Premiär i båten och gäddor i håven

Jag vaknade med ett ryck i lördags morse, insåg snabbt att det var mobilen som brummade och det var dags att gå upp. Jag tog mig snabbt ut i köket och fick igång kaffet, kollade ut genom fönstret för att försöka få en uppfattning om vädret, men klockan var ens inte fem och det var becksvart ute… Jag intalade mig själv att det inte regnade, men försökte ändå flera gånger titta ut fast jag möttes hela tiden av samma becksvarta syn medan jag åt fil och flingor. Kaffet hade runnit ned under tiden och termosen fylldes upp, burken med mackorna lades ned i väskan och kläderna drogs snabbt på innan jag öppnade ytterdörren. Det regnade ute…
Jag packade snabbt in det sista i bilen och tänkte att det slutar nog snart. Väl framme vid sjön regnade det ännu mer, så regnkläderna åkte på och sedan var det bara att börja bära ned grejerna till båten för nu skulle det bli premiär i dubbel bemärkelse. Höstsäsongen efter de gröna ilskna damerna skulle starta och det skulle även bli premiär i nya båten. En gammal blå Ryds 425 som jag köpte för några tusenlappar i slutet av augusti. Inget lyxåk, inte ens i närheten men en perfekt båt till flötestrolling, och det är allt jag begär! Jag kommer fixa till detaljerna med tiden för att få den precis som jag vill.

När prylarna var i båten, så sköt jag ut den från bryggan och efter bara några meter så avtog regnet och sjön låg snart spegelblank. Inte det mest optimala gäddvädret men det är ändå något speciellt med en spegelblank sjö!
Väl framme vid dagens startplats kunde jag stänga av pannlampan och började rigga spöna och efter några minuter låg det första flötet ute, en alltid lika härlig och förväntansfull känsla infann sig. Att se ett flöte är för mig något magiskt, när som helst kan det försvinna och kanske är det just det som är så magiskt, det visuella att flötet är där ena sekunden och nästa är det borta…

Jag rörde mig sakta fram över sjön, betesfiskarna hade jag på 1,5 meter respektive 2,5 meter under ytan till en början men justerade dem under fisket gång.
Djupet där jag började fiska höll sig omkring 3,5 – 5 meter. Sen planar det ut och det blir ett djup mellan 3-4 meter på ett rätt stort område med lite branter och öar här och var.

Efter knappt tjugo minuter så dök ena flötet och baitrunnern började knarra sådär härligt! Jag fällde snabbt över bygeln på rullen för att minska motståndet för gäddan innan jag plockade upp spöt från spöhållaren och vevade in löslinan mellan mig och sjövargen. Jag satte in ett mothugg och möttes av bättre motstånd, jag gjorde ännu en svepande rörelse med spöt för att försäkra mig om att krokarna satt. Gäddan svarade med att göra en härlig rusning så slirbromsen fick jobba lite. Efter några rusningar och rejäla knyck i spöt kunde jag tillslut håva höstens första gädda. En bra första fisk på 5-6 kilo och en längd på 97 centimeter.
Medan gäddan vilade sig i håven tog jag fram kameran och stativ för att föreviga min första gädda i nya båten och den första vargen för hösten!

Jag fortsatte sedan fram över den spegelblanka ytan, efter en stund kom det även lite dimma krypandes över sjön men som tur var så försvann den efter kanske en timme och istället blev det lite vind så ytan krusade sig. Jag gled sakta utmed en kant och helt plötsligt så började rullen skrika från innerspöt, men tyvärr spottade gäddan.
Fast det var skönt att höra ljudet då det hade varit väldigt tyst i några timmar. Det enda ljudet jag hade hört förutom fåglarna var från en röjsåg långt bort, det var inte en enda båt till ute på sjön. Jag åt mina äggmackor, drack mitt kaffe och bara nöjt av tillvaron!

De mörka molnen hade börjat lätta lite på himlen under förmiddagen och när klockan var lite efter elva kom jag ut på ett plattare parti av sjön där djupet var cirka 3,5 meter när det fullständigt vrålade till i högerspöt och det sprutade ut lina. Jag satte snabbt in ett mothugg och båten vred runt sig och jag möttes av rejäla knyck i spöt, jag stod med ett enormt leende och ett underbart adrenalinpåslag och drillade ännu en gädda. Efter en fight med flera rusningar kunde jag håva ännu en bättre fisk. Denna var lite grövre än den förra och hade några centimeter till men då den hade gapat rejält över betesfisken och det tog lite tid att få loss krokarna så valde jag att inte ”kladda” för mycket utan lät gäddan få gå tillbaka direkt efter den fått vila en stund i håven. Men uppskattade den till att vara strax över 100 centimeter och omkring 6-7 kilo.

När klockan blev tolv så var det dags att bryta och bege sig hemåt till verkligheten igen, men jag klagar verkligen inte på min premiär, två bra fiskar och jag fick lite information kring detaljerna i båten. Så det känns som det kan bli en riktigt bra höst!

 

Äntligen höst och snart gäddpremiär

Då var den äntligen här, hösten!
Det är antagligen inte alla i vårt avlånga land som blir lycklig när man nämner äntligen och höst i samma mening, men de som diggar gäddfiske är oftast en skara människor som uppskattar det…

Själv tycker jag det har doftat höst ett tag nu och temperaturen i sjöarna har sjunkit och det börjar bli dags för höstpremiär.
Så förhoppningsvis kan jag skjuta ut båten från bryggan till helgen och röra mig fram över vattnet med ett par flöten släpandes bakom och med lite tur även få höra det magiska ljudet från baitrunnern när en gädda har gapat över en betesfisk.
Adrenalinet fullständigt exploderar i kroppen när det börjar knarra i rullen, man ger gäddan någon sekund innan ett rejält mothugg sätts in och har man tur så vrider sig båten och spöt böjer sig kraftigt. Sen bjuder damen upp till en härlig dans med rejäla rusningar innan hon kan säkras i håven. Fiskefrossan infinner sig, man blir alltid lite lätt skakis i benen, antagligen av allt adrenalin och lycka. För det är något speciellt med årets första höstgädda!

Men innan det ens är dags att ge sig ut så måste saker och ting förberedas, betesfisk måste fixas, krokar, flöten och övrig utrustning måste ses över och tackel måste knytas. Batterier måste laddas, väskor ska packas och ja allt vad det nu är som måste vara i ordning innan det ens kan bli tal om att skjuta ut båten från bryggan…

Betesfisk… Det är alltid ett dilemma, för har man ingen betesfisk går det inte meta eller flötestrolla efter höstens argsinta skönheter.
Visst skulle jag kunna använda vobblers, gummibeten och allt vad som nu finns på marknaden, men det lockar inte, inte alls faktiskt. Jag gillar, eller rentav älskar mitt predatormete och jag accepterar allt ”slit” som följer med valet av metod.
För det är oftast ett slit att få fram bra betesfisk. Men det har sin charm på något sätt också, kan jag tycka…
Igår var jag och flötmetade mört i en liten skogssjö ett par timmar efter jobbet, idag var jag och placerade ut mörtstugor i samma vatten.

Resultatet efter mitt korta flötmetepass var magert, vädret var allt annat än bra. Men jag fick några mörtar av bättre storlek och det räckte för att jag skulle släpa ned två mörtstugor till sjön. Det är väldigt sällan dessa skogssjöar ligger precis vid vägen och inget undantag nu heller. Jag fick gå någon kilometer genom skog, sly och hästhagar med dessa mörtstugor… Och har jag otur så ger dessa stugorna noll mörtar… Men jag accepterar det och det har som sagt sin charm!

Vill man veta hur jag har gjort mina mörtstugor kan man läsa det här: Bygg en mörtstuga

Men allt det där ”slitet” glöms bort när det magiska ljudet från baitrunnern hörs och spöt böjer sig djupt vid mothugg, magiskt!

Så nu är äntligen hösten här och gäddsäsongen kan börja, underbart.

Ett livstecken

Det har gått nästan två månader sedan jag skrev några rader här… Jag får be om ursäkt för det. Men jag har absolut inte slutat meta!
Jag kände bara att jag behövde få en liten paus från skrivandet, för jag har i stort sett skrivit något varje vecka de senaste tre åren tror jag, kan vara fyra… Det har inte enbart varit på Ensamvargens Fiske utan även artiklar till tidningar och nu under senare tid på Swedish Anglers hemsida.

Fast nu har jag bara en vecka kvar av min semester och sedan är det tillbaks till verkligheten med jobb och skrivandet såklart, för nu har det faktiskt börjat klia lite i fingrarna igen och det ska bli skoj att komma igång!

Den här sommaren har jag tagit mig ann ett intressant projekt som jag inte hade planerat från början av året. Men jag blev rejält inspirerad från andra metare som hade siktet inställt på en stor ål, jag antog samma mål vilket alltså är en ål över 2 kilo!
För er som nu reagerar på att jag metar ål och tänker, men va!! Den är ju fridlyst! IDIOT! Det är faktiskt så att man får bedriva sportfiske efter ål om det är mer än tre vandringshinder upp från havet. Så självklart följer jag dessa regler. Vill man veta mer och läsa om det så står det en väldigt bra text på Länsstyrelsen Jönköpings läns hemsida. Bara att klicka er in och läsa.

Härliga sommarkvällar vid ålmetespöna

Det finns en del mer kända vatten som hyser stor ål men såklart vill jag försöka hitta något mindre känt vatten.
Så jag har mest spenderat mina sommarkvällar och nätter bland mygg, hav av brännässlor, sniglar och ja allt möjligt trevligt och mindre trevligt! Jag har provat flera vatten men tyvärr har resultaten lyst med sin frånvaro, fast något steg närmare har jag ändå kommit och jag har kunnat minska ned antalet vatten som jag ska fokusera på i framtiden. Så målet kommer stå kvar och jag kommer fortsätta min jakt efter en stor ål för det är en riktigt häftig art!

Jonas släpper tillbaka en mindre ål på cirka ett kilo

Men utöver en massa ålmete har det blivit några ströpass där jag har åkt ut med ett feederspö, lite mäsk och majs på kroken. Och för ett par veckor sedan lyckades jag faktiskt lura upp en fin sarv!
Då just den här sarven är en del i en tävling vi har i Swedish Anglers Facebook grupp så kan jag inte skriva ut vikten, men gå gärna med i gruppen och gissa på vikten om man inte redan är medlem. Fint pris finns i potten och vi kommer hålla fler tävlingar framöver. Sen är det ju alltid trevligt att snacka mete med likasinnade!

Idag hade jag tänkt åka ut på lite flötmete efter sutare på morgonen men tyvärr så sprack den planen, så istället åkte jag in till ån för några timmars färnamete.
Dimman låg tät länge men när den väl sprack upp så blev det omgående varmt och aktiviteten hos fiskarna minskade rejält.
Jag såg 4-5 färnor som simmade i utkanten av strömmen men då det var ett hav av näckrosor mellan dem och mig så försökte jag lura ned dem en bit nedströms men tyvärr ville de inte vara med och leka i värmen.
Men innan dimman försvann lyckades jag lura upp en fin sommarfärna på knappt 1700 gram.

Sen trodde jag för en kort stund att jag lyckats lura en färna till, men det var bara en gädda som hade fattat tycke för mitt goda franskbröd… Den ville kanske ha en macka till lunchen 🙂

Som sagt, snart är semestern slut och hösten börjar så sakta komma närmare och jag får nog faktiskt säga att jag ser fram emot den, hjärnan har redan börjat vandra iväg på gäddmete och flötestrolling. Disiga höstdagar och skrikande baitrunners är ren magi för en metesjäl! Men innan dess ska det bli en liten roadtrip och en helgs fiske i trevligt sällskap, det ser jag fram emot!

Det fick bli någon form av avslutning på min sammanfattning eller vad det här kan kallas… Men som jag skrev i början så kommer det bli mer skrivande från min sida framöver. Bland annat en liten genomgång av en myggjagare som har varit min räddning den här sommaren!

Vampyrer i vinden

Som ni säkert har förstått så kommer mitt skrivande här bli mindre än vad det var tidigare. Min tid räcker inte riktigt till tyvärr.
Men det finns istället en massa trevlig läsning på Swedish Anglers och vi har nyligen gjort om lite på hemsidan och förhoppningsvis fått den lite mer lättnavigerad!

Men nog om det, jag tänkte skriva några rader om mitt senaste fiskepass ihop med Jonas.
Vi har många planer och det är riktigt skoj, både det och att fiska med honom!
Jag får kanske byta namn på bloggen snart…

Vi möttes upp i onsdags för lite gös och ålmete. (Japp man får fiska ål i det här vattnet)
Vinden låg på bra från väst vilket gjorde att det blåste rakt in mot oss, så till en början var det lite knepigt att få larm, hangers, spön och baitrunners att fungera tillsammans så vi kunde se och höra nappen.
Efter drygt trettio minuter så tog Jonas larm ton och linan började lämna spolen.
Han lyfte spöt och hade fast fisk i fem – tio sekunder innan den släppte…
Aldrig roligt att tappa fisk, framförallt inte dagens första!

Han surade lite som sig bör när man tappar fisk, tacklade om och kastade ut igen!
Själv satt jag och knöt mitt sista spö då jag inte hade haft tid innan att förbereda allt…
Jag föredrar att förbereda så mycket som möjligt hemma innan ett fiskepass, men tiden fanns inte riktigt den här gången.
Tillslut hade jag mina två riggar i vattnet och kunde sätta mig ned i stolen och njuta av solen, fast det blåste fortfarande en hel del…

Jonas fick efter en stund något pip och kunde snart kroka och landa en mindre gös!

Själv fick jag ett napp när jag var på väg ut i skogen för att lätta lite på blåsan, så typiskt! Tyvärr hade den gått fri när jag kom fram till spöt…

Vid 21 bytte vi upplägg och riggade om lite för att sikta in oss mer mot ålen. Kortare och en liten annan rigg sattes dit och sen placerade vi våra tackel på ungefär samma ställen som innan.

Klockan gick utan att det hände så mycket, Jonas hade ett napp men den hade spottat när han satte in mothugg.

Vid 22:30 – 23:00 skulle jag veva in mitt ena spö och kasta om, då såg jag i ögonvrån att hangern började röra sig och snart tog larmet ton. Jag satte in ett mothugg och möttes av ett riktigt bra motstånd i andra änden!

Jonas vevade upp de andra spöna då fisken började gå i sidled. Den gjorde flera härliga rusningar och vi spekulerade vad det kunde vara som tagit betet…
Efter stund bryter en gös ytan, vi blir båda lite förvånade.
Men det var en fin gös som vi mätte till 71 centimeter och en fin vikt på 3,50 kilo!

Efter några bilder fick den simma tillbaks och bara en minut efter jag släppt ned den i vattnet igen tar Jonas ena larm ton och han kan också landa en fin gös på 3,05 kilo men ett par centimeter längre än den jag fick.

Vi kastade snabbt ut våra spön igen i hopp om att kunna lura upp några fler men tyvärr blir det helt tyst efter hans gös och när klockan hade blivit strax efter midnatt gav vi oss då vi båda skulle upp till jobb dagen efter.

Fast snart blir det nya försök och förhoppningsvis kan vi lura en fin ål framöver eller en stor gös!