En guldklimp i vardagen

Då var semestern över för den här gången, vemodigt kan tyckas och visst var det med tunga steg man återigen steg in genom dörren till kontoret förra veckan… Men allt har sin tid brukar ju de som vet saker säga, så jag får väl tro på dem, fast nej vänta nu…
Efter sommaren kommer ju en helt magisk årstid, hösten!
Det kan väl i och för sig stämma att allt har sin tid, men är man besatt av fisket och i mitt fall mete så styrs ens liv efter arter och metoder snarare än månader och vad det nu kan vara som ingår i de förutbestämda årstiderna?

Hösten för mig är som sagt en magisk årstid, inte för att det börjar bli mörkare och kallare ute, utan för det vankas gäddmete!
Suget efter jakten på de stora damerna kommer alltid smygandes runt slutet av augusti, man börjar bygga upp en släng av rejäl abstinens. Det blir oftast svårt att faktiskt fokusera på annat fiske, istället börjar man fundera, planera och bygga upp förväntningarna kring höstfisket efter gädda, galet roligt!

Fast innan gäddsäsongen kan påbörjas ska jag åka iväg och avsluta sommarmetet kan man väl säga, så nästa fredag styr jag bilen bort från Småland och ut på äventyr!
Det ska bli riktigt skoj och något jag ser fram emot.

Men igår tog jag mig ändå ut på lite trevligt afterwork fiske, sånt där mysigt mete där äggmackor äts medans man stirrar på quivertoppen, man vippar i sig kaffe och fortsätter stirra på toppen. Beten byts, slangbellan går varm och ibland bugar sig spöt och drillen kan påbörjas. Mysfiske helt enkelt!
Det finns inga direkta planer eller stora förhoppningar på stor fisk, utan fisket går ut på att bara få vara ute vid vattnet, äta sina mackor och drilla lite fisk.

Jag fiskade med lite olika beten som ost, korv, räka, bacon och bröd.
Förhoppningen var att kunna lura en färna till att hugga och efter kanske 10 minuters fiske med en bit ost på kroken fick jag ett snabbt hugg och jag krokade. Fast fisk men det var ingen färna utan en brax på knappa 2 kilo skulle jag tro, den fick simma tillbaka omgående.
Var nog min första brax på ost…

Min plats för kvällen, ett mindre hav av växtlighet…

Jag bytte beten och provade lite olika platser men jag fick mest någon enstaka mört på bröd och en liten brax. Visst jag skrev innan att jag bara ville drilla lite fisk, men brax på strax över 1 kilo är kanske inte det mest spännande…

När så mörkret började komma så avtog aktiviteten och jag kunde börja fiska med bröd på kroken utan att småfisken attackerade den omgående. Efter kanske fem minuter fick jag några snabba bugningar och jag krokade. Den här gången var det lite mer fart i grejerna och snart kunde jag håva en guldklimp. En fin sarv på 780 gram.

Ny brödbit åkte på kroken och kort efter den hamnade i vattnet nappade det igen och jag krokade, fast fisk igen!
Men tyvärr bara för en kort stund… Det kändes som en sarv i liknande storlek som den första. Och efter den hade släppt blev det väldigt tyst på min plats och efter en stund bröt jag för kvällen och packade ihop.
Afterwork fisket blev helt klart godkänt, det var enkelt, avkopplande och oplanerat. Precis som jag hade tänkt mig det.

Men nu var det nog det sista oplanerade fiskepasset på ett tag. För som sagt, snart är hösten här på riktigt och då gäller det att vara redo, taggad och ha segt skinn i röva!
För då ska det nötas gädda och jag längtar!

Ett livstecken

Det har gått nästan två månader sedan jag skrev några rader här… Jag får be om ursäkt för det. Men jag har absolut inte slutat meta!
Jag kände bara att jag behövde få en liten paus från skrivandet, för jag har i stort sett skrivit något varje vecka de senaste tre åren tror jag, kan vara fyra… Det har inte enbart varit på Ensamvargens Fiske utan även artiklar till tidningar och nu under senare tid på Swedish Anglers hemsida.

Fast nu har jag bara en vecka kvar av min semester och sedan är det tillbaks till verkligheten med jobb och skrivandet såklart, för nu har det faktiskt börjat klia lite i fingrarna igen och det ska bli skoj att komma igång!

Den här sommaren har jag tagit mig ann ett intressant projekt som jag inte hade planerat från början av året. Men jag blev rejält inspirerad från andra metare som hade siktet inställt på en stor ål, jag antog samma mål vilket alltså är en ål över 2 kilo!
För er som nu reagerar på att jag metar ål och tänker, men va!! Den är ju fridlyst! IDIOT! Det är faktiskt så att man får bedriva sportfiske efter ål om det är mer än tre vandringshinder upp från havet. Så självklart följer jag dessa regler. Vill man veta mer och läsa om det så står det en väldigt bra text på Länsstyrelsen Jönköpings läns hemsida. Bara att klicka er in och läsa.

Härliga sommarkvällar vid ålmetespöna

Det finns en del mer kända vatten som hyser stor ål men såklart vill jag försöka hitta något mindre känt vatten.
Så jag har mest spenderat mina sommarkvällar och nätter bland mygg, hav av brännässlor, sniglar och ja allt möjligt trevligt och mindre trevligt! Jag har provat flera vatten men tyvärr har resultaten lyst med sin frånvaro, fast något steg närmare har jag ändå kommit och jag har kunnat minska ned antalet vatten som jag ska fokusera på i framtiden. Så målet kommer stå kvar och jag kommer fortsätta min jakt efter en stor ål för det är en riktigt häftig art!

Jonas släpper tillbaka en mindre ål på cirka ett kilo

Men utöver en massa ålmete har det blivit några ströpass där jag har åkt ut med ett feederspö, lite mäsk och majs på kroken. Och för ett par veckor sedan lyckades jag faktiskt lura upp en fin sarv!
Då just den här sarven är en del i en tävling vi har i Swedish Anglers Facebook grupp så kan jag inte skriva ut vikten, men gå gärna med i gruppen och gissa på vikten om man inte redan är medlem. Fint pris finns i potten och vi kommer hålla fler tävlingar framöver. Sen är det ju alltid trevligt att snacka mete med likasinnade!

Idag hade jag tänkt åka ut på lite flötmete efter sutare på morgonen men tyvärr så sprack den planen, så istället åkte jag in till ån för några timmars färnamete.
Dimman låg tät länge men när den väl sprack upp så blev det omgående varmt och aktiviteten hos fiskarna minskade rejält.
Jag såg 4-5 färnor som simmade i utkanten av strömmen men då det var ett hav av näckrosor mellan dem och mig så försökte jag lura ned dem en bit nedströms men tyvärr ville de inte vara med och leka i värmen.
Men innan dimman försvann lyckades jag lura upp en fin sommarfärna på knappt 1700 gram.

Sen trodde jag för en kort stund att jag lyckats lura en färna till, men det var bara en gädda som hade fattat tycke för mitt goda franskbröd… Den ville kanske ha en macka till lunchen 🙂

Som sagt, snart är semestern slut och hösten börjar så sakta komma närmare och jag får nog faktiskt säga att jag ser fram emot den, hjärnan har redan börjat vandra iväg på gäddmete och flötestrolling. Disiga höstdagar och skrikande baitrunners är ren magi för en metesjäl! Men innan dess ska det bli en liten roadtrip och en helgs fiske i trevligt sällskap, det ser jag fram emot!

Det fick bli någon form av avslutning på min sammanfattning eller vad det här kan kallas… Men som jag skrev i början så kommer det bli mer skrivande från min sida framöver. Bland annat en liten genomgång av en myggjagare som har varit min räddning den här sommaren!

En liten bit av lycka!

Nu har jag inte skrivit här på någon vecka igen, men våren är en brådskande tid…
Det har varit arbete i trädgården, bygge av lekställning till ungarna och en massa annat. Fast även en hel del mete!

Våren för mig är färnatider som ni säkert redan har förstått, jag blir totalt trollbunden av fisket efter färnan från slutet av mars till slutet av maj, det är väldigt sällan något annat fiske lockar mer, eller hmm… det är nog inget som lockar mer.
Det är något magiskt, eller maniskt över att få gå utmed en å, leta platser, placera en brödbit bredvid en buske eller en räka vid ett nedfallet träd och när det blir minsta pill på spötoppen så hoppar nästan hjärtat ut ur bröstet. Helt enkelt underbart!

Färnan är också en väldigt stark fisk som bjuder på riktigt härliga fighter, men den är också nyckfull… Vissa dagar hugger den på det mesta, andra dagar får man inte ett pet fast förhållandena ser ut att vara optimala. Ena stunden tar den från ytan och i nästa är den som bortblåst och har du tur kan du hitta dem i en håla 300 meter nedströms… som sagt nyckfull.

I mitt förra inlägg så hade jag med mig min gode fiskevän Jonas och han lyckades få en fin färna på kroken och även han blev lätt besatt av färnan…
Så vi började planera in en bättre satsning tillsammans, jag ska försöka återberätta lite kring hur det hela har gått för oss!

Det började med att vi letade tänkbara platser på kartor, så det plingade friskt i telefonen i några dagar. ”Här ser det hett ut”, ”Undra om det går att ta sig hit”, ”Nedanför den här ön borde de stå” och så vidare. När vi hade bestämt oss för några platser så bestämde vi även tider då vi kunde fiska ihop.
Dagarna innan det skulle fiskas så riggades spön, krokar byttes, sänken fylldes på i väskan för nu skulle inget saknas eller gå fel. Jakten efter en stor färna hade påbörjats!

Jonas hade en lucka i sin kalender någon dag innan vi skulle fiska ihop och stack ut på lite rekfiske, för vi hade ju egentligen bara kollat kartor… När han var framme så fick jag en genomgång via mobilen hur en av våra utvalda platser såg ut. Det luktade jackpot direkt!

Själv gick jag hemma i trädgården med en spade i högsta hugg och grävde ett dike för plantering av en 75 meter lång häck…. Så när det plingade till i telefonen efter kanske fem minuter och jag fick se en liten men tjock färna blev jag överlycklig, vi kan ha träffat helt rätt!
Jag grävde vidare och var lite lätt avundsjuk, men det är man väl alltid när andra fiskar, hehe.
Under kvällen fick jag flera rapporter och han lyckades få upp några fina färnor som hade en otroligt bra kondition, det kändes väldigt lovande!

Så när vi väl möttes upp någon dag senare så var vi galet taggade, nu skulle den stora färnan upp!
Vi gick till dagens första plats, placerade ut våra beten och satt förväntansfulla, vem skulle få dagens första…

Klockan gick och efter knappt tjugo minuter hade vi bara haft några pet. Jonas gjorde en kort förflyttning uppströms och placerade sin räka i strömkanten, efter någon minut fick han ett perfekt hugg där spöt aldrig slutade buga… Det var fast fisk och den var stark! Den gick som en ångvält i strömmen och Jonas fick kämpa men efter en magisk fight kunde håven äntligen omsluta en stor, mörk och otroligt vacker färna.
Lyckan var total!
Den mätte 58 centimeter och vikten fastställdes till fin fina 2650 gram och Jonas första reggfärna var ett faktum.

När den ståtliga fisken åter fått sin frihet bytte vi plats.
Vi lyckades lura upp några mindre färnor under kvällen och passade även på att kolla på ett par andra platser som vi hade rekat innan. Vi var överens om att här kunde det helt klart gå flera stora färnor!

Pass nummer två var bara några dagar senare.
Även fast den första platsen vi provade gången innan inte gav något så valde vi ändå att återvända. Det såg helt enkelt för bra ut, det måste gå en större färna där…
Så vi tacklade upp och så satt vi där igen och stirrade på våra spötoppar med en otroligt stor förväntan. Efter någon minut dunkar det till i Jonas topp, sen en djup bugning och fast fisk. Omgående syns det att det är ännu en stor fisk han har krokat, och efter en stund kan jag håva en riktigt fin färna.

Våg, matta, måttband och vågsäck kom fram och efter vi hade nollställt vågsäcken och vägt fisken några gånger så stannade vikten på 2500 gram och längden var återigen 58 centimeter.
Magiskt och otroligt bra fiskat av Jonas som plockade sin andra regga på två fiskepass.

Vi bytte plats, tände grillen och åt några korv med bröd och sörplade i oss varsin folköl. Solen värmde och det var bara riktigt gött att få spendera några timmar utmed en å i mycket trevligt sällskap.

När mörkret började närma sig så hade vi satt oss vid dagens sista plats. Jag hade ganska omgående ett par pet på min räka. Så jag satt på helspänn, men i ögonvrån ser jag Jonas topp darrra till och sen buga. Han krokar och lyckas ännu en gång håva en fin färna. En grov men kort rackare som har framtiden för sig!

Pass nummer tre.
Jag kom tyvärr iväg lite senare men Jonas var redan på plats och när jag nästan var framme så ringde han. ”Du jag har ännu en fin färna i håven” Jag skrattade till och tänkte, vilken plats vi har hittat och samtidigt glädjes jag åt hans framgång!
När jag var framme så skyndade jag mig till honom för att vara med vid vägning, mätning och fotografering.
Den mättes och vägdes till fina 57 centimeter och 2410 gram.

Efter färnan hade fått simma hem igen så tog vi oss till en annan plats.
Jag fick omgående lite pet, men inget bra napp… Jag bytte till bacon som krokbete och det tog inte mer än 5 sekunder så kunde jag kroka. Men tyvärr ingen färna utan en brax… Är det inte björknor så är det brax muttrar jag till Jonas som skrattar åt mig…
Vi började inse att det var nog sista passet efter färnorna för ett tag!

En liten fin färna måste också få synas på bild

Nu märks det att värmen har börjat göra sitt då växtligheten har kommit ovan ytan och vattnet har värmts upp så våren börjar gå mot sitt slut och det är dags att skifta fokus mot sommarfisket!

Men det har varit en otroligt rolig avslutning på vårfisket, även fast jag själv inte lyckades lura upp en bättre färna så är jag ändå nöjd och glad! Jag är glad för Jonas skull och hans fina färnor! Han är också en perfekt fiskekamrat som inte har några problem att nöta, leta och gå de där extra stegen för att lyckas.
Sen är jag också både glad och nöjd för att vi har lyckats hitta en liten bit av lycka!

Nu är det som sagt dags att sikta in sig på sommarfisket, det blir sutare, karp, gös, ål och säkert någon mer art.
Sen får ni inte missa att läsa det senaste numret av Magazine Fisheco där jag har fått äran att bidra med en meteartikel!

En härlig kväll vid ån

Halva maj månad har redan gått… Våren går fort, men samtidigt så har det känts som det vissa dagar har varit mer likt höst!
Några riktigt kalla, gråa, blåsiga och allmänt tråkiga dagar har vi haft i början av maj som gjort fisket segt. I alla fall för mig!

Men jag har varit ute på en del färnamete, både någon förmiddag men även ett par kvällspass. Tyvärr har väl inte resultatet varit det bästa, men det är ändå en härlig tid att få vara ute och gå utmed en å. Fåglarna kvittrar, gräset börjar bli grönare, träd och buskar knoppar och grönskar. En härlig tid helt enkelt!

Jag har säkert nämnt det innan men den ån jag fiskar mest i har inget stort bestånd av färna. Ett bra fiskepass får man kanske 3 – 4 färnor… Det finns inte heller så många platser att fiska på, men jag har ändå försökt att leta upp lite nya sträckor. Några har jag funnit men tyvärr har flera av dem inte producerat så mycket. Men det kan kanske ändra sig under året så jag kommer fortsätta att testa flera av dem. För det är också en del av charmen i fisket, att leta nya platser. Det är alltid lite extra roligt att få svinga ut en bit bröd eller korv på en ny plats, spänningen ökar ännu mer när det börjar indikera napp med!

Ett annat ”problem” i ån är att det finns riktigt mycket småfisk så bröd är ett knepigt bete nu. Vill man prova lyckan på ytan är det ofta ”pirayorna” kommer fram direkt, det samma vid botten… Så för att komma förbi dem får man köra nästan uteslutande på botten med korv, ost eller räka. Just räka är också ett fantastiskt bra allroundbete, jag har fått i år, brax, mört, björkna och färna på det! Korv och ost brukar oftast få vara lite mer i fred av de andra arterna.

I helgen som gick var jag uppe i Svartån och metade färna, mer om den resan kan ni läsa om på Swedish Anglers!
Men där var det något helt annat. Brödet fick vara i fred – jag var helt förvånad, inga små mörtar eller sarvar attackerade det en sekund efter det hade ramlat i vattnet…
Det var en väldigt trevlig omväxling.

I onsdags så hade jag planerat in ett kvällspass efter jobbet och jag fick även med mig Jonas ut! Han hade bara metat färna tre – fyra gånger tidigare men inte lyckats kroka någon. Så nu var det dags!
Jag var först ute vid ån, så jag började meta av ett par mindre områden innan Jonas anslöt och hade ganska snart ett par pet på min ostbit, så jag satt på helspänn. Helt plötsligt bugar sig spöt rejält men tyvärr så missade jag fisken… Men då den antagligen inte kände kroken placerade jag krokbetet på samma plats.

Spötoppen rörde sig lite lätt rytmiskt från strömmen, men efter någon minut darrade till mer distinkt. Ännu en gång satt jag på helspänn, jag var beredd!
Men tyvärr hände det inte så mycket mer… Kort efter kom Jonas så det var dags att flytta sig till ett större område där det är lite enklare att kasta med ett 12 fots spö.

Jag visade honom ett par platser var det kunde tänkas stå en färna, vi gick igenom riggning och lite smått och gått. Sen placerade han en räka precis vid strömkanten.
Själv satte jag på en brödbit för att visa honom hur ett napp med feederspö såg ut, som vanligt tog det inte många sekunder innan det började darra i toppen. Men kort därefter darrade det även till i Jonas topp. Sen igen och han krokade, möttes av bra motstånd men sen gick fisken loss… Ingen bra start!

Räkan hade blivit lite mindre, men den fick sitta kvar. Så snart hamnade den i strömkanten igen. Vi tog oss varsin lättöl och snackade mete, men efter kanske ett par klunkar öl bugar sig toppen igen och den här gången satt färnan bättre!

Den bjöd på en härlig fight och när vi såg den sa jag direkt – Den är över 2!
Till slut kunde jag håva den fina färnan och ett rejält grattis satt på sin plats till fångstmannen. Vi tittade på den, funderade lite kring vikten… Kunde den verkligen pressa vågen över 2?
Jag tog fram matta, vågsäck, våg med mera och när vi hade nollställt vågen så visade den sig väga 2220 gram. Helt enkelt en riktigt fin första färna och en riktigt bra start på färnafisket!
Efter ett par snabba bilder så fick den vila en liten stund i ett lugnare parti i håven innan den snabbt återvände ned i åns vatten.
Jag säger återigen grattis Jonas till en riktigt vacker gammal krigare till färna!

Efter det så blev platsen vi var på ganska tyst, så vi flyttade oss för att fiska av ännu en öppnare plats så vi kunde sitta bredvid varandra och snacka lite. Men vi gjorde först ett försök på en smal plats med lite mer ström, men tyvärr gav det inget.
Så den sista stunden fick det bli den större öppna. Jag förklarade platsen lite för Jonas och var han skulle placera tacklet.

Det tog inte lång tid innan han lyckades kroka sin andra färna för dagen och livet.
En mindre på knappt 1 kilo som snabbt fick simma tillbaks.
Sen blev det lite lugnare, men han hade fortfarande något pet då och då. Tillslut så bugade spöt rejält och han krokade igen! Men den lurade honom och satte fast tacklet i botten istället… Så är det ibland!
Efter det hände det inte så mycket och Jonas behövde köra hem, själv satt jag kvar i ytterligare 45 minuter men jag lyckades bara kroka en braxen…

Men det var ändå en riktigt rolig kväll, alltid skoj att lyckas hjälpa någon annan att få uppleva magin med färnan!
Sen är det trevligt att snacka lite mete med någon ibland, så tack för en trevlig kväll och snart gör vi om det!

Glöm inte att gå in på https://swedishanglers.wordpress.com/ för mer mete och intervjuer.
Gå gärna med i Facebookgruppen Swedish Anglers eller varför inte gå in och gilla sidan för ännu mer mete – Swedish Anglers

 

Äntligen är vi live!

Tillslut kom dagen då jag och Tomba gick live med vårat gemensamma projekt, Swedish Anglers!

Förra torsdagen, den 20 april klockan 20:00 slogs portarna upp och vilket härligt bemötande vi fick!
Bara positiva ord och mycket rörelse i gruppen. Artiklarna har lästs flitigt på hemsidan och vi har haft mer än 1200 besökare och över 5000 visningar. Vilket betyder att genomsnittet av alla besökarna läser 4 inlägg. Just det känns otroligt roligt, att besökarna stannar kvar och läser artiklarna och intervjuerna vi har skrivit. Det värmer!

Jag och Tomba har kämpat hårt och lagt ned väldigt många timmar på att få det så bra som möjligt. Vi har funderat fram och tillbaka, vänt och vridit på möjligheterna men upplägget vi har valt känns som det bästa.
Så jag hoppas ni som är med i gruppen och har läst det vi har skrivit också är nöjda!
För det är ju faktiskt för er vi gör det här, eller för oss, för alla oss som på något vis har en koppling till metet som fiskeform.
Men för att det ska bli så bra som möjligt behöver vi hjälp från er!
Ni måste hjälpa oss att hålla igång gruppen, skriv frågor, starta trådar med roliga ämnen, ladda upp bilder/videos, komma med tips och förslag på artiklar och intervjuer som ni hade velat läsa. Ge oss tips så ska vi försöka lösa något!
Hör även av er om intresset finns att skriva gästinlägg på hemsidan.
Eller om man har fångat en stor fisk, kontakta då oss så gör vi något roligt och synligt av det. Kanske en intervju eller att du som har fångat fisken skriver en artikel om fiskepasset.
Hör helt enkelt av er till oss! Ni når oss via hemsidan eller via Facebook.
För utan er blir det tyvärr inget bra, men tillsammans kan vi skapa något riktigt, riktigt bra!
Jag och Tomba är beredda att satsa rejält på detta, men då behöver vi som sagt er för att lyckas!

Mitt egna fiske har blivit lite åsidosatt på grund av det här, men det var jag beredd på.
Men att vara helt utan fiske går inte… Då blir jag rastlös och antagligen lite smått jobbig att ha under samma tak!
Så i lördags bestämde jag mig för att fiska några timmar innan det var dags för en städdag vid vattnet med en av fiskeklubbarna jag är medlem i.

Så jag körde hemifrån strax efter fem på morgonen för att meta lite färna.
Natten hade varit kall och temperaturen låg på nollan när jag kom fram till ån. Det blåste ganska mycket också, men sträckan jag skulle fiska av låg lite vindskyddad så det var inga problem.
Jag hittade en riktigt fin plats och placerade mitt bottenmetetackel strax utanför en buske.
På kroken hade jag en bit franskbröd och det tog inte många minuter innan det indikerade att fisk hade hittat mitt bete. Jag fick några ryckningar i spötoppen så jag satt på helspänn. Efter ytterligare någon minut fick jag ett bra böj i toppen och jag krokade. Ett par goa knyck i spöt men sen blev det tomt…
Det är aldrig roligt att tappa en fisk, men det tillhör fisket!
Jag funderade en stund om jag skulle byta plats eller inte. Det kunde ju kanske stå en färna till i busken… Jag valde att stanna.

Ny brödbit åkte ut och efter max fem minuter fick jag ett par riktiga dunkar i toppen men jag missade… Nu var det dags för platsbyte.

Jag provade några olika ställen men det gav inget, så när jag kom fram till morgonens sista plats hade jag inga stora förhoppningar. Men jag placerade en brödbit precis vid strömkanten och tog sedan upp mina äggmackor. De smakade fantastiskt gott och solen hade kommit upp och värmde på fint i nacken.
Morgonen hade varit ganska kylig.
När jag satt där och åt så gick en färna upp vid ytan på andra sidan ån… Där är ju inte jag tänkte jag medan sista tuggan av mackan hamnade i munnen. Två sekunder senare gungade det till rejält i spötoppen och jag kunde kroka ännu en fisk! Den här gången släppte den inte och efter lite trixande kunde jag styra in en fin färna i håven.
Dagen var räddad!

När färnan hade simmat tillbaka var det dags att sätta fart ut till klubbvattnet och jobba, snacka fiske och grilla korv med grabbarna i klubben. Helt enkelt en riktigt bra lördag!

Jag kommer fortsätta att blogga här, men inläggen kanske inte blir lika täta som tidigare då jag även kommer att skriva på Swedish Anglers.
Så vill man inte missa något meterelaterat rekommenderar jag er att gå med i Facebookgruppen Swedish Anglers och även kolla in hemsidan, där hittar ni just nu en lång intervju om specimenfisket i Finland med Juha Ojaharju, den tycker jag verkligen ni ska in och läsa! Men även vår intervjuserie 12 Snabba Frågor.

Årets första färnamete

Sen jag kom hem från Sportfiskemässan har det varit full fart, så jag har inte haft tid att skriva något blogginlägg. Men även om det har varit mycket annat så har jag självklart sett till att fiska lite!

Våren kom fort här i Småland, soliga och varma dagar gjorde att mitt sug efter färnamete blev för stort, så i mitten av förra veckan kunde jag inte hålla mig längre.

Jag bestämde mig för att köra några timmar efter jobbet i onsdags och fiska minst en timme in i mörkret för att se om jag kunde lyckas kroka årets första färna.
Vid halv fem på eftermiddagen var jag framme vid ån, packningen var lätt med ett spö och håv i ena handen, en hink med lite olika beten och mäsk i den andra och en väska på ryggen.
Planen var enkel, mäska upp några små platser direkt och sen fiska av dessa fram till det blev mörkt för att avsluta passet på ett större öppnare område.

Mäsket jag använde var ljust färskt bröd som jag hade kört i mixern kvällen innan och sedan blandade jag i lite rens från räkor och en halv burk majs. Brödet blöttes upp vid ån så pass mycket att det gick att kram det till bollar som jag placerade vid små områden där det kanske kunde stå en färna. Beten för kvällen var räkor, majs, bacon och bröd såklart.

De första platserna gav inget men vid den sista så fick jag några småpet på mina majskorn, men tyvärr inget som plockade upp de ordentligt. Så när det var på gränsen till svart ute förflyttade jag mig till kvällens sista ställe. Det lite större och öppnare området. Förhoppningsvis skulle färnorna sänka garden lite och ge sig ut på födosök i mörkret…

Pannlampan kom fram och jag placerade en brödbit i ytterkanten av en strömfåra och det tog inte mer än någon minut innan det första dunket kom i spötoppen. Tyvärr missade jag fisken, men kastade snabbt ut igen och nu lyckades jag kroka den. Fast precis innan jag kunde styra in den i håven släppte den från kroken… En liten färna förvisso men det var ändå årets första så det sved lite!
Sen blev det lite lugnare ett tag.
Efter det hade gått en timme bestämde jag mig för att fortsätta nöta på ett tag till då det hade varit lite småpet på brödbiten, jag var inte riktigt redo att blank…
Precis innan jag tänkte veva upp så fick jag ett riktigt positivt napp och nu satt kroken ordentligt. Årets första färna hamnade i håven, den var väl runt 1 kilo så den fick simma tillbaka direkt.

Tanken var sen att göra ett gäddpass i lördags, men nu hade färnafisket tagit över mig och vädret såg mer passande ut för färna än gädda, intalade jag mig…
Så jag styrde återigen bilen mot ån på lördagsmorgonen.

Planen var lite annorlunda den här gången. Mäska upp ett par platser ordentligt med Swedbaits krillkung, pellets och majs. Sedan nöta där hela passet och prova olika beten.

De första timmarna hände det inte mycket, jag hade ett par pet på majskorn men inte ett pill på till exempel korv, bacon, räka eller pellets. Så när klockan hade blivit halv tio tog jag fram mitt franskbröd och bröt av en bit och agnade på kroken, sen fyllde jag upp mäskkorgen och kastade ut. Riggen landade bra och jag han inte mycket mer än att sätta ned spöt innan det var fisk framme och ryckte i brödet.
Jag satt på helspänn och efter någon minut fick jag ett bra napp. Lyfte spöt och möttes av motstånd!

Färnan tog fart och rusade rakt in mot åkanten och buskarna… Så det var bara att sätta så mycket press jag vågade och hoppades att det skulle hålla! Tillslut fick jag stopp på den och färnan kom ut i mitten av ån igen så snart kunde jag styra in den i håven.
En fin färna på drygt 1.5 kilo som bjöd på en riktigt rolig fight!

När den hade fått simma hem igen bröt jag av en ny brödbit och upprepade processen. Fast efter färnan blev det lugnt. Jag bytte beten flera gånger och provade lite olika platser runt mina uppmäskade områden men tyvärr blev det inga fler fiskar den här dagen.

Samtidigt ska jag väl inte klaga, två pass och två färnor upp plus en tappade vid håvkanten så nästan tre… Nej självklart räknas inte den, utan vi säger två!

Vädret ser ut att hålla i sig ett tag till så förhoppningsvis blir det snart ett pass igen, för jäklar vad roligt det är att meta färna!

Ett sista försök och en sammanfattning

Det har inte blivit mycket fiskande den senaste tiden, det var faktiskt riktigt länge sedan jag hade ett så här långt uppehåll. Men i söndags kunde jag inte hålla mig längre, då hade det gått en månad sedan jag fiskade senast.

Vädret den senaste tiden har varit märkligt. Några dagar med minusgrader sen några dagar med plusgrader vilket gjort att det inte blivit någon bra is eller öppet vatten, utan det har legat någon centimeter på sjöarna häromkring. Så mitt planerade gäddfiske har brunnit inne kan man väl säga…
Men i söndags plockade jag fram quivertipspöt och slängde ned lite olika beten i en väska och åkte in till ån för att få en liten paus i juletiderna och se om någon färna ville äta.

Vädret var inte det bästa med 1-2 plusgrader, fuktigt och molnigt.
Dagarna innan hade det varit nollgradigt eller någon minusgrad så förutsättningarna för ett bra fiske var ungefär noll.
Men ibland så måste man bara få fiska!

Färna

Jag provade ett par platser med en brödbit på kroken utan något resultat, men i den tredje hålan så fick jag några små pet!
Jag satt på helspänn, men jag fick aldrig något riktigt bra napp så jag hällde upp en kopp kaffe istället.
Men så från ingenstans så gungade det till bättre och jag krokade!
Efter en kort stund började jag fundera på vad det var som hade tagit min brödbit, för det var ingen färna… Snart fick jag se en mindre gädda simma in i håven!
Aja, någon gång ska ju vara den första att även få gädda på bröd.

feedermete

Efter det så hände det inte så mycket mer, lite småpet men det spelade ingen roll att jag gick ned i krokstorlek, ändrade längden på tacklet och bytte beten, det blev ingen färna.

Det här var nog årets sista fiskepass, men man ska aldrig säga aldrig… Det kanske blir väderomslag åt det kallare hållet och isen lägger sig ordentligt innan nyår, eller så blir det varmare och det blir öppet vatten igen.

Som avslutning ska jag kort sammanfatta mitt 2016.
Mål är väl något nästan alla har som fiskar, de flesta vill fånga den där 10 kilos gäddan eller en 50 centimeters abborre.
Jag själv har ganska många mål uppsatta, mest för att jag tycker det är roligt att ha en utmaning i mitt fiske, men det är självklart inte enbart därför jag fiskar.

Ett av mina mål var att få en färna över 2300 gram från ån där jag fiskar mest, det är inget känt storfiskevatten och jag har inte hört att det kommit upp så många över 2500 gram de senaste åren. Så 2300 var ett rimligt mål för 2016, medan 2500 gram är det stora målet.
Jag lyckades fånga en färna på 2408 gram vilket för mig var ett riktigt bra resultat och motiverar mig ännu mer att fortsätta jaga den där på 2500 gram.

färna

Jag hade hoppats på ett bättre resultat när det kom till mitt sutarmete det här året, men samtidigt lade jag en hel del tid på att leta efter en bra sjö vilket jag tror jag har lyckats med och kommer lägga en del tid där under 2017.

Flötmete Sutare

Flötestrollingen hade jag också hoppats mer på och hade planerat det bra, men det blev bara ett pass innan vädrets makter och tidsbrist satte stopp för det!
Det blev förvisso inget dåligt pass med 6 landade gäddor där endast 1 var under 4 kilo och den största strax över 7 kilo, men jag hade som sagt förhoppningar på fler pass och större gäddor.
Jag får väl hoppas det kan bli bra is eller öppet vatten igen!

Flötestrolling

Jag gjorde även ett par karpturer men där gick jag rejält bet!
Jag hade ett napp men tyvärr ingen karp i andra änden, så nya tag nästa år.
Abborre fisket gick inget vidare det heller och när jag tappade en riktigt stor fisk vid håven så tappade jag även intresset för att fortsätta jaga en stor abbborre.
Men jag kanske tar upp jakten igen nästa år…

Karpmete

Även om det inte blev någon karp så var det inget fel att spendera timmarna bakom spöna vid sjön!

Så i det stora hela hade jag ett ganska klent år om man ska se det till resultat.
Men det har varit ett bra år ändå, jag började blogga för Fisheco vilket har varit riktigt roligt!
Jag har även fortsatt skriva artiklar under 2016 vilket är roligt och utmanade så det hoppas jag kunna få fortsätta med under 2017.
Jag spenderade också mycket tid vid ån vilket gav bra resultat och så har jag förhoppningsvis hittat ett intressant vatten för mitt sutarfiske, jag hoppas på bra resultat nästa år.
Planerna för 2017 har jag så smått påbörjat och hoppas kunna komma iväg på ett par helgtripper utanför Smålands gränser, så jag ser verkligen fram emot det nya året!

Jag vill bara avsluta med att tacka er allihop som läser mina inlägg här på bloggen, skriver kommentarer, hör av er via mejl och sociala medier med frågor eller bara ett par trevliga rader.
Jag vill även tacka Jan O och Fisheco för det trevliga samarbetet.
Vi hörs igen under 2017.

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

Omprioriteringar gav resultat

Nu var det några veckor sedan jag skrev något här, men det har varit fullt upp med familjära åtagande som besök från mina hemtrakter, så jag har inte hunnit fiska. Sen har inte vädret varit så bra de senaste veckorna, regn och blåst som övergick till en rejäl köldknäpp som gjorde det omöjligt att komma ut på sjön. Fast jag har inte legat helt på latsidan, det har börjat rustas lite inför en förhoppningsvis bra ismetesäsong. Så det har byggts mörtstugor, fixats med förvaring av betesfisk m.m.

Den här årstiden kan man även spendera en del timmar i soffan och läsa lite böcker så för en tid sedan fick jag hem en beställning från England som borde hålla mig sysselsatt ett tag!

bocker

Den där köldknäppen varade inte allt för länge så förra veckan hade jag förhoppningar om att kunna komma ut på ännu ett flötestrollingpass, men tyvärr ville inte isen riktigt släppa greppet.
Så jag fick tänka om, för fiska skulle jag göra och ganska omgående bestämde jag mig för att köra till ån.
Fredagskvällen gick till att kolla över spöna och rigga dem, blanda mäsk och packa väskan för några timmars sökande efter framförallt mört men även färnan såklart!

Jag var framme vid ån strax efter 7 på lördagsmorgonen. Har man tur när man kommer tidigt så kan mörten avslöja sig i ytan, men jag möttes av en stilla och väldigt lugn sträcka av ån…
Vattnet hade stigit en del, men det var mer åt det normala för september – oktober…
Nu när det är november hade jag hoppats på lite mer fart i ån och även lite färg i vattnet när det hade regnat dagen innan.
Vattnet var istället riktigt klart och kallt, men yttertemperaturen hade varit på plussidan i flera dagar och det hade även blåst en sydlig vind så mina förhoppningar var ändå rätt bra.

Jag blötte upp mäsket som bestod av en halva Champion och en halva Roach Ecstasy från Swedbait. Jag tillsatte även lite flytande arom från MVDE i vattnet när jag blötte upp mäsket.
Krokbetet var i första hand majs som jag hade färgat och smaksatt i olika varianter för att kunna prova lite olika och se om det ena eller det andra var bättre för dagen.

färna

När allt var riggat och klart kastade jag ut till ett område som jag vet är lite djupare och där jag fått både mört och björkna tidigare. Jag gav det en stund, men inget hände och jag började ganska omgående ana oro över det klara vattnet, inte det bästa för mörten…
Jag riggade upp mitt andra spö som var tänkt till färnorna, här höll jag det enkelt och körde vidare på samma rigg som ett tidigare besök vid ån och bröd som krokbete. Jag placerade brödbiten i en annan djuphåla en bit nedströms där jag hade förhoppningar om att färnorna hade samlat ihop sig.

Efter knappt tio minuter så fick jag ett försiktigt pet på mitt brödagnade spö, handen var snabbt på plats och vilade någon centimeter ifrån, kort efter kom det en bättre bugning i spötoppen och jag lyfte direkt. Fast fisk, den gjorde ett par kortare rusningar men jag kände ganska snart att det var en mindre fisk och snart låg den i håven. Den fick snabbt posera för några bilder innan den fick sin frihet åter.

färna

Jag bröt av en ny bit bröd och kastade ut på ungefär samma ställe, jag vevade in det andra spöt som hade varit helt still och skulle fylla upp med mer mäsk i feedern och byta majskorn när jag ser ett litet pet på brödbiten. Jag släppte det jag hade i händerna och hann precis fram till spöt när toppen böjde sig djupt. Jag lyfte spöt och nu möttes jag av en rejäl tyngd! Fisken gjorde en rusning nedströms, jag försökte få ut så mycket av spöt jag kunde över vattnet så den inte skulle gå fast.
När den väl vände så försökte den självklart rusa in mot buskarna på samma sida som jag stod på. Men jag lyckades få press på den igen så den vände ut mot mitten av ån. Den gjorde ytterligare ett par rusningar så slirbromsen fick jobba. Tillslut såg jag fisken för första gången och en rejäl rygg visade upp sig, fiskfrossan infann sig men jag lyckades hålla mig lugn och kunde tillslut håva färnan.

Pulsen var på max, jag satte mig ned på huk och kollade ned i håven och ser en riktigt grov färna.
Medan den vilade sig i håven plockade jag fram våg, vågsäck, måttband och kameran.
När allt var i sin ordning så mätte jag färnan till 56 centimeter och vågen visade 2408 gram! En riktigt fin fisk och den största jag fått ur ån.

färna

När den hade fått vila en stund i håven och sedan sett den simma tillbaka mot botten i det klara vattnet så blev det ett glädjevrål!

Mitt spö som var tänkt för mörten hade jag inte haft ett pet på, så jag bestämde mig för att byta plats och fiska det nedströms där jag fått mina färnor. Kroken agnades på med två majskorn som hade legat i en ”Rosehip” vätska över natten och sen fyllde jag feedern med mer mäsk.
Min förhoppning var att det kanske kunde stå någon mört eller björkna längre ned, men visst hade jag färnorna i bakhuvet vid platsbytet.

Efter jag hade kastat ut så tog jag tag i det andra spöt och kollade så allt såg bra ut och att kroken fortfarande var vass. Jag letade upp franskbrödet och skulle precis bryta av en bit när jag ser en liten rörelse i spötoppen på det andra spöt. Jag var snabbt på plats och en kort stund senare bugar sig spöt rejält.
Fisken gör en rusning rakt över ån och siktar in sig på en kant med lite buskar som hänger ned över ån. Jag fick ta en chansning då jag hade 0.20 lina och en 12:ans B983 krok och försöka sätta så mycket press jag bara kunde för att stoppa den. Chansningen gick hem och prylarna höll, färnan vände mot mitten av ån och jag kunde få upp den närmare mig. Den gjorde ytterligare några försök att nå åkanten och även en liten vassrugg, men tillslut kunde jag håva ännu en fin fisk.

52 centimeter och 1850 gram. En hög och ryggbred fisk som har framtiden för sig, får den växa så kan den garanterat bli grov.

färna

Efter jag hade sett färnan simma tillbaka så kastade jag ut ännu en bit bröd i hålan och kollade sedan över det andra spöt och när det var klart så hamnade det på samma plats som innan.

färna

Nu var topparna stilla en stund så jag hann med att få i mig min frukost och några koppar kaffe. När jag satt med sista tuggan av äggmackan så dunkade det till rejält i toppen på spöt med bröd, men jag kände bara fisken i ett par sekunder innan den släppte… Sånt är fisket, det går inte alltid vägen!
Jag kastade snabbt ut igen och det tog inte mer än fem minuter innan det gungade till igen och nu missade jag inte.
Efter en ganska kort fight kunde jag håva en färna på omkring 1500 gram.

färna

Klockan hade blivit knappt 10 när jag släppte tillbaka fisken och efter det så blev det lugnt. Jag bytte plats ett par gånger och provade längre nedströms men där var det helt tyst.
Så de sista trettio minuterna fiskade jag av hålan igen men bara med bröd, fast det blev orört.
Så vid lunchtid var det dags att köra hemåt igen.

Även om min ursprungsplan inte gick så bra med mörten så blev det en riktig jackpot ändå med fyra färnor landade och en topp på härliga 2408 gram!

En sista bild på en riktigt grann fisk

En sista bild på en riktigt grann fisk

 

 

Ett tips från bokhyllan

Som jag skrev i något tidigare inlägg, nu är hösten här och det med besked!
Temperaturen kliver inte över 10 grader, det blåser för det mesta och solen var länge sedan man såg. Det som tyvärr saknas är mycket regn, för det behövs så vattenståndet i sjöar, åar och vattendrag kan stiga igen.

Jag hade planerat höstens första flötestrollingpass i söndags, men hur mycket jag än uppdaterade väderapparna och kollade ut genom fönstret så slutade det aldrig att blåsa… Jag bestämde mig ändå på lördagskvällen för att packa bilen och ställde klockan, fast jag behövde knappt gå ur sängen för jag hörde de tråkiga vindbyarna yla utanför huset. Så det var bara att lägga ned huvudet på kudden igen och somna om. Men det hör väl hösten till att blåsa och bjuda på mulet och allmänt ruskigt väder.

Jag kunde ändå inte låta bli spöna helt en helg så jag stack iväg ett par timmar för att meta lite betesfisk mitt på dagen, men det gav inget bra resultat det heller, så med lätt sönderblåst ansikte och frusna fingrar åkte jag hem igen.
Istället började jag kolla i bokhyllan efter något att läsa och kom på att jag kan ju faktiskt ge ett ”boktips” här på bloggen.

Vid det här laget borde ni som läst min blogg förstå att jag gillar att meta efter färnan och såklart gillar jag även att läsa böcker, artiklar och skrifter om just färnan.
Tyvärr så finns det inte mycket att läsa om mete generellt på svenska, utan man får oftast rikta in sig på Engelska böcker. Fast det finns några bra svenska texter och en av dem handlar om just färnan, nämligen Färnan – min favoritfisk som är skriven av Carl-Johan Månsson.

Färnan - Min favoritfisk

Redan efter de första raderna i Färnan – min favoritfisk förstår man att det här kommer bli mycket intressant läsning, Carl-Johan förklarar och skriver otroligt bra och hela texten är väldigt välskriven. Han fångar läsaren, jag tror det är så de brukar skriva i vanliga bokrecensioner, eller? I vilket fall så fångade han mig och jag sträckläste hela texten första gången. Sen har jag nog läst den fyra, fem gånger till och återvänder ofta för att kolla efter tips, tankar och inspiration.

Färnan - Min favoritfisk

En del av innehållsförteckningen

Vad skriften handlar om är inte så svårt att gissa, färnan. Men vad som skrivs kring denna fantastiska sportfisk är mer intressant. Carl-Johan har mer än 20 års erfarenhet av färnafiske med många stora fiskar i håven, han jobbar även som fiskerikonsulent på Hushållningssällskapet i Kalmar. Han har helt enkelt en otrolig kunskap om färnan som art men även väldigt stort kunnande om biologi och natur.

Färnan - Min favoritfisk

Han förklarar bra och ingående kring arten, ger tips och delar med sig av egna resultat och slutsatser kring sitt fiske.
Han tar även upp olika metoder och visar både med bilder och text var färnan kan tänkas stå i åarna. Carl-Johan skriver även en del om fiskvård och då i första hand vad som kan göras för att stärka beståndet av färnan i Sverige. Det finns också ett eget kapitel med många bra tips till nybörjaren, men den här skriften riktar sig minst lika mycket till den redan inbitne färnametaren.
För här har man 100 sidor av otroligt bra, spännande och intressant läsning. Det är en extremt välskriven text som går igenom allt och lite till som kan vara intressant att veta om den fantastiska färnan.

Färnan - Min favoritfisk

Författaren delar med sig av många fina bilder på stora färnor

Tyvärr finns inte den här skriften i bokform vilket är otroligt synd då det är en modern klassiker, den har allt och lite till!
Jag hoppas innerligt att någon gång kunna få möjligheten att köpa den som en bok.
Så om det är någon som läser det här och tycker, ”hmm det här är ju världens grej! Självklart ska vi se till att den trycks i bokform” hade jag och garanterat många fler blivit lätt lyriska, för det behövs fler böcker om mete på svenska!

Men att vänta på ett mirakel är onödigt, så jag tycker att ni som metar färna, nya eller redan inbitna, eller ni som är sugna på att börja meta färna eller bara vill ha inspiration till att kanske en dag testa att meta färna ska beställa ett exemplar av skriften Färnan – min favoritfisk.
Ni gör det genom att kontakta Carl-Johan direkt via den här E-post adressen:
carl-johan.mansson@hushallningssallskapet.se

Kostnaden är 200 kronor inklusive frakt och utskick. Vilket är en liten summa när man får 100 sidor av tips, teorier och ren glädje.

Vilken fisk!

Vilken fisk!

Oktober och besök vid ån

Då har det blivit oktober och hösten är här på riktigt, temperaturen har sjunkit rejält ute och det blir glesare med löv på träden för varje dag. Sen har det även blåst rejält några dagar här i Småland och det ser ut som det ska fortsätta så ett tag framöver. Jag hoppas bara att inte hösten blåser bort då det börjar bli hög tid att plocka fram gäddmeteprylarna!

Jag har varit ute på ett par pass utmed ån för att se om jag kan hitta några färnor, men innan jag kommer till det så ska jag bara nämna en sak först.
Jag har skrivit om det tidigare men i slutet av augusti så gifte jag mig och med giftermål kommer det allt som oftast ett byte av efternamn. Så numera heter jag Christian Ottosson.
Med det sagt så återgår vi till ån och jakten på färnorna, det vill säga det viktiga!

I lördags styrde jag återigen bilen mot ån för ett förmiddagspass.
Jag var på plats lite efter sju på morgonen, jag började med att mäska upp 3-4 platser som jag trodde kunde hålla någon färna.

Bottenmete Färna

Sen började jag fiska med ostpasta på en bit hair-riggad vinkork, jag använde mig av ett smidigt flätat tafsmaterial från Gardner som med hjälp av korkbiten skulle göra betet lite mer ”svävande” eller balanserat så det rör sig lite mer naturligt i strömmen. Jag kramade en lagom stor bit ostpasta kring korkbiten så pastan precis rörde krokböjen.

Bottenmete Färna

Efter kanske fem minuter fick jag ett par små knyck i spötoppen, direkt blev det fullt fokus och handen var redo att göra mothugg. Jag fick ytterligare ett par knyck, men inte riktigt det jag ville se för att göra mothugg. Några sekunder senare blev det några pet till som var något kraftigare men jag valde att inte lyfta spöt. Sen blev det lugnt och jag vevade in. Ostpastan var borta och jag borde garanterat ha lyft spöt tidigare.
Oftast brukar färnan vara ganska snabb när de tar betet, men kanske är det lite annorlunda när betet är hair-riggat?
Tyvärr fick jag inget mer napp på platsen och inte heller på de andra uppmäskade platserna.

Jag valde att byta plats och taktik. Jag lämnade mäskhinken i bilen vid den nya sträckan och tog bara med mig burkskinka, räkor och bröd som bete.
Jag stod länge och försökte se om jag kunde upptäcka några färnor i det grunda ganska klara vattnet men ingen visade sig.
Så jag placerade en bit skinka på en 4:ans krok i kanten av en buske.

Bottenmete Färna

Det tog inte många minuter innan spöt knyckte till men när jag gjorde mothugg blev det inget motstånd, så jag bytte till en räka och kastade ut på samma plats. Efter trettio sekunder bugade spöt återigen och den här gången satt fisken på kroken.
Tyvärr ingen färna utan en björkna som självklart släppte när jag skulle lyfta upp den.

Jag förflyttade mig en bit nedströms och nu började allt det där man verkligen inte vill ska hända, det är som om det sitter någon bredvid, en liten jävel som skrattar åt dig konstant och påpekar allt du gör… ”Ska du verkligen göra si och så eller HAHAHA idiot, vad gör du” 
Jag har gjort samma kast hur många gånger som helst, man ser till att det är fritt bakom sig, vid sidorna och över huvudet. Sen siktar man och kastar ut, enkelt!
Men NEJ!
På något vis lägger sig linan över en gren, jag får loss tacklet och gör ett nytt försök, nu lyckas jag fastna i en annan gren, men va i hel¤#te händer… Till slut lyckas jag få ut betet, men det känns inte bra det är något som inte stämmer… Jag vevar motvilligt in och ser att hela tacklet har trasslat sig… Jag svär och känner att va f#n håller jag på med… Den där lille jäveln ”skrattar så tårarna rinner ner för kinderna på honom och säger något drygt som – Går det bra, HAHAHA

Efter att jag fått knyta om tacklet ett par gånger till, bytt platser, misslyckats med de enklaste kasten och det allmänna kaoset aldrig slutade så gav jag upp och åkte hem.
Det var en sån dag där inget fungerar, jag skulle ha legat kvar i sängen och aldrig gått upp…
Jag mådde allmänt dåligt resten av dagen, det sved i själen.
Men när söndagen kom bestämde jag mig direkt för att det var dags att planera in en revansch!
Den där lille jäveln får aldrig vinna!

Så i onsdags stack jag ut till ån efter jobbet för några timmars mete.
Jag höll det så enkelt som möjligt, några olika beten och så lätta sänken som möjligt.

Bottenmete Färna

De första platserna jag provade så frilinade jag med skinka och mask som bete, men det enda jag fick var några mindre abborrar som glupskt sög i sig 4-5 maskar på en 4:ans Wide Gape krok.

Bottenmete Färna

När klockan var runt 18 hade jag inte haft något pet på varken skinka eller räka så jag letade fram brödet, men småfisken var som hökar på det direkt.
Jag tog fram ett litet BB blyhagel och klämde fast det 15-20 centimeter från kroken för att hålla brödbiten närmare botten.
Nu fick den vara i fred och efter någon minut dunkade det till i spöt och jag kunde kroka en fisk.
En mindre färna på kanske 5-7 hekto kunde snabbt krokas av.

När klockan hade blivit 19 och pannlampan hade kommit fram bestämde jag mig för att lägga sista tiden på en plats där jag fått färna förr och just vid mörkrets intågande kan de större börja dyka upp.

Väl på plats försökte jag sikta på stället jag ville nå i mörkret med brödbiten och lyckades faktiskt på första försöket.
Efter knappt fem minuter fick jag en liten dunk i spöt och sen bugade det sig och jag krokade snabbt.
En stenhård rusning nedströms och mitt 11 fots spö stod böjt ända ned till handtaget! Rullens slirbroms skrek och jag försökte bara få ut spöt så mycket jag kunde mot ån bland vass och träd så den inte skulle gå fast. Pulsen var på max och efter en stund kunde jag börja ta in lite lina men än hade färnan inte gett upp, den rusade snabbt mot andra sidan ån och det blev en riktigt rolig fight i mörkret. Efter en stund såg jag en bättre fisk visa upp sidan i skenet från pannlampan och jag kunde styra in den över håvkanten. Jag lade ned prylarna och tittade ned i håven, sen tänkte jagHAHA där fick du din lille jävel, nu har du inget att skratta åt!”

Jag letade fram kamera, avkrokningsmatta, vågsäck, våg och måttband medan färnan låg säkert och vilade i håven.
Tyvärr ville inte kameran vara med i mörkret så jag fick inte till några testbilder, ett litet problem med att vara själv. Inte alltid självutlösaren m.m. vill vara med.
Kanske är det någon som har bra tips på hur man ska eller kan göra när man ska ta bilder på sig själv med sin fångst i mörker?

Jag bestämde att det fick bli en bild på mattan av färnan innan jag lyfte upp den från vattnet.

Bottenmete Färna

Den vägede 2.1 kilo och hade en längd på 53 centimeter. En riktigt fin färna för den här ån. Visst finns det större det är jag helt säker på, men beståndet är nog inte så stort eller så håller de till på de sträckorna man inte får fiska…

Lycklig och glad ser jag den magnifika fisken återvända ut i ån.
Äntligen vände det!
Jag har fått kämpa ett tag för att få en bättre färna men allt slit, frustration och totala misslyckanden var som bortglömda när jag satte mig i bilen och drog igång en spellista med go svensk punk och skrålade med.
Jag var bara så jäkla glad och nöjd, för det finns inget bättre än att fiska!

Sportfisket är helt enkelt världens bästa hobby, passion och livsstil, så glöm inte bort att ha kul, njuta av tiden vid vattnet och uppskatta varje fångst oavsett storlek!
Se även till att vara trevliga mot varandra och visa varandra respekt även om ni inte delar åsikter, både vid sjön och på sociala medier.
Ta också hand om nybörjarna inom sportfisket, dela med er av tips och gläds åt deras fångster. Gör de något mindre bra, förklara och visa på ett respektfullt, enkelt, bra och snällt sätt hur de kan göra. Vi har alla varit nybörjare, glöm inte det.
Vi delar alla samma hobby och passion!