Portabelt Ekolod

Jag har för tillfället ingen möjlighet att ha min båt på trailer utan får snällt acceptera att ha den liggandes i en sjö. Och då vill jag inte ha min givare till lodet fastsatt i båten, så jag har valt en portabel lösning så länge.
Jag flötestrollar eller metar enbart från båten, så jag rör mig inte i några större hastigheter och därför tycker jag en portabel lösning är helt ok.
Till givaren använder jag en färdigköpt portabel givarhållare, så inget speciellt där.

Men att flytta lodet, givarhållaren och batteri är lite värre så jag valde att bygga en smidig lösning som är lätt att frakta, enligt mig. Jag vill även ha möjligheten att ta med mig lodet till andra båtar.
Så det första jag gjorde var att få lite inspiration från nätet, och det finns en och annan lösning där… Vissa bra, andra mindre bra.
När jag hade kikat runt en stund så hade jag en rätt klar bild över hur min lösning skulle se ut, så det var bara att börja leta upp prylar som passade.

Jag föll för en verktygslåda med bärhandtag, i lådan finns det plats för både batteri och lodet. Den är även rätt hård i materialet så det är inga problem att skruva fast fästen m.m.
Sen valde jag att införskaffa mig rostfria skruvar och muttrar, brickor hade jag hemma.
Jag ville även ha möjligheten att hänga lådan på relingen, så jag valde att använda mig av väggkrokar som passade bra på min båt. Dessa är 14 * 11 cm.
Till sist var kravet att kunna sätta fast givarhållaren på lådan så jag kan få med mig allt i en hand. Jag valde att fästa två redskapshållare på lådan, på så vis kan jag trycka fast givarhållaren i dessa.

jag började med att borra upp hålen för fästet till själva lodet och fäste det med rostfria  M5 20 millimeter långa maskinskruvar, brickor och muttrar.

Sen borrade jag hål för väggkrokarna, men enbart det övre hålet per väggkrok var genomgående då de nedre hålen hamnade i tjockare plast och även rätt långt ned så det skulle blivit knepigt att fästa skruven med mutter. Så istället valde jag att använda mig av mindre träskruv som drog bra i plasten. För de övre hålen använde jag samma skruv, mutter och bricka som tidigare.

Endast ett genomgående hål. Till det nedre hålet använde jag träskruv.

Så här blev det på insidan när skruvarna var fästa.

När det var klart så borrade jag upp hålen för redskapshållarna, här fick jag gå ned en storlek i skruv och mutter så jag använde mig av M4 20 millimeter.

Insidan av locket när alla skruvar var fästa.

När allt var fastsatt så måttade jag ut var jag ville ha ut kontakten till lodet och mätte även tjockleken på sladden innan jag borrade upp ett hål lite större än sladden.
Jag borrade hålet precis vid kanten av luckan till verktygslådan. Sedan så skar jag ned innerkanten av lådan med en kniv och filade kanterna lite tills jag nådde hålet så sladden kunde läggas i skåran. Nu kunde jag stänga luckan utan att klämma sladden.

Inte den snyggaste lösningen, men det fungerar och sladden blir inte klämd av locket.

Alla yttre detaljer var nu klara och fastsatta.

Färdigt resultat för det utvändiga.

Sen var det dags att få ordning på insidan av lådan och fästa sladdar, låsa fast batteriet och se till så själva lodet kan ligga skyddat i lådan under transport.

Jag valde att sätta batteriet i mitten av lådan för att få jämn fördelning av vikten eftersom lådan ska kunna hängas på relingen. Jag mätte ut avstånden från tre håll och skar till bitar av frigolit som jag limmade fast i lådan så de låste fast batteriet och på den sista sidan, till vänster limmade jag fast en mindre bit frigolit. Anledningen till det är att jag har lodet på den sidan och det får inte plats om jag fäster en större bit frigolit likt de andra.

Alla bitar limmade för att hålla fast batteriet.

Batteriet på plats.

Jag tänkte först tejpa fast sladden med eltejp på insidan av lådan men valde att bara ha den liggandes lös med endast buntband tills jag ser att det fungerar ordentligt. Blir jag nöjd kommer jag fästa den.

Jag åkte ned och öste båten och passade på att sätta upp lodet i båten för att se så det fungerade som jag tänkt mig och det ser ut att bli bra!

Jag hoppas att det här inlägget hjälpte dig som letar efter en bra lösning till ett portabelt ekolod, om inte annat kanske du fick lite idéer och inspiration.

Nästa gång hoppas jag det kan bli lite fiske här på bloggen igen, vädret har varit hopplöst ett tag med hårda vindar…

Äntligen ute på sjön igen

Det är lätt hopplöst när man inte har möjlighet att fiska på ett tag, hjärnan börjar gå på högvarv och letar minnen för att på något vis skapa känslan att man fiskar… Man börjar drömma om flöten som försvinner, rullar som skriker och gäddor som rusar. Man drillar för glatta livet och precis innan gäddan går i håven så ringer den förbannade väckarklockan och så inser man att det är jobbdag och allt bara var en dröm… Men i söndags så ringde klockan vid halv sex och det var äntligen dags att återigen få ta sig ut på sjön!

Jag var ute strax innan sju och hade snart ett par flöten släpandes bakom båten, vinden blåste från väst och det var lite lagom mulet. Det kändes extremt bra!
Jag gled sakta fram över sjön med hjälp av vinden och efter kanske en timme så började molnen lätta, tyvärr inte det mest optimala men det var ändå riktigt skönt att få känna lite solstrålar i ansiktet.

Samtidigt som solen började bli mer synlig ökade även vinden lite, inte så det blev problem men jag fick planera drifterna lite mer.

Efter kanske tre timmar så gled jag upp utmed en liten kant och när jag precis skulle ändra en inställning på ekolodet så drog det iväg på innerspöt. Det är så otroligt gött att höra ljudet från baitrunnern, men jag fällde snabbt bygeln för att minska motståndet. Jag lät gäddan gå ett par sekunder innan jag spände upp linan och satte in mothugget! Spöt bugade sig rejält och dagens första gädda var krokad. Självklart rusade den utåt mot det andra spöt men på något vis lyckades jag undvika trassel och kunde snart styra tillbaka den på rätt sida. När jag hade gäddan någon meter från båten så flög den upp ur vattnet med rejäla huvudskakningar…
Som tur var så tappade jag den inte och snart låg gäddan i håven.

En vild rackare på 91 centimeter.
Medan den vilade i håven tog jag fram kameran och tog några snabba bilder, lyckades även få till ett ”två fingrar” grepp…
Jag får nog öva lite mer på att ta bilder i båten och var kameran ska placeras m.m.
Inte alltid lätt att ta bilder när man är själv.

När gäddan återvänt till sitt rätt element och ny betesfisk var ute så dök det upp ännu en båt på sjön, några tillresta turister som kryssade fram med elmotorn på hög hastighet bland stenar och öar… Deras håv kom fram några gånger, men det var aldrig fisk, bara bottennapp…
jag passade på att äta mackor och titta på spektaklet de bjöd på, kul med lite underhållning!

När klockan började närma sig elva så blev det lite molnigare ute igen och det tog inte lång tid innan ett av flötena försvann och det drog iväg!
Men tyvärr missade jag och drog antagligen ut betesfisken ur gäddans mun… Så det enda som kom tillbaka var en söndertrasad mört. Surt…
Jag fortsatte glida runt över sjön ett par timmar till och såg stora samlingar med bytesfisk på ekolodet men tyvärr ville ingen mer gädda hugga det här passet.

Fast kaffet smakade utsökt, vädret var skönt och hösten är i full gång, och jag fick ju faktiskt känna på lite spöböj!
Men nu ska det inte få gå veckor innan nästa fiskepass blir av för jäklar vad roligt det är när flötet försvinner och rullen börjar knarra gott, pulsen stiger och spöt bugar sig djupt vid mothugget!
Det är magi och sådant man drömmer om när jobbet står i vägen för fisket…

Ett par dagar i lärandets tecken

För ett tag sedan var jag återigen nere i Bräkne-Hoby och besökte Fiskevårdslinjen. Jag brukar vara där ett par gånger varje år som lärare och går igenom metet lite närmare för eleverna på linjen.
Det är en bra och bred utbildning där de får både teori och praktik i fiskevård men eleverna har även praktiskt fiske på schemat.

Mitt upplägg är en halvdag inomhus där jag beskriver och förklarar en del grunder i metet. Sen har jag en heldag utomhus med eleverna.
Inomhus går jag igenom lite kring flötmete, feedermete m.m. Men sen visar jag även upp hur mäsk, beten, prylar och riggar fungerar och vad man behöver tänka på och delar med mig av lite tips och trix.
Eleverna får även chansen att klämma, känna och lukta på mäsk, tillsatser, beten och prylar.
En del av de eleverna jag har fått träffa nu och tidigare har pysslat lite med mete, men de flesta är noviser och tycker det både är roligt och intressant att få den här genomgången.
Tanken med den här halvdagen är att de ska få bredd även kring fisket i sin utbildning.

Personligen är det här otroligt roligt, metet är ju min passion och att få visa upp det mer ingående är som sagt skoj men även utmanade. Jag måste hitta och balansera nivån kring det jag visar och pratar om, för det är lätt att nörda ned sig i något man själv brinner för. Eleverna har allt som oftast gäddfisket som sin passion så det gäller att inte tappa dem på vägen bland mäsk, beten och olika riggar 🙂

När det kom till min heldag så bestämde vi tillsammans att fokus skulle vara på deadbaitmete efter gädda. Eleverna ville ha en genomgång hur man kan rigga upp, vilka beten som kan användas och självklart lite tips och trix. Vi kollade även en del på gösmete med dött bete och vilka skillnader det är jämfört med gäddmetet.

Vi hade inte det bästa vädret med ökande ostlig vind under dagen men vi slapp i alla fall regnet! Dagen flöt på, vi snackade fiske, grillade korv och snackade ännu mer fiske.
Tyvärr var fisket segt… Jag brände en gädda som högg över min betesfisk när jag började veva in den. Men så är det ibland, var ju dock skoj med lite bättre spögung!

En halvtimme innan vi skulle plocka ihop hör vi hur ett larm tar ton och så tillslut kan en gädda landas. Ingen jätte men det var ändå skönt att de faktiskt fick se att gäddor även tar dött bete, hehe!

Jag vill passa på att tacka eleverna för två riktigt roliga och trevliga dagar, sen vill jag såklart tacka lärarna och skolan för att jag får komma och visa upp mitt kära mete!

Är man intresserad och vill läsa mer vad utbildningen ger så kan ni läsa det på
Blekinge Folkhögskolans hemsida.
Det finns också en Facebook grupp där man kan gå med och ställa frågor till lärare och elever, se lite kring deras arbete och mycket annat.

Nu blir det lite grått på fiskefronten för mig, inget fiske förra helgen och inget denna helgen, men sen blir det fokus på gäddan!

Premiär i båten och gäddor i håven

Jag vaknade med ett ryck i lördags morse, insåg snabbt att det var mobilen som brummade och det var dags att gå upp. Jag tog mig snabbt ut i köket och fick igång kaffet, kollade ut genom fönstret för att försöka få en uppfattning om vädret, men klockan var ens inte fem och det var becksvart ute… Jag intalade mig själv att det inte regnade, men försökte ändå flera gånger titta ut fast jag möttes hela tiden av samma becksvarta syn medan jag åt fil och flingor. Kaffet hade runnit ned under tiden och termosen fylldes upp, burken med mackorna lades ned i väskan och kläderna drogs snabbt på innan jag öppnade ytterdörren. Det regnade ute…
Jag packade snabbt in det sista i bilen och tänkte att det slutar nog snart. Väl framme vid sjön regnade det ännu mer, så regnkläderna åkte på och sedan var det bara att börja bära ned grejerna till båten för nu skulle det bli premiär i dubbel bemärkelse. Höstsäsongen efter de gröna ilskna damerna skulle starta och det skulle även bli premiär i nya båten. En gammal blå Ryds 425 som jag köpte för några tusenlappar i slutet av augusti. Inget lyxåk, inte ens i närheten men en perfekt båt till flötestrolling, och det är allt jag begär! Jag kommer fixa till detaljerna med tiden för att få den precis som jag vill.

När prylarna var i båten, så sköt jag ut den från bryggan och efter bara några meter så avtog regnet och sjön låg snart spegelblank. Inte det mest optimala gäddvädret men det är ändå något speciellt med en spegelblank sjö!
Väl framme vid dagens startplats kunde jag stänga av pannlampan och började rigga spöna och efter några minuter låg det första flötet ute, en alltid lika härlig och förväntansfull känsla infann sig. Att se ett flöte är för mig något magiskt, när som helst kan det försvinna och kanske är det just det som är så magiskt, det visuella att flötet är där ena sekunden och nästa är det borta…

Jag rörde mig sakta fram över sjön, betesfiskarna hade jag på 1,5 meter respektive 2,5 meter under ytan till en början men justerade dem under fisket gång.
Djupet där jag började fiska höll sig omkring 3,5 – 5 meter. Sen planar det ut och det blir ett djup mellan 3-4 meter på ett rätt stort område med lite branter och öar här och var.

Efter knappt tjugo minuter så dök ena flötet och baitrunnern började knarra sådär härligt! Jag fällde snabbt över bygeln på rullen för att minska motståndet för gäddan innan jag plockade upp spöt från spöhållaren och vevade in löslinan mellan mig och sjövargen. Jag satte in ett mothugg och möttes av bättre motstånd, jag gjorde ännu en svepande rörelse med spöt för att försäkra mig om att krokarna satt. Gäddan svarade med att göra en härlig rusning så slirbromsen fick jobba lite. Efter några rusningar och rejäla knyck i spöt kunde jag tillslut håva höstens första gädda. En bra första fisk på 5-6 kilo och en längd på 97 centimeter.
Medan gäddan vilade sig i håven tog jag fram kameran och stativ för att föreviga min första gädda i nya båten och den första vargen för hösten!

Jag fortsatte sedan fram över den spegelblanka ytan, efter en stund kom det även lite dimma krypandes över sjön men som tur var så försvann den efter kanske en timme och istället blev det lite vind så ytan krusade sig. Jag gled sakta utmed en kant och helt plötsligt så började rullen skrika från innerspöt, men tyvärr spottade gäddan.
Fast det var skönt att höra ljudet då det hade varit väldigt tyst i några timmar. Det enda ljudet jag hade hört förutom fåglarna var från en röjsåg långt bort, det var inte en enda båt till ute på sjön. Jag åt mina äggmackor, drack mitt kaffe och bara nöjt av tillvaron!

De mörka molnen hade börjat lätta lite på himlen under förmiddagen och när klockan var lite efter elva kom jag ut på ett plattare parti av sjön där djupet var cirka 3,5 meter när det fullständigt vrålade till i högerspöt och det sprutade ut lina. Jag satte snabbt in ett mothugg och båten vred runt sig och jag möttes av rejäla knyck i spöt, jag stod med ett enormt leende och ett underbart adrenalinpåslag och drillade ännu en gädda. Efter en fight med flera rusningar kunde jag håva ännu en bättre fisk. Denna var lite grövre än den förra och hade några centimeter till men då den hade gapat rejält över betesfisken och det tog lite tid att få loss krokarna så valde jag att inte ”kladda” för mycket utan lät gäddan få gå tillbaka direkt efter den fått vila en stund i håven. Men uppskattade den till att vara strax över 100 centimeter och omkring 6-7 kilo.

När klockan blev tolv så var det dags att bryta och bege sig hemåt till verkligheten igen, men jag klagar verkligen inte på min premiär, två bra fiskar och jag fick lite information kring detaljerna i båten. Så det känns som det kan bli en riktigt bra höst!

 

Äntligen höst och snart gäddpremiär

Då var den äntligen här, hösten!
Det är antagligen inte alla i vårt avlånga land som blir lycklig när man nämner äntligen och höst i samma mening, men de som diggar gäddfiske är oftast en skara människor som uppskattar det…

Själv tycker jag det har doftat höst ett tag nu och temperaturen i sjöarna har sjunkit och det börjar bli dags för höstpremiär.
Så förhoppningsvis kan jag skjuta ut båten från bryggan till helgen och röra mig fram över vattnet med ett par flöten släpandes bakom och med lite tur även få höra det magiska ljudet från baitrunnern när en gädda har gapat över en betesfisk.
Adrenalinet fullständigt exploderar i kroppen när det börjar knarra i rullen, man ger gäddan någon sekund innan ett rejält mothugg sätts in och har man tur så vrider sig båten och spöt böjer sig kraftigt. Sen bjuder damen upp till en härlig dans med rejäla rusningar innan hon kan säkras i håven. Fiskefrossan infinner sig, man blir alltid lite lätt skakis i benen, antagligen av allt adrenalin och lycka. För det är något speciellt med årets första höstgädda!

Men innan det ens är dags att ge sig ut så måste saker och ting förberedas, betesfisk måste fixas, krokar, flöten och övrig utrustning måste ses över och tackel måste knytas. Batterier måste laddas, väskor ska packas och ja allt vad det nu är som måste vara i ordning innan det ens kan bli tal om att skjuta ut båten från bryggan…

Betesfisk… Det är alltid ett dilemma, för har man ingen betesfisk går det inte meta eller flötestrolla efter höstens argsinta skönheter.
Visst skulle jag kunna använda vobblers, gummibeten och allt vad som nu finns på marknaden, men det lockar inte, inte alls faktiskt. Jag gillar, eller rentav älskar mitt predatormete och jag accepterar allt ”slit” som följer med valet av metod.
För det är oftast ett slit att få fram bra betesfisk. Men det har sin charm på något sätt också, kan jag tycka…
Igår var jag och flötmetade mört i en liten skogssjö ett par timmar efter jobbet, idag var jag och placerade ut mörtstugor i samma vatten.

Resultatet efter mitt korta flötmetepass var magert, vädret var allt annat än bra. Men jag fick några mörtar av bättre storlek och det räckte för att jag skulle släpa ned två mörtstugor till sjön. Det är väldigt sällan dessa skogssjöar ligger precis vid vägen och inget undantag nu heller. Jag fick gå någon kilometer genom skog, sly och hästhagar med dessa mörtstugor… Och har jag otur så ger dessa stugorna noll mörtar… Men jag accepterar det och det har som sagt sin charm!

Vill man veta hur jag har gjort mina mörtstugor kan man läsa det här: Bygg en mörtstuga

Men allt det där ”slitet” glöms bort när det magiska ljudet från baitrunnern hörs och spöt böjer sig djupt vid mothugg, magiskt!

Så nu är äntligen hösten här och gäddsäsongen kan börja, underbart.

Ett besök hos Anton Tsvetkov – En Fiskares Bekännelser

Det här blir ett kort inlägg.

I somras var jag och hälsade på Anton Tsvetkov och spelade in ett poddavsnitt.
Som säkert många av er redan vet driver Anton podden En Fiskares Bekännelser
där han intervjuar eller i alla fall snackar fiske med en massa olika sportfiskare. Skulle ni mot förmodan ha missat det här så har ni en massa avsnitt att lyssna på och många är riktigt bra och underhållande!

Anton är kanske mest bekant inom spinnfisket men han har spenderat många år åt specimenmete och framförallt gäddmete. Och i år har han tagit upp metet igen och fångat en drös med fina karpar bland annat!

Bilden är lånad från Swedish Bait Mechanics Facebooksida

Så när Anton kontaktade mig om att vara med i hans podd var jag inte sen att tacka ja, det är ju alltid kul att snacka mete!

Vad vi pratar om tänker jag inte gå in på så mycket här, men vi avhandlar gäddmete, Swedish Anglers, adrenalin och mycket mer, så in och lyssna vet ja 🙂
En Fiskares Bekännelser, Avsnitt 49

En guldklimp i vardagen

Då var semestern över för den här gången, vemodigt kan tyckas och visst var det med tunga steg man återigen steg in genom dörren till kontoret förra veckan… Men allt har sin tid brukar ju de som vet saker säga, så jag får väl tro på dem, fast nej vänta nu…
Efter sommaren kommer ju en helt magisk årstid, hösten!
Det kan väl i och för sig stämma att allt har sin tid, men är man besatt av fisket och i mitt fall mete så styrs ens liv efter arter och metoder snarare än månader och vad det nu kan vara som ingår i de förutbestämda årstiderna?

Hösten för mig är som sagt en magisk årstid, inte för att det börjar bli mörkare och kallare ute, utan för det vankas gäddmete!
Suget efter jakten på de stora damerna kommer alltid smygandes runt slutet av augusti, man börjar bygga upp en släng av rejäl abstinens. Det blir oftast svårt att faktiskt fokusera på annat fiske, istället börjar man fundera, planera och bygga upp förväntningarna kring höstfisket efter gädda, galet roligt!

Fast innan gäddsäsongen kan påbörjas ska jag åka iväg och avsluta sommarmetet kan man väl säga, så nästa fredag styr jag bilen bort från Småland och ut på äventyr!
Det ska bli riktigt skoj och något jag ser fram emot.

Men igår tog jag mig ändå ut på lite trevligt afterwork fiske, sånt där mysigt mete där äggmackor äts medans man stirrar på quivertoppen, man vippar i sig kaffe och fortsätter stirra på toppen. Beten byts, slangbellan går varm och ibland bugar sig spöt och drillen kan påbörjas. Mysfiske helt enkelt!
Det finns inga direkta planer eller stora förhoppningar på stor fisk, utan fisket går ut på att bara få vara ute vid vattnet, äta sina mackor och drilla lite fisk.

Jag fiskade med lite olika beten som ost, korv, räka, bacon och bröd.
Förhoppningen var att kunna lura en färna till att hugga och efter kanske 10 minuters fiske med en bit ost på kroken fick jag ett snabbt hugg och jag krokade. Fast fisk men det var ingen färna utan en brax på knappa 2 kilo skulle jag tro, den fick simma tillbaka omgående.
Var nog min första brax på ost…

Min plats för kvällen, ett mindre hav av växtlighet…

Jag bytte beten och provade lite olika platser men jag fick mest någon enstaka mört på bröd och en liten brax. Visst jag skrev innan att jag bara ville drilla lite fisk, men brax på strax över 1 kilo är kanske inte det mest spännande…

När så mörkret började komma så avtog aktiviteten och jag kunde börja fiska med bröd på kroken utan att småfisken attackerade den omgående. Efter kanske fem minuter fick jag några snabba bugningar och jag krokade. Den här gången var det lite mer fart i grejerna och snart kunde jag håva en guldklimp. En fin sarv på 780 gram.

Ny brödbit åkte på kroken och kort efter den hamnade i vattnet nappade det igen och jag krokade, fast fisk igen!
Men tyvärr bara för en kort stund… Det kändes som en sarv i liknande storlek som den första. Och efter den hade släppt blev det väldigt tyst på min plats och efter en stund bröt jag för kvällen och packade ihop.
Afterwork fisket blev helt klart godkänt, det var enkelt, avkopplande och oplanerat. Precis som jag hade tänkt mig det.

Men nu var det nog det sista oplanerade fiskepasset på ett tag. För som sagt, snart är hösten här på riktigt och då gäller det att vara redo, taggad och ha segt skinn i röva!
För då ska det nötas gädda och jag längtar!

En närmare titt på ThermaCell

I det här inlägget blir det inte så mycket fiske utan ett tips på att göra fisket trevligare under myggmånaderna!

För ett tag sedan blev jag ägare av en ThermaCell MR450.

Den har fått följa med mig ut på många fisketurer den här sommaren och jag måste säga att jag är imponerad av den. Jag har försökt testa den lite och bland annat suttit bland mygg och knott tills paniken infinner sig och sedan har jag startat upp MR450 och efter ungefär fem minuter så är myggen på ett mer bekvämt avstånd. Knotten är däremot knepigare då jag har skägg. Där kan de gömma sig i dagar om det vill sig illa… Men mängden knott minskar också avsevärt kring just huvudet tycker jag.
De få riktigt varma sommarkvällarna vi har haft det här året har jag kunnat sitta i T-shirt och dricka kaffe i lugn och ro utan att behöva vifta mygg, helt klart en lyx!

MR450 är lik den första modellen MR150 men just 450 kommer med en bältesklämma som är riktigt praktiskt, till MR150 finns det att köpa som tillbehör. Du har då med dig skyddet hela tiden. För ibland får man ju fisk och kan behöva flytta sig lite och du bär då med dig myggskyddet.
Den har även en indikationslampa som meddelar när skyddet är helt uppnått då det tar någon minut innan det är igång.

Här syns det vad som ingår i kartongen

Men hur fungerar den då?
Det är faktiskt enkelt, det följer med en gaspatron som man fäster under en lucka i botten av MR450 som syns på bilden nedanför. Sedan följer det med 3 stycken myggskyddsmattor som är en liten blå matta som fästs på framsidan under ”gallret”. När man sedan startar igång den genom att trycka några gånger på start så värms den blåa mattan upp och avger då ett giftfritt skydd. Men glöm inte att slå över till ON innan man börjar trycka på startknappen.
Gaspatronen räcker i ca 12 timmar och den blåa mattan behöver bytas ut efter ungefär 4 timmar eller när den har blivit vit, därav att det följer med 3 stycken.
Sen lovar jag att det märks när det är dags att byta, för myggen börjar attackera dig igen!

På mitten av MR450 har man ett relä som man måste sätta till ON, sen har man startknappen ovanför till höger som man får trycka 3-5 ggr på. Efter ca 5 minuter tänds den blå lampan till till vänster om startknappen och man har full effekt!

För och nackdelar med att använda en MR450

Fördelar:

  • Lätt, smidig och tyst.
  • Enkel att hantera och lätt att se när något behöver bytas ut.
  • Bältesklämman är otroligt bra så man slipper gå ifrån sitt skydd.
  • Man slipper spraya/smörja in sig i myggmedel som man knappt vet vad de innehåller…
  • Den fungerar, den fungerar riktigt bra!

Nackdelar:

  • Det tar några minuter innan den uppnår full effekt.
  • Jag saknar en indikationslampa som visar att den är igång. En liten detalj i sammanhanget och det går att se att den är igång då man ser ett sken när den ”brinner”.

Jag kan faktiskt inte komma på fler nackdelar utan jag tycker verkligen att den här produkten är en riktigt bra investering. Man slipper hålla på och kladda med sprayer/myggstift direkt på huden som sedan luktar riktigt illa…

Vad ThermaCell MR450 kostar skiljer sig säkert mellan butikerna så därför skriver jag inte ut något pris här och det man behöver tänka på är att det krävs refill paket.
Visst dessa kostar lite men samtidigt så räcker det länge.
Så igen, det är en bra investering.

Vill man läsa mer om produkten och hitta återförsäljare m.m. så kika in på:
https://www.myggjavlar.se/thermacell/ och leta upp MR450

Den blå lampan till vänster lyser och man vet att det är full effekt på skyddet, riktigt bra!

Ett livstecken

Det har gått nästan två månader sedan jag skrev några rader här… Jag får be om ursäkt för det. Men jag har absolut inte slutat meta!
Jag kände bara att jag behövde få en liten paus från skrivandet, för jag har i stort sett skrivit något varje vecka de senaste tre åren tror jag, kan vara fyra… Det har inte enbart varit på Ensamvargens Fiske utan även artiklar till tidningar och nu under senare tid på Swedish Anglers hemsida.

Fast nu har jag bara en vecka kvar av min semester och sedan är det tillbaks till verkligheten med jobb och skrivandet såklart, för nu har det faktiskt börjat klia lite i fingrarna igen och det ska bli skoj att komma igång!

Den här sommaren har jag tagit mig ann ett intressant projekt som jag inte hade planerat från början av året. Men jag blev rejält inspirerad från andra metare som hade siktet inställt på en stor ål, jag antog samma mål vilket alltså är en ål över 2 kilo!
För er som nu reagerar på att jag metar ål och tänker, men va!! Den är ju fridlyst! IDIOT! Det är faktiskt så att man får bedriva sportfiske efter ål om det är mer än tre vandringshinder upp från havet. Så självklart följer jag dessa regler. Vill man veta mer och läsa om det så står det en väldigt bra text på Länsstyrelsen Jönköpings läns hemsida. Bara att klicka er in och läsa.

Härliga sommarkvällar vid ålmetespöna

Det finns en del mer kända vatten som hyser stor ål men såklart vill jag försöka hitta något mindre känt vatten.
Så jag har mest spenderat mina sommarkvällar och nätter bland mygg, hav av brännässlor, sniglar och ja allt möjligt trevligt och mindre trevligt! Jag har provat flera vatten men tyvärr har resultaten lyst med sin frånvaro, fast något steg närmare har jag ändå kommit och jag har kunnat minska ned antalet vatten som jag ska fokusera på i framtiden. Så målet kommer stå kvar och jag kommer fortsätta min jakt efter en stor ål för det är en riktigt häftig art!

Jonas släpper tillbaka en mindre ål på cirka ett kilo

Men utöver en massa ålmete har det blivit några ströpass där jag har åkt ut med ett feederspö, lite mäsk och majs på kroken. Och för ett par veckor sedan lyckades jag faktiskt lura upp en fin sarv!
Då just den här sarven är en del i en tävling vi har i Swedish Anglers Facebook grupp så kan jag inte skriva ut vikten, men gå gärna med i gruppen och gissa på vikten om man inte redan är medlem. Fint pris finns i potten och vi kommer hålla fler tävlingar framöver. Sen är det ju alltid trevligt att snacka mete med likasinnade!

Idag hade jag tänkt åka ut på lite flötmete efter sutare på morgonen men tyvärr så sprack den planen, så istället åkte jag in till ån för några timmars färnamete.
Dimman låg tät länge men när den väl sprack upp så blev det omgående varmt och aktiviteten hos fiskarna minskade rejält.
Jag såg 4-5 färnor som simmade i utkanten av strömmen men då det var ett hav av näckrosor mellan dem och mig så försökte jag lura ned dem en bit nedströms men tyvärr ville de inte vara med och leka i värmen.
Men innan dimman försvann lyckades jag lura upp en fin sommarfärna på knappt 1700 gram.

Sen trodde jag för en kort stund att jag lyckats lura en färna till, men det var bara en gädda som hade fattat tycke för mitt goda franskbröd… Den ville kanske ha en macka till lunchen 🙂

Som sagt, snart är semestern slut och hösten börjar så sakta komma närmare och jag får nog faktiskt säga att jag ser fram emot den, hjärnan har redan börjat vandra iväg på gäddmete och flötestrolling. Disiga höstdagar och skrikande baitrunners är ren magi för en metesjäl! Men innan dess ska det bli en liten roadtrip och en helgs fiske i trevligt sällskap, det ser jag fram emot!

Det fick bli någon form av avslutning på min sammanfattning eller vad det här kan kallas… Men som jag skrev i början så kommer det bli mer skrivande från min sida framöver. Bland annat en liten genomgång av en myggjagare som har varit min räddning den här sommaren!

Vampyrer i vinden

Som ni säkert har förstått så kommer mitt skrivande här bli mindre än vad det var tidigare. Min tid räcker inte riktigt till tyvärr.
Men det finns istället en massa trevlig läsning på Swedish Anglers och vi har nyligen gjort om lite på hemsidan och förhoppningsvis fått den lite mer lättnavigerad!

Men nog om det, jag tänkte skriva några rader om mitt senaste fiskepass ihop med Jonas.
Vi har många planer och det är riktigt skoj, både det och att fiska med honom!
Jag får kanske byta namn på bloggen snart…

Vi möttes upp i onsdags för lite gös och ålmete. (Japp man får fiska ål i det här vattnet)
Vinden låg på bra från väst vilket gjorde att det blåste rakt in mot oss, så till en början var det lite knepigt att få larm, hangers, spön och baitrunners att fungera tillsammans så vi kunde se och höra nappen.
Efter drygt trettio minuter så tog Jonas larm ton och linan började lämna spolen.
Han lyfte spöt och hade fast fisk i fem – tio sekunder innan den släppte…
Aldrig roligt att tappa fisk, framförallt inte dagens första!

Han surade lite som sig bör när man tappar fisk, tacklade om och kastade ut igen!
Själv satt jag och knöt mitt sista spö då jag inte hade haft tid innan att förbereda allt…
Jag föredrar att förbereda så mycket som möjligt hemma innan ett fiskepass, men tiden fanns inte riktigt den här gången.
Tillslut hade jag mina två riggar i vattnet och kunde sätta mig ned i stolen och njuta av solen, fast det blåste fortfarande en hel del…

Jonas fick efter en stund något pip och kunde snart kroka och landa en mindre gös!

Själv fick jag ett napp när jag var på väg ut i skogen för att lätta lite på blåsan, så typiskt! Tyvärr hade den gått fri när jag kom fram till spöt…

Vid 21 bytte vi upplägg och riggade om lite för att sikta in oss mer mot ålen. Kortare och en liten annan rigg sattes dit och sen placerade vi våra tackel på ungefär samma ställen som innan.

Klockan gick utan att det hände så mycket, Jonas hade ett napp men den hade spottat när han satte in mothugg.

Vid 22:30 – 23:00 skulle jag veva in mitt ena spö och kasta om, då såg jag i ögonvrån att hangern började röra sig och snart tog larmet ton. Jag satte in ett mothugg och möttes av ett riktigt bra motstånd i andra änden!

Jonas vevade upp de andra spöna då fisken började gå i sidled. Den gjorde flera härliga rusningar och vi spekulerade vad det kunde vara som tagit betet…
Efter stund bryter en gös ytan, vi blir båda lite förvånade.
Men det var en fin gös som vi mätte till 71 centimeter och en fin vikt på 3,50 kilo!

Efter några bilder fick den simma tillbaks och bara en minut efter jag släppt ned den i vattnet igen tar Jonas ena larm ton och han kan också landa en fin gös på 3,05 kilo men ett par centimeter längre än den jag fick.

Vi kastade snabbt ut våra spön igen i hopp om att kunna lura upp några fler men tyvärr blir det helt tyst efter hans gös och när klockan hade blivit strax efter midnatt gav vi oss då vi båda skulle upp till jobb dagen efter.

Fast snart blir det nya försök och förhoppningsvis kan vi lura en fin ål framöver eller en stor gös!