbaka en del av vad som finns på botten som sjögräs, grenar med mera
Man får även en indikation om hur botten ser ut på sin tänkta plats, det går alltså att känna om det är hård eller lös botten.
Sänket dras sakta hem över botten, det rör sig då olika om det är grus, sten eller till exempel sjögräs. Registreringen från sänket går igenom flätlinan så det blir olika rörelser i spöt beroende på botten.
Det finns spön, Marker Rods som är framtagna till ändamålet.
Fast ett kraftigare haspelspö fungerar också bra, men en haspelrulle laddad med flätlina är ett måste för att kunna känna registreringen från sänket när det dras hem över botten.

För att kolla djupet så går det att göra på följande sätt.
Man kastar ut flöte och sänke på sin tänkta plats, spänner upp linan så flötet är vid botten. Innan man kastar ut behöver man mäta ut säg 50 centimeter från bygeln på haspelrullen och upp på spöt, sätt en tejpbit eller om det står något på spöt så kan man komma ihåg bokstaven. Sen är det bara att lossa på slirbromsen och dra ut lina från bygeln och upp till markeringen gång på gång tills flötet kommer upp till ytan. Har linan dragits ut säg 3 gånger från bygeln till markeringen så vet man att det är ungefär 1.5 meter djupt på platsen.

Här är en kort film som förklarar det lite mer och kanske lättare att förstå.

Jag har gjort en annan lösning på min setup än den som visas i filmen.
Jag har tagit en nylontäckt stålwire och gjort en tafs på knappt 30 centimeter, i toppen har jag limmat fast en ”flytboll” som då lyfter upp min tafs från botten, sen är det en running rig ögla ovanför bollen. Man trär i linan genom öglan sen träs det dit en buffer bead, till sist knyts flötet dit.
Tänk även på att mäta din ”tafs” så den längden kan dras av när djupet mäts.
Hur en running rig ser ut visas på en bild längre ned i texten.

Running Rig, flöten, spön och allt annat plus lite till som behövs för att börja med deadbait mete finns hos Metebolaget.se

Deadbait flöten

Det finns lite olika varianter på flöten som är speciella för just statiskt bottenmete. Jag tänkte visa två modeller.

Det första är ett förtyngt deadbait pencil flöte.Deadbait Mete

Det här flötet fiskas så att endast en liten del av toppen syns, när gäddan lyfter upp betet reser sig flötet och indikerar napp, det fiskas bäst ihop med en running rig set up.
Används en running rig så blir det mindre motstånd för gäddan, men samtidigt en större tyngd att spänna upp flötet emot vilket minskar risken att gäddan ska spotta ut betet.
Det bygger på ungefär samma metod som lyftmetoden för sutare, karp, ruda osv. Här är en förklaring, dock på Engelska.
Man måste loda djupet ordentligt så flötet står rätt i vattnet. Jag personligen använder mig väldigt sällan av den här metoden, jag tycker inte det indikerar napp lika bra som nästa flöte jag ska visa.

En bufferbead över lekandet och sänket sitter fast i en running ring - En running rig.

Så här ser en running rig ut, eller ett glidande bottenmete – En bufferbead över lekandet och sänket sitter fast i en running ring.

Det andra flötet är ett vanligt deadbait pencil flöte, här finns det ingen inbyggd tyngd. Det här flötet fiskas på överdjup, det har alltså längre avstånd mellan bete och flöte än djupet man fiskar på. Jag brukar ha omkring 50-60 cm överdjup.

Stefan Jarls fina flöten.

Stefan The Specimen hunter Jarls fina flöten.

Linan spänns upp så att flötet står lite snett i vattenytan, när gäddan lyfter upp betet från botten så lägger sig flötet på ytan. Den här metoden är extremt känslig och du ser minsta pill. Här kan man använda sig av enbart några blyhagel på sin up-trace som tyngd, då blir det knappt något motstånd när gäddan tar betesfisken och risken att den spottar är avsevärt mindre.

Deadbait Mete

Up-trace med några blyhagel på för att kunna spänna upp flötet lite och sedan ett vanligt trekrokstackel

Flötesstopp sen en glidhake och en gummikula som skyddar knuten till lekandet där up-tracen knyts fast

Flötesstopp sen en glidpärla och en gummikula som skyddar knuten till lekandet där up-tracen knyts fast

Här är en bra förklaring på hur det fungerar, även denna på Engelska. Deadbait Rig.

Nappalarm

Något som underlättar vid statiskt bottenmete med död betesfisk är ett nappalarm. Anledningen till det är att oftast fiskas det med flera spön samtidigt och då kan det vara svårt att ha kontroll på flötena. Sen kan det vara rätt skönt att kunna slappna av lite i en stol med en kopp kaffe.
Fast det är inte nödvändigt med larm, det går såklart att förlita sig på flöten.

Det fungerar även att fiska utan flöte och förlita sig helt på nappalarmet, då använder jag mig av running riggen som jag visade tidigare i inlägget. När gäddan lyfter betet och simmar iväg så signalerar larmet om napp. Känsligheten från ett pencil flöte tappas dock om gäddan bara lyfter upp betet försiktigt och står still när den börjar svälja det, så kan man så rekommenderar jag att använda både flöte och nappalarm.
Det finns många olika modeller av larm från det allra enklaste till de riktigt dyra. Vid gäddmete går det bra med enklare varianter. Wychwood gör bra, enkla och billiga larm.
En funktion jag rekommenderar att man ska ha på larmet är ställbar känslighet. För blåser det mycket så är risken stor att det piper i larmet i tid och otid.

Drop arm indikator

Någon form av drop arm indikator är nästan nödvändig för att kunna ha bygeln öppen på rullen så det skapas så lite motstånd som möjligt när gäddan tar betet. Det går att fästa linan i ett gummiband på spöt, men det är inget jag egentligen rekommenderar då man tappar nappindikationen som en drop arm ger.

Deadbait Mete

Ett par olika drop arms

Indikatorn ska fästas på den bakre banksticken, sen får spö och rulle justeras så det hamnar i nivå med indikatorn. Linan fästs i klippet eller låsningen på drop armen och sen spänns den upp så pass att indikatorn sitter precis under spolen på rullen.

Jag länkar till ett klipp där det visas hur det ska sättas upp och hur det fungerar i grunden.

Det finns lite olika modeller av dessa drop arms.
Jag använder två varianter, en är Fox Pike Swinger Indicator med en justerbar vikt på så jag kan ställa in den efter olika förhållanden, det finns även drop arms från Fox utan justerbar vikt.

Deadbait Mete

Fox Pike Swinger Indicator

Deadbait Mete

Linan låser man i haken precis under spolen

Den andra drop armen som syntes på bilden har jag gjort själv ifrån en nappindikator eller hanger som används till karpfisket. Jag har plockat bort kedjan som satt där från början och bytt ut mot ett snöre så jag fick rätt längd, sen satte jag dit en krympslang över snöret för att göra den lite styvare. Anledningen till att jag har två olika är att den från Fox med justerbar vikt passar bättre till running rig set up medan min hemgjorda fungerar perfekt till pencilflötet tillsammans med några blyhagel på up-tracen då den inte väger så mycket.

Mitt hemmabygge, fungerar riktigt bra!

Mitt hemmabygge, fungerar riktigt bra!

I all sin enkelhet fungerar alltså en drop arm på följande vis.
När gäddan plockar upp betet och simmar bort ifrån dig så lossnar linan från klippet, indikatorn faller ner och larmet tar ton. Skulle gäddan simma emot dig så åker indikatorn nedåt fast med linan kvar i klippet och larmet tar ton. På så vis ges indikation att man har napp oavsett vilket håll gäddan simmar.

Betesfiskar & tips kring betesfisk

När det kommer till betesfisk så finns det många varianter och de flesta arter fungerar, men det som kännetecknar just deadbait mete är saltvattensfiskar. Sill och makrill är de vanligaste som används, fast självklart går det bra med sötvattensfiskar som mört, sarv och björkna. Anledningen till att saltvattensfiskar fungerar så bra är att dessa är väldigt feta och oljiga vilket gör att de sprider större doftspår i vattnet som gäddan snabbt känner. Ett tips är att ta en kniv och skära några snitt i sidan på betesfisken för att snabbare få ut doftspåren. Använder man stora betesfiskar som makrill kan det vara bra att dela dessa på mitten, så sprids dofterna snabbare och du får samtidigt två beten av en fisk.
Är betesfisken lite mindre räcker det att bara skära av huvudet för att få samma effekt.

Ett annat tips är att använda en spruta och oljor från till exempel lax, tonfisk eller lever.
Min favorit är laxolja.

Deadbait Mete

Fyll sprutan med cirka 1 milliliter olja och spruta in det på ett par ställen i betesfisken precis innan man ska kasta ut. oljan sprider sig sen i vattnet och det är något som verkligen kan trigga till hugg tröga dagar.

Det går också att poppa upp betesfisken från sjöbotten med hjälp av sprutan. Fyll upp den med luft och stick in nålen precis under skinnet på betesfisken och tryck in lite av luften. Testa sen i vattenkanten så man ser hur mycket den lyfts upp, det får inte bli för mycket så den lyfter upp hela tacklet.
En annan metod är att använda sig av Fox Rage Bait Poppers som är bollar gjorda av skumgummi med hög flytförmåga för att få samma effekt.

Dessa kan sättas direkt på tacklet mellan krokarna eller så gör man en förlängning, en pop-up link som det oftast kallas på tacklet så bollen eller bollarna hamnar ovanför den sista kroken. På så vis kommer betesfisken att stå upp en bit över botten, det kan vara riktigt effektivt framförallt om det är gammalt sjögräs eller annat på botten.

Ett par olika wire material som fungerar bra, bait poppers, gummipärla och crimps är allt som behövs för att tillverka en

Ett par olika wire material som fungerar bra för att göra en pop-up link, bait poppers, gummipärla och crimps är allt som behövs.

Deadbait Mete

En färdig pop-up link

Så här är smidigt att fästa pop-up linken

Så här är smidigt att fästa pop-up linken

Det går även att fästa en längre variant av pop-up linken inuti betesfisken. Skär till exempel av huvudet på en sill och ta en lång betesnål och trä igenom fisken så den kommer ut där huvudet satt. Tag öglan i änden av pop-up tråden i betesnålen och dra den sen tillbaks. Nu går tråden igenom sillen. Trä igenom lekandet på trekrokstacklet i öglan för att se till så inte tråden kan glida bort från sillen i vattnet.
En betesnål används inom metet och är en lång tunn metallbit som ser ut som en nål med en krok i änden.

Pop-up linken går igenom sillen och tu tacklar den med främre kroken i stjärtspolen och den bakre på sidan.

Pop-up linken går igenom sillen och man fäster den främre kroken i stjärtspolen och den bakre på sidan upp mot ryggen. Har man huvudet kvar kan den bakre kroken fästas i nacken på betesfisken.

De flesta betesfiskarna har ganska så tunt och ömtåligt skinn och samtidigt vill man inte sätta krokarna för djupt i betet då det kan bli sämre krokningsförmåga vid napp. Det här skapar problem vid utkastet då det finns en risk att betesfisken släpper från tacklet.

Det finns lite olika lösningar på problemet och jag tar några varianter här.
Det första och enklaste sättet är att trä över ett gummiband så det sitter mellan krokarna, det fungerar bra om man inte ska kasta allt för långt. Ett annat enkelt tips är att använda sig av Fox Rage Bait Fins, det är små mjuka plastbitar som man sätter över krokarnas hullingar som sitter i betesfisken. Dessa är oftast röda och kan göra så betet blir lite mer synligt och kan trigga gäddan till hugg, de finns att köpa på Metebolaget.

Det andra alternativet är att använda sig av Fox Dead Bait Casting Clips, dessa är designade för att se till så betesfisken sitter kvar vid utkastet.

Deadbait Mete

Deadbait Mete

Det finns en bra beskrivning på baksidan hur dessa ska användas.
Det som behövs är en bit nylonlina och en betesnål.

  • Gör två öglor på nylonlinan, en i varje ände.
  • Stick betesnålen igenom betesfisken nere vid stjärtspolen och dra igenom ena öglan.
  • Trä igenom den andra öglan i den öglan man drog igenom betesfisken och dra åt så linan sitter fast ordentligt i betesfisken.
  • Den andra öglan fästs i klippet på tacklet. Viktigt är att nylonlinan är kortare än tacklet annars försvinner hela funktionen. För när öglan fästs i klippet kommer tyngden hamna på nylonlinan istället för krokarna i fisken. När betesfisken sen träffar vattenytan så släpper öglan från klippet och tacklet hamnar som det ska i vattnet.

Dessa casting clips är riktigt bra vid långa kast och jag rekommenderar er verkligen att testa dem.
Ett sista tips om man ska kasta långt är att klippa ned fenorna på fisken så blir det mindre motstånd vid utkast och även mindre risk för trassel.

Mäskning & förmäskning

Att mäska sin fiskeplats kan vara riktigt effektivt. Är platsen vald sedan tidigare så är det också lägligt att förmäska.
När man fryser in sina betesfiskar så kontrollera dem noga, vissa kan vara i sämre skick, för små eller lätt mosade, tag dessa till förmäskning istället.
Klipp ned dem i mindre bitar och kasta ut på platsen, eller använd en slangbella och skjut ut fiskbitarna. Det finns slangbellor som används till att skjuta ut mäsk vid mete efter arter som karp, sutare och mört som fungerar utmärkt till fiskbitar.
Gör detta ett par dagar innan planerat fiske, det brukar locka in gäddorna och kan ge fler napp. Det går också bra att mäska när man kommer till sin plats, men släng inte ut så många fiskbitar då utan dessa ska endast fungera som doftattraktion runt betesfisken. Ska man återvända till fiskeplatsen inom ett par dagar är det läge att klipp ner några betesfiskar och mäska innan hemresan.

Ett annat mäskalternativ är att slänga i eller skjuta ut några bollar vanligt mäsk för till exempel mört, ett tips på bra mäsk är Swedbaits mörtkung.
Även att man fiskar med dött bete så är det riktigt effektivt att locka in mörten runt din plats. Men kasta inte ut bollarna med mäsk ovanför betesfisken, utan betet ska ligga i ytterkanten av mäskplatsen. Gäddan kommer snabbt märka av platsen och tar ofta det döda betet i ytterkanten, här rekommenderar jag att poppa upp betet.

Deadbait Mete

Swedbaits Mörtkung är ett riktigt effektivt mäsk.

Krokar, tafsmaterial & Up-trace

När det kommer till krokar så använder jag mig främst av Fox Predator XS Powerpoint Trebles och Kamasan B990 i storlek 4 och 6 beroende på storlek av betesfisk. Jag har även testat storlek 8 men tycker den blir något liten. Metar man efter gös fungerar en 8. Dessa är inga speciella krokar till deadbait mete utan bara mina personliga favorit.

Bra material till tackel är Drennan, Fox och Darts, dessa finns i olika mängder trådar där en 7 trådig är billigare men kinkar mer än till exempel en 19 trådig. Det finns även 49 trådig wire som är riktigt smidig och passar perfekt när man vill ha lite mer finess över sina tackel.
Jag föredrar att knyta eller tvinna mina tackel, men det finns crimps eller wirelås som de även kallas som man trycker ihop sin wire med.
Längden på tacklet styrs av storleken på betesfisken, precis som jag nämnde tidigare med krokarna.

Här är en bra video från Tackelsnackaren Anton Rysken Tsvetkov där han visar hur man kan knyta sitt tackel, men även smälta ihop det.

Up-trace är något jag starkt rekommenderar att använda när man framförallt fiskar med ett flöte till sitt bottenmete. Den bör vara minst 15 centimeter längre än ditt tackel, men gärna längre.
En up-trace huvudsyfte är att skydda huvudlinan från gäddans tänder så man slipper linbrott. Som material till en up-trace kan man använda en grövre nylon eller fluorocarbonlina på ca 0,80-1 millimeter eller så används en wire med coating, men se till att byta ut den om det blir minsta kink på wiren!
Coatingen minskar risken att gäddorna skadas än om man använder en vanlig 7 trådig stålwire som up-trace då den kan nöta och skära in i fisken.

Lina

Nylonlina tycker jag är att rekommendera till detta fisket då den sjunker bättre än flätlina och den tål mer nötning vilket minskar risken för linbrott mot någon sten eller en gren till exempel. Jag använder dimensioner på 0.35-0.40 mm. Tips på bra linor är Gardner GT80+, Gardner Hydro Flo och Gardner Pro Carp.

Banksticks & klykor

Banksticks eller en rodpod är ett måste om larm och drop arm ska användas.
Utnyttjas bara ett flöte går det att sitta och hålla i spöt eller lägga det på marken men det är inget jag rekommenderar utan ett par banksticks underlättar väldigt mycket. Man får framförallt händerna fria till att till exempel fixa med nya tackel, dricka kaffe eller äta mackor. Man tappar inte fokus lika lätt när man inte behöver hålla koll på spöt hela tiden. Jag använder Wychwood Mole Drive Stick, dessa går att skruva ner i marken så de sitter stadigt och de är teleskopiska så det går att justera höjden på sin setup. Men självklart fungerar det med andra modeller och märken.

En klyka eller rodrest behövs också som håller fast spöhandtaget på den bakre banksticken, det finns flera modeller där vissa nyper runt så spöt sitter fast och andra där spöt bara vilar i klykan. I den främre banksticken används oftast ett larm, men fiskas det enbart med flöte så har man en klyka där med.

En rodpod är smidig att använda när det är fruset i marken eller om man fiskar från en brygga

En rodpod är smidig att använda när det är fruset i marken eller om man fiskar från en brygga

Spö & rulle

När det kommer till spön så fungerar ett haspelspö med kasstvikt på omkring 50-100 gram, allt handlar såklart om hur stor betesfisken är och hur långt ut från land det ska fiskas. Sen finns det speciella spön till just gäddmete med en aktion som gör att det blir något lättare att kasta eller svepa ut betesfisken.
Själv använder jag Wychwood Agitator Bait Rod, dessa spön är riktigt bra och finns i både 10 och 12 fot. Längden är oftast en smaksak, men är det trånga platser eller om man mest fiskar på kortare avstånd så rekommenderar jag 10 fot. Den är även bra till båtfisket.

En vanlig haspelrulle i storlek 4000-6000 fungerar utmärkt, det behövs inte någon baitrunner rulle då bygeln fiskas öppen.

Länktips

Metebolaget har ett stort utbud av tillbehör, spön och rullar till predatormetet.

Swedbait har ett stort utbud av mäskprodukter i sin webbshop som kan användas till att mäska in betesfisken. Men de har även banksticks, slangbellor m.m.

Avslutningsvis

Statiskt bottenmete med död betesfisk kan som jag skrev i början av inlägget vara väldigt effektivt, många gånger blir jag överraskad hur snabbt gäddan är framme och nappar. Men som med allt fiske kan det även vara sega dagar, och just statiskt handlar om att nöta så flytta inte spöna för ofta eller veva in och kasta om. Låt det ligga ute minst 1 timme på platsen innan man flyttar eller byter betesfisk. Själv har jag haft spön ute hela dagar på samma plats innan det har nappat. Så länge man tror på den valda platsen så brukar nappen komma tillslut, det är snarare tålamodet som brukar ta slut… Men det är bara att ta fram pannbenet och nöta!

Deadbait Mete

 

 

Tankar kring vatten och stor gädda!

Att välja sina fiskevatten är inte alltid lätt, det är många faktorer som ska stämma in. Vill man till exempel fiska i redan kända storfiskevatten, men med vetskapen att det är högre fisketryck där? Kanske är det mer intressant att prova mindre ofiskade vatten för att hitta drömfisken?
Man behöver även tänka in fisketiden man har till sitt förfogande, det är inte alltid man kan lägga en hel helg eller ens en hel dag på att fiska. Då får man försöka hitta ett vatten i sin närhet så inte bilresan blir fisketiden…
Sen är frågan vad för slags vatten man letar efter?
Ska det till exempel vara vid kusten, större insjöar, större åar, mindre åar, mindre skogssjöar eller regnbågsgölar?
Det finns helt enkelt en massa olika vatten och många olika faktorer som avgör var man vill och kan fiska. Många gånger är det säkert personligt, vissa sportfiskare väljer att sikta in sig på redan kända vatten och försöker då tänka utanför boxen och hitta ett sätt att få den där STORA gäddan att hugga!
Andra letar mindre vatten, ofiskade med en risk att gå rejält bet eller få en brutal jackpot! Alla valen är som sagt högst personliga, men de flesta av oss har ändå ett gemensamt mål, nämligen att fånga en riktigt stor fisk.

Själv gillar jag att försöka hitta mindre vatten som är relativt ofiskade, sen vet jag att man lätt kan gå bet som jag skrev tidigare. Men just det där att få utforska tycker jag är väldigt lockande. Vad kan det finnas i sjön?
Det blir lite som ett äventyr, en slags pionjärsanda. Det här är kanske inte något som passar alla, många vill nog veta innan de börjar fiska att det finns stor fisk i just det vattnet.

Bottenmete Gädda

Inför det här året har jag ändå bestämt mig för att inte enbart fiska från ofiskade vatten, utan istället fiska i minst ett där jag vet att det finns stora gäddor.
Men det fiskas inte särskilt hårt efter dessa damer i det här vattnet utan det fiskas efter en annan art, nämligen regnbågen.
Att fiska gädda i dessa regnbågsvatten kan svida lite i ögonen hos andra…
Det är inte naturligt, gäddorna göds upp, vattnen är ofta små och inte öppna för allmänheten m.m. Åsikterna kan vara många och olika!

Men jag betalar medlemsavgiften för att få vara med i klubben och fiska vattnet, sen att jag väljer att fiska efter gäddorna är mitt val, jag har inga förmåner utan jag har valt att göra på det här sättet. Anledningen är faktiskt väldigt enkel, jag vet att det finns flera stora gäddor i vattnet, fisketrycket efter dessa är minimalt och då blir det enklare att nöta, nöta och nöta!

Bottenmete Gädda

Visst jag tappar min så kallade pionjärsanda, men samtidigt inte.
För det är ingen som riktigt vet HUR stora gäddorna faktiskt är och hur många det finns och just det är väldigt lockande!
Jag har gjort ett val, ett högst personligt sådant.
I viss mån kan det kanske jämföras med att fiska i kända storfiskevatten men ändå inte, för det här är ingen stor sjö som de flesta kända vatten är.

Däremot så måste jag ändå förstå mig på vattnet, jag måste studera det, lära mig var betesfisken rör sig, hur botten ser ut m.m. Det är inte bara att åka dit kasta ut och veva in en tiokilosgädda. Jobbet måste göras även om det är ett regnbågsvatten!
Sen finns det även regler som jag självklart måste följa, precis som alla andra i klubben oavsett vilken art man fiskar efter. Till exempel får man inte använda båt i sjön, så jag kan inte åka runt och kolla av med ett ekolod.

Jag gjorde mitt första pass i lördags, ett kort sådant. Mest för att få en känsla för vattnet, studera det en stund och försöka få någon pusselbit att falla på plats…
En läxa lärde jag mig, det var väldigt mycket gamla träd och annat bråte på botten som resulterade i två bottennapp…
Så nu vet jag hur jag INTE ska göra nästa gång, men jag har haft någon dag på mig nu att tänka lite kring hur jag ska tackla upp till nästa pass. Så nya planer smids.
Sen var det även is på vissa delar av sjön vilket gjorde att jag inte kunde fiska där jag hade tänkt från början, så förhoppningsvis är botten lite annorlunda på andra ställen.

Bottenmete Gädda

Området runt sjön var väldigt trevligt, det var mysigt att går runt på de små stigarna och kunna gå ut på olika bryggor för att bara ta in atmosfären och studera vattnet.

Bottenmete Gädda

Bottenmete Gädda

Fast mitt första försök blev som förväntat, ett ord i fiskeblocket, BLANKT!

Jag vet att flera av er som orkat läsa det här inlägget inte håller med mig i det jag skriver!
Jag skriver inte det här för att på något vis ursäkta mig i mitt val utan jag vill bara ge min syn på hur jag tänker kring valet av ett fiskevatten.
Som sagt, alla har vi olika syn och det är viktigt att vi har det och kanske även funderar lite kring det. Är det till exempel bättre eller mer ”riktigt” fiske att ligga och trängas i en vik i skärgården med tjugo andra båtar?
Slutmålet är väl ändå det samma för oss alla, oavsett val av vatten eller fiskemetod?
Att fånga en STOR gädda!

Till sist vill jag dela med mig av hur rätt det kan bli när man har studerat kartor hemma och letat potentiella fiskevatten, man har gjort en del av jobbet som så ofta krävs!
Jonas som jag fiskade med förra helgen bestämde sig i söndags för att sätta sig i bilen och åka till ett vatten han har studerat hemma för att provfiska en stund. Fast det skulle bli snöstorm senare på dagen och förutsättningarna inte var de bästa tog han beslutet att åka.
Väl framme på en plats vid vattnet så hann Jonas kasta cirka 10 kast med sin Slim Sune i färgen Hot Pike innan det sög till och mothugget satt!
Till en början kändes den inte som någon jättestor donna, men när han såg bakfenan så blev han lite knäsvag!
Efter en rejäl fight där gäddan rusade in bland några buskar och gjorde honom lite nervös kunde han tillslut böja sig ned och säkra henne med ett gälgrepp.
Efter ett par vägningar kunde Jonas fastställa vikten till magiska 13460 gram med ett mått på endast 106,5 centimeter. En riktigt vacker drömgädda och ett nytt PB!
Det här var Jonas andra gädda över tio kilo på sin egentillverkade jigg, Slim Sune Shad.
Hans tidigare personbästa låg på fina 11,84 kilo som också var tagen på jiggen så den levererar verkligen!
Ni kan läsa hela texten från Jonas själv på Äskya Fishing Teams Facebooksida.

Slim Sune Shads

Slim Sune Shads

Jag avslutar med ett STORT GRATTIS till dig Jonas, grymt bra fiskat!

 

Gäddmete, Gemenskap och Glädje!

Vädret hos mig har tyvärr satt stopp för ismetet, antagligen har jag gjort sista passet för den här säsongen. Så i mitten av förra veckan började jag fundera på var jag kunde ta vägen. För kan man fiska så fiskar man, såklart!
Det är inte öppet vatten överallt så komma ut med någon båt gick inte utan det fick helt enkelt bli att rikta blickarna mot rinnande vatten.

Jag har pratat en hel del med Jonas via Facebook på sista tiden som är en av grabbarna från Team Äskya Fishing. Jonas gör även riktigt fina jiggar till gäddfisket under namnet Slim Sune Shads. Många fina gäddor har fångats på dessa jiggar, så helt klart värt att kolla upp för alla spinnfiskare!

Slim Sune Shad

Vi hade planerat att göra ett ismetepass ihop men tyvärr lyckades vi inte få till det innan isarna blev för dåliga, så istället möttes vi upp vid ån i lördags för lite gäddmete!
Förutsättningarna var tyvärr inte de bästa med en klar och kall natt och dagen bjöd på blå himmel och strålande solsken mest hela tiden, kanske inget att klaga på då man faktiskt fick lite vårkänslor. Men som sagt, inte de bästa förutsättningarna för gäddfiske…

Vi började i ett område med ett större bakvatten där vi hoppades på att kunna lura någon gädda. Jonas provade lyckan med bottenmete och själv valde jag flötmete. Redan efter fem minuter tar det ton i Jonas ena larm, men tyvärr så blev det ingen gädda krokad.
Efter det blev det riktigt lugnt… Men vi snackade desto mer!

Gäddmete

Jonas riggar sitt ena spö

Jag som ni redan vet fiskar väldigt mycket själv, mest för att jag inte har någon som är lika intresserad eller besatt beroende på vem man frågar av metet och fisket i min närhet.

Så när man träffar en jämlik blir det väldigt mycket fiskesnack, historier och ännu mer fiske.
Det är riktigt trevligt att kunna dela med sig av tips, men även få tips och snacka teorier och såklart börja planera flera pass ihop!
Fisket är verkligen något som förenar, man behöver inte känna personen innan utan har man ett gemensamt intresse så ramlar det automatiskt ut en massa fiskesnack och kanske lite annat också…

Fisket på vår plats var segt hela förmiddagen, så vi bestämde oss för att göra en förflyttning. Vid den nya sträckan tog jag även med mig färnaspöt, för var gäddfisket segt så kanske färnorna var mer på hugget i det fina vädret…
Jonas som inte fiskat så mycket färna tidigare fick en snabb genomgång hur jag tacklade upp och snart var två spön med bröd på kroken ute i en större håla.

Vi drack mer kaffe och fortsatte snacka fiske och njöt av solens värme vid åkanten.
Tyvärr var även färnafisket segt… Jag hade ett par mindre pet men tyvärr ingen fast fisk, så det blev en ”blankt” rad i anteckningsblocket hemma.
Ska jag vara ärlig så fiskade vi inte särskilt bra, vi fokuserade nog båda två mer på att lära känna varandra och snacka massa fiske än själva fisket.
Men det ska vi ändra på till nästa gång!

Flötet försvann aldrig den här gången.

Flötet försvann aldrig den här gången.

Från början hade jag inte tänkt skriva något inlägg om det här passet då vi blanka rejält och det är inte så himla intressant att läsa om.
Men sen kom jag att tänka på Michelle Staafs senaste blogginlägg där hon bland annat skrev om allt tjafs och elakheter man kan läsa på sociala medier m.m. och jag instämmer i det hon skriver!
Det är förvånansvärt ofta man läser tråkigheter och påhopp på andra människor som delar samma intresse. Det här är något jag tycker är ett mycket märkligt beteende, om vi delar samma intresse varför ska vi då inte kunna lära oss av varandra, dela med oss av kunskaper, tips och tankar på ett trevligt och inspirerande sätt?

Inte hålla på och dela med sig av elaka kommenterar och påhopp för det leder absolut inte till att någon blir en bättre sportfiskare!
Den som blir påhoppad lär inte tycka det är lika roligt att fiska längre, vilket självklart är synd och den som skriver skiten borde ägna sig åt något annat…

Fiske ska skapa gemenskap, glädje, eufori, lycka och galna upptåg, och när någon gör något fel så se till att lära ut på ett snällt och trevligt sätt, för det kommer vi alla längre på.
Självklart kommer det alltid finnas meningsskiljaktigheter men visa då varandra respekt, sköt diskussionerna snyggt och lyssna på varandra, för som jag skrev innan så kan vi alla lära oss av varandra!
Vi får inte glömma bort att vi alla delar sportfisket som gemensamt intresse, passion och livsstil!

Respect

Bilden är lånad från någon klok person

Så att träffa nya bekantskaper eller prata med likasinnade fiskenördar på telefon eller via sociala medier är hur kul som helst och sporrar ännu mer!
Man börjar planera fiskepass ihop, delar med sig av tips och tankar. Man kollar kartor, funderar på platser och allt sånt här gör bara att fisket blir ännu roligare.
Så se till att peppa, lära av varandra och lära känna nya människor istället för att sprida en massa skitsnack och en dålig stämning över det fantastiska Sportfisket!

Mört, mört och Ismete

I lördags var det åter dags att stiga upp klockan 05 för att göra sig redo för lite ismete.
Den här gången var jag själv igen, som jag oftast är.
Jag var ute på isen lite efter sex och hade satte ut mina spön innan sju. Precis lagom till ljuset blev så pass så man kunde se dem. Det tog inte lång tid innan det första fället kom, en liten snipa hade gapat över en mört och jag kunde snabbt kroka av den och så var det bara att tackla dit en ny på kroken.

Ismete

Jag gick tillbaka till mitt lilla läger och satte mig i stolen och drack en kopp kaffe och började fundera lite kring valet av betesfisk… Jag ska vara lite tråkig här och säga att jag vill inte fånga mängder utan tar hellre få fäll med högre snittvikt på gäddorna, så därför brukar jag välja att meta med större betesfisk.
Men de senaste gångerna jag har varit ute har jag valt att fiska hälften av spöna med mindre mört på 12-15 centimeter och de andra spöna med mitt förstaval av mört, 20-30 centimeter.
Vi kan kalla det ett litet experiment och anledningen till det är att jag för ett tag sedan läste en text på Fiskejournalens hemsida om att mindre betesfisk kan ge större gäddor. Men även när jag var i Blekinge och ismetade ihop med Inge som då fick en fin gädda på 10+ på en liten mört.
Sen har vattnet jag fiskat i de senaste gångerna mycket vitfisk och det verkar som det finns väldigt gott om mört i storleken 10-15 centimeter vilket kan vara basfödan även för de större gäddorna.
Fast problemet med att använda små mörtar är just att det kan bli ett riktigt sniprace och när då dagens första gädda var av liten modell började jag fundera på om det skulle bli en sådan dag där det skulle bli många fäll med låg snittvikt.

När jag satt där och funderade så började en av vipporna att indikera att det var dags att ställa sig upp och ett par sekunder senare så dansade den fram och tillbaka.
Jag plockade med mig min blåa påse med verktyg, matta m.m. i ena handen och kamerastativet i den andra och tog mig fram till hålet med raska steg. Nu lämnade det lina från rullen vilket brukar vara ett bra tecken.
Jag satte in mothugget direkt och fast fisk!
Den kändes något bättre, knyckte inte som en snipa gör.
Efter en stund kunde jag lyfta upp en fin gädda på 93 centimeter, riktigt välmatad och den tog en mört på cirka 12 centimeter.
Efter ett par snabba bilder fick den simma tillbaka.

Ismete

Jag hann inte tillbaka till lägret innan det fällde på ett annat spö, även det med mindre mört på. Den här gången anade jag en snipa och när jag kom fram stod den still, så jag kände lite på linan och något höll i mörten… På vinst och förlust satte jag in ett mothugg och möttes av klent motstånd. Ännu en 1-2 kilos gädda kunde krokas av i hålet.

Efter det blev det något lugnare, men ibland fick spöna med större mört lite aktivitet, och då blir i alla fall jag lite mer alert. För fäller det på ett av de spöna brukar det oftast vara en bättre fisk… Men tyvärr lugnade det sig.

Ismete

Klockan hade passerat halv tio när jag fick ett perfekt fäll, från ingenstans så sjöng det till i bjällran och vippan dansade fint. Det var även samma hål som den bättre gäddan hade kommit upp ur. När jag kom fram så lämnade det lina även den här gången. Mothugget satt och jag hade fast fisk, den tjurade en del så jag trodde det var en liknande fisk på omkring 90 centimeter, men den kom inte riktigt över det utan stannade på 82.
En riktigt tjurig och stark gädda som bjöd på en rolig fight.

Ismete

Efter jag hade släppt tillbaks den så blev det en kortare huggperiod men tyvärr brände jag tre-fyra fäll, varav en kändes som en bättre fisk… Jag har insett att några av mina spön måste bytas ut då de är på tok för styva, sedan kan det även vara kombinationen rulle och spö som ställer till det…
Jag har ärligt talat inte brytt mig så mycket om det här tidigare då det oftast brukar bli ett fåtal pass per säsong här nere i södra Sverige men nu har det stört mig lite för mycket, så något ska göras.
Jag får väl sätta mig framför datorn och kolla vad det finns för ismetespön på marknaden.

Vid kvart i tolv fick jag äntligen ett fäll igen, då hade det varit väldigt stilla i över en timme.
När jag kommer fram till hålet så tog gäddan lite lina. Igen var det på ett av de styvare spöna… Jag satte in mothugget, kände ett par goa tyngre knyck, fick in några meter lina innan gäddan gick loss… Svordomarna ekade över sjön, jag funderade på att slänga ned spö och rulle i hålet och bara packa ihop… Som tur var så lugnade jag mig lite och gick muttrandes tillbaka till lägret för att hämta ny mört istället.

Tyvärr hände det inget mer, men jag kunde summera dagen med runt 10 fäll, alla på mört av storlek 12-15 cm. 4-5 gäddor upp där den största mätte 93 cm. Ingen toppfisk och inget toppenfiske.
Men de senaste 3 gångerna har jag inte haft ett fäll på större mört, alla gäddor har valt att gapa över de mindre mörtarna…
Visst det kan vara tillfälligheter, det kan bero på platsval eller ja säkert 10 andra orsaker, men blir det fler pass på sjön kommer jag helt klart fortsätta ta med mindre mörtar.

Ismete

Tyvärr blev gäddan av med sin munsbit den här gången

Glöm inte tävlingen jag har på min Facebook sida och på Instagram @ensamvargensfiske där du har chansen att vinna en biljett till årets Sportfiskemässa 17-19 mars.

Blod, Svett och Tävling

Efter förra helgens blåsiga ismete så bestämde jag mig ganska omgående att ge sjön ännu ett försök. Så i lördags var det åter dags att släpa pulkan genom skog och vass, men nu hade det snöat och varit kallt så pulkan gled lättare och stegen gick fort på isen!

Den här gången var jag inte själv utan fick sällskap av en fiskevän.
Jag och André bestämde att vi skulle ses vid sjön klockan sex, så vi kunde få ut alla spön innan sju.
Vi hade även bestämt att vi skulle fiska lite närmare land än när jag fiskade själv, dels för att slippa sitta så öppet men även för att det borde stå bra med gäddor i närheten av växtligheten som täcker hela viken på sommaren.
Så lite innan sju var alla spöna ute och vi väntade in dagens ljus när månen försvann sakta bakom träden.

Ismete

Dagens första kopp kaffe hälldes upp men vi hann inte dricka upp innan det fällde på mitt spö. När vi kom fram till hålet så stod gäddan still, jag kände försiktigt på linan och det var något som stod och höll i mörten. Då fällde det på Andrés spö så jag chansade och krokade men tyvärr hade gäddan redan spottat. Så istället fick jag skynda mig bort till hans hål och landa dagens första gädda. En fin tjockis på 4,5 kilo.

Ismete

Vi hann knappt sätta oss ned innan det fällde igen på ett av mina spön, men när vi kom fram så hade gäddan spottat, igen. Skulle det bli en sådan dag…?

Sen tog det inte lång tid innan det började pingla igen, men det fällde inte ordentligt, vippan åkte upp och ned en liten stund men tillslut så flaggade den för napp. På vägen fram till hålet var jag ganska säker på att det var en mindre gädda som tagit mörten. När det inte lämnade någon lina från rullen så var jag nästan helt säker på en snipa.
Men då började det spruta ut lina från rullen och jag möttes av bra motstånd i andra änden efter mothugg. En stund senare kunde vi lägga upp en 94 centimeters gädda på mattan, även den i fin kondition så en uppskattad vikt på 5-6 kilo.

Ismete

Vi hade bra aktivitet hela förmiddagen så den här gången behövde jag inte frysa utan jackan åkte av och på efter alla vändor till spöna. Tyvärr bommade vi några fäll där gäddorna lyckades knycka mörtarna.
Men tillslut så fick jag ett fäll där gäddan satt fast, tyvärr ingen storlek, samtidigt får André fäll i samma hål som innan och krokar igen en bra fisk på 90 centimeter.

Ismete

Ismete

Efter den gäddan lugnade det ned sig en stund.
Nästa fäll är på ett av mina spön, i samma hål som jag fick den bättre gäddan, tyvärr var den inte större än den förra utan stannade på knappt 80 centimeter.

Alla fäll vi hade haft kom en bit ut ifrån vassen så vi valde att flytta ett par spön som var vid vasskanten och placera dem ut mot mitten där det hade varit mest aktivitet. Men innan jag hann flytta mitt ena spö så fäller det och jag kunde landa en liten 2 kilos gädda.
En klassisk mörttjuv!

Ismete

André flyttar spön

När André höll på att borra hål så fällde hans vippa och han möttes igen av bättre motstånd och jag kunde landa ytterligare en fin gädda på 4-5 kilo. tredje över 85 centimeter ur samma hål!

Ismete

Kort efter flytten så får jag fäll igen, tredje gången ur samma hål även för min del. När vi kommer fram så tar gäddan lina så jag sätter in mothugget ganska omgående. Fast fisk som göra några rusningar innan vi kan lyfta upp en 97 centimeter lång dam, som tyvärr var blind på ena ögat och var inte lika välmatad som de andra vi hade fått under dagen. Men väldigt fin i färg och täckning.

Ismete

Ismete

Efter den gäddan så hade jag ett fäll på ett av spöna jag flyttade men tyvärr brände jag den gäddan och även en till efter det…
Sen blev klockan halv ett och det dog ut helt, vilket det brukar göra i den här sjön. Jag har nog aldrig haft bra fiske efter 13:00, oavsett årstid i sjön.
Men alla vatten beter sig olika, så det gäller att prova och nöta för att se mönster. Sen är det som med allt fiske, ibland går det bra och ibland går det inte alls även om förutsättningarna är bra vilket gör fisket så otroligt roligt!

Det blev en bra dag på isen med många fäll, ett par blodiga fingrar och ett bra snitt på gäddorna även om de lite större uteblev, den här gången. Snart är det helg igen och då är det dags för ett nytt besök!

Ska du till Sportfiskemässan?
Om du ska det så har jag precis dragit igång en tävling på min Facebook sida där jag lottar ut 4 stycken 3 dagars inträdesbiljetter. Så kolla in Ensamvargens Fiske för att veta vad man måste göra för att ha chansen att vinna!

Är det värt det?

Vintern håller i sig och det ser ut som den ska göra det ett tag till då det ska bli kallare igen.
Så än så länge behöver man inte ställa undan pulkan.

Förra helgen var jag ute en kort sväng på isen och provade lyckan vid en kant där det går från 2 meter till knappt 6 meter, men det enda jag fick var en mindre gädda och ett klockrent fäll men där jag tappade gäddan… Tyvärr kändes det som en bättre fisk, men för att slippa ha ångest över det så säger jag att det var en snipa!

Ismete

Igår var jag också ute på isen, men nu bytte jag plats och fiskade på ett område där djupet är ungefär 1,5 meter och väldigt mycket växtlighet på sommaren.

Jag kom fram till sjön strax innan sju.
Jag började med att släpa pulkan en bit igenom skogen på en liten smal stig med stenar, träd och stubbar som stack upp ungefär överallt. Självklart var det snöfritt och inte var det minusgrader heller så marken var sådär härligt tung att dra pulkan på. Väl ute ur skogen så var det bara att kämpa sig igenom en vass, pulkan glider inget vidare på vass heller… Så när jag äntligen kom ut på isen så var det bara att börja gå till platsen. Just det ja, det hade regnat dagen innan så på isen låg det någon form av sörja som gjorde att man halkade runt mer än vanligt, även med broddar… Så lätt trött och rejält varm så var det dags att börja borra och sätta ut spöna.
Vid åtta var allt klart och jag satte mig ned i stolen för att hälla upp dagens första kopp kaffe när det fällde på ett spö, självklart på spöt längst bort! Så det var bara att börja jogga försiktigt.

När jag kom fram så stod gäddan still, så jag kände lite försiktigt om den var kvar eller om den hade spottat, men den var kvar så jag satte in mothugg och kunde snart kroka av en snipa i hålet. Jäkla mörttjuv!

När spöt var riggat igen så gjorde jag ett nytt försök med kaffet men jag hann bara skruva av ett halvt varv på termosen innan det fällde på ett annat spö. Nu var det på spöt närmast så jag var snabbt framme, gäddan tog lite lina så jag satte in ett mothugg direkt och bommade… Jag borde antagligen ha väntat några sekunder till, men samtidigt så brukar det gå vägen att kroka när gäddan tar lina.
Ny mört på spöt och tillbaks till kaffet, nu hann jag dricka en halv kopp innan det fällde på samma spö igen. Den här gången missade jag inte och kunde snart kroka av en gädda på drygt två kilo.

Efter den gäddan blev det lugnare, tyvärr började det istället blåsa rejält, en hemsk ostlig vind som letade sig in överallt. Jag fick krypa upp mot en liten ö för att få lite vindskydd.
Trettio minuter efter blåsten dök upp började det snöa som gjorde dagen ännu lite mer otäck… Jag bytte kaffet mot blåbärssoppa för att hålla någon värme kvar i kroppen. Blandade småhopp, åkarbrasa och andra suspekta rörelser användes också flitigt för att inte frysa sönder… Jag började faktiskt fundera på om det verkligen är värt det?

När klockan hade blivit kvart i elva funderade jag på att ge upp, då från ingenstans fällde det. Jag tog med mig prylarna och försökte ta mig ut till spöt med stela leder. Väl framme ser jag att gäddan tar lina i bra tempo så ett snabbt mothugg och fast fisk. Nu var det lite mer tyngd!

Efter några rusningar och en nervös vändning i hålet där jag trodde den släppte så kunde jag tillslut lyfta upp en bättre gädda på 96 centimeter och en vikt på 5-6 kilo. Jag vägde den aldrig utan tog ett par snabba bilder innan hon fick simma tillbaks igen.

Ismete

Underbart väder!

Perfekt krokad i mungipan.

Perfekt krokad i mungipan.

Efter gäddan hade återvänt insåg jag igen hur fruktansvärt otäckt vädret var och skyndade mig tillbaka till mitt lilla krypin vid ön. Jag hällde upp det sista kaffet för att få tillbaka känseln i fingrarna och ja ungefär hela kroppen…

Efter den gäddan händer det inte så mycket mer, men jag bet ihop och satt fram till lunch sen gav jag upp och kämpade mig tillbaka genom slask, vass och skog. Men väl framme vid bilen frös jag inte längre, så visst tusan var det värt det!

För även om man måste kämpa sig över åkrar, genom skogar och vassar eller andra hinder för att komma ut på isen så är det alltid värt det, till och med när man blankar för det finns inget bättre än fiske!