Det är lätt hopplöst när man inte har möjlighet att fiska på ett tag, hjärnan börjar gå på högvarv och letar minnen för att på något vis skapa känslan att man fiskar… Man börjar drömma om flöten som försvinner, rullar som skriker och gäddor som rusar. Man drillar för glatta livet och precis innan gäddan går i håven så ringer den förbannade väckarklockan och så inser man att det är jobbdag och allt bara var en dröm… Men i söndags så ringde klockan vid halv sex och det var äntligen dags att återigen få ta sig ut på sjön!
Jag var ute strax innan sju och hade snart ett par flöten släpandes bakom båten, vinden blåste från väst och det var lite lagom mulet. Det kändes extremt bra!
Jag gled sakta fram över sjön med hjälp av vinden och efter kanske en timme så började molnen lätta, tyvärr inte det mest optimala men det var ändå riktigt skönt att få känna lite solstrålar i ansiktet.
Samtidigt som solen började bli mer synlig ökade även vinden lite, inte så det blev problem men jag fick planera drifterna lite mer.
Efter kanske tre timmar så gled jag upp utmed en liten kant och när jag precis skulle ändra en inställning på ekolodet så drog det iväg på innerspöt. Det är så otroligt gött att höra ljudet från baitrunnern, men jag fällde snabbt bygeln för att minska motståndet. Jag lät gäddan gå ett par sekunder innan jag spände upp linan och satte in mothugget! Spöt bugade sig rejält och dagens första gädda var krokad. Självklart rusade den utåt mot det andra spöt men på något vis lyckades jag undvika trassel och kunde snart styra tillbaka den på rätt sida. När jag hade gäddan någon meter från båten så flög den upp ur vattnet med rejäla huvudskakningar…
Som tur var så tappade jag den inte och snart låg gäddan i håven.
En vild rackare på 91 centimeter.
Medan den vilade i håven tog jag fram kameran och tog några snabba bilder, lyckades även få till ett ”två fingrar” grepp…
Jag får nog öva lite mer på att ta bilder i båten och var kameran ska placeras m.m.
Inte alltid lätt att ta bilder när man är själv.
När gäddan återvänt till sitt rätt element och ny betesfisk var ute så dök det upp ännu en båt på sjön, några tillresta turister som kryssade fram med elmotorn på hög hastighet bland stenar och öar… Deras håv kom fram några gånger, men det var aldrig fisk, bara bottennapp…
jag passade på att äta mackor och titta på spektaklet de bjöd på, kul med lite underhållning!
När klockan började närma sig elva så blev det lite molnigare ute igen och det tog inte lång tid innan ett av flötena försvann och det drog iväg!
Men tyvärr missade jag och drog antagligen ut betesfisken ur gäddans mun… Så det enda som kom tillbaka var en söndertrasad mört. Surt…
Jag fortsatte glida runt över sjön ett par timmar till och såg stora samlingar med bytesfisk på ekolodet men tyvärr ville ingen mer gädda hugga det här passet.
Fast kaffet smakade utsökt, vädret var skönt och hösten är i full gång, och jag fick ju faktiskt känna på lite spöböj!
Men nu ska det inte få gå veckor innan nästa fiskepass blir av för jäklar vad roligt det är när flötet försvinner och rullen börjar knarra gott, pulsen stiger och spöt bugar sig djupt vid mothugget!
Det är magi och sådant man drömmer om när jobbet står i vägen för fisket…
