Kategoriarkiv: Feedermete

Årets första färnamete

Publicerat av
Svara

Sen jag kom hem från Sportfiskemässan har det varit full fart, så jag har inte haft tid att skriva något blogginlägg. Men även om det har varit mycket annat så har jag självklart sett till att fiska lite!

Våren kom fort här i Småland, soliga och varma dagar gjorde att mitt sug efter färnamete blev för stort, så i mitten av förra veckan kunde jag inte hålla mig längre.

Jag bestämde mig för att köra några timmar efter jobbet i onsdags och fiska minst en timme in i mörkret för att se om jag kunde lyckas kroka årets första färna.
Vid halv fem på eftermiddagen var jag framme vid ån, packningen var lätt med ett spö och håv i ena handen, en hink med lite olika beten och mäsk i den andra och en väska på ryggen.
Planen var enkel, mäska upp några små platser direkt och sen fiska av dessa fram till det blev mörkt för att avsluta passet på ett större öppnare område.

Mäsket jag använde var ljust färskt bröd som jag hade kört i mixern kvällen innan och sedan blandade jag i lite rens från räkor och en halv burk majs. Brödet blöttes upp vid ån så pass mycket att det gick att kram det till bollar som jag placerade vid små områden där det kanske kunde stå en färna. Beten för kvällen var räkor, majs, bacon och bröd såklart.

De första platserna gav inget men vid den sista så fick jag några småpet på mina majskorn, men tyvärr inget som plockade upp de ordentligt. Så när det var på gränsen till svart ute förflyttade jag mig till kvällens sista ställe. Det lite större och öppnare området. Förhoppningsvis skulle färnorna sänka garden lite och ge sig ut på födosök i mörkret…

Pannlampan kom fram och jag placerade en brödbit i ytterkanten av en strömfåra och det tog inte mer än någon minut innan det första dunket kom i spötoppen. Tyvärr missade jag fisken, men kastade snabbt ut igen och nu lyckades jag kroka den. Fast precis innan jag kunde styra in den i håven släppte den från kroken… En liten färna förvisso men det var ändå årets första så det sved lite!
Sen blev det lite lugnare ett tag.
Efter det hade gått en timme bestämde jag mig för att fortsätta nöta på ett tag till då det hade varit lite småpet på brödbiten, jag var inte riktigt redo att blank…
Precis innan jag tänkte veva upp så fick jag ett riktigt positivt napp och nu satt kroken ordentligt. Årets första färna hamnade i håven, den var väl runt 1 kilo så den fick simma tillbaka direkt.

Tanken var sen att göra ett gäddpass i lördags, men nu hade färnafisket tagit över mig och vädret såg mer passande ut för färna än gädda, intalade jag mig…
Så jag styrde återigen bilen mot ån på lördagsmorgonen.

Planen var lite annorlunda den här gången. Mäska upp ett par platser ordentligt med Swedbaits krillkung, pellets och majs. Sedan nöta där hela passet och prova olika beten.

De första timmarna hände det inte mycket, jag hade ett par pet på majskorn men inte ett pill på till exempel korv, bacon, räka eller pellets. Så när klockan hade blivit halv tio tog jag fram mitt franskbröd och bröt av en bit och agnade på kroken, sen fyllde jag upp mäskkorgen och kastade ut. Riggen landade bra och jag han inte mycket mer än att sätta ned spöt innan det var fisk framme och ryckte i brödet.
Jag satt på helspänn och efter någon minut fick jag ett bra napp. Lyfte spöt och möttes av motstånd!

Färnan tog fart och rusade rakt in mot åkanten och buskarna… Så det var bara att sätta så mycket press jag vågade och hoppades att det skulle hålla! Tillslut fick jag stopp på den och färnan kom ut i mitten av ån igen så snart kunde jag styra in den i håven.
En fin färna på drygt 1.5 kilo som bjöd på en riktigt rolig fight!

När den hade fått simma hem igen bröt jag av en ny brödbit och upprepade processen. Fast efter färnan blev det lugnt. Jag bytte beten flera gånger och provade lite olika platser runt mina uppmäskade områden men tyvärr blev det inga fler fiskar den här dagen.

Samtidigt ska jag väl inte klaga, två pass och två färnor upp plus en tappade vid håvkanten så nästan tre… Nej självklart räknas inte den, utan vi säger två!

Vädret ser ut att hålla i sig ett tag till så förhoppningsvis blir det snart ett pass igen, för jäklar vad roligt det är att meta färna!

Ett sista försök och en sammanfattning

Publicerat av
2

Det har inte blivit mycket fiskande den senaste tiden, det var faktiskt riktigt länge sedan jag hade ett så här långt uppehåll. Men i söndags kunde jag inte hålla mig längre, då hade det gått en månad sedan jag fiskade senast.

Vädret den senaste tiden har varit märkligt. Några dagar med minusgrader sen några dagar med plusgrader vilket gjort att det inte blivit någon bra is eller öppet vatten, utan det har legat någon centimeter på sjöarna häromkring. Så mitt planerade gäddfiske har brunnit inne kan man väl säga…
Men i söndags plockade jag fram quivertipspöt och slängde ned lite olika beten i en väska och åkte in till ån för att få en liten paus i juletiderna och se om någon färna ville äta.

Vädret var inte det bästa med 1-2 plusgrader, fuktigt och molnigt.
Dagarna innan hade det varit nollgradigt eller någon minusgrad så förutsättningarna för ett bra fiske var ungefär noll.
Men ibland så måste man bara få fiska!

Färna

Jag provade ett par platser med en brödbit på kroken utan något resultat, men i den tredje hålan så fick jag några små pet!
Jag satt på helspänn, men jag fick aldrig något riktigt bra napp så jag hällde upp en kopp kaffe istället.
Men så från ingenstans så gungade det till bättre och jag krokade!
Efter en kort stund började jag fundera på vad det var som hade tagit min brödbit, för det var ingen färna… Snart fick jag se en mindre gädda simma in i håven!
Aja, någon gång ska ju vara den första att även få gädda på bröd.

feedermete

Efter det så hände det inte så mycket mer, lite småpet men det spelade ingen roll att jag gick ned i krokstorlek, ändrade längden på tacklet och bytte beten, det blev ingen färna.

Det här var nog årets sista fiskepass, men man ska aldrig säga aldrig… Det kanske blir väderomslag åt det kallare hållet och isen lägger sig ordentligt innan nyår, eller så blir det varmare och det blir öppet vatten igen.

Som avslutning ska jag kort sammanfatta mitt 2016.
Mål är väl något nästan alla har som fiskar, de flesta vill fånga den där 10 kilos gäddan eller en 50 centimeters abborre.
Jag själv har ganska många mål uppsatta, mest för att jag tycker det är roligt att ha en utmaning i mitt fiske, men det är självklart inte enbart därför jag fiskar.

Ett av mina mål var att få en färna över 2300 gram från ån där jag fiskar mest, det är inget känt storfiskevatten och jag har inte hört att det kommit upp så många över 2500 gram de senaste åren. Så 2300 var ett rimligt mål för 2016, medan 2500 gram är det stora målet.
Jag lyckades fånga en färna på 2408 gram vilket för mig var ett riktigt bra resultat och motiverar mig ännu mer att fortsätta jaga den där på 2500 gram.

färna

Jag hade hoppats på ett bättre resultat när det kom till mitt sutarmete det här året, men samtidigt lade jag en hel del tid på att leta efter en bra sjö vilket jag tror jag har lyckats med och kommer lägga en del tid där under 2017.

Flötmete Sutare

Flötestrollingen hade jag också hoppats mer på och hade planerat det bra, men det blev bara ett pass innan vädrets makter och tidsbrist satte stopp för det!
Det blev förvisso inget dåligt pass med 6 landade gäddor där endast 1 var under 4 kilo och den största strax över 7 kilo, men jag hade som sagt förhoppningar på fler pass och större gäddor.
Jag får väl hoppas det kan bli bra is eller öppet vatten igen!

Flötestrolling

Jag gjorde även ett par karpturer men där gick jag rejält bet!
Jag hade ett napp men tyvärr ingen karp i andra änden, så nya tag nästa år.
Abborre fisket gick inget vidare det heller och när jag tappade en riktigt stor fisk vid håven så tappade jag även intresset för att fortsätta jaga en stor abbborre.
Men jag kanske tar upp jakten igen nästa år…

Karpmete

Även om det inte blev någon karp så var det inget fel att spendera timmarna bakom spöna vid sjön!

Så i det stora hela hade jag ett ganska klent år om man ska se det till resultat.
Men det har varit ett bra år ändå, jag började blogga för Fisheco vilket har varit riktigt roligt!
Jag har även fortsatt skriva artiklar under 2016 vilket är roligt och utmanade så det hoppas jag kunna få fortsätta med under 2017.
Jag spenderade också mycket tid vid ån vilket gav bra resultat och så har jag förhoppningsvis hittat ett intressant vatten för mitt sutarfiske, jag hoppas på bra resultat nästa år.
Planerna för 2017 har jag så smått påbörjat och hoppas kunna komma iväg på ett par helgtripper utanför Smålands gränser, så jag ser verkligen fram emot det nya året!

Jag vill bara avsluta med att tacka er allihop som läser mina inlägg här på bloggen, skriver kommentarer, hör av er via mejl och sociala medier med frågor eller bara ett par trevliga rader.
Jag vill även tacka Jan O och Fisheco för det trevliga samarbetet.
Vi hörs igen under 2017.

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

Omprioriteringar gav resultat

Publicerat av
2

Nu var det några veckor sedan jag skrev något här, men det har varit fullt upp med familjära åtagande som besök från mina hemtrakter, så jag har inte hunnit fiska. Sen har inte vädret varit så bra de senaste veckorna, regn och blåst som övergick till en rejäl köldknäpp som gjorde det omöjligt att komma ut på sjön. Fast jag har inte legat helt på latsidan, det har börjat rustas lite inför en förhoppningsvis bra ismetesäsong. Så det har byggts mörtstugor, fixats med förvaring av betesfisk m.m.

Den här årstiden kan man även spendera en del timmar i soffan och läsa lite böcker så för en tid sedan fick jag hem en beställning från England som borde hålla mig sysselsatt ett tag!

bocker

Den där köldknäppen varade inte allt för länge så förra veckan hade jag förhoppningar om att kunna komma ut på ännu ett flötestrollingpass, men tyvärr ville inte isen riktigt släppa greppet.
Så jag fick tänka om, för fiska skulle jag göra och ganska omgående bestämde jag mig för att köra till ån.
Fredagskvällen gick till att kolla över spöna och rigga dem, blanda mäsk och packa väskan för några timmars sökande efter framförallt mört men även färnan såklart!

Jag var framme vid ån strax efter 7 på lördagsmorgonen. Har man tur när man kommer tidigt så kan mörten avslöja sig i ytan, men jag möttes av en stilla och väldigt lugn sträcka av ån…
Vattnet hade stigit en del, men det var mer åt det normala för september – oktober…
Nu när det är november hade jag hoppats på lite mer fart i ån och även lite färg i vattnet när det hade regnat dagen innan.
Vattnet var istället riktigt klart och kallt, men yttertemperaturen hade varit på plussidan i flera dagar och det hade även blåst en sydlig vind så mina förhoppningar var ändå rätt bra.

Jag blötte upp mäsket som bestod av en halva Champion och en halva Roach Ecstasy från Swedbait. Jag tillsatte även lite flytande arom från MVDE i vattnet när jag blötte upp mäsket.
Krokbetet var i första hand majs som jag hade färgat och smaksatt i olika varianter för att kunna prova lite olika och se om det ena eller det andra var bättre för dagen.

färna

När allt var riggat och klart kastade jag ut till ett område som jag vet är lite djupare och där jag fått både mört och björkna tidigare. Jag gav det en stund, men inget hände och jag började ganska omgående ana oro över det klara vattnet, inte det bästa för mörten…
Jag riggade upp mitt andra spö som var tänkt till färnorna, här höll jag det enkelt och körde vidare på samma rigg som ett tidigare besök vid ån och bröd som krokbete. Jag placerade brödbiten i en annan djuphåla en bit nedströms där jag hade förhoppningar om att färnorna hade samlat ihop sig.

Efter knappt tio minuter så fick jag ett försiktigt pet på mitt brödagnade spö, handen var snabbt på plats och vilade någon centimeter ifrån, kort efter kom det en bättre bugning i spötoppen och jag lyfte direkt. Fast fisk, den gjorde ett par kortare rusningar men jag kände ganska snart att det var en mindre fisk och snart låg den i håven. Den fick snabbt posera för några bilder innan den fick sin frihet åter.

färna

Jag bröt av en ny bit bröd och kastade ut på ungefär samma ställe, jag vevade in det andra spöt som hade varit helt still och skulle fylla upp med mer mäsk i feedern och byta majskorn när jag ser ett litet pet på brödbiten. Jag släppte det jag hade i händerna och hann precis fram till spöt när toppen böjde sig djupt. Jag lyfte spöt och nu möttes jag av en rejäl tyngd! Fisken gjorde en rusning nedströms, jag försökte få ut så mycket av spöt jag kunde över vattnet så den inte skulle gå fast.
När den väl vände så försökte den självklart rusa in mot buskarna på samma sida som jag stod på. Men jag lyckades få press på den igen så den vände ut mot mitten av ån. Den gjorde ytterligare ett par rusningar så slirbromsen fick jobba. Tillslut såg jag fisken för första gången och en rejäl rygg visade upp sig, fiskfrossan infann sig men jag lyckades hålla mig lugn och kunde tillslut håva färnan.

Pulsen var på max, jag satte mig ned på huk och kollade ned i håven och ser en riktigt grov färna.
Medan den vilade sig i håven plockade jag fram våg, vågsäck, måttband och kameran.
När allt var i sin ordning så mätte jag färnan till 56 centimeter och vågen visade 2408 gram! En riktigt fin fisk och den största jag fått ur ån.

färna

När den hade fått vila en stund i håven och sedan sett den simma tillbaka mot botten i det klara vattnet så blev det ett glädjevrål!

Mitt spö som var tänkt för mörten hade jag inte haft ett pet på, så jag bestämde mig för att byta plats och fiska det nedströms där jag fått mina färnor. Kroken agnades på med två majskorn som hade legat i en ”Rosehip” vätska över natten och sen fyllde jag feedern med mer mäsk.
Min förhoppning var att det kanske kunde stå någon mört eller björkna längre ned, men visst hade jag färnorna i bakhuvet vid platsbytet.

Efter jag hade kastat ut så tog jag tag i det andra spöt och kollade så allt såg bra ut och att kroken fortfarande var vass. Jag letade upp franskbrödet och skulle precis bryta av en bit när jag ser en liten rörelse i spötoppen på det andra spöt. Jag var snabbt på plats och en kort stund senare bugar sig spöt rejält.
Fisken gör en rusning rakt över ån och siktar in sig på en kant med lite buskar som hänger ned över ån. Jag fick ta en chansning då jag hade 0.20 lina och en 12:ans B983 krok och försöka sätta så mycket press jag bara kunde för att stoppa den. Chansningen gick hem och prylarna höll, färnan vände mot mitten av ån och jag kunde få upp den närmare mig. Den gjorde ytterligare några försök att nå åkanten och även en liten vassrugg, men tillslut kunde jag håva ännu en fin fisk.

52 centimeter och 1850 gram. En hög och ryggbred fisk som har framtiden för sig, får den växa så kan den garanterat bli grov.

färna

Efter jag hade sett färnan simma tillbaka så kastade jag ut ännu en bit bröd i hålan och kollade sedan över det andra spöt och när det var klart så hamnade det på samma plats som innan.

färna

Nu var topparna stilla en stund så jag hann med att få i mig min frukost och några koppar kaffe. När jag satt med sista tuggan av äggmackan så dunkade det till rejält i toppen på spöt med bröd, men jag kände bara fisken i ett par sekunder innan den släppte… Sånt är fisket, det går inte alltid vägen!
Jag kastade snabbt ut igen och det tog inte mer än fem minuter innan det gungade till igen och nu missade jag inte.
Efter en ganska kort fight kunde jag håva en färna på omkring 1500 gram.

färna

Klockan hade blivit knappt 10 när jag släppte tillbaka fisken och efter det så blev det lugnt. Jag bytte plats ett par gånger och provade längre nedströms men där var det helt tyst.
Så de sista trettio minuterna fiskade jag av hålan igen men bara med bröd, fast det blev orört.
Så vid lunchtid var det dags att köra hemåt igen.

Även om min ursprungsplan inte gick så bra med mörten så blev det en riktig jackpot ändå med fyra färnor landade och en topp på härliga 2408 gram!

En sista bild på en riktigt grann fisk

En sista bild på en riktigt grann fisk

 

 

Ett tips från bokhyllan

Publicerat av
4

Som jag skrev i något tidigare inlägg, nu är hösten här och det med besked!
Temperaturen kliver inte över 10 grader, det blåser för det mesta och solen var länge sedan man såg. Det som tyvärr saknas är mycket regn, för det behövs så vattenståndet i sjöar, åar och vattendrag kan stiga igen.

Jag hade planerat höstens första flötestrollingpass i söndags, men hur mycket jag än uppdaterade väderapparna och kollade ut genom fönstret så slutade det aldrig att blåsa… Jag bestämde mig ändå på lördagskvällen för att packa bilen och ställde klockan, fast jag behövde knappt gå ur sängen för jag hörde de tråkiga vindbyarna yla utanför huset. Så det var bara att lägga ned huvudet på kudden igen och somna om. Men det hör väl hösten till att blåsa och bjuda på mulet och allmänt ruskigt väder.

Jag kunde ändå inte låta bli spöna helt en helg så jag stack iväg ett par timmar för att meta lite betesfisk mitt på dagen, men det gav inget bra resultat det heller, så med lätt sönderblåst ansikte och frusna fingrar åkte jag hem igen.
Istället började jag kolla i bokhyllan efter något att läsa och kom på att jag kan ju faktiskt ge ett ”boktips” här på bloggen.

Vid det här laget borde ni som läst min blogg förstå att jag gillar att meta efter färnan och såklart gillar jag även att läsa böcker, artiklar och skrifter om just färnan.
Tyvärr så finns det inte mycket att läsa om mete generellt på svenska, utan man får oftast rikta in sig på Engelska böcker. Fast det finns några bra svenska texter och en av dem handlar om just färnan, nämligen Färnan – min favoritfisk som är skriven av Carl-Johan Månsson.

Färnan - Min favoritfisk

Redan efter de första raderna i Färnan – min favoritfisk förstår man att det här kommer bli mycket intressant läsning, Carl-Johan förklarar och skriver otroligt bra och hela texten är väldigt välskriven. Han fångar läsaren, jag tror det är så de brukar skriva i vanliga bokrecensioner, eller? I vilket fall så fångade han mig och jag sträckläste hela texten första gången. Sen har jag nog läst den fyra, fem gånger till och återvänder ofta för att kolla efter tips, tankar och inspiration.

Färnan - Min favoritfisk

En del av innehållsförteckningen

Vad skriften handlar om är inte så svårt att gissa, färnan. Men vad som skrivs kring denna fantastiska sportfisk är mer intressant. Carl-Johan har mer än 20 års erfarenhet av färnafiske med många stora fiskar i håven, han jobbar även som fiskerikonsulent på Hushållningssällskapet i Kalmar. Han har helt enkelt en otrolig kunskap om färnan som art men även väldigt stort kunnande om biologi och natur.

Färnan - Min favoritfisk

Han förklarar bra och ingående kring arten, ger tips och delar med sig av egna resultat och slutsatser kring sitt fiske.
Han tar även upp olika metoder och visar både med bilder och text var färnan kan tänkas stå i åarna. Carl-Johan skriver även en del om fiskvård och då i första hand vad som kan göras för att stärka beståndet av färnan i Sverige. Det finns också ett eget kapitel med många bra tips till nybörjaren, men den här skriften riktar sig minst lika mycket till den redan inbitne färnametaren.
För här har man 100 sidor av otroligt bra, spännande och intressant läsning. Det är en extremt välskriven text som går igenom allt och lite till som kan vara intressant att veta om den fantastiska färnan.

Färnan - Min favoritfisk

Författaren delar med sig av många fina bilder på stora färnor

Tyvärr finns inte den här skriften i bokform vilket är otroligt synd då det är en modern klassiker, den har allt och lite till!
Jag hoppas innerligt att någon gång kunna få möjligheten att köpa den som en bok.
Så om det är någon som läser det här och tycker, ”hmm det här är ju världens grej! Självklart ska vi se till att den trycks i bokform” hade jag och garanterat många fler blivit lätt lyriska, för det behövs fler böcker om mete på svenska!

Men att vänta på ett mirakel är onödigt, så jag tycker att ni som metar färna, nya eller redan inbitna, eller ni som är sugna på att börja meta färna eller bara vill ha inspiration till att kanske en dag testa att meta färna ska beställa ett exemplar av skriften Färnan – min favoritfisk.
Ni gör det genom att kontakta Carl-Johan direkt via den här E-post adressen:
carl-johan.mansson@hushallningssallskapet.se

Kostnaden är 200 kronor inklusive frakt och utskick. Vilket är en liten summa när man får 100 sidor av tips, teorier och ren glädje.

Vilken fisk!

Vilken fisk!

Oktober och besök vid ån

Publicerat av
2

Då har det blivit oktober och hösten är här på riktigt, temperaturen har sjunkit rejält ute och det blir glesare med löv på träden för varje dag. Sen har det även blåst rejält några dagar här i Småland och det ser ut som det ska fortsätta så ett tag framöver. Jag hoppas bara att inte hösten blåser bort då det börjar bli hög tid att plocka fram gäddmeteprylarna!

Jag har varit ute på ett par pass utmed ån för att se om jag kan hitta några färnor, men innan jag kommer till det så ska jag bara nämna en sak först.
Jag har skrivit om det tidigare men i slutet av augusti så gifte jag mig och med giftermål kommer det allt som oftast ett byte av efternamn. Så numera heter jag Christian Ottosson.
Med det sagt så återgår vi till ån och jakten på färnorna, det vill säga det viktiga!

I lördags styrde jag återigen bilen mot ån för ett förmiddagspass.
Jag var på plats lite efter sju på morgonen, jag började med att mäska upp 3-4 platser som jag trodde kunde hålla någon färna.

Bottenmete Färna

Sen började jag fiska med ostpasta på en bit hair-riggad vinkork, jag använde mig av ett smidigt flätat tafsmaterial från Gardner som med hjälp av korkbiten skulle göra betet lite mer ”svävande” eller balanserat så det rör sig lite mer naturligt i strömmen. Jag kramade en lagom stor bit ostpasta kring korkbiten så pastan precis rörde krokböjen.

Bottenmete Färna

Efter kanske fem minuter fick jag ett par små knyck i spötoppen, direkt blev det fullt fokus och handen var redo att göra mothugg. Jag fick ytterligare ett par knyck, men inte riktigt det jag ville se för att göra mothugg. Några sekunder senare blev det några pet till som var något kraftigare men jag valde att inte lyfta spöt. Sen blev det lugnt och jag vevade in. Ostpastan var borta och jag borde garanterat ha lyft spöt tidigare.
Oftast brukar färnan vara ganska snabb när de tar betet, men kanske är det lite annorlunda när betet är hair-riggat?
Tyvärr fick jag inget mer napp på platsen och inte heller på de andra uppmäskade platserna.

Jag valde att byta plats och taktik. Jag lämnade mäskhinken i bilen vid den nya sträckan och tog bara med mig burkskinka, räkor och bröd som bete.
Jag stod länge och försökte se om jag kunde upptäcka några färnor i det grunda ganska klara vattnet men ingen visade sig.
Så jag placerade en bit skinka på en 4:ans krok i kanten av en buske.

Bottenmete Färna

Det tog inte många minuter innan spöt knyckte till men när jag gjorde mothugg blev det inget motstånd, så jag bytte till en räka och kastade ut på samma plats. Efter trettio sekunder bugade spöt återigen och den här gången satt fisken på kroken.
Tyvärr ingen färna utan en björkna som självklart släppte när jag skulle lyfta upp den.

Jag förflyttade mig en bit nedströms och nu började allt det där man verkligen inte vill ska hända, det är som om det sitter någon bredvid, en liten jävel som skrattar åt dig konstant och påpekar allt du gör… ”Ska du verkligen göra si och så eller HAHAHA idiot, vad gör du” 
Jag har gjort samma kast hur många gånger som helst, man ser till att det är fritt bakom sig, vid sidorna och över huvudet. Sen siktar man och kastar ut, enkelt!
Men NEJ!
På något vis lägger sig linan över en gren, jag får loss tacklet och gör ett nytt försök, nu lyckas jag fastna i en annan gren, men va i hel¤#te händer… Till slut lyckas jag få ut betet, men det känns inte bra det är något som inte stämmer… Jag vevar motvilligt in och ser att hela tacklet har trasslat sig… Jag svär och känner att va f#n håller jag på med… Den där lille jäveln ”skrattar så tårarna rinner ner för kinderna på honom och säger något drygt som – Går det bra, HAHAHA”

Efter att jag fått knyta om tacklet ett par gånger till, bytt platser, misslyckats med de enklaste kasten och det allmänna kaoset aldrig slutade så gav jag upp och åkte hem.
Det var en sån dag där inget fungerar, jag skulle ha legat kvar i sängen och aldrig gått upp…
Jag mådde allmänt dåligt resten av dagen, det sved i själen.
Men när söndagen kom bestämde jag mig direkt för att det var dags att planera in en revansch!
Den där lille jäveln får aldrig vinna!

Så i onsdags stack jag ut till ån efter jobbet för några timmars mete.
Jag höll det så enkelt som möjligt, några olika beten och så lätta sänken som möjligt.

Bottenmete Färna

De första platserna jag provade så frilinade jag med skinka och mask som bete, men det enda jag fick var några mindre abborrar som glupskt sög i sig 4-5 maskar på en 4:ans Wide Gape krok.

Bottenmete Färna

När klockan var runt 18 hade jag inte haft något pet på varken skinka eller räka så jag letade fram brödet, men småfisken var som hökar på det direkt.
Jag tog fram ett litet BB blyhagel och klämde fast det 15-20 centimeter från kroken för att hålla brödbiten närmare botten.
Nu fick den vara i fred och efter någon minut dunkade det till i spöt och jag kunde kroka en fisk.
En mindre färna på kanske 5-7 hekto kunde snabbt krokas av.

När klockan hade blivit 19 och pannlampan hade kommit fram bestämde jag mig för att lägga sista tiden på en plats där jag fått färna förr och just vid mörkrets intågande kan de större börja dyka upp.

Väl på plats försökte jag sikta på stället jag ville nå i mörkret med brödbiten och lyckades faktiskt på första försöket.
Efter knappt fem minuter fick jag en liten dunk i spöt och sen bugade det sig och jag krokade snabbt.
En stenhård rusning nedströms och mitt 11 fots spö stod böjt ända ned till handtaget! Rullens slirbroms skrek och jag försökte bara få ut spöt så mycket jag kunde mot ån bland vass och träd så den inte skulle gå fast. Pulsen var på max och efter en stund kunde jag börja ta in lite lina men än hade färnan inte gett upp, den rusade snabbt mot andra sidan ån och det blev en riktigt rolig fight i mörkret. Efter en stund såg jag en bättre fisk visa upp sidan i skenet från pannlampan och jag kunde styra in den över håvkanten. Jag lade ned prylarna och tittade ned i håven, sen tänkte jag ”HAHA där fick du din lille jävel, nu har du inget att skratta åt!”

Jag letade fram kamera, avkrokningsmatta, vågsäck, våg och måttband medan färnan låg säkert och vilade i håven.
Tyvärr ville inte kameran vara med i mörkret så jag fick inte till några testbilder, ett litet problem med att vara själv. Inte alltid självutlösaren m.m. vill vara med.
Kanske är det någon som har bra tips på hur man ska eller kan göra när man ska ta bilder på sig själv med sin fångst i mörker?

Jag bestämde att det fick bli en bild på mattan av färnan innan jag lyfte upp den från vattnet.

Bottenmete Färna

Den vägede 2.1 kilo och hade en längd på 53 centimeter. En riktigt fin färna för den här ån. Visst finns det större det är jag helt säker på, men beståndet är nog inte så stort eller så håller de till på de sträckorna man inte får fiska…

Lycklig och glad ser jag den magnifika fisken återvända ut i ån.
Äntligen vände det!
Jag har fått kämpa ett tag för att få en bättre färna men allt slit, frustration och totala misslyckanden var som bortglömda när jag satte mig i bilen och drog igång en spellista med go svensk punk och skrålade med.
Jag var bara så jäkla glad och nöjd, för det finns inget bättre än att fiska!

Sportfisket är helt enkelt världens bästa hobby, passion och livsstil, så glöm inte bort att ha kul, njuta av tiden vid vattnet och uppskatta varje fångst oavsett storlek!
Se även till att vara trevliga mot varandra och visa varandra respekt även om ni inte delar åsikter, både vid sjön och på sociala medier.
Ta också hand om nybörjarna inom sportfisket, dela med er av tips och gläds åt deras fångster. Gör de något mindre bra, förklara och visa på ett respektfullt, enkelt, bra och snällt sätt hur de kan göra. Vi har alla varit nybörjare, glöm inte det.
Vi delar alla samma hobby och passion!

Högsommarvärme i september

Publicerat av
Svara

Förra veckan var det 26-27 grader varmt ute och strålande solsken, det känns inte helt optimalt i mitten av september. Inte så långt ifrån där jag bor rinner Bräkneån, men den är nästan torrlagd… Nu är det precis i början av ån, men det ser ändå inte bra ut och kommer det inte regn snart så blir den väl helt torrlagd.
I lördags vände dock temperaturen ute och det kändes som det blev höst i luften.

Själv bestämde jag mig för att köra ut till ån i lördags och se om jag kunde hitta någon färna.
Planen var enkel, mäska upp några platser utmed en sträcka och sedan fiska av dessa. Mäsket bestod av hampfrö, marine hallibut och trout pellets i 3-6 mm och mixat färskt franskbröd som jag blötte upp lite med vätskan från hampfröna. Jag hade med mig bröd, räkor och burkskinka (”luncheon meat”) som krokbete. Även några bitar räkskal och skinkbitar fanns med i mäsket.
Alla platser som jag mäskade upp låg nära land och då det knappt var någon ström så använde jag ett lätt sänke på 10 gram. Jag använde en variant av ett paternoster tackel där jag tar en bit på ca 25 cm av en fluorocarbon lina (0.27) som jag fäster i ett flötesstopp ihop med huvudlinan, jag använder mig av Gardners flötesstopp i storlek medium som jag tycker sitter riktigt bra på linan och inte glider så lätt. Då kan jag snabbt justera avståndet från sänket till kroken och även längden på sänkestafsen utan att knyta om. Jag knyter även ett par vanliga överhands-knutar i den änden av fluorocarbon linan som inte sänket sitter fast i, så den inte släpper för lätt från flötesstoppet.

Färnamete

En perfekt lösning när man inte behöver använda så tunga sänken eller kasta långt, för då finns det en risk att flötesstoppet glider på huvudlinan och man fiskar inte på det avståndet som det var tänkt. Då tycker jag det är bättre att fiska med ett fast paternoster tackel.

Att röra sig utmed den här ån är inte det lättaste jämt, det är rejält igenvuxet med vass, gräs, brännässlor, buskar och träd. Så de första timmarna spenderades med lätt blöta byxor, smart nog hade jag i alla fall valt rätt kängor för dagen.
De första platserna gav inget mer än att småfisken gick bananas på mina brödbitar, på burkskinkan hade jag några pet men tyvärr inget riktigt napp.

Men när jag kom till den tredje uppmäskade platsen så tog det inte mer än två minuter innan det indikerade napp och jag krokade. Trodde först det var en lite bättre mört som plockat upp min 4:ans Kamasan krok som var agnad med en ganska stor bit burkskinka, men efter en kort stund visade det sig vara en liten färna.
Riktigt glupska fiskar, så man ska verkligen inte vara rädd för att använda stora beten!

Färnamete

Jag kastade ut på samma plats igen och letade sedan fram termosen för att få i mig lite kaffe och passade även på att sticka ut benen för att torka dem lite i solen som hade letat sig fram.

Färnamete

Det gäller att vara tyst och hålla en låg profil så man inte skrämmer fiskarna när fisket sker bara någon meter från land, man får försöka gömma sig så gott det går bakom lite vass eller gräs.

Efter kanske fem minuter fick jag några små pet igen på min skinkbit och jag krokade, mitt 11 fots Drennan spö böjde sig rejält.
Hmm bottennapp? Jag drog till lite och fick helt plötsligt svar i andra änden. Det blev rejält tungt och långsamt, absolut ingen färna… Jag försökte pressa så mycket jag kunde med spöt och efter en stund såg jag en grov ryggtavla från en gädda!
När den nästan var uppe vid ytan så rusade den såklart, jag släppte på slirbromsen och lät den gå en bit, sen försökte jag pumpa in den och så höll det på i kanske tre minuter. Jag hann tänka flera gånger hur jag ska kunna håva den, för att försöka lyfta den i ett gälgrepp vara bara att glömma då det var en bra bit ned till vattnet på grund av det låga vattenståndet i ån. Jag hann se gäddan några gånger och den var inte liten, men som jag skrev i ett tidigare inlägg så ska man inte uppskatta vikter på fiskar man inte fått upp fast den var inte mindre än 5 kilo. Ja jag skrev var, för efter några rusningar så släppte kroken. Lite tråkigt men absolut inte oväntat, fast samtidigt roligt att få drilla gädda på ett feederspö!

Jag slängde i lite mer mäsk på platsen där jag tappade gäddan innan jag gick vidare till nästa för att fiska av platsen en gång till på vägen tillbaka, det nappade ju ändå en färna där innan sjövargen ville äta skinka!
Vid den nya platsen fick jag snabbt ett hugg där jag kände fisken en kort stund innan den släppte, scenariot upprepade sig några gånger så jag bytte till en räka på kroken och det tog inte lång tid innan det nappade igen och en mindre björkna kunde snabbt krokas av.

Vid den här typen av mete så fiskar jag oftast av varje plats i ungefär 20 – 30 minuter och provar ett par olika krokbeten på varje ställe, så det gäller att kunna förflytta sig snabbt och ha en lätt packning med sig.
Det behövs inte mycket utrustning heller vid sådant här fiske, men något jag saknade var en mindre väska där jag kunde ha mina sänken, krokar med mera sorterat än i en liten burk som jag haft tidigare. Så för ett tag sedan beställde jag hem Gardners Lead/accossories Pouch, en liten väska med en avskiljare som fästs via kardborreband i huvudfacket så det går att få den som man vill. Det finns även ett fack på insidan av locket med dragkedja. Måtten på väskan är, längd 17 cm bredd 12 cm och höjd 8 cm.
En riktigt bra och prisvärd väska!

Färnamete

Färnamete
Det finns även två större storlekar av väskan, standard och large. Kolla in dem på Metebolaget.se

När jag hade förflyttat mig några fler gånger under förmiddagen utan något bättre resultat så hade jag två platser att fiska av på vägen tillbaka till bilen. Vid den första platsen hade jag haft ett rejält hugg, nästan så spöt flög ur hållaren, men jag missade mothugget!
Satt såklart med en kopp kaffe i handen… Jag började med skinka och hade något pet, men sen bytte jag till bröd och det tog ungefär 5 sekunder så gungade det till ordentligt. Fast fisk och jag kunde se att det var en sarv på kanske 5-7 hekto, när den var några meter från land kom det en gädda och bet över hela fisken… Jag släppte på slirbromsen snabbt och väntade lite innan jag försökte pressa in den. Jag hann se gäddan några gånger innan den släppte sarven, men endast för att göra en ny attack där den fullständigt exploderade upp ur vattnet och sarven var återigen omsluten av alla tänder i gäddans käft! Den här gången släppte även fisken från kroken och det enda som var kvar på den var ett fjäll… Den här gäddan var mindre än den första jag hade på, men skulle väl tippa på 4-5 kilo.

Jag fiskade av den sista platsen men där blev det resultatlöst så tyvärr lyckades jag inte lura någon bättre färna men jag fick ändå känna på lite rejält spöböj, även om det var fel art.

Färnamete

Det blev ett riktigt roligt fiskepass och om det nu får bli höst på riktigt kan nog fisket komma igång ordentligt! Förhoppningsvis dröjer det inte allt för länge till innan det blir ännu ett besök till ån för det här fisket är så galet roligt, precis som det ska vara!

Hösten i antågande

Publicerat av
Svara

Vissa dagar känns det som sommaren precis har börjat, andra dagar så längtar man bara efter de där härliga höstdagarna med ett par flöten släpandes efter båten i hopp om att en tjock madame ska gapa stort över betesfisken… Oavsett vad så är hösten i antågande, men förhoppningsvis har vi några varma och fina sensommardagar kvar.

Själv har jag gjort mitt sista sutarpass för det här året, ett år som kanske inte blev så bra resultatmässigt. Samtidigt var det inte så oväntat då jag lagt mycket av tiden åt att hitta nytt vatten. Så nästa år kommer jag lägga de flesta av mina sutarpass vid den lilla skogssjön i hopp om att få en rejäl jackpot!

Mitt sista pass fiskade jag förra torsdagen vid sjön i närheten där jag bor.
Jag gick upp strax innan halv fyra för att köra ett kort morgonpass med feederspöt. Tyvärr gav det ingen sutare utan jag fick mest mört och någon enstaka brax på knappa kilot.
Vädret var inte heller det bästa med en kall natt för årstiden och det hade regnat till och från i flera dagar innan, så det var inte helt oväntat att det skulle bli svårt. Men jag var tvungen att få en avslutning på sutarfisket så jag kan börja fokusera på nästa del av året.

Feedermete

I augusti kommer det bli ganska klent med fiske då det vankas bröllop och det är en hel del som måste fixas, så då tillåter nog inte min blivande fru så mycket fiske…
Men något kortare pass hoppas jag ändå hinna med!

Planen framöver är att lägga mest tid på abborremetet fram till slutet av september, sen i oktober blir det garanterat några avstickare till ån efter färnorna innan det är dags att fokusera på de gröna sjövargarna igen. Förra året fiskade jag inte många pass efter gäddorna men tanken är att det ska bli mer gäddfiske i höst växlat med abborremetet.
Men för att kunna meta efter predatorerna behövs det betesfisk, något som tar tid att få ihop och det är nog många av er som delar min hat-kärlek till att fånga betesfisk… Antingen har man inga alls, för lite eller för små när det ska metas gädda, eller för stora när det vankas abborremete!
Men i år ska jag vara ute i god tid… (Känns som man säger det varje år)

Så i söndags eftermiddag åkte hela familjen till sjön för att flötmeta lite betesfisk.
Barnen hade fått varsitt nytt spö så de var taggade på fiske, och när de fick napp och vevade in fisken med lite hjälp blev det lycka på bryggan!
Självklart skulle de hålla i sina fångster och släppte ned dem försiktigt i beteshinken. De fick även följa med ut i båten en sväng för att lägga i mörtstugan och även då var det två lyckliga barn som knappt ville åka in till land igen.
Förhoppningsvis kan det bli fler familjepass framöver där jag kan förena nytta med nöje och få ihop betesfisk till framförallt abborrarna.
De större betesfiskarna till gäddorna är de som kan bli lite jobbigare…

Betesfiske

Jag vet, det är dumt av mig att vara utan flytväst men det ska inte upprepas!

Sen är det alltid svårt att hålla sig till sin tänkta långsiktiga plan så några infall lär det bli på andra arter också under hösten, men det är ändå skönt att ha en grov skiss av det resterande året.

En bild från mitt sista försök efter sutarna det här året får avsluta inlägget och den här sutarsäsongen!

Semestertider

Publicerat av
Svara

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här på bloggen men anledningen är enkel, jag har semester! Då tänker väl många av er att semester är fisketid men inte för en småbarnsförälder, då är semester mindre fisketid… Fast jag har såklart fiskat, men det har mest blivit korta fiskepass med vänner och familjen i all sin enkelhet.

Jag och en kompis flötmetade sutare en varm kväll för ett par veckor sedan.
Han fiskade lyftmetoden med majs som krokbete och mäskade rejält.
Till en början var det mest småfisk på platsen men när mörkret kom så började även bubblorna stiga från platsen och det blev rejält spännande.

Flötmete Sutare

Tillslut reste sig flötet lite och började vandra sakta. Han krokade och spöt bugade sig rejält men efter bara ett par snabba knyck så släppte kroken… Riktigt tråkigt men tyvärr sånt som händer.

Efter det blev det bara en brax innan vi bestämde oss för att åka hem.
Själv provade jag att fiska med blodkorv och lite av Swedbaits Sutarkung för att se om det kunde minska nappen från småfisk. Ett tips jag fick av Jimmie Svensson i Facebook gruppen ”Passion för Mete”. Jag slapp småfisken och hade även ett bra napp men tyvärr satt jag inte tillräckligt länge på händerna, men en metod jag helt klart kommer prova igen! Så tack för tipset Jimmie!

Jag hade även besök av en kompis från mina hemtrakter Östergötland för några dagar sedan och han var sugen att testa på lite mete. Så jag tog med mig honom och hela familjen ned till sjön för några timmars fiske, barnen och min sambo satt på bryggan och flötmetade, kompisen fick prova på bottenmete med quivertipspöt. Han fick ganska omgående drilla fisk men det blev mest mindre mört. Barnen blev ändå lyckliga och sonen vill alltid hålla i fisken och min minsta vill klappa fiskarna, så förhoppningsvis kanske någon av dem får fiskeintresset…

Kompisen tröttnade lite efter ett tag så jag tog över och han sa till mig att ”ta en stor fisk nu då…” Jag kastade ut och efter kanske fem minuter bugade spöt rejält och jag krokade en sutare som rusade runt men efter en stund kunde jag lyfta upp den. Ingen jätte direkt men ändå roligt att allihop fick sen en sutare på nära håll och att jag faktiskt lyckades få en ”större” fisk!

Sutarmete

Sambon fiskade på från bryggan och lyckades lura upp några sarvar och mörtar som barnen självklart skulle hålla i och släppa tillbaka. Det blev en väldigt rolig och trevlig eftermiddag där alla fiskar uppskattades oavsett storlek, något man annars lätt glömmer bort…

I söndags kväll bestämde jag mig för att åka ut till ån för att se om jag kunde hitta någon hungrig färna… Det har blivit väldigt mycket sutarfiske på senaste tiden så jag kände att det var dags att göra något annat!

Det var extremt lågt vatten i ån, vilket inte var oväntat med tanke på att vi har haft en väldigt varm och fin vår och sommar. Men det gjorde att jag inte hade så många platser att fiska ifrån. Jag fick gå igenom gräs, vass och brännässlor som var högre än mig själv men efter lite kämpande kom jag fram till en plats där det gick bra att fiska ifrån.

Färnamete

Jag började fiska med bröd, men efter kanske trettio minuter gav jag upp då småfisken var som pirayor på brödet.

Färnamete

Jag fingrade lite på några korvbitar men valde tillslut en hel räka som åkte ut vid en svag strömkant vid ett näckrosbälte. Äntligen var spötoppen still och jag slapp småfisken. Jag skulle precis hälla upp en kopp kaffe när det darrade till lite i toppen, så termosen hamnade i gräset men började rulla mot åkanten… Jag fick tag i den med foten samtidigt som spötoppen böjde sig ordentligt, jag krokade och det var fast fisk! Den försökte rusa ned bakom en krök så jag fick pressa den lite men lyckades ganska enkelt styra tillbaka den och snart låg det en fin färna i håven. Inte den största men det spelade ingen roll, jag var rejält nöjd och lycklig för jäklar vad roligt det är att fiska färna!

Färnamete

Väderapparna hade lovat bra väder utan regn, så jag lämnade regnkläderna hemma för att hålla ned packningen så mycket som möjligt, något jag borde låtit bli… Bakom mig drog det in mörka moln och det började regna så jag fick krypa upp vid en björk som jag hade precis bakom mig, turligt nog!

Färnamete

När det regnade som mest så darrade det till i spötoppen ett par gånger och sen en rejäl böj i toppen. Jag krokade men missade… Snabbt på med en ny räka och ut på samma plats igen innan jag sökte skydd vid björken.

Färnamete

Det tog inte många minuter innan det darrade till igen, nu hade regnet lugnat sig lite så jag satt vid spöt och när det bugade igen så var det fast fisk. Kände direkt att det inte var någon färna på kroken utan istället kom det in en björkna på 4-5 hekto som slukat en hel räka på en fyrans krok, glupska fiskar!

Efter björknan blev det väldigt lugnt och efter trettio minuter bestämde jag mig för att byta plats innan det blev för mörkt. Så snabbt ihop med grejerna och sen var det bara att börja kämpa sig igenom den svenska djungeln tillbaks till bilen.

Efter en kort bilfärd var jag framme vid den nya platsen lite efter halv tio, nu fick brödet en ny chans.
Småfisken lät äntligen bli brödbiten och efter knappt fem minuter så darrade det till lite, jag hade handen redo men det blev bara några mindre darr.
Ny brödbit åkte på och pannlampan kom fram så jag kunde se lite mer var jag kastade ut. Återigen var det lugnt i fem minuter, men sen så fick jag ett par snabba darr och sen bugade sig spöt ordentligt. Jag krokade men missade… Svor lite men vevade snabbt in och kastade ut igen. Men när det gått tjugo minuter utan ett pet så bestämde jag mig för att packa ihop och köra hem.

Ett riktigt roligt pass även att det var svårfiskat med lågt vatten och få fiskeplatser, fast nästa besök dröjer nog till september – oktober.

Jag kommer köra något mer pass efter sutarna och jag hoppas även hinna med någon natt vid ett karpvatten innan det börjar bli dags att se över prylarna för predatorerna. Abborre och gädda blir höstens prioritet, men jag lär garanterat bryta av med lite annat mete också, för hösten är en fin årstid för många arter!

flötmete Sutare

Ut med det gamla in med det nya

Publicerat av
2

Förra veckan bestämde jag mig för att göra vårens sista försök efter färnorna. Jag har tyvärr inte haft det bästa fisket om man ska se det till storlek den här våren men samtidigt så har jag inte fiskat så länge i ån, så mycket av tiden har gått åt till att leta nya sträckor. Bortser man från storleken så har jag ändå fått en hel del färnor och många roliga fighter har de bjudit på, så fisket har varit riktigt roligt ändå!

I onsdags körde jag ut till ån efter jobbet, vädret gick det inte att klaga på med växlande molnighet, behaglig temperatur och knappt någon vind på min valda plats.
Jag började fiska en ganska smal sträcka där jag vet att det brukar fångas några färnor, jag provade först med lite bröd på ytan men det var tyvärr ingen som visade intresse. Så jag bytte till bottenmete och bröd på kroken, första stället gav mig en liten mört som på något vis lyckades få in en fyrans krok i munnen… Så jag valde att kasta i en ny brödbit på en liten plats där strömmen lugnade ner sig och efter max en minut fick jag indikation i spötoppen och sen böjde den sig ordentligt. Färnan rusade snabbt nedströms men efter en liten stund kunde jag omsluta håvnätet kring den.

Bottenmete Färna

En färna på ca 1.5 kilo

Jag bröt av en ny bit bröd och kastade ut i närheten där färnan högg, ibland kan det stå flera på ett litet område. Efter någon minut så darrar det till lite lätt i spötoppen, sen igen och vid tredje gången bugar det bättre. Jag hinner känna fisken i kanske två sekunder innan den släpper… Aja det går inte att lyckas varje gång, tyvärr.
Jag provade en gång till, men efter fem minuter lyckades jag kroka ännu en mört så jag valde att byta plats.

Efter trettio minuter på den nya platsen så hade mörten varit på mina brödbitar hela tiden, så jag klippte ned lite korvbitar och mäskade upp en plats och bytte sedan bete till en större korvbit.
Det blev lugnt i spötoppen, tyvärr väldigt lugnt då ingen färna visade intresse för krokbetet.
När den sista ljusa timmen började och något platsbyte senare valde jag brödet som bete igen efter ha provat både korv och räka utan resultat.

Bottenmete Färna

Jag hittade ett litet bakvatten på motsatt sida och lyckades träffa rätt på första kastet. Nöjd satte jag ned spöt men hann ens inte sätta mig ned på stolen innan det gunga till ordentligt men jag missade såklart. Jag muttrade lite och fick ett praktskratt tillbaka från en anka… Ny brödbit åkte på men tyvärr gav det inget mer, så jag valde att fiska de sista trettio minuterna på den platsen där jag missade en färna i början av passet.
Spötoppen var still länge och när jag funderade på att plocka ihop gungade det till ett par gånger, men jag missade igen…
Trött och förbannad valde jag att åka hem och tacka ån för den här våren. Sen får jag se, det kanske blir något enstaka pass till i sommar. Annars är planen att göra nya försök till hösten.

Nu blir det istället fullt fokus på framförallt sutare och karp, men det blir garanterat några avstickare efter andra arter med.
Så jag har laddat upp förrådet med mäsk, tillsatser och partiklar från Swedbait, men även lite annat smått och gott fanns i paketet som nya slangbellor och ett par tunnare linor till flötmete. I slutet av förra veckan fick jag även hem ett paket från Metebolaget då jag behövde fylla på lagret av rigg-tillbehör, men även lite andra smågrejer. Så i veckan ska det knytas riggar för om allt går enligt planerna blir det karpfiske till helgen.
Jag hann även med ett kortare morgonpass igår för att flötmeta lite i all sin enkelhet.
Klockan ringde redan lite efter 03:00 och vid 03:45 var jag framme och hade fått i grejerna i båten. Efter lite lodande av djup och finjustering av flöte och sänken så var jag igång och fiskade lite efter fyra. Det tog inte lång tid innan flötet försvann och jag kunde veva in en mindre mört och så fortsatte det ett tag. Det finns även sarv i sjön så jag hoppades kunna lura någon större individ, men tyvärr blev det bara mindre exemplar.

Jag använde mig av bröd och majs som krokbete och mäskade med färskt ljust bröd som jag hade kört i mixern dagen innan och lagt i en påse som jag blandade ner lite torrmjölk och krillpulver i. Sen skakade jag bara påsen ordentligt så allt blandade sig.
Väl vid sjön blandade jag ner hampafrön och blötte sedan upp det ordentligt. Jag ville ha ett bra ”häng” i de övre delarna av vattnet och få en rejäl molneffekt vilket torrmjölken hjälper till med och krillpulvret skapar ännu mer attraktion.
Det fungerade utmärkt och många gånger hann inte brödbiten på kroken sjunka långt innan det nappade, galet roligt!

Flötmete

Jag hade lodat så jag fiskade ungefär i mitten av vattenmassorna, så när flötet dök och jag möttes av bättre motstånd så tänkte jag först att det kanske var en bättre sarv, men snart visade det sig vara en sutare! Riktigt roligt och när den kom upp till ytan så gjorde den en rejäl rusning och med 0.18 lina på rullen så fick man försöka att hålla emot så mycket man vågade. Men tillslut kunde jag håva den.

Flötmete Sutare

Årets första sutare är alltid trevlig oavsett storlek!

Efter någon timme blev det ganska lugnt, men det var fortfarande vindstilla och lite mulet så det fanns fortfarande chans på något napp.
Jag valde att loda om och fiska ett majskorn på kroken precis vid botten och mäska med lite majs och krama mitt ”mäsk” hårt för att få det att sjunka bättre. Självklart var målet att få ännu en sutare. Jag placerade flötet bredvid några näckrosor och det tog inte mer än fem minuter innan flötet reste sig lite och sedan dök.

Flötmete

Nu möttes jag av bättre motstånd och slirbromsen skrek sådär härligt och spöt bugade rejält!
När sutaren började närma sig båten efter flera rusningar gjorde den ännu en galen rusning och jag lyckades klanta mig så den fastnade i ankarlinan och istället för att håva en fin sutare fick jag kroka av ett gammalt ankare…  Så kan det gå när man inte är med i svängarna, men sutaren gick fri utan någon krok i munnen vilket var bra.

Vid halv nio började det blåsa och snart efter gav jag upp och åkte hem för att koka fodermajs och tigernötter till helgens karpfiske istället.
Jag kommer framöver visa hur jag preparerar mina partiklar och även dela med mig av lite tips på partiklar m.m. som man kan blanda ner i mäsket eller mäska med till sitt fiske efter bland annat sutare, brax och karp.

Fiske Tillåtet

En bra skylt med en bra text för oss som lever för fisket!

Den senaste tidens fiske

Publicerat av
Svara

Den senaste tiden har det varit ganska mycket jobb, besök av föräldrar och lite ”hemmafix” som har fått gå före fisket och bloggskrivandet.

Men förra helgen var jag iväg en kort sväng på söndagskvällen för att se om jag kunde lura upp någon färna igen. Det var strålande varmt och nästan vindstilla, myggen hade kommit fram… Det är tur att man under den kallare perioden på året hinner glömma bort hur fruktansvärt irriterande dessa flygfän är.

Stigen mot drömmarnas land eller drömfisken...

Stigen mot drömmarnas land eller drömfisken…

Jag började prova lyckan på ytan, smög runt som en liten indian bland vassen och slängde ut brödbitar på en ganska kort strömmande sträcka. Men jag lyckades inte få någon färna att gå upp och plocka brödet, det var endast mörten som var på gång.
Så jag flyttade till en annan del av ån och bytte till bottenmete istället. De första trettio minuterna hände det absolut inget, inte ens ett pet i spötoppen. Så jag flyttade mig en bit längre nedströms och efter någon minut så indikerade det i quivertippen, så med handen vid rullen var jag beredd. Det ryckte till ett par tre gånger ordentligt och så var dagens första fisk krokade, men jag möttes tyvärr inte av en hårt fightande färna utan istället hade en mört i kanske tre hektosklassen sugit i sig brödbiten. Den gav mig ingen direkt fight då den var ganska sliten efter leken så jag krokade snabbt av och släppte tillbaka den.

Jag trodde ändå på platsen, så jag bytte till en räka som bete och kastade ut igen.
Men det blev en stilla spötopp och istället satt jag och viftade bort myggen och torkade svetten från pannan. Så efter knappt trettio minuter fortsatte jag nedströms och provade en ny liten plats men här hände det inget heller. Jag började fundera på varför fisket var så segt, hade värmen gjort sitt och fiskarna gick i lektankar istället för ätartankar…? Eller var det för att vattnet sjunkit rejält i ån…?

Vid nästa sträcka valde jag återigen brödet som bete och kastade ut, sen gav jag upp och letade upp en långärmad tröja så myggen skulle låta bli mig lite mer, svettig var jag redan så det spelade ingen större roll. Efter någon minut så bugar sig spötoppen och dagens första färna är krokad, äntligen! Efter en kort fight kan jag håva en mindre färna på omkring 1.5 kilo.

Färna bottenmete

När den har fått simma tillbaka så händer det inte mycket mer och det börjar bli mörkt så jag stannar till på ett ställe på vägen tillbaka och lyckas efter någon minut kroka ännu en liten färna på omkring 1 kilo. Sen gav jag upp och körde hem.

Jag ska försöka få till ett, kanske två pass till efter färnan i vår, sedan blir det att fokusera på andra arter och metoder ett tag. Men mer om det framöver och även en del tips och hur man preparerar beten och partiklar till sitt fiske efter arter som karp och sutare.

I helgen som gick hade jag mina föräldrar på besök, så jag frågade min son på snart fyra år vad han ville göra när farmor och farfar kom på besök och han svarade fiska och han ville fånga en stor fisk!
Självklart skulle vi fiska.
Så i lördags plockade jag ihop ett flötmete och ett bottenmetespö, blandade lite mäsk och tog med några olika beten. Sen blev det några timmar vid sjön med fiske, korvgrillning och fika ihop med familjen vilket var otroligt trevligt.
Vi lyckades även få några fiskar och båda barnen var väldigt nyfikna och ville känna på fiskarna, grabben ville även hålla i fiskarna och släppa tillbaka dem. Som den fiskenörd jag är blev jag självklart väldigt stolt, glad och nöjd över att se min treåriga son sitta vid vattenkanten och efter lite förklaring från min sida försiktigt släppa tillbaka mörten och sedan säga, ”nu ska vi fånga fler fiskar, stora fiskar”! Men även min lilla tjej på två år ville väldigt gärna klappa och känna på fiskarna, så förhoppningsvis har jag två fiskekompanjoner i framtiden!

fiske med barnen

Så glöm inte att ta med era barn, småkusiner eller grannbarnen på lite flötmete ibland så vi kan lära dem att uppskatta, ha roligt och förstå sportfisket som den fantastiska hobby, passion och livsstil det är, och förhoppningsvis blir de lika inbitna som vi själva en dag!