En liten bit av lycka!

Nu har jag inte skrivit här på någon vecka igen, men våren är en brådskande tid…
Det har varit arbete i trädgården, bygge av lekställning till ungarna och en massa annat. Fast även en hel del mete!

Våren för mig är färnatider som ni säkert redan har förstått, jag blir totalt trollbunden av fisket efter färnan från slutet av mars till slutet av maj, det är väldigt sällan något annat fiske lockar mer, eller hmm… det är nog inget som lockar mer.
Det är något magiskt, eller maniskt över att få gå utmed en å, leta platser, placera en brödbit bredvid en buske eller en räka vid ett nedfallet träd och när det blir minsta pill på spötoppen så hoppar nästan hjärtat ut ur bröstet. Helt enkelt underbart!

Färnan är också en väldigt stark fisk som bjuder på riktigt härliga fighter, men den är också nyckfull… Vissa dagar hugger den på det mesta, andra dagar får man inte ett pet fast förhållandena ser ut att vara optimala. Ena stunden tar den från ytan och i nästa är den som bortblåst och har du tur kan du hitta dem i en håla 300 meter nedströms… som sagt nyckfull.

I mitt förra inlägg så hade jag med mig min gode fiskevän Jonas och han lyckades få en fin färna på kroken och även han blev lätt besatt av färnan…
Så vi började planera in en bättre satsning tillsammans, jag ska försöka återberätta lite kring hur det hela har gått för oss!

Det började med att vi letade tänkbara platser på kartor, så det plingade friskt i telefonen i några dagar. ”Här ser det hett ut”, ”Undra om det går att ta sig hit”, ”Nedanför den här ön borde de stå” och så vidare. När vi hade bestämt oss för några platser så bestämde vi även tider då vi kunde fiska ihop.
Dagarna innan det skulle fiskas så riggades spön, krokar byttes, sänken fylldes på i väskan för nu skulle inget saknas eller gå fel. Jakten efter en stor färna hade påbörjats!

Jonas hade en lucka i sin kalender någon dag innan vi skulle fiska ihop och stack ut på lite rekfiske, för vi hade ju egentligen bara kollat kartor… När han var framme så fick jag en genomgång via mobilen hur en av våra utvalda platser såg ut. Det luktade jackpot direkt!

Själv gick jag hemma i trädgården med en spade i högsta hugg och grävde ett dike för plantering av en 75 meter lång häck…. Så när det plingade till i telefonen efter kanske fem minuter och jag fick se en liten men tjock färna blev jag överlycklig, vi kan ha träffat helt rätt!
Jag grävde vidare och var lite lätt avundsjuk, men det är man väl alltid när andra fiskar, hehe.
Under kvällen fick jag flera rapporter och han lyckades få upp några fina färnor som hade en otroligt bra kondition, det kändes väldigt lovande!

Så när vi väl möttes upp någon dag senare så var vi galet taggade, nu skulle den stora färnan upp!
Vi gick till dagens första plats, placerade ut våra beten och satt förväntansfulla, vem skulle få dagens första…

Klockan gick och efter knappt tjugo minuter hade vi bara haft några pet. Jonas gjorde en kort förflyttning uppströms och placerade sin räka i strömkanten, efter någon minut fick han ett perfekt hugg där spöt aldrig slutade buga… Det var fast fisk och den var stark! Den gick som en ångvält i strömmen och Jonas fick kämpa men efter en magisk fight kunde håven äntligen omsluta en stor, mörk och otroligt vacker färna.
Lyckan var total!
Den mätte 58 centimeter och vikten fastställdes till fin fina 2650 gram och Jonas första reggfärna var ett faktum.

När den ståtliga fisken åter fått sin frihet bytte vi plats.
Vi lyckades lura upp några mindre färnor under kvällen och passade även på att kolla på ett par andra platser som vi hade rekat innan. Vi var överens om att här kunde det helt klart gå flera stora färnor!

Pass nummer två var bara några dagar senare.
Även fast den första platsen vi provade gången innan inte gav något så valde vi ändå att återvända. Det såg helt enkelt för bra ut, det måste gå en större färna där…
Så vi tacklade upp och så satt vi där igen och stirrade på våra spötoppar med en otroligt stor förväntan. Efter någon minut dunkar det till i Jonas topp, sen en djup bugning och fast fisk. Omgående syns det att det är ännu en stor fisk han har krokat, och efter en stund kan jag håva en riktigt fin färna.

Våg, matta, måttband och vågsäck kom fram och efter vi hade nollställt vågsäcken och vägt fisken några gånger så stannade vikten på 2500 gram och längden var återigen 58 centimeter.
Magiskt och otroligt bra fiskat av Jonas som plockade sin andra regga på två fiskepass.

Vi bytte plats, tände grillen och åt några korv med bröd och sörplade i oss varsin folköl. Solen värmde och det var bara riktigt gött att få spendera några timmar utmed en å i mycket trevligt sällskap.

När mörkret började närma sig så hade vi satt oss vid dagens sista plats. Jag hade ganska omgående ett par pet på min räka. Så jag satt på helspänn, men i ögonvrån ser jag Jonas topp darrra till och sen buga. Han krokar och lyckas ännu en gång håva en fin färna. En grov men kort rackare som har framtiden för sig!

Pass nummer tre.
Jag kom tyvärr iväg lite senare men Jonas var redan på plats och när jag nästan var framme så ringde han. ”Du jag har ännu en fin färna i håven” Jag skrattade till och tänkte, vilken plats vi har hittat och samtidigt glädjes jag åt hans framgång!
När jag var framme så skyndade jag mig till honom för att vara med vid vägning, mätning och fotografering.
Den mättes och vägdes till fina 57 centimeter och 2410 gram.

Efter färnan hade fått simma hem igen så tog vi oss till en annan plats.
Jag fick omgående lite pet, men inget bra napp… Jag bytte till bacon som krokbete och det tog inte mer än 5 sekunder så kunde jag kroka. Men tyvärr ingen färna utan en brax… Är det inte björknor så är det brax muttrar jag till Jonas som skrattar åt mig…
Vi började inse att det var nog sista passet efter färnorna för ett tag!

En liten fin färna måste också få synas på bild

Nu märks det att värmen har börjat göra sitt då växtligheten har kommit ovan ytan och vattnet har värmts upp så våren börjar gå mot sitt slut och det är dags att skifta fokus mot sommarfisket!

Men det har varit en otroligt rolig avslutning på vårfisket, även fast jag själv inte lyckades lura upp en bättre färna så är jag ändå nöjd och glad! Jag är glad för Jonas skull och hans fina färnor! Han är också en perfekt fiskekamrat som inte har några problem att nöta, leta och gå de där extra stegen för att lyckas.
Sen är jag också både glad och nöjd för att vi har lyckats hitta en liten bit av lycka!

Nu är det som sagt dags att sikta in sig på sommarfisket, det blir sutare, karp, gös, ål och säkert någon mer art.
Sen får ni inte missa att läsa det senaste numret av Magazine Fisheco där jag har fått äran att bidra med en meteartikel!

En härlig kväll vid ån

Halva maj månad har redan gått… Våren går fort, men samtidigt så har det känts som det vissa dagar har varit mer likt höst!
Några riktigt kalla, gråa, blåsiga och allmänt tråkiga dagar har vi haft i början av maj som gjort fisket segt. I alla fall för mig!

Men jag har varit ute på en del färnamete, både någon förmiddag men även ett par kvällspass. Tyvärr har väl inte resultatet varit det bästa, men det är ändå en härlig tid att få vara ute och gå utmed en å. Fåglarna kvittrar, gräset börjar bli grönare, träd och buskar knoppar och grönskar. En härlig tid helt enkelt!

Jag har säkert nämnt det innan men den ån jag fiskar mest i har inget stort bestånd av färna. Ett bra fiskepass får man kanske 3 – 4 färnor… Det finns inte heller så många platser att fiska på, men jag har ändå försökt att leta upp lite nya sträckor. Några har jag funnit men tyvärr har flera av dem inte producerat så mycket. Men det kan kanske ändra sig under året så jag kommer fortsätta att testa flera av dem. För det är också en del av charmen i fisket, att leta nya platser. Det är alltid lite extra roligt att få svinga ut en bit bröd eller korv på en ny plats, spänningen ökar ännu mer när det börjar indikera napp med!

Ett annat ”problem” i ån är att det finns riktigt mycket småfisk så bröd är ett knepigt bete nu. Vill man prova lyckan på ytan är det ofta ”pirayorna” kommer fram direkt, det samma vid botten… Så för att komma förbi dem får man köra nästan uteslutande på botten med korv, ost eller räka. Just räka är också ett fantastiskt bra allroundbete, jag har fått i år, brax, mört, björkna och färna på det! Korv och ost brukar oftast få vara lite mer i fred av de andra arterna.

I helgen som gick var jag uppe i Svartån och metade färna, mer om den resan kan ni läsa om på Swedish Anglers!
Men där var det något helt annat. Brödet fick vara i fred – jag var helt förvånad, inga små mörtar eller sarvar attackerade det en sekund efter det hade ramlat i vattnet…
Det var en väldigt trevlig omväxling.

I onsdags så hade jag planerat in ett kvällspass efter jobbet och jag fick även med mig Jonas ut! Han hade bara metat färna tre – fyra gånger tidigare men inte lyckats kroka någon. Så nu var det dags!
Jag var först ute vid ån, så jag började meta av ett par mindre områden innan Jonas anslöt och hade ganska snart ett par pet på min ostbit, så jag satt på helspänn. Helt plötsligt bugar sig spöt rejält men tyvärr så missade jag fisken… Men då den antagligen inte kände kroken placerade jag krokbetet på samma plats.

Spötoppen rörde sig lite lätt rytmiskt från strömmen, men efter någon minut darrade till mer distinkt. Ännu en gång satt jag på helspänn, jag var beredd!
Men tyvärr hände det inte så mycket mer… Kort efter kom Jonas så det var dags att flytta sig till ett större område där det är lite enklare att kasta med ett 12 fots spö.

Jag visade honom ett par platser var det kunde tänkas stå en färna, vi gick igenom riggning och lite smått och gått. Sen placerade han en räka precis vid strömkanten.
Själv satte jag på en brödbit för att visa honom hur ett napp med feederspö såg ut, som vanligt tog det inte många sekunder innan det började darra i toppen. Men kort därefter darrade det även till i Jonas topp. Sen igen och han krokade, möttes av bra motstånd men sen gick fisken loss… Ingen bra start!

Räkan hade blivit lite mindre, men den fick sitta kvar. Så snart hamnade den i strömkanten igen. Vi tog oss varsin lättöl och snackade mete, men efter kanske ett par klunkar öl bugar sig toppen igen och den här gången satt färnan bättre!

Den bjöd på en härlig fight och när vi såg den sa jag direkt – Den är över 2!
Till slut kunde jag håva den fina färnan och ett rejält grattis satt på sin plats till fångstmannen. Vi tittade på den, funderade lite kring vikten… Kunde den verkligen pressa vågen över 2?
Jag tog fram matta, vågsäck, våg med mera och när vi hade nollställt vågen så visade den sig väga 2220 gram. Helt enkelt en riktigt fin första färna och en riktigt bra start på färnafisket!
Efter ett par snabba bilder så fick den vila en liten stund i ett lugnare parti i håven innan den snabbt återvände ned i åns vatten.
Jag säger återigen grattis Jonas till en riktigt vacker gammal krigare till färna!

Efter det så blev platsen vi var på ganska tyst, så vi flyttade oss för att fiska av ännu en öppnare plats så vi kunde sitta bredvid varandra och snacka lite. Men vi gjorde först ett försök på en smal plats med lite mer ström, men tyvärr gav det inget.
Så den sista stunden fick det bli den större öppna. Jag förklarade platsen lite för Jonas och var han skulle placera tacklet.

Det tog inte lång tid innan han lyckades kroka sin andra färna för dagen och livet.
En mindre på knappt 1 kilo som snabbt fick simma tillbaks.
Sen blev det lite lugnare, men han hade fortfarande något pet då och då. Tillslut så bugade spöt rejält och han krokade igen! Men den lurade honom och satte fast tacklet i botten istället… Så är det ibland!
Efter det hände det inte så mycket och Jonas behövde köra hem, själv satt jag kvar i ytterligare 45 minuter men jag lyckades bara kroka en braxen…

Men det var ändå en riktigt rolig kväll, alltid skoj att lyckas hjälpa någon annan att få uppleva magin med färnan!
Sen är det trevligt att snacka lite mete med någon ibland, så tack för en trevlig kväll och snart gör vi om det!

Glöm inte att gå in på https://swedishanglers.wordpress.com/ för mer mete och intervjuer.
Gå gärna med i Facebookgruppen Swedish Anglers eller varför inte gå in och gilla sidan för ännu mer mete – Swedish Anglers

 

Årets första färnamete

Sen jag kom hem från Sportfiskemässan har det varit full fart, så jag har inte haft tid att skriva något blogginlägg. Men även om det har varit mycket annat så har jag självklart sett till att fiska lite!

Våren kom fort här i Småland, soliga och varma dagar gjorde att mitt sug efter färnamete blev för stort, så i mitten av förra veckan kunde jag inte hålla mig längre.

Jag bestämde mig för att köra några timmar efter jobbet i onsdags och fiska minst en timme in i mörkret för att se om jag kunde lyckas kroka årets första färna.
Vid halv fem på eftermiddagen var jag framme vid ån, packningen var lätt med ett spö och håv i ena handen, en hink med lite olika beten och mäsk i den andra och en väska på ryggen.
Planen var enkel, mäska upp några små platser direkt och sen fiska av dessa fram till det blev mörkt för att avsluta passet på ett större öppnare område.

Mäsket jag använde var ljust färskt bröd som jag hade kört i mixern kvällen innan och sedan blandade jag i lite rens från räkor och en halv burk majs. Brödet blöttes upp vid ån så pass mycket att det gick att kram det till bollar som jag placerade vid små områden där det kanske kunde stå en färna. Beten för kvällen var räkor, majs, bacon och bröd såklart.

De första platserna gav inget men vid den sista så fick jag några småpet på mina majskorn, men tyvärr inget som plockade upp de ordentligt. Så när det var på gränsen till svart ute förflyttade jag mig till kvällens sista ställe. Det lite större och öppnare området. Förhoppningsvis skulle färnorna sänka garden lite och ge sig ut på födosök i mörkret…

Pannlampan kom fram och jag placerade en brödbit i ytterkanten av en strömfåra och det tog inte mer än någon minut innan det första dunket kom i spötoppen. Tyvärr missade jag fisken, men kastade snabbt ut igen och nu lyckades jag kroka den. Fast precis innan jag kunde styra in den i håven släppte den från kroken… En liten färna förvisso men det var ändå årets första så det sved lite!
Sen blev det lite lugnare ett tag.
Efter det hade gått en timme bestämde jag mig för att fortsätta nöta på ett tag till då det hade varit lite småpet på brödbiten, jag var inte riktigt redo att blank…
Precis innan jag tänkte veva upp så fick jag ett riktigt positivt napp och nu satt kroken ordentligt. Årets första färna hamnade i håven, den var väl runt 1 kilo så den fick simma tillbaka direkt.

Tanken var sen att göra ett gäddpass i lördags, men nu hade färnafisket tagit över mig och vädret såg mer passande ut för färna än gädda, intalade jag mig…
Så jag styrde återigen bilen mot ån på lördagsmorgonen.

Planen var lite annorlunda den här gången. Mäska upp ett par platser ordentligt med Swedbaits krillkung, pellets och majs. Sedan nöta där hela passet och prova olika beten.

De första timmarna hände det inte mycket, jag hade ett par pet på majskorn men inte ett pill på till exempel korv, bacon, räka eller pellets. Så när klockan hade blivit halv tio tog jag fram mitt franskbröd och bröt av en bit och agnade på kroken, sen fyllde jag upp mäskkorgen och kastade ut. Riggen landade bra och jag han inte mycket mer än att sätta ned spöt innan det var fisk framme och ryckte i brödet.
Jag satt på helspänn och efter någon minut fick jag ett bra napp. Lyfte spöt och möttes av motstånd!

Färnan tog fart och rusade rakt in mot åkanten och buskarna… Så det var bara att sätta så mycket press jag vågade och hoppades att det skulle hålla! Tillslut fick jag stopp på den och färnan kom ut i mitten av ån igen så snart kunde jag styra in den i håven.
En fin färna på drygt 1.5 kilo som bjöd på en riktigt rolig fight!

När den hade fått simma hem igen bröt jag av en ny brödbit och upprepade processen. Fast efter färnan blev det lugnt. Jag bytte beten flera gånger och provade lite olika platser runt mina uppmäskade områden men tyvärr blev det inga fler fiskar den här dagen.

Samtidigt ska jag väl inte klaga, två pass och två färnor upp plus en tappade vid håvkanten så nästan tre… Nej självklart räknas inte den, utan vi säger två!

Vädret ser ut att hålla i sig ett tag till så förhoppningsvis blir det snart ett pass igen, för jäklar vad roligt det är att meta färna!