Deadbait Mete Del 2 – Flötestrolling, Flötmete och Sink and Draw

Jag har varit dålig med att uppdatera bloggen på ett tag nu, men det har sin förklaring och det är något ni snart kommer få reda på varför!
Men gillar man mete så tror och hoppas jag att ni kommer bli väldigt nöjda framöver!
För det jobbas på som små flitiga myror i bakgrunden…

Nu går vi vidare i min serie om deadbait mete. Det här är del 2 och även den sista delen.
Här hittar ni del 1

Introduktion

Flötestrolling med dött bete är idag inte så ovanligt och det beror nog på att det många gånger är riktigt effektivt. Men att flötmeta med dött bete är nog inte lika vanligt men fungerar bra och kan vissa dagar vara bra och ge många hugg. Men innan vi går in på flötestrolling och flötmete tänkte jag ta upp Sink and Draw metoden.

Sink and Draw är en riktigt enkel och ibland väldigt effektiv metod i jakten på gäddorna!
i all sin enkelhet så är det som att spinnfiska med en död betesfisk, du skapar helt enkelt själv lite rörelse i den med hjälp av spö och rulle.

Utrustning

Här behövs det inga flöten eller nappalarm, det som behövs är ett spö och en rulle, sen knyter man fast ett vanligt tackel med 2 stycken trekrokar på huvudlinan och sätter dit en död betesfisk. Den översta kroken fästs genom munnen eller i nacken, se bara till att den sitter ordentligt, den andra trekroken fästs på sidan av betesfisken. Vill man försäkra sig att betet sitter kvar ordentligt kan man ta en gummisnodd eller snurra och knyta en tunnare tråd eller sytråd runt den upptacklade betesfisken. Bra storlek på krokar är 4 eller 6, större krokar tycker jag inte behövs.

Betesfisk

De vanliga betesfiskarna fungerar som mört, sarv och björkna. Men även sill och makrill går bra, fast tänk på att t.ex. sill lätt går sönder efter några kast.
Det som är viktigt att tänka på om man vill förvara betesfisk i frysen är att styckfrysa dem och att de får ligga plant när de läggs in, det blir mycket enklare att fästa betesfisken på kroken då. Det fungerar nämligen bra att fiska med en djupfryst betesfisk, den tinar snabbt i vattnet och gäddorna bryr sig inte om den är fryst eller ej. Jag har alltid mina betesfiskar i en liten kylväska med mig ut så jag kan lägga tillbaka de som inte går åt vid vattnet i frysen igen när jag kommer hem.

Tillvägagångssätt

Man kastar ut betesfisken och låter den sjunka till botten, väntar någon sekund eller kanske upp till 20-30 sekunder innan man lyfter spötoppen så betet lyfts upp från botten och vevar in något varv så den rör sig lite framåt innan den får falla mot botten igen. Sen är det bara att upprepa processen tills antingen gäddan hugger eller betesfisken är invevad. Oftast kommer hugget när man lyfter betesfisken från botten, men var snabb med att fälla bygeln på haspelrullen eller frikoppla multirullen när gäddan har tagit betet så den känner så lite motstånd som möjligt.
Vänta i några sekunder och sen är det bara att sätta in ett ordentligt mothugg. Men vänta inte för länge med mothugget så gäddan hinner svälja betet om tanken är att återutsätta fisken.

Är det lite djupare vatten kan det vara effektivt att sätta dit en tyngd på tafsen, det räcker med ett par blyhagel på 2-4 gram för att hjälpa betesfisken att falla ned mot botten lite snabbare.
Om det är riktigt kallt i vattnet kan det vara värt att låta betesfisken ligga kvar på botten i några minuter innan man lyfter den.

Flötestrolling och Flötmete

Spö & rulle

När det kommer till spö så fungerar ett med en kasstvikt på 50-100 gram, sen finns det speciella spön till just gäddmete med en aktion som gör att det är lättare att kasta ut betesfisken. Själv använder jag Wychwood Agitator Bait Rod, dessa spön är riktigt bra och finns i både 10 och 12 fot. Längden är oftast en smaksak, men personligen använder jag tio fots spö när jag flötestrollar eller metar från båt.

Jag föredrar att använda haspelrulle till mitt fiske, men det fungerar också bra med en multirulle. Baitrunner funktion är inte nödvändigt men jag tycker det är bra att ha när man flötestrollar. Men det går självklart bra att bara sänka slirbromsen på rullen så den släpper ifrån sig lina utan att det blir allt för stort motstånd när gäddan tar betet.

Lina

Jag använder flätlina runt 0,23 – 0,26 till mitt flötmete och flötestrolling. flätinan brukar flyta bättre jämfört med en nylonlina, sen skär den bättre i vattnet så motståndet blir mindre.

Flöten

Det finns en mängd olika modeller och storlekar på flöten till gäddmetet och jag använder samma oavsett om betet är levande eller dött. Men man behöver inte tänka lika mycket på tyngden. Så länge betesfisken sjunker så behövs det inte mycket vikt på tacklet vid flötmete. Vid flötestrolling föredrar jag att blya ned betet så de inte stiger upp i vattnet när båten rör sig. Bra flöten är cigarrmodell och specifika flötestrolling flöten som t.ex. Fox Rage Predator HD serien. 


tips på bra sänken är Fox Rage Quick Change Weights som är enkla att byta utan att behöva knyta om sina upptacklade spön.

Krokar, tafsmaterial & Up-trace

När det kommer till krokar så använder jag mig främst av Fox Predator XS Powerpoint Trebles i storlek 2 eller 4 beroende på storlek av betesfisk. Krokarna är riktigt vassa och starka i godset så de är mycket bra!

Bra material till tackel är Drennan, Fox och Darts, dessa finns i olika mängder trådar där en 7 trådig är billigare men kinkar mer än t.ex. en 19 trådig. Det finns även 49 trådig wire som är riktigt smidig och passar perfekt när man vill ha lite mer finess över sina tackel.
Jag föredrar att knyta eller tvinna mina tackel, men det finns crimps eller wirelås som de även kallas som man trycker ihop sin wire med.
Längden på tacklet styrs av storleken på betesfisken, precis som jag nämnde tidigare med krokarna.

Up-trace är något jag starkt rekommenderar att använda när man flötmetar eller flötestrollar. Den bör vara minst 15 centimeter längre än ditt tackel, men gärna ännu längre.
En up-trace huvudsyfte är att skydda huvudlinan från gäddans tänder så man slipper linbrott. Som material till up-trace kan man använda en grövre nylon eller fluorocarbonlina på ca 0,80-1 millimeter eller så använder man en wire med coating, men se till att byta ut den om det blir minsta kink på den!
Coatingen på wiren minskar risken att gäddorna skadas än om man använder en vanlig 7 trådig stålwire som up-trace då den kan nöta och skära in i fisken.

Betesfiskar & tips kring betesfisk

När det kommer till betesfisk så finns det många varianter och de flesta arter fungerar, men det som kännetecknar just deadbait mete är saltvattensfiskar. Sill och makrill är de vanligaste som används, fast självklart går det bra med t.ex. mört, sarv och björkna. Anledningen till att saltvattensfiskar fungerar så bra är att dessa är väldigt feta och oljiga vilket gör att de sprider större doftspår i vattnet som gäddan snabbt känner. Ett tips vid flötemete är att ta en kniv och skära några snitt i sidan på betesfisken för att snabbare få ut doftspåren.

Precis som vid bottenmete så fungerar det att använda oljor från till exempel lax, tonfisk eller lever när man framförallt flötmetar med dött bete.
Fyll sprutan med cirka 1 milliliter olja och spruta in det på ett par ställen i betesfisken precis innan man ska kasta ut. oljan sprider sig sen i vattnet och det är något som verkligen kan trigga till hugg tröga dagar.

När man tacklar betesfisken för flötmete kan man göra precis som vid mete med levande bete, den nedre kroken vid bröstfenan och den övre vid ryggfenan. Fast det går även att tackla den som vid bottenmete.
Vid flötestrolling så är det även där samma som vid levande. Den första kroken eller främre kroken fästs i munnen på betet och den bakre kroken fästs på sidan. Ett tips här är att böja betesfisken lite så wiren blir lite spänd mellan bakre och främre kroken, det här gör att betet kommer bete sig lite som ett skeddrag och kan trigga gäddan till att hugga!

Något som inte är så vanligt är som sagt att flötmeta med dött bete, men det fungerar och vissa dagar har det fungerat riktigt bra för mig.
Här behöver man inte heller några avancerade prylar utan det är samma som med sink and draw, men också ett flöte, flötesstopp, gummikula och sänke.Det räcker med ett flöte som har en bärighet på 12-18 gram, enda uppgiften flötet har är att hålla ditt bete på rätt nivå i vattnet. Betesfisken krokas på med den översta kroken närmast lekandet vid ryggfenan och den nedre kroken precis under bröstfenan. När man flötmetar med dött bete så får man vara mer aktiv än om ett levande används. Det gäller att ge lite rörelse åt betesfisken genom att flytta flötet lite eller veva in ett par varv. Precis som med sink and draw metoden, enda skillnaden är att betesfisken hålls på ett bestämt djup. Betet rör aldrig botten utan hänger i frivattnet eller ganska nära ytan och genom dina rörelser och förflyttningar av flötet skapas siluetter uppe vid ytan som kan trigga gäddan att hugga.

Länktips

Metebolaget har ett stort utbud av tillbehör, spön och rullar till predatormetet.

Avslutningsvis

De här metoderna är effektiva och det är du som skapar liv åt betesfisken med hjälp av spö och rulle. Nästan raka motsatsen som vid statiskt bottenmete, här är man mobil och förflyttar sig mycket! Visst vid flötestrolling är det båten som ger liv åt den döda betesfisken, men glöm inte att prova lite tingel-tangel på tacklet så det blir ännu mer rörelse. Det kan göra stor skillnad vissa dagar och i vissa vatten!

Idioti eller underbar hängivenhet?

Jag uppskattar att se människor som går lite längre än många andra, det behöver inte bara vara inom fisket utan det kan vara idrott, företagande och andra hobbys. Jag gillar det där riktigt nördiga, antagligen för jag själv är en metenörd!
Men ibland funderar jag även om den här hängivenheten och passionen tar oss lite väl långt?

Jag ser bilder på sociala medier där folk har gått till den yttersta gränsen för att få fiska, ibland på gränsen till ren galenskap! Men på något vis förstår jag dem och som sagt uppskattar jag att se dessa människor, fisket ska ju även vara ett äventyr.

Oftast är det dessa människor som tar det lite längre som lyckas, det gäller även inom andra områden som idrotten där vissa är minutiösa med sin utrustning, andra tränar lite mer. Deras hängivenhet tar dem lite längre, men var går gränsen till idioti?
Eller finns det ingen idioti, är det bara en härlig hängivenhet som är svår att förklara för andra som inte riktigt förstår och dessa kallar det då för idioti eller galenskap?
Själv väljer jag att se det som underbar hängivenhet, fast ibland börjar jag ändå fundera kring vissa val jag gör…

Dagarna kring julafton var det ganska milt och blåsigt, även en storm passerade här så isen var ett minne blott. Så jag bestämde mig direkt för att ge mig ut i onsdags på ett flötestrollingpass.

Natten mellan tisdagen och onsdagen blev det ett par minusgrader ute, men jag tänkte att det är inte tillräckligt kallt för att det ska frysa några större områden.

Jag kom ned till sjön vid halv elva på förmiddagen och möttes av en igenfrusen vik…
Det var inte det jag hade hoppats på, men efter en kort fundering med mig själv så valde jag ändå att lasta i grejerna i båten och börja hacka mig fram utmed en vass för att kunna nå öppet vatten. Sen fick jag hoppas att det även skulle vara öppet vatten på ett större område längre ut.

Som tur var det bara viken där båten låg som det var rejält fruset, ute på de lite mer öppna ytorna var det isfritt. Men vattentemperaturen växlade mellan 1,6 – 1,9 grader och ute var det nollgradigt med en svag nordvästlig vind, sådan där härlig vind som letar sig in överallt!

Jag släppte ut ett par betesfiskar bakom båten och började sakta röra mig över sjön. Solen var ändå uppe och dagen var riktigt härlig om än lite kall.

Flötestrolling

Jag hittade en del betesfisk på ekolodet men de var ganska utspridda så det var inte så lätt att hitta några bra platser att nöta på.
Efter kanske två timmars fiskande utan ett pet så fick jag äntligen ett napp, men det var inget sådant där härligt napp där baitrunnern tar rejäl ton utan flötet guppade mest upp och ned. Mina förhoppningar om att det skulle vara en nyårsgris var små, och när jag satte in mothugget så möttes jag av klent motstånd. Snart kunde jag veva in en liten gädda på omkring två kilo. Jag krokade snabbt av den och satte på en ny betesfisk, kanske kunde det vara en huggperiod…

Flötestrolling

Tyvärr så hade jag inte sådan tur, jag nötte på ett tag till och ändrade djupet på betesfisken, bytte till ”tingeltangel” tackel och vad jag nu kunde komma på för att försöka få ett hugg till, men tyvärr blev jag utan fler gäddor.
Det enda jag fick var kalla fötter och händer och en stel rygg.
Så när jag hade plockat ihop prylarna var det bara att leta upp min lilla gata jag hade hackat upp i isen för att komma ut, men väl framme så hade den fryst ihop igen. Så det var bara att hacka igen…
Framme vid bryggan hade det blivit minusgrader ute och det mesta som var blött i båten hade fryst, inklusive mig själv.

Flötestrolling

Min lilla ”gata” genom isen till höger utmed vassen

Väl hemma igen så berättade jag för min fru om mitt härliga fiskepass och fick bara tillbaka ett svar, du är en idiot!
Men jag ser det som underbar hängivenhet och hade gjort om det igen utan att blinka!

Till sist vill jag bara önska er alla ett GOTT NYTT ÅR och ett riktigt fint 2017 års skitfiske!

Ett sista försök och en sammanfattning

Det har inte blivit mycket fiskande den senaste tiden, det var faktiskt riktigt länge sedan jag hade ett så här långt uppehåll. Men i söndags kunde jag inte hålla mig längre, då hade det gått en månad sedan jag fiskade senast.

Vädret den senaste tiden har varit märkligt. Några dagar med minusgrader sen några dagar med plusgrader vilket gjort att det inte blivit någon bra is eller öppet vatten, utan det har legat någon centimeter på sjöarna häromkring. Så mitt planerade gäddfiske har brunnit inne kan man väl säga…
Men i söndags plockade jag fram quivertipspöt och slängde ned lite olika beten i en väska och åkte in till ån för att få en liten paus i juletiderna och se om någon färna ville äta.

Vädret var inte det bästa med 1-2 plusgrader, fuktigt och molnigt.
Dagarna innan hade det varit nollgradigt eller någon minusgrad så förutsättningarna för ett bra fiske var ungefär noll.
Men ibland så måste man bara få fiska!

Färna

Jag provade ett par platser med en brödbit på kroken utan något resultat, men i den tredje hålan så fick jag några små pet!
Jag satt på helspänn, men jag fick aldrig något riktigt bra napp så jag hällde upp en kopp kaffe istället.
Men så från ingenstans så gungade det till bättre och jag krokade!
Efter en kort stund började jag fundera på vad det var som hade tagit min brödbit, för det var ingen färna… Snart fick jag se en mindre gädda simma in i håven!
Aja, någon gång ska ju vara den första att även få gädda på bröd.

feedermete

Efter det så hände det inte så mycket mer, lite småpet men det spelade ingen roll att jag gick ned i krokstorlek, ändrade längden på tacklet och bytte beten, det blev ingen färna.

Det här var nog årets sista fiskepass, men man ska aldrig säga aldrig… Det kanske blir väderomslag åt det kallare hållet och isen lägger sig ordentligt innan nyår, eller så blir det varmare och det blir öppet vatten igen.

Som avslutning ska jag kort sammanfatta mitt 2016.
Mål är väl något nästan alla har som fiskar, de flesta vill fånga den där 10 kilos gäddan eller en 50 centimeters abborre.
Jag själv har ganska många mål uppsatta, mest för att jag tycker det är roligt att ha en utmaning i mitt fiske, men det är självklart inte enbart därför jag fiskar.

Ett av mina mål var att få en färna över 2300 gram från ån där jag fiskar mest, det är inget känt storfiskevatten och jag har inte hört att det kommit upp så många över 2500 gram de senaste åren. Så 2300 var ett rimligt mål för 2016, medan 2500 gram är det stora målet.
Jag lyckades fånga en färna på 2408 gram vilket för mig var ett riktigt bra resultat och motiverar mig ännu mer att fortsätta jaga den där på 2500 gram.

färna

Jag hade hoppats på ett bättre resultat när det kom till mitt sutarmete det här året, men samtidigt lade jag en hel del tid på att leta efter en bra sjö vilket jag tror jag har lyckats med och kommer lägga en del tid där under 2017.

Flötmete Sutare

Flötestrollingen hade jag också hoppats mer på och hade planerat det bra, men det blev bara ett pass innan vädrets makter och tidsbrist satte stopp för det!
Det blev förvisso inget dåligt pass med 6 landade gäddor där endast 1 var under 4 kilo och den största strax över 7 kilo, men jag hade som sagt förhoppningar på fler pass och större gäddor.
Jag får väl hoppas det kan bli bra is eller öppet vatten igen!

Flötestrolling

Jag gjorde även ett par karpturer men där gick jag rejält bet!
Jag hade ett napp men tyvärr ingen karp i andra änden, så nya tag nästa år.
Abborre fisket gick inget vidare det heller och när jag tappade en riktigt stor fisk vid håven så tappade jag även intresset för att fortsätta jaga en stor abbborre.
Men jag kanske tar upp jakten igen nästa år…

Karpmete

Även om det inte blev någon karp så var det inget fel att spendera timmarna bakom spöna vid sjön!

Så i det stora hela hade jag ett ganska klent år om man ska se det till resultat.
Men det har varit ett bra år ändå, jag började blogga för Fisheco vilket har varit riktigt roligt!
Jag har även fortsatt skriva artiklar under 2016 vilket är roligt och utmanade så det hoppas jag kunna få fortsätta med under 2017.
Jag spenderade också mycket tid vid ån vilket gav bra resultat och så har jag förhoppningsvis hittat ett intressant vatten för mitt sutarfiske, jag hoppas på bra resultat nästa år.
Planerna för 2017 har jag så smått påbörjat och hoppas kunna komma iväg på ett par helgtripper utanför Smålands gränser, så jag ser verkligen fram emot det nya året!

Jag vill bara avsluta med att tacka er allihop som läser mina inlägg här på bloggen, skriver kommentarer, hör av er via mejl och sociala medier med frågor eller bara ett par trevliga rader.
Jag vill även tacka Jan O och Fisheco för det trevliga samarbetet.
Vi hörs igen under 2017.

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

Höstpremiär efter sjövargarna

I söndags var det äntligen dags att få ge sig ut på höstens första flötestrollingpass efter de gröna sjövargarna!
Jag har försökt komma ut ett par helger nu men hård vind har satt stopp för fisket, så jag var rejält laddad! De fisklösa dagarna har ägnats åt att knyta tackel, putsa på utrustningen och se till så allt var i perfekt ordning.
Inför det här året har jag valt att prova nya krokar från Fox, nämligen Fox Predator XS Powerpoint Trebles. När jag packade upp dem så blev jag riktigt nöjd, mycket bra skärpa och bra storlek på dem. Det kändes väldigt gedigna. Ni hittar krokarna och allt annat som behövs för gäddmete/flötestrolling hos Metebolaget.

Flötestrolling

Det kändes som det var en bra dag att påbörja höstens jakt då klockan vreds tillbaka, en extra timmes sömn och man vaknade upp till vintertid. Bara en sådan sak måste ju göra att premiären blir perfekt!

Jag var på plats vid sjön strax efter klockan 6, det blåste en nord/nordvästlig vind och det var endast några plusgrader så det var tur att jag hade tagit mina vinterbyxor.

Flötestrolling

När båten var packad med prylarna och spöna riggade var det bara att åka ut till startplatsen. Sjön är grund på de flesta ställen med ett medeldjup på omkring 1.5 meter vid normalt vattenstånd, men nu var det lägre omkring 1.2-1.3 meter. Jag förväntade mig att stimmen med bytesfisk skulle stå klumpade i djuphålorna då vattentemperaturen på ekolodet pendlade mellan 5.7-6.0 grader. Så därför valde jag att ta mig ut och börja i en av de större hålorna i sjön.

Jag satte djupet på spöna på omkring 1.5 meter och sedan släppte jag ned betesfiskarna bakom båten och började sakta ro och driva med vinden.
Första driften över hålan gav inget, däremot var det mycket bytesfisk och jag såg ett och annat större eko på lodet, så jag tänkte glida över där senare igen. Jag drev vidare där djupet var knappt tre meter när det knarrade till ett par gånger i baitrunnern, spötoppen rörde sig med ett par små knyck. Sen hände det inte så mycket mer, flötet var fortfarande över ytan. Efter knappt tio sekunder så lät det lite igen i rullen, hmm hade jag fastnat i något? Jag vevade in och kände då ett par knyck och upp kom det en gädda på omkring 1 kilo som gapat över en stor betesfisk. Lite lätt irriterad krokade jag loss den, små gäddor vill man ju inte ha på kroken för är de igång brukar de större inte nappa…

Jag släppte ut en ny betesfisk bakom båten och började ro igen, vinden snurrade lite men minskade ändå sakta vilket meteorologerna hade sagt till väderapparna… Ibland stämmer det!

Flötestrolling

Klockan hade tickat på och visade strax efter halv nio och solen hade stigit upp och började värma på när jag drev in över en mindre håla där det stod stora stim av fiskar på ekolodet, och det tog inte lång tid innan ena baitrunnerrullen tog ton. Jag öppnade bygeln för att minska motståndet och satte ganska omgående in ett rejält mothugg. Båten vred runt och gäddan bjöd på bra motstånd, den tog några meter och slirbromsen lät sådär härligt som bara en slirbroms kan göra!
Efter en stund kunde jag håva en bättre gädda som visade sig vara 95 centimeter lång men inte så tjock, så kanske omkring 5 kilo.

Flötestrolling

Jag hade drivit bort från hålan där gäddan högg, så jag rodde tillbaka och såg till att hamna i rätt position innan jag började släpa min flöten bakom båten igen. Jag rodde in utmed en vass som låg lite skyddad från vinden och passade på att äta ett par äggmackor och sörpla i mig några koppar kaffe.

Flötestrolling

När jag satt med den sista slurken kvar i koppen så ser jag ena flötet börja vandra snabbt ut mot djupare vatten och baitrunnern börjar knarra gott igen!
Ett snabbt mothugg och jag möts igen av ett bra motstånd. Gäddan rusar några gånger och vill inte riktigt komma upp till ytan, Men efter en stund kan jag håva den och jag mäter den till 96 centimeter, den här va tjockare än den förra så 5 kilo plus skulle jag tippa på.

När allt är i ordning i båten igen och den sista slurken kallt kaffe har åkt ned så har även vinden lugnat sig lite till. Jag är även tillbaka vid den första djuphålan.
När jag var vid slutet av den och började vända runt så får jag ett riktigt härligt napp på flötet som blivit stillastående. Baitrunnern ger ifrån sig sitt magiska ljud och när jag drar till med ett rejält mothugg så blir det ordentligt stumt! Gäddan går tungt och gör några riktigt roliga rusningar där slirbromsen får jobba. Den här känns större och efter en stund kan jag håva den. När jag hade krokat av gäddan så lyfte jag snabbt in den i båten för mätning och vägning. Måttbandet visade 105 centimeter och vågen visade 7.21 kilo. Innan jag lyfte upp gäddan från håven funderade jag om det skulle vara möjligt att ta något bättre kort på den, men båten guppade lite för mycket för att få till något foto med självutlösare. Så det fick bli ett par snabba på mattan bara. Men jag måste se till att lösa det här problemet så jag kan ta lite bättre foton själv i båten framöver!

Flötestrolling

När gäddan hade simmat tillbaka så kom det en annan båt sakta glidandes, så jag snackade lite med dom innan jag fortsatte.
Fast jag hann inte komma mer än kanske 100 meter innan ljudet från baitrunnern åter hörs. Jag hade styrt båten utmed en kant där det går snabbt från 1 meter ned till 4-5 meter.
Mothugget satt stenhårt och igen så är det en bättre fisk. Efter en lite stökigare fight där jag håller på och få trassel så lyckas jag ändå landa gäddan och undvika kaos!
Den här gången hade jag även lite tur då tacklet satt i nätet efter håvningen, men ibland ska det väl vara så!
En tjock fisk på 100 centimeter som jag skulle tro vägde runt 6-7 kilo.

Flötestrolling

Klockan hade blivit halv tolv och jag hade lite annat att fixa med på eftermiddagen så jag tog en sista kort sväng över ett mindre område. Jag passade på att dricka upp det sista kaffet ur termosen och tuggade i mig ett par nygjorda bullar. När jag tog sista tuggan på bullen så drog det iväg igen. Jag satte snabbt in ett mothugg och fick bra svar, inte lika stor som de sista men jag kan snart lyfta in en gädda som mäter 93 centimeter.
När jag har släppt tillbaka gäddan så är det dags att plocka ihop prylarna och bege sig in mot land igen. Men vilken dag och premiär det blev, 6 gäddor upp och endast en var under fyra kilo, måtten blev 93, 95, 96, 100 och 105 centimeter!

När det nu har gått någon dag sen jag fiskade så har jag haft lite tid att reflektera kring det här med antal spön, olika metoder och båtar. Jag kan förstå folk som spinnfiskar när de säger att hugget från gäddan är det bästa som finns. Men för mig är det mycket bättre att se ett flöte försvinna eller en baitrunner som tar ton, spänningen och förväntningen som byggs upp på en hundradels sekund. Vad är det som gapat över min betesfisk? Pulsen är på max när man vevar in löslinan och sen sätter in ett rejält mothugg och möts av bra motstånd och snabba dunkningar och ett bugat spö. Hela det här händelseförloppet kan jag jämföra med en spinnfiskares förklaring av det där stenhårda hugget.

Grabbarna i båten jag snackade med hade en massa spön, fiskade säkert med 4-6 stycken. Jag kan förstå folk som trollar i stora sjöar som vättern där de har ute många spön, men där jag fiskade är det inga stora ytor. Man kan inte driva med vinden längre sträckor utan får vända ofta och djupen går verkligen upp och ned. Ibland kanske det inte lönar sig med kvantitet utan istället fokusera på kvalité. Fiskar man rätt för dagen så räcker det med ett par spön, eller bara ett. Men har man många spön får man lägga fokus på att veva upp, lägga ut och det blir mest en massa fix än fiska.

Visst förstår jag att fiskare vill ha fina och stora båtar som är anpassade till sitt fiske och då framförallt spinnfiske eller vertikalfiske med stora, fina och många ekolod. Men en gammal plasteka med två åror och ett enkelt ekolod fungerar bra det med!
Kanske är jag tråkig och bakåtsträvande eller är det så att vi som älskar metet föredrar det enkla, skitiga och lätt kaotiska som det blir i en liten, gammal och smutsig plasteka? För det är inte ofta jag ser folk som metar i stora fina båtar, eller jag kanske har fel?

Men i slutändan spelar det absolut ingen roll, jag är bara oerhört glad att det finns så många olika sätt och metoder att kunna uppskatta och älska sportfisket på, det finns något för alla!

De första trevande försöken

I mitt förra inlägg skrev jag lite om mina höstplaner och jag har redan smygstartat min jakt på de randiga krigarna. Abborren är en art jag faktiskt inte har metat så mycket efter och egentligen vet jag inte varför det har blivit så. Men nu ska jag ge fisket en ärlig chans!

Jag har en sjö som inte ligger så långt ifrån där jag bor som jag vet håller ett bra bestånd av abborrar, så jakten har börjat där.

Förra veckan gav jag mig ut på ett första försök, vädret var allt annat än bra med hård vind och ett par regnskurar under kvällen. Men som tur var hade jag lärt mig av mina misstag från tidigare pass och stoppat ned regnjackan i väskan.

När jag kom fram vid första ankringen insåg jag dock ett nytt misstag, ena ankaret låg kvar på land… Min plan var att bottenmeta med quivertip spöt och ett enkelt paternoster tackel och en mindre mört på kroken, men det blev i stort sett omöjligt med endast ett ankare. Båten rörde sig konstant i den hårda vinden så efter knappt trettio minuter och ett missat hugg bytte jag plats.
Jag rodde upp bakom en ö så det blev lite lä och drog upp båten på ön så den låg still.
Nu blev det genast lättare att kontrollera spöt men tyvärr gav det mig inga fler napp och när mörkret hade lagt sig över sjön fick jag acceptera det fula ordet och åka hem.

Ett nytt försök planerades snabbt in, så i måndags åkte jag ut några timmar på kvällen. Vädret var något bättre med lite varmare temperatur och ett stabilare lufttryck, men fortfarande en del vind…
Den här gången glömde jag inte det andra ankaret så vid min första plats kunde jag lägga mig rätt i vinden för att kunna använda quivertip spöt effektivt.

Abborrmete

Jag provade lite olika platser och kom tillslut till en mindre ö som har en risvase mellan sig och land. Här vet jag att det har tagits större abborrar tidigare så jag bestämde mig för att fiska på den platsen tills det blev mörkt. Det känns som ett bra tillhåll för abborrarna med kuperad botten runt ön där djupet växlar mellan 1.5-3 meter och en grundplatå där risvasen ligger.
Jag fiskade utmed vassen vid ön, mot risvasen och runtomkring den, men det enda som hände var att betesfisken blev lite stressad ibland och började rycka i spötoppen. Jag fick inte ett endaste napp vid den här platsen.

Abborrmete

Tidigare under kvällen hade jag ett napp men då var jag för snabb med mothugget och fick bara tillbaka en sargad betesfisk…

Så när solen hade gått ned och det återigen hade blivit mörkt över sjön återvände jag mot land.
Jag kände mig en aningens nedslagen och tankarna snurrade, var är abborrarna…

Abborrmete

Tankarna har inte släppt än, jag har svårt att tänka på något annat fast jag kanske borde tänka på det stundande bröllopet, för nu är det drygt en vecka kvar… När jag blundar och ska sova ser jag stora abborrar medans min blivande fru pratar om dekorationer, planering och skyltar. Antagligen borde jag lyssna på henne… Men så här är det alltid, när jag inte lyckas med fisket så kan jag bara tänka på hur jag ska knäcka koden.
Fast i och för sig, man tänker väl nästan alltid på fiske oavsett om det går bra eller dåligt…
Planer som smids i huvudet, teorier om varför och hur, det är helt enkelt fantastiskt med fiske!

Min plan inför nästa pass är att köra flötestrolling för att se om jag kan lokalisera abborrarna på några platser. Så en beställning från Metebolaget kom hem idag med lite nya prylar för den fortsatta jakten på dessa randiga krigare!

 

Premiär i träskbåten

Förra veckan var det dags att vända runt på den gamla slitna plastekan och få i den i sjön, för det vankades flötestrolling. Suget efter att släpa ett par flöten bakom båten i hopp om att en fin gädda skulle fatta tycke för en betesfisk var rejält!

I höstas blev det nämligen inte många flötestrollingpass, utan istället blev det stort fokus på metet i ån. Men ett vårpass efter gäddorna kunde jag inte missa.
Så när båten hade hamnat i vattnet så var det dags att få ordning på utrustningen. På fredagen blev det tackelverkstad och riggning av spön så allt var tipptopp.

Som vanligt innan ett fiskepass har man svårt att somna, tankarna snurrar och man går igenom så alla grejer är med och har jag gjort allt jag kan för att få till en så bra presentation som möjligt, man har helt enkelt fiskefrossa… Underbart!
När så klockan ringde 05:00 på lördagsmorgonen var man snabbt ur sängen och efter att kaffet runnit ned och termosen fyllts till bredden så satt jag snart i bilen.

Vädret skulle vara molnigt och med en svag vind till en början av dagen för att sedan öka. Men jag möttes av en härligt röd soluppgång på en spegelblank sjö.

Fötestrolling efter gädda

Efter alla prylar hamnat i båten och ekolodet, spöhållare och spön riggats upp så var det bara att ta sig ut ett par hundra meter innan man kunde börja fiska. Ekolodet visade en vattentemperatur på 7 grader. Jag började sakta ro utmed en större vass där djupet är 1.5 meter och i slutet av vassen kommer det ett stenigt parti där det blir något djupare. När flötena når stenkanten så blir det genast rörelse på det närmste stenarna. Först tror jag det är en mindre gädda som attackerat. Men sen lugnar det ner sig, så jag stannar en stund och tar fram kameran. Jag hinner ta några bilder sen ser jag i ögonvrån hur det innersta spöt bugar och sen börjar rullen ge i från sig sitt magiska ljud. Jag fäller snabbt över bygeln så gäddan får så lite motstånd som möjligt. Efter 5-8 sekunder så sätter jag in ett bestämt mothugg och möts av ett rejält svar. Gäddan rusar och tar lina direkt, sen gör den några huvudskakningar och jag känner hur den ena kroken släpper. Sen tar det bara ett par sekunder till innan den andra kroken släpper… Adrenalinet byts snabbt ut mot tomhet och ilska, svordomarna ekar över den spegelblanka sjön. Men efter några minuters meningslös ”tycka synd om mig själv” känsla så är det bara att släppa det och fortsätta.

Fötestrolling efter gädda

Jag ror vidare utmed kanten och efter kanske femton minuter så dyker flötet igen och baitrunnern börjar ticka. Men den här gången möts jag inte av något bra svar efter mothugget, en mindre gädda hade valt att bita över min betesfisk.

Jag krokar av den i vattnet, sätter dit en ny betesfisk och precis när jag ska börja ro igen så hugger det, precis bredvid båten. Men igen är det en mindre gädda.

Fötestrolling efter gädda

Efter den gäddan så blir det väldigt lugnt, jag nöter vidare ut med kanterna men det händer inget mer. Vinden ökar rejält och det snabbt, så jag glider in i en lugn vik för att äta äggmackor i solen, riktigt skönt att få vila huvudet lite från vinden.

Vid halv elva bestämmer jag mig för att göra en sista drift med vinden över den djupare delen av sjön. Det står mycket betesfisk samlade i hålorna så förhoppningsvis ska väl en gädda hugga… När jag börjar närma mig slutet av driften så gungar det till rejält på ena spöt och baitrunnern börjar skrika, äntligen!
Efter mothugget så möts jag av bättre motstånd. Gäddan käftar emot och vill inte riktigt följa med in, men snart kan jag håva den. Jag krokar av och låter den vila en stund i håven och tar sen ett par snabba bilder på mattan innan gäddan får simma tillbaka.

Fötestrolling efter gädda

Klockan har hunnit bli närmare tolv, vinden har ökat ännu mer och det gungar bra i den gamla träskbåten. Så jag bestämmer mig för att göra ett sista försök utmed stenarna igen, kanske kunde jag lura gäddan att hugga igen innan jag bryter. Men tyvärr dyker aldrig flötet mer den här dagen så det var bara att packa ihop och bege sig hemåt.
Även om jag tappade en bättre fisk och vinden var envis som dök upp tidigt, så lyckades jag ändå få en 5 kilos och det är inte fy skam!
Sen var det riktigt gott att återigen få släpa flöten bakom den gamla träskbåten.

Fötestrolling efter gädda